LANDSKAPSPROGRAM

Transkript

1 LANDSKAPSPROGRAM

2 Egentliga Finlands landskapsprogram för Egentliga Finlands förbund PB 273 (Bangårdsgatan 36), Åbo tfn (02) ISBN TEMA-TEAM

3 1. Inledning I landskapsprogrammet fastställs åtgärderna för landskapets utveckling de närmaste åren. Programmet konkretiserar de mål och strategier som ställts i landskapsöversikten. Syftet med landskapsprogrammet är att inrikta landskapets utvecklingsåtgärder så att regionens resurser och initiativförmåga bringas att genomföra den valda strategin. Den begagnas som en anvisning vid inriktningen av de regionala åtgärderna och vid fördelningen av de regionpolitiska anslagen. Dokumentet preciseras genom regionala EU- och nationella program. Det föregående landskapsprogrammet, Egentliga Finlands landskapsprogram för åren antogs i landskapsfullmäktige Detta program omspänner mandatperioden för det nuvarande landskapsfullmäktige, dvs. åren , varefter det revideras. Detta landskapsprogram baserar sig på ett omfattande beredningsarbete, där de erfarenheter som erhållits från det föregående programmet och utvärderingen av det har beaktats. Beredningsarbetet inleddes med landskapsstyrelsens aftonskola i maj Programmets politiska beredning lämnades till den av landskapsstyrelsen tillsatta projektfinansieringskommittén. Den tillsatte tre arbetsgrupper bestående av sakkunniga för underlagsarbetet. Regionutvecklingsdirektören verkade som ordförande och förbundets anställda i motsvarande bransch som sekreterare. Arbetsgrupperna var: kompetens och näringsliv läge och infrastruktur välfärd och miljö Arbetsgrupperna sammankom från fem till sju gånger. Utöver grupparbetet hörde de sakkunniga i olika branscher och inbegärde kommentarer. Därtill kunde programutkastet under hela beredningen läsas på förbundets hemsidor för offentlig debatt och respons. Arbetsgrupperna rapporterade om sitt arbete flera gånger till projektfinansieringskommittén, som drog upp riktlinjerna för programmet. Landskapsstyrelsen förde en remissdebatt om programmet och landskapets samarbetsgrupp behandlade det vid sitt seminarium. Om några centrala frågor förhandlades med samarbetsparterna för att programmet skulle kunna bli en gemensam strategi för landskapet som förenar olika samarbetsparter. Utkastet till landskapsprogrammet framlades offentligt och utlåtanden inbegärdes av kommunerna, statens regionalförvaltning, de politiska distriktsorganisationerna, socialpartnerna m.fl. samarbetsparter. I utlåtandena begärdes ställningstagande till möjligheten att delta i genomförandet av åtgärden. Landskapsfullmäktige behandlade utkastet vid sitt seminarium De utlåtanden som avgetts har behandlats och beaktats då det slutliga programmet gjordes upp. Landskapsprogrammet godkänns i landskapsfullmäktige. EGENTLIGA FINLANDS FÖRBUND Ilkka Kanerva landskapsstyrelsens ordförande Juho Savo landskapsdirektör Egentliga Finlands förbund 3 Landskapsprogram

4 I N N E H Å L L 1. Inledning Egentliga Finland som landskap Utfallet av de tidigare programmen Egentliga Finlands landskapsprogram EU-programmen De nationella sektorprogrammen Egentliga Finlands kompetenscentrumprogram Regioncentrumprogrammen Andra program Utvärderingen av föregående landskapsprogram Programmets mål och definitionen av strategin Målen Definitionen av strategin Genomlöpande teman Utvecklingsåtgärder Handlingslinje 1: Genom kompetens och kreativitet säkras landskapets konkurrenskraft Ställningen för Åbo förstärks som högskole ort samt som placeringsort för hög kompetens och forskningsenheter Landskapet behöver yrkeskunniga Kulturkompetensen ökar områdets attraktion Handlingslinje 2: Genom att utveckla näringslivet tryggas landskapets framgång Näringslivets verksamhetsförutsättningar förbättras Landskapets tillväxtbranscher stöds Landsbygdsnäringarna utvecklas Skärgården utvecklas och erbjuder nya möjligheter Handlingslinje 3: Egentliga Finland till ett betydande Östersjöcentrum Genom samarbete utökas parternas resurser Möjligheterna för lokomotiven förstärks Den regionala utvecklingen förutsätter förbindelsenät Utvecklingen av energi- och teletrafiknätet ombesörjs...36 Egentliga Finlands förbund 4 Landskapsprogram

5 5.4 Handlingslinje 4: Aktiva åtgärder ökas för att trygga välfärden De offentlliga välfärdstjänsterna tryggas Samarbetet mellan kommunerna och regionkommunerna utvecklas inom servicesektorn På arbetsplatserna förebyggs marginalisering En trygg vardagsmiljö garanteras och deltagandet ökas Handlingslinje 5: Miljön görs till en attraktionsfaktor för landskapet Tryggandet av vattenskyddet och naturens mångfald samt en ren miljö Samhällsservice för människornas och miljöns bästa Trivsamma och trygga samhällen Programmets effekter Regionalpolitik Stödjande av regionkommunernas styrkefaktorer Påverkan på den nationella regionpolitiken Den nya strukturfondsperioden Miljöbedömning Programmets genomförande och uppföljning Organiserandet av programmets genomförande Finansiering av programmet Uppföljningen av programmets genomförande Bilagor: 1. SWOT-tabellen Teman som genomlöper programmets strategi Utvärderingskriterier för landskapsprogrammet Miljökonsekvenser enligt verksamhetslinjer Finansieringsplan Uppföljningsindikatorerna för Egentliga Finlands landskapsprogram, den förverkligade utvecklingen Landskapets utvecklingsvärderingar...68 Egentliga Finlands förbund 5 Landskapsprogram

6 2. Egentliga Finland som landskap Landskapet Egentliga Finland är ett vitalt landskap som gränsar till Östersjön. Regionen är ett av de viktigaste områdena för lantbruk, industri och utbildning. Utöver dessa profileras området av hög kompetens, informationsteknik och biovetenskaper. Landskapet hör med hänsyn till klimatet till det mest fördelaktiga områdena i Finland. Naturen är vacker och i sin mångfald rik med unika naturhelheter. Landskapet präglas av åar, åkrar och tusentals vackra öar. Den mest betydande miljöhelheten i ett världsomfattande perspektiv är det unika Skärgårdshavet, som utgör en del av Östersjön. Egentliga Finland har en lång historia. Landskapets centrum är Åbo som fått sitt finska namn av att vara en handelsplats, ett torg, turku. Staden är också Finlands första huvudstad, där bl.a. Finlands högskoleväsen fått sin början. Historiska byggnader kan ännu beskådas i stadsbilden och på landsbygden finns det allmogekultur och ett flertal herrgårdar. I början av år 2005 bor det cirka invånare i Egentliga Finlands 54 kommuner och av dem är svenskspråkiga. Landskapet har de flesta småkommunerna i Finland: bland kommunerna har åtta under invånare och mer än hälften är kommuner med färre än invånare. Landskapets centralort är Åbo, som tack vare sina över invånare är den femte största staden i Finland. Det stora antalet kommuner och deras skillnader i storlek beror i stor utsträckning på geografiska omständigheter: ungefär var tredje kommun är en skärgårdskommun eller en kommun som delvis består av öar. Kommunerna bildar fem regionkommuner (Loimaa, Salo, Åbo, Åboland och Vakka-Suomi), alla med sin egen regionförvaltning. Befolkningen i landskapet har ökat länge och snabbare än tidigare de senaste tio åren tack vare ett flyttningsöverskott. Inflyttarna kommer i huvudsak från andra delar av landet, men de senaste tiderna har antalet utlänningar väsentligt ökat. I framtiden kommer befolkningstillväxten att helt och hållet vara beroende av flyttningsrörelsen och invandringen kommer då att spela en allt viktigare roll. Inom landskapet fördelas flyttningsöverskottet i huvudsak mellan regionkommunerna Åbo och Salo. Även i Loimaaregionen har befolkningsutvecklingen alldeles under de senaste åren långsamt börjat gå upp. För regionkommunerna Åbo och Vakka-Suomi har utflyttningen för sin del mattats av. I landskapets åldersstruktur accentueras andelen av de äldre åldersklasserna och befolkningen kommer fortsättningsvis att bli äldre. I detta avseende är situationen den värsta i kommunerna i de landsbygdspräglade randområdena, som hela tiden förlorar befolkning i arbetsför ålder. I vissa kommuner kommer antalet åldringar att fördubblas under de följande 15 åren. Sysselsättningsläget i landskapet är inte bra, fastän arbetslöshetsgraden* klart hållit sig under genomsnittet för landet (10,3 %, hela landet 11,3 %) Det finns fortfarande flera arbetslösa än före recessionen och utifrån utvecklingen på senaste tid förefaller det som om situationen inte väsentligt skall förbättras den närmaste tiden. De regionala skillnaderna i landskapets statistiker är stora: Arbetslösheten har varit den högsta i Nystad (16,0 %) och lägst i Västanfjärd (3,0 %). * Medeltal år 2004 Egentliga Finlands förbund 6 Landskapsprogram

7 Till sin arbetsplatsstruktur är Egentliga Finland alltjämt ett av de viktigaste lantbruks- och industriområdena i Finland. År 2003 täckte andelen arbetsplatser inom lantbruket 4,2 %, byggverksamheten 6,5 %, industrin 21,8 % och servicesektorn 65,2 %. Industrins andel har sakta men säkert gått ned från början av 1990-talet. Även inom branschen har det skett stora förändringar: bioområdet och den elektrotekniska industrin har fått fotfäste på bekostnad av landskapets traditionella metallindustri. Den elektrotekniska industrin har de facto gått upp som den mest betydande sysselsättaren inom det industriella området, men därtill är alltjämt metall- och fordonsindustrin samt tillverkningen av maskiner och anordningar viktiga sysselsättare. Lantbrukets andel har minskat i takt med att servicesektorns andel har ökat. Allt flera arbetsplatser inom servicebranschen tillkommer för tjänster som stöder hälso- och sjukvården samt affärslivet, medan åter den traditionella minuthandeln småningom har förlorat sin andel. Landskapets utbildningsnivå ligger litet under landets genomsnitt. Av befolkningen i arbetsför ålder har 80 procent en examen efter grundskolan. Egentliga Finland är en port mellan inlandet och havet. Från de tre stora hamnarna inom området (Åbo, Nådendal, Nystad) finns det goda förbindelser både till Östersjön och inlandet och till huvudstadsregionen. Landsvägsförbindelserna är goda från Åbo till Helsingfors och ända fram till landets östgräns. De viktigaste järnvägsförbindelserna löper från Åbo till Helsingfors (Kustbanan) och till inlandet via Toijala. Från landskapet finns det för tillfället, förutom inrikes flygförbindelser, flyg till de nordiska länderna. Åbo stadsregion håller tack vare sitt läge och goda trafikförbindelser på att utvecklas till ett logistiskt centrum. Regionens universitet (Åbo universitet, Åbo Akademi och Åbo handelshögskola) och yrkeshögskolorna utgör en stark attraktionsfaktor som främjar landskapets utveckling. Enligt den ekonomisk-geografiska strukturen kan landskapet grovt indelas i särskilda, särpräglade områden: i en kedja med regioncentralerna Salo - Åbo - Vakka-Suomi, i lantbruksregionen och i skärgården. Regioncentralerna och av dem särskilt Åbo regionkommun har ett särskilt ansvar för landskapets utveckling. På centralorterna ligger landskapets största produktionsinrättningar och den viktigaste servicen (t.ex. universiteten och Turku Science Park). I landsbygdsregionen har lantbruket vid sin sida fått industri, turism och teknologisk kompetens. Skärgården förefaller specialisera sig på småskalig och miljövänlig turismoch produktionsverksamhet. Beroende på landskapets inre skillnader uppdelas det regionpolitiskt på olika sätt. Till stödområdena för mål 2-programmet i EU:s strukturfondsprogram hör Vakka-Suomi, Åboland och Östra Åbo samt delar av Åbo- och Saloregionerna. Vidare har regionkommunen Loimaa och delar av Salo och Åbo regionkommuner hört till övergångsperiodens områden. Fastän mål 2-området täcker över hälften av landskapets areal, blir dock största delen av landskapets befolkning utanför målområdet, sammanlagt nästan invånare eller över 78 % av befolkningen. Vakka-Suomi har genom statsrådets beslut utsetts till ett område med plötslig strukturomvandling för åren Egentliga Finlands förbund 7 Landskapsprogram

8 3. Utfallet av de tidigare programmen 3.1. Egentliga Finlands landskapsprogram Detta landskapsprogram är Egentliga Finlands förbunds fjärde utvecklingsprogram. Det föregående landskapsprogrammet godkändes i landskapsfullmäktige I de landskapsprogram som tidigare gjorts upp av förbundet har handlingslinjerna varit de samma fem (ställning, kompetens, näringsliv, marginalisering och miljö). Endast den inbördes ordningen för linjerna har förändrats. I landskapsprogrammet benämndes handlingslinjerna enligt följande och placerades i följande ordning: 1. Kunnandet blir till en resurs för alla 2. Landskapets framgång tryggas genom utveckling av näringslivet 3. Landskapet utvecklas till ett internationellt centrum för Östersjöområdet genom att utnyttja områdets ställning 4. Utslagning hindras genom välfärdspolitik 5. Miljön blir landskapets trumfkort. Som genomgående teman för ett genomförande av programmet valdes en hållbar utveckling och likvärde samt partnerskap. Målet för den första handlingslinjen var att till fullo få kompetens och utbildning att stödja den regionala utvecklingen samt därigenom sysselsättningen och välståndet. Största delen av åtgärderna genomfördes. Högskolorna fick mer resurser, om och ej tillräckligt. I enlighet med den regionutvecklingsuppgift som de tilldelats började man utveckla kontakterna med regionkommunerna. Då programmet för kompetenscentrumet reviderades beaktades landskapets starka branscher såsom ICT och metall. För att förstärka attraktionen för praktiskt kunnande startades ett eget projekt, vilket genomförs som bäst. Över verkningarna av förändringarna i befolkningsstrukturen gjordes upp en utredning, vars rekommendationer skall beaktas i den framtida handlingspolitiken. Projektet med ett demokraticentrum har inte framskridit på önskat sätt. I den andra handlingslinjen koncentrerade man sig på att förbättra förutsättningarna för näringslivet. Som ett stöd för arbetet verkade ett omfattande samarbetsprojekt för företagsamhet med direkta kontakter även till företagen på området. Uppgörandet av en företagsstrategi för liten och medelstor företagsverksamhet inleddes med att man gjorde upp en handlingspolitik för företag med tillväxtpotential. Vidare gjordes det upp en revidering av turismprogrammet, ett utbildningsprogram och en livsmedelstrategi. Landskapets attraktion förbättrades genom imagekampanjer. I alla regionkommuner har inrättats en demokratisk regionförvaltning. Områdets särdrag utnyttjades bäst i små turism-, kultur- och produktionsprojekt på eget initiativ. Verksamheten för Turku Science Park och planeringen av Åbo logistikcentrum har understötts med projektfinansiering. Verksamheten har inletts på ett positivt sätt. Det mest centrala målet i den tredje handlingslinjen var att av landskapet skapa ett beaktansvärt Östersjöcentrum, vilket främjades både genom att öka samarbetet och genom att förbättra nätverken. Samarbetet utsträckte sig, förutom på den traditionella linjen Stockholm - S:t Petersburg, till Östersjöns kuststater och Egentliga Finlands förbund 8 Landskapsprogram

9 till landskapet Finèstere i Frankrike. Landskapet förberedde sig för en utvidgning av EU (t.ex. en förändring av Estlands ställning). Tyngdpunkten på utvecklandet av trafiknäten var förlagd på huvudtrafiknäten. Slutfinansieringen för motorvägen E18 kunde bekräftas och den största flaskhalsen på riksväg 8, den planskilda trafikplatsen i Reso reparerades. Fördjupandet av farleden till Nådendal säkerställdes, men ansökan om tillstånd för Örö-farleden måste återtas emot landskapets vilja på grund av försvarsmakternas motstånd. Naturgasprojektet för Egentliga Finland förefaller att framskrida efter en lång väntan. Gasum Oy har lämnat in en ansökan om tillstånd till inlösen för rörledningen. Regionkommunerna Salo, Åbo och Vakka-Suomi har utsetts för försök med regioncentraler. Regionkommunerna Loimaa och Åboland har införlivats med regionstödsexperimentet. I den fjärde handlingslinjen var målet att bekämpa utslagning genom att se till samhällets grundstrukturer, sociala stöd och nödvändiga specialåtgärder. Som stöd för målet grundades ett samarbetsprojekt. I alla regionkommuner inleddes arbetet med att göra upp välfärdsprogram, i en del med grundläggande utredningar. Samtidigt utvecklades samarbetet och specialservicen. Arbetslösheten kunde inte väsentligt sänkas trots många åtgärder. Lösningar söktes bland annat genom intentionsavtal för sysselsättningen, vilka utvidgades till att gälla andra än offentliga parter. För att underlätta problemen för Vakka-Suomi gjorde regionkommunen tillsammans med förbundet en framställning om ett stödpaket för området och det utsågs till ett område med plötslig strukturomvandling. För att öka deltagandet har både strukturerna förbättrats och projekt inrättats. Regioncentralerna och försöken med regionsamarbete har haft en avgörande roll i att utveckla systemet. Målet för den femte handlingslinjen var att trygga naturens mångfald och en ren miljö. Förbättrandet av Skärgårdshavets tillstånd har intagit en viktig ställning. Ett omfattande samarbetsprojekt svarade för att främja projektet och som stöd för detta många enskilda projekt. Vattenvården framskred väsentligt. Råvattensituationen för Åboregionen håller på att förbättras, då projektet med konstgjort grundvatten i Virttaa har framskridit till byggnadsskedet. Reningen av avfallsvatten sker allt mer centraliserat, till exempel har byggandet av projektet för det s.k. Kakola-reningsverket blivit inlett. Skärgårdshavets tillstånd har emellertid inte förbättrats. Ökad uppmärksamhet har också i övrigt fästs vid miljön: Utöver skyddsåtgärderna har vårdandet av kulturmiljön blivit vardag. En konsolidering av samhällsstrukturen har tagits med som ett centralt mål i landskapsplanerna EU-programmen EU-programmen har fungerat som ett viktigt finansieringsinstrument vid genomförandet av landskapsprogrammet. I fråga om Mål 2-programmet hör landskapet endast delvis till områdena för målområdena och övergångsperiodens områden, på grund härav har projekten varit ganska små regionala projekt. Projekt som omfattar hela landskapet har inte kunnat genomföras. Betydelsen av Mål 2 -programmet, då landskapsprogrammet genomförs, har kommit fram vid utvecklandet av företagsverksamheten, vidareförandet av programmet Pro Skärgårdshavet samt i arbetet som hänför sig till utvecklandet av välfärden och förebyggandet av utslagning. Ett särdeles betydande extravärde har mål 2-åtgärderna haft för åtgärderna att utveckla informationssamhället på regionkommunnivå. Projektarbetets huvudvikt har varit förlagd till regionala utgångspunkter och tyngdpunkterna för utvecklandet. Genom Mål 3 -programmet har man framför allt gjort att utbud och efterfrågan på arbetskraft bättre möts genom att utveckla arbetslivsbaserade utbildningsmodeller samt nya verksamhetssätt och samarbetsfor- Egentliga Finlands förbund 9 Landskapsprogram

10 mer för att tillhandahålla arbetsförvaltningens tjänster. Finansiering har också inriktats på att förverkliga arbetslivsperioderna för lärare vid yrkesläroanstalterna och för utbildning av arbetsplatshandledare. Inom utvecklandet av företagsverksamheten har man koncentrerat sig på att förstärka ny och tillväxtsökande företagsamhet, på att förstärka landskapets nyckelbranscher samt att främja införandet av ny teknologi. Inom förebyggandet av utslagning har samarbetsprojekten mellan olika aktörer betonats. Uppmärksamhet har också blivit fäst på att bättre få med invandrarna i arbetslivet samt ett genomförande av jämställdhet mellan könen. I det regionala landsbygdsprogrammet i Egentliga Finland (VALMA) har även stora branschspecifika projekt blivit genomförda. De har varit inriktade på landsbygdsturism, mekanisk träförädling samt livsmedelsförädling. Genom företagsstödprojekt har man strävat efter att trygga en livskraftig landsbygd. Ett effektivt utnyttjande av VALMA-finansieringen vid genomförandet av landsbygdsprogrammet har försvårats av den snäva gårdskoppling som finansieringen kräver. Även gemenskapsinitiativet Leader har innehaft en betydande roll vid befästandet av landsbygdens livskraft. Interreg -gemenskapsinitiativen har gjort det möjligt med ett konkret internationellt samarbete både på axeln Åland - Stockholm och inriktat på Estland. Även några projekt som gäller Östersjöområdet mera vidsträckt har genomförts De nationella sektorprogrammen Egentliga Finlands kompetenscentrumprogram Kompetenscentrumprogrammet är ett internationellt och nationellt uppskattat instrument för regional utveckling, vilket man har konstaterat att klart gett fart åt områdenas utveckling i flera sammanhang. Under programperioden för kompetenscentralen var kompetensområdena för Egentliga Finlands kompetenscentrum biomaterial, diagnostik och läkemedelsutveckling, ytteknik för material samt kulturproduktion. Enligt den mellanutvärdering som gjordes för åren har valet av kompetenscentrum för Egentliga Finland varit lyckat och man har lyckats få positiva effekter även inom sådana branscher som kräver ett särskilt långsiktigt arbete såsom bioområdet. Omsättningen för alla kompetensområden i Egentliga Finland har klart ökat åren , tydligast inom bioområdena. Arbetsplatsvolymerna har också ökat på de olika kompetensområdena men långsamt. Arbetsplatsvolymen inom bioområdena sjönk mot slutet av år Därefter har inga väsentliga förändringar skett. Den regionala effekten av kompetenscentrumet har trots målen på landskapsnivå sträckt sig främst endast till Åboregionen. Samarbetet mellan kompetenscentrumet och regionens universitet och högskolor har varit intensivt, däremot har samarbetet med de andra regionala aktörerna varit obetydligt. Enligt utvärderingsrapporten har samarbetet mellan företagen varit svagt. Andra svagheter har varit bl.a. avsaknad av riskkapital och bristen på internationalisering. I landskapsprogrammet framfördes att kompetenscentrumverksamheten skulle utvidgas till nya kompetensområden (ICT, sociala innovationer, turism, metall- och skeppsbyggnadsbranschen, miljöteknik). Arbetet utfördes i synnerhet för att få med ICT- samt metall- och marinindustrin. Kompetensområdena för Egentliga Finlands kompetenscentrum utökades och utvidgades för åren Utvidgningarna Egentliga Finlands förbund 10 Landskapsprogram

