Remiss med anledning av Regionsprocessen

Transkript

1 Remiss med anledning av Regionsprocessen Kort sammanfattat Remissvar önskas utifrån Erik Wagners rapport utifrån pågående regionsprocess Remisstiden är fram till och med 15:e augusti för geografisk indelning av distrikt inkl. fortsatt process kring den frågan och till 15:e oktober för resterande delar i rapporten. Remissvar lämnas i ett formulär. Kolla gärna igenom formuläret innan frågan diskuteras så att det blir lätt att fylla i och sammanställa. Alla är välkomna att lämna remissvar Bakgrund På kongressen 2017 togs historiskt viktiga beslut för att påbörja en utvecklingsresa med målet om att IOGT-NTO ska vara världens fräschaste femtioåring år Några av dessa beslut blev vägledande för den regionsprocess som sjösattes. En referensgrupp bestående av representanter från distriktsordföranden och förbundsstyrelsen utsåg Erik Wagner till processledare. Erik Wagner har rest land och rike och gjort ett gediget arbete. Förbundsstyrelsen vill tacka Erik för hans omfattande arbete och genomarbetade rapport. Den är ett bra underlag för den fortsatta diskussionen. Remissrunda Förbundsstyrelsen har diskuterat rapporten och ser ödmjukt på det viktiga arbete som ligger framför oss. Styrelsen har inte landat i några beslut och ser ett stort behov och värde av att fortsätta föra omfattande samtal för att utveckla organisationen tillsammans med många medlemmar och förtroendevalda. Den rapport som Erik lämnat är ett underlag för fortsatt samtal och rapporten läggs nu ut för en remissrunda. Remissrundan görs i syfte att samla in så många olika medlemmars åsikter som möjligt. Såväl enskilda medlemmar, föreningar, distrikt, andra syskonförbund eller så kallade noder så som folkhögskolor, Miljonlotteriet eller Dagöholm är välkomna att lämna in remissvar. Remissen är uppdelad med två datum. Till den 15 augusti önskar förbundsstyrelsen få in åsikter om den geografiska indelningen, alltså de nya distriktsgränserna. Detta för att kunna fortsätta samtalen om kartan under förbundsstyrelsemötet i september och direkt anslutning föra samtal med distriktsordförande och distriktskassörer under samlingen i Örnsköldsvik i september. Till den 15:e oktober önskas remissvar på övriga delar i rapporten. Det går självklart bra att lämna hela remissvaret till den 15 augusti eller någon gång däremellan. Remissvaren kan vara på alla förslag eller några utvalda. Åsikterna kan röra helheten eller ur något specifikt perspektiv exempelvis lokala förutsättningar. Remissvar lämnas via ett formulär för att det ska vara tydligt vad som avses med det inlämnade remissvaret.

2 Utvalda frågeställningar från förbundsstyrelsen Utifrån underlaget finns det några delar som förbundsstyrelsen vill sätta extra strålkastarljus på och önskar få in svar om utöver förslagen och resonemangen i rapporten. Risk för svaga distrikt Målet med att skapa färre distrikt var att gå från många svaga distrikt till färre och starkare. Förbundsstyrelsen är orolig att även med dessa åtta distrikt så kommer det finns några distrikt som är svaga. Till denna grupp hör de rödmarkerade distrikten i tabellen på sidan 23 i rapporten med undantag för IOGT-NTO i Syd (nuvarande Skåne och Blekinge) som förbundsstyrelsen ser stor potential i vad gäller befolkningsunderlag och antal kommuner. Förbundsstyrelsen ser därför vinster med att klustra ihop distrikt i Norrland och norra Svealand på annat sätt för att göra de nya distrikten mer jämstora och undvika risken att det blir något större distrikt men som fortfarande är svaga. Hur ser du/ni på risken att vi med liggande förslag fortsatt få några svaga distrikt för att få lite resurser/för få distrikt slås samman? Extra kongress På kongressen 2017 togs beslut som öppnade upp möjligheten att vid behov kalla till en extra kongress. Kort därefter konstaterade förbundsstyrelsen och distriktsstyrelserna att en extra kongress inte behövs. Nu har tid gått och läget är ett annat. Många vittnar om en upplevelse av att stå och stampa och vilja komma vidare i processen kring de nya distriktsgränserna. Förbundsstyrelsen är därför nyfikna på att undersöka möjligheterna att kalla till extra kongress där endast de nya geografiska gränserna diskuteras och antas. Resterande frågor och förslag diskuteras på ordinarie kongress i juni På så sätt kommer vi snabbare kunna nå målet om starkare distrikt och tidigare påbörja det övergångsarbete som kommer krävas. Ett alternativ som förbundsstyrelsen ser är att det tas ett informellt beslut (så som det föreslås i rapporten) som bygger på en samsyn mellan distrikten och förbundsstyrelse över hur de nya geografiska gränserna ska se ut. I så fall kan vi alla utgå från att det är dessa nya gränser som kommer antas på kongressen 2019 vilket innebär att vi kan snabba på samgåendeprocessen även om inte formellt beslut är fattat. Är en extra kongress eller informellt beslut att föredra för att komma vidare i frågan om geografisk indelning eller föredras att vänta med frågan helt till ordinarie kongressen 2019? Hemvist för medlemmar I rapporten läggs ett förslag om att medlemmars hemvist är antingen i föreningar eller direkt i distrikten. En möjlighet i våra stadgar idag är att medlemmen är ansluten direkt till förbundet även om det i praktiken idag inte tillämpas. Förbundsstyrelsen ser att det fortsatt ska vara möjligt att vara ansluten till förbundet och att förbundet då ansvarar för att dessa engageras. Förbundsstyrelsen vill gärna få in fler åsikter kring detta. Ska medlemmar vara anslutna till förening/distrikt eller ska även möjligheten att vara ansluten till förbundet vara kvar? Uppdrag Ordet uppdrag används med flera olika innebörder i rapporten vilket kan skapa viss otydlighet. Vi har till exempel vår organisations uppdrag formulerat i stadgarna och distrikten ger uppdrag till personalteamen. Ytterligare två exempel där ordet uppdrag används i rapporten är kopplat till skrivningar om Mål och verksamhetsinriktningen och i

3 tabellen på sida 14. Där är förslaget att distrikten ska ge förbundet i uppdrag att samordna exempelvis värvning och verksamhetsutveckling. I tabellen på sidan 14 finns även skrivningar om att föreningarna i stort är fria att göra den verksamhet de vill och därmed uttryckligen inget om att även föreningarna ska följa Mål och verksamhetsinriktningen. För att undvika förvirring vill förbundsstyrelsen uppmärksamma dig som läser rapporten på detta och klargöra sin ståndpunkt. Förbundsstyrelsen tycker det är bra att både distrikt och förbund får tydligare uppgifter i att uppfylla Mål och verksamhetsinriktningen. Förbundsstyrelsens håller även med om det ligger på den centrala nivån att samordna exempelvis värvning och verksamhetsutveckling men att det uppdraget kommer från kongressen och inte distrikten. Förbundsstyrelsen menar alltså att det är förbundet och distrikten som tillsammans fångar upp de beslut kongressen tagit och ser till att de genomförs. Bör förbundet få uppdrag av distrikten eller av kongressen? Ska föreningarna följa Mål och verksamhetsinriktningen eller vara mer fria? Medskick/information från förbundsstyrelsen Fördelningen av ansvar och uppdraget mellan distrikt och förbund är den del av rapporten som förbundsstyrelsen ägnat mest tid åt att prata om och fortsatt ser är viktigt att stöta och blöta. Det är en viktig del av det fortsatta arbetet och vi behöver gemensamt landa i något som det rådet bred konsensus kring som samtidigt är tydligt så att roller och uppdrag är tydligt för alla. Förbundsstyrelsen tycker att en valberedningsinstruktion är ett bra förslag men att det inte behöver vara en tydlig kravprofil på de som ska väljas. Det som föreslås i rapporten som tolkning av stadgar, dvs. att riksstyrelse lägger förslaget till nya distriktsgränser som IOGT-NTO:s kongress sedan antar är något som är förankrat i Riksstyrelsen och något de där med är medvetna om att de behöver göra. Den nationella valberedningen har i uppdrag att se över de så kallade klädda posterna för del val som kongressen gör. Ett motsvarande arbete borde kunna göras för föreningar och distrikt. Hälsningar från förbundsstyrelsen, maj 2018

4 PLATS FÖR FLER Ett breddat uppdrag för IOGT-NTO:s framtida distrikt Skriven av Erik Wagner under 2018 på uppdrag av IOGT-NTO:s förbundsstyrelse

