Seminarieserie: På spaning efter ett socialt hållbart samhälle VII

Transkript

1 Social innovation i samhällsplanering Seminarieserie: På spaning efter ett socialt hållbart samhälle VII Referat från seminarium VII 11 oktober (9)

2 Göteborgsregionen (GR) består av 13 kommuner som har valt att jobba tillsammans. Vi driver utvecklingsprojekt, har myndighetsuppdrag, forskar, ordnar utbildningar och är storstadsregionens röst i Västsverige, bland mycket annat. I våra nätverk träffas politiker och tjänstepersoner för att utbyta erfarenheter, bolla idéer och besluta om gemensamma satsningar. Allt för att regionens en miljon invånare ska få ett så bra liv som möjligt. Göteborgsregionen 2018 Arbetsmarknad och Social välfärd & Miljö och samhällsbyggnad Box 5073, Göteborg gr@goteborgsregionen.se Referat sammanställt av Annie Frid och Sandra Goll-Rasmussen Nielsen 2 (9)

3 På spaning efter ett socialt hållbart samhälle VII: Markanvisning som socialt instrument På spaning efter ett socialt hållbart samhälle VII ingår i seminarieserien som är en del av projektet Social innovation i samhällsplanering. Projektet drivs gemensamt av avdelningarna Arbetsmarknad och social välfärd och Miljö och samhällsbyggnad. Sandra Goll-Rasmussen Nielsen, projektledare för Social innovation i samhällsplanering, beskrev Göteborgsregionen som mötesplats och arena för samverkan där Social innovation i samhällsplanering är ett exempel. Vinnova har beviljat Göteborgsregionen medel för att tillsammans med kommunerna Kungälv, Lerum, Lilla Edet, Partille och Stenungsund skapa innovationer för att motverka den regionala utmaningen med boendesegregation. Arbetsgruppen för social hållbarhet inom Göteborgsregionen, bestående av samhällsbyggnads- och socialchefer, har initierat projektet. Arbetsgruppen har definierat social hållbarhet, där välfungerande boende- och livsmiljöer är en viktig del och där Social innovation i samhällsplanering dockar an. Projektet bedrivs som lokala innovationslabb i de medverkande kommunerna. De lokala projektgrupperna arbetar med en eller flera utvalda metoder för socialt hållbar samhällsplanering. Läs mer om Social innovation i samhällsplanering här. Denna gång stod Lerums lokala innovationslabb, representerat av Karin Gertzén och Lisa Bomble, värdar för seminariet. De dryga 30 deltagarna representerade GR-kommunerna Stenungsund, Lerum, Kungälv, Kungsbacka, Lilla Edet, Partille, Mölndal och Göteborg. Därutöver Orust, Västra götalandsregionen och Göteborgsregionen. Detta var seminarium nr VII. Under våren 2019 kommer På spaning efter ett social hållbart samhälle VIII hållas. Håll utkik efter inbjudan! 3 (9)

4 Tema: markanvisning som metod för social hållbarhet Karin Gertzén, projektledare för Lerums lokala innovationslabb inom Social innovation i samhällsplanering och Lisa Bomble, båda verksamhetsutvecklare inom avdelningen Utveckling- och hållbarhet vid Lerums kommun var värdar för seminariet. Efter att ha hälsat alla välkomna, presenterade seminarievärdarna seminariets tema och syfte att vara ett tillfälle att diskutera och utbyta erfarenheter om markanvisning som socialt instrument. De gav också en bakgrundsbild av det lokala projektet i Lerum och kopplingen till Lerum kommuns arbete med social hållbarhet. I Lerum har kommunfullmäktige fattat ett inriktningsbeslut kring social hållbarhet vilket fungerar som en bas för Lerums lokala innovationslabb och konkretiserar arbetet i kommunen. Inriktningsbeslutet bygger på forskning, där social hållbarhet ses i ett systemperspektiv likt ekologisk hållbarhet. Precis som det ekologiska systemet har gränser för vad det klarar av, så har det sociala systemet gränser som vi måste förhålla oss till i planeringen. Social hållbarhet har konkretiserats i fem principer som gemensamt bygger ett stabilt socialt hållbart system: hälsa, inflytande, kompetens, opartiskhet och mening. Innovationslabbet i Lerum handlar om hur markanvisning kan användas för att tidigt i exploateringsprocessen påverka effektmål så att byggandet leder till social hållbarhet. Karin poängterade skillnaden i att ha en process präglad av social hållbarhet, eller en slutprodukt den byggda miljön, som bidrar till social hållbarhet för de som bor och lever där. I slutet av seminariet hölls en workshop utifrån en modell för förvaltningsöverskridande samverkan inför en markanvisningsprocess. Innan det gavs två föreläsningar med gäster, som hade bjudits in för att ge inspiration om hur markanvisning kan fungera och användas som socialt instrument. Se Lerums presentation som är länkad bredvid detta referat. Lisa Bomble och Karin Gertzén, Lerums kommun Bild: Sandra Goll-Rasmussen Nielsen 4 (9)

5 Ökad samhällsnytta genom stadsutvecklingsprojekt med markanvisningar som verktyg Christina Ingelsten, Affärsutvecklare hållbarhetsdriven bostadsutveckling, Skanska Christina Ingelsten började med att säga hur glad hon var att komma från exploatörhåll och prata med just kommunrepresentanter om hur Skanska tänker om social hållbarhet i samhällsbyggandet. Hon betonade de olika roller som ingår i stadsbyggandet: kommun, byggherre, exploatör alla med olika uppdrag som behöver synkroniseras. Hon konstaterar att begreppet social hållbarhet ligger högt på agendan i flertalet organisationer. Hon poängterade också behovet av att Christina Ingelsten, Skanska Bild: Sandra Goll-Rasmussen Nielsen definiera social hållbarhet för att göra det konkret och meningsfullt som begrepp i stadsbyggnadsprocesser på det lokala planet. För Skanska har det varit viktigt att genomlysa det egna handlingsutrymmet i varje projekt hur kan Skanska bidra till ett hållbart samhälle? Dels sätter typen av exploateringsprojekt ram (villor och bostadsrätter bygger de mest). Men också kommunernas inriktningar som utgör paraply för projekten. Christina Ingelsten beskrev de lärdomar som Skanska samlat utifrån bostadsutvecklingsprojekt där de arbetat med hållbarhetsfrågan i hela organisationen. Lärdom 1: Hållbarhetsfrågan måste vara med från start. Inte läggas på i slutet av bostadsutvecklingsprocessen. Lärdom 2: allt har sitt pris och värde. Kostnader kring hållbarhetssatsningar har ett samhällsvärde som måste tas med i beräkningen. Lärdom 3: Samhällsnytta och affärsnytta måste gå hand i hand och förstärka varandra. Skanska har visat i en rapport utifrån ett projekt i Kvibergs ängar, hur satsning på samhällsnytta ger konstadsmässig positiv effekt. Christina uppehöll sig vid vikten av dialog och delaktighet: att byggaktörerna inventerar tidigt i processen genom att lyssna och ge möjlighet för boende att tycka till. Dels är själva delaktigheten ett sätt att aktivt arbeta med social hållbarhet med de boende, men också ett sätt att tidigt få in lokalkännedom om platsen in i processen, vilket kan påverka inriktningen av ett projekt. Christina beskrev hur dialogen kan vara nödvändig för att projekt ska gå att genomföra, på platser där överklagandefrekvensen är hög. Lärdom 4: tillsammans bygger vi staden, beskrevs som ett helhetstänk där olika perspektiv från förvaltningar och ingående aktörer inte ska ses som motsättningar. Det gäller att samlas kring en gemensam bild av bostadsutvecklingsprojektets mål. Och att ha förståelse och respekt för varandras uppdrag i processen. Lärdom 5: ställ rätt krav kvalitet framför kvantitet. Här handlar det om rimlighet och att mäta rätt saker, med övergripande fokus på samhällsnytta. Lärdom 6: Marktilldelning och upphandling har stor potential att vara verkningsfulla verktyg. Poängen som Christina förmedlade är att få in de sociala aspekterna tidigt i utvecklingsprocessen. Hon beskrev hur man i upphandlingstävlingar kan använda 5 (9)

6 kvalitetskriterier istället för kostnadskriterier, vilket visat sig vara en verkningsfull väg. Pilotprojekt pågår i exempelvis Välen Park, Göteborg. Utmaningen är att ta fram kriterier för att mäta den kvalitet som ska stå i fokus. Hur mäts exempelvis kulturvärden på en plats? Till sist, lärdom 7: hållbarhetsdrivna affärsmodeller behöver utvecklas. Frågan som behöver lösas är: hur får vi in kvalitetsvärden kring social hållbarhet i de stora byggprojekten? Christina visade flera pågående exempel på hur det kan gå till, genom rörligt markpris exempelvis där Skanska arbetar fram metoder. Sammanfattningsvis poängterade Christina vikten av att dra åt samma håll och att väva in aktörer och hållbarhetsfrågor från start, och att kommunerna använder aktörer som Skanska i bostadsutveckling- och byggprocesser i frågor om social hållbarhet för mest samhällsnytta. Se Christina Ingelstens presentation som är länkad bredvid detta referat. 6 (9)

7 Sociala villkor i avtal i exploateringsprocessen Säde Virkamäki och Jessica Pettersson, utvecklingssekreterare Fastighets- och gatukontoret, Malmö stad Säde Virkamäki och Jessica Pettersson var inbjudna för att ge inspiration utifrån Malmös arbete med sociala villkor i avtal i exploateringsprocessen. Jessica Pettersson beskrev hur Malmö år 2015 påbörjade arbetet med att ta fram sociala villkor, stöttat av Malmö innovationsarena. Malmö har också via ett kommunstyrelsebeslut om en kommission för ett socialt hållbart Malmö, satt social hållbarhet högt på agendan. Både kommunfullmäktiges och tekniska nämndens budgetar (som deras avdelning ligger under) följer på kommissionens arbete, vilket utgör bakgrund till att Fasighets- och Säde Virkamäki och Jessica Pettersson, Malmö stad Bild: Sandra Goll-Rasmussen Nielsen gatukontorets vidareutveckling av sociala villkor i avtal i exploateringsprocessen. Framtagandet av sociala villkor startade med att lyssna av och inventera, identifiera behovet av ett sammanhållet arbetssätt för involverade aktörer, samt att involvera rätt kompetenser. Ett pilotprojekt har varit ett förtätningsprojekt i Rosengård. Där har de haft en bred samverkan i exploateringsprocessen, med stadsområdet (motsvarande stadsdel i Göteborgs stad) med deras lokalkunskap och kontakter in i lokalsamhället. Processen har kännetecknats av lärande längs vägen. Säde Virkamäki beskrev markanvisningens olika steg: markreservation, markanvisning och avtal. Hon poängterade vikten av att inte bygga ett parallellt förfarande, utan följa det gängse genomförandet men med fokus på ett ansvarsfullt markägarskap. Sociala villkor i avtal innebär att byggaren åtar sig redan vid markreservationen att utöva ett aktivt socialt hållbarhetsarbete, vilket fortsätter vid markanvisningen genom att finnas med i avtalet som skrivs, samt vid köpeavtalet genom att en handlingsplan för det aktiva sociala hållbarhetsarbetet upprättas och biläggs avtalet. Hur detta sker varierar, menade Säde: dels behöver en utökad dialog ske, mellan ingående aktörer för att fånga upp lokala behov. Dessa avtal ska sedan in i planprogram med mera. Som exempel gavs exploatering på Västra Hamnen i Malmö. Säde visade hela processen från markreservation till avtal och hur en social agenda tagits fram tidigt i processen med många involverade aktörer. Säde menade också att det inte räcker med satta mål, utan specificerade aktiviteter knutna till dem behöver tas fram. Sociala åtaganden i tävlingsform (se även föregående presentation om tävlingsmomentets betydelse) lyftes som en ytterligare metod. Säde menade att det då är viktigt att få med lokala anpassningar kring vad som är viktigt på den specifika platsen. Nuläget i arbetsprocessen med villkor i avtal i exploateringsprocessen, är att Fastighetsoch gatuförvaltningen fått i uppdrag att ta fram riktlinjer för hur villkor kan ställas. Uppdraget har gett ny energi i arbetet, menade Säde och Jessica. Samtidigt pekade de på 7 (9)

