SYNSKADADE ELEVERS OCH HÖRSELSKADADE ELEVERS MÖJLIGHETER ATT FÅ EN MED ANDRA ELEVER LIKVÄRDIG UTBILDNING I STOCKHOLMS STADS KOMMUNALA SKOLOR

Transkript

1 UTBILDNINGSFÖRVALTNINGEN KVALITE TS-, EKONOMI - OCH TILLHANDAHÅLLARA VDELNINGEN UPPFÖLJNING SENHETEN SID 1 (11) CHRISTER BLOMKVIST MARIANNE ODELROS SYNSKADADE ELEVERS OCH HÖRSELSKADADE ELEVERS MÖJLIGHETER ATT FÅ EN MED ANDRA ELEVER LIKVÄRDIG UTBILDNING I STOCKHOLMS STADS KOMMUNALA SKOLOR BAKGRUND Elever med synnedsättning Våren 2010 genomfördes av Christer Blomkvist och Marianne Odelros vid inspektions- och analysenheten en undersökning med syfte att granska om synskadade elever i Stockholms stads kommunala skolor får en med andra elever likvärdig utbildning. Undersökningen utfördes på förslag av Synskadades Riksförbund (SRF) Stockholms stad, som bland annat hänvisade till Skolinspektionens granskningsrapport 2009:6 men också till att den synpedagog som är placerad vid utbildningsförvaltningens uppdragsavdelning fick mycket få uppdrag från skolorna. Skolinspektionens rapport pekar på generella brister för elever med synskada över hela landet. I förvaltningens undersökning framkom att det, utifrån vedertagna normer för vad som betraktas som synskada, fanns cirka 350 synskadade elever i stadens kommunala skolor. Av dessa hade tio behov av att läsa punktskrift. Undersökningen konstaterade att det med hänvisning till sekretessbestämmelser inte fanns något register eller någon annan typ av förteckning över dessa elever. Via första skolsköterskan som i sin tur kontaktade skolsköterskorna, tog utredarna kontakt med sex elever, deras vårdnadshavare samt lärare och skolledare. Rapporten från undersökningen, som lämnades till utbildningsdirektören, innehöll ett antal förslag. Ett av dessa förslag var att en förnyad och fördjupad undersökning skulle göras 2011 och då också omfatta elever med hörselskada. Utbildningsdirektören beslutade i enlighet med förslaget. Den fördjupade undersökningen har genomförts under våren 2011 och presenteras tillsammans med resultaten från 2010 års undersökning i denna rapport. Elever med hörselnedsättning Skolinspektionens rapport 2009:6 omfattar också elever med hörselnedsättning och framhåller att elever med hörselnedsättning har lägre måluppfyllelse än andra elever. Telefon

2 SID 2 (11) År 2009 bildades Hörsel-dövforum som en försöksverksamhet mellan Specialpedagogiska skolmyndigheten och Karolinska Universitetssjukhusets hörselhabilitering för att kartlägga det stöd som samhället ger till barn och ungdomar i Stockholms län. Hörsel-dövforum presenterade i april 2010 en rapport som ger en bild av det kommunala hörselpedagogiska stöd som erbjuds barn och elever med hörselnedsättning i kommunal och fristående förskola och skola i Stockholms län. Rapporten gäller inte elever som går i specialskola. En av slutsatserna i rapporten är att det är oklart hur det kommunala stödet till målgruppen fungerar. Av rapporten framgår att det i Stockholms stads kommunala skolor finns ungefär 570 elever med hörselskada. Av dessa går cirka 130 i Alviksskolans hörselklasser. Undersökning 2011 med grund i undersökningen från års undersökning har huvudsakligen genomförts av Christer Blomkvist och Marianne Odelros, som genom förde undersökningen har dessutom grundskoleinspektörerna deltagit. När det gäller kartläggningen och analysen av situationen för elever med synskada utgår den från undersökningen som genomfördes 2010, då bland annat sex elevers skolsituation granskades har skolsituationen för ytterligare nio elever med synskada granskats. De sammanlagt 15 eleverna är åldersmässigt spridda från förskoleklass till det avslutande gymnasieåret. Beträffande situationen för elever med hörselnedsättning har på motsvarande sätt sex elevers förhållanden granskats. Alla dessa elever är grundskoleelever. Utredarna fattade tidigt beslutet att inte inkludera gymnasieelever med anledning av att en likartad undersökning av dessas förhållanden genomförs av gymnasieavdelningen. Samtliga elever med hörselnedsättning går i vanliga grundskoleklasser. Alviksskolan omfattas sålunda inte av denna undersökning. Avidentifierade redogörelser för skolsituationen för de sammanlagt 21 eleverna finns i bilaga. Undersökningsarbetet har till stor bestått i att intervjua elever, vårdnadshavare, lärare, elevassistenter och skolledare. Dessutom har intervjuer genomförts med förvaltningens synpedagog (2010) och hörselpedagog, med företrädare för Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) och landstinget, med pedagoger från andra kommuner i länet samt med företrädare för intresseorganisationer. Informationsmaterial från myndigheter och intresseorganisationer, rapporter av olika slag och en statlig utredning har använts för kunskapsinhämtning.