5 1. BAKGRUND EXPEDITION REGIONPROCESSEN ARBETSSÄTT SLUTSATSER FRÅN SAMTALEN MED DISTRIKTEN FARHÅGOR OCH FÖRDELAR NÅGRA ÖVERGRIPANDE SLUTSATSER FRÅN SAMTALEN MED DISTRIKTSSTYRELSEN DISTRIKTENS OCH FÖRBUNDETS UPPDRAG NULÄGET Vad säger stadgarna? Kongressen Kongressen Sammanfattning av nuläget FÖRSLAG PÅ UPPDRAG FÖR FRAMTIDENS DISTRIKT Resonemang och förslag angående distriktens och förbundets uppdrag Reglering av distriktets och förbundets uppdrag SAMVERKAN MED ÖVRIGA FÖRBUND INDELNING AV FRAMTIDENS DISTRIKT DISTRIKT ELLER REGIONER? HUR STORA DISTRIKT SKA VI HA? YTTERLIGARE FAKTORER SOM PÅVERKAR INDELNINGEN Indelning av övriga IOGT-NTO-rörelsen Indelning av det offentliga Sverige NBV:s framtida indelning FÖRSLAG PÅ NY GEOGRAFISK INDELNING AV IOGT-NTO KORTA RESONEMANG DISTRIKT FÖR DISTRIKT FÖRDELAR OCH FARHÅGOR MED STÖRRE DISTRIKT NAMN PÅ FRAMTIDENS DISTRIKT DISTRIKTENS ARBETSSÄTT NYA TIDER OCH NYA ARBETSSÄTT FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR FRAMTIDENS FÖRTROENDEVALDA MER FOKUS PÅ METODUTVECKLING FÖRTYDLIGANDE AV FÖRESLAGNA FÖRFLYTTNINGAR PROCESSEN FRAMÅT BESLUT PÅ KONGRESSEN NÄR SKA BESLUT TAS? DEN FAKTISKA SAMMANSLAGNINGEN ÖVRIGA REKOMMENDATIONER OCH FÖRSLAG FÖRÄNDRINGSKOMPETENS AVSLUTSORD SAMTLIGA FÖRSLAG... 35

6 Instruktion för skalbaggar För att kunna flyga måste skalet klyvas och den ömtåliga kroppen blottas För att kunna flyga måste man längst ut på strået även om det böjer sig och svindeln kommer För att kunna flyga måste modet vara något större än rädslan och en gynnsam vind råda Margareta Ekström 1. Bakgrund I juni 2017 tog IOGT-NTO:s kongress beslut om att påbörja ett större utvecklingsarbete under namnet Expedition 50. Denna resa innebar en stor mängd organisatoriska förändringar, allt i syfte att stå bättre rustade inför framtidens engagemangsformer och framtidens utmaningar. En del av detta arbete handlar om de nuvarande distriktens funktion och struktur. Det du håller i är en slutrapport av den process som Erik Wagner fick förtroendet att leda. Under hela processen har Margareta Ekströms dikt Instruktion för skalbaggar återkommit till mig. Jag tycker att den tydliggör vilken process IOGT-NTO är inne i. Kroppen och problembilden är blottlagd och det råder stor enighet om den. Något måste göras. Nu är frågan hur långt ut på stråt vi ska gå och hur vi kan säkerställa att gynnsam vind ska råda. Jag tror och hoppas att denna rapport kan vara en viktig pusselbit i organisationens fortsätta arbete. Syftet med processen är att kunna involvera fler i IOGT-NTO:s framtida verksamhet. Skapa plats för fler. 1.1 Expedition 50 Det är viktigt att ha ett tydligt mål med en större förbättringsprocess. Förändringar skapar oro och otydlighet och organisationen måste enas om ett VARFÖR, ett gemensamt MÅL för att lyckas så bra som möjligt. Det kan vara klokt för alla inblandade att då och då återgå till den handling som framlades kongressen 2017 gällande hela paketet som rör Expedition 50. Denna rapport berör endast en del av de organisationsförändringar som Expedition 50 pekade ut, men i detta VARFÖR är det framgångsrikt att se till helheten. I bilagan till kongressen slås fast att dagens organisation inte fungerar som önskvärt. Ett urval av det som slås fast är: IOGT-NTO som organisation tappar i medlemsantal. Organisationen når inte upp till kongressens målsättningar. Överlag minskar engagemanget i distrikten. Arbetet med att utforma nya engagemangsformer står stilla och få föreningar utvecklar sin verksamhet för att locka nya medlemmar. Det saknas en plan för mottagandet av nya medlemmar. Distriktsårsmöten är inte en plats för utveckling och diskussion. Sammanfattningsvis ger det en bild av att organisationen står och stampar som förra förbundsstyrelsen sammanfattade läget inför kongressen

7 Expedition 50, som ska vara svaret på denna problembild, består lite förenklat, av fyra större organisationsförändringar: Avlastande administration; förbundet kan avlasta distrikten i en del administrativa uppgifter. Det kan till exempel handla om ekonomisk administration eller förvaltning av vissa särskilt viktiga lokaler. Översyn av våra demokratiska processer; hur vi kan inkludera fler medlemmar i våra demokratiska processer. Konsulentreformen; dagens distriktsanställda konsulenter blir centralt anställda verksamhetsutvecklare. En ny struktur för våra förtroendevalda på regional nivå (det vill säga denna rapport) I Förbundsstyrelsens förslag nr 1 Expedition 50 en utvecklingsresa för att rusta IOGT-NTO för de kommande 50 åren, som förbundsstyrelsen skrev fram till kongressen formulerade de sin målbild så här: Vår vision är att Expedition 50 på sikt kan bidra till att vi är en organisation med medlemmar. Att 50 procent av medlemmarna regelbundet engagerar sig i förening eller andra engagemangsformer. Att vi har 50 konsulenter i landet för lokal utveckling. Att vi har bra verksamhet och lokaler att bjuda in till i de 50 största orterna i landet. Komplettera det med många rikstäckande nätverk där medlemmar kan hitta gemenskap och kraft för att arbeta med olika frågor oavsett var i landet eller världen de befinner sig. Slutmålet som förbundsstyrelsen skisserar går alltså ut på att vi ha fler medlemmar, mer engagemang, större resurser och fler anställda som arbetar med skapa verksamhet. Särskilt fokus läggs på de 50 första orterna 1 i landet där vi ska bör ha mer verksamhet än idag. 1.2 Regionprocessen Det huvudsakliga uppdraget för regionprocessen baseras på de beslut som antogs av kongressen i Karlstad De att-satser som regionprocessen ska verkställa är: att att att att att alla distrikt ska starta en process tillsammans med förbundet för att pröva förutsättningarna att bilda större distrikt eller regioner. uppdraget för regionernas styrelser är bland annat följande: bestämma var lokal verksamhet strategiskt ska utvecklas och stödjas, följa upp genomförd verksamhet, bedriva alkoholpolitik gentemot landsting/region, skapa geografiska mötesplatser och bedriva vissa utbildningar samt vissa regionala/ länsvisa projekt samt vara demokratisk medspelare och motvikt till förbundsstyrelsen i organisationens utveckling. uppdra till förbundsstyrelsen att utreda distriktsrådens vara eller icke vara i vårt framtida IOGT-NTO och utifrån det komma med åtgärder för att antingen avveckla eller stötta distriktsråden. ge förbundsstyrelsen i uppdrag att utreda uppdraget för såväl region som förbund. kapital (överskott) som finns inom distrikten stannar inom distriktet alt. regionen och inte förs till central/riksnivå även efter en ev. omvandling i enighet med Expedition 50. För detta arbete utsågs jag, Erik Wagner, som processledare. Till mitt förfogande utsågs en referensgrupp bestående av distriktsordförande Peter Bergström (Norrbotten), Vivi Aldebert 1 I dialog med IOGT-NTO:s generalsekreterare tydliggjordes att man inte åsyftade de 50 största orterna i Sverige utan de 50 utvecklingsorter som studieförbundet NBV tagit fram i deras interna processer. Mer om detta i stycket om geografisk indelning. 4

8 (Kalmar), Per Wihlborg (Skåne) samt Andrine Winther och Erik Winnfors Wannberg från förbundsstyrelsen och Linda Engström som kansliresurs. Förbundsstyrelsen formulerade uppdraget på följande sätt: Leda och samordna regionprocessen. Föra samtal med samtliga intressenter, se nedan. När förutsättningarna prövats fullt ut lägga konkret förslag på hur en karta över nya geografiska enheter skulle kunna se ut. Formulera geografiska enheters uppdrag, distriktrådens roll samt utreda förbundets och geografiska enheters uppdrag enligt att-satserna ovan. Föreslå annat som uppkommer under processen och som kan vara av vikt för processen. Till varje förbundsstyrelsemöte lämna in en rapport om hur arbetet fortskrider. Förbundsstyrelsen beslutade att processledaren skulle svara på följande frågor: Vilka lärdomar har andra organisationer som gjort en regionprocess dragit? Hur många geografiska enheter är optimalt för att uppnå syftet att skapa en starkare rörelse med utgångspunkt i ökat engagemang, effektiv administration, ökad demokrati etc.? Detta med hänvisning till geografisk yta, befolkning, antal kommuner, medlemsantal, ny konsulentorganisation etc. Var bör de geografiska gränserna gå? Vilka distrikt bör slås ihop, finns det distrikt som kan uppdelas? Detta med hänsyn till lokal infrastruktur, samarbeten i rörelsen och med noder som exempelvis NBV. Vilka insatser är viktiga för att skapa en bra övergång och tydlig rollfördelning? Jag har under hela processen känt mig fri att föreslå och beskriva det jag själv vill. Åsikterna i referensgruppen har rätt ofta gått isär och min bild är att förbundsstyrelsen ännu inte har en enad åsikt om en önskvärd framtid för IOGT-NTO:s distrikt. När det gäller distriktens uppdrag är åsikterna inom organisationen väldigt spretiga men när det gäller den framtida geografiska indelningen känner jag mig trygg i att mitt förslag går genom med en klar majoritet på en framtida kongress. 1.3 Arbetssätt Under processen har en rad olika aktiviteter genomförts för att få fram så många tänkbara aspekter som möjligt. Här presenteras ett urval av dessa aktiviteter: Möten och dialog med IOGT-NTO:s 23 distriktsstyrelser. Fyra möten med referensgruppen och däremellan löpande dialog i vår facebookgrupp. Inläsning på kongresshandlingar inför kongressen 2015 och Flertalet möten med IOGT-NTO:s förbundsjurist gällande tolkning av våra stadgar. Medverkan på förbundsstyrelsemöte för att diskutera distriktens framtida uppdrag. Möte med delar av IOGT-NTO:s ledningsgrupp, i olika konstellationer. Medverkan på Januarikonferensen och Framtiden tillhör oss. Inledande samtal med representanter för UNF, NSF och Junis. Möten och dialog med ledningen för NBV. Möten med företrädare för Scouterna, Hyresgästföreningen och Röda korset samt mer sporadisk dialog med företrädare för KFUM och Studieförbundet Vuxenskolan. 5

9 2. Slutsatser från samtalen med distrikten Den största tiden av processen lades på att möta och samtala med organisationens distriktsstyrelser. Även i efterhand känns detta som en viktig prioritering, att sitta runt ett bord ihop med dagens förtroendevalda och vrida och vända på olika scenarier. Det känns därför viktigt att inledningsvis sammanfatta delar av de slutsatser som dragits utifrån den input distriktsstyrelserna gav processen. Sammanfattningen består av två delar; först de farhågor och fördelar som samtalen mejslade fram och därefter generella slutsatser kopplat till organisationens arbetssätt. 2.1 Farhågor och fördelar Bärande frågeställningar till distriktsstyrelserna var vilka farhågor som fanns med idén om större distrikt och vilka fördelar man såg. Farhågor: Hur samverkar vi med övriga förbund? Hur riggar vi verksamheten när det kan bli svårt att samla alla? Hur får vi personalorganisationen att lira med våra förtroendevalda? Finns det en risk att vi fortsätter med samma arbetssätt? Kommer vi att känna ägandeskap för vårt nya distrikt? Fördelar: Slagkraftiga styrelser som möjliggör utveckling på dagordningen Tvingar fram ett mer strategiskt arbetssätt. Lättare för förbundet att jobba regionalt, närmare verksamheten. Bättre struktur för vår personal. Ökad samsyn/dialog mellan förbund och distrikt. Distrikten blir jämbördiga parter. Lättare att komma överens inom organisationen. 2.2 Några övergripande slutsatser från samtalen med distriktsstyrelsen En klar majoritet ställer sig bakom dessa slutsatser och de bör således vara vägledande i det fortsätta arbetet med hela Expedition 50. > Enighet bakom problembilden som beskrivs i underlaget till Expedition 50. Det finns naturligtvis en mångfald av åsikter när det gäller konkreta lösningar men organisationen har ett fantastiskt bra läge att genomföra stora och nödvändiga förändringar just nu för en klar majoritet ställer upp på problembeskrivningen. > Bristande tillit mellan distrikt och förbund. Och den är ömsesidig. I de samtal som föranlett denna rapport är det tydligt att det finns ett missnöje och brister i både förståelse och kommunikation mellan distrikt och förbund, åt bägge håll. Detta beror delvis på vår organisationsstruktur men till stor del också av den rådande organisationskulturen. En ansträngd relation mellan förbund och distrikt är inget som gör Sverige eller världen nyktrare. Detta är allvarligt och måste hanteras kraftfullt och på allvar. En omorganisation möjliggör ett tydligare fokus på ledarskap och den kulturförskjutning jag tror är ett måste för att organisationen ska kunna utvecklas och göra större nytta framöver. > Vi är inte överens om vägen framåt. Det finns några återkommande teman i samtalen med distriktens styrelser som varit väldigt förvånande. De två tydligaste exemplen gäller former för engagemang och det gäller intern resursfördelning. Det är två frågor som överskuggat stora delar av de senaste kongresserna. Kort sammanfattat kan man uttrycka det så här: Vi tar beslut på en kongress. Sen gör vi ändå som vi vill alternativt förstår vi inte vad vi beslutat. 6

10 Gällande frågan om resursfördelning är det en återkommande fråga på kongressen och besluten leder ändå till diskussion och energiläckage efter kongressen. Det finns naturligtvis en uppsjö av åsikter om hur lotteripengar och andra resurser ska fördelas i landet och det är viktigt att de åsikterna får möjlighet att komma fram. En kongress borde vara ett bra tillfälle att formellt besluta om vad som ska gälla och mellan kongresserna bör dialogen vara god i att förankra och förklara det tagna beslutet. Färre distrikt möjliggör en ökad samsyn mellan distrikt och förbund. Frågan om resursfördelning borde hanteras en gång för alla (naturligtvis med nödvändiga revideringar när detta krävs) och därefter borde fokus läggas på att utveckla vår viktiga verksamhet. Något som också blev tydligt i samtalen med distrikten är att vi inte verkar vara överens om något så grundläggande som engagemangsformer. Tydligast blev det gällande direktanslutna medlemmar till distrikten. Flertalet ledamöter lyfte frågan om vilket misslyckande det är med medlemmar som inte är anslutna till distrikten. Min tolkning av organisationen och tidigare kongressbeslut är att vi har två olika former att vara medlemmar i organisationen; direkt till en förening och direktanslutna till ett distrikt. Och att distriktet har ett stort ansvar i att engagera sina medlemmar i verksamhet utanför föreningsformen. Att distrikt och förbund är oense om ekonomi är en sak men när organisationen inte ens är överens om hur medlemmar ska engagera sig inom IOGT-NTO så är det allvarligt. Det har kanske varit för enkelt att fortsätta arbeta som man alltid gjort, oavsett kongressbeslut. > Stort stöd för regionprocessen. En klar majoritet av ledamöterna såg fördelar med att se över distriktens uppdrag och dess gränser. I princip samtliga var överens om att vi som organisation måste förändra vårt sätt att arbeta, även om inte exakt alla tyckte att lösningen med färre och större distrikt är vägen framåt. Flertalet landade i att storleken på distrikt är underordnat viktigare frågor; arbetssätt och vikten av rätt ledarskap, etc. Med tanke på hur diskussionen gick under kongressen 2017 trodde jag att motståndet skulle vara större. Efter alla möten med distrikten är det min övertygelse att ett förslag på 6-8 distrikt går genom på kongressen > Mer resurser närmare medlemmen och verksamheten. Många distriktsstyrelseledamöter tycker att förbundets resurser är för långt ifrån den lokala verksamheten. Den vanligaste invändningen mot större distrikt låter likadan. Frågan är om IOGT-NTO kan använda denna omorganisation till en centralisering som leder till en större decentralisering. Kan färre, starkare distrikt bädda för en decentralisering av våra gemensamma resurser på nationell nivå? Kan kraftsamlingen leda till att distrikten orkar med sin egen ekonomisering? > Distrikten har fått betydligt sämre ekonomiska förutsättningar de senaste åren. Trots att Miljonlotteriets överskott till IOGT-NTO ökat och trots att distriktens del också ökat har distriktens egenfinansiering minskat. Bilden är att distriktens egen ekonomisering inte varit en prioriterad fråga på distriktens dagordningar. Det finns dessutom enstaka distrikt som har rätt att söka landstingsbidrag men som inte gjort det för att vi inte orkat med det. Fokus tycks ha legat på intern resursfördelning av lotteriöverskottet. Detta blir ännu mer oroande med tanke på att vi riskerar att få ett minskat överskott från Miljonlotteriet under de närmsta åren. Här behöver distrikten själva göra ett större arbete för att äga sin egen ekonomisering. Miljonlotteriet eller centrala intäktskällor kan aldrig ersätta regionala och lokala intäktskällor helt och hållet, utan ska på sin höjd ses som ett komplement. 7

11 3 Distriktens och förbundets uppdrag En bärande frågeställning i samtalen med våra distriktsstyrelser har varit: Vad är ett distrikt? Det är en förvånansvärt svår fråga att besvara inom IOGT-NTO. Min bild är att det är få som har en sammanhållen bild av vad framtidens distrikt har för funktion i organisationen. Detta är också den del som, hittills, har processats minst inom ramen för detta arbete. Förhoppningen är att denna rapport kan agera som bra diskussionsunderlag fram till kongressen Det är tydligt att organisationen måste landa i ansvarsfördelning för att kunna utveckla nya engagemangsformer, mer effektivt bedriva lokal alkoholpolitik, värva nya medlemmar och allt annat vi ska göra för att uppfylla våra gemensamt satta mål. 3.1 Nuläget I kommande underkapitel kommer nuläget för distriktens och förbundets respektive uppdrag att beskrivas utifrån rådande stadgar och de två senaste kongresserna Vad säger stadgarna? Utgångspunkten är att det är IOGT-NTO:s medlemmar som beslutar hur organisationen ska fungera. Delar av detta regleras i stadgarna. Det jag hittar i våra stadgar rörande förbundets uppdrag är det som formuleras i 2:8 Förbundsstyrelsens uppgifter: Förbundsstyrelsen är förbundets verkställande organ. Mellan kongressen är förbundsstyrelsen förbundets beslutande organ. Den leder förbundets arbete efter stadgar, grundsatser, ideologiska program och kongressens beslut. Stadgarna beskriver i minst sagt allmänna ordalag förbundsstyrelsen uppgift. Det är helt enkelt upp till kongressen att fylla förbundet med uppgifter. I 2:10 beskrivs Riksstyrelsens uppgifter på följande sätt: Riksstyrelsen ska arbeta för samordning och effektivt utnyttjande av IOGT-NTO-rörelsens resurser. Och därefter följer beskrivningar om hur riksstyrelsen fattar beslut. Det som reglerar distriktets uppdrag är texten som formuleras i 3:8 Distriktsstyrelsens uppgifter. Utöver en liknande formulering, som hos förbundsstyrelsen, om distriktsstyrelsens ställning mellan distriktsårsmöten finns följande stycke: Distriktsstyrelsen ska ge stöd åt föreningarna och medverka till förnyelse, effektivitet och struktur. Stadgarna uttalar sig alltså aningen mer om distriktsstyrelsens uppgift än förbundsstyrelsen. Men det är ändå upp till distriktsårsmötet att fylla distriktet med uppgifter. I 3:10 beskrivs Distriktsrådets uppgifter på följande sätt: Distriktsrådet ska arbeta för samordning och effektivt utnyttjande av IOGT-NTO-rörelsens resurser på distriktsplanet. Och sen följer beskrivningar om hur distriktsrådet fattar beslut Kongressen 2015 Ett viktigt beslut som togs vid kongressen 2015 gällande ett uppdrag för hela organisationen. Syftet var att uppdraget bredvid organisationens vision och grundsatser skulle tydliggöra internt och externt vad organisationens verksamhetsidé gick ut på. Visionen ger svar på frågan vad organisationen vill och vilket samhälle IOGT-NTO ser framför sig och uppdraget beskriver vilken roll organisationen har i detta arbete, alltså VAD gör vi? Det är naturligtvis svårt att reducera en bred och engagerad verksamhet runt om i hela Sverige i ett fåtal ord, men likväl gjorde vår kongress detta. Det kan vara hög tid att påminna oss om vad vår organisation ska uträtta: 8

12 IOGT-NTO ser det som sitt uppdrag att göra samhället nyktrare genom att samla alla som vill utmana alkoholnormen och påverka alkohol- och narkotikapolitiken i Sverige och i världen. Vi erbjuder en nykter gemenskap och stärker och utvecklar människor. Vi med andra ord (1) driva en solidarisk drogpolitik, (2) påverka människors attityder till alkohol och (3) ha en bred och inkluderande social verksamhet där människor slipper alkohol och där vi tillsammans utvecklar och bildar oss. Det är vad det kokar ner till. Detta är naturligtvis en viktig pusselbit i arbetet med att tydliggöra vad distrikt och förbund ska göra. När man frågar våra distriktsstyrelser vad distriktets roll är får man en buffé av svar. En del distriktsstyrelser jobbar väldigt operativt och jobbar som om de vore en större förening. En del jobbar med strategiskt med arbetsgrupper och ett arbetssätt som inkluderar fler än enbart styrelsen. Men det är ganska enkelt att slå fast att det inte råder enighet om vad distrikten rent organisatoriskt är till för. Distriktens roll har de senaste åren också lett till en rad olika beslut och det är tydligt att organisationen velar. Så sent som kongressen 2015 beslutades det om ett testarbete där frivilliga pilotdistrikt kunde utses för att testa nya arbetsformer. Kongressen mejslade, på förslag av förbundsstyrelsen, fram tre olika idétyper av arbetssätt. Så här beskrevs den testverksamhet som bifölls av kongressen 2015: Inriktning 1: Ett medlemsstyrt distrikt distriktsförening Inriktningen går ut på att testa tanken med distriktsförening. En distriktsförening ersätter nuvarande distrikt. Den här inriktningen förutsätter direktdemokrati de medlemmar som kommer på årsmötet utgör ombudsförsamling. Till skillnad mot i dag då föreningarna väljer ombud till årsmötet. För att kunna genomföra testverksamhet med modellen krävs stöd från kongressen om en avvikelse från stadgarna under testperioden. Alla medlemmar inom det geografiska området blir medlemmar i distriktsföreningen. Distriktsföreningen är den minsta gemensamma nämnaren för alla medlemmar. Som medlem kan du utöver detta också välja att bli medlem i en lokalförening om du så önskar. Huvuduppdraget för en distriktsförening är att hjälpa medlemmar att kanalisera sitt engagemang. Det kan vara genom att delta av distriktsföreningen organiserade aktiviteter, starta ny verksamhet eller slussa till befintlig verksamhet inom ramen för distriktsföreningen. Det kan även vara att starta upp nya föreningar eller slussa vidare till befintliga föreningar. Fokus ligger på utveckling och verksamhet. För att fokusera kompetens och resurser lyfts administrativa och förvaltande uppgifter från distriktsföreningen till central administrativ service. Fastighetsfrågor, arbetsgivarfrågor och ekonomisk administration samordnas i syfte att nå effektivitet och att bygga spetskompetens inom dessa områden. Relationen mellan distriktsföreningen och det administrativa rådet blir konsultativt. Inriktning 2: Ett föreningsstyrt distrikt Den här inriktningen har sin utgångspunkt i den befintliga organisationsstrukturen. Distriktet har fortsatt en aktiv roll i att stimulera och utveckla den lokala föreningsverksamheten för att målen i verksamhetsplanerna ska uppfyllas. Vidare ska distrikten stimulera den stora grupp medlemmar som inte 9

13 är medlemmar i någon förening. Denna grupp ökar dessutom. För att frigöra kraft för detta utvecklingsansvar ska så stora delar som möjligt av administrativa och förvaltande uppgifter läggas ut på samma sätt som i förslag 1. Inriktning 3: Ett förbundsstyrt distrikt Inriktningen kan uppfattas som långtgående för distrikten. Här tar förbundet över ansvaret för både utveckling av verksamhet och medlemmarnas ideella engagemang. Förbundsstyrelsen är väl medveten om det. Detta till trots vore det spännande att få pröva denna modell. Fördelen skulle kunna visa sig i att: Distriktet fortsätter att vara kittet i lokalföreningarnas vardagsverksamhet. Utvecklingsarbetet ges möjlighet att bedrivas utan att störas av de vardagskrav som många distriktsstyrelser upplever som det främsta hindret för ett effektivt utvecklingsarbete. Distriktet ansvarar för administrativa och förvaltande uppgifter samt står för service och stöd till lokala föreningar. Förbundet ansvar för det verksamhetsmässiga utvecklingsarbetet och utvecklingen av det ideella engagemanget hos medlemmarna. Tanken är inte att förbundet ska besluta vad som ska göras inom distriktet. Det diskuteras fram i dialog mellan förbundet och distriktet och befästs i en överenskommelse. Arbetet leds av den centralt anställde utvecklingskonsulenten som rapporterar till en styrgrupp med representation från både distriktet och förbundet. För utvecklingsarbetet disponeras de centrala ekonomiska resurser som distriktet tilldelas genom ansökan. Enbart två år senare föreslår förbundsstyrelsen hela paketet med Expedition 50 och de omorganisationer som är inbyggda där. Förslaget bifölls och förutsättningarna för större distrikt ska utredas Kongressen 2017 I samband med Expedition 50 tog kongressen ett beslut om att framtidens distrikt: Uppdraget för regionernas styrelser är bland annat följande: bestämma var lokal verksamhet strategiskt ska utvecklas och stödjas, följa upp genomförd verksamhet, bedriva alkoholpolitik gentemot landsting/region, skapa geografiska mötesplatser och bedriva vissa utbildningar samt vissa regionala/länsvisa projekt samt vara demokratisk medspelare och motvikt till förbundsstyrelsens i organisationens utveckling. Det är viktigt att i detta läge påminna oss om att organisationen under lång tid har diskuterat frågan om alternativa engagemangsformer eller framtidens engagemangsformer. Denna diskussion grundar sig i en kunskap att organisationens lokalföreningar i dagsläget lockar ungefär 20 procent av organisationens medlemmar. Det betyder att en klar majoritet, runt 80 procent av medlemmar, inte bjuds in eller lockas av föreningsverksamheten eller bidrar i organisationens verksamhet på något annat sätt än med medlemskapet i sig. I tidigare Mål och verksamhetsinriktningar beskrivs detta som en viktig fråga för samtliga nivåer att arbeta med (troligen underförstått att föreningar undantas här). Förbund och distrikt har därmed haft en roll i att vara en plattform för medlemmarnas engagemang utanför föreningen. Förbundet har genomfört pilotprojekt, pilotdistrikten är ett svar på detta och man har på olika sätt uppmuntrat andra organisationsformer än just föreningen (t.ex. förenklat ekonomiska bidrag till verksamhet som sker på initiativ av enskilda medlemmar). Slutsatsen 10

14 är att varken förbund eller distrikt har varit särskilt framgångsrika i arbetet med dessa ny engagemangsformer och att detta är en viktig fråga framöver, att sätta ljus på och tydliggöra ansvar kring Sammanfattning av nuläget I uppdraget med detta arbete ingår att lämna förslag på uppdragsformulering för distrikt och förbund. Det betyder att jag ska skissa på vad distrikten egentligen ska göra och vad förbundet egentligen ska göra och hur rollfördelningen däremellan ska se ut. Det här är en svårare uppgift än att rita upp Sverige i nya distrikt, men jag ska försöka summera det jag ser framför mig. 1. IOGT-NTO arbetar utifrån ett tydligt uppdrag, antaget av kongressen: IOGT-NTO ser det som sitt uppdrag att göra samhället nyktrare genom att samla alla som vill utmana alkoholnormen och påverka alkohol- och narkotikapolitiken i Sverige och i världen. Vi erbjuder en nykter gemenskap och stärker och utvecklar människor. 2. Vi ska ha distrikt. Kongressen 2017 sjösatte ingen process som gick ut på att lägga ner distrikt utan frågan nu är hur distrikten ska vara organiserade och hur de ska arbeta och vad deras syften är. Detta har också stöd hos distrikten. 3. Våra nuvarande stadgar säger att Distriktsstyrelsen ska ge stöd åt föreningarna och medverka till förnyelse, effektivitet och struktur. 4. Kongressbeslutet 2017 slog fast att uppdraget för regionernas styrelser är bland annat följande: bestämma var lokal verksamhet strategiskt ska utvecklas och stödjas, följa upp genomförd verksamhet, bedriva alkoholpolitik gentemot landsting/region, skapa geografiska mötesplatser och bedriva vissa utbildningar samt vissa regionala/länsvisa projekt samt vara demokratisk medspelare och motvikt till förbundsstyrelsens i organisationens utveckling. 5. Våra nuvarande stadgar är tydliga med att vi medlemmar kan välja om vi vill vara anslutna till en förening, ett distrikt eller till förbundet. Praxis just nu är att medlemmar ansluts till förening eller distrikt, vi har i dagsläget inga medlemmar som i vårt medlemsregister är anslutna till förbundet. 6. De senaste åren har mycket fokus legat på att utveckla engagemangsformer utanför föreningen. Medlemsundersökningar visar att runt 20 procent av våra medlemmar deltar i föreningens verksamhet. Idén om att det finns en potential i de övriga 80 procenten är stark och min bild är att kongressen accepterat idén om att distrikten har ett stort uppdrag i att organisera medlemmar direkt inom ramen för distriktet; i nätverk, arbetsgrupper, dylikt som ett komplement till föreningarna. Föreningsnormen är dock stark hos våra distriktsstyrelse och få distrikt har varit framgångsrika på att utveckla nya engagemangsformer, något man kan säga att de delar med förbundet. 3.2 Förslag på uppdrag för framtidens distrikt Jag är fullt medveten om att detta är den del i min rapport som minst är processad och där aktiva förtroendevalda har olika åsikter. Ambitionen har varit att föreslå ett realistiskt uppdrag för våra distrikt som ökar engagemanget. IOGT-NTO behöver bli bättre på att engagera dem som idag inte attraheras av föreningsformen och jag tror att distrikten kan och bör spela en stor roll i detta Resonemang och förslag angående distriktens och förbundets uppdrag Ambitionen har också varit att försöka hitta en tydlighet i fördelningen och att ge ökat mandat, ökat uppdrag till en enhet som ligger närmare medlemmen och verksamheten. Det 11

15 betyder att stora delar av verksamhetsutvecklingen bör läggas på distrikten. Sen kan mycket väl våra resurser fördelas till en central nivå; till exempel gör ju våra verksamhetsutvecklare det. De är centralt anställda men jobbar regionalt. Den ordningen bör naturligtvis fortsätta, för att distrikten ska slippa ett administrativt ok och kunna sätta utveckling på dagordningen. Syftet med Expedition 50 är att släppa lös engagemanget och skapa effektiva strukturer för att stötta nya och gamla engagemangsformer. Arbetet med regionprocessen handlar om att tydliggöra distriktens roll i detta arbete. I dagsläget tillkännager våra stadgar tre olika nivåer (om vi, som vanligt, bortser från kretsarna): föreningar, distrikt och förbund. Vilka av dessa tre är bäst lämpade för detta uppdrag? Föreningarnas uppgift är i givetvis att utveckla sig själva, utbilda befintliga medlemmar, välkomna nya och det är svårt att se att de ska få ett breddat uppdrag. Den nationella nivån med förbundsstyrelse och förbundskansli är enligt de samtal jag haft alldeles för långt ifrån medlemmen och befintlig verksamhet. Dock finns det viss samordning och viss ideell verksamhet som kan vara lämplig att huseras av förbundet. En klar majoritet av de samtal som förts inom ramen för denna process landar i att distrikten har ett perfekt mellanläge för denna uppgift. Mer om detta längre fram. Det är naturligtvis den enskilda medlemmen och verksamheten som bör stå i centrum i en omorganisation. Hur bör vi organisera oss för att locka till oss mest resurser (medlemmar, intäkter, legitimitet, etc.)? Hur bör vi organisera oss för att mest effektivt uppfylla vårt uppdrag? Utifrån rådande strategier har följande viktiga områden identifierats: Ett aktivt värvningsarbete och ett väl fungerande mottagande av nya medlemmar Utveckla föreningen som engagemangsform och kraftfullt komplettera med andra former Bygga en organisatorisk närhet i våra storstäder samtidigt som vårt alkoholpolitiska arbete kräver närvaro i samtliga kommuner När det gäller framtidens engagemangsformer så är det hög tid att ställa sig två centrala frågor: 1. Kommer föreningsformen vara viktig framöver? 2. Kommer engagemanget vara geografiskt bundet framöver? Frågan är om inte svaret Ja, men inte bara är bäst för bägge frågorna om IOGT-NTO ska kunna attrahera så många som möjligt och vara relevanta för fler. Människors förväntningar på en organisation kan te sig på en rad olika sätt. För att vi som organisation ska kunna utveckla metoder (eller engagemangsformer om ni så vill) som stärker vårt övergripande uppdrag (ni vet politik, normen och nykter gemenskap) tror jag att föreningsformen är alldeles ypperlig för att bedriva delar av den verksamhet vi behöver ägna oss åt. Samtidigt som organisationen kan hitta nya former. Samma både-ock-resonemang kan appliceras på frågan om geografiskt bunden verksamhet. Sverige och världen har minst sagt blivit mindre de senaste tjugo åren. Det är lättare att resa men det är också lättare att ses och bygga en gemenskap utan att behöva resa. Digitaliseringen medför en strukturomvandling som folkrörelse-sverige bara är i början av. Det kommer att påverka vilka metoder vi använder oss av och till exempel hur vi hanterar våra demokratiska processer. Digitaliseringen möjliggör verktyg som slår ut den gamla strukturen (lokal, regional nationell). Det betyder inte att strukturen i sig inte har ett värde framåt, men jämte den borde en digital struktur byggas upp som möjlighet ett icke-linjärt engagemang, som kopplar ihop lokalt och internationellt, etc. Här är fortfarande IOGT-NTO mer av en traditionell folkrörelse än en modern. Den gamla strukturen (förening, distrikt och förbund) får genom Expedition 50 en nödvändig uppdatering men samtidigt behöver andra 12

16 stödstrukturer byggas upp för att främja verksamhet som vi i dagsläget inte känner till och som ligger långt utanför denna rapports uppdrag (att föreslå ny geografisk indelning av IOGT-NTO). Däremot tror jag att distrikten kan spela en roll i detta kompletteringsarbete (vi ska behålla och utveckla det gamla samtidigt som vi kompletterar med det nya) om distrikten tillförs rätt kompetens. Men låt oss för tillfället stanna vid frågan om nya engagemangsformer (som i strategiska material ofta beskrivs som icke-förening) och tanken med geografiskt bunden och geografiskt icke-bunden verksamhet. Utifrån dessa två spänningsfält kan med enkelhet rapportens första fyrfältare presenteras: GEOGRAFISKT BUNDEN VERKSAMHET GEOGRAFISKT OBUNDEN VERKSAMHET FÖRENINGS- FORMEN Klassisk lokalförening och idag bärare av en klar majoritet av IOGT-NTO:s ideella verksamhet. IOGT-NTO:s lokalförening kan med fördel användas för verksamhet som där geografin inte begränsar. Dessa bör dock ha en hemvist i ett särskilt distrikt. ANNAT ÄN FÖRENINGEN Distrikten får ett stort ansvar i att utbilda, involvera, organisera medlemmar i olika metoder med distrikten som motor/hemvist, etc. Distrikten bör kunna hantera så mycket av denna verksamhet som möjligt men i undantagsfall kan de (om så krävs) få förbundet som hemvist. Arbetet med att hitta nya engagemangsformer är viktigt och bör fortsätta. Det finns dock många fördelar med att i alla fall delvis göra det inom nuvarande organisationsform, i alla fall i nuläget. Vad framtiden har för metoder och organisationsformer i sitt sköte är naturligtvis svårt att sia om och det är möjligt att vi behöver stadga om något annat än förening, distrikt och förbund framöver, men jag har svårt att se att vi idag har verksamhet som kräver det. Det är viktigt att tydliggöra ansvarsfördelningen och för att detta arbete ska nå ut i landet och nå så många medlemmar som möjligt bör distrikten har det huvudsakliga ansvaret att tillsammans med medlemmar utveckla nya metoder, nya verksamhetsformer, etc. Med utgångspunkt i det som organisationen har tagit beslut om, samt utifrån de samtal som förts med distrikts- och förbundsstyrelse har två slutsatser dragits: Föreningar och distrikt bör vara primär hemvist för IOGT-NTO:s medlemmar. Alla medlemmar bör vara medlemmar i IOGT-NTO (till vardags kallat förbundet). Därutöver bör de vara knutna till distrikt och/eller förening. Detta bör justeras i stadgarna för en ökad tydlighet. Det medför att föreningar och distrikt har ett uppdrag från organisationen att vara medlemmens hemvist. Vara en plattform för medlemmarnas engagemang. Förbundet bör naturligtvis använda sig av ideella för att genomföra sitt uppdrag men med hemvist menas den naturliga kopplingen och där den absoluta majoriteten av vårt arbete sker. Förbund och distrikt har däremot en stödjande roll som särskiljer dem från föreningen. Naturligtvis har föreningen ett stort ansvar i att utveckla sin verksamhet, utbilda sina medlemmar och attrahera nya medlemmar. Distrikten är en resurs för föreningarna och ska agera som ett stöd på olika sätt till lokalföreningar 13

17 och till de medlemmar som engagerar sig direkt i distriktets verksamhet. Förbundet i sin tur har i uppgift att stötta och samordna distriktens arbete. Här är en matris i syfte att exemplifiera ansvarsfördelning mellan förbund, distrikt och förening: Värva och engagera Verksamhet utifrån vårt uppdrag Tillskaffa resurser Samordning FÖRSÖK TILL ATT SKISSERA UPP EN ANSVARSFÖRDELNING FÖRBUND DISTRIKT FÖRENING Vara en hemvist för sina ickeföreningsaktiva medlemmars engagemang Vara en hemvist för föreningens aktiva medlemmars Samordna viss verksamhetsutveckling på uppdrag av distrikten Säkerställa kommunikation från organisationen till alla medlemmar Samordna medlemsvärvning på uppdrag av distrikten Ansvara för internationell och nationell alkohol- och narkotikapolitik Samordna gemensamma kampanjer som utmanar alkoholnormen Tillskaffa förbundet och övriga organisationen ekonomiska resurser Samordna gemensamma bildningsinsatser Samordna nationell verksamhet ihop med övriga förbund. Bedriva verksamhetsutveckling i linje med Mål och verksamhetsinriktning, i linje med IOGT-NTO:s uppdrag Ge alla nya medlemmar ett varmt mottagande Utbilda och genomföra medlemsvärvning Ansvara för regional och kommunal alkoholpolitik Erbjuda medlemmar och allmänheten nykter gemenskap Utveckla och genomföra metoder/kampanjer som utmanar alkoholnormen Tillskaffa distriktet och föreningarna ekonomiska resurser Bilda sina medlemmar och föreningarna i organisationskunskap, ideologi och i våra metoder Samordna regional verksamhet ihop med övriga förbund. engagemang Bedriva och utveckla föreningens verksamhet i linje med föreningens årsmöte och IOGT-NTO:s uppdrag Ge föreningens nya medlemmar ett varmt mottagande Värva nya medlemmar till föreningen Om viljan finns, bedriva kommunal alkoholpolitik i samverkan med distrikt Erbjuda sina medlemmar och allmänheten nykter gemenskap Om viljan finns, genomföra metoder/kampanjer som utmanar alkoholnormen Tillskaffa föreningen ekonomiska resurser Bilda sina medlemmar i organisationskunskap, ideologi och i våra metoder Samarbeta med övriga förbund på lokalplanet, om sådana finns. Detta innebär att distrikten bör få ett tydligare uppdrag i att engagera och vara en plattform för medlemmarnas engagemang. Det är i föreningar och i distrikten om en klar majoritet av organisationens ideella bör engagera sig, något som ligger i linje med tidigare beslutade strategier. Detta bör dock förtydligas och integreras i distriktens verksamhet mer effektivt. Detta betyder att framtidens distrikt ska fyllas med långt mycket mer ideell verksamhet än i dag. Föreningarna har fortsatt en viktig roll i vår organisation. Inom IOGT-NTO får vilka medlemmar som helst starta en ny IOGT-NTO-förening, om de är tillräckligt många. Föreningen är perfekt för en lokal gemenskap men kan också inhysa en verksamhet som inte är geografiskt bunden, byggt på t.ex. ett gemensamt intresse. Distrikten bör ha ett tydligt och viktigt uppdrag i att stötta och bidra till utveckling av befintliga lokalföreningar och ett uppdrag i att starta upp nya föreningar där vi idag saknar det. De 80 procenten eller gruppen icke föreningsaktiva medlemmar, beroende på vilka begrepp som känns bäst. Distrikten ska vara en plattform för sina medlemmar. Det betyder att distrikten kan husera initiativ från medlemmar (som t.ex. behöver låna ett organisationsnummer), arrangera 14

18 nätverksliknande verksamhet och vara värd för föreningars gemensamma verksamhet. Distrikten bör bestå av flera ideella med olika uppdrag. Distrikten bör vara institutionella jasägare; de ska främja idéer och främja engagemang. Det är här begreppen verksamhetsmetoder och verksamhetsformer kommer in. Vi som organisation bör utveckla tydliga verksamhetsformer för att hantera några av våra gemensamma målsättningar. Två exempel kan vara värvning och lokal alkoholpolitik: 1. Värvning: Alla distrikt bör ha 2-3 värvarteam. Värvarteam är ett lysande exempel på en metod och en engagemangsform. Vi som organisation snackar ihop oss om att det är så vi ska rekrytera nya medlemmar till vår organisation och här har distrikten ett stort uppdrag. Föreningar har också ett uppdrag att rekrytera nya medlemmar till sin förening och distriktet har det. Metoden vi använder oss av är värvarteam. Distrikten tillsätter olika ideella uppdrag kopplat till värvarteam, utbildar och engagerar medlemmarna som gör verksamheten. 2. Politisk påverkan: De föreningar som vill ägna sig åt lokal alkoholpolitik ska givetvis göra det. Däremot kan vi inte garantera att alla föreningar prioriterar denna fråga och vi har dessutom inte föreningar i samtliga kommuner. Ansvaret för att rekrytera, utbilda och driva lokala alkoholpolitiska grupper bör därmed ligga på distriktet. Om vi nu landar i just den metoden. Självklart har förbundet en roll i att bistå med spetskompetens men det är distriktet som organiserar och förfinar metoden. Varje distrikt bör inom en snar framtid ha minst 4 alkoholpolitiska grupper, lite beroende på hur många kommuner man har inom sin geografiska gräns. Ett sätt att sammanfatta enhetens och dess styrelses uppdrag: Föreningens funktion: Vara hemvist för sina medlemmar och plattform för den verksamhet de vill bedriva. Utveckla och bedriva verksamhet som möjliggör för föreningens alla medlemmar att arbeta för IOGT- NTO:s uppdrag. Distriktens funktion: Vara en hemvist för distriktets samtliga medlemmar och ett stöd i föreningarnas utveckling. Utveckla och bedriva verksamhet som möjliggör för distriktets alla medlemmar att arbeta för IOGT-NTO:s uppdrag. Stödja och samordna föreningar och enskilda medlemmars verksamhet. Vara en struktur för förbundets regionaliserade resurser. Förbundets funktion: Säkerställa information till samtliga medlemmar om IOGT-NTO:s ideologi och verksamhet. Samordna viss del av distriktens verksamhet. Bidra till administrativ avlastning för distrikten och till viss del föreningar och andra verksamhetsformer. Föreningsstyrelsens uppdrag: Genom operativt eller strategiskt styrelsearbete utveckla föreningens verksamhet i enlighet med IOGT-NTO:s grundsatser och uppdrag och i enlighet med årsmötets beslut. Distriktsstyrelsens uppdrag: Genom strategiskt styrelsearbete utveckla distriktets olika verksamhetsformer i syfte att engagera så många medlemmar som möjligt. Styrelsen ska bestämma var verksamhet ska utvecklas och stödjas, följa upp genomförd verksamhet, bedriva alkoholpolitik gentemot landsting/region och kommun, skapa mötesplatser och utbilda distriktets medlemmar i IOGT-NTO:s ideologi och verksamhet. Distriktsstyrelsen ska vara en medspelare till hela organisationens utveckling. Förbundsstyrelsens uppdrag: Genom strategiskt styrelsearbete utveckla förbundets samordnande och stödjande verksamhet och den del av IOGT-NTO:s uppdrag som förläggs till förbundet. I dialog med distriktsstyrelser ansvara för långsiktigt strategisk utveckling av organisationens ideologi, struktur och verksamhet. 15

19 3.2.2 Reglering av distriktets och förbundets uppdrag Justeringar kring nivåernas olika uppdrag bör ske i stadgarna. Dock bör inte stadgarna vara så tydliga och konkreta som behövs för att uppnå en önskad förflyttning. Det är här frågan om framtida Mål och verksamhetsinriktning kommer in. De senaste åren har IOGT-NTO:s Mål och verksamhetsinriktning (organisationens två-åriga strategiska dokument) varit nivåneutralt. Det betyder att kongressens strategiska dokument har gällt förbund, distrikt och föreningar. Det finns goda skäl till detta. I praktiken har förbund och distrikt arbetat utifrån dokumentet. Frågan är om det inte är läge att se över denna ordning? I texten ovan argumenterar jag för att förbund och distrikt har ett särskiljande drag gentemot föreningar och det är den samordnande, stödjande och utvecklande rollen. Distrikt och förbund hanterar också den större andelen av medlemmarnas gemensamma resurser. Frågan är om det inte finns skäl till att Mål och verksamhetsinriktningen framöver reglerar förbundets och distriktens uppdrag medan föreningens styrning är mera fri? Där ska givetvis grundsatser, vision och uppdrag gälla men i övrigt släpps medlemmarnas engagemang fritt där. Det går säkert att hävda att detta inte ingår i mitt uppdrag men jag föreslår att förbundsstyrelsen ser över vilka som ska omfattas av framtida Mål och verksamhetsinriktning utifrån ovanstående resonemang. På detta sätt kan förbundets och distriktets uppdrag mer detaljerat än i stadgarna klubbas i detta dokument. Förslag: Alla medlemmar är medlemmar i IOGT-NTO och därutöver välja sin hemvist i ett distrikt och/eller förening. Förbundsstyrelsen ser över formuleringarna i stadgarna gällande förbundets och distriktets roll i enlighet med denna rapport. Förbundsstyrelsen arbetar fram konkreta skrivningar om förbundets och distriktens uppgifter inom ramen för framtida Mål och verksamhetsinriktning. Distriktens uppdrag breddas till att även inkludera engagerande och organisering av enskilda medlemmar, vid sidan av stöd till föreningar. Distriktens uppdrag breddas till att även inkludera metod- och verksamhetsutveckling för att husera den närmare verksamheten och medlemmarna. 3.3 Samverkan med övriga förbund En viktig del i processen är att lämna förslag på hur samverkan mellan förbunden på regional nivå ska se ut. Idag har vi distriktsråd (se genomgång av stadgar i 3.1.1). Genomgången av distriktens verksamhet visar att det är ytterst få distriktsråd som fungerar så som det är tänkt. Hela konstruktionen med distriktsråd liknar en gemensam styrelse som ska träffas och ha en egen agenda. Många jag har samtalat med är tveksamma till att detta är bästa form för samordning och samverkan mellan förbundsgränsera. Särskilt företrädarna för NSF pekar på att det är hög tid för en nystart gällande regional samverkan. Jag håller med. Man kan tänka sig en stadgeformulering om att respektive distriktsstyrelse har en uppgift att samordna och samarbeta med övriga förbund inom rörelsen och nöja sig därefter. Metoderna och formerna för detta kan skifta över tid. Det kan handla om en årlig uppstartsmöte, gemensamma styrelsemöten eller vad som helst som är bättre ännu en styrelse. 16

20 Om samtliga kongresser och förbundsmöte helt enkelt tar bort skrivningarna om distriktsråd och ersätter dem med ovan nämnda uppdrag tror jag att vi inte kommer långt ifrån den verkligheten vi redan har inom vår rörelse; distriktsråden fungerar inte. Eftersom UNF och Junis inte kommit lika långt från IOGT-NTO kan detta vara svårt men det är värt att testa. Och som alltid; stänger man en dörr måste man öppna en annan. Vi kan inte enbart ta bort d-råden från våra stadgar utan att ersätta det med något annat. Mitt förslag är att en snarlik uppdragsformulering införs. Förslag: Ta bort formuleringarna om distriktsråd i stadgarna. Ta fram rörelsegemensamma skrivningar om att respektive distriktsstyrelse i samtliga förbund har i uppdrag att samordna och samarbete med övriga förbund. 4. Indelning av framtidens distrikt Den här delen fokuserar på vad distrikten framöver ska heta och hur många vi bör ha. Låt oss först klara av frågan vad våra regionala enheter framöver ska heta. 4.1 Distrikt eller regioner? I dagsläget kallar vi inom IOGT-NTO vår regionala nivå för distrikt. I våra stadgar finns en välkänd gloslista kopplat till distrikt med termer som distriktsårsmöte, distriktsstyrelse, distriktsordförande, etc. Distrikt är ett begrepp som vi är vana att använda oss av. I arbetet med Expedition 50 har begreppet regioner införts. I det sammanhanget har region stått för en geografisk yta som är större än distrikt, ett begrepp som också hämtats delvis från diskussionen om det offentliga Sveriges regionala indelning. Jag har i flera fall frågat de distriktsstyrelser jag träffat vilken term vi som organisation bör använda framöver. I många fall upplevs detta som en icke-fråga och i några fall upplevs region-begreppet ha helt klart negativa konnotationer, inte minst från känslofyllda diskussioner om det offentliga Sveriges regionala indelning. I och med att större regionala enheter och ett annat arbetssätt krävs för att lyfta organisationen i enlighet med Expedition 50 finns det skäl som talar för att byta namn. Vi står mitt inne i ett större förbättringsarbete som ställer krav på oss att bryta oss fria från delar av gammal organisationskultur, arbetssätt och rutiner. Ett nytt namn skulle vara en signal till oss själva att en region är något annat än ett gammalt distrikt. Skulle man kalla de nya distrikten regioner finns det en risk att vi i det vardagliga uttrycker oss och förhåller oss till de gamla distriktsgränserna. Vår region består ju av X, X, X och X distrikt och att det låser tanken. Framtidens distrikt kommer ju att behöva jobba med olika verksamhetsområden inom sitt nya geografiska område och frågan är om de gamla distrikten är bäst lämpande för en sådan indelning. Jag noterar också att IOGT-NTO kommer att gå före i denna process, jämfört med övriga organisationer inom IOGT-NTO-rörelsen. Det är inte jättestarka skäl men med tanke på vår tradition, att övriga organisationer än så länge kommer att använda sig av distrikt som begrepp samt att region som namn i vissa fall för med sig negativa kopplingar är mitt förslag att framtidens distrikt helt enkelt ska kallas distrikt. Förslag: IOGT-NTO:s regionala nivå ska även i framtiden heta distrikt. 17

21 4.2 Hur stora distrikt ska vi ha? I förslaget till kongressen skisserade förbundsstyrelsen på 6-8 distrikt. Vi vet sedan dess att den temporära personalindelningen som just nu är sjösatt landade i 6 team. De medskick som kongressen och en distriktsordförandesamling gjorde till mitt arbete var att distriktens indelning ska ta hänsyn till: Antal befintliga medlemmar Befolkningsunderlag (antal potentiella medlemmar) De 50 prioriterade orterna inom NBV Geografiska avstånd och infrastruktur Ett stort problem med dessa medskick är att de stundtals motverkar varandra. Jag har valt att försöka utgå från dessa medskick men också naturligtvis utgå från vilken slags verksamhet dagens distrikt bedriver och vilka traditioner olika distrikt har av samverkan. I bilden till höger (från SCB) visas en karta över Sverige utifrån befolkningsmängd. Rent befolkningsmässigt är vi tunga söderut i vårt avlånga land och runt våra tre största städer. Avståndsmässigt är vi tunga i övriga Sverige, det vill säga norrut. De distrikt som kommer att ha ansvar för våra större städer måste vara starka och ha många medlemmar. Och för att möta frågan om avstånd får vi kanske leva med att befolkningsunderlaget för våra nordligaste distrikt bli mindre. Det finns en bärande idé i underlaget till kongressen att distrikten ska bli lika stora. När vi mäter storlek internt brukar vi hänvisa till antal medlemmar. Problemet med det måttet är ju att det kan skifta över tid. Distriktens ekonomiska förutsättningar har jag inte haft möjlighet att undersöka, vilket skulle kunna vara en faktor. En vanlig feedback som uppkommit under processen är att önskemålet om lika stora distrikt är underordnat. Indelningen i förslaget kommer att främst ta hänsyn till vilken verksamhet som bedrivs och vilka möjligheter dagens distriktsstyrelser ser med hopslagning. Det är viktigt att det finns lite energi i detta stora arbete, inte minst initialt, för att de nya distrikten ska få så goda chanser som möjligt att verka. En viktig fråga som rör verksamheten är ett ämne som kommit upp på varje enskilt möte med våra distriktsstyrelser; avstånd. IOGT-NTO är en social organisation och vi tycker om att samlas och umgås. Avstånd är också det enskilt viktiga medskicket som distrikten skickade med i den mini-remiss som genomfördes under våren Jag har efter remissen fått tänka om och justerat planerna framåt. Avstånd är en faktor som många av våra befintliga distrikt redan hittat former för att hantera. En del verkar ha en princip om att på vardagar går det att resa upp till två timmar enkel väg för möten eller aktiviteter och att den sträckan utökas med ytterligare en timme om verksamhet/mötet sker på en helg. Det betyder givetvis att distrikten behöver se över sin verksamhet för att kunna inkludera och vara nära så många medlemmar som möjligt. Ett av de få tillfällen då stora delar av distriktet faktiskt behöver träffas är ju vid distriktsårsmöten (under förutsättning att de finns kvar i någon form efter att demokratiutredningen gjort sitt arbete) och det behöver organisationen hantera. Kanske blir framtidens distriktsårsmöten små mini-kongresser som kräver övernattning? Styrelsens arbete är en annan faktor. 18

22 Spontant tror jag att framtidens distriktsstyrelser behöver ha några möten som innebär övernattning och några möten som kräver videokonferens. Det går att utveckla ett styrelseår där behovet av att ses, lära känna varandra och vara kreativa ihop möts, samtidigt som förtroendeuppdraget inte kräver så många resdagar. Det är även av viss vikt att ta viss hänsyn till befintlig personalorganisation. Just nu arbetar organisationen med sex tillfälliga team av verksamhetsutvecklare med var sin teamchef. Den lokala och regionala bemanningen kan självklart variera över tid men det är viktigt att landa i ett förslag som möjliggör en flexibilitet i personalstyrkan. De tillfälliga teamen har varit viktiga för att inte tappa fart och tempot har varit ett sätt att möta en eventuell oro hos personalen som kan uppstå om processer drar ut på tiden. Alla är inställda på att dessa team ska anpassas till framtidens distrikt, men vi vet också att all omorganisation gör att vi tappar fart och tappar tempo. Jag har inte tagit så stor hänsyn till befintliga team, men det är något vi alla bör ha med oss i det fortsatta arbetet. I dagsläget har vi sex team. Man kan argumentera för att antalet distrikt hänger ihop med hur många personalteam vi har råd med, men det kan också variera rejält över tid. Det går att argumentera för att vi har råd med fler eller färre distrikt men det är en fråga om rambudget för en förbundsstyrelse och något som inte ingår i mitt uppdrag. Men utifrån detta har jag valt att lägga fram ett förslag som går att ha OM vi behåller samma antal team som vi har idag; det vill säga sex. Det ingår inte i mitt uppdrag att lägga förslag på hur personalen ska organiseras men det är tydligt att våra distriktsstyrelser önskar sig fler distrikt än sex, som dagens team är. Avstånd är en faktor för vår ideella verksamhet och något vi måste ta hänsyn till. Förslaget till ny indelning av distrikten bygger på att det ska vara möjligt att behålla antalet team. Detta kan vara viktigt i ett läge då vi inte behöver ha fler teamchefer utan snarare fler verksamhetsutvecklare. Dock betyder detta att några distrikt får dela på team, vilket jag inte tror är en nackdel. 4.3 Ytterligare faktorer som påverkar indelningen Det finns externa faktorer som kan påverka IOGT-NTO:s regionala indelning. Jag har valt att avgränsa processen till följande: 1. Indelningen av övriga IOGT-NTO-rörelsen 2. Indelning av det offentliga Sverige 3. NBV:s framtida indelning Indelning av övriga IOGT-NTO-rörelsen Samverkan med övriga förbund har ett eget kapitel i denna rapport (se 3.3) men övriga förbunds geografiska indelning är viktigt att ha med sig när vi diskuterar IOGT-NTO:s indelning. Det går att konstatera följande: NSF har en annan regional indelning än övriga organisationer just nu. UNF och Junis har samma distriktsindelning som IOGT-NTO och deras förbundsstyrelse har liknande uppdrag som IOGT-NTO:s förbundsstyrelse på att se över organisationernas regionala indelning. Dock har de inte kommit lika långt som IOGT-NTO har. Utifrån dessa punkter är det klokt att IOGT-NTO inte delar på befintliga distrikt utan att vi arbetar med att slå ihop befintliga distrikt. Jag är av den åsikten att vi inte behöver ha exakt samma distriktsindelning. Det är möjligt och kanske till och med önskvärt att distrikten fyller olika funktioner i de fyra olika organisationerna, det ingår inte i mitt uppdrag att värdera det. Däremot vore det önskvärt att två eller fler framtida distrikt inte överlappade varandra. Jag tänker så här: Om vi leker med tanken att UNF vill ha fler distrikt än vad IOGT-NTO vill ha 19

23 skulle det framtida distriktsarbetet underlättas av att t.ex. två UNF-distrikt har samma yta som ett IOGT-NTO-distrikt. Det blir krångligare om ett UNF-distrikt behöver ta hänsyn till två eller kanske tre IOGT-NTO-distrikt. Det sistnämnda skulle inte underlätta regional samverkan inom rörelsen. Förslag: IOGT-NTO:s regionala nivå ska inte dela på befintliga landsting/regioner Indelning av det offentliga Sverige Det blev inget sammanhållet förslag på nya regioner för det offentliga Sverige. Indelningskommitténs arbete gick på pumpen innan de ens hann lägga fram ett formellt förslag. Det betyder att dagens indelning med län/landsting/regioner fortfarande gäller. Däremot fick samma kommitté ett tilläggsdirektiv om att skissera ett antal myndigheter kan samordna sina regionala indelningar. 1 mars 2018 la kommittén ett förslag om att följande myndigheter ska delas in enligt det nya förslaget: Arbetsförmedlingen, Försvarsmakten, Kriminalvården, Migrationsverket, Polismyndigheten, Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige (strukturfondsprogram), Säkerhetspolisen, Tillväxtverket (samma strukturfondsprogram), Trafikverket samt Åklagarmyndigheten skulle samordna sin regionala indelning. Den indelning som föreslås är i linje med nuvarande sjukvårdsregioner med ett undantag; Halland som idag delas på två sjukvårdsregioner föreslås i sin helhet tillhöra Västra Götalandsregionen. Våra nuvarande sjukvårdsregioner ser ut som följande: Norra sjukvårdsregionen Uppsala-Örebroregionen Stockholms sjukvårdsregion Norrbottens län Västerbottens län Jämtlands län Västernorrlands län Gävleborgs län Uppsala län Dalarnas län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Södermanlands län Stockholms län Gotlands län Sydöstra sjukvårds Västra sjukvårdsregionen Södra sjukvårdsregionen Östergötlands län Jönköpings län Kalmar län Västra Götalandsregionen (motsvarande våra Älvsborgs, Skaraborgs och Göteborgs och Bohus läns distrikt) Halva Hallands län (där det nya förslaget innebär att hela Halland ingår i VG-regionen) Blekinge län Kronobergs län Skåne län I skrivande stund vet vi inte om myndigheterna som nämns i förslaget får i uppdrag att justera sin regionala indelning utifrån detta förslag, men om de gör så och om det i framtiden är dags att se över landsting/län igen så är det högst troligt att det offentliga Sveriges delas upp enligt detta förslag. Men det är väldigt många OM på vägen För IOGT-NTO:s del är det viktigt att notera följande: EU:s strukturfonder kommer högst troligt få en annan indelning. Detta är pengar som vi borde söka i mycket större utsträckning än vad som har gjorts och den finansieringsmöjligheten kan spela en betydande roll för vår framtida verksamhet. Indelningskommittén föreslår att man ska ta hänsyn till befintliga länsgränser. En halvering av Halland (som finns i dagens sjukvårdsregioner) justeras till och med för att upprätthålla denna princip. 20

24 I dagsläget är det flertalet distrikt som har rätt att söka landstingsbidrag för sin verksamhet. Det är därför klokt att även för IOGT-NTO jobba utifrån principen att länsgränser inte bryts upp. Det är lättare för framtidens distrikt (som består av flertalet län) att hantera, söka och redovisa landstingsbidrag om vi tar hänsyn till detta NBV:s framtida indelning Vårt studieförbund NBV är inne i en omfattande utvecklingsresa, precis som IOGT-NTO. Ett steg i detta är att se över storleken och gränserna för NBV:s avdelningar. Likheterna är många mellan NBV och IOGT-NTO men det finns några viktiga skillnader; IOGT-NTO är en folkrörelse vars verksamhet i största möjliga mån bärs upp av ideella krafter. NBV däremot, är i många fall en personalorganisation, som i och för sig styrs av ideella förtroendevalda och vars huvudmän är ideella organisationer, men där en klar majoritet av verksamheten utförs av anställd personal. NBV:s förbundsstyrelse föreslår följande indelning till huvudmannamötet (deras motsvarig till kongress): Avd 1 Avd 2 Avd 3 Avd 4 Avd 5 Avd 6 Skåne Blekinge Jönköping Kalmar Kronoberg Halland Värmland Västra Götaland Stockholm Östergötland Södermanland Gotland Uppsala Västmanland Örebro Dalarna Gävleborg Jämtland Norrbotten Västerbotten Västernorrland I deras förslag har de i princip enbart tagit hänsyn till befintlig volym på verksamheten och att man inte ska dela på bidragsgivande enhet (landsting i deras fall). Och att avdelningarna geografiskt ska hålla ihop. Givetvis är det svårt för NBV att ta hänsyn till en av deras medlemsorganisationers regionala verksamheter och samarbeten. Det är tydligt att denna indelning på vissa håll inte passar de traditioner som finns inom IOGT-NTO och som jag vill att vi ska bygga vår nya indelning på. Jag tror dock att samverkan med NBV kan hanteras även om några av våra IOGT-NTO-distrikt faller inom ramen för två eller fler NBVavdelningar. (Till exempel genom att NBV har en kontaktperson för våra distrikts verksamhet.) Men i en värld där vi hade kunnat samordna allt hade en total synkning givetvis varit att föredra. Dock är det viktigt att se att NBV:s framtida avdelning kan fungera som skäl för vissa av de indelningar som vi kommer att göra, men det är inte det starkaste och viktigare skälen. 21

25 5. Förslag på ny geografisk indelning av IOGT-NTO Förslaget till ny geografisk indelning av IOGT-NTO innefattar åtta nya distrikt som helt ersätter de gamla, i praktiken genom att två till fem gamla distrikt går samman enligt nedan: Norrbotten, Västerbotten Jämtland, Västernorrland Dalarna, Gävleborg Värmland, Örebro, Västmanland Uppsala, Stockholm, Södermanland Östergötland, Jönköping, Kalmar, Kronoberg, Gotland Göteborg och Bohuslän, Älvsborg, Skaraborg, