Den föreslagna konstruktionens funktion har utvärderats med avseende på dels dess täthet och dels transporttiden för lakvattnet.

Transkript

1 BILAGA A12:8 SWECO Sammanfattning avser att avsluta sin befintliga utfyllnadsdeponi samt konvertera Hyttslambassängerna till deponier. På den avslutade utfyllnadsdeponin ska en deponi för inert avfall och en deponi för icke-farligt avfall anläggas. För de nya deponierna planeras en anlagd geologisk barriär konstrueras. Bottenkonstruktionen inklusive geologisk barriär avses byggas upp enligt följande (uppifrån och ner): Geotextil (materialseparerande skikt) Dränering, 0,5 m. Skyddsgeotextil (för att skydda underliggande geomembran) Geomembran (ex HDPE). Finkornigt material (0-5 mm), 0,5 m. Den föreslagna konstruktionens funktion har utvärderats med avseende på dels dess täthet och dels transporttiden för lakvattnet. Beräkningarna ger att det årliga läckaget genom bottenkonstruktionen som avses anläggas för de nya deponierna blir 0,01-0,9 l/m 2 vilket med god marginal ligger under det funktionskrav för icke-farligt avfall (50 l/m 2, år) som finns nämnt i förordningen (22 i SFS 2001:512) om deponering av avfall. För den föreslagna geologiska barriären har den ekvivalenta hydrauliska konduktivitet beräknats till 3, m/s vilket är mindre än m/s som krävs för en 0,5 m tjock barriär. Enbart den vertikala strömningstiden uppskattas till ca 480 år vilket med god marginal överstiger 50 år (för deponier för icke-farligt avfall) och 1 år (för deponier för inert avfall) som finns nämnt i deponiförordningen (SFS 2001:512). Den metodik som använts för att beräkna strömningstiden genom den geologiska barriären överensstämmer med Naturvårdsverkets förslag till allmänt råd och övrig vägledning till 3-33 förordningen om deponering av avfall (SFS 2001:512). Sammanfattningsvis bedöms barriären med den föreslagna konstruktionen uppfylla funktionskriterierna som ställs på en barriär för deponier för inert samt icke-farligt avfall SWECO Gjörwellsgatan 22 Box 34044, Stockholm Telefon Telefax Sami Serti Telefon direkt Mobil sami.serti@sweco.se SWECO ENVIRONMENT AB Org.nr , säte Stockholm Ingår i SWECO-koncernen barriär ssab tp.doc

2 Kort bakgrund Aktiebolag, nedan kallat SSAB, avser att avsluta sin befintliga deponi (den sk utfyllnadsdeponin) samt konvertera Hyttslambassängerna till deponier. Notera att Hyttslambassängerna konverteras till deponier när de sluttäckts. På den avslutade utfyllnadsdeponin ska två deponier anläggas, en deponi för inert avfall och en deponi för icke-farligt avfall. En anledning till att den befintliga deponin ska avslutas är att den geologiska barriären som ligger under och kring deponin ej bedöms uppfylla det krav som nämns i förordningen om deponering av avfall (SFS 2001:512). Vidare är ansatsen att sluttäckningen av befintligt avfall skall konstrueras så att den också tjänar som geologisk barriär och bottentätningen för de nya deponierna. Detta innebär att för de nya deponierna planeras en anlagd geologisk barriär konstrueras. Relevanta aspekter i sammanhanget är vilka krav regelverket (läses deponiförordningen) ställer på en geologisk barriär, vad en geologisk barriär är för något, hur en sådan kan konstrueras, hur utvärdering av föreslagen konstruktion kan göras för att säkerställa att den är tillräcklig, etc. Dessa aspekter ligger i linje med föreliggande PM s syfte och disposition. Hyttslambassäng Utfyllnadsdeponin Figur 1. Befintlig deponi och Hyttslambassänger. Vad säger lagstiftningen? Miljöskydd vid deponering är ett samspel mellan tekniska åtgärder och deponiplatsens naturliga förhållanden. För att tillgodose miljöskyddet vid 2 (14)

3 deponering av avfall skall såväl deponins aktiva 1 som passiva fas beaktas. Skyddet av yt- och grundvatten åstadkoms genom en kombination av bottentätning, dränering och geologisk barriär (naturlig eller anlagd) under deponins aktiva fas och genom en kombination av topptätning och geologisk barriär under den passiva fasen, d v s efter avslutad deponering och avslutningsåtgärder. Under deponins aktiva fas ingår vanligen även aktiv lakvattenbehandling som en del av miljöskyddsåtgärderna. Detta under förutsättning att lakvattnet har en sådan karaktär att det behöver behandlas. Av särskild vikt är därför att välja lokalisering och anpassa miljöskyddet utifrån recipientens skyddsvärde och sårbarhet. Med skyddsvärde avses i detta sammanhang en värdering av den aktuella recipienten med hänsyn till dess betydelse för dricksvattenförsörjning och/eller naturmiljö. Med sårbarhet avses det naturliga skydd som finns mot påverkan av recipienten (storlek, omsättning, buffertkapacitet etc). En betydande faktor vid lokalisering och utformning av deponier är den geologiska barriären. Med geologisk barriär menas, enligt deponiförordningen, jord- eller berglager med egenskaper som förhindrar, bryter ned, fastlägger eller fördröjer transporten av ämnen och föreningar från en deponi till en mottagare (recipient). Enligt deponiförordnings 19 skall en deponi vara lokaliserad så att allt lakvatten efter driftfasen och ej uppsamlat lakvatten under driftfasen passerar genom en geologisk barriär som uppfyller följande krav: Transporttiden för lakvattnet genom barriären får inte vara kortare än 50 år för deponier för ickefarligt avfall och 1 år för deponier för inert avfall. Om de naturliga förhållandena på platsen inte innebär att kraven i första stycket uppfylls i fråga om en viss del av lakvattnet, får kompletteringar ske så att mark och vatten skyddas genom en geologisk barriär som uppfyller kraven i 20 andra stycket. Enligt 20 gäller att om en deponi inte lokaliseras så att kraven i 19 uppfylls, skall deponin anläggas på eller förses med en geologisk barriär som uppfyller kraven i denna paragraf. Under deponin och på de sidor om deponin där lakvatten kan förorena mark eller vatten skall barriären vara minst 0,5 meter 1 Med aktiv fas menas, enligt 3 i förordningen om deponering av avfall (SFS 2001:512), den period som sträcker sig från första tillfället då avfall tas emot vid en deponi till dess deponeringen upphört och aktiva åtgärder för kontroll och utsläppsbegränsning inte längre behövs. Den aktiva fasen innefattar både driftfas och efterbehandlingsfas. Med driftfas menas del av den aktiva fasen som omfattar tiden från första tillfället då avfall tas emot vid en deponi fram till dess att deponin är sluttäckt. Efterbehandlingsfas syftar på den del av den aktiva fasen som omfattar tiden för aktiva åtgärder för utsläppsbegränsning och kontroll efter driftfasen. 3 (14)

4 tjock samt i fråga om genomtränglighet (permeabilitet) och tjocklek (mäktighet) ge ett skydd som är minst likvärdigt med effekten av följande krav: Deponi för Hydraulisk konduktivitet Mäktighet Icke-farligt avfall < 1,0 x 10-9 m/s > 1 meter Inert avfall < 1,0 x 10-7 m/s > 1 meter Notera att då den geologiska barriärens mäktighet uppgår till 0,5 m skall dess hydrauliska konduktivitet, för en deponi för icke-farligt avfall, vara mindre än 0, m/s (dvs m/s). Vidare föreligger det, enligt 22 i deponiförordningen, ett funktionskrav på bottenkonstruktionen. Enligt funktionskravet gäller att bottenkonstruktionen skall konstrueras så att lakvatten inte läcker med mer än 50 l/(m 2, år) från en deponi för icke-farligt avfall. Det är dock värt att notera att bottentätningen bör endast anses behöva fungera under de år då deponin inte är sluttäckt, det vill säga då lakvatten genereras genom tillförsel av avfall och nederbörd. Efter driftfasen, dvs när deponin är sluttäckt, är avsikten att den geologiska barriären skall ta vid. Detta innebär att bottentätningen kan utgöra del av den geologiska barriären vilket skall uppfattas som att de uppfyller sin funktion vid olika tider. Vilka två huvudtyper av geologisk barriär finns? Utifrån det som nämnts ovan innebär det att två typer av geologisk barriär kan förekomma: Geologisk barriär typ A Denna utgörs av ett markområde i vilket lakvatten som läcker ut från deponin kan tillåtas infiltrera och vars funktion är att fungera som en säkerhetszon i mark genom vilken lakvattnet måste passera på sin väg från deponin till recipienten. Denna typ av barriär är naturligt existerande och behöver ej kompletteras men en anlagd. 4 (14)

5 Geologisk barriär Recipient Figur 2. Principskiss för geologisk barriär typ A Geologisk barriär typ B Denna typ av barriär består av ett tätt mineraliskt jordlager, naturligt eller konstruerat, (antingen som ett enskilt lager eller bestående av en kombination av lager inkl syntetiska material) som underlagrar deponin och vars funktion är att förhindra eventuell föroreningstransport ned till underlagrande grundvattenmagasin. Anlagd geologisk barriär Recipient Figur 3. Principskiss för geologisk barriär typ B. Valet av barriärlösning (A eller B) avgörs av de lokala förutsättningar i den region som deponin skall lokaliseras till. Utifrån lokala förutsättningar där SSAB s framtida deponier ska lokaliseras faller valet av barriärslösning på typ B. 5 (14)

6 Barriärkonstruktionens uppbyggnad En anlagd geologisk barriär kan byggas upp med ett eller en kombination av olika material och bestå av ett eller flera skikt. Det centrala vid anläggandet av en geologisk barriär är dess funktion och robusthet. Nedan följer exempel på uppbyggnad av geologisk barriär som fyller sin funktion: 0,5 m bentonitblandat stenmjöl (sk BES-konstruktion), Ett antal lager bentonitmattor (á 6 mm) ovanpå 0,5 m stenmjöl. 0,25 m torvblandat stenmjöl och 0,25 m bentonitblandat stenmjöl. 0,5 m lager av stenmjöl som blandats med bentonitlera och torv. FPP-duk anlagd på två (2) st bentonitmattor som i sin tur läggs på ett 0,5 m skikt av stemjöl. Geomembran (t ex. HDPE) och 0,5 m bentonitblandad sand. en kombination av bentonitblandat stenmjöl (BES), 0,5 m och torvblandat stenmjöl (TOS), 0,25 m. Ovan den geologiska barriären i bottenytan placeras en bottentätning, ett 0,1 m tjockt skikt av BES. Överst placeras ett 0,5 m tjockt skikt av krossprodukter för dränering. Av ovanstående framgår det att en geologisk barriär kan byggas upp med såväl naturliga material som syntetiska. Det är dock viktigt att val av material också görs med utgångspunkt av hur det framtida deponerade avfallet via lakvatten kan komma att påverka barriären. För de nya deponierna (deponi för inert avfall och deponi för icke-farligt avfall som avses anläggas på den avslutade utfyllnadsdeponin) och den nya sedimenteringsbassängen (bassäng 8. Område för anläggande av ny avvattningsbassäng är avsatt) avses bottenkonstruktionen inkl geologisk barriär byggas upp enligt följande (uppifrån och ner): Geotextil (materialseparerande skikt) Dränering, 0,5 m. Skyddsgeotextil (för att skydda geomembranet) Geomembran (ex HDPE). Finkornigt material (Fines/LD-slagg/LD-slam eller motsvarande, 0-5 mm), 0,5 m. Det kan dock vara värt att nämna varför inte en bentonitmatta eller sk BESkonstruktion har valts. Den främsta anledningen till det kan hänföras till lakvattnets karaktär som kan genereras från de framtida restprodukterna som 6 (14)

7 avses läggas i deponierna. Restprodukterna generera ett basiskt lakvatten (dvs ph t är över neutralt, 7) vilket har visat sig kunna påverka bentonit negativt genom att jonbyte sker snabbt i bentoniten. Detta resulterar i att bentoniten relativt snabbt förlorar sin funktion. Deponier för inert och icke-fa avfall-deponierna på utfyllnadsdeponin En första etapp av den nya deponin för inert avfall har redan anlagts. Etappen ligger på del av befintlig utfyllnadsdeponins norra del, dvs området mot inre Hertsöfjärden. Två delytor á 1,5 ha, dvs tot 3 ha har hittills anlagts. Existerande hyttslambassänger Samtliga existerande hyttslambassänger är sedimenteringsbassänger där slam avvattnas. Bassänger dräneras kontinuerligt. Dräneringen består av en avvattningsbrunn som kan justeras i höjdled. Bassängerna är belägna högre än omgivande område och ingen tillrinning av ytvatten sker därför. Det finns sju (7) st existerande bassänger. Bassäng 1 är i drift och tillförs slam för avvattning. Bottentätningen och den geologiska barriären består av LD-slam. Bedömningen görs att kravet avseende geologisk barriär ej uppfylls varför bassäng 1 avses avslutas. Bassängerna 2-4 är täckta. Det som återstår är sådd av den täckta ytan varefter täckningen skall inspekteras och godkännas av tillsynsmyndighet. Bassängerna 5-6 är i drift och står på avvattning. Bassäng 7 är också i drift. När bassängerna 3-7 konverteras till deponier bedöms en geologisk barriär föreligga. Den består bland annat av ett geomembran av HDPE. Under HDPEduken ligger minst 100 mm sand (0-2 mm) som i sin tur underlagras av 50 mm LD-slagg (0-4 mm). Under LD-slaggen finns 300 mm hyttsten (osorterad). De tre materialskikten (sand-, LD-slagg- och hyttstensskiktet) är packade enligt klass 2 (tabell C/4). Under det sistnämnda skiktet finns ytterligare osorterad hyttsten. Tjockleken på allt tillfört material under duken överstiger sammantaget 0,5 m. Botten på samtliga bassänger ligger ovan grundvattenytan. Det gör tillsammans med bottentätningen att grundvattnet inte bedöms flöda in i deponin. Uppskattning av lakvattenbildning Som tidigare nämnt föreligger det, enligt 22 i deponiförordningen, ett funktionskrav på bottenkonstruktionen. Enligt funktionskravet gäller att bottenkonstruktionen skall konstrueras så att lakvatten inte läcker med mer än 50 l/(m 2, år) från en deponi för icke-farligt avfall. I föreliggande avsnitt 7 (14)

8 presenteras lakvattenberäkningar som visar att denna funktion uppfylls med god marginal för den föreslagna bottenkonstruktionen. Presentation av modellen Ett syntetiskt geomembran (i detta fall HDPE) är mycket tätt. Läckaget genom ett syntetiskt geomembran är bl a beroende på antal skador som uppkommer på geomembranet och skadornas storlek. HDPE-geomembran kan inte betraktas som ett poröst material (jmf med exempelvis siltig morän) och därmed kan inte den traditionella Darcy s ekvation för vattentranport användas. För att beräkna läckaget genom ett hål i ett syntetiska geomembran kan följande empiriska ekvation användas: Q 0,1 0,9 0,74 = 0,21 iavg a h K (1) Där Q = flödet genom håligheten (m 3 /s). i avg = en dimensionslös konstant som erhålls från ett nomogram (se Figur 4). i avg =1 om h<d. D = tjockleken på det underliggande lagret (m). a = storleken på håligheten (m 2 ). h =höjden av vattenpelaren över håligheten (m). K = hydraulisk konduktivitet för det underliggande lagret (m/s). Ekvation (1) avser fallet där HDPE-geomembranet har god anliggning mot angränsande skikt. 8 (14)

9 Figur 4. Nomogram för bestämning av konstanten i avg (Giroud et al., 1994) Det kan nämnas att detta tillvägagångssätt att beräkna lakvattenproduktionens storlek genom geomembran överensstämmer med Naturvårdsverkets förslag till allmänt råd och övrig vägledning till förordningen om deponering av avfall. Värdet av höjden av vattenpelaren över håligheten (h) kan i sin tur beräknas med hjälp av följande formel: 0,5 L 2 N h = tan α + tan α 2 K D (2) Där: L= släntlängden för aktuellt område (m). α = medelsläntlutningen (-) N = (nederbörd evapotranspiration)/tid (m/s). K D = den hydrauliska konduktiviteten för dräneringslagret (m/s) Beräkning Beräkningar har utförts för den del av deponin där släntlutningen är som lägst, dvs den del där den största höjden av vattenpelaren (och därmed det största läckaget) över ett hål kan ske. Vidare utförs beräkningarna för den längsta slänten. Lakvattenberäkningarna är utförda med dessa data i syfte att inte underskatta lakvattenbildningen samt för att fånga in samtliga deponier I 9 (14)

10 samma fall vilket innebär att resultaten från dessa beräkningar skall betraktas som sk värsta-fall. I Tabell 1 redovisas indata till lakvattenberäkningarna. Tabell 1. Data för lakvattenberäkningar. Parameter Årsnederbörd Släntlängd Värde 500 mm 150 m Bottenkonstruktionens lutning 1:20 (5%)) Dräneringsskiktets hydrauliska konduktivitet > m/s Antal skador (hål) per hektar 4 Hålets storlek 10-4 m 2 Underliggande skikt mäktighet Underliggande skikts hydrauliska konduktivitet 0,5 m m/s I syfte att inte underskatta tätskiktets lutning utförs lakvattenberäkningen på en släntlutning 1:20 och en släntlängd som är 150 m. Enligt SMHI är nederbörden ca 500 mm/år och avdunstningen ca 400 mm/år. Det ovanliggande dräneringslagrets hydrauliska konduktivitet bedöms vara m/s Med ovanstående data uppskattas höjden av vattenpelaren ovanför håligheten (h) till ca 2,5 mm. Detta skall jämföras med dräneringsskiktets föreslagna mäktighet på 0,5 m. Detta innebär att dräneringsskiktets mäktighet är starkt överdimensionerat. Enligt SGF Rapport 1:99 Tätskikt i mark rekommenderas att man antar att skadefrekvensen hos ett omsorgsfullt installerat och noggrant kontrollerat membran är 3 skador per hektar, vardera med arean 10-4 m 2, medan Naturvårdsverket föreslår 4 skador per hektar. I beräkningarna kommer Naturvårdsverkets förslag att följas. Tätskiktet kommer att anläggas i enlighet med leverantörens anvisningar och följa det kvalitets- och kontrollprogram som kommer att utarbetas för sluttäckningen. Vid beräkning av flödet genom ett hål (Q) används ekvation (1), då det bedöms att HDPE-geomembranet kommer att ha god anliggning mot angränsande skikt. 10 (14)

11 Det årliga läckaget genom tätskiktet beräknas till 0,01-0,9 l/m 2 vilket med god marginal ligger under det funktionskrav (50 l/m 2, år) som ställs på en deponi innehållande icke-farligt avfall. Kravet med avseende på lakvattenproduktion som finns nämnt i förordningen (22 i SFS 2001:512) om deponering av avfall bedöms uppfyllas med god marginal. Beräkning av ekvivalent hydraulisk konduktivitet för och transporttiden genom den föreslagna konstruktionen för geologisk barriär Ett tänkbart tillvägagångssätt att utröna behovet av en konstgjord barriär är att utgå ifrån transporttiden för lakvattnet från deponin till en skyddsvärd recipient. Transporttiden genom en geologisk barriär bestäms av materialets hydrauliska konduktivitet (m/s), porositet (%), dess mäktighet (m) och den hydrauliska gradientens storlek (grundvattenytans lutning = pådrivande kraft). Täta material medför generellt längre genomströmningstid på grund av sin låga hydrauliska konduktivitet. Enligt allmänna rådet till förordning om deponering av avfall (SFS 2001:512) har inte grundvattnet per automatik ett värde som skyddsvärd recipient utan barriärseffekten kan även utnyttjas fram till dess att lakvattnet når en ytvattenrecipient eller ett skyddsvärt grundvattenmagasin där tex grundvattnet tas ut för dricksvattenkonsumtion. I föreliggande fall är närmaste ytvatten Hertsöfjärden. Strömning i den omättade zonen ovan grundvattenytan innebär större möjlighet till fastläggning och nedbrytning av föroreningar än den horisontella grundvattentransporten. Vidare blir genomströmningstiden under omättade förhållanden ofta betydligt lägre än under mättade förhållanden. För att ta hänsyn till dessa faktorer ges den vertikala omättade strömningen (i vilken gradienten antas vara 1) en större vikt (multiplicerat med en faktor 10) än den horisontella. Den totala transporttiden (t nom ), även benämnd nominell transporttid, blir följaktligen summan av den vertikala omättade strömningen (t v ) ner till grundvattenytan och den fortsatta horisontella strömningen (t h ) med grundvattnet. Den nominella transporttiden beräknas med utgångspunkt från den allmänt vedertagna Darcy s lag: t nom D ne L ne = 10 tv + th = 10 + (4) K I K I v h där t = totala strömningstid (s) 11 (14)

12 t v = strömningstid i vertikala barriären under icke vattenmättade förhållanden (s) t h = horisontell strömningstid under vattenmättade förhållanden (s) D = vertikal strömningslängd (m) L = horisontell strömningslängd (m) K = hydraulisk konduktivitet, vertikal resp horisontell, (m/s) n e = effektiv porositet (-) I = hydraulisk gradient, vertikal resp horisontell (-) Detta tillvägagångssätt att beräkna strömningstid genom den geologiska barriären överensstämmer med Naturvårdsverkets förslag till allmänt råd och övrig vägledning till 3-33 förordningen om deponering av avfall (SFS 2001:512). Om barriären utgörs av flera materiallager kan en ekvivalent hydraulisk konduktivitet beräknas ur formeln: D k D D D 1 2 n = (5) k1 k2 k n där D = tjockleken på barriären (m) k = den ekvivalenta hydrauliska konduktiviteten för hela barriären (m/s) D 1 D n = tjockleken på respektive ingående delskikt (m) k 1 k n = hydrauliska konduktiviteten för respektive delskikt (m/s) För att ta hänsyn till motsvarande variation i porositet kan en ekvivalent effektiv porositet beräknas enligt formeln: n (n D + n D n D n n e = (6) D1 + D Dn För att kunna räkna ut en ekvivalent hydraulisk konduktivitet för den föreslagna geologiska barriären förutsätts det att HDPE-geomembranets täthet kan formuleras i termer av hydraulisk konduktivitet. Som nämnts tidigare är ett HDPE-geomembran inte att betrakta som ett poröst material. Emellertid kan en hydraulisk konduktivitet uppskattas för geomembranet. Detta görs utifrån lakvattenberäkningen som presenterades ovan. Utifrån lakvattenproduktionen bedöms geomembranets hydrauliska konduktivitet till m/s. 12 (14)

13 En noggrann uppställning ger att: D k 3 0,5m 1,5 10 m = m/s 1 10 m/s = 6, { D = (0,5 + 1,5 10 )m} k = 3,3 10 m/ s k D s 10 1 (7) Vilket är mindre än m/s som krävs för en 0,5 m tjock barriär. Den föreslagna barriärens konstruktion bedöms som stabil och bidrar troligtvis också till fastläggning av föroreningar. Sammanfattningsvis bedöms den föreslagna konstruktionen uppfylla kraven på en konstgjord geologisk barriär. Notera att detta gäller även för Hyttslambassängerna då den befintliga konstruktionen är lik den föreslagna för de nya deponierna samt att detta även gäller för de redan anlagda ytorna på utfyllnadsdeponin (vilka ska utgöra deponi för inert avfall). Nedan beräknas den nominella transporttiden för lakvatten för de två identifierade transportvägarna, dels för en vertikal transport till underliggande skikt, dels horisontellt till Hertsöfjärden. Lakvattnet kommer att infiltreras ner vertikalt i den geologiska barriären och transporteras vidare horisontellt mot Hertsöfjärden. Indata till beräkningarna framgår ur nedanstående tabell. Vidare har det antagits att grundvattennivån är i kontakt med den geologiska barriärens underkant vilket är att betrakta som ett mycket konservativt antagande. Grundvattenströmningen i anslutning till Hyttslambasängerna och utfyllnadsdeponin är i huvudsak nordlig och avbördas mot Inre Hertsöfjärden. På samma sätt som tidigare utförs beräkningarna för det mest ogynnsamma fallet i syfte att fånga in samtliga deponier. Som ett konkret exempel kan det nämnas att avståndet mellan Inre Hertsöfjärden och deponin har antagits till endast 20 m. Vertikal strömning Jordart Ekv. hydraulisk konduktivitet Kombination av HDPE-duk och packat finkornigt material 3, m/s Effektiv porositet* 0,05 Transportsträcka** 0,5 m Hydraulisk gradient 0,05 13 (14)

14 Horisontell strömning Jordart Hydraulisk konduktivitet I huvudsak sand 10-5 m/s Effektiv porositet 0,10 Transportsträcka *** 20 m Hydraulisk gradient 0,05 * trots att geomembranet ej att betrakta som ett poröst material har det ingen viktig betydelse då dess bidragande term i ekv (6) faller. ** För de redan anlagda ytorna (som ska utgöra deponi för inert avfall) på utfyllnadsdeponin är avjämningsskiktet 0,2 m. De underliggande massorna uppskattas ha likartade egenskaper och bedöms inte påverka resultatet. *** det kortaste horisontella avståndet mellan deponierna och Hertsöfjärden uppskattas till storleksordningen 20 m. Utifrån ovanstående beräkningsantaganden skulle enbart den vertikala strömningstiden bli ca 480 år. Bidraget från den horisontella strömningstiden är marginell. Utifrån ovanstående beräkningar framgår det att den totala transporttiden för lakvatten genom den föreslagna geologiska barriären från resp deponin till Hertsöfjärden med god marginal överstiger 50 år. SWECO ENVIRONMENT AB Avfallsteknik Region Stockholm Sami Serti 14 (14)