11 är ICT-branscen, digital innehållsproduktion, metall- och marinindustrin samt den grafiska industrin som en del av materialens ytteknik. Vidare fick Egentliga Finland i uppgift att svara för kulturturismdelen av kompetenscentrumet för turismnätverket. Egentliga Finland har varit med i det riksomfattande kompetenscentrumnätverket för livsmedelsområdet från första början. De nuvarande kompetenscentrumprogrammen avslutas år Regioncentrumprogrammen Målet för det riksomfattande regioncentrumprogrammet har varit att skapa ett nätverk av regioncentrum som grundar sig på stadsregionernas livskraft. Effekten av regioncentrumen skall utsträcka sig längre än till dess funktionella samarbetsområde. Bland regionkommunerna i Egentliga Finland valdes Salo och Åbo med i programmet genast i början av den första programperioden på hösten 2001 och Vakka-Suomi från början av år Senare förlängdes programperioden till utgången av år Åboregionens regioncentrum koncentrerade sig på de centrala projekten i Egentliga Finlands landskapsprogram: Startandet av verksamheten för Turku Science Park och utvecklandet av de logistiska tjänsterna. Vidare finansierades genom regioncentrumprogrammet markanvändningsplanen för förbindelsekorridoren E 18 (i samarbete med Salo regionkommun), utredningar om internationella marknader och välfärdsutredningar samt inleddes en demokratisk förvaltning för regionkommunerna. Regioncentrumet deltog i samarbetet mellan de stora tillväxtcentralerna (huvudstadsregionen, Åbo, Tammerfors, Uleåborg, Jyväskylä). Tyngdpunkterna i regioncentrumprogrammet för Saloregionen var att utöka kompetensen, utveckla markanvändningen för E18-trafikleden (i samarbete med Åbo regionkommun), miljöfrågorna (Gröna dalen), välfärdspolitiken, utvecklandet av kulturen och randområdena samt deltagande i utvecklandet av ICT Turku Oy. Regionförvaltningen omorganiserades. En central ställning i regioncentrumprogrammet för Vakka-Suomi hade utvecklandet av näringslivet (i synnerhet inom metall- och livsmedelsbranscherna), förbättrandet av näringssamarbetet mellan den offentliga och privata sektorn, inledandet av högskolesamarbetet, en attraktiv miljö med hjälp av planeringen av markanvändningen, uppgörandet av en gemensam servicestrategi för kommunerna samt utvecklandet av det regionala samarbetet Andra program I landskapet gjordes upp/ var i kraft många sektorprogram på landskapsnivå och nationell nivå för att precisera landskapsprogrammet. De viktigaste av dem var: skärgårdsprogrammet turismprogrammet kulturprogrammet utbildningsprogrammet informationssamhällsprogrammet Genomförandet av programmen har inte granskats i detta sammanhang. Egentliga Finlands förbund 11 Landskapsprogram

12 3.4. Utvärderingen av föregående landskapsprogram I enlighet med regionutvecklingslagen utvärderades det föregående landskapsprogrammet år 2004 genom en utomstående utvärderares försorg. Utvärderingen utfördes av Pan-Europa institutet vid Åbo handelshögskola. Enligt utvärderingen var de mest betydande prestationerna av programmet följande: Programmet förefaller ha uppnått sitt syfte - det inriktar utvecklingen i en gemensamt vald riktning. Landskapets utveckling har varit positiv, om dock framgången inte har fördelats jämt mellan de olika regionkommunerna. Handlingslinjerna är ändamålsenliga och aktuella, bl.a. går den kraftiga satsningen på att utveckla företagslivet i rätt riktning. Satsningen på att öka kompetensen har höjt antalet utbildade i hela landskapet Programmets projekt hade väl motsvarat handlingslinjerna. Programmet har styrt och genomfört regionkommunernas egna utvecklingsmål. Uppföljningen har ordnats bra och den hjälper att göra upp genomförandeplanen för landskapsprogrammet (landskapets budgetsförslag). Programmets mest centrala brister kunde sammanfattas enligt följande: Förbundet har inte klarlagt för verkställarparterna vilka åtgärder som förutsätts av dem. De tema som genomlöper programmet syns inte tillräckligt i programmets innehåll, och aktörerna har inte ordentligt kunnat informeras om dem. Programmet stöder inte direkt en höjd landskapsidentitet. Det finns en viss misstro mot programmet, i vissa kommunikationer finns det problem. Det finns ett behov av att förbättra kärnfullheten i programmet i ordval och synlighet. Vid bedömningen av ändamålsenlighet blev Östersjötemat sist av handlingslinjerna. Kulturen har glömts bort som en faktor som bildar och upprätthåller landskapsidentiteten. Landsbygdsgranskningen blev till största delen beroende av en specifik granskning Resultaten av utvärderingen har beaktats då detta program gjorts upp. Egentliga Finlands förbund 12 Landskapsprogram

13 4. Programmets mål och definitionen av strategin 4.1. Målen Framtida utmaningar Det finländska samhället förändras snabbt. Internationaliseringen påverkar framför allt den ekonomiska och strukturella utvecklingen. Samtidigt sker både en globalisering och regionalisering. Konkurrensen blir allt mer global. Produktion flyttas över till andra länder allt efter efterfrågan och billigare produktionskostnader. Konjunkturfluktuationerna framhävs i synnerhet inom verksamhetsbranscher som är utsatta för integration. Utvecklingen av informationssamhället frigör resurserna för annan verksamhet. Kompetenskraven förändras och betydelsen av innovativitet ökas. Arbetskraftens rörligheten ökar då tillgängligheten förbättras och hindren för rörligheten avlägsnas, i synnerhet inom EU. Flyttningsrörelsen påskyndas av de förändringar som sker inom ålderstrukturen och efterfrågan på arbetskraft. Ekologiska och samhälleliga utmaningar utformar värdesystemen. Kraven på en hållbar utveckling och tolerans framhävs. Regionernas betydelse framhävs framför allt i utvecklingsarbetet, som skall svara på de snabba förändringarna och allt mer grunda sig på samarbete, delaktighet och öppenhet. Ställande av mål De strategiska målen på lång sikt för landskapet fastställs i landskapsöversikten. Med landskapsöversikten säkras den önskade utvecklingstrenden. I det följande har visionen för Egentliga Finlands landskapsöversikt presenterats: Egentliga Finland är år 2025 ett konkurrenskraftigt europeiskt regioncentrum, vars styrkefaktorer är en nätverksekonomi som baserar sig på kreativitet och logistisk kompetens. Ryggraden för näringslivet utgörs av den nya teknologiindustrin, de områden som stöder sig på informations- och kommunikationsteknik och biovetenskaperna, mångsidig landsbygdsföretagsamhet samt utvecklad service. Utbildningsnivån är hög och landskapet kan stoltsera med sin betydande koncentration av universitet och utbildningskoncentration. Lokomotivet för landskapets attraktion är regionen Åbo-Salo. Attraktionsfaktorerna utgörs av konkurrenskraft, livsmiljö och mångsidig service. Kulturpluralismen och toleransen är landskapets kraft och styrka. Beroende på skillnaden mellan landskapsöversiktens och programmets programperiod är det skäl att ställa verksamhetspolitiska mål för landskapsöversikten, vilka i synnerhet kommer att framhävas under de följande fyra åren. De är: att utveckla landskapet opartiskt att förbättra sysselsättningen att bevara landskapet med en växande befolkning att trygga verksamhetsförutsättningarna för näringslivet, bl.a. den arbetskraft som behövs att satsa på hög kompetens och att generera innovationer att stöda delaktighet att främja kulturpluralism och tolerans Egentliga Finlands förbund 13 Landskapsprogram

14 att öka ansvaret för miljön och förbättra miljöns tillstånd. I bilaga 7 medföljer befolknings- och arbetsplatsmålen. Andra centrala kvantitativa mål finns presenterade i bilaga 6 (uppföljningsindikatorerna). I slutet av programmet i punkt 6.1. finns landskapets regionpolitiska mål särskilt presenterade Definitionen av strategin Definitionen av Egentliga Finlands strategi baserar sig på landskapets styrkefaktorer och svagheter samt möjligheter och hot som finns inom synhåll. Styrkefaktorer (V) En mångsidig produktions- och servicestruktur och ett starkt företagsbestånd Starka högskolor för många branscher, kompetenscentrum och annan toppkompetens Landskapet ligger inom ett område för Finlands befolkningskoncentration vid Östersjön och Stockholm-Helsingfors-St. Petersburg axeln En mångsidig och rik kulturtradition För finländska förhållanden förmånliga och unika naturförhållanden Tvåspråkighet Svagheter (H) Hög arbetslöshetsgrad och marginalisering Splittrad förvaltning, starka kommungränserna och ett stort antal kommuner Områdets däligt känt och brist på attraktion Snedvriden ålderstruktur och begåvningsflykt Konjunkturkänsligheten hos många toppföretag och strukturförändringen inom den traditionella industrin Liten storlek på och ett litet antal sådana företag som tillhandahåller tjänster för affärslivet Möjligheter (M) Internationalisering Kortare förbindelser och utvecklade datanät Ekonomisk utveckling av grannländerna och förstärkt ekonomi inom EU Ökad efterfrågan på tjänster, t.ex. turismen Utveckling av utbildning och kompetens Kulturpluralism Hot (U) Utvecklingen av den internationella ekonomin blir osäker Miljöolyckor och -katastrofer samt den ökade internationella kriminaliteten Snedvridning av nationella, regionpolitiska verksamheter Försvårad ekonomisk ställning för kommunerna Raserat socialt stödnätverk Brist på arbetskraft samt diffusare förbindelse mellan utbildning och arbetsliv Starka förändringar inom lönsamheten för landsbygdsproduktionen Egentliga Finlands förbund 14 Landskapsprogram

15 Då landskapets styrkefaktorer, svagheter, möjligheter och hot granskas samtidigt kan de strategiska utgångspunkterna för landskapets verksamhetspolitik gestaltas. Då landskapets styrkefaktorer förenas med möjligheterna har vi landskapets överlägsenhetsfaktorer till hands. Sådana är: Förstärkande av det nuvarande företagsbeståndet i landskapet och bevarandet av en mångsidig näringslivsstruktur Fortsatt utvecklande av turismen Befästande av skärgårdssamarbetet Utveckling av produktions-/servicesektorerna med hög kompetens Utveckling av landsbygdsföretagsamhet Utveckling av utbildningsystemet Utnyttjande av kulturpluralismen Då landskapets svagheter och möjligheter granskas samtidigt, skall uppmärksamhet fästas i synnerhet vid följande frågor: Utveckling av en konkurrenskraftig innovationsmiljö Utveckling av ett uppmuntrande utbildningssystem av hög kvalitet Marknadsföring av områdets styrkefaktorer Stödjande av tillväxten av SM-företag Redigare förvaltningsstruktur Höjning av sysselsättningsgraden Då det gäller styrkefaktorer och hot, skall uppmärksamhet fästas i synnerhet vid hur hoten kan behärskas: Utnyttjande av risker och riskfinansiering Förstärkande av samarbetsformer och nätverk Förstärkande av ställningen inom Östersjöområdet Effektivering av landskapets gemensamma intressebevakning Ökning av åtgärder som förbättrar miljöns hållbarhet Ökning av tolerans Ökning av arbetsbaserad invandring Att hot och svagheter granskas samtidigt förpliktar till att uppmärksamhet skall fästas vid hur förverkligandet av stora hotbilder undviks: Konkurserna inom centrala produktionsbranscher och företagsamhetens övriga stagnation Arbetsplatserna flyttas över till andra länder Befolkningen polariseras i bättre och sämre lottade samt att de sämre lottade blir utanför servicenätet Servicen försvagas Skärgårdshavets vattenkvalitet försämras alltjämt och naturens mångfald skadas Lantbruksproduktionen utarmas Ökad effekt av den internationella brottsligheten inom samhällets olika områden. SWOT-tabellen har i sin helhet presenterats i bilaga 1. Definition av handlingslinjerna Egentliga Finlands förbund 15 Landskapsprogram

16 Utvecklandet av området utgår från regionens egna resurser och eget initiativ. Utvecklingen den senaste tiden har kommit med nya utmaningar, vilka områdena måste ta upp. Kompetensen har blivit en ny produktionsfaktor, vilket är ägnat att betona betydelsen av utbildning och forskning. I synnerhet är det viktigt att förstärka hög kompetens och att trygga tillgången på yrkesutbildad arbetskraft. Kulturens betydelse betonas inom de regionala åtgärderna i takt med internationaliseringen. Landskapets näringspolitik skall grunda sig på att det nuvarande företagsbeståndet förstärks och att en mångsidig näringslivsstruktur bevaras. Vid sidan av detta skall man satsa på tillväxtbranscherna. Bevarandet av Egentliga Finlands betydande landsbygds- och skärgårdsområden som livskraftiga förutsätter särskilda utvecklingsåtgärder. Egentliga Finland ligger centralt i förhållande till Östersjön och över den går många förbindelser till inlandet. Områdets ställning kan förstärkas genom att de nuvarande internationella samarbetsformerna utvecklas och samarbetsnätverket utvidgas. Ställningen förutsätter att samarbetsnätverk utvecklas till en internationell nivå och att landskapets förbindelsenät är fungerande. Regionens konkurrenskraft påverkas, förutom av de näringspolitiska faktorerna, av miljön och servicen. Tryggandet av basservicen och den tillgängliga arbetskraften samt förebyggandet av marginalisering intar en nyckelställning. En trygg vardag och möjligheten att påverka den egna verksamhetsmiljön är viktiga för medborgarna. I fråga om ekologisk utveckling är det centralt att bevara naturens mångfald och trygga rena naturresurser. Utöver naturvården verkar en trivsam miljö ha en allt större betydelse vid valet av boendeort. Frågorna betraktas mer övergripande än förut och mera värde än tidigare sätts på livskvaliteten. På grundval av det ovanstående har som handlingslinjer eller tyngdpunkter för landskapsprogrammet valts följande: 1. Genom kompetens och kreativitet säkras landskapets konkurrenskraft. 2. Genom att utveckla näringslivet tryggas landskapets framgång. 3. Egentliga Finland utvecklas till ett betydande Östersjöcentrum. 4. Aktiva åtgärder ökas för att trygga välståndet. 5. Miljön görs till landskapets attraktionsfaktor. 4.3 Genomlöpande teman Landskapets utveckling är en övergripande verksamhet där allmänt tillämpliga spelregler skall iakttas. I handlingspolitiken för detta program ingår följande teman som betonar samhällsansvaret enligt genomströmningsprincipen: livscykeltänkande (t.ex. livlångt lärande, boende, förnyelse av företagsbeståndet) samarbete (t.ex. internationalism, kommunsamarbete, sektoröverskridande samarbete) hållbar utveckling (t.ex. ekologisk, social, sund, ekonomisk och kulturell hållbarhet) jämställdhet (t.ex. mellan könen och samhällelig jämlikhet) Hur dessa teman kommer till synes i handlingslinjerna har anförts i bilaga 2. Dessa teman skall beaktas vid val av de åtgärder och projekt som genomför programmet och vid genomförandet av dem. Egentliga Finlands förbund 16 Landskapsprogram

17 5. Utvecklingsåtgärder 5.1 Handlingslinje 1: Genom kompetens och kreativitet säkras landskapets konkurrenskraft Med tanke på landskapets framgång är utbildning, kompetens och kreativitet primära faktorer. Den snabba förändringen av kunskapen förutsätter livslångt lärande. Grunden för kunnandet skapas av goda inlärningsfärdigheter för barn och unga, en bra inlärningsmiljö och en grundundervisning av hög kvalitet. Inlärningsbehoven och yrkesbilderna förändras kontinuerligt. Därför krävs tvärvetenskaplighet och förnyelse av utbildningen. Man måste kunna förena information, kunnande och en teknologi som är utspridda mellan olika aktörer samt mellan företagen och forskningsinstituten. Den ökade betydelsen av ett skapande arbete har kommit till synes redan länge i utvecklingen av ekonomin. En kreativ ekonomi åstadkommer innovationer som förverkligas såväl inom företagsverksamheten som inom arbetslivet. Konkurrensen om dem som besitter kunnande kommer att vara hård både internationellt och nationellt. Genom utbildning kan regionens utveckling styras i önskad riktning. För att nå målen bör de regionala läroanstalterna, forskningsinstituten, kompetenscentrumen och högskolorna verka i intimt samarbete med den praktiska företagsverksamheten Ställningen för Åbo förstärks som högskoleort samt som placeringsort för hög kompetens och forskningsenheter Ansvaret för vetenskaplig utbildning och forskning innehas av landskapets tre vetenskapsuniversitet. Ansvaret för att tillhandahålla yrkesinriktad högskoleutbildning bärs av yrkeshögskolorna. Utöver grundutbildning och forskning behövs det vid alla högskolor resurser för en tillämpad forskning. Under den närmaste framtiden minskar andelen unga åldersklasser. Läroanstalterna börjar allt mer konkurrera om studerande i hela landet. En aktuell fråga är hur de kompetensbärare som utbildats på området kan fås att stanna kvar i landskapet. Problemet berör alla regionkommuner i landskapet. Lösningar på detta bör sökas tillsammans med förvaltningen, forskningsinstituten och näringslivet. I framtiden kommer bevarandet av forskningen på en internationell nivå mer än förut förutsätta att forsknings- och innovationsnätverket internationaliseras och att internationella forskare och forskningsgrupper samt internationell finansiering fås till universiteten. Särskilt i Åbo bör uppmärksamhet fästas på hur staden och den offentliga sektorn i allmänhet kan verka för denna internationaliseringsprocess. Den internationellt betydande toppforskningen och internationaliseringsprocessen och kompetensen bör utnyttjas för att förbättra landskapets internationella konkurrenskraft. Omständigheter som hänför sig till boende, livet, barnens skolgång och arbetsplatserna för makarna är av avgörande betydelse för att stödja denna utveckling. Egentliga Finlands förbund 17 Landskapsprogram

18 Utbildnings- och forskningsresurserna för landskapets högskolor tryggas. Speciellt bör tyngdpunkterna i områdets högskoleutbildning tryggas: resurserna och tillräckliga nybörjarplatser för bioområdena, matematik, processkemi, medicin- och odotologi, farmaci, social- och hälsovårdsområdet, ICT- och marin- och metallindustrin, kulturområdet samt en vittomfattande humanistisk utbildning. Genomförande: Högskolorna*, företagen, länsstyrelsen, Åbo stad, regionkommunerna, Egentliga Finlands förbund Högre yrkeshögskoleexamina med utgångspunkt i arbetslivet, internationellt intressanta magisterprogram för tyngdpunktsområdena eller områden som stöder dessa samt sådana som stöder utvecklingen av arbetslivet planeras. Samtidigt stöds högskolornas internationella partnerskapsprojekt och utbyte av god praxis samt skapas program genom vilka placeringen av internationella studerande, forskare och forskningsgrupper i högskolorna och forskningsenheterna främjas. Genomförande: Högskolorna, sommaruniversiteten, företagen, det övriga arbetslivet, regionkommunerna Diplomingenjörsutbildningen inom området bör utvidgas med beaktande av industrins behov. Högskolornas forsknings- och utvecklingsenheter ger tillräckligt med tillväxtimpulser för en utveckling av hela området. I fråga om yrkesutbildningen är det viktigt att trygga bl.a. verksamheten av ett maskinteknologicentrum. Under den senaste programperioden inledde bl.a. VTT:s (Statens Tekniska Forskningscentral) enhet för läkemedelsutveckling sin verksamhet i Åbo. Råvaruproduktionen för livsmedel, utvecklingsarbete och forskningen av växtsorter, utvecklingen av biobotanik, hälsofrämjande livsmedel samt ett utnyttjande av forskningen på området borde mer effektivt kopplas till livsmedelsproduktionen. Utvecklingsprojekt som stöder landskapets näringsstruktur startas (T.ex. Meritech centrum) och utvecklingsarbetet av de nuvarande forskningsoch utvecklingsenheterna fortsätts. Genomförande: Turku Science Park, TAD Centre, högskolorna, TE-centralen, Egentliga Finlands förbund, Pilot Turku Oy, företagen i branschen. I Pikis grundas en koncentration av jord- och trädgårdsbruk och som stöder utveckling, undervisning, forskning och företagsamhet inom växtbiologi, utvecklings- och vetenskapsparken AgriHortiPoli. Genomförande: MTT (Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi), Pikis kommun, Egentliga Finlands landsbygdsläroanstalt, Farma-maaseutukeskus, Finska hushållningssällskapet, MTK Egentliga Finland, Avelstjänst FABA, vuxenutbildningscentralerna, högskolorna, TE-centralen, TAD Centre. * Den huvudansvariga understreckad Egentliga Finlands förbund 18 Landskapsprogram

19 Turku Science Park sköter om verksamheten för Egentliga Finlands kompetenscentrum. Uppgiften för kompetenscentrumet är att förmedla ny kunskap och nytt kunnande samt att tillämpa dessa för företaglivets behov samt att skapa förutsättningar för nya innovationer och utvecklingen av dem till produkter. Kompetenscentrummiljöerna är även mer lockande placerings- och investeringsobjekt än tidigare. På grundval av de goda erfarenheter som erhållits av kompetenscentrumverksamheten bör arbetet fortsättas efter år 2006 antingen inom ramen för ett motsvarande kompetenscentrumprogram eller något annat regionalt program. I fortsättningen utreds ställningen för kreativa branscher (t.ex. kultur, litteratur, innehållsproduktion, turism) hos verksamheterna för kompetenscentrumet. Försäkras resurserna för kompetenscentrumet och sker en reservering för ett kompetenscentrumsystem i flera steg och stöds det fortsatta arbetet för de nuvarande kompetensområdena då det nuvarande kompetenscentrumprogrammet går ut samt fortsättningen för Turku Science Park som en utvecklare och främjare av företagsverksamheten inom utvalda högteknologiska branscher. Genomförande: Turku Science Park, högskolorna, sommaruniversiteten, vuxenutbildningscentralerna, Egentliga Finlands förbund, TAD Centre, företagen, regionkommunerna. Som en följd av många kriser har de mänskliga rättigheterna de senaste åren stigit fram mer omfattande än tidigare. EU har fattat beslut om att inrätta ett centrum i Wien som behandlar de mänskliga rättigheterna. FN:s ombudsman för de mänskliga rättigheterna har understött skapandet av nationella institutioner för de mänskliga rättigheterna. Även inom EU behövs det mer kunskap och utbildning om saken. Högskolorna i Åbo (ÅA:s institut för mänskliga rättigheter, Pan Europa-institutet, Jean Monnet-enheten samt ÅU: s professur i bioetik) har redan bevis på internationell verksamhet och kompetens inom detta område. I Åbo grundas i anslutning till högskolorna ett nationellt institut för de mänskliga rättigheterna, vilket övervakar och främjar genomförandet av de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter. (en del utgår) Genomförande: Högskolorna, TAD Centre och Egentliga Finlands förbund Grundas ett centrum för Asienforskning,-vetenskap och -utbildning i Åbo. Genomförande: Högskolorna. Inom utvecklandet av högskolornas forskningsverksamhet bör det nordiska samarbetet och nätverket av städerna kring Östersjön beaktas. Nordforsk är en nordisk institution, som specialiserar sig på koordination, finansiering och forskningspolitik. Den verkar inom Östersjön området som ett organ motsvarande Finlands Akademi. Enligt dess bedömning beviljas medel för forskning. Diskussion om placeringsorten har ännu inte förts. Åbo framförs som placeringsort för det nya forsknings- och innovationscentret Nordforsk. Genomförande: Högskolorna, Egentliga Finlands förbund. Egentliga Finlands förbund 19 Landskapsprogram

20 Högskoleväsendet har en betydande roll i den regionala utvecklingen. För skötseln av den regionala utvecklingsuppgiften behöver högskolorna mera resurser. Den mångsidiga undervisningen och forskningen vid högskolorna i Åbo bör utnyttjas för att utveckla hela landskapet. I varje regionkommun i landskapet bör det finnas en filial för en yrkeshögskola. Yrkeshögskolan stöder regionkommunernas, företagens och andra arbetsgemenskapers samt medborgarnas egna utvecklingsmål genom vuxenutbildning, serviceverksamhet samt tillämpat forsknings- och utvecklingsarbete. Det är också nödvändigt att utsträcka kompetenscentrumens verksamhet till hela landskapet. Som stöd för regionkommunernas näringspolitiska utveckling behövs ett samarbete mellan yrkesutbildningen, högskolorna samt företagen och kommunerna, där undervisning och forskning kopplas till arbetet i praktiken för att tjäna regionala behov. I Egentliga Finland har inletts ett projekt för en landskapshögskola i samarbete mellan regionens högskolor och regionkommuner. Dess mål är att sprida kompetensen, utbildningsutbudet hos universiteten och högskolorna i Egentliga Finland samt utvecklings- och forskningstjänster till landskapet sålunda att de flexibelt och utgående från kunderna finns till disposition för regionkommunens företag, organisationer och invånare. Virtualundervisningen håller på att öppna möjligheter för ett nätkunnande på alla utbildningsnivåer. Samtidigt öppnas nya möjligheter för ett samarbete av nytt slag mellan läroanstalterna och regionkommunerna. Läroanstalterna har de senaste åren satsat på att skapa inlärningsnät. Etableras nätverket landskapshögskolan i Egentliga Finland och strävas efter att införliva det med den permanenta finansieringen. Genomförande: Högskolorna, regionkommunerna, Turku Science Park, Egentliga Finlands förbund Landskapet behöver yrkeskunniga Målet för utvecklandet av yrkesutbildningen är att förstärka konkurrenskraften för det finländska arbetslivet. Viktiga mål för utvecklandet är att förbättra utbildningens kvalitet, arbetslivsmotsvarigheten och påverkan. Tryggandet av arbetskraften på området förutsätter en ökning av värdesättningen av yrkeskunnande och godkännande av principen om livlångt lärande. Den yrkesinriktade vuxenutbildningen bör förstärkas och dess betydelse för att utöka och upprätthålla kunskapskapitalet för befolkningen i arbetsför ålder bör förstärkas. Inlärning i arbete borde göras till en resurs för företagen. Företagarfostran och en positiv inställning till företagsamhet lägger grunden för att nya företag uppkommer. Målet är att högskolorna och läroanstalterna i samarbete med aktörerna på området meddelar de nödvändiga grundkunskaperna. Företagsamheten bör utvidgas genom att de traditionella könsgränserna överskrids. Samtidigt skall i synnerhet kvinnoföretagsamheten utvidgas. Stöd för företagen är regionkommunernas företagsombudsmän och myndigheterna på området. Rollen för yrkesutbildningen i områdenas utveckling bör förstärkas. Den svenskspråkiga undervisningen bör utvidgas och effektiveras på de tvåspråkiga områdena. Samarbetet mellan olika intressenter är viktigt Egentliga Finlands förbund 20 Landskapsprogram

21 då utbildningen utvecklas, liksom tillräckliga utbildningsresurser samt fungerande arbetslivsrelationer. Resultaten kan redan skönjas. Bevis på detta är bl.a. perioderna med inlärning i arbete, den ökade populariteten med läroavtalsutbildning och fristående examina. Som ett hot, då landskapets befolkning åldras, har man sett bristen på yrkeskunnig, utbildad arbetskraft (jfr punkt 5.4.1). Flaskhalsar i landskapet existerar redan inom metall- och elektronikbranschen, inom byggnadsbranschen, handeln, förvaltningen, den offentliga sektorn, lant- och skogsbruket samt på vissa enskilda serviceområden. Om man inte tar hand om de stora ålderklassernas välbefinnande, blir de borta från arbetsmarknaden kanske redan före pensionsåldern, varvid industrin och många serviceområden genast står inför en brist på arbetskraft. En annan anledning till bekymmer utgör det stora antalet elever som avbrutit sina studier vid yrkesläroanstalterna. En helhetsgranskning av förändringarna i befolkningsstrukturen och behoven av yrkesutbildningen och arbetsfördelningen mellan de olika läroanstalterna genomförs. I anslutning därtill bildas ett samarbetsorgan som ansvarar för utbildningen och tryggas de nödvändiga resurserna för det. Genomförande: Yrkesutbildningsanstalterna, vuxenutbildningscentralerna, Egentliga Finlands förbund, arbetskraftsbyråerna, regionkommunernas utvecklingscentrum, kommunerna, länsstyrelsen, TE-centralen, arbetsmarknadsorganisationerna, företagen. Tillgången på yrkeskunnig arbetskraft tryggas genom att attraktion och mångbranschkompetens inom yrkesutbildningen ökas. Företagsfostran och utbildning på olika utbildningsnivåer ökas bl.a. genom utbildningsenheter som förbereder till företagsamhet införs i utbildningsprogrammen. Genomförande: Yrkesutbildningsanstalterna, vuxenutbildningscentralerna, Egentliga Finlands företagare, arbetskraftsbyråerna, regionkommunernas utvecklingscentrum, länsstyrelsen, TE-centralen, arbetsmarknadsorganisationerna, företagen Kulturkompetensen ökar områdets attraktion I framtiden är kulturkompetens och därmed förknippad kreativitet avgörande faktorer på den internationella marknaden. Egentliga Finland utvecklas till den näst mest betydande koncentrationen av kulturkompetens efter huvudstadsregionen. Dess mittpunkt är de starka kulturinstitutionerna i Åbo stad samt högskolornas utbildning och forskning inom kultur- och konstområdena. Betydande kulturresurser finns även på annat håll i landskapet. Kulturen är en del av landskapets identitet och en betydelsefull regional resurs. Landskapets särdrag är den tvåspråkiga skärgårdskulturen. Utvecklandet av kulturen förstärker landskapets andliga resurser, servicen samt ekonomin och ökar sysselsättningen. Kulturen bör erkännas som en basservice för kommunen. Samtidigt bör kulturpluralismen och toleransen befästas. Utpräglande för kulturverksamheten i Egentliga Finland är, vid sidan av de stora kulturinstitutionerna, konstnärernas och de andra aktörernas inom det kulturella området verksamhet på eget initiativ i aktiva Egentliga Finlands förbund 21 Landskapsprogram

22 kulturföreningar i liten skala. Samarbetet mellan högskoleundervisningen och -forskningen samt aktörerna är intensivt. I synnerhet verksamheten på eget initiativ behöver stöd, ty de framgångsrika och kommersiellt lönsamma kulturprojekten växer ofta fram ur en frivillig verksamhet. Fastställs tyngdpunkterna i strategin för landskapet och regionkommunerna. Genomförande: Konstkommissionen, Egentliga Finlands kompetenscentrum (Kulturo), högskolorna, regionkommunerna, aktörerna på det kulturella området, Egentliga Finlands förbund. Den s.k. procentprincipen genomförs, enligt vilken konst förvärvas till alla nya offentliga byggnader för en procent av byggkostnaderna. Genomförande: Kommunerna och de statliga inrättningarna Egentliga Finland utvecklas till ett starkt centrum för kulturen genom samarbete mellan olika områden och regionkommunerna. Målet är att bilda ett nätverk för de regionala kulturevenemangen bl.a. för att underlätta marknadsföringen. Utbildningsplatserna på området har utökats de senaste åren i synnerhet inom yrkeshögskoleutbildningen. I Åbo grundas en regionalt danscentrum som täcker hela Sydvästra Finland. Landskapets högskolor har utbildningssamarbete bl.a. inom Musicare-projektet. Europas kulturhuvudstad utses i Finland år Åbos kulturhistoria och vitala kulturliv samt regionkommunernas mångsidiga projekt gör det möjligt att få utnämningen till landskapet. Åbo görs till EU:s kulturhuvudstad år Alla regionkommuner tas med i projektet. Ett samarbete med kulturhuvudstaden i Estland byggs upp. Genomförande: Åbo stad, regionkommunerna, konstkommissionen, högskolorna, läroanstalterna på området, näringslivet. Högskolornas toppkompetens på kultur- och konstområdena kan utnyttjas inom affärsverksamheten genom att effektivera interaktionen mellan de aktuella områdena och företagsamheten samt genom att utveckla en kulturverksamhet, produktifiering och marknadsföring inom många områden. Marknaderna för kulturproduktion växer i synnerhet inom områdena för musikindustrin, förlagsverksamheten, nymedierna, evenemangs- och serviceproduktionen. Nya möjligheter som betjänar olika kulturgrupper finns inom kulturturismen (t.ex. Åbo och skärgården). En betydande koncentration av digitaliserad innehållsproduktion håller på att utvecklas, där kulturen och den nya teknologin förenas. I takt med den ekonomiska betydelsen av innehållsproduktion och upplevelsetjänster håller det på att öppnas nya sysselsättningsmöjligheter för yrkesmännen inom konst och kultur. Tyngdpunkten för kompetenscentrumet för kulturproduktion i Egentliga Finland utgörs av kulturföretagsamhet och -affärsverksamhet. Ett förenande av kulturen och den nya teknologin erbjuder möjligheter Egentliga Finlands förbund 22 Landskapsprogram

23 i synnerhet för att höja kvaliteten på innehållsproduktionen inom informations- och informationsteknologiprojekt. I landskapet utvecklas ett mångsidigt centrum för kulturaffärsverksamhet och serviceproduktion, vilket förstärker spetsprodukterna och konkurrenskraften i branschen samt främjar utnyttjandet av de kreativa branscherna inom affärsverksamheten. Genomförande: TAD Centre, högskolorna, kommunerna, TE-centralen Egentliga Finlands kompetenscentrum (Kulturo), konstkommissionen Handlingslinje 2: Genom att utveckla näringslivet tryggas landskapets framgång Via globaliseringen inverkar det allt ökade inbördes beroendet kraftigt på människornas och företagens verksamhet. Ett grundvillkor för företagens framgång är att de kan konkurrera med varandra på jämnbördiga villkor i hemlandet och utomlands. Regionerna måste profilera sin konkurrenskraft och minnas att något tilläggsvärde för verksamheten måste erhållas för affärsverksamheten för att de skall placera sig inom ett visst område. Utvecklingen för framför allt Östersjöområdets och Rysslands ekonomi är viktig för Finland och Egentliga Finland. Tillgången på arbetskraft, förbindelser samt vid sidan om servicen en föreställning om regionen inverkar på företagens placering. Bland de största trumfkorten för Egentliga Finland inom den internationella marknadsföringen och skapandet av föreställningar är en välutbildad arbetskraft, en fungerande infrastruktur och en högklassig livsmiljö och en fördomsfri atmosfär. Mellan utbildning och näringsliv måste skapas rett samarbete som gagnar båda parterna så att näringslivet får den arbetskraft som det behöver från landskapets läroanstalter och att de som utexaminerats placerar sig som anställda hos det egna landskapets näringsliv Näringslivets verksamhetsförutsättningar förbättras Internationaliserade och förenhetligade marknader förutsätter av landskapets närings- och industripolitik åtgärder som baserar sig på de egna styrkefaktorerna. En innovativ verksamhetsmiljö förutsätter samarbete mellan de högteknologiska företagen, universiteten, högskolorna, yrkeshögskolorna och de andra läroanstalterna. Utvecklingen av näringslivet förutsätter också att de nätverk som stöder branscher utvecklas. Grundstrukturerna i landskapet är i skick. De regionala företagstjänstfilialerna svarar för de regionala åtgärderna. Med hjälp av dem kan samarbetet mellan olika myndigheter som hänför sig till företagsamhet intensifieras och ges råd bl.a. inom företags- och stödtjänster för begynnande företag, vid främjandet av innovationer, internationalisering samt situationer med ägarbyten. Industrins andel har av tradition varit stark i Egentliga Finland. Branschen behöver en långsiktig planering som stöd. Utmaningarna hänför sig framför allt till utvecklandet av teknologiskt kunnande. Från landskapets synvinkel sett har det varit ett viktigt projekt att åstadkomma ett maskinteknologicentrum. Utvecklandet av centrumets verksamhet kräver högklassig undervisning som sorterar under en teknisk högskola samt samarbetet mellan regionkommunernas läroanstalter och företagarna. Egentliga Finlands förbund 23 Landskapsprogram

24 De företag som besitter den största tillväxtpotentialen är i allmänhet små, därför behöver de små och medelstora (SM) företagen bättre företagstjänst och samarbete än tidigare. I synnerhet de nya innovativa områdena ger möjligheter åt nya företagare. I landskapet har ett program för SM-företag med tillväxtpotential gjorts upp. Arbetet bör fortsättas även i fråga om de andra företagarna. De viktigaste faktorerna i fråga om verksamhetsmiljö med tanke på placeringen av produktionen och med hänsyn till näringslivets utveckling är tillgången på yrkeskunnig arbetskraft, regionens internationella attraktion, klusterstrukturerna, samarbetet mellan utbildnings- och forskningsinstituten samt industrin. Det är skäl att göra området mera känt genom att samla och inrikta de nuvarande resurser som hänförs till marknadsföringen på samma mål. En kapitalfond i aktiebolagsform instiftas, vilken har i uppgift att investera i främsta rummet i företag som befinner sig i begynnelseskedet (på seed*- stadiet) och som besitter lovande tillväxtmöjligheter. En betydande del av finansieringen skulle komma från riksomfattande fonder (Suomen Teollisuussijoitus Oy, Veraventure Oy, SITRA). Genomförande: TE-centralen, företagen, kommunerna, enskilda personer. Landskapets näringspolitik förenhetligas. En näringssektion inrättas underställd landskapets samarbetsgrupp, vars uppgift är bl.a. att göra upp en industripolitisk strategi och dra upp handlingspolitiska linjer för SM-sektorn, vilka innehåller bl.a. olika principer för användningen av utvecklingsmedlen. Genomförande: TE-centralen, Egentliga Finlands förbund, Teknologiateollisuus ry, regionkommunerna, företagarna, läroanstalterna i branschen, statens regionmyndigheter, de näringspolitiska organisationerna, företagen Landskapets tillväxtbranscher stöds Starka klustrar** i Egentliga Finland är bio- och välfärds-, ICT- kultur-, turism- samt marin- och teknologiklustrarna. Klustrarna har de bästa möjligheterna att utveckla sina verksamheter i inbördes samarbete, att konkurrera om offentlig stödfinansiering samt att skapa internationella nätverk. De redan skapade klustrarna skall sträva efter att produktifiera sina projekt och eftersträva ny affärsverksamhet som baserar sig på kompetens. Bioklustern bygger på regionens starka livsmedels- läkemedels- och livsmedelsindustri samt det forsknings- och produktutvecklingssamarbete som hänför sig till dem. Åboregionen är ett internationellt och nationellt forsknings- och utvecklingskoncentration inom bioområdet. Dotterbolaget Turun Biolaakso Oy till Turku Science Park svarar för utvecklandet av verksamhetsförutsättningarna på bioområdet. * Med seed-skedet avses ett inledningsskede av ett företag. ** Kluster eller en hop kan definieras som en kocentration som verkar omkring en nyckelproduktionskedja eller ett enskilt företag, där företagen, utbildningsanstalterna samt regional- och lokalmyndigheterna bedriver inbördes samarbete och bildar en fast samling. Egentliga Finlands förbund 24 Landskapsprogram

25 Landskapet marknadsförs i samarbete med de andra aktörerna i landskapet och regionens kommuner. Vid marknadsföringen koncentrerar man sig på de aktuella teman som man kommit överens om i Landskapsprogrammet samt på placeringsrådgivning och -tjänster för företagen. Genomförande: Regionkommunerna, företagen, företagarorganisationerna, Turku Touring, högskolorna, statens regionmyndigheter, kulturinstitutionerna, Egentliga Finlands förbund, kommunerna. ICT- och digiklustern stöder sig på koncentrationen inom elektronikindustrin i Salo-Åbo. Landskapets högskolor sköter om den nödvändiga utbildningen och forskningen på området samt deltar även i utvecklingsarbetet. Turku Science Parks dotterbolag, ICT Turku Oy, svarar för utvecklingen av verksamhetsförutsättningarna inom ICT-branschen. En ICT-strategi som fastställer utvecklingsriktningarna har gjorts upp för branschen. Även tillverknings- och vidareförädlingen av livsmedel har ökat i stor utsträckning i Egentliga Finland de senaste åren. Lantbruksproduktionen och livsmedelsindustrin bildar en naturlig livsmedelskedja som är mycket betydande med hänsyn till landskapet. Förädlingen av råvarorna till nya produkter kräver kunnande samt ett välorganiserat samarbete mellan aktörerna i samma bransch. I enlighet med landskapets livsmedelsstrategi satsas det inom produktutvecklingen och forskningen i synnerhet på produkter med hög förädlingsgrad. Utbildningen och produktifieringen inom livsmedelsbranschen bör virtuellt centraliseras till en plats ( ett livsmedelshus ). Efterfrågan på välfärds- och fritidstjänsterna kommer att ytterligare öka bland hela befolkningen. Det ökar efterfrågan på industri och service i branschen. Utmaningarna tas upp genom nyföretagsamhet (välfärdsturism), studieprogram (t.ex. utbildningsprogram för hälsovårdsvetenskapen och sociala vetenskaper) och genom åtgärder av den offentliga sektorn (t.ex. nätverkstjänster). I synnerhet det ökade antalet äldre åldersklasser ökar efterfrågan på omsorgstjänster. Då näringslivet förändras och blir mer servicedominerat, uppstår det nya möjligheter att förverkliga sig själv som företagare. Välfärdsklustern omfattar industrin, servicen och utbildningen på området. Välfärdsklustern förstärks så att den motsvarar de förändringar som sker inom servicebranschen och dess behov i kommunerna och inom den privata sektorn. Bildandet av nätverk främjas och behoven av nya serviceinnovationer kartläggs. Genomförande: TE-centralen, Egentliga Finlands förbund, Turku Science Park, högskolorna, vuxenutbildningscentralerna, företagen i branschen. De åtgärder som upptagits i Egentliga Finlands bio-, ICT- och livsmedelsstrategier genomförs. En kommersialisering av forskningsinstituten understöds, samarbetet mellan regionens lokomotivföretag och högskolor utnyttjas. Genomförande: Turku Science Park, TE-centralen, Egentliga Finlands förbund, Åbo stad, läroanstalterna inom branschen, företagen, MTK Egentliga Finland, Farma landsbygdscentralen, Finska Hushållningssällskapet, sjukvårdsdistriktet, regionkommunerna. Egentliga Finlands förbund 25 Landskapsprogram

26 Turismen är ett av de områden som utvecklas snabbast inom den närmaste framtiden. Landskapet erbjuder mångsidiga alternativ för turism: på området finns högklassig kultur, mål för familjeturism, landsbygdens utflykts- och idrottsmöjligheter. En småskalig företagsamhet i skärgården förenas med utnyttjandet av naturförhållandena. De korta avstånden gör det möjligt att sammanställa olika upplevelser av stad, landsbygd eller skärgård till olika produktpaket. Turismmarknadsföringen besväras alltjämt av att kommunerna betraktar turismen som en lokal fråga (jfr punkt 5.2.1). Utvecklandet av landskapets turism grundar sig på turismstrategin. Dess centrala teman utgörs av havsnärhet, kultur och historia. Åtgärder i landskapets turismstrategi genomförs. I anslutning därtill utvecklas Turku TouRing till en stark aktör i landskapet specialiserad på att utveckla turismnäringen och -marknadsföringen, i vars arbete alla kommuner i Egentliga Finland deltar. Regionkommunernas inflytande på Turku TourRings verksamhet förstärks. Genomförande: Turku TouRing, TE-centralen, Egentliga Finlands förbund, regionkommunerna, kommunerna, lantbruksproducenternas intresse- och rådgivningsorganisationer, turismföretagarna Landsbygdsnäringarna utvecklas Egentliga Finland har av tradition de bästa produktionsförhållandena, därför torde bl.a. hanteringen av spannmål i tilltagande utsträckning koncentreras till landskapet. I Egentliga Finland produceras över hälften av landets äggproduktion, en fjärdedel av produktionen av svin- och fjäderfäkött, 40 % av landets veteskörd samt en tredjedel av sockerbetsskörden. Brödsädsproduktionen, svin- och hönshållningen, odlingen av specialgrödor, trädgårdsproduktionen på friland, växthusproduktionen befinner sig i en nyckelställning. Målet är att trygga verksamhetsförutsättningarna och konkurrenskraften inom primärlantbruket. Skogshushållningen grundar sig på en lönsam skogsvård och vidareförädling av virke. Skogshushållningens syften, mål och åtgärder har framförts i regionala skogsprogram. Näringarna inom skogshushållningen har tyngdpunkten på den mekaniska träförädlingen och energianvändning av träd. Målet är bl.a. att göra de tillräckliga avverkningarna hållbara och att öka användningen av energiträ. I programmet har också skogarnas ekonomi, naturvärden och rekreationsvärden beaktats. En skärpt konkurrens och centralisering leder till att antalet lantbruks- och skogsgårdar minskar och gårdsstorleken ökar. En agrarföretagsamhet av nytt slag och de större enhetsstorlekarna kräver betydande tilläggssatsningar i fråga om kompetens. Betydelsen av kunskaper i företagsledning samt miljövänliga och etiska produktionsmetoder betonas vid sidan av produktionskunnandet. Ett villkor för landsbygdens utveckling är att garantera tillräckliga sysselsättningsmöjligheter. Lant- och skogsbruket förmår inte ensamt garantera bosättningen på de glesbebyggda områdena eller trygga servicen för dem. Nästan 30 % av landsbygdens lägenheter bedriver annan företagsverksamhet vid sidan av lantbruken. En mångsidigare företagsverksamhet på lantgårdarna och etableringen av nya landsbygdsföretag skapar nya utkomstmöjligheter och service. Egentliga Finlands förbund 26 Landskapsprogram

27 Bedrivandet av landsbygdsnäringar ingår miljöfrågorna och näringsidkarnas ansvar för miljön. Sysselsättningsmöjligheterna kan utökas bl.a. med fortsatt förädling av livsmedel, hästhushållning samt med service som hänför sig till miljövården. Naturens mångfald, rekreationsverksamhet och turismen erbjuder många nya möjligheter. En landsbygdsutredning för Egentliga Finland görs upp, varvid bl.a. möjligheterna att utöka hörföda, ekologisk produktion och binäringarna ökas. Genomförande: TE-centralen, Egentliga Finlands förbund, Farma, MTK Egentliga Finland, skogscentralerna, skogsreviren, regionkommunerna, näringslivets organisationer, högskolorna, aktionsgrupperna, by- och invånarföreningarna. Vid utvecklandet av landsbygden bör arbetskraftskraven inom primärlantbruket beaktas (jfr punkt 5.1.2). Under de närmaste åren bör dessutom satsas på generationsväxlingar och lantbrukslägenheternas kvalitetsutbildning genom att utveckla företagarfärdigheterna. Landbygdens attraktivitet som boendemiljö påverkas förutom av miljön och servicen av den övriga infrastrukturen och byarnas livskraft (jfr punkt 5.5.3). En ökad gemenskap samt växelverkan mellan landsbygden och staden skapar goda förutsättningar till exempel för byverksamhet och boende på landsbygden. Lösningar söks bl.a. hos företagsamheten för landsbygdens kvinnor. Oron för att bl.a. butikstjänsterna skall försvinna på landsbygden kräver särskilda åtgärder av kommunerna. Utvecklingen av lokala by- och andra nätverk främjas med målet att förbättra deras täckning och öka livskraft. Genomförande: TE-centralen, Farma -landsbygdscentralen, MTK Egentliga Finland, Egentliga Finlands förbund, skogscentralerna, skogsreviren, läroanstalterna i branschen, regionkommunerna, aktionsgrupperna, invånar- och byföreningarna. Lantbruksproduktionen och livsmedelsindustrin bildar en mycket betydande naturlig livsmedelskedja med tanke på livsmedelslandskapet. Det är nödvändigt att kontinuerligt utveckla dessa områden för att säkerställa arbetsplatserna inom livsmedelsbranschen och för att vidareutveckla vår livsmedelsindustri. På grund härav borde även forsknings- och försöksverksamheten i anslutning till branschen tryggas inom landskapet (jfr punkt ) Skärgården utvecklas och erbjuder nya möjligheter Egentliga Finlands skärgård är ett unikt område i fråga om sina naturegenskaper. Utgångspunkten för dess utveckling bör vara att respektera förhållandena och bevara karaktären, vilket både är en styrkefaktor och medför problem. Skärgårdslagen ålägger staten särskilda förpliktelser för att utveckla området (jfr punkt och 6.1.2). Utvecklandet av skärgårdens näringsliv bör grunda sig framför allt på de traditionella näringarna (fiske, lant- och skogsbruk) och småskalig företags- och turismverksamhet samt främjande av boende i andrabostaden. Utvecklingsåtgärderna skall vara småskaliga och sådana att de gynnar den lätta trafiken. Egentliga Finlands förbund 27 Landskapsprogram

28 Arbetsmöjligheterna kan utökas genom att möjligheterna till distansarbete och informationsteknologin utnyttjas genom att satsa på landskapsföretagsamhet samt att utveckla turismen och servicen. Fördelarna är tvåspråkigheten och de goda förbindelserna till den övriga skärgården i Östersjön. Ett skärgårdsprogram görs upp där skärgårdens möjligheter att utvecklas från sina egna utgångspunkter utreds. Där beaktas den landsbygdsgranskning som skall göras upp och växelverkan mellan skärgården och det övriga landskapet för att utveckla skärgårdsnäringarna. Genomförande: Skärgårdsregionkommunerna, TE-centralen, landsbygdsföretagarorganisationerna, Egentliga Finlands förbund, skogscentralerna, Nordiska Ministerrådets Skärgårdssamarbete, Turku TouRing, vägdistrikt, högskolorna, aktionsgrupperna, by- och invånarföreningarna. Genom att förlänga turismsäsongen skulle säkerställas att skärgårdens turismmål är öppna även då de europeiska turisterna anländer till Finland. Tidtabellerna och utbudet för skärgårdsevenemangen bör granskas från flera aspekter än i dag. Ett problem på grund av det säsongbetonade arbetet bildar bristen på arbetstagare. Idékläckningen för skärgårdsprodukter bör fortsätta genom att utveckla idén om ett skärgårdstorg. Turismsäsongen utvecklas att vara året runt genom att stödja produktutvecklingen av skärgårdens internationella och regionala turismpaket, arbetsfördelning och marknadsföring. Vidare söks alternativa lösningar för att trygga arbetstagarna under turismens säsongperioder. Genomförande: Turku TouRing, turismföretagarna, skärgårdsregionkommunerna, kommunerna, TE-centralen, Egentliga Finlands förbund, aktionsgrupperna. Förutsättningen för utvecklandet är skärgårdens tillgänglighet, vilken kan förbättras genom nya trafikförbindelser och turistrutter och service som kopplas till dem. Utvecklandet av Skärgårdens ringväg (jfr punkt 5.3.) intar här en nyckelställning. Även båttrafiken och service som hänför sig till den bör beaktas. Skärgårdens båttrafikförbindelser och -service utvecklas. Ett nät av småbåtshamnar iordningställs och utbudet av septic- m.fl. tjänster ombesörjs. Genomförande: Turismföretagarna, skärgårdsregionkommunerna, TE-centralen, sjöfartsdistrikt, vägdistrikt, Nordiska ministerrådets Skärgårdssamarbete, miljöcentralen Skärgårdens biosfärområde och den tvåspråkiga skärgårdskulturen öppnar nya möjligheter för forskning och internationellt samarbete. Egentliga Finlands förbund 28 Landskapsprogram

29 Skärgårdssamarbetet mellan Ålands och Åbolands skärgård samt med de andra skärgårdsområdena inom EU-området utvecklas. Genomförande: Skärgårdsregionkommunerna, Egentliga Finlands förbund,nordiska Ministerrådets Skärgårdssamarbete, Turku TouRing, företagarna, högskolorna, miljöcentralen. Utvecklingen av Skärgårdscentret i Korpoström understöds till ett nationellt och internationellt betydande kultur- och forskningscentrum för skärgården och kustområdet. Genomförande: Skärgårdsregionkommunerna, läroanstalterna på området, konstkommission, Egentliga Finlands förbund, Åbo Akademi. Fiskerihushållningens konkurrenskraft har försämrats. Lönsamheten för fiskodlingen har ätits upp framför allt av importen av lax från Norge och den politiken med låg prissättning samt tillståndpolitiken. Licenserna för odling i vatten är små och anläggningarna spridda. Fiskpartihandeln och förädlingsnäringen har mer flexibelt kunnat reagera på de ändringar som skett. Branschen koncentreras allt mer. Vid utvecklandet av fiskerinäringen skall särskild uppmärksamhet fästas på verksamhetsförutsättningarna för branschen och på att trygga konkurrenskraften för yrkesfisket och att minska fiskodlingens miljökonsekvenser. Utvecklas fiskhamnarnas infrastruktur i fråga om mottagnings-, lagrings-, fiskhanterings-, fiskförädlings- och isningskapacitet. Man satsar på produktutveckling och minimering av fiskodlingens miljökonsekvenser samt utvecklar nya fångsttekniker, förbättrar lokaliseringsstyrningen för fiskodlingen med målet en integrerad hantering och rening av avfallsvattnen från fiskrensningen. Genomförande: TE-centralen, miljöcentralen, högskolorna, organisationerna i branschen, företagen Handlingslinje 3: Egentliga Finland till ett betydande Östersjöcentrum Egentliga Finland ligger i kärnan av Östersjöområdet och bildar tillsammans med länderna i Östersjöområdet ett ekonomiområde inom EU. Gemensamma frågor för Östersjöområdet är miljöfrågorna, energi, transporter och logistik samt den växande organiserade kriminaliteten. Egentliga Finlands läge i kärnan av Östersjöområdet skapar verksamhetsförutsättningar för utvidgandet av samarbetet inom Östersjöområdet och också i hela Europa. Utvidgningen av EU till de baltiska länderna och Polen är av särskild betydelse för Egentliga Finland. Den för med sig utmaningar både för företagsverksamheten och skötseln av de internationella relationerna. Egentliga Finlands förbund 29 Landskapsprogram

30 Snabba trafikförbindelser är viktiga för näringslivet. Det centrala målet i fråga om trafiknäten är att tidmässigt försnabba förbindelserna mellan Åbo och huvudstadsregionen samt att höja säkerhetsnivån Genom samarbete utökas parternas resurser Landskapet har traditionellt samarbete med de nordiska länderna, Ryssland, Estland och Nordtyskland. De viktigaste samarbetsområdena är Stockholm-Åland-Nyland, Estland, S:t Petersburgs ekonomiområde samt Mecklenburg-Vorpommern i Nordtyskland. Kommunernas och städernas internationella nätverk är mer betydande än förut för att främja landskapets internationalism och för att föra verksamheten närmare regionens invånare och företagare. Till exempel Åbo stad är en del av Östersjöns stadsnätverk (UBC) och högskolorna har ett omfattande samarbete med områdets högskolor, exempelvis Åbo universitet koordinerar Östersjöns universitetsnätverk och Åbo Akademi utbildningsprogrammet Baltic Program. I Åbo inrättas ett Östersjö-centrum, som fungerar som ett verksamhets- och informationscentrum för nätverken inom Östersjöområdet. Ansvar: Åbo stad, Åbo universitet, Egentliga Finlands förbund. Egentliga Finland hör till Alliansen för Södra Finlands landskap (ELLI). Därtill bör samarbetet intensifieras också med landskapen i grannlandskapen. Å andra sidan bör de närliggande områdenas och ländernas möjligheter samt utvidgningen av EU utnyttjas. Landskapet kan fungera som en lokaliseringsort med mera för utländska företag då de söker sig till marknaderna i Ryssland och det baltiska området. Marknaderna på de aktuella områdena hjälper också företagen med att möta andra utmaningar av internationaliseringen och med att knyta inbördes relationer. Lokaliseringen av internationella företag inom landskapets område främjas. Genomförande: Regionkommunerna, kommunerna, Turku Science Park, TE-centralen, företagarorganisationerna, Pilot Turku Oy. Förbindelserna till sjöss söderut och västerut från Egentliga Finland kopplar vår region effektivt samman med Stockholm och de södra delarna av Östersjöområdet, liksom med Nordtyskland och Polen. En av tyngdpunkterna för Stockholms- och Uppsalaområdet är också att utveckla Östersjöförbindelserna. Egentliga Finland och Stockholmsområdet har i synnerhet inom skärgårdssamarbetet många gemensamma intressen att bevaka. Inom samarbetet med de baltiska länderna utgör utvecklingen av logistik och logistisk praxis ett särskilt kompetensområde. Internationellt samarbete bedrivs omfattande på olika håll till exempel inom företagen, medborgarorganisationerna och mellan myndigheterna. Det internationella samarbetet intensifieras. Särskilt inom Egentliga Finlands, Ålands och Storstockholmsområdet utvidgas samarbetet med miljöfrågorna som tyngdpunkt. Samarbetet inom Östersjöområdet utvidgas bl.a. till Baltikum och Nordpolen inklusive utvecklandet av sjötrafikförbindelserna. Genomförande: Egentliga Finlands förbund, kommunerna och regionkommunerna, statens regionalmyndigheter, högskolorna, företagar- och fackorganisationerna, medborgarorganisationerna, miljöcentralen. Egentliga Finlands förbund 30 Landskapsprogram

31 Södra Finland utvecklas utgående från landskapens styrkefaktorer och särdrag. De frågor som gemensamt betraktats som viktiga för Alliansen för Södra Finlands landskap förs vidare genom att skapa nätverk med andra områden. Bildandet av nätverk bör också ske över landskapets gränser. Visionen är att göra Egentliga Finland till en del av Södra Finlands högklassiga affärsverksamhetscentrum för Östersjöområdet. Finska vikens tillväxttriangel utgår från vår region österut och bildas av Södra Finland, S:t Petersburgs ekonomiområde och Estland. Deltagande i Finska vikens tillväxttriangel genom Alliansen för Södra Finland. Genomförande: Egentliga Finlands förbund, statens regionalmyndigheter, de andra landskapsförbund som hör till Alliansen för Södra Finlands landskap Möjligheterna för lokomotiven förstärks Axeln Åbo-Salo har, främst i takt med tillväxten av de nya områdena inom näringslivet, utformats till ett lokomotiv för landskapet. Tack vare denna utvecklingsaxel, med förstärkning av de andra områdenas extravärde, är landskapet kanske det mest mångsidiga av spetslandskapen i vårt land. Eftersom det är frågan om en interaktion mellan olika aktörer, är ledarskapet till denna del att leda nätverken. Detta arbete har redan utförts på många delområden, t.ex. inom trafiken och logistiken. Axeln Åbo-Salo utvecklas genom samarbete mellan områdena till en stark aktör i Östersjöområdet, vilket specialiserar sig på metallbranschen samt ICT-, logistik- miljö-, hälsovårds- och teknologifrågor och på att utnyttja dem inom produktionen. Verksamheten stöds genom att ett stadsprogram görs upp. Genomförande: Regionkommunerna, kommunerna, Egentliga Finlands förbund, TEcentralen, företagen, högskolorna och läroanstalterna. Stadsregionerna förstärks genom regioncentrumprogrammet för att sammanföra de regionala utvecklingspotentialerna och balansera landskapens regionala utveckling. Deras utvecklingspotential avgör riktningen för områdets utveckling. Centralorterna bör kunna hålla även den omgivande landsbygden livskraftig. Regioncentrumen för landskapet (Salo, Åbo, Vakka-Suomi) bör de facto utvidga sitt samarbete med de andra regionkommunerna. För att utvidga och fördjupa regionsamarbetet genomförs regionkommunernas stödprojekt. Experimentregionkommunerna (Loimaa och Åboland) har framskridit avsevärt med att utveckla samarbetet. Ännu i denna stund har de inte tagit i bruk alla de möjligheter som experimentet medger. Landskapets regioncentrumområden och områdena för regionkommunexperiment utvecklar sitt samarbete på alla nivåer. Regioncentralerna betonar sin verksamhet i enlighet med den egna näringsstrukturen för att främja landskapets spetsprojekt. Områdena för regionsamarbetsexperiment utvidgar experimentet att omfatta nya uppgifter (bl.a. gemensam service). Centrumen förstärks genom statens projekt för regionalisering. Genomförande: Regionkommunerna och kommunerna, Egentliga Finlands förbund, statens regionalmyndigheter, TE-centalen och företagen. Egentliga Finlands förbund 31 Landskapsprogram

32 I Egentliga Finland finns det en stark marinkluster. Dess ryggrad utgörs av landets mest betydande varvsindustri: skeppsbyggnadsindustrin, reparationsvarven samt skeppskonstruktionsföretagen jämte underleverantörs- och samarbetsnätverken. I landskapet är bl.a. tre hamnar belägna (Åbo, Nådendal och Nystad), sjöfartsverkets distriktsförvaltning och färjrederiet (Finstaship) och en regional depå för oljebekämpning samt Vägaffärsverkets färjrederi. Marinklustern är förknippad med en havsnära miljö. I Egentliga Finland finns en hög kompetens och forskning inom branschen koncentrerad. Målet för teknologiindustrin är ett projekt som motsvarar maskinteknologicentrumet i metallbranschen, utifrån vilket det byggs upp ett gemensamt marinteknologicentrum för de olika läroanstalterna och företagen. Som verksamheter till stöd för projektet strävar man efter att även få motsvarande organisationer inom statsförvaltningen samt VTT:s forskningsenheter till regionen. Ett centrum för de marina verksamheterna utvecklas i Egentliga Finland och behoven och samarbetsmöjligheterna för de aktörer som kommer med i marinklustern kartläggs. Förvaltningen för sjöfarten (bl.a. marinstaben) och verksamheter (bl.a. en filial för Finlands sjöhistoriska museum) samt forskning som hänför sig därtill överflyttas till Åbo. Genomförande: Egentliga Finands förbund, TE-centralen, högskolorna, företagen, Åbo stad, Nådendals stad, Nystad, Turku Science Park Den regionala utvecklingen förutsätter förbindelsenät Högklassiga och funktionssäkra trafiknät utgör en grundförutsättning för en effektiv och internationellt konkurrenskraftig verksamhet för landskapet. Förbättrandet av Egentliga Finlands tillgänglighet är en grundförutsättning för hela landskapets välfärd. Trafiksystemet för hela landskapet planeras som en helhet med beaktande av olika sätt för samfärdsel, rese- och transportkedjor. Helhetsplaneringen av trafiksystemen innefattar ett intensivt samarbete mellan de deltagande parterna (jfr myndigheternas planeringsprogram). Inom landskapets område har trafiksäkerheten varit sämre än landets genomsnitt. För att förbättra säkerheten utvecklas trafikmiljön och -förhållandena och satsas på att förbättra trafikbeteendet. Strävan är att inrikta investeringarna i trafiken på ett sätt som utvecklar landskapet. På grund av den koncentrerade befolkningen stöds den ökade efterfrågan och investeringarna i fråga om persontrafiken genom kollektivtrafik och lätt trafik i synnerhet på grund av miljökonsekvenserna och trafiksäkerheten. Fungerande resekedjor, där såväl olika former för samfärdsel som även privat- och kollektivtrafik förenas, skall utvecklas. Kollektivtrafiken grundar sig i huvudsak i vårt landskap på busstrafik. Spårvägstrafiken bör ökas som en del av kollektivtrafiksystemet. Resecentralerna bör utvecklas i de största städerna, eftersom de garanterar en smidig och trygg möjlighet att byta från en kommunikationsform till en annan. Egentliga Finlands förbund 32 Landskapsprogram

33 En täckande trafiksystemplan som grundar sig på de regionkommunspecifika planerna görs upp för hela landskapet, där linjerna och prioriteringarna för utvecklingsåtgärderna för de viktigaste trafiksystemen framläggs. Genomförande: Egentliga Finlands förbund, vägdistriktet, sjöfartsdistriktet, banförvaltningscentralen, länsstyrelsen, regionkommunerna, miljöcentralen. Markanvändningen för Åbo bangårdsområde utvecklas och i anslutning därtill fortsätts planeringen av en resecentral. Ansvar: Åbo stad, banförvaltningscentralen, Egentliga Finlands förbund. De internationella förbindelserna De viktigaste förbindelserna med hänsyn till landskapets konkurrenskraft är farlederna till hamnarna och trafiklederna till de största centralorterna på riksnivå. Den nordiska triangeln och Östersjöns motorväg* utgör delar av hela det Europaomfattande TEN-T-trafiknätet*, vilket bör utvecklas och främjas. Egentliga Finland skall ha direkta trafikförbindelser till de viktigaste städerna i de baltiska länderna och andra länder vid Östersjön. Finlands internationellt mest betydande motorväg, E18, och en del av den nordiska triangeln förenar de kraftigt utvecklade områdena i Finland sinsemellan och verkar som en länk till de viktiga terminalerna för utrikeshandeln. E18-förbindelsekorridoren fungerar som en fortsättning på trafikkorridoren 9A (Helsingfors-S:t Petersburg-Moskva), och utgör en betydande transportrutt för den utrikeshandel som riktar sig österut och en förbindelse med huvudstadsregionen. Initiativet intas i utvecklingen av sjötrafikförbindelserna i Östersjön som en del av det allmäneuropeiska trafiknätet, Östersjöns motorväg. Genomförande: Egentliga Finlands förbund, statens regionala myndigheter, hamnar. Slutförandet med att bygga E18-vägen från Åbo till östgränsen via Helsingfors säkras med byggandet av avsnittet Muurla-Lojo till motorväg som det mest brådskande objektet. Genomförande: Vägdistriktet. * Östersjöns motorväg är en av de fyra motorvägarna över haven. Ett av de prioriterade projekten i beslutet om riktlinjerna för det allmäneuropeiska trafiknätet är att främja projekt för nämnda havens motorväg. Havens motorväg innebär en utveckling av den transportkedja som grundar sig på sjötransporter sålunda att sjötrafiken blir mer konkurrenskraftig än tidigare. Östersjöns motorväg förenar Östersjöländerna med länderna i Central- och Västeuropa. * med TEN-T-nätet avses det allmäneuropeiska trafiknätet (Trans-European transport network) Egentliga Finlands förbund 33 Landskapsprogram

34 Genom byggandet av E18 i riktningen öst-väst kan landsvägsförbindelsen förbättras. Problemet är alltjämt servicenivån för den led som leder från Åbo till västkusten (riksväg 8). I fråga om de trafikleder som leder in i landet (riksvägarna 9 och 10) är det främst fråga om att upprätthålla nivån och att förstärka ställningen i det riksomfattande vägnätet. Ett inlemmande av riksvägarna 8 och 9 med huvudvägnätet ombesörjs och landskapets huvudvägförbindelser förbättras. Genomförande: Egentliga Finlands förbund, vägdistriktet. I fråga om godstrafiken på järnvägarna är den dåliga konditionen för Åbo-Toijala -banan och dess kapacitet den mest problematiska. Den godstrafik som utgår från Åbo går i huvudsak i riktning mot Toijala. Banavsnittets betydelse för godstrafiken framhävs ytterligare av att den är en del av det RailNetEurope*-koncept som genomförts i samarbete med de aktörer som ansvarar för det europeiska områdets järnvägsinfrastruktur. På grund av förbindelsens vikt hör den också till EU:s TEN-nät som en del av Den nordiska triangeln. Åbo- Toijala banan borde också vara en del av Den nordiska triangeln. Med tanke på landskapets industri är det viktigt att få bärförmågan för den aktuella järnvägen höjd till 25 tons axeltryck. Järnvägsförbindelsen är viktig framför allt med tanke på hamnarnas godstrafik. Konditionen för Åbo-Toijala-banan säkras och en förbättring av förmedlingskapaciteten och en höjning av bärförmågan främjas Genomförande: Banförvaltningscentralen och Egentliga Finlands förbund. I fråga om persontrafiken är en utveckling av förbindelsen speciellt på avsnittet mellan Åbo och Helsingfors ytterst viktig. Målet bör vara en bansträckning som möjliggör en direkt och snabb tågtrafik från Stockholm via Åbo till huvudstadsregionen och vidare till Ryssland. Genomförandet av de nya järnvägarna bör ske i etapper, varvid de nödvändiga mötesplatserna och dubbelspår på vissa avsnitt skall genomföras i den första etappen. Innan de nya banförbindelserna byggs bör trafiken och säkerheten på de nuvarande banorna, såsom kustbanan, tryggas. Planeringen av en snabb Åbo-Helsingfors -bana inleds och försäkras att den tas upp på listan över brådskande banprojekt på riksnivå. Vidare främjas byggandet av en dubbelspårig persontrafikförbindelse Åbo-Salo. Genomförande: En av KM tillsatt arbetsgrupp, banförvaltningscentralen, Egentliga Finlands förbund, Åbo, Salo. Åbo och Nådendals hamnar utgör ett betydande hamnpar i riksomfattande perspektiv. I synnerhet med hänsyn till den skandinaviska trafiken är betydelsen av hamnarna i Åboregionen central i hela Finlands logistiska kedja. Målet är att hamnarna tillsammans med järnvägs-, väg- och flygtrafiken bildar ett viktigt * RailNetEurope (RNE) är ett samarbetsorgan för innehavaren av det europeiska järnvägsnätet. Egentliga Finlands förbund 34 Landskapsprogram

35 logistiskt centrum och verkar som ett centrum för den skandinaviska trafiken i Finland. Detta innebär en klar tillväxt för godstrafikvolymerna jämfört med de nuvarande. Samarbetet mellan de största hamnarna i landskapet (Åbo, Nådendal och Nystad) intensifieras och de vägförbindelser som leder till hamnarna förbättras med målet att öka effektiviteten och bättre utnyttja resurserna som en del av utvecklingen av regionens konkurrenskraft. Genomförande: Hamnarna, vägdistriktet, Egentliga Finlands förbund. Utvecklandet av intermodaltrafiken* för tågfärjorna fortsätts som en konkurrenskraftig och miljövänlig transportform. Genomförande: Åbo hamn, banförvaltningscentralen Förbättrandet av verksamhetsförutsättningarna för Egentliga Finlands hamnar förutsätter en satsning även på att utveckla trafikförbindelserna. Förbättrandet av farlederna bör fortsätta. De nuvarande direkta förbindelserna till Östersjön är viktiga med tanke på landskapet. Öppnandet av Örö-farleden för trafik har varit aktuell. Farleden skulle förkorta sjötrafikförbindelserna bl.a. till Baltikum och den förväntas bl.a. öka turismen. Öppnandet av Örö-farleden för trafik främjas. Genomförande: Egentliga Finlands förbund, sjöfartsdistrikt, hamnarna. De flygförbindelser som trafikerar från Åbo bör utvecklas såväl inom frakt- som persontrafiken. Behoven av förbindelser för näringslivet och exportindustrin och fattandet av lokaliseringsbeslut förutsätter att servicenivån upprätthållas på flygstationerna. Verksamheten för landskapets småflygfält bör tryggas och utvecklandet av potentiella flygfält bör främjas. Det väsentliga med tanke på Åbo flygstation är att flygstationen utvecklas till en betydande frakttrafikcentral och goda förbindelser till anknuten trafik. Utöver nya förbindelser behövs också nya bolag. Åbo flygstation utvecklas till en frakttrafikcentral som en del av Åboregionen som ett logistiskt centrum och matartrafiken för persontrafiken till de stora flygstationerna i Helsingfors, Stockholm och Köpenhamn försäkras. Genomförande: Pilot Turku Oy, Åbo stad, luftfartsverket. Inrikes huvudtrafikförbindelser och landskapets interna trafikförbindelser Inrikes trafikförbindelserna bör både komplettera de internationella förbindelserna och förmedla trafik till huvudlederna. Samtidigt möjliggör dessa förbindelser, liksom huvudlederna, byggandet av utvecklingskorridorer invid dem (produktions- och serviceområden som utnyttjar trafikflödena). Med tanke på en * Intermodaltrafiken begagnar minst två trafikformer, dock så att de varor som skall transporteras befinner sig in samma enhet under hela transporten. Egentliga Finlands förbund 35 Landskapsprogram

36 smidig trafik för Åbo stadsregion håller förmedlingsförmågan och trafiksäkerheten på Åbo ringväg på att bli en flaskhals. Ringvägens roll som förmedlare av transporter för hamnen och den tunga industrin bör beaktas. Främjas förbättrandet av Åbo ringväg (stamväg 40) etappvis på avsnitten Nådendal-Reso och Kausela-Kirismäki. Genomförande: Egentliga Finlands förbund, vägdistriktet, Åbo hamn. Den interna trafikförbindelsebehoven i landskapet har utretts i de trafiksystemplaner som gjorts upp regionkommunvis. Investeringarna för en utvidgning av trafiknätet inriktas på tillväxtområdena för befolkningen. Å andra sidan sänks inte trafikledsservicens nivå i de områden som förlorar befolkning. Målet är att trygga basservicenivån för vägnätet på den lägre klassen och för nätet av enskilda vägar. Detta möjliggör primärfunktionerna för näringslivet och befolkningen inom hela landskapets område samt tjänar samarbetet mellan kommunerna. I stadsregionen efterlyses regionala lösningar och i fråga om de större arbetsplatskoncentrationerna även trafikarrangemang mellan regionkommunerna. Nätverket för den lätta trafiken bör vara enhetligt och täckande i tätorterna. Rutterna för den lätta trafiken med tanke på de viktigaste skolresorna bör genomföras för att garantera trafiksäkerheten. Inom utvecklandet av skärgårdstrafiken bör områdets särdrag och speciella behov beaktas. Utvecklas regionala kollektivtrafikarrangemang såväl för buss- som spårvägstrafik, förbindelser som kompletterar skärgårdens ringväg och ett trafikexperiment med lätt materiel på sträckan Åbo-Nystad. Vidare kompletteras trafiklederna för den lätta trafiken med säkra skolresor som det primära målet. Genomförande: Sjöfartsdistriktet, regionkommunerna, vägdistriktet, länsstyrelsen, Egentliga Finlands förbund, VR Aktiebolag Ab, trafikidkarna. En närmare planering av västra omfartsvägen i S:t Karins och östra omfartsvägen i Salo inleds och ett genomförande av projektet Genomförande: Vägdistriktet, S:t Karins stad, Egentliga Finlands förbund Utvecklingen av energi- och teletrafiknätet ombesörjs Energinätet Det är möjligt att öka självförsörjningen för energiproduktionen på ett miljövänligt sätt. Det finns exempel på lyckade lösningar för användningen av biogas, solenergi, vindkraft, energiväxter o.d. Egentliga Finlands förbund 36 Landskapsprogram

37 Användningen av naturgas skulle väsentligt minska områdets svavelutsläpp, ifall den ersatte stenkol och olja. Utnyttjandet av förnybara energitillgångar såsom trä och annan bioenergi, vind, sol och jordvärme bör ökas. Genom att intensifiera inbesparingen och användningen av energi minskas behovet av energiproduktion. På så sätt kan betydande inbesparingar uppnås såväl med tanke på ekonomi som miljöskydd. En energibalans görs upp och utifrån den en plan, där olika alternativ för energiproduktion och -användning presenteras och deras effekt på utsläppen av drivhusgaser granskas. I planen beaktas också sysselsättningseffekterna. Genomförande: Egentliga Finlands energibyrå, TE-centralen, Egentliga Finlands förbund. Man säkerställer att en naturgasledning dras till Egentliga Finland. Vidare främjas användningen av förnybara energitillgångar, såsom användningen av biogasanläggningar och vindkraft. Genomförande: Egentliga Finlands förbund, Egentliga Finlands energibyrå, TE-centralen. Teletrafiknätet Informationssamhällets möjligheter skall kunna utnyttjas och hoten kunna avvärjas så väl som möjligt. Detta gäller även på regionnivå. Då områdena utvecklas är en informationssamhällsstrategi nödvändig för att vi skall hållas med i den universella utvecklingen och i spetsen för den. Till detta ansluter sig ofta också arbetet med att skapa arbetsplatser, att höja livskvalitet samt att visa nya utmaningar för en hållbar utveckling (telematiska tillämpningar). En informationssamhällsstrategi har gjorts upp för Egentliga Finland. Behärskandet av regional information förutsätter en självständig utveckling av informationsteknologin syftande till en allmän överenskommelse om och koordinering av datasystemen. Detta gäller alla aktörer, företagen medräknade, samt alla områden med verksamhet, allt från affärsverksamhet till serviceproduktion. Genomförandet av en bredbandsstrategi för Egentliga Finland tryggas och att ett nät med tillräcklig kapacitet till rimligt pris utsträcks till alla delar av landskapet. Genomförande: företagen i telebranschen, regionkommunerna, ICT Turku Oy. Landskapets informationssamhällsstrategi genomförs. Genomförande: ICT Turku Oy, företagen i telebranschen, regionkommunerna. Egentliga Finlands förbund 37 Landskapsprogram

38 5.4. Handlingslinje 4: Aktiva åtgärder ökas för att trygga välfärden Det centrala i välfärdssamhället är att trygga basservicen och den sociala samhörigheten. Inom välfärdspolitiken bör det satsas på förebyggande verksamhet och livets vändpunkter påverkas. Samhället bör se till att den offentliga servicen fungerar. Förändringarna i befolkningsstrukturen och de begränsade ekonomiska resurserna tvingar kommunerna att noggrannare än förut planera hur servicen skall ordnas. I stadsregionerna, på landsbygden och i skärgården behövs olika lösningar. Det är viktigt med tanke på välfärden att vardagslivets grundförutsättningar är i ordning. Medborgarna bör ha möjlighet att delta i arbetslivet och påverka sitt eget liv och det omgivande samhället De offentliga välfärdstjänsterna tryggas Det är kommunernas uppgift att ordna den basservice som områdets invånare behöver och således är en stor del av den offentliga servicen antingen kommunens egen eller inköpta tjänster. Den privata och tredje sektorns roll inom serviceproduktionen verkar öka. Inom tillhandahållandet av service står man inför stora utmaningar. Antalet åldrade ökar, andelen utlänningar stiger. Till följd av de ständigt minskade skatteintäkterna måste effekten och lönsamheten i fråga om den offentliga basservicen förbättras. Om inte basservicen fungerar, riktar sig efterfrågan oändamålsenligt på mycket dyrare specialservice. Även de tjänster som förutsätter specialkunnande utvecklas och sådana behövs i tilltagande utsträckning. Utan extra resurser med bestämd inriktning ökar icke-jämställdheten inom serviceutbudet. Koncentrationen av befolkningen till stora centrum kan leda till avsaknad av service både i utgångs- och inflyttningsområdena. De största problemen kommer kanske dock att vara att trygga servicen för de glesbebyggda områdena och skärgården, eftersom befolkningsunderlaget i dem inte är tillräckligt för att upprätthålla all service och avstånden medför problem för tillgängligheten. Inledandet av nationella utvecklingsprojekt för hälso- och sjukvården och det sociala området har gett en möjlighet att mer systematiskt utveckla servicen. De första regionala projekten har inletts. Genomförandet av de nationella utvecklingsprojekten för hälso- och sjukvården och det sociala området stöds. Den centrala tyngdpunkten är att trygga basservicen. Genomförande: Sjukvårdsdistriktet, Oy Vasso Ab, kommunerna, samkommunerna, regionkommunerna, länsstyrelsen, FSK. Brist på arbetskraft hotar framför allt yrken inom social- och hälsovårdsarbetet på grund av pensionering, den förändrade åldersstrukturen och den svaga värdesättningen av arbetstagarna inom servicebranscherna, speciellt på det sociala området. En satsning bör ske på tillgången på tillräcklig och kunnig arbetskraft och förebyggandet av rekryteringsproblem (jfr punkt 5.1.2). Landskapet bör ha beredskaper att snabbt och avsevärt öka invandringen samt att jämnare placera invandrarna i landskapet. En utgångspunkt för strategin bör vara en s.k. arbetsbaserad aktiv invandrarpolitik, den s.k. humanitära invandringen samt hjälp och stöd till de utlänningar som bor i området inte att förglömma. Målet är ett fullständigt medlemskap i samhället. Egentliga Finlands förbund 38 Landskapsprogram

39 Ett invandringspolitiskt handlingsprogram för Egentliga Finland görs upp. I det skall ingå bl.a. integrering av de utlänningar som är bosatta i landet och placering av flyktingar i regionkommunerna. Genomförande: Egentliga Finlands förbund och TE-centralen, kommunerna, Migrationsinstitutet, högskolorna. Arbetsgemenskapen är av stor betydelse med tanke på arbetets produktivitet och hälsan. Flykten till en förtida pension innebär en betydande avgång för knowhow och andligt kapital ur arbetslivet. En alltför hård arbetstakt varslar om växande utgifter för hälsovård och kväver kreativiteten, varvid det uppstår problem med att orka vidare. Det behövs bl.a. ett arbetarskyddsprogram för landskapet. Genom att utveckla arbetslivet ökas meningsfullheten i arbetet och orkandet i arbetet. Projekt, där välbefinnandet främjas, startas liksom nya modeller för arbete och en överföring av de äldre arbetstagarnas kunnande till en yngre generation. Genomförande: Länsstyrelsen, arbetarskyddsdistriktet, Egentliga Finlands förbund, TE-centralen, Fpa, kommunerna, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna, högskolorna, vuxenutbildningscentralerna Samarbetet mellan kommunerna och regionkommunerna utvecklas inom servicesektorn Samarbetet mellan kommunerna har kontinuerligt ökat. Utöver specialkunnande och dyra investeringar har kommunerna trott på samarbetet också inom basservicen (t.ex. gemensamma, ambulerande specialarbetare för kommunerna, en regional arbetsfördelning, specialisering och samarbete med att organisera service). Under den senaste tiden har samarbetet utvecklats inom regioncentralarbetet och i anslutning till experimenten med regionalt samarbete. Underlättad och ökad rörlighet och nya datatekniska tillämpningar har gjort det möjligt att differentiera tjänsterna bättre än tidigare. Samarbetet får dock inte vara för schematiskt. Till exempel bör kommuninvånarna få närservice så nära som möjligt, oberoende av förvaltningsmässiga gränser (närserviceprincipen). Tillämpningen av teknologin har en central roll i fråga om tillgången till service och höjandet av servicenivån. Regeringen inleder en kommun- och servicestrukturreform. Målet är att ett tillräckligt befolkningsunderlag som beaktar de regionala särdragen för ordnandet av den service för vilken kommunerna bär ansvaret. Avsikten med reformen är att skapa ett fungerande servicenät och att intensifiera samarbetet mellan olika servicesystem. Samtidigt utvärderas styrnings-, utvecklings- och forskningssystem för servicen. Egentliga Finlands kommunstruktur är den mest småkommundominerande i landet. Kommunstrukturen skall utvärderas i samband med servicestrukturreformen. Egentliga Finlands förbund 39 Landskapsprogram

40 En utredning för förnyandet av kommun- och servicestrukturen görs upp. Ordnandet av kommunservicen stöds genom differentiering. Närservicen skall finnas tillgänglig enligt närserviceprincipen (den egna kommunen), den service som skall skötas i form av nätverk skall finnas tillgänglig i samma regionkommun och den service som kräver ett mer omfattande befolkningsunderlag i landskapet. Genomförande: Egentliga Finlands förbund, kommunerna, regionkommunerna, länsstyrelsen. För att organisera servicen behöver kommunerna en gemensam organisation, som sköter om vissa uppgifter och stöder dem. Regionkommunernas utvecklingscentrum svarar bl.a. annat för frågor som hänför sig till närings- och regionutvecklingen. Till samma organisation kan fogas även andra funktioner, såsom man har gjort i experimentet med regionalt samarbete (jfr punkt 6.1.2). Regionkommunerna gör upp regionala välfärdsprogram, där behovet av och den ändrade efterfrågan på service under de följande åren uppskattas. Genomförande: Regionkommunerna, kommunerna. I barndomen och ungdomen läggs grunden för hela det kommande livet. Livskretsen har förändrats som en följd av de samhälleliga förändringarna. Genom att i ett så tidigt skede som möjligt ingripa i människornas problem förebyggs utslagning och att problemen utvecklas till hinder för tillväxt, utveckling och inlärning. Med tanke på ett aktivt välbefinnande är främjandet av goda skol-, social- och hälsovårdstjänster av primär vikt. Välbefinnande med tanke på barn och unga kan ökas framför allt genom att man satsar på att stödja föräldraskap och grundutbildning. Åbo universitet har en grundmurad erfarenhet av forskningen i många av dessa frågor med allt från klinisk medicin till psykologisk, samhällsvetenskaplig och pedagogisk forskning. Även de andra högskolorna har kompetens på området. Omvandlingen av kunskap till en praktisk styrkefaktor uppnås, då andra aktörer på området utanför universitetet tas med i de vetenskapliga disciplinernas samarbete. De frågor som hänför sig till barn och ungdomar kan profilera Åbo på samma sätt som biovetenskaperna. Samtidigt ger de en grund för det samhälleliga beslutfattandet. Högskolorna i Åbo har även annat välfärdskunnande, forskningen i fattigdom som ett exempel. I Åbo inrättas ett tvärvetenskapligt, virtuellt forskningscentrum, som profileras i en tvärvetenskaplig forskning om barn och barn i skolåldern, med en social, hälsovårdsvetenskaplig och pedagogisk dimension. Den producerar både teoretisk och praktisk kunskap tillsamman med olika utvecklingsorganisationer och serviceproducenter. Genomförande: Högskolorna, utvecklingsorganisationerna inom ifrågavarande branscher, läroanstalterna, Oy Vasso Ab, FSK, sjukvårdsdistriktet, kommunerna, den tredje sektorn. Egentliga Finlands förbund 40 Landskapsprogram

41 De centrala utvecklingsbehoven för kompetens med tanke på välbefinnandet hänför sig till att upprätthålla kompetensnivån för personalen inom social- och skolväsendet. I många kommuner svarar en eller två tjänsteinnehavare för hela socialväsendets fält. Samarbetet har utvecklats, men alltjämt är de begränsade resurserna ett hinder. Inom det regionala verkställandet av det nationella utvecklingsprojektet på det sociala området bör man satsa på att utveckla primärarbetet och multidisciplinär specialkompetens i synnerhet inom tjänster för barn, unga och familjer. Länsstyrelsens roll som den som styr verksamheten bör utvecklas genom att samarbetet mellan kommunerna och länsstyrelsen görs starkare inom information och handledning samt genom att sålunda minska behovet av tillsyn. Som stöd för kommunerna fungerar kompetenscentrumen på det sociala området. Deras resurser för att sköta uppgifterna bör utökas. Verksamheten och nätverket för kompetenscentrumet för det sociala området i Egentliga Finland och Finalandssvenska Kompetenscentret som en utvecklare av primär- och specialkompetensen på det sociala området förstärks. Kompetenscentrumen förenas med nätverken med även Tekes och Statens Forskningscentral VTT för att utveckla sociala och teknologiska innovationer så de är harmoniserade med intressentgrupperna. Genomförande: Oy Vasso Ab, FSK, länsstyrelsen, högskolorna På arbetsplatserna förebyggs marginalisering Arbetslösheten är alltjämt ett av de största problemen i vårt samhälle. Nya arbetsplatser har inte tillkommit så att det motsvarar målen och arbetsplatser har försvunnit i synnerhet i de traditionella branscherna. Högutbildade blir utan arbete och/eller flyttar bort i hopp om bättre arbetsmöjligheter. Efterfrågan och utbud i fråga om arbetskraft möts ej. Arbetsförmedlingen bör effektiveras med en fungerande arbetsmarknad som mål sålunda att aktivbefolkningen och ungdomarna sysselsätts inom en kort tid, då de söker jobb. Utöver de sedvanliga arbetsförmedlings- och jobbsökningstjänsterna behövs det särskilda tjänster för de arbetslösa, där de nuvarande tjänsterna har visat sig otillräckliga då det gällt att sysselsätta dem. Vidare måste det skapas olika slags möjligheter att få arbete. Arbetslösa finns det i alla åldersgrupper bland sådana som är i arbetsför ålder. Det faktum att sådana som blivit arbetslösa under recessionsåren blir pensionerade avhjälper inte detta problem. Det centrala inom sysselsättningspolitiken är att sänka den strukturella arbetslösheten och höja sysselsättningsgraden samt att garantera yrkesutbildning för alla. Svårast är det inom de områden som har en ensidig näringsstruktur samt då stora produktionsinrättningar lägger ned verksamheten eller flyttar produktionen till en annan plats. En särskild utmaning är sysselsättningen av invandrare. Orternas egna resurser är ofta otillräckliga för att rätta till situationen. Man bör säkerställa att det har reserverats tillräckligt med anslag i statsbudgeten. Strukturomvandlingsprogram görs upp i svåra situationer med strukturomvandling. Genomförande: Egentliga Finlands förbund, statens regionalförvaltning, strukturomvandlingsområdena. Egentliga Finlands förbund 41 Landskapsprogram

42 Regionkommunernas arbetskraftsbyråer utvecklas till jobbsökningscentraler och servicecentraler för arbetskraft som har svårt att få arbete. Även Fpa-tjänster förenas med servicecentralerna för arbetskraft. Ett etablerande av verksamheten med arbetsverkstäder för ungdomar stöds, liksom utvecklandet av verkstadsskolor och grundandet av sociala företag. Ansvar: Arbetskraftsbyråerna, TE-centralerna, Fpa, kommunerna En trygg vardagsmiljö garanteras och deltagandet ökas Ett trivsamt byggd, underhållen och lugn boendemiljö och levnadsmiljö bidrar till tryggheten i människornas vardag. På alla bostadsområden bör fästas lika mycket uppmärksamhet på miljön så att det inte på basis därav kan uppskattas om det är frågan om ägar- eller hyreshus (stämpling). I människans livscykel finns det skeden, då risken för marginalisering är större än i genomsnitt. Ett särskilt stödsystem bör skapas för dessa skeden. En trygg boende- och vardagsmiljö utvecklas för alla med målet att förebygga, på ett tidigt stadium ingripa i problem och ge service vid rätt tidpunkt (bl. a. ett stödsystem för de viktigaste vändpunkterna i livscykeln). Genomförande: Kommunerna, samkommunerna, regionkommunerna, arbetskraftsbyråerna, Oy Vasso Ab, FSK, tredje sektorn. Känslan av grundtrygghet för människan uppkommer redan i den tidiga barndomen och samhällets trygghet/otrygghet kan antingen främja eller försvaga denna känsla. Det centrala är att stödja barn och unga samt deras föräldrar. En tidig upptäckt av problemen och avhjälpandet av dem kräver skicklighet, djärvhet och medel av dem som arbetar inom värlfärdsservicen. Tryggheten är också viktig med tanke på samhället, eftersom den förebygger orolighet och upprätthåller samhällstrenden. Det är nödvändigt att ordna en socialjour dygnet runt redan innan den är obligatorisk (år 2007). Man ser till att det ordnas med en socialjour dygnet runt och en täckande barnombudsmannaverksamhet i landskapet. Genomförande: Kommunerna, samkommunerna, Oy Vasso Ab, FSK. Det är viktigt att ansluta arbetet på en säkerhetsstrategi till det andra välfärdspolitiska program- och planeringsarbetet i synnerhet med tanke på socialväsendet och polisens arbete. En allt hårdare övervakning löser ej problemen. Det är viktigt med hänsyn till att åtgärderna skall vara resultatgivande att stödet kommer vid rätt tidpunkt och att människans eget ansvar framhålls. Stödet och ansvaret skall stå i rätt proportion till varandra. Egentliga Finlands förbund 42 Landskapsprogram

43 För att medborgarna kan påverka sitt liv och samhället bör de ha möjlighet att delta. Ett faktiskt deltagande förutsätter möjligheten att få information samt att delta i planering, beslutfattande och verksamhet. Det behövs kollektivitet, ett omfattande samarbete och förståelse för människornas kulturbakgrunder och behov. Det enda sättet att upprätthålla människornas motivation är att ta dem med i beslutfattandet. Invånarnas projekt för deltagande samt nya slag av påverkningskanaler (t.ex. utvidgandet av verksamhetsmodellen för samfundsprojektet i Östra Åbo till andra områden) utvecklas och stöds. Genomförande: Kommunerna, TE-centralen, tredje sektorn, byföreningarna och stadsdelsföreningarna Handlingslinje 5: Miljön görs till en attraktionsfaktor för landskapet Egentliga Finlands vackra, mångsidiga och i världsomfattande perspektiv unika naturmiljö ger landskapet ett flertal utvecklings- och verksamhetsmöjligheter. Egentliga Finland har också Finlands mest mångsidiga och äldsta kulturarv, vars värnande är en av våra viktigaste uppgifter. De verksamheter som hänför sig till miljön bör planeras och genomföras genom att iaktta principerna för en ekologisk, ekonomisk och social samt kulturell hållbarhet. Sålunda kan en ren och mångsidig natur samt en trivsam och sund livsmiljö tryggas för kommande generationer. Principerna för en hållbar utveckling, måltillstånden och metoderna för genomförandet inryms i en miljöstrategi, som skall göras upp för hela landskapet och som görs upp under åren Tryggandet av vattenskyddet och naturens mångfald samt en ren miljö Statsrådet har fattat ett principbeslut om Finlands program för skyddet av Östersjön, varefter miljöministeriet gör upp ett täckande åtgärdsprogram, som stöder sig på principbeslutet. Det kompletterar för sin del det tidigare uppgjords riksomfattande åtgärdsprogrammet för vattenskyddet Skärgårdshavet utgör en del av Östersjön, och av belastningen av Skärgårdshavet i dag kommer ungefär hälften från platser utanför Finlands territorium. De största belastarna är lant- och skogsbruket, samhällena, nedfall från luften, fiskodlingen, sjötrafiken och enligt de senaste forskningarna även havets interna process. Det mest centrala målet för Egentliga Finlands vattenskydd är att stoppa upp försämringen av havets tillstånd och vända utvecklingen i en positiv riktning. Målet nås endast genom åtgärder som kräver omfattande tilläggsresurser. Detta förutsätts även av EU:s vattenpolitiska ramdirektiv, som varje medlemsstat verkställer i lagstiftningen och i genomförandeprogrammen på lång sikt. För att förbättra Skärgårdshavets tillstånd inleddes i Egentliga Finland år 1999 genomförandet av ett övergripande och mångfasetterat program Pro Skärgårdshavet. Arbetet är en långsiktig verksamhet, för vilket det behövs även internationella samprojekt. För att nå ett bra ekologiskt tillstånd för havet bör man verka inom följande verksamhetsområden: med att förebygga eutrofiering, minska de risker som orsakas av farliga ämnen, minska olägenheterna med att använda havet, bevara och öka naturens mångfald, förbättra miljömedvetenheten samt med att forska och följa upp. Betydande resurser behövs i synnerhet för Egentliga Finlands förbund 43 Landskapsprogram

44 åtgärder som siktar till att minska lantbrukets belastning av vattendragen. Målet är att uppnå och bevara ett gott ekologiskt tillstånd för vattendragen. Under de närmaste åren inleds en planering av vattenvården som stöder sig på samarbete inom programmet Pro Skärgårdshavet. En hållbar utveckling på kustområdena främjas i enlighet med de nationella och EU-rekommendationerna. Målet är att skapa en enhetlig modell för praxis och vård i fråga om kustområdena, där naturprocesserna och människans verksamhet granskas som en helhet. Underlaget för den regionala utredningen är den nyligen färdigställda utredningen om behoven av att styra användningen av strand- och vattenområdena inom Skärgårdshavets område. Genomförandet av programmet Pro Skärgårdshavet fortsätts och tryggas de resurser som det kräver. De centrala funktionerna utgörs av alla de åtgärder som påverkar Skärgårdshavets tillstånd och som främjar vattenvården enligt Finlands Östersjö-program på avrinnings-, kust- och vattenområdena (t.ex. fiskodlingen). Genomförande: Miljöcentralen, Egentliga Finlands förbund, TE-centralen, kommunerna, fackorganisationerna och näringsidkarna på området, sjöfartsdistriktet, sjöförsvarsområde, högskolorna och forskningsinstituten. Bevarandet av naturens mångfald för framtida generationer är en av våra viktigaste skyldigheter, och skyddet av värdefulla miljöobjekt är centralt för att uppfylla dem. Medlen är Finlands Natura 2000-nätverk och olika skyddsprogram samt -beslut, vilka verkställs genom planering och verkställande av markanvändningen samt genom inlösningsförfaranden. Genomförandet av Finlands Natura 2000-nätverk och andra godkända skyddsprogram och projekt fortsätts. Genomförande: Miljöcentralen, Egentliga Finlands förbund, kommunerna, skogscentralen, TE-centralen, närings- och medborgarorganisationerna, lantbruksproducenternas intresse- och rådgivningsorganisationer. En positiv miljöattityd främjas genom att påverka medborgarnas attityder och eget initiativ samt genom att öka kunskap och färdighet i fråga om miljön. Goda resultat nås genom att det särskilt satsas på forskning, uppfostran och utbildning, information och utvecklandet av olika samarbetsformer. Åtgärderna som ökar miljökunskapen stöds, vari ingår bl.a. forskning, uppfostran och utbildning samt en mångsidig information. Samarbetsformer som främjar miljön utvecklas och görs effektivare. Genomförande: Miljöcentralen, Egentliga Finlands förbund, TE-centralen, kommunerna, lantbruksproducenternas intresse- och rådgivningsorganisationer, Egentliga Finlands Agenda 21, länsstyrelsen, högskolorna, forskningsinstituten och läroanstalterna, medborgarorganisationerna, företagen. Egentliga Finlands förbund 44 Landskapsprogram

45 5.5.2 Samhällsservice för människornas och miljöns bästa Målet inom utvecklandet av vattenförsörjningen är alltjämt att trygga vattnet för alla vattenförbrukare, utifrån ett funktionssäkert och högklassigt grundvatten eller konstgjort grundvatten. Tyngdpunktsområdena är en funktionssäker vattenförsörjning och vattenförsörjningen för områden med glesbebyggelse, där man samtidigt strävar efter att lösa både tillgången på rent vatten och hanteringen av avloppsvattnen. De viktigaste objekten för genomförandet utgörs av kustregionerna och skärgården. Största delen av befolkningen i Egentliga Finland omfattas av de allmänna vattenverken. Ytvattenverk är verksamma i bl.a. Åbo, Reso, Nystad och Pargas. Ytvattenverken i Åbonejden och Pargas ersätts med konstgjort grundvatten som tillverkas i Virttaankangas under innevarande decennium. I landskapet har regionkommunvis gjorts upp utredningsplaner för en utveckling av vattentjänster, där de vatten- och avloppsnät som är i bruk har framförts samt behoven av att genomföra nya ledningar och ledningsnät. I planeringarna har deltagit företrädare för kommunerna och om planerna har nödvändiga tekniskekonomiska och miljömässiga bedömningar gjorts upp. Sydvästra Finlands miljöcentral styr medel till genomförandet av planerna inom ramen för sitt resultat- och målprogram. Kvaliteten och mängden av hushållsvatten för samhällena på basis av användningen av grundvatten och konstgjort grundvatten tryggas. De mest brådskande objekten är tillgången på rent vatten i Åbo stadsregion och Saloregionen. I åtgärderna ingår även skyddet av grundvattenområdena. Genomförande: Kommunerna, vatten- och reningsverken, miljöcentralen, Egentliga Finlands förbund, TE-centralen. Avloppsvattnen från samhällena belastar vattensystemen. Halten av näringsämnen ökas speciellt av fosfor- och kväveutsläppen. En höjning av reningsnivån och en centralisering av hanteringen till stora enheter minskar de skadliga verkningarna av avloppsvattnen. Åbo stadsregions s.k. Kakolalösning är ett exempel på hur en centralisering av behandlingen av avloppsvattnen genomförs. De skadliga utsläppen minskas även genom att gamla avlopp repareras och genom att verkställa den förordning som bestämmer om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattenverkens avloppsnät och som trädde i kraft i början av år I de glesbebyggelser som blir utanför kommunens avloppsnät skall man sträva efter att hitta lösningar för de enskilda byarna. De utvecklings- och förbättringsåtgärder som hänför sig till hanteringen av avloppsvatten genomför för sin del programmet Pro Skärgårdshavet. Hanteringen av samhällenas avloppsvatten centraliseras och effektiveras i enlighet med de lösningar som framförts i de regionala utvecklingsplanerna för vattentjänster genom att bl.a. bygga de nödvändiga transportavloppen och verkställandet av avloppsvattenförordningen främjas. Genomförande: Kommunerna, vatten- och reningsverken, miljöcentralen, Egentliga Finlands förbund, TE-centralen, Egentliga Finlands Agenda 21, lantbruksproducenternas intresse- och rådgivningsorganisationer. Egentliga Finlands förbund 45 Landskapsprogram

46 Den nuvarande och framtida avfallshanteringen stöder sig på livscykeltänkandet samt på tekniskekonomiskt fördelaktiga hanteringssystem. De centrala målen är att minska avfallsmängden, att främja återanvändning samt återvinning, att förbättra hanteringsnivån och att öka avfallshanteringssamarbetet. Målen och åtgärderna för att nå dem har noterats i den riksomfattande och regionala avfallsplanen, enligt vilken avfallshanteringen i Egentliga Finland har utvecklats på alla delområden. Ett starkt exempel är grundandet av Turun kaupunkiseudun Jätehuolto Oy (Åbo Stadsregions Avfallshantering Ab). Största delen av landskapets invånare omfattas av bolagets service. Sydvästra Finlands regionala avfallsplan revideras så att den nya planen börjar genomföras efter år Den regionala avfallsplanen genomförs. Huvudvikten är på projekt som minskar avfallsmängden, ökar samarbetet, återanvändningen, hanteringen av problemavfall samt förebyggande av nedskräpning. Genomförande: Miljöcentralen, kommunerna, bolagen och företagarna i branschen, Egentliga Finlands förbund, TE-centralen, medborgarorganisationerna Trivsamma och trygga samhällen Genom planering av markanvändningen stöds en balanserad utveckling av landskapet. Utvecklingen styrs med landskapsplan som innehåller områdesreserveringar i allmänna drag och markanvändningslösningar och med vilken uppgörs mera specifika general-, detalj- och strandplaner. Ett av planeringens centrala mål är att vårda naturen samt att trygga en trivsam livsmiljö och på så sätt öka landskapets attraktion. Bullerfrihet och ren luft ökar trivseln betydligt. Målet med planering av markanvändningen är en samhällsstruktur som bäst stöder miljön samt stads- och landsbygdskulturen. Vid planeringen och byggandet av strandområden skall skärskild uppmärksamhet fästas vid att det lämnas sådana områden på stränder som lämpar sig för gemensam användning och i terrängen nödvändiga, fria korridorer för dessa områden. I Egentliga Finland har gjorts upp landskapsplaner för Åbo stadsregion och Saloregionen, vilka ersätter den tidigare regionplanen. För de andra regionkommunernas del pågår planläggningen. Planeringen och genomförandet av markanvändningen på alla nivåer stöder sig i dag huvudsakligen på utnyttjandet av datatekniska tillämpningar. Ett viktigt hjälpmedel för planeringen utgörs av det geografiska informationssystemet. I landskapet har som ett samarbete mellan Egentliga Finlands förbund, miljöcentralen och universiteten inrättats en GIS-servicecentral Lounaispaikka, som kan utnyttjas av alla som behöver GIS-information. Informationscentralen och dess biverksamheter skall utvecklas vidare. Samhällsstrukturen planeras och genomförs så att den blir mera harmonisk genom att gynna kompletterande byggande och säkra en bra och trygg boende- och livsmiljö för invånarna, inklusive tillräckliga rekreationsområden och en mångsidig användning av strandområden. Genomförande: Kommunerna, Egentliga Finlands förbund, miljöcentralen, högskolorna, byföreningarna. Egentliga Finlands förbund 46 Landskapsprogram

47 Egentliga Finland har det rikaste och äldsta kulturarvet i Finland. Landskapet präglas av kulturlandskap som är utformade av vidsträckta odlingsområden vid ådalarna och struktureras av bondbyar och herrgårdar, städer och kommuner med sina historiska byggnader och skiktningar och av den unika skärgården. Detta kulturarv förutsätter att statsrådets arkitekturpolitiska program görs upp och, i enlighet med strategin för byggnadsarvet, gemensamt ställda höga kvalitetsmål för ny planläggning och byggande. Genom programmet tryggas bevarandet av on. existerande kulturvärden samt att nya tillkommer med byggande av hög kvalitet som stöder sig på den regionala identiteten. Samtidigt stöds planering och genomförande av markanvändningen och främjas bevarandet av objektens kulturvärde, deras bruk för rekreationsändamål och turism samt eventuella skyddsförfaranden och -åtgärder. Kulturmiljön vårdas och utnyttjas genom att främja regionala och lokala landskaps-, byggnads-, fornlämnings- och naturinventeringar, restaurering och vårdåtgärder av objekt samt mångsidig, hållbar användning. Ett eget arkitekturpolitiskt program för Egentliga Finland. Genomförande: Kommunerna, landskapsmuseum, Egentliga Finlands förbund, miljöcentralen, TE-centralen, länsstyrelsen, byföreningarna, medborgarorganisationerna, enskilda ägare och innehavare. Den medeltida miljön kring Åbo Domkyrka iståndsätts och restaureras. Genomförande: Åbo stad, landskapsmuseet, Egentliga Finlands förbund, miljöcentralen, TE-centralen, länsstyrelsen. Människornas välbefinnande, hälsa och trivsel påverkas betydligt av möjligheterna till fritid och rekreation som skall finnas tillräckligt och lika på alla. Den finländska allemansrätten har en central roll i vården och utvecklingen av dessa möjligheter. Målet är att människorna har lika möjlighet att utnyttja denna service. Ett omfattande utnyttjande av strandområdena för allmänt rekreationsbruk är också viktigt. Behoven för rekreationsanvändning och fritiden kartläggs och behövliga förbättrings- och underhållsplaner för genomförandet framläggs. Genomförande. Kommunerna, miljöcentralen, TE-centralen, skogscentralen, företagen inom branschen, Egentliga Finlands förbund, olika organisationer. Egentliga Finlands förbund 47 Landskapsprogram

48 6. Programmets effekter 6.1. Regionpolitik Landskapsprogrammet anger riktningen för landskapets åtgärder i riktning mot den nationella och EUpolitiken. Tidigare har åtminstone EU-programmen varit alltför litet kopplade till landskapsprogrammet. Nu är det avsikten att den av förbundet antagna strategin skall styra såväl de nationella riktlinjerna som beredningen av EU-programmen Stödjande av regionkommunernas styrkefaktorer Som ett särdrag för Egentliga Finland kan betraktas regionens heterogena karaktär. Landskapets kommunstruktur är splittrad. Regionen är småkommunsdominerad. Kommunernas invånarantal varierar från landskapscentralens invånare till skärgårdskommunerna Velkua och Iniö med invånare. Egentliga Finland består av fem regionkommuner, av Loimaa regionkommun, Salo regionkommun, Åboland, Åbo regionkommun och Vakka-Suomi. Regionerna Salo, Åbo och Vakka-Suomi bildar en produktionszon för landskapets kustområde. Loimaa regionkommun är till största delen landsbygdsmässig. Förhållandena i Åboland avviker från det andra området med glesbebyggelse på grund av skärgårdens speciella natur. Alla regionkommuner har en mångsidig centralortsstad eller ett stadsområde och ett omfattande område med glesbebyggelse. Regionkommunerna har sina egna särdrag. I följande tablå granskas deras struktur på basis av invånartätheten. Som tablån visar är andelen tätortsbefolkning i alla regionkommuner relativt stor. Koncentrationen är den mest uppenbara i Åbo regionkommun (92 % av befolkningen) och minst i Åboland (59 % av befolkningen). Antalet bosatta i området med glesbebyggelse är det största i Åbo regionkommun. Invånartätheten varierar från 123,6 invånare i Åbo regionkommun till 14,7 invånare i Åboland per kvadratkilometer. Om även vattenområdena skulle tas med vid beräkningen av befolkningstätheten, skall siffrorna fär Åboland Egentliga Finlands förbund 48 Landskapsprogram

49 ytterligare sjunka avsevärt. Även Loimaa regionkommun har rätt gles bosättning (16,1 invånare per kvadratkilometer). I följande tablå har regionkommunernas näringsstruktur granskats: Regionkommunernas näringsstruktur är mångsidig. Basnäringarnas andel varierar från Åbo regionkommuns 1,8 % till Loimaa regionkommuns 15,7 %. Det oaktat har Åbo regionkommun mest arbetsplatser inom basnäringarna av regionkommunerna. Av arbetsplatserna inom förädlingen är 58,8 % i Åbo regionkommun. Regionerna Salo och Vakka-Suomi är de mest industridominerade bland regionkommunerna. Några få stora företag har svarat för produktionen. Servicearbetsplatser finns det både relativt och volymmässigt mest i Åbo regionkommun. Regionerna bör utvecklas så att deras särdrag stöds Ryggraden för Loimaa regionkommun är ett bra läge och en stark identitet. En viktig utmaning för regionen är att hålla landsbygden levande genom att stödja det egentliga gårdsbruket och binäringarna. I synnerhet kompetensen inom metallbranschen bör förstärkas. Det är också viktigt för regionen att bevara regionens läroanstalter och förstärka dem för regionens behov. Utvecklandet av data- och informationstekniken är ett bra exempel på regionens innovativitet. Regionsamarbetsexperimentet öppnar nya möjligheter för att utveckla servicen. Salo regionkommun är exceptionellt beroende av ett företags (Nokias) verksamhet. En central plats i utvecklandet är att göra näringsstrukturen mångsidigare och generera en ny innovativ verksamhet. Regionen har goda möjligheter att öka trivseln. Genom regioncentrumprogrammet kan idén Gröna dalen främjas liksom kommunernas gemensamma serviceproduktion. Samarbetet med Åbo regionkommun bör utvidgas till att täcka alla spetsbranscherna. Utgångspunkterna för att utveckla Åboland är exceptionella på grund av skärgården, de långa avstånden och den minskande befolkningen. Inom utvecklingsarbetet bör regionens styrkefaktorer utnyttjas, skärgårdsnaturen och -kulturen, och en småskalig, naturvänlig verksamhet hållas som utgångspunkt. Det är möjligt att utveckla turismen till en ledande bransch i regionen. Regionkommunens folkmängd håller Egentliga Finlands förbund 49 Landskapsprogram

50 alltjämt på att gå ned. Förutom en marknadsföring av regionen förutsätter det att näringsstrukturen förstärks. I en nyckelposition för utvecklandet av Åbo regionkommun befinner sig en utveckling av den redan etablerade industrin och de nya branscher som besitter en potentiell tillväxt (bio, ICT, logistik, turism). Samarbetet mellan högskolorna, kompetenscentrumen och företagen bör intensifieras. Samtidigt bör man angripa städernas sociala problem genom att målmedvetet satsa på det välfärdspolitiska strategiarbetet och ett genomförande av programmet. Regionkommunen bör intensifiera samarbetet inom sitt eget område, för vilket regioncentralprogrammet ger goda möjligheter. Till detta bör fogas samarbetet mellan regionkommunerna, i synnerhet vid utvecklandet av läroanstalterna, kompetenscentrumet och servicen i landskapet. Vakka-Suomi är i mycket beroende av ett enda företag (Valmet Automotive) i en bransch, varför näringslivsstrukturen bör göras mångsidigare. Tyngdpunkterna för utvecklandet är också metallindustrin, livsmedelbranschen samt den service som hänför sig till produktionsverksamheten. Möjligheter finns också inom turismen och trädgårdsproduktionen. Speciellt bör metallindustrins utvecklingsmöjligheter beaktas. Det att regionen utsågs till ett område med plötslig strukturomvandling innebar nytt stöd för utvecklandet. Regioncentrumprogrammet ger möjligheter att utveckla regionverksamheten, spetsbranscherna och regionens service Påverkan på den nationella regionpolitiken Påverkan på regionpolitikens inriktning I den nationella regionpolitiken har den senaste tiden en utveckling av östra och norra Finland betonats. Detta har kommit till synes bl.a. inom regionaliseringen av statens verksamheter, i finansieringen av den regionala utvecklingen och experimenten med företagsbeskattning, vilket även har utsträckt sig till vissa skärgårdskommuner. Det väsentliga med hänsyn till hela landets utveckling är att också de nuvarande tillväxtområdena förstärks. Näringslivet behöver lokomotiv. I den nationella regionpolitiken bör allt mer satsas på utvecklandet av s.k. vita områden. Utöver deras tillväxtpotential är det frågan om sysselsättningen. I många områden, t.ex. i Åbo stadsregion, finns det till antalet mycket flera arbetslösa än i landskapen i östra och norra Finland. Huvudstadsregionen behöver inte regionpolitiskt stöd. För Egentliga Finland är stöd en nödvändighet. Det centrala i Egentliga Finlands ställning är framför allt utvecklingen och utnyttjandet av regionens logistiska ställning. Högklassiga och funktionssäkra trafiknät utgör en grundförutsättning för en effektiv och internationellt konkurrenskraftig verksamhet för hela landskapet. Landskapets läge förutsätter fungerande förbindelser såväl för land-, sjö- och även lufttransporterna. De viktigaste med tanke på konkurrenskraften är förbindelserna till de största centralerna (TEN-T -trafiknätet) och hamnförbindelserna till andra länder vid Östersjön (Havens motorväg). Med tanke på en balanserad utveckling av regionstrukturen är det viktigt att statens arbetsplatser flyttas utanför huvudstadsregionen. Utgångspunkten bör, förutom de regionpolitiska skälen, vara att bättre än tidigare trygga utvecklingsmöjligheterna för de verksamheter som skall flyttas. Egentliga Finland har internationellt och nationellt betydande forsknings- och utvecklingsverksamhet, industri och kompetens. Dessa tillsammans med de andra regionala särdragen ger möjligheter för bl.a. en regionalisering av marina o.d. verksamheter, och för att förstärka de olika förvaltningsektorernas regionenheter. Egentliga Finlands förbund 50 Landskapsprogram

51 Egentliga Finlands ställning i stödområdesindelningen bör granskas med beaktande av bl.a. områdets sysselsättningsutveckling och skärgårdens svåra särförhållanden. I statsbudgeten bör reservation ske för plötsliga förändringar och särskilda anslag reserveras för områden med plötslig strukturomvandlingar. Skärgården bör utvecklas i enlighet med skärgårdslagens anda. Försvarsmakternas arbetsplatser som försvunnit i Åbo och skärgården kan ersättas bl.a. genom att förlägga miljöforskning, som hänför sig till Östersjön, i kasernerna på Gyltö och Örö. Kommunerna har indelats i två dyrortsklasser enligt de allmänna levnadskostnaderna. Den nuvarande lagen är från år 1980 och till klass I hör 62 kommuner, av universitetsstäderna alla andra förutom Åbo och Villmanstrand. De andra kommunerna hör till dyrortsklass II. Lagen i dess nuvarande form är i kraft till slutet av år Jämställdheten för invånarna i Egentliga Finland skall tryggas genom att avlägsna dyrortsklassificeringen. Tryggandet av primärlantbruket i landskapet är viktigt, Egentliga Finland är ju landets bästa jordbruksområde. I fråga om lantbrukets framtid är det viktigt att bevara förmånerna i artikel 141. Därtill skall även andra utvecklingsförutsättningar bevaras. Sockerbetsproduktionen skall inte riskeras. Ifall förändringar sker, skall situationen underlättas och främjas genom att man försöker finna ersättande växter. Förstärkande av kompetensen och innovationsmiljön Den ekonomiska tillväxten och utvecklingen av sysselsättningen är framför allt förknippad med den nationella konkurrenskraften. Som de främsta framstiger kompetensutvecklingen och innovationsförmågan. Utvecklandet av högskolorna, kompetenscentrumen och forsknings- m.fl. institutioner är en nyckelfråga. Fullgörandet av högskolornas regionutvecklingsuppgift bör tryggas genom att anvisa mera anslag för detta ändamål. Kompetenscentrumverksamheten bör fortsättas under nästa programperiod. Resurserna bör inriktas på de potentiella internationella toppenheterna inom olika vetenskapliga områden samt på att förstärka det regionala samarbetet. Regionkommunerna behöver utbildning och forskning på högskolenivå för att utvecklas. Den nya lagen för finansiering av yrkeshögskolorna får inte försvåra upprätthållandet av verksamheten hos de filialer som verkar i landskapet. Vid behov bör staten anvisa ett särskilt anslag för ändamålet. Som ett konkret exempel på regionalt högskolearbete har ett s.k. landskapshögskoleprojekt startats i Egentliga Finland, och en etablering av det bör intas i statsbudgeten. Förstärkning av landskapsförvaltningen Den regionala utvecklingen bör grunda sig på regionens egna resurser och styrkefaktorer. Till detta hör att ställa målen, besluta om åtgärderna och en resursering. Detta tänkesätt ingår i planeringssystemet för regionutvecklingen (landskapsöversikten, landskapsprogrammet, landskapsplanen). Landskapsförvaltningen har tilldelats det regionala utvecklingsansvaret, men medlen för den regionala utvecklingen innehas ännu till största delen av centralförvaltningen. Vid en förstärkning av landskapsförvaltningen är det viktigt att förstärka det demokratiska beslutfattandet och den regionala budgetmakten. Strategierna för mellanstegsförvaltningen bör mer än i dag sammankopplas med landskapsstrategin och landskapet bör få en landskapsbudget, där förbundet beslutar åtminstone om fördelningen av regionutvecklingspengarna i landskapet över sektor- och förvaltningsgränserna. Med tanke på utvecklandet av landskapsförvaltningen är det viktigt att landskapen har funktionellt-ekonomiska helheter och tillräckligt stora enheter. Influensområdet för Egentliga Finland sträcker sig längre än till de nuvarande landskapsgränserna till exempel till Raumo- och Forssaregionerna. Egentliga Finlands förbund 51 Landskapsprogram

52 Regionkommunerna och kommunerna har en central roll med att skapa och genomföra landskapets handlingspolitik. Ett viktigt verktyg är regionkommunernas egna utvecklingsprogram, de må sedan kallas regioncentrumprogram eller regionkommunsprogram. De bör genomföra både regionkommunernas egna och landskapets strategi. Landskapets regioncentraler (Salo, Åbo, Vakka-Suomi) bör intensifiera sitt samarbete med närområdets regioncentralorter och landskapets andra regionkommuner. Regioncentrumförfarandet och regionsamarbetsexperimentet bör utvecklas till en mer sammanhängande del av genomförandet av landskapsprogrammet Den nya strukturfondsperioden Beredningen av Europeiska unionens nya strukturfondsperiod har inletts med sex nya förslag till förordningar. Förslagen till förordning reformerar kännbart nästa finansieringsperiod genom att förenkla finansieringsstrukturen. För finansieringsperioden har 9 mål varit gällande (målprogrammen och gemenskapsinitiativen) samt 6 finansieringsinstrument. Under den nya perioden kommer det att finnas 3 mål och 3 finansieringsinstrument. Vidare kommer det ett program, en fond och ett övervakningsinstrument för landsbygdens utveckling. Målen under perioden : Mål 1: Konvergens och konkurrenskraft Mål 2: Regional konkurrenskraft och sysselsättning Mål 3: Regionalt samarbete i Europa Dessa finansieras under programperioden i Finland av Europeiska Regionutvecklingsfonden (ERUF) och Europeiska Socialfonden (ESF). För ovan nämnda mål strävar EU efter att reservera c. 338 miljarder euro, av vilket 79 % hänförs till mål 1 dvs. till de mest eftersläpande områdena. Mål 2 håller på att få c. 17 % och det hänför sig till strukturomvandlingsområdena utanför mål 1-områdena. En del av Egentliga Finland kunde således få stöd via mål 2. Om strukturfondernas totala finansieringsnivå blir på miljarder euros nivå, är det möjligt att finansieringsnivåerna för Egentliga Finland vore ungefär på nuvarande nivå. Om däremot en lägre ramklass blir underlag för beslutfattandet, finns det en risk för att speciellt finansieringen för de nuvarande mål 2-områdena sjunker betydligt. Besluten om finansieringsunderlaget och om andra förordningar fattas under år Av målprogrammen förändras mål 3 mest till innehållet under den nya programperioden. Under den nuvarande programperioden har man lärt sig att betrakta mål 3-programmet främst som ett program för socialfonden, men i fortsättningen bildar en gränsöverskridande och interregional verksamhet av Interreg-typ största delen av innehållet i detta mål och dess andel skall vara c. 4 % av totalfinansieringen. Gemenskapsinitiativen och nätverksprogrammen slopas fr.o.m. år Landsbygdens utvecklingsprogram kommer att vara en mer intensiv och viktigare del av Europeiska unionens gemensamma lantbrukspolitik (YMP) än tidigare. Det nya utvecklingsprogrammet strävar efter att trygga konkurrenskraften för lant- och skogsbruket samt en hållbar användning av miljön och naturtillgångarna. Genom programmet strävar man efter att göra landsbygdens näringsstruktur mer mångsidig och att förbättra livskvaliteten. Till detta hör också den verksamhet som utgår från lokala utgångspunkter (jfr Leader-verksamhet). Egentliga Finlands förbund 52 Landskapsprogram

53 Under nästa programperiod bör Egentliga Finland sträva efter att få sina mest betydande stödandelar framför allt från det regionala programmet för konkurrenskraft och sysselsättning. Genom finansiering av detta mål 2-program bör man under nästa programperiod säkerställa att stadsdimensionen blir tillräckligt beaktad. Vidare kan i varje regionkommun inledas betydande projekt som siktar till sysselsättning, förebyggande av marginalisering och främjande av välbefinnande. Strävan skall också vara att inrikta ifrågavarande finansiering på åtgärder som fördjupar en utveckling av kompetens och näringsliv samt att trygga tillräckliga instrument för att säkra livskraften och konkurrenskraften hos städerna i vår region. Mål 2-programmets finansiering hänförs också för att förbättra teletrafiknätets logistiska förbindelser. Vidare skall vid anvisandet av anslag beaktas de områden som lider av geografiska olägenheter, såsom den faktiska skärgården och den avsides belägna landsbygden. Förbättrandet av miljöns tillstånd fortsätts under hela nästa programperiod och speciellt kommer betydelsen av vattenskyddet och naturens diversitet att accentueras. Strävan är att finna tillräckliga resurser för dessa verksamheter främst i det nya landsbygdsprogrammet och i Mål 3-programmet. Stadsregionen har en betydande roll med hänsyn till den regionala utvecklingen. Vid utvecklingen av landsbygden skall utgångspunkterna vara balanserade, mångsidiga och långsiktiga åtgärder, genom vilka man lämnar svar på en reform av EU:s stödpolitik och på snedvridningar som beror på landsbygdens strukturomvandling. Landsbygds- och stadsområdena bör utvecklas i växelverkan så att bägge områdena får en kännbar nytta därav. Resurser för detta utvecklingsarbete söks i främsta rummet i det nya landsbygdsprogrammet och mål 3-programmet. Programmet för regionalt samarbete gör det även i fortsättningen möjligt att fortsätta med en verksamhet enligt de nuvarande Interreg-programmen. För Södra Finlands del bör möjligheterna utredas för tre länders samarbetsstruktur inom Östersjöområdet. En sådan kunde vara till exempel Ett skärgårdsprogram för Östersjön (Finlands skärgård/ Åland, Sveriges och Estlands skärgård). Införlivandet av programmet för regionalt samarbete i den nationella referensramen bidrar till att ansluta det som en del av det nationella regionala utvecklingsarbetet. Koordineringen och arbetsfördelningen för konkurrenskrafts- och sysselsättningsprogrammet, programmet för regionalt samarbete och landsbygdsprogrammet skall vara en självklar utgångspunkt under nästa programperiod både med hänsyn till programmens innehåll och administration. Utifrån tidigare erfarenhet lyckas detta i Egentliga Finland redan inom ramen för de existerande organisationerna. De med tanke på landskapets utveckling viktigaste spetsprojekten och åtgärderna genomförs med nationell finansiering även i framtiden. EU-programmens betydelse framhävs i åtgärder, vilka det inte är möjligt att genomföra med nationell finansiering eller vilka annars har framskjutits långt in i framtiden. EU-programmens projektarbete genomförs även nästa programperiod till största delen från regionala utgångspunkter och utvecklingsbehov, behovet av samarbete mellan kommunerna och regionkommunerna inte att förglömma. Verkställandet av strukturfondsprogrammen är en process i många etapper. I det första skedet godkänner EU:s ministerråd de strategiska linjerna för politiken, och på basis av dem fastställs den s.k. nationella referensramen. I detta nationella strategidokument definieras bl.a. de regionala valen och tyngdpunkterna för verksamheten. Med hänsyn till konkurrenskrafts- och sysselsättningsprogrammet innefattar det även en förteckning över programområdena jämte motiveringar. Uppgörandet av den nationella referensramen skall basera sig på regionala utgångspunkter och program. Utarbetandet av den skall ske i samverkan med landskapets förbund. Egentliga Finlands förbund 53 Landskapsprogram

54 6.2. Miljöbedömning Enligt lagen om miljökonsekvensbedömning skall miljökonsekvenserna utredas och bedömas i tillräcklig utsträckning då myndigheterna bereder sådana planer eller program, vilkas genomförande kan ha betydande miljökonsekvenser. Landskapsprogrammet uppfyller ovan nämnda kriterium. Vid bedömningen granskas effekterna både på den fysiska miljön och även på människornas hälsa, livsförhållanden och trivsel. Landskapsprogrammet görs upp för en fyraårsperiod. I programmet framförs de operativa handlingslinjerna och åtgärdshelheterna för att de strategier som noterats i landskapsöversikten (målåret 2020) skall genomföras och måltillstånden uppnås. Uppgörandet och genomförandet av programmet är ett samarbete med flera betydande intressenter med tanke på landskapets utveckling. Programmet är uppdelat i fem klara handlingslinjer, vilkas uppställda mål siktar till en progressiv utveckling och en bättre framtid. I programmets innehåll och betoningar har Egentliga Finlands läge, tillstånd, mångsidighet och vackra natur, landskapets särdrag samt speciellt Skärgårdshavet med sin unika miljöhelhet blivit beaktade. Vårt landskaps miljö belastas av de utsläpp som hänför sig till vatten, luft och mark, vilkas skadlighet accentureras i de stora tätorterna för bosättningen. Skärgårdshavets försämrade tillstånd, eutrofieringen, beror till stor del på de näringsämnen och andra skadliga ämnen som kommer från havets upprinningsområden och även från andra länders områden inom Östersjöns krets. I programmets handlingslinje 5 har noterats de centrala åtgärdshelheter som minskar de utsläpp som belastar miljön då de genomförs. En betydande helhet är programmet Pro Skärgårdshavet, vars mål är att stoppa upp försämringen av havets tillstånd och på längre sikt avsevärt förbättra tillståndet. Ett omfattande nationellt och internationellt samarbete förutsätts för att goda resultat skall uppnås. Många åtgärder i anslutning till markanvändningen har försvagat miljön. Områden i naturtillstånd har splittrats och naturens diversitet samt antalet områden i naturtillstånd har minskat som en följd av olika verksamheter. De faktorer som hotar människornas livskvalitet och i allmänhet en hållbar utveckling är en decentraliserad bebyggelse av samhället och å andra sidan en koncentration av befolkningen till de största tätorterna. Genom detta program strävar man efter att stoppa upp denna utveckling bl.a. genom att koncentrera samhällsstrukturen så att naturområdena bevaras orörda. Å andra sidan strävar man efter att göra migrationen långsammare genom att bevara landsbygden och skärgården livskraftig. Programmet innehåller omfattande infrastrukturprojekt som också har negativa miljöeffekter, men som det är viktigt och motiverat att genomföra med hänsyn till landskapets utveckling. Projekten skall planeras och genomföras så att det förorsakas så få olägenheter för miljön som möjligt. På dem tillämpas vid behov ett MKB-förfarande enligt lag genom åtgärd av dem som genomför projektet. Människornas levnadsförhållanden försvagas även av sociala och hälsovårdsfaktorer och sådana som hör samman med levnadsförhållandena, i synnerhet arbetslöshet, utslagning och olika värde. På grund av det aktuella problemet har i programmet intagits en handlingslinje 4. Där är målet att ingripa i de mest centrala frågorna med tanke på välbefinnandet. Som exempel må nämnas ett förbättrande av den sociala tryggheten och möjligheterna till deltagande. En sammanjämkning av de teman som genomlöper landskapsprogrammet med de andra temana minskar väsentligt de menliga verkningar som eventuellt uppkommer då programmet genomförs. Med tanke på Egentliga Finlands förbund 54 Landskapsprogram

55 en hållbar utveckling är det särskilt viktigt att miljöns styrkefaktorer och möjligheter utnyttjas vid genomförandet, att man satsar på att förbättra svagheterna i miljön och gynnar åtgärder som bekämpar miljöns hotfaktorer. Omfattningen och effektiviteten i genomförandet av de positiva miljöeffekterna beror på hur tilldelningen av finansieringar för de projekt som ingår i programmet får tyngd mellan olika handlingslinjer och -helheter. Ett uppnående av de ställda målen förutsätter en bedömning av alla betydande enskilda projekts miljökonsekvenser både i samband med ansökningsförfarandet och då projektet blivit färdigt. I regel skall bedömningen vara en uppgift för den som sökt och erhålligt stöd. Som hjälp kan begagnas bl.a. de särskilda anvisningar som gjorts upp för ändamålet. I omfattande och med hänsyn till miljön betydande fall är det ändamålsenligt att inhämta utlåtande om ansökningarna före beslutfattandet från den MKB-expertgrupp som landskapets samarbetsgrupp tillsatt. Uppföljningen av landskapsprogrammets miljökonsekvenser genomförs i form av mellan- och efterutvärderingar av både de enskilda projekten och hela programmet. I början av programperioden fastställs de indikatorer som skall tillämpas på genomförandet av programmet och genom att följa dem kan slutsatser dras om programmets olika effekter. Som sammanfattning kan det konstateras att strävan är att klart förbättra miljöns tillstånd och människornas livsförhållanden i Egentliga Finland genom att genomföra landskapsprogrammet. Således är programmets miljöeffekter positiva vid en allmän bedömning. Det positiva accentueras i de teman som löper igenom programmet (en hållbar utveckling, livscykeltänkande, samarbete och likvärde). Projekten bör planeras och genomföras på så sätt att så liten olägenhet som möjligt medförs för miljön av dem. Programmets åtgärdshelheter innehåller dock enstaka projekt med åtminstone i någon mån även menliga verkningar på miljön. Programmets miljöeffekter har framförts per handlingslinje och åtgärdshelhet i bilaga 4. Egentliga Finlands förbund 55 Landskapsprogram

56 7. Programmets genomförande och uppföljning I landskapsprogrammet har samlats de med tanke på landskapets utveckling viktigaste projekt, som det är avsikten att genomföra eller vilkas genomförande man avser att inleda under programperioden. Koordineringen av projektens genomförande åligger Egentliga Finlands förbund. Förbundet är ofta även en impulsgivare och uppmuntrare. Ansvaret för genomförandet tillkommer i främsta rummet de parter som antecknats som ansvariga efter varje åtgärd. Den huvudansvarige är understreckad. Med ansvar för genomförandet avses initiativtagande, organiseringsansvar och/eller finansieringsansvar beroende på de möjligheter som står till disposition. En tidtabell görs upp om genomförandet av programmet Organiserandet av programmets genomförande Organiserandet av hur programmet genomförs grundar sig i huvudsak på regionutvecklingslagen och lagen om strukturfonderna samt de förordningar och direktiv som preciserar dem. De viktigaste arbetsformerna med hänsyn till organiserandet av arbetet är följande: Programpolitiken Vid genomförandet av landskapsprogrammet har de preciserande programmen en central roll. Bland dem framhävs betydelsen av EU-, kompetens- och regioncentrumprogrammen, eftersom det har reserverats särskilda anslag i statsbudgeten för att genomföra dem. Indelningen av arbetet mellan olika program och finansieringskällor för att genomföra de anförda åtgärdshelheterna kan beskrivas enligt följande: Landskapspro gram TL / arb.pl. Intressebevakning Kunskapscentr. prog.? Reg. centr. program Finnvera, Sitra m.m. Finansiering och genomförande Region al, nationell finansiering Mål 2 / syssel-sättning och konkurrenskrafts program Mål 3/ Sysselsättnings och konkurrenskrafts - program Landsbygdsprogram och aktionsgrupp 1.1 X X X X X 1.2 X X X X X 1.3 X X X X X X 2.1 X X X X X X 2.2 X X X X X X X 2.3 X X X X 2.4 X X X X X 3.1 X X X X X 3.2 X X X X 3.3 X X X X 3.4 X X X X 4.1 X X X X X X 4.2 X X X X X 4.3 X X X X X 4.4 X X X X 5.1 X X X X X X 5.2 X X X X X 5.3 X X X X Gemen skapsinitiativ Ramprogram Anddra Egentliga Finlands förbund 56 Landskapsprogram

57 Myndighets- och projekt- m.fl. förhandlingar med olika parter Förbundet förhandlar årligen med olika parter om genomförandet av programmet. Förbundet och cheferna för regionkommunernas utvecklingscentrum samlas till överläggningar regelbundet. Vid dem behandlas aktuella frågor som ansluter sig till regionutvecklingen. Regionkommunerna sköter om nödvändig kontakt med kommunerna. I särskilda frågor står förbundet i direkt kontakt med kommunerna. Med de mest centrala regionalförvaltningsmyndigheterna ordnas det årligen förhandlingar, där man behandlar framställningar till myndigheternas resultatdokument, framställningar till statsbudgeten och andra frågor som nära ansluter sig till genomförandet av programmet. Med näringslivet och fackorganisationerna förhandlar man årligen efter underhandlingarna ovan om frågor som aktualiserats och andra frågor som hänför sig till genomförandet av programmet. De centrala myndigheter som fördelar anslagen för regionutvecklingen förhandlar sinsemellan om hur projekten genomförs. I projektgruppen för Egentliga Finlands TE-central går man igenom alla EU- och nationella projekt på landskapsnivå. Genom förfarandet försäkras det att finansieringen är ändamålsenlig och förhindras överlappningar. Vid behov behandlas projekten även i sekretariatet* och sektionerna för landskapets samarbetsgrupp. Ifall det förefaller som om vissa programpunkter hotar bli ogenomförda, förhandlas det om hur de skall genomföras med potentiella parter för genomförandet eller också bildas det projekt av dem genom åtgärd av regionalmyndigheterna. Vid finansieringen av projektet bedöms ansökningarna med kriterierna för vederbörande program. Remissförfarande Regionutvecklingslagen ålägger landskapets förbund en skyldighet och möjlighet att genom remissförfarande styra regionalmyndigheternas verksamhet för att förenhetliga landskapets utveckling. Enligt lagen skall de statliga myndigheterna begära landskapsförbundens utlåtande om sådana för regionens utveckling viktiga planer och åtgärder som inte ingår i landskapsprogrammet, samt bedöma planernas betydelse för regionens utveckling. Utlåtandet och programmen för landskapsutvecklingen skall beaktas vid beslutfattandet och i den övriga verksamheten. Om den statliga myndigheten ämnar avvika från regionalmyndighetens utlåtande eller plan skall den motivera avvikelsen, efter att först ha förhandlat om saken med landskapsförbundet. Vidare skall den statliga myndigheten höra landskapets förbund då den fattar beslut om verksamhetsställen eller service som berör två eller flera kommuner. Om myndigheten ämnar avvika från utlåtandet skall den förhandla med vederbörande förbund. Avtal Förbundet utser bland programmets centrala punkter de teman som man särskilt skall satsa på och som upprätthålls i olika sammanhang. Verksamheten för temana fortlöper flera år. För att genomföra temana kan programavtal enligt regionutvecklingslagen ingås, där de parter som deltar i genomförandet anmäler * Landskapets samarbetsgrupp är ett samarbetsorgan som samlats av representanter för landskapets kommuner, statens regionalförvaltning samt närings- och fackorganisationerna, vilket behandlar centrala EU-program- och nationella frågor. Egentliga Finlands förbund 57 Landskapsprogram

58 sin positiva avsikt att delta i arbetet. Intentionsavtal kan även annars göras upp, till exempel för att genomföra större projekt. Enligt regionutvecklingslagen gör landskapsförbunden årligen upp en genomförandeplan för landskapsprogrammet, där de gör en framställning om de projekt och anslag som behövs för att genomföra programmet. Målet är att utveckla en landskapets budget av förfarandet. Intressebevakning Till systemet kopplas officiella och inofficiella kontakter med samarbetsgruppen för landskapets riksdagsledamöter, centralförvaltningen och kommunförbundet. Årligen görs förslag till statsbudgeten upp. För riksdagsledamöterna berättas om landskapets viktigaste projekt. Kontakterna med kommunförbundet är viktiga för att genomföra reformer och driva kommunernas intressen. 7.2 Finansiering av programmet Landskapsprogrammet genomförs i samarbete mellan olika parter, med medel från enskilda personer, föreningar, företag, kommuner samt statliga och EU-medel. De anslag som förutsätts för ett genomförande av landskapsprogrammet är följande enligt förvaltningsområde: Finansieringsplan enligt insatsområde (Milj. euroa) Insatsområdena IM UM JSM TKM HIM SHM AM MM Kommuner na Privat Sammanlagt IO 1 822, , ,198 IO 2 32,724 36,226 20, ,05 IO 3 15, , ,2 383,472 IO 4 33,972 17,59 167,24 49,2 21,3 289,302 IO 5 17,74 22,287 10, ,527 Sammanlagt 49, ,298 50, ,737 36,226 17,59 167,24 22, ,7 159,5 1869,549 Anslagen finns angivna mer i detalj i programmets finansieringsplan som medföljer i bilaga 5. Som stöd för att programmet skall genomföras bereder förbundet en särskild driftsplan för de anslag som förbundet förvaltar. De projekt som skall finansieras utses utifrån programmets bedömningskriterier (jfr bilaga 4) Uppföljningen av programmets genomförande Med tanke på programmets genomförande är de väsentliga uppgifterna att ordna uppföljningen och informationen om resultaten. Uppföljningen ordnas så enkelt som möjligt och sammankopplad med uppföljningen av andra program, t.ex. EU-programmen. Även myndigheterna tas med i arbetet, t.ex. via sekretariatet för landskapets samarbetsgrupp. För uppföljningen har ställts uppföljningsindikatorer, vilka har presenterats i bilaga 3. Vidare följs genomförandet av programmet i förbundet projektvis. I arbetet tas med även myndigheterna med, t.ex. via sekretariatet för landskapets samarbetsgrupp. Egentliga Finlands förbund 58 Landskapsprogram

59 Bilaga 1 Styrkefaktorer (S) Svagheter (S) Externa Inre 1. En mångsidig produktions- och servicestruktur samt ett starkt företagsbestånd. 2. Starka högskolor med flera utbildningsbranscher, kompetenscentrum och annan toppkunskap 3. Läge inom Finlands befolkningskoncentration vid Östersjön och på axeln Stockholm-Helsingfors- S:t Petersburg. 4. En mångsidig och rik kulturtradition. 5. För Finlands förhållanden förmånliga och unika naturförhållanden. 6. Tvåspråkighet 1. Den höga arbetslöshetsgraden och anhopning av utslagning i Åboregionen. 2. En splittrad förvaltning, starka kommungränser och ett stort antal kommuner. 3. Områdetär dåligt känt samt brist på attraktivitet. 4. Sned åldersstruktur och hjärnflykt 5. Konjunkturskänsligheten av flera toppföretag och en strukturförändring i den traditionella industrin. 6. En liten storlek på och ett litet antal företag som erbjuder affärs livstjänster. Möjligheter (M) Överlägsenhetsfaktorer (SM) Svagheterna till styrkefaktorer (SM) 1. Internationalisering. 2. Allt kortare förbindelser och utvecklade informationsnät. 3. Ekonomisk utveckling av grannländerna och en allt kraftigare ekonomi för EU. 4. Ökad efterfrågan på tjänsterna, t.ex. turism. 5. Utveckling av utbildning och inlärning. 6. Kulturpluralism. 1. Förstärkande av landskapets nuvarande företagsbestånd och bevarande av en mångsidig näringsstruktur. 2. Vidareutveckling av turismen. 3. Etablering av skärgårdssamarbete 4. Utveckling av produktions-/ servicebranscher med toppkompetens. 5. Utveckling av företagsamhete på landsbygden. 6. Utveckling av utbildningssystemet. 7. Utnyttjande av kulturpluralismen. 1. Utveckling av den kokurrenskraftig innovationsmiljö. 2. Utveckling av ett uppmuntrande utbildningssystem med kvalitet. 3. Marknadsföring av regionens styrkefaktorer. 4. Stödjande av SM-företagens tillväxt. 5. Redigare förvaltningsstruktur. 6. Höjd sysselsättningsgrad. Hot (H) 1. En allt mer instabil internationell ekonomisk utveckling. 2. Miljöolyckor och katastrfer samt ökad attraktion av internationell brottslighet. 3. Snedvridna nationella regionpolitiska åtgärder. 4. Kommunernas försvårade ekonomiska ställning. 5. Avsaknad av ett socialt stödnätverk. 6. Brist på arbetskraft samt fördunklat samband mellan utbildning och arbetsliv. 7. Kraftiga förändringar i lantbruksproduktionens lönsamhet. Hoten under behärskning (SH) 1. Utnyttjande av risktagning och riskfinansiering. 2. Förstärkande av samarbets. former och nätverk. 3. Förstärkande av ställningen inom Östersjöområdet. 4. En allt effektivare gemensam intressebevakning för landskapet. 5. Ökade åtgärder för att förbättra miljökapaciteten. 6. Ökad tolerans. 7. Ökning av arbets baserad invandning. Katastrofområdena (SH) 1. Konkurser inom de centrala produktionsbranscherna och annan degenerering av företagsverksamheten. 2. De internationella företagens arbetsplatser flyttas utomlands. 3. Polarisering av befolkningen i väloch illalottade och uteslutande av de dåligt lottande utanför servcenätet. 4. Försämrade tjänster. 5. Kontinuerlig försämring av Skärgårdshavets vattenkvalitet och skadad mångfald hos naturen. 6. Förtvining av lantbruksproduktionens lönsamhet. 7. Ökad inverkan av internationell brottslighet på samhällets olika områden. Egentliga Finlands förbund 59 Landskapsprogram

60 Bilaga 2 Teman som genomlöper programmets strategi Tema Livscykeltänkande Samarbete Hållbar utveckling Jämställdhet Exempel enligt handlingslinjer Kompetens - livlångt lärande Näringar - generationsväxlingar /sm. strategi (kontinuerligt behov av förnyelse för företagsbeståndet, generationsväxlingar) Läge - trafiksäkerhet Välfärd - livlångt stödjande, stödsystem för sammanlänkningarna Miljö - livsmiljö (boende, e.d.) Kompetens - kompetenscentrumverksamhet Livsnäringar - samarbete mellan företag, den offentliga sektorn och tredje sektorn Läge - landskapets tillgänglighet - ett logistisk trafiknät Välfärd - utveckling av samarbetet mellan kommunerna - deltagande Miljö - genomförande av skärgårdshavsprogrammet Kompetens - utnyttjande av teletrafiknäten - ökad miljökompetens Näringar - utveckling av teletrafiknät - beaktande av miljökonsekvenser vid genomförandet av projekten Ställning - landskapets profilering i miljöfrågor - utveckling av den lätta trafiken och kollektivtrafiken - miljövänliga energier, energieffektivitet och energisparande Välbefinnande - livscykelboende - genomförande av social- och hälsoprojekt - kulturpluralism - trygghet - åtgärder som bevarar och förbättrar miljön Miljö - ekologisk hållbarhet (avfallshantering m.m.) - ökad trivseln Kompetens - regional täckning Näringar - växelverkan mellan landsbygd och städer Läge - ett fungerande trafiknät i hela landskapet, - utveckling av kollektivtrafiken Välfärd - fysisk och mental tillgänglighet - tryggande av utbildning Miljö - tryggande av en trivsam miljö Egentliga Finlands förbund 60 Landskapsprogram

61 Utvärderingskriterier för landskapsprogrammet Bilaga 3 Kriterieskala Följande utvärderingskriterier används vid utvärdering av de projekt som genomför landskapsprogrammet. För kriterierna används följande skala: uppfyller kriteriet mycket bra uppfyller kriteriet bra uppfyller kriteriet i någon mån ingen verkan o uppfyller inte kriteriet - negativa verkningar då det gäller kriteriet - - mycket negativa verkningar då det gäller kriteriet Utvärderingskriterier För alla gemensamma kriterier Genomförande av teman som genomlöper programmet Verkan på genomförandet av livscykeltänkandet, ökat samarbete, genomförandet av hållbar utveckling och genomförandet av jämställdhet Kriterier per åtgärdshelheter Handlingslinje 1 Genom kompetens och kreativitet säkras landskapets konkurrenskraft 1.1 Ställningen för Åbo förstärks som högskoleort samt som placeringsort för hög kompetens och forskningsenheter o Verkan på Åbos ställning som placeringsort för hög kompetens o Verkan på ökade forsknings- och utnyttjningsmöjligheter av hög kompetens o Verkan på spridning av hög kompetens 1.2 Landskapet behöver yrkeskunniga o Verkan på ökad attraktion av yrkesutbildningen o Verkan på tillgång på arbetskraft o Verkan på ökat samarbete mellan yrkesutbildningen och arbetslivet 1.3 Kulturkompetensen ökar områdets attraktion o Verkan på ökande av möjligheter för användning av kultur och möjligheter för kulturella aktörer o Verkan på förstärkande av kulturkompetensen o Verkan på landskapets kulturimage Handlingslinje 2: Genom att utveckla näringslivet tryggas landskapets framgång 2.1 Näringslivets verksamhetsförutsättningar förbättras o Verkan på ett mångsidigare näringsliv och förbättrande av verksamhetsförutsättningar o Verkan på områdets image o Verkan på uppkommande av nya företag 2.2 Landskapets tillväxtbranscher stöds o Verkan på utnyttjandet av hög teknologi o Verkan på utvecklandet av traditionella industriområden o Verkan på förstärkande av turismnäringen 2.3 Landsbygdsnäringarna utvecklas o Verkan på mångsidigare landsbygdsnäringar och förstärkande av dem o Verkan på förstärkande av landsbygdens egna initiativ och samarbete o Verkan på tryggande av primärlantbruket 2.4 Skärgården utvecklas och erbjuder nya möjligheter o Verkan på ökade livsmöjligheter i skärgården o Verkan på förstärkande av skärgårdens särdrag och kultur o Verkan på intensifierat samarbete i skärgården Egentliga Finlands förbund 61 Landskapsprogram

62 Handlingslinje 3: Egentliga Finland till ett betydande Östersjöcentrum 3.1 Genom samarbete utökas parternas resurser o Verkan på placeringen av företag i landskapet o Verkan på ett ökat internationellt samarbete o Verkan på ett intensivare samarbete mellan de närliggande landskapen 3.2 Möjligheterna för lokomotiven förstärks o Verkan på förbättrade internationella förbindelser o Verkan på förbättrade inrikes och regionala trafikförbindelser o Verkan på ökade möjligheter till kollektivtrafik 3.3 Den regionala utvecklingen förutsätter förbindelsenät o Verkan på ökad användning av regionens egna energitillgångar o Verkan på ökad användning av förnybara energiformer o Verkan på ökad teletrafik Handlingslinje 4: Aktiva åtgärder ökas för att trygga välfärden 4.1 De offentliga välfärdstjänsterna tryggas o Verkan på förstärkning av basservicen o Verkan på förbättring av arbetsförhållandena o Verkan på ökad tolerans 4.2 Samarbetet mellan kommunerna och regionkommunerna utvecklas inom servicesektorn o Verkan på ökat välbefinnande för människorna o Verkan på nätverk och sammanförande av service o Verkan på ökad forskningskunskap inom området och praktisk tillämpning 4.3 Utslagning förebyggs genom sysselsättning o Verkan på förbättrade sysselsättningsmöjligheter o Verkan på en effektiverad arbetsförmedling o Verkan på förebyggande av marginalisering 4.4. En trygg vardagsmiljö garanteras och deltagandet ökas o Verkan på en ökad trygghet i vardagsmiljö o Verkan på service i rätt tid o Verkan på förbättrade möjligheter till deltaganden Handlingslinje 5: Miljön görs till attraktionsfaktor för landskapet 5.1 Tryggandet av vattenskyddet och naturens mångfald samt en ren miljö o Verkan på förbättrande av Skärgårdshavets tillstånd o Verkan på genomförande av skyddsprogrammen o Verkan på ökning av miljömedvetandet 5.2 Samhällsservice för människornas och miljöns bästa o Verkan på en förbättrad vattenförsörjning för samhällena o Verkan på minskning av skadliga utsläpp o Verkan på ökad återvinning 5.3 Trivsamma och trygga samhällen o Verkan på konsolidering av samhällstrukturen o Verkan på en bevarad och förstärkt kulturmiljö o Verkan på ökade rekreationsmöjligheter Egentliga Finlands förbund 62 Landskapsprogram

63 Miljökonsekvenser enligt verksamhetslinjer Bilaga 4 VERKSAMHETSLINJE 1. Kompetens - förbättrande av Åbos ställning - utnyttjande av högskolorna - yrkeskunniga - kunnandet inom kulturen 2. Näringslivet - förbättrande av verksamhetsförutsättningar - satsning på kärnverksamheterna - utveckling av landsbygdsnäringarna - utveckling av skärgården - turismen 3. Ställning - samarbete - förstärkande av lokomotiv - kontaktnät * internationella kontakter * vägtrafik * järnvägstrafik * flygtrafik * kollektivtrafik * sjötrafik * logistik * datakommunikation - energi 4. Välfärdspolitik - Tryggande av den offentliga välfärdsservicen - samarbetet mellan kommunerna och regionkommunerna - sysselsättning - tryggad livsmiljö, deltagande 5. Miljö - vattenskydd * Pro Skärgårdshavet * vattenpolitiska ramdirektivet - tryggande av naturens mångfald - samfundsservice * rent vatten * avloppshantering * avfallshantering - markanvändning *återställande samhällstrukturen * skyddsprogram * vård av kulturmiljön av MILJÖKONSEKVENSER befolkningen, människans hälsa, levnadsförhållanden, trivsel positiv - negativ mark, vatten, luft, samhällsstruktur, utnyttjande av klimat, vegetation, byggnader, landskap, naturresurser naturens mångfald stadsbild, kulturarv (indirekta) (indirekta) (indirekta) (indirekta) (indirekta) (indirekta) (indirekta) (indirekta) (indirekta) (indirekta) (indirekta) - (indirekta) sysselsättning / näringar (indirekta) * rekreationsmöjligheter - - Egentliga Finlands förbund 63 Landskapsprogram

64 Bilaga 5 Landskapsprogrammets finansieringsplan (statsbudget), siffrorna M e LP:s finansieringsschema, momentlista per insatsområde yht. 1. Genom kunnande och kreativitet säkras landskapets konkurrenskraft UM Statlig medfinansiering för undervisningsministeriets vidkommande för projekt i vilka EU:s strukturfonder deltar 2,069 1,986 1,622 3, Universitetens omkostnader 165, , , , , , Statsandel för de allmänbildande läroanstalternas och yrkesläroanstalternas samt yrkeshögskolornas anläggningskostnader 8,560 3,880 3,890 3,900 3,900 15, Statsunderstöd till programmet för höjande av utbildningsnivån hos vuxna 1,500 2,200 5,100 5,100 5,100 17, Statsandel och -understöd för vuxenutbildningens anläggningskostnader 0,090 0,000 0,400 0,400 0,400 1, Finlands Akademis forskningsanslag 20,207 20,715 20,728 21,000 21,000 83, , , , , , Genom utvecklande av näringslivet tryggas landskapets framgång JSM Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbrukets deltagande i utveckling av landsbygden 1,800 1,600 0,300 1, Statlig medfinansiering för den av EU delfinansierade utvecklingen av landsbygden 7,978 7,693 4,971 12, Främjande och övervakning av skogsbruket 0,100 0,100 0,120 0,120 0,120 0, Fiskeri-, vilt- och renhushållning 4,300 4,500 4,200 4,500 4,500 17,700 13,893 9,591 4,620 4,620 32,724 HIM Forsknings- och utredningsverksamhet 0,080 0,150 0,180 0,200 0,200 0, Teknologisk forskningsverksamhet Bidrag till teknologisk forskning och utveckling Räntestöd till Finnvera Abp 0,800 0,810 0,820 0,850 0,850 3, Ersättningar för Finnvera Abp:s förluster 1,800 1,900 2,000 2,000 2,000 7, Regionalt transportstöd 0, Stödjande av företagens investerings- och utvecklingsprojekt 4,000 4,500 4,500 4,600 4,700 18, Statlig medfinansiering för handels- och industriministeriets vidkommande för projekt i vilka EU:s strukturfonder deltar 3,088 3,084 2,882 5,966 10,444 10,382 7,650 7,750 36,226

65 strukturfonder deltar 0,661 0,670 0,620 1,290 EU:s strukturfonder deltar 0,283 0,403 0,284 0,687 till kommunsamarbete 0,000 7,042 2,930 9,972 strukturfonder deltar 4,475 4,586 4,511 9, Egentliga Finland görs till ett betydande centrum inom Östersjö-området IM Landskapsutvecklingspengar Regioncentralprogrammet 0,700 0,810 0,910 1,000 1,000 3,720 Kunskapscentralprogrammet (inklusive ett förslag till ett topprojekt 0,150 M e år ,790 1,150 1,075 1,100 1,200 4,525 Landskapets till program obundna utvecklingspengar 0,930 1,500 1,500 1,500 1,500 6, Europeiska regionala utvecklingsfondens deltagande i EU:s strukturfondsprogram Statlig medfinansiering för inrikesministeriets vidkommande för projekt i vilka EU:s 4,130 4,105 3,600 3,700 15,535 TKM Basväghållningen (regionala investeringar) 1,050 2,520 2,440 2,500 2,600 10, Basväghållningen 46,740 45,150 47,840 50,000 50, , Efterfinansierings-, totalfinansierings- och livscykelsfinansieringsprojekt Statsbidrag för underhåll och förbättring av enskilda vägar Köp och utvecklande av kollektivtrafiktjänster Statlig medfinansiering för kommunikationsministeriets vidkommande för projekt i vilka 4. Aktiva åtgärder ökas för att trygga välfärden IM Sammanslagningsunderstöd till kommunerna och kommunindelningen samt understöd 48,073 50,564 52,500 52, , Finansieringsunderstöd till kommunerna enligt prövning 11,629 6,000 6,000 6,000 6,000 24,000 13,042 8,930 6,000 6,000 33,972 SHM Statlig medfinansiering för social- och hälsovårdsministeriets vidkommande för projekt i vilka EU:s strukturfonder deltar Statsunderstöd till kommunerna för projekt inom social- och hälsovården 4,743 4,791 3,799 4,000 5,000 17,590 AM Europeiska socialfondens deltagande i EU:s strukturfondsprogram Statlig medfinansiering för arbetsministeriets vidkommande för projekt i vilka EU:s Omkostnader inom arbetskraftsärendenas lokalförvaltning Sysselsättnings- och utbildningsåtgärder samt speciella åtgärder Arbetsmarknadsstöd 15,654 45,271 33,872 32,000 32, , Överföringsutgifter för investeringar i sysselsättningsfrämjande syfte 1,500 3,500 3,500 4,000 4,000 15, Mottagande av flyktingar och asylsökande 53,357 41,883 36,000 36, ,240

66 5. Miljön till landskapets styrkefaktor JSM Miljöstöd för jordbruket Utgifter för nyttjande och vård av vattentillgångarna 0,060 0,130 0,155 0,200 0,200 0, Understöd för samhällenas vatten- och avloppsåtgärder 0,255 0,250 0,250 0,300 0,300 1, Vattendrags- samt vatten- och avloppsarbeten 0,120 0,670 3,085 3,000 2,500 9, Stöd för tryggande av virkesproduktionens uthållighet 1,400 1,600 1,700 1,700 1,700 6,700 2,650 5,190 5,200 4,700 17,740 MM Främjande av miljövården 0,167 0,100 0,125 0,200 0,200 0, Miljövårdsarbeten 0,265 1,275 1,215 1,215 1,215 4, Skötsel och underhåll av naturskyddsområdena 0,008 0,025 0,025 0,500 0,500 1, Understöd för planläggning i kommuner och styrning av markanvändningen 0,005 0,060 0,060 0,060 0,060 0, Understöd för vård av byggnadsarvet 0,062 0,075 0,075 0,100 0,100 0, Anskaffning av naturskyddsområden 1,600 3,500 3,500 3,500 3,500 14, Överföring till statens bostadsfond 0,118 0,040 0,040 0,040 0,040 0, Statlig medfinansiering för miljöministeriets vidkommande för projekt i vilka EU:s strukturfonder deltar 0,446 0,436 0,332 0, Vissa understöd 0,037 0,037 0,037 0,050 0,050 0,174 5,548 5,409 5,665 5,665 22,287

67 Bilaga 6 Uppföljningsindikatorerna för Egentliga Finlands landskapsprogram, den förverkligade utvecklingen Befolkning Folkmängd Främmandespråkiga (modersmål nogot annat än finska, svenska eller samiska) Utlänningar Födelseöverskott Total nettoflyttning Sysselsättning Arbetslöshetsgrad (%) 3,2 12,8 11,5 10,3 10,3 10,1 10,3 Arbetslösa arbetsökande (inkl. permitterade) Under 25-åriga arbetslösa Sysselsättningsgrad (%) (arbetskraftsundersökning) 75,8 69,0 69,6 69,5 70,2 69,5 67,9 Sysselsättningsgrad (%)* 71,7 64,9 66,2 66,1 66,1 65,9 * Ekonomisk försörjnings kvot* 1,14 1,31 1,26 1,27 1,27 1,28 * Arbetsplatser* * Företagare och arbetsplatser inom den privata sektorn* * Företagverksamhet och näringsliv Fungerande företag (31.12.) * * Verksamhetställe * * Förädlingsvärde/inv. till löpande priser, *** * Förädlingsvärde/inv. till 2000 års priser, hela landet=100 *** ,0 96,0 91,4 99,5 95,8 * Utbilding Befolkningen som avlagt examen, andel av den 15 års fyllda befolkningen (index hela landet =100) Befolkningen som avlagt examen på högre nivå, andel av den 15 års fyllda befolkningen (index hela landet =100) * 58,0 (99,1) 58,9 (99,2) 59,7 (99,2) 60,6 (99,3) 61,4 (99,2) * 22,5 (98,3) 22,9 (98,3) 23,2 (97,9) 23,7 (97,9) 24,1 (98,0) * Utkomst och välstånd Antalet mottagare av utkomststöd, andel av befolkningen 5,3 8,6 8,0 7,7 7,6 8,0 * Antalet åriga mottagare av utkomststöd, andel av motsvarande åldersgrupp * 8,1 7,6 7,4 7,3 7,4 * Antalet åriga långtidsmottagare av utkomststöd, andel av motsvarande åldersgrupp * 2,2 2,2 2,1 2,2 2,1 * Antalet åriga mottagare av utkomststöd, andel av motsvarande åldersgrupp * 17,5 15,6 15,0 15,1 15,7 * Ensamförsörjarefamiljer, andel av barnfamiljerna 14,5 19,9 19,9 20,0 20,1 20,4 20,4 Sjuklighetsindex (hela landet = 100), standardiserat för ålder ** 91,9 93,5 94,4 94,4 94,3 95,7 * Antalet utan utbildning blivna åriga, andel av motsvarande åldersgruppen (per 1000) * 120,7 122,2 121,9 121,4 119,2 * Antalet 0-17-åriga som har placerats utom hemmet, andel av motsvarande åldersgruppen (per 1000) * 9,4 9,4 10,1 10,0 9,4 * Våldsbrott som kommit till polisens kännedom (per 1000) 4,8 5,3 5,1 5,5 5,6 5,7 5,4 Kommunal ekonomi e Inkomstskattesats * 17,24 17,48 17,50 17,61 17,83 17,84 Årsbidrag/inv., * Skatteinkomster/inv., * * Statsandelar/inv., * * Lånestock/inv., * Koncernlånestock/inv., * * Investeringar/inv., * * Årsbidrag/investeringar * * Källor: Statistikcentralen, Arbetsministeriet, Sotkanet och Kommunförbundet * Enligt sysselsättningstatistik, ** Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt *** Enligt Statistikcentralens förnyade statistikföring är värdet på landskapets produktion lägre än det verkliga läget. Värdeökningen på produktionen -indikatorerna gäller väl för alla övriga regioner utom Saloregionen. * Egentliga Finlands förbund 67 Landskapsprogram

68 Landskapets utvecklingsvärderingar Bilaga 7 Mål på kort sikt Huvudmålet på kort sikt är att få arbetsplatsutvecklingen på nytt in i en stigande utveckling. Som en följd därav bringas arbetslöshetsgraden att sjunka och både flyttningsöverskottet och sysselsättningsgraden att öka. Målet för landskapet inom produktionstillväxten är både på kort och lång sikt att vara ovanför landets genomsnitt. Befolkningens utbildningsnivå stiger nästan automatiskt, eftersom den yngre generationen är mer utbildad än den gamla generationen. Utbildningsnivån för landskapets invånare är dock ännu i denna stund litet under landets genomsnitt. På kort sikt är målet att få utbildningsnivån över genomsnittet för landet, vilket i praktiken innebär en snabbare utveckling av utbildningsnivån än i hela landet i medeltal. För att utbildningsnivån skall stiga ovanför landets genomsnitt förutsätts det att konkurrenskraftiga arbetsplatser skapas. För tillväxten av antalet företag ställs inga mål. Egentliga Finlands företagsintensitet (företag per invånare) är redan nu klart ovanför landets genomsnitt. En alltför stor tillväxt i antalet företag och en uppspjälkning kan i vår region återspeglas i företagens konkurrenskraft. Inom företagssektorn är det landskapets mål att få de små och medelstora företagen att växa och bevaras konkurrenskraftiga både på riksnivå och internationellt. Mål på lång sikt Utöver målen på kort sikt har för befolkningen och sysselsättningen gjorts upp mål/utvecklingstrender på lång sikt, vilka består av en målutvecklings- och en basutvecklingstrend. Den tidsperiod som är föremål för granskningen sträcker sig till år Målutvecklingen är som namnet säger målinriktad, men dock en realistisk framtidsbild av landskapets potentiella utveckling. Basutvecklingstrenden är en sannolik utveckling, om inte Finlands ekonomiska utveckling går mot ett nytt uppsving. I vardera utvecklingstrenden antar man att arbetsplatsutvecklingen på nytt börja stiga före år Dittills antas arbetsplatsutvecklingens volym vara lika kraftig i vartdera alternativet för utvecklingstrenderna. Eftersom den tidsperiod som skall granskas sträcker sig långt in i framtiden, är det möjligt att Finland under denna tidsperiod även drabbas av en recession eller åtminstone en ekonomisk stagnation. Kalkylerna Egentliga Finlands förbund 68 Landskapsprogram

69 för målutvecklings- och basutvecklingstrenderna kan inte tolkas exakt utan endast som riktgivande tal. Olika scenarier om arbetskraftens tillräcklighet behandlas i översikten Landskapets tillstånd 1/2005. De har uträknats med hjälp av en arbetskraftsmodell som utvecklats av utvecklingsdirektör Henrik Rissanen vid Norra Karelens förbund. Arbetskraftsmodellen i fråga begagnas vid alla av landskapens förbund Sysselsätta Arbetsplatser Heldragen linje - Målutvecklingstrenden Streckad linje - Basutvecklingstrenden Antaganden för basutvecklingstrenden I basutvecklingstrenden är den ekonomiska tillväxten långsam. Som en följd därav uppstår det långsamt nya arbetsplatser. Den långsamma utvecklingen för arbetsplatserna återspeglas även på flyttningsrörelserna, och tillföljd därav ökar befolkningstalet långsamt. Det finns inte arbetsplatser inom området som skulle dra till sig konkurrenskraftig arbetskraft. Antalet personer med utländsk bakgrund (modersmålet annat än finska, svenska eller samiska) ökar långsammare än tidigare. Målåret finns det cirka personer med utländsk bakgrund. Egentliga Finlands förbund 69 Landskapsprogram

70 Antagandena för målutvecklingstrenden I målutvecklingstrenden är den ekonomiska tillväxten klart snabbare än i det andra landet. Den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen börjar klart stiga efter år Landskapets attraktivitet och en ekonomiska utvecklingen lockar till sig rikligt med konkurrenskraftig arbetskraft. Arbetskraftsvolymen kvarstår på nästan nuvarande nivå, ty landskapets flyttningsöverskott är personer om året. Inom självförsörjningsgraden för arbetsplatser eftersträvas en högre nivå än för basutvecklingstrenden. Antalet personer med utländsk bakgrund (modersmålet annat än finska, svenska eller samiska) ökar snabbare än tidigare. Målåret finns det cirka personer med utländsk bakgrund. I basutvecklingstrenden antas befolkningstillväxten vara närapå i enlighet med den trendprognos som gjorts upp av Statistikcentralen år 2001, medan befolkningsutvecklingen åter antas vara närapå i enlighet med den trendprognos som Statistikcentralen gjorde upp år De senaste årens befolkningsutrveckling har blivit under den prognos som gjordes upp år Den nyare trendkalkylen är däremot mer optimistisk för Egentliga Finlands del, varför den av den anledningen passar bättre som ett underlag för målutvecklingstrenden. Skillnaderna mellan prognoserna har utförligare behandlats i översikten Landskapets tillstånd 2/2004. Målutveclingstrenden branschvis I branschutvecklingen enligt målutvecklingstrenden förutses en förändring av arbetsplatsstrukturen, där andelen arbetsplatser för servicesektorn ökar och industrins andel minskar. Volymmässigt motses arbetsplatserna inom industrin öka från år Inom branscher med hög teknologi såsom exempelvis inom teletrafiken förväntas produktiviteten avsevärt öka från nuvarande nivå, varför den ekonomiska utvecklingen för branschen inte direkt kommer till synes i arbetsplatserna. Förändringen kan förklaras även med att en del av arbetsplatserna inom industrin omvandlas i statistikerna till branschen service som stöder affärslivet (tjänster för fastigheter, hyra, forskning, affärsliv) allt efter som företagen externaliserar sina verksamheter. Arbetsplatserna inom primärproduktionen minskar i takt med att gårdsstorlekarna tilltar och den naturliga avgången för lantbruksföretagarna. Minskningen av arbetsplatserna stannar upp efter år I framtiden kommer utkomsten för allt flera lantbruksföretagarna delvis från inkvarterings- och förplägnadsverksamhet. Egentliga Finlands förbund 70 Landskapsprogram

71 Egentliga Finlands förbund 71 Landskapsprogram

72

73

74