8 att det politiska läget är oklart och att de inte vet hur stort fokus detta får framgent. Markanvisning som metod och social hållbarhet är trots det en stark fråga i branschen, konstaterar de. En utmaning som de poängterade var tidshorisonterna och budget som ofta är olika för ingående aktörer i ett exploateringsprojekt. Det ställer ännu högre krav på dialog men också på rimlighet och behovsanpassningar så att lockelsen och genomförbarheten kvarstår. Synpunkter som uppkom från seminariedeltagarna gällde hur villkor i avtal fungerar när kommunen inte är markägare. På frågan om det finns exempel där det inte fungerat så bra med villkor i avtal, gavs svaret att behovsinventeringen i början oftast motverkar samverkanshindren, man att tekniska, regelmässiga hinder kan uppkomma. Kontentan som Säde och Jessica förmedlade är att detta är en gångbar metod och en möjlig väg att gå för kommuner i arbetet med social hållbarhet i samhällsplaneringen. Ett citat från Säde och Jessicas presentation som ringar in de två gästpresentationernas kärnpunkt: "Vi har en fantastisk möjlighet att inte bara inte bara bygga, utan också se till att det går leva." Se Säde Virkamäki och Jessica Petterssons presentation som är länkad bredvid detta referat. 8 (9)

9 Dialogforum: Markanvisning som socialt instrument hur då? Seminariet avslutades med en workshop utifrån en samverkansprototyp som Lerums lokala innovationslabb framarbetat. Den springande punkten för att använda markanvisning på det sättet som Lerum avser, handlar om hur vi förvaltningsöverskridande kan samtala om värden på den plats där bygge ska ske. Lisa Bomble ledde workshopen. Syftet var att lära av varandra och tillvarata allas skilda kompetenser för vidareutveckling av prototypen. Deltagarna var indelade i kommun- och verksamhetsblandade grupper, ca fem personer/grupp. Varje grupp fick en mapp med material för en gemensam uppgift. Uppgiften innebar att beskriva sin yrkesroll samt gemensamt utarbeta en SWOT-analys (styrkor, svagheter, möjligheter, hot) över en fiktiv plats som skulle exploateras med ett trygghetsboende. Dessutom skulle den utgå från Lerums definition av social hållbarhet, alltså de fem principerna presenterade tidigare på seminariet. Uppgiften var att, trots olika yrkesroller och därmed perspektiv, enas i en gemensam tvärsektoriell analys. Deltagarna ombads också använda så få förvaltnings- eller professionsknutna termer som möjligt, för att hålla en inkluderande nivå i samverkanssamtalet. Efter djup koncentration när alla enskilt fick tid att fundera kring SWOT-analysen utifrån sin kompetens, surrade det intensivt när den gemensamma analysen satte igång i varje grupp. Gruppernas gemensamma analyser presenterades inte, utan samlades in av Karin och Lisa. En sammanställning kommer göras av dem som inspel in i deras lokala innovationslabb där metoden kommer vidareutvecklas. Några inspel från deltagarna: Saknade aktörer i gruppsamtalen: exploatören behövs i dessa samtal för att samtalen ska vara verkningsfulla. Barn och boende/brukare i området var andra saknade parter. Även om denna typ av samtal sker tidigt i markanvisningsläget, behöver kommunen känna sig trygg i vilka krav som kan ställas på exploatören. Hur manövrera balansgången mellan att ha höga krav på och lyssna in exploatören? Det är viktigt att identifierade faktorer genom dialog som denna, sedan tar vägen någonstans in i exploateringsprocessen. Lerum avslutade seminariet med att poängtera att prototyparbetet kring samverkansforum fortsätter! De uttryckte tacksamhet mot deltagarna som ställt upp på labbtillfället kring modellen. Dokumentationen kommer komma deltagarna till del senare. Det är också välkommet med feedback i efterhand till Karin och Lisa. Dialogforum med workshop ledd av Lerums kommun. Bild: Sandra Goll-Rasmussen Nielsen 9 (9)