Vallfodrets inverkan på mjölkens sammansättning och teknologiska kvalitet

Transkript

1 Rapport nr 7066-P Vallfodrets inverkan på mjölkens sammansättning och teknologiska kvalitet Helena Lindmark Månsson, Erik Svensson & Christian Swensson Svensk Mjölk Forskning Telefon E-post

2 Vallfodrets inverkan på mjölkens sammansättning och teknologiska kvalitet Helena Lindmark Månsson, Erik Svensson & Christian Swensson Inledning Mjölkens sammansättning är av avgörande betydelse för mjölken som näringskälla, som råvara för tillverkning av olika produkter på mejeriet och som ingrediens vid övrig livsmedelsframställning. Sammansättningen är beroende av en mängd olika faktorer. Den varierar under året och med det geografiska läget. Den påverkas av fodrets innehåll och hanteringen av korna, som exempelvis mjölkningsstrategi, bland mycket annat. I denna sammanställning görs en genomgång av vallfodrets inverkan på mjölkens sammansättning, liksom hur mjölkens processegenskaper kan förändras och vad detta betyder för produkterna och för mjölken som näringskälla. Sammanställningen bygger på ca 100 relevanta och tillgängliga vetenskapliga artiklar från de senaste 20 åren. Sammanfattning Avkastning Det är svårt att dra några slutsatser om vilken vallgröda som ger den högsta mjölkavkastningen eftersom resultaten från olika försök är mycket varierande och beroende av andra faktorer som fodrets smaklighet, övriga fodermedel i foderstaten m.m. Indikationer finns dock att klöverensilage ger något högre mjölkavkastning än andra vallgrödor. Foder- och kväveutnyttjande Tanniner i framförallt kärringtand fördröjer nedbrytning av proteiner i våmmen och ökar därmed kväveutnyttjandet. Fetthalt Av den genomgångna litteraturen kan ingen slutsats dras om olika vallfoders inverkan på mjölkens fetthalt. Generellt kan man dock säga att vallfoder som står för strukturen i foderstaten påverkar fetthalten. Fettsyrasammansättning Årstidsvariationen i mjölkens fettsyrasammansättning är välkänd sedan länge, med en högre andel omättade fettsyror under sommaren och mer mättade fettsyror under vintern. Fettsyrasammansättningen kan alltså påverkas med valet och mängden av vallgrödor och konserveringsformen. Exempelvis har utfodring med klöver gett en högre halt långa omättade fettsyror som linolsyra (C18:2) och linolensyra (C18:3) jämfört med ensilage av rajgräs och lucern. Proteinhalt Det är svårt att dra någon slutsats om vilket vallfoder som skulle gynna ett högre proteininnehåll i mjölken. Variationen av individuella mjölkproteiner har bara studerats i ett fåtal undersökningar. En viktig faktor för optimal proteinhalt i mjölken är att kon har tillräckligt med energi i foderstaten. Vid energibrist i foderstaten finns det risk för att protein (eg. aminosyror) används som energikälla. 2

3 Laktos Mjölkens laktoshalt är svår att påverka. Detta avspeglas i försöksresultaten, där laktoshalten endast i ett undantagsfall har påverkats av vallfodret. Vitaminer Mjölkens innehåll av fettlösliga vitaminer brukar var högst när korna går ute på bete och varierar därmed med fodrets sammansättning. Endast ett fåtal undersökningar har gjort där vallgrödornas inverkan på mjölkens vitamininnehåll har studerats, det går därför inte att dra några generella slutsatser. Mineraler Mjölkens askhalt som är det sammanlagda innehållet av mineraler och spårämnen i mjölken är svår att påverka. För individuella mineraler och spårämnen kan situationen vara annorlunda men endast ett fåtal studier är genomförda och det går inte att dra några generella slutsatser om vallfodrets inverkan. Isoflavonoider Isoflavonoider fungerar som naturliga pesticider och finns i växter för att skydda växten mot angrepp av insekter och mikroorganismer. Flavonoider har visat sig inneha östrogen och antiöstrogen aktivitet. Isoflavonoider finns i växter bl.a. klöver med ett innehåll av mer än 20 mg/g torrvikt. Klöver utgör på så sätt en källa för isoflavonoider i mjölk. Processegenskaper och produktkvalitet Vad gäller mjölkens olika produkttekniska egenskaper som löpläggningsegenskaper, oxidationsstabilitet, ostutbyte och ostkarakteristika så är det svårt att dra några slutsatser om vallfodrets inverkan då få studier är gjorda. Mjölkens oxidationsbenägenhet kan påverkas av vallfoder som ökar andelen omättade fettsyror i mjölk. Vallgrödor påverkar ostens färg, vilket även beror på om vallfodret utfodras som ensilage eller hö. Vallfodrets inverkan på mjölkavkastning och dess sammansättning Avkastning Mjölkavkastning ingår alltid som en parameter i försök att jämföra olika vallgrödor som foder till mjölkkor. Jämförelserna försvåras av att smaklighet, konserveringsform och torrsubstans kan påverka resultaten. Dessutom har övriga fodermedel i foderstaten inverkan på totalkonsumtionen. Försöken är genomförda i olika länder runt om i världen, vilket också kan försvåra jämförelser. I tabell 1. finns ett urval av försöken sammanställda. Sammanfattningsvis är det svårt att dra några slutsatser om vilken gröda som ger den högsta mjölkavkastningen eftersom resultaten från försöken är mycket varierande. Några försök har dock visat att klöverensilage är bättre än ensilage av rajgräs. av rajgräs har i sin tur resulterat i högst mjölkavkastning vid jämförelse med hö av hundäxing och majsensilage. Här nedan och i tabell 1 beskrivs några jämförelser: Olika vallsorters inverkan på mjölkens avkastning gjordes på konivå i tre grupper som fick ensilage av engelskt rajgräs, hö av hundäxing respektive majsensilage (Coulon, Pradel & Verdier, 1995). De tre foderstaterna hade lika energi- och kväveinnehåll. De kor som fick rajgräsensilage gav betydligt högre mjölkmängd än de andra grupperna. 3

4 På Nya Zeeland gjordes en jämförelse på mjölkmängd och sammansättning på kor i mittlaktation vid bete av kärringtand, vitklöver eller engelskt rajgräs (Harris, Clark & Laboyrie, 1998). Mjölkavkastningen var högst då korna betade kärringtand (40 %) följt av klöverbete (32 %) jämfört med rajgräs. I slutsatserna av försöksresultatet förklaras orsaken vara ett troligt högre näringsinnehåll och ett högre intag av torrsubstans. I ett liknande försök där bete av rajgräs och vitklöver under 14 veckor jämfördes uppmättes ingen skillnad i mjölkavkastning mellan grupperna (Grandinson, Manning, Thomson & Anderson, 1985). Fri tillgång till ensilage av ängssvingel och timotej jämfördes i en norsk studie (Johansen & Nordang, 1994). Skillnaden i mjölkmängd var obetydlig. Vid jämförelse av energikorrigerad mjölkmängd fann man en högre mängd från timotejgruppen. Betydelsen av utfodring med ensilage av lusern jämfört med rödklöver studerades hos Holsteinkor (Broderick, Walgenbach & Sterrenburg, 2000). Både mjölkavkastningen och mängden fettkorrigerad mjölk var högre för de kor som fick lucernensilage (32,5 kg/dag för båda mängderna) jämfört med rödklöverensilage (31,2 respektive 30,8 kg/dag). Detta ansågs bero på att intaget av torrsubstans var 1,2 kg lägre per dag för rödklövergruppen. I en kompletterande studie där korna fick lika mängd torrsubstans skiljde inte producerad mjölkmängd (Broderick, Walgenbach & Maignant, 2001). Samma forskargrupp jämförde också rajgräsensilage med ensilage av lusern där lusern också gav en högre avkastning (Broderick, Koegel, Walgenbach & Kraus, 2002). I ett svenskt försök jämfördes bland annat inverkan på mjölk från Holsteinkor vid utfodring av ensilage gjort av engelskt rajgräs, rödklöver eller vitklöver (Bertilsson & Murphy, 2003). Det sammanvägda resultatet från försökets båda år visade att vitklöverensilage gav den högsta mjölkavkastningen jämfört med ensilage av rajgräs och rödklöver. Inga skillnader fanns vid jämförelse av energikorrigerad mjölk. I en engelsk undersökning av påverkan på mjölken av ensilage av gräs, rödklöver, vitklöver och lucern gjordes med Holstein-Friesian kor under en 4-veckors change overförsök (Dewhurst, Fisher, Tweed & Wilkins, 2003). Kor som fick vitklöverensilage producerade mest mjölk (31,5 kg/dag) följt av ensilage av rödklöver (28,1 kg/dag), lucern (27,7 kg/dag) och gräs (24,9 kg/dag). Samma ordning erhölls då jämförelsen gjordes för fettkorrigerad mjölk. Detta avspeglade till stor del kornas intag av torrsubstans. Energi- och kväveutnyttjande Kornas utnyttjande av fodrets energi har också undersökts. På Nya Zeeland gjordes en jämförelse på mjölkmängd och mjölkens sammansättning från kor mitt i laktationen vid bete av kärringtand, vitklöver eller engelskt rajgräs (Harris et al., 1998). Korna som fick kärringtand hade ett högre foderutnyttjande än de som fick rajgräs. Detta antogs bero på att tanniner i fodret ökade kväveeffektiviteten. Tanniner, som också kallas garvsyror, är ett samlingsnamn för en grupp vattenlösliga ämnen som kan binda till proteiner. Kondenserade tanniner återfinns i många växer men i ett fåtal baljväxter som i vitklöverns blommor. Tanninerna binder till proteinkomplex i växterna i ph-intervallet 3,5-7,0 och reducerar därför den mikrobiologiska nedbrytningen av protein till ammoniak i vommen. Tannin-komplexen dissocierar vid ett ph lägre än 3,5 och ökar mängden kväve från icke-ammoniak i tunntarmen och ökar på detta sätt absorptionen av essentiella aminosyror i tunntarmen. I en nyligen 4

5 publicerad avhandling har kunskapen om kärringtand uppdaterats som inte bara har ett högt proteininnehåll utan också kan fördröja proteinnedbrytningen (Hedqvist, 2004). Lucern är ett betydande foder i USA (Broderick et al., 2000). Under ensileringen bryts en stor del av råproteinet i lucern ner till icke-proteinkväve. Denna nedbrytning minskar effektiviteten av råprotein. från rödklöver innehåller betydligt mindre icke-proteinkväve än ensilage från lucern. Ett enzymsystem i rödklöver, polyfenooxidas, verkar omvandla fenoler som normalt finns i rödklöver till reaktiva o-kinoner. Dessa samverkar snabbt med proteinerna i rödklöver och reducerar troligen produktionen av icke-proteinkväve. Lägre innehåll av icke-proteinkväve i fodret kan förbättra utnyttjandet. I en studie där korna fick lika mängd torrsubstans från rajgräsensilage och rödklöverensilage visades ett högre kväveutnyttjande från rödklövern (Broderick et al., 2001). Inverkan av förtorkning av ensilage på energiutnyttjandet har analyserats av Wright et al. (2000) genom att sammanställa resultat från 85 publicerade artiklar. Förtorkning av ensilage ökar konsumtionen och de faktorer som hade störst samband med konsumtionsökningen var den totala vattenförlusten, hur snabbt förtorkningen skedde och mängden ammoniumkväve i den otorkade grödan. Energiutnyttjandet av ensilaget försämras inte vid förtorkning. Fetthalt och fettsyrasammansättning Mjölkens fetthalt varierar mycket beroende på många faktorer, bland annat med utfodringen. Årstidsvariationen i mjölkens fettsyrasammansättning är också väl känd sedan länge med en högre andel omättade fettsyror under sommaren och mer mättade fettsyror under vintern (Lindmark Månsson, Fondén & Pettersson, 2003). I tabell 2 är vallens inverkan på fetthalten redovisade och i tabell 3 vallens inverkan på fettsyrasammansättningen. Sammanfattningsvis verkar vallens art inte inverka på mjölkens fetthalt, men i vissa fall på den producerade fettmängden. Fettsyrasammansättningen kan däremot påverkas med valet av vall. Fettsyrorna i mjölkfett kommer antingen från kons egen syntes i juvret eller från fettsyror som kommer från fodret. De fettsyror som produceras av juvret har en kedjelängd mellan 4 och 14 samt till en del 16 medan fettsyrorna från fodret har 16 eller mer kolatomer i kedjan. Exempelvis har utfodring med klöver gett en högre halt långa omättade fettsyror som linolsyra (C18:2) och linolensyra (C18:3) jämfört med ensilage av rajgräs och lucern. Likaså var CLA-halten högre i klövermjölken i dessa försök. I en litteratursammanställning om fodrets påverkan främst på mjölkens fettsyrasammansättning sägs att färskt gräs i tempererade områden innehåller 1-3 % fettsyror där % utgörs av α-linolensyra. (Chilliard, Ferlay & Doreau, 2001). De huvudsakliga fettsyrorna i mjölk från kor på bete är myristinsyra (7-12 %), palmitinsyra (23-38 %), stearinsyra (9-13 %) och enkelomättade fettsyror (23-32 %) där majoriteten är oljesyra. Mjölkfett innehåller vanligen lite α-linolensyra (0,7-2,5 %) och linolsyra (1-4 %) när korna är på bete. Ett högt innehåll av linolensyra på 2,4 % har noterats från kor som fått den första skörden av lucern, rajgräs eller hundäxing. Övergång från vinterutfodring inomhus till bete ökar innehållet av konjugerade fettsyror t.ex. CLA snabbt och når ett maximum 5 dagar efter betessläpp. Hö minskar koncentrationen av fettsyror påtagligt och även andelen linolensyra i gräsets fettsyrasammansättning medan ensilering inte har någon inverkan. Misslyckas ensileringen minskar halten av dessa fettsyror. Foderstater med mycket hö har visat sig ge en andel av linolensyra med över 1,3 %. Ett inslag i foderstaten av ca 60 % gräsensilage resulterar i mer myristinsyra (10 %) och palmitinsyra (34-40 %) och mindre oljesyra (18-25 %), linolsyra (0,6-2,0 %) och α-linolensyra (0,3-0,7) än hos kor som gått på bete. Troligen minskar 5

6 ensileringen innehållet av fettsyror med 18 kolatomer. Majsensilage innehåller mer linolsyra än gräsensilage men stora variationer i fettsyrasammansättningen finns. Foderstater som innehåller mer an 60 % majsensilage resulterar i % myristinsyra, % palmitinsyra, 6-11 % stearinsyra och % oljesyra. Nedan ges exempel på vallens påverkan på fetthalt och fettsyrasammansättning. I ett försök jämfördes fettets sammansättning på gårdsnivå där korna på båda gårdarna (350 respektive 260 kor) var på bete under sommaren och fick majs- och gräsensilage under vintern och korna den andra gården fick ensilage av klöver/lucern/gräs under vintern (Jahreis, Fritsche & Steinhart, 1996). Mjölkens medelfetthalt skiljde mellan gårdarna och mjölk från korna som fått ensilage av klöver/lucern/gräs hade betydligt lägre fetthalt (3,64±0,21) än från de kor som fått majs- och gräsensilage (4,33±0,23). Medelinnehållet av mättade fettsyror var lika för de båda gårdarna medan innehållet av enkelomättade fettsyror var signifikant lägre i mjölken från kor som fått ensilage av klöver/lucern/gräs. De fleromättade fettsyrorna var på samma nivå medan innehållet av transfettsyror som exempelvis vaccensyra (C18:1 t11) och konjugerad linolsyra (conjugated linolenic acid, CLA)var högre i mjölk från korna som fått ensilage av klöver/lucern/gräs. En förklaring till detta kan vara att denna grupp har energibrist som yttrar sig i lägre fettinnehåll i mjölken och andra försök med kor har visat att dieter rika på omättade fettsyror kan ge mjölkfettsänkning, denna sänkning i fetthalt åtföljs av en ökad bildning av transfettsyror i våmmen och som sedan transporteras till mjölken. En hypotes är att transfettsyrorna kan ha negativ effekt antingen på kons egen produktion av fettsyror eller vid tillverkningen av triglycerider i den lakterande cellen. På Nya Zeeland gjordes en jämförelse på mjölkmängd och sammansättning hos kor i mittlaktation vid bete av kärringtand, vitklöver eller engelskt rajgräs (Harris et al., 1998). Kor som fick kärringtand hade ett lägre fettinnehåll i mjölken än de kor som fick klöver när de var i medeltal 162 dagar in i laktationen medan ingen skillnad noterades tidigare (107 dagar in i laktationen). Fri tillgång till ensilage av ängssvingel och timotej jämfördes i en norsk studie (Johansen & Nordang, 1994). Mjölkens fettinnehåll var signifikant högre från fri tillgång på timotej än från ängssvingel. Utfodring med timotej jämfördes också med lucern hos Holsteinkor i Kanada och även i denna jämförelse var fettinnehållet och producerad fettmängd lika (Orozco-Hernández et al., 1997). I ett försök där bete av rajgräs och vitklöver under 14 veckor jämfördes uppmättes en signifikant högre andel korta fettsyror (C4-C10) och en lägre andel av långa och omättade andel fettsyror i mjölk från klöverbete jämfört med rajgräs (Grandinson et al., 1985). Betydelsen av utfodring med ensilage av lucern jämför med rödklöver studerades i Holsteinkor (Broderick et al., 2000). Både fetthalt och fettproduktion var högre för de kor som fick lucernensilage (3,60 % respektive 1,14 kg/dag) jämfört med rödklöverensilage (3,38 % respektive 1,06 kg/dag). Detta ansågs bero på att intaget av torrsubstans var 1,2 kg lägre per dag för rödklövergruppen. I en kompletterande studie där korna fick lika mängd torrsubstans skiljde inte fetthalten eller den producerade fettmängden (Broderick et al., 2001). Samma grupp jämförde också rajgräsensilage med ensilage av lucern där lucern också gav en högre fetthalt och producerad fettmängd per dag (Broderick et al., 2002). 6

7 I ett svensk försök jämfördes bland annat inverkan på mjölk från Holsteinkor vid utfodring av ensilage gjort av engelskt rajgräs, rödklöver eller vitklöver (Bertilsson & Murphy, 2003). Det sammanvägda resultatet från försökets båda år visade att vitklöverensilage gav det lägsta fettinnehållet i mjölken jämfört med ensilage av rajgräs och rödklöver men inte för energikorrigerad mjölk. I en engelsk undersökning med kor av rasen Holstein-Friesian jämfördes ensilage av rajgräs och rödklöver (Al-Mabruk, Beck & Dewhurst, 2004). Rödklöverensilaget gav ett inte signifikant men dock högre fettinnehåll i mjölken (3,78 %) än rajgräsensilage (3,68 %) liksom totalt producerad fettmängd. Också fettsyrasammansättningen förändrades mellan grödorna med ett högre innehåll av fleromättade fettsyror som linolsyra (C18:2) och linolensyra (C18:3) vid rödklöverutfodring. I en engelsk undersökning av påverkan på mjölken av ensilage av gräs, rödklöver, vitklöver och lucern gjordes med Holstein-Friesian kor under en 4-veckors change overförsök (Dewhurst et al., 2003). Ingen skillnad i fettinnehåll eller producerad fettmängd kunde uppmätas mellan grupperna. Däremot konstaterades variationer i fettsyrasammansättningen mellan de olika ensilerade grödorna. Innehållet av långa fleromättade fettsyror var signifikant högre vi röd- och vitklöverutfodring jämfört med lucern och gräs. Ökningen av dessa fettsyror från vitklöverutfodring stämmer med högre intag och högre innehåll av dessa fettsyror i vitklöverensilaget. Mekanismen skiljer sig från den från rödklöver som innehåller liknande halter α-linolensyra som gräsensilage. En förklaring anses vara att ökningen i långa fleromättade fettsyror i mjölken från kor som fått rödklöverensilage återspeglar en reducerad förmåga hos våmmens mikroorganismer att mätta fettsyror. Protein Den totala proteinhalten i mjölken har bestämts i ett flertal undersökningar medan innehållet av individuella mjölkproteiner bara har studerats i ett fåtal. Det är svårt att dra någon slutsats om vilket vallfoder som skulle gynna ett högre proteininnehåll i mjölken. Möjligen tyder resultaten på att lusernensilage ger en högre proteinhalt än klöverensilage. Förändringar i individuella kaseiner har också noterats och även en påverkan på kaseinmicellernas storlek. Micellerna var större i mjölk från kor som betat rajgräs än i mjölk från kor som betat klöver. Nedan och i tabell 4 ges exempel på försök som gjorts för att studera proteininnehållet i mjölk i relation till olika vallgrödor. I ett försök jämfördes proteinhalten i mjölk på gårdsnivå där korna på båda gårdarna (350 respektive 260 kor) var på bete under sommaren och fick majs- och gräsensilage under vintern och korna den andra gården fick ensilage av klöver/lucern/gräs under vintern (Jahreis et al., 1996). Mjölkens medelproteinhalt skiljde mellan gårdarna och mjölk från korna som fått ensilage av klöver/lucern/gräs var betydligt lägre (3,20±0,12) än från de kor som fått majs- och gräsensilage (3,34±0,11). På Nya Zeeland gjordes en jämförelse på mjölkmängd och sammansättning i mitten av laktationen vid bete av kärringtand, vitklöver eller engelskt rajgräs (Harris et al., 1998). Proteinhalten i mjölk från de kor som fått kärringtand eller vitklöver var högre än i mjölk från de kor som fått rajgräs. 7

8 Fri tillgång till ensilage av ängssvingel och timotej jämfördes i en norsk studie (Johansen & Nordang, 1994). Timotejensilaget gav en högre proteinhalt i mjölken. Utfodring med timotej jämfördes också med lucern hos Holsteinkor i Kanada och även i denna jämförelse var proteininnehållet och producerad proteinmängd lika (Orozco- Hernández et al., 1997). I ett försök där bete av rajgräs och vitklöver under 14 veckor jämfördes uppmättes ingen skillnad i proteinproduktion mellan grupperna (Grandinson et al., 1985). Den totala kaseinhalten var signifikant högre för de kor som var på klöverbete liksom innehållet i α- kasein och β-kasein. Halten κ-kasein var däremot på samma nivå liksom mjölkens innehåll av icke-proteinkväve. Detta kan tyda på att andelen av de olika kaseinerna kan påverkas av dieten. Mjölk producerad på rajgräs innehöll en större andel stora kaseinmiceller (21,18±1,23 %) jämfört med klöver (13,78±0,64 %). Betydelsen av utfodring med ensilage av lucern jämfört med rödklöver studerades i Holsteinkor (Broderick et al., 2000). Både proteinhalt och proteinproduktion var högre för de kor som fick lucernensilage (2,91 % respektive 0,93 kg/dag) jämfört med rödklöverensilage (2,88 % respektive 0,89 kg/dag). Också mjölkens ureainnehåll var högre i lucern gruppen, 14,8 mg N/100 ml mjöl, mot 8,7 mg N/100 ml mjölk i rödklövergruppen. Detta ansågs bero på att intaget av torrsubstans var 1,2 kg lägre per dag för rödklövergruppen. I en kompletterande studie där korna fick lika mängd torrsubstans skiljde inte proteinhalten eller producerad proteinmängd och inte heller ureahalten i mjölken (Broderick et al., 2001). Samma grupp jämförde också rajgräsensilage med ensilage av lucern där lucern också gav en högre proteinhalt och producerad proteinmängd (Broderick et al., 2002). I ett svensk försök jämfördes bland annat inverkan på mjölk från Holsteinkor vid utfodring av ensilage gjort av engelskt rajgräs, rödklöver eller vitklöver (Bertilsson & Murphy, 2003). Det sammanvägda resultatet från försökets båda år visade att rajgräsensilage gav det högsta proteininnehållet i mjölken jämfört med ensilage av rödeller vitklöver. Mjölk från vitklöver hade högre innehåll av urea (9,6 mmol/l) än från rödklöver (7,4 mmol/l) och från rajgräs (5,9 mmol/l). Tendensen var densamma under försökets andra år. I en engelsk undersökning med kor av rasen Holstein-Friesian jämfördes ensilage av rajgräs och rödklöver (Al-Mabruk et al., 2004). Rödklöverensilaget gav ett högre proteininnehåll i mjölken (2,94 %) än rajgräsensilage (2,90 %) liksom totalt producerad proteinmängd. I en engelsk undersökning av påverkan på mjölken av ensilage av gräs, rödklöver, vitklöver och lucern gjordes med Holstein-Friesian kor under en 4-veckors change overförsök (Dewhurst et al., 2003). Ingen signifikant skillnad i mjölkens proteinhalt noterades mellan grupperna men däremot i producerad proteinmängd per dag där vitklöverensilage gav en högre produktion än övriga grödor. Laktos Mjölkens laktoshalt är svår att påverka. Laktossyntesen i juvret reglerar den mjölkvolym som utsöndras. Detta avspeglas i de resultaten av försök som är gjorda där laktoshalten endast i 8

9 undantagsfall har påverkats med vallfodret. Nedan och i tabell 5 följer exempel på jämförelser av vallgrödors påverkan på laktosinnehållet i mjölken. På Nya Zeeland gjordes en jämförelse på mjölkmängd och sammansättning i mitt i laktationen vid bete av kärringtand, vitklöver eller engelskt rajgräs (Harris et al., 1998). Laktosinnehållet i de olika mjölkarna skilde sig inte åt mellan foderslagen. Utfodring med timotej jämfördes med ensilage av lucern (Orozco-Hernández et al., 1997). Även här var det inga signifikanta skillnader i laktosinnehåll i mjölken. Betydelsen av utfodring med ensilage av lucern jämför med rödklöver studerades i Holsteinkor (Broderick et al., 2000). Laktoshalten i mjölken var på samma nivå mellan de båda grupperna medan laktosproduktionen var högre för de kor som fick lucernensilage (1,55 kg/dag) jämfört med rödklöverensilage (1,51 kg/dag). I en kompletterande studie där korna fick lika mängd torrsubstans skiljde inte laktoshalten och inte heller producerad laktosmängd (Broderick et al., 2001). Samma grupp jämförde också rajgräsensilage med ensilage av lucern där lucern gav en högre laktoshalt i mjölken och även en högre laktosmängd (Broderick et al., 2002). Detta är något uppseendeväckande i jämförelse med andra försöksresultat. I ett svenskt försök jämfördes bland annat inverkan på mjölk från Holsteinkor vid utfodring av ensilage gjort av engelskt rajgräs, rödklöver eller vitklöver (Bertilsson & Murphy, 2003). Resultaten för varje försöksår för sig visade ingen skillnad i laktoshalt i mjölken mellan de olika grödorna. I en engelsk undersökning med kor av rasen Holstein-Friesian jämfördes ensilage av rajgräs och rödklöver (Al-Mabruk et al., 2004). Ingen skillnad i laktoshalt kunde noteras. I en engelsk undersökning av påverkan på mjölken av ensilage av gräs, rödklöver, vitklöver och lucern gjordes med Holstein-Friesian kor under en 4-veckors change overförsök (Dewhurst et al., 2003). Ingen signifikant skillnad i mjölkens laktoshalt noterades mellan grupperna men däremot i producerad laktosmängd per dag där vitklöverensilage gav den högsta produktion följt av rödklöver, lucern och lägst gräs. Dagsproduktionen avspeglade den producerade mjölkmängden. Vitaminer Mjölkens innehåll av fettlösliga vitaminer brukar vara högst när korna är ute på bete och varierar därmed med fodrets sammansättning. Endast ett fåtal undersökningar har gjorts där vallgrödornas inverkan på mjölkens vitamininnehåll har studerats. I en engelsk undersökning med kor av rasen Holstein-Friesian jämfördes påverkan av ensilage av rajgräs och rödklöver på mjölkens vitamin E-innehåll (Al-Mabruk et al., 2004). Rödklöverensilaget gav ett lägre vitamin E-innehåll i mjölken (0,281 µg/ml) än rajgräsensilage (0,336 µg/ml). Mineraler Mjölkens askhalt, som är det sammanlagda innehållet av mineraler och spårämnen i mjölken, påverkas inte lätt. För individuella mineraler och spårämnen kan situationen vara annorlunda. Endast ett fåtal studier är gjorda och det går inte att dra några generella slutsater om vallens inverkan, se nedan. 9

10 I ett försök jämfördes det totala mineralinnehållet i mjölk på gårdsnivå där korna på båda gårdarna (350 respektive 260 kor) var på bete under sommaren och fick majs- och gräsensilage under vintern och korna den andra gården fick ensilage av klöver/lucern/gräs under vintern (Jahreis et al., 1996). Mjölkens medelaskhalt skiljde inte mellan gårdarna. Olika vallsorters inverkan på mjölkens avkastning gjordes på konivå i tre grupper där en fick ensilage av engelskt rajgräs, hö av hundäxing eller majsensilage (Coulon et al., 1995). Ingen skillnad i mjölken kalciuminnehåll mellan de tre grupperna kunde noteras. I ett försök där kor som betade rajgräs och klöver under 14 veckor jämfördes uppmättes ett signifikant högre innehåll av kalcium och magnesium i mjölk från rajgräsbete (118±0.9 respektive 11,0±0,12 g/100 g mjölk) än mjölk från vitklöverbete (115±0.8 respektive 10,3±0,09 g/100 g mjölk) i (Grandinson et al., 1985). Ingen skillnad i halterna av natrium eller kalium kunde noteras. Citrat Vissa starterkulturer som används inom mejeriindustrin kan metabolisera citronsyra. Citronsyran kan omvandlas till diacetyl som är en viktig aromkomponent i mejeriprodukter. Svensk mjölkråvara på mejeriet innehåller i medelhalt 190 mg citrat/100g mjölk. I mjölk binds citrat till kalciumjoner. Innehållet av citrat kan påverkas av fodret och innehållet kan minska när korna får högkoncentratfoder. I ett försök där bete av rajgräs och vitklöver under 14 veckor jämfördes uppmättes inga skillnader i innehållet av citrat mellan grupperna (Grandinson et al., 1985). Isoflavonoider Isoflavonoider är en undergrupp av fytoöstrogener. Intresset för flavonoider och speciellt isoflavonoider har ökat under senare år (King, Mano & Head, 1998). Isoflavonoiderna är kemiska föreningar som hos vissa växter utgör ett skydd mot angrepp av insekter och mikroorganismer och fungerar därför som naturliga pesticider. Flavonoider har på djur och människor visat östrogen och antiöstrogen aktivitet, beroende på koncentration. Soja är den huvudsakliga källan i kosten med ett innehåll av isoflavonoider av 5 mg/g färsk böna. Isoflavonoider finns också i andra växter som klöver med ett innehåll av mer än 20 mg/g torrvikt. Klöver utgör därför en källa för isoflavonoider i mjölk. I en undersökning i Australien reflekterade mjölkens innehåll av isoflavonoider inslaget av klöver i betet. Vall och mjölkens processegenskaper och produktkvalitet En sammanställning över vallgrödors påverkan på mejeriprodukter återfinns i tabell 6. Löpläggningsegenskaper Olika vallsorters inverkan på mjölkens processegenskaper gjordes på konivå i tre grupper där en fick ensilage av engelskt rajgräs, hö av hundäxing eller majsensilage (Coulon et al., 1995). Löpläggningstid i mjölk från gruppen som fick hö av hundäxing var kortare än i de två andra grupperna. I ett försök där bete av rajgräs och klöver under 14 veckor jämfördes uppmättes inga skillnader i löpläggningstid eller hur snabbt mjölken koagulerar vid löpetillsats mellan grupperna (Grandinson et al., 1985). Däremot var koagelstyrkan signifikant högre i klövergruppen jämfört med rajgräsgruppen. 10

11 Oxidation Endast en studie har gjort avseende mjölkens oxidationsstabilitet i relation till vall. I en engelsk undersökning med kor av rasen Holstein-Friesian jämfördes ensilage av bland annat lucern, rajgräs och rödklöver (Al-Mabruk et al., 2004). Foder baserat på rödklöver och lucernensilage var associerade med en snabbare minskning av vitamin E-halten vid jämförelser med mjölk från gräsensilage. Också fettsyrasammansättningen förändrades mellan grödorna med ett högre innehåll av fleromättade fettsyror som C18:2 och C18:3 vid rödklöverutfodring. Detta kan indikera att vallfoder som ökar andelen omättade fettsyror gör mjölken mer benägen för oxidationsproblem. Ost Påverkan på ostutbyte och ostkarakteristika har jämförts mellan rajgräs, hundäxing och majsensilage i Frankrike (Verdier, Coulon, Pradel & Berdagué, 1995). Ostutbytet påverkades inte av vallfodret. Den gulaste osten kom från mjölk från kor som fått rajgräsensilage. Ostar gjorda på mjölk från kor som utfodrats med hundäxing var mer klistriga och mindre fasta än de andra. Den ost som bedömde vara bäst var gjord av mjölk från kor utfodrade med ensilage av hundäxing. En nyligen publicerad genomgång av bland annat fodrets inverkan på ost visar att kor som fått majsensilage ger en vitare ost jämfört med hö eller ensilage av gräs (Coulon, Delacroix-Buchet, Martin & Pirisi, 2004). Om kor får gräs ger ensilerat gräs en gulare ost än om korna får gräs i form av hö. Växtnamn Växtnamn på svenska Växtnamn på engelska Växtnamn på latin Kärringtand Birdsfoot trefoil Lotus corniculatus White clover Trifolium repens Rödklöver Red clover Trifolium pratense Engelskt rajgräs Perennial ryegrass Lolium perenne Timotej Timothy Phleum pratense Ängssvingel Meadow fescue Festuca pratensis Hundäxing Coocks foot Plantago lanceolata Lucern Lucern Medicago sativa 11

12 Tabell 1. Avkastning, kg mjölk per dag Referens Rajgräs Hundäxing Hö Majs Kärringtand Rajgräs Ängssvingel Timotej Lucern Rödklöver Kommentar (Coulon et al., 1995) 18,9 17,0 18,5 Signifikanta skillnader. Hundäxing lägst. (Harris et al., 1998) 16,7 11,7 15,4 Signifikanta skillnader. Kärringtand lägst. (Grandinson et al., 1985) 20,9 20,4 Ingen signifikant skillnad. (Johansen & Nordang, 1994) 19,2 19,3 Ingen signifikant skillnad. (Orozco-Hernández et al., 23,4 24,3 I.s. Ej heller i energikorrigerad mjölk 1997) (Broderick et al., 2000) 32,5 31,2 Signifikant skillnad. TS intag lägre för rödklövergruppen (Broderick et al., 2001) 32,0 32,7 Ingen signifikant skillnad. (Broderick et al., 2002) 35,6 41,1 Signifikant skillnad. (Bertilsson & Murphy, 27,0 29,3 29,2 Signifikant skillnad. Rajgräs lägst. 2003), år 1 (Bertilsson & Murphy, 29,0 28,6 31,2 Signifikant skillnad. Rödklöver lägst. 2003), år 2 (Dewhurst et al., 2003) 24,9 27,7 28,1 31,5 Signifikanta skillnader. Tabell 2. Fetthalt, % Referens Rajgräs Hundäxing Hö Majs Kärringtand Rajgräs Ängssvingel Timotej Lucern Rödklöver Kommentar (Coulon et al., 1995) 4,00 3,97 4,14 Signifikant skillnad. Majs högre. (Harris et al., 1998) 4,29 4,44 4,37 Ingen signifikant skillnad. (Johansen & Nordang, 1994) 4,04 4,21 Signifikant skillnad. (Orozco-Hernández et al., 1997) 4,24 4,35 Ingen signifikant skillnad. (Broderick et al., 2000) 3,60 3,38 Signifikant skillnad. (Broderick et al., 2001) 3,36 3,42 Ingen signifikant skillnad. (Broderick et al., 2002) 2,80 3,08 Ingen signifikant skillnad. (Bertilsson & Murphy, 2003), år 1 (Bertilsson & Murphy, 2003), år 2 4,37 4,20 4,10 4,71 4,46 3,82 Ingen signifikant skillnad. Signifikant skillnad. lägst. (Dewhurst et al., 2003) 4,45 4,42 4,52 4,39 Ingen signifikant skillnad. (Al-Mabruk et al., 2004) 3,68 3,78 Ingen signifikant skillnad. (Jahreis et al., 1996) 4,33* 3,64** Signifikant skillnad. * Majsensilaget var blandat med gräs **Lucernensilaget var blandat med klöver och gräs 12

13 Tabell 3. Fettsyrasammansättning, % av den totala fettsyrasammansättningen Referens Rajgräs Majs Rajgräs (Grandinson et al., 1985) C4-C10: 10,3 >C18: 45,8 US: 34,9 7(Dewhurst et al., 2003) C18:1: 24,7 C18:2: 1,42 C18:3: 0,43 (Al-Mabruk et al., 2004) C18:1c: 23,2 CLAc9,t11: 0,45 C18:2: 1,24 C18:3: 0,48 (Jahreis et al., 1996) SFA: 69,6 MUFA: 24,6 PUFA: 2,5 TFA: 3,3 CLA: 0,34 C4-C10: 11,7 >C18: 40,4 US: 32,1 Lucern C18:1:23,3 C18:2: 1,61 C18:3: 0,54 SFA: 67,7 MUFA: 23,6 PUFA: 2,9 TFA: 5,8 CLA: 0,80 Rödklöver C18:1:24,0 C18:2: 1,81 C18:3: 0,81 C18:1c: 23,5 CLAc9, t11: 0,38 C18:2: 1,54 C18:3: 1,54 C18:1:23,0 C18:2: 1,80 C18:3: 0,91 Kommentar C4-C10: Signifikant skillnad. >C18: Signifikant skillnad. US: Signifikant skillnad. C18:1: Ingen signifikant skillnad. C18:2: Signifikant skillnad. C18:3: Signifikant skillnad. C18:1c: ingen signifikant skillnad. CLAc9,t11: Signifikant skillnad. C18:2: Signifikant skillnad. C18:3: Signifikant skillnad. SFA: Signifikant skillnad. MUFA: Signifikant skillnad. PUFA: Signifikant skillnad. TFA: Signifikant skillnad. CLA: Signifikant skillnad. US=omättade fettsyror, SFA=mättade fettsyror, MUFA=enkelomättade fettsyror, PUFA=fleromättade fettsyror, TFA=transfettsyror, CLA=konjugerad linolsyra Tabell 4. Proteinhalt, % Referens Rajgräs Hundäxing Hö Majs Kärringtand Rajgräs Ängssvingel Timotej Lucern Rödklöver Kommentar (Coulon et al., 1995) 3,13 3,18 3,22 Signifikanta skillnader (Harris et al., 1998) 3,35 3,21 3,21 Signifikanta skillnader. (Grandinson et al., 1985) 3,62 3,66 Ingen signifikant skillnad. (Johansen & Nordang, 1994) 3,21 3,38 Ingen signifikant skillnad. (Orozco-Hernández et al., 1997) 3,37 3,33 Ingen signifikant skillnad. (Broderick et al., 2000) 2,91 2,88 Signifikant skillnad. Lägre TSintag i rödklövergruppen. (Broderick et al., 2001) 3,04 3,02 Ingen signifikant skillnad. (Broderick et al., 2002) 3,16 3,31 Ingen signifikant skillnad. (Bertilsson & Murphy, 2003), år 3,06 3,01 3,01 Inga signifikanta skillnader. 1. (Bertilsson & Murphy, 2003), år 3,28 3,06 3,15 Inga signifikanta skillnader. 2. (Dewhurst et al., 2003) 3,26 3,26 3,14 3,20 Ingen signifikant skillnad (Al-Mabruk et al., 2004) 2,90 2,94 Signifikant skillnad. 13

14 Tabell 5. Laktos, % Referens Rajgräs Hundäxing Hö Majs Kärringtand Rajgräs Ängssvingel Timotej Lucern Rödklöver Kommentar (Harris et al., 1998) 4,77 4,70 4,77 Ingen signifikant skillnad. (Orozco-Hernández et al., 1997) 4,57 4,64 Ingen signifikant skillnad.. (Broderick et al., 2000) 4,82 4,83 Ingen signifikant skillnad. Signifikant skillnad i producerad mängd. (Broderick et al., 2001) 4,77 4,81 Ingen signifikant skillnad. (Broderick et al., 2002) 4,76 4,93 Signifikant skillnad både för halt och producerad mängd (Bertilsson & Murphy, 2003), år 4,66 4,70 4,67 Inga signifikanta skillnader. 1. (Bertilsson & Murphy, 2003), år 4,80 4,82 4,84 Inga signifikanta skillnader. 2. (Dewhurst et al., 2003) 4,71 4,66 4,68 4,71 Inga signifikanta skillnader. (Al-Mabruk et al., 2004) 4,56 4,55 Ingen signifikant skillnad. 14

15 Tabell 6. Vallens inverkan på produkter (Coulon et al., 1995) (Verdier et al., 1995) (Grandinson et al., 1985) (Al-Mabruk et al., 2004) Rajgräs Hundhäxing Hö Majs Rajgräs Lucern Naturligt ph Löpläggningstid: 12,2 min Koagelstyrka: 35,2 mm Standardiserat ph (6,60) Löpläggningstid: 10,1 min Koagelstyrka: 33,7 mm Kaseinhalt: 2,54 Kaseintal: 0,82 Naturligt ph Löpläggningstid: 11,4 min Loagelstyrka: 36,2 mm Standardiserat ph (6,60) Löpläggningstid: 9,9 min Koagelstyrka: 33,0 Kaseinhalt: 2,62 Kaseintal: 0,82 Naturligt ph Löpläggningstid: 12,1 min Loagelstyrka: 36,2 mm Standardiserat ph (6,60) Löpläggningstid: 10,0 min Koagelstyrka: 32,8 mm Kaseinhalt: 2,62 Kaseintal: 0,82 Proteinhalt:3,33 Ostutbyte: 51,6 Utseeande+textur+smak: 12,59 TS: 55,3 Gul färg: 23,8 Acceptans: 3,93 Proteinhalt: 3,31 Ostutbyte: 51,3 Utseeande+textur+smak: 13,15 TS: 54,2 Gul färg: 22,1 Acceptans: 4,92 Proteinhalt: 3,45 Ostutbyte: 52,2 Utseeande+textur+smak: TS: 55,3 Gul färg: 19,1 Acceptans: 4,36 Synerestid: 32,1 min Löpläggningstid: 9,12 min Koagelstyrka: 20,7 g Micellstorlek: 21,18 % stora miceller Synerestid: 30,3 min Löpläggningstid: 7,97 min Koagelstyrka: 25,0 g Micellstorlek: 13,78 % stora miceller Oxidation TBAR(0 h): 0,3 TBAR(48h,4 C: 4,5 TBAR(48h, 20 C): 7,8 E-vitamin 0h: 0,368 48h, 4 : 0,290C 48h, 20 C: 0,181 Oxidation TBAR(0 h): 0,3 TBAR(48h,4 C: 4,8 TBAR(48h, 20 C): 8,9 E-vitamin 0h: 0,299 48h, 4 C: 0,120 48h, 20 C: 0,134 15

16 Tabell 6 forts. Rödklöver Kommentaar Naturligt ph Löpläggningstid: Signifikanta skillnader Koagelstyrka: Inga signifikanta skillnader Standardiserat ph (6,60) Löpläggningstid: Inga signifikanta skillnader Koagelstryka: Inga signifikanta skillnader Kaseinhalt: Signifikant skillnad Kaseintal: Inga signifikanta skillnader Proteinhalt: Signifikanta skillnader. Ostutbyte: Inena signifikanta skillnader Utseeande+textur+smak: Signifikanta skillnader TS: Signifikanta skillnader Gul färg: Signifikanta skillnader Acceptans: Signifikanta skillnader Synerestid: Ingen signifikant skillnad Löpläggningstid: Ingen signifikant skillnad Koagelstyrka: Signifikant skillnad Micellstorlek: Signifikant skillnad Smak: Ingen signifikant skillnad Oxidation TBAR(0 h): 0,8 TBAR(48h,4 C: 4,5 TBAR(48h, 20 C): 10,2 E-vitamin 0h: 0,268: 48h, 4 C: 0,224 48h, 20 C: 0,092 Oxidation TBAR(0 h): 0,5 TBAR(48h,4 C: 3,0 TBAR(48h, 20 C): 6,3 E-vitamin 0h: 0,413 48h, 4 C: 0,365 48h, 20 C: 0,167 Oxidation TBAR(0 h): )Ingen signifikant skillnad TBAR(48h,4 C: Ingen signifikant skillnad TBAR(48h, 20 C): Signifikanta skillnader E-vitamin 0h Ingen signifikant skillnad: 48h, 4 C: Signifikanta skillnader 48h, 20 C: Signifikanta skillnader 16

17 Referenser Al-Mabruk, R. M., Beck, N. F. G. & Dewhurst, R. J. (2004). Effects of silage species and supplemental vitamin E on the oxidative stability of milk. Journal of Dairy Science, 87, Bertilsson, J. & Murphy, M. (2003). Effects of feeding clover silages on feed intake, milk production and digestion in dairy cows. Grass and Forage Science, 58, Broderick, G. A., Koegel, R. G., Walgenbach, R. P. & Kraus, T. J. (2002). Ryegrass or alfalfa silage as the dietary forage for lactating cows. Journal of Dairy Science, 85, Broderick, G. A., Walgenbach, R. P. & Maignant, S. (2001). Production of lactating dairy cows fed alfalfa or red clover silage at equal dry matter or crude protein contents in the diet. Journal of Dairy Science, 84, Broderick, G. A., Walgenbach, R. P. & Sterrenburg, E. (2000). Performance of lactating dairy cows fed alfalfa or red clover silage as the sole forage. Journal of Dairy Science, 83, Chilliard, Y., Ferlay, A. & Doreau, M. (2001). Effects of different types of forages, animal fat or marine oils in cow's diet on milk fat secretion and composition, especially conjugated linoleic acid (CLA) and polyunsaturated fatty acids. Livestock Production Science, 70, Coulon, J. B., Pradel, P. & verdier, I. (1995). Effect of forage type on milk yield, chemical composition and clotting properties of milk. Lait, 75, Coulon, J.-B., Delacroix-Buchet, A., Martin, B. & Pirisi, A. (2004). Relationships between ruminant management and sensory characteristics of cheeses: a review. Lait, 84, Dewhurst, R. J., Fisher, W. J., Tweed, J. K. S. & Wilkins, R. J. (2003). Comparison of grass and legume silages for milk production. 1. Production responses with different levels of concentrates. Journal of Dairy Science, 86, Grandinson, A. S., Manning, D. J., Thomson, D. J. & Anderson, M. (1985). Chemical composition, rennet coagulation properties and flavour of milks from cows grazing ryegrass or white clover. Journal of Dairy Research, 52, Harris, S. L., Clark, D. A. & Laboyrie, P. J. (1998). Birdsfoot trefoil - an alternative legume for New Zealand dairy pastures. Proceedings of the New Zealand Grassland Association, 60, Hedqvist, H. (2004). Metabolism of soluble proteins by rumen microorganisms and the influence of condensed tannins on nitrogen solubility and degradation, Swedish University of Agricultural Sciences, Uppsala. Jahreis, G., Fritsche, J. & Steinhart, H. (1996). Monthly variations of milk composition with special regard to fatty acids depending on season and farm management systems - conventional versus ecological. Fett/Lipid, 98, Johansen, A. & Nordang, L. (1994). A comparision between meadow fescue and timothy silage 3. Feeding experiments with dairy cows. Norwegian Journal of Agricultural Science, 8, King, R. A., Mano, M. M. & Head, R. J. (1998). Assessment of isoflavonoid concentrations in Australian bovine milk samples. Journal of Dairy Research, 65, Lindmark Månsson, H., Fondén, R. & Pettersson, H.-E. (2003). Composition of Swedish dairy milk. International Dairy Journal, 13, Orozco-Hernández, J. R., Brisson, G. J. & Girard, V. (1997). Timothy grass or alfalfa silage for cows in midlactation: effect of supplementary barley. Journal of Dairy Science, 80, Verdier, I., Coulon, J. B., Pradel, P. & Berdagué, J. L. (1995). Effects of forage type and cow breed on the characteristics of matured Saint-Nectaire cheese. Lait, 75,