3 SID 3 (11) SLUTSATSER OCH FÖRSLAG I och 2011 års undersökningar av skolsituationen för elever med syn- respektive hörselnedsättningar visar att utbildningsförvaltningen inte har en samlad bild av hur många elever i stadens skolor som har dessa funktionsnedsättningar och vilka dessa elever är. Orsaken till detta tycks vara tillämpningen av sekretessbestämmelserna. Förvaltningen har därför svårigheter att följa upp dessa elevers skolsituation. För närvarande sker inga sådana uppföljningar. I. Förslag med anledning av ovanstående slutsats 1. Elever med syn- respektive hörselnedsättning, åtminstone de som har stora funktionsnedsättningar, har mycket speciella förutsättningar i skolan. Samtidigt är de i förhållande till övriga elever mycket få. Risken är stor att skolsituationen och resultaten för dessa elever inte syns i den reguljära resultatrapporteringen och kvalitetsrapporteringen, vilket kan leda till att möjliga förbättringspotentialer, och i värsta fall missförhållanden för enskilda elever, inte upptäcks. Det är därför angeläget att genomföra specifika uppföljningar av dessa gruppers skolsituation och resultat. Uppdraget att genomföra sådana uppföljningar kan förslagsvis ges till uppföljningsenheten. 2. För att möjliggöra effektiva sådana uppföljningar behövs någon form av register över vilka de aktuella eleverna är. Ett sådant bör skapas. Endast chefer och handläggare som har ett direkt ansvar för uppföljningarna bör få tillgång till det. Eftersom det är i elevernas intresse att utbildningsförvaltningen har möjlighet att följa upp elevernas skolsituation, är det troligen lätt att få de flesta föräldrars medgivande att enstaka chefer och handläggare på central förvaltning får kännedom om eleverna och vilka skolor de finns på. II. De flesta av de 21 elever som har varit föremål för undersökningarna 2010 och 2011 har och har haft en tämligen god skolsituation. Vissa elever har utan tvekan haft vad som utan större förbehåll kan karakteriseras som en god skolsituation. I åtminstone ett fall har eleven dock inte haft en med utgångspunkt i stödbehovet acceptabel skolsituation. För ytterligare relativt många elever har undersökningen kunnat konstatera tydliga förbättringsmöjligheter.

4 SID 4 (11) Bland annat går det att konstatera kunskapsbrister hos personal och skolledningar. Det är, särskilt när det gäller elever med hörselnedsättning, uppenbart att ett mycket stort ansvar vilar på föräldrarna om eleverna ska få en optimal skolsituation. Vissa föräldrar som har intervjuats tar ett mycket stort sådant ansvar och har skaffat sig mycket goda kunskaper inom området, vilket tycks vara den främsta orsaken till att deras barn har en i huvudsak väl fungerande skolsituation. Det är vanligt att elevens sociala problematik av såväl skolan som av föräldrarna upplevs som svårare än den pedagogiska. För två av eleverna med hörselnedsättning är det skolans uppfattning att elevernas sociala problematik inte har något med hörselnedsättningen att göra. När man diskuterar med experter på området och studerar litteraturen om vilka socialt relaterade problem, som kan uppstå för elever med hörselnedsättning, tycks det dock som de båda elevernas problematik är typexempel på sådana. Det är troligt att skolorna hade agerat annorlunda gentemot dessa elever om personalens kunskaper varit bättre. Utbildningsförvaltningen har en skrift med namnet Riktlinjer för elever i behov av särskilt stöd. I den finns bland annat information om elever med syn- respektive hörselnedsättning. Av de skolledare som vi har intervjuat är det dock få som har haft kännedom om skriften och av dessa är det i sin tur bara några stycken som har använt sig av den. II. Förslag med anledning av ovanstående slutsatser 1. Utbildningsförvaltningen bör fortlöpande säkra att alla rektorer har god kännedom om och använder sig av Riktlinjer för elever i behov av särskilt stöd. III. Kunskapsbrist hos skolledare har i åtminstone ett fall visat sig genom att föräldrar till elev med hörselnedsättning rekommenderats att inte välja aktuell skolledares skola, med hänvisning till att skolan på grund av resursbrist inte kommer att kunna ge tillräckligt stöd. I stället har föräldrar och elev hänvisats till Alviksskolan. Det är troligt att ett sådant agerande bryter mot diskrimineringslagstiftningen.

5 SID 5 (11) På grund av tekniska genombrott kan numera nästan alla barn ges någon form av hörsel, varför det är mycket troligt att allt fler föräldrar kommer att välja att låta sina barn gå i vanlig grundskola i vanliga klasser. En statlig utredning om specialskolor (SOU 2011:30) har också nyligen rekommenderat att detta ska underlättas. Det är därför angeläget att utbildningsförvaltningen förbereder sig, inte minst sina skolledare, på detta. III. Förslag med anledning av ovanstående slutsatser 1. Utbildningsförvaltningen bör informera alla rektorer om att alla skolor ska ha en välvillig attityd till att ta emot elever med syn- respektive hörselnedsättning. 2. Utbildningsförvaltningen bör förbereda sig på att det kommer att bli allt vanligare att elever med grav hörselnedsättning väljer att genomföra sin utbildning i vanlig grundskoleklass. IV. Kunskapsbristen hos skolledare och lärare visar sig ofta i samband med att skolan ska ta emot en elev med syn- eller hörselnedsättning. Det har varit vanligt beträffande de elever vars situation har undersökts, att skolan har famlat och i efterhand inte har varit klar över vilka institutioner som de personer som man har varit i kontakt med representerade. På skolorna har man ofta en vag bild av huruvida resurspersoner kommer från utbildningsförvaltningen, landstinget eller SPSM. Kunskapsbristen riskerar i sin tur att försvåra en god kunskapsutveckling och utvecklandet av ett väl fungerande stöd för eleverna. IV. Förslag med anledning av ovanstående slutsats 1. Utbildningsförvaltningen bör, utöver att se till att säkra att Riktlinjer för elever i behov av särskilt stöd används, skapa ett system i vilket det är lätt för rektorer att få stöd och råd i samband med mottagande av en elev med synnedsättning eller hörselnedsättning. Det bör diskuteras hur skolstödsenheten i förvaltningens uppdragsavdelning kan organiseras i detta syfte. Organisationen bör samordnas med genomförandet av förslag I:2 ovan.

6 SID 6 (11) V. Undersökningarna har både 2010 och 2011 begränsats till de kommunala skolorna. Det finns dock anledning att tro att problemen och behoven av utveckling är minst lika stora på fristående skolor. V. Förslag med anledning av ovanstående slutsats 1. Så många som möjligt av ovanstående förslag bör på lämpligt sätt tillämpas även gentemot fristående skolor. VI. Många av de intervjuade skolledarna har uttryckt frustration över systemet för ansökan av medel för elever i behov av särskilt stöd. Man kan i sammanhanget konstatera att prislappen för en elev som placeras på specialskola blir mycket hög, samtidigt som det är troligt av skäl som nämnts ovan att allt färre elever kommer att välja specialskola och i stället välja att integreras i vanlig grundskola. Detta kan vara skäl för att överväga en annan form av resurstilldelning med anledning av särskilda behov för elever som har synnedsättning eller hörselnedsättning. VI. Förslag med anledning av ovanstående slutsats 1. Förvaltningen bör överväga att skapa ett schablonsystem för tilldelning av resurser för särskilda behov till elever med syn- respektive hörselnedsättning.

7 SID 7 (11) FAKTA OM FÖRUTSÄTTNINGARNA Vem är synskadad? Enligt WHO är den synskadad, som på grund av nedsatt synförmåga har svårt eller helt saknar möjlighet att med hjälp av synen orientera sig eller läsa vanlig tryckt text, så kallad svartskrift. I begreppet synskadad inbegrips såväl personer med synnedsättning, som helt blinda personer. Enligt WHO delas gruppen synskadade in i tre undergrupper. 1. Synsvag benämns den som har en synskärpa mellan 0.3 och 0.1 (att jämföra med normal synskärpa, som betecknas 1.0). Värdet avser den synskärpa som uppnås med glasögonen på. En synsvag person kan ofta läsa vanlig tryckt text med hjälp av olika optiska förstoringshjälpmedel och genom att titta nära. 2. Uttalat synsvag är man med en synskärpa mellan 0.1 och 0.05, och i denna grupp finns både punktskriftsläsare och läsare av tryckt text med förstorande hjälpmedel. Många använder en kombination av båda lässätten. 3. Med en synskärpa under 0.05 räknas man som gravt synskadad. Den som endast uppfattar skillnaden mellan ljus och mörker eller helt saknar synförmåga, kan benämnas blind eller gravt synskadad. Samhällets stöd till elever med synskada i skolan Kommunens ansvar Kommunen där en synskadad elev är bosatt har det yttersta ansvaret för att han eller hon får en utbildning likvärdig med den som fullt seende elever får. I förlängningen blir det den lokala skolan, rektorn och den enskilde klassläraren som ansvarar för att alla elever med synskada får en undervisning som är anpassad till hans eller hennes förutsättningar och behov. Enligt skollagen har skolan ansvar för att personalen runt eleven får nödvändig kompetensutveckling och att skolans lokaler anpassas efter elevens behov. Landstingets ansvar Landstingets syncentraler ansvarar för habilitering och rehabilitering av personer med synnedsättning. Genom hjälpmedelscentralen ombesörjer syncentralen att eleverna utrustas med optiska och tekniska hjälpmedel. Syncentralen ger också utbildning till elever för att de ska kunna använda sina hjälpmedel, men har inte ansvar för att utbilda skolans lärare. Skolan kan däremot få hjälp med miljöanpassning av skolans lokaler utifrån elevens behov.

8 SID 8 (11) Statens ansvar Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) omfattar statens samlade stöd i specialpedagogiska frågor till personal i det offentliga skolväsendet och friskolor som står under statlig tillsyn. Myndigheten har rådgivare i specialpedagogiska frågor, som förutom rådgivning medverkar i kompetensutveckling och att sprida information till skolhuvudmän och föräldrar. I myndigheten ingår fyra nationella resurscenter. Resurscenter syn i Stockholm ger i huvudsak stöd till barn och ungdomar med grav synskada i förskolan, grund- och gymnasieskolan. För elever som läser punktskrift erbjuder Resurscenter syn årliga gruppbesök, där eleverna har möjlighet att träffas och dela erfarenheter. Då finns också möjlighet för elevernas föräldrar att delta i föräldrautbildning. SPSM har också en läromedelsenhet som utvecklar, producerar och säljer läromedel för barn och ungdomar med funktionsnedsättning. Rutiner i samband med skolstart Landstingets syncentral arbetar på föräldrarnas uppdrag och om de så önskar tar syncentralen kontakt med skolan. Rutinen är att personal från syncentralen kommer till skolan tillsammans med en synpedagog/rådgivare från SPSM och ger information om vilken hjälp de kan erbjuda. Detta har åtminstone tidigare inte gällt för Stockholms stad med hänvisning från SPSM att staden har egen synpedagog. Vid syncentralens besök ges information om att Stockholms skolstödsenhet har en synpedagog att kontakta vid behov.

9 SID 9 (11) Vem är hörselskadad? Det föds omkring 50 barn årligen i Stockholms län med behandlingskrävande hörselnedsättning. Enligt Hörsel-dövforums rapport 2010 finns 285 barn i förskolan med hörselnedsättning varav 15 procent (44 barn) i anpassade förskolor där de får tillgång till hörselpedagogisk kompetens. I länets skolor finns 1519 elever med hörselnedsättning (varav 570 i staden). Av dessa går 23 procent i hörselanpassade skolformer och övriga är inkluderade i kommunala och fristående skolor. I Hörselboken från SPSM poängteras att graden av hörselnedsättning inte alltid är avgörande för vilka svårigheter en person har. En lättare hörselnedsättning kan till exempel vålla lika stora problem som en betydligt svårare, beroende på situationen och aktuella omständigheter. Den största gruppen personer med hörselnedsättning har en skada som är sensorineural, vilket innebär att ljuden hörs svagare och ofta blir förvrängda. Om elever har hörapparat behövs vanligtvis även hörslinga i undervisningssituationen. Hörapparaten kompenserar, men ersätter inte hörselbortfallet. Nedsatt hörsel försvårar umgänget med andra vilket ofta påverkar förskola/skola, fritids- och kompissituationer. Kan man inte höra småpratet är det lätt att hamna utanför. För att underlätta hörsituationen för den hörselskadade eleven behöver oftast lokal/klassrum akustikanpassas. Samhällets stöd till elever med hörselskada i skolan. Kommunens ansvar Alla barn och ungdomar ska ha tillgång till likvärdig utbildning, varhelst den anordnas i landet. Särskild hänsyn ska tas till elever som är i behov av särskilt stöd (skollagen). Särskilt stöd ska ges till elever med behov av specialpedagogiska insatser. Sådant stöd ska i första hand ges inom den klass eller grupp som eleven tillhör. Om det finns särskilda skäl, får sådant stöd i stället ges i särskild undervisningsgrupp. Det är viktigt att få stöd av pedagoger som har kompetens om hur inlärningen påverkas av hörselnedsättningen och det är viktigt att personal kring eleven får det stöd som krävs för att skapa en fungerande lärmiljö (Skolinspektionen 2009:6). Kommunen har ansvar att ge hörselpedagogiskt stöd till de barn och elever i förskolor och skolor som behöver stöd. Landstingets ansvar Hörselhabilitering Barn och Ungdom har ansvar för medicinsk, pedagogisk, teknisk och psykosocial habilitering till barn och ungdomar med hörselnedsättning

10 SID 10 (11) och dövhet samt att stödja deras föräldrar, anhöriga och nätverk (Hälso- och sjukvårdslagen). Hörselhabiliteringen arbetar i team som ger stöd till barn 0-20 år och deras föräldrar inom Stockholms läns landsting oavsett förskole- eller skolplacering. Personalkonsultation erbjuds kring det enskilda barnets behov och ges alltid på föräldrars uppdrag. Hörselhabiliteringens uppdrag är att: - stödja hörselskadade och döva barn, ungdomar och deras familjer, stärka dem i deras kontakter med förskola, skola och samhället i övrigt i olika hörselfrågor - utgå från varje barns/ungdoms behov. Insatserna planeras i samverkan med barnet, familjen och deras nätverk och erbjuds i form av behandling, råd och stöd, kunskapsöverföring, konsultation och hjälpmedel - ge konsultation till personal som finns i barnet/ungdomens närmiljö och samverka med kommunens hörselpedagoger om behov finns - ha ett nära samarbete och väl utarbetade rutiner med förskola och skola så att barnets övergång mellan verksamheterna är väl förberedd. Statens ansvar Specialpedagogiska skolmyndighetens (SPSM) roll är att vara kompletterande i förhållande till skolhuvudmannens kompetens. I uppdraget ingår att - ge rådgivning till skolhuvudmannen - anordna och medverka i kompetensutveckling - driva statliga hörselanpassade skolor. Manillaskolans utåtriktade verksamhet erbjuder t ex teckenspråksundervisning i en tvåspråkig miljö till elever som är inkluderade i vanlig grundskola eller gymnasieskola. Rutiner vid skolstart Rutinerna för hörselskadade överensstämmer i stort sett med de för synskadade. Hörselhabiliteringen arbetar på föräldrars uppdrag för att övergången mellan förskolan och skolan ska vara väl förberedd. Landstinget erbjuder hörapparater och tekniska hjälpmedel. Kommunen har uppföljningsansvar/tillhandahållaransvar för alla elever i kommunen, även för dem som går i fristående skolor. Hörselhabiliteringen följer kontinuerligt, genom besök i de förskolor barnen går, upp att de får sina behov täckta. Allt material och all tillgänglig kunskap om

11 SID 11 (11) barnet lämnas över till ansvarig skola när barnet börjar där. Ingen rapportering görs längre till kommunens hörselpedagog utan enbart till skolan. Bilaga: Fallbeskrivningar gällande elever med synskada år 2010 och 2011 samt gällande elever med hörselskada 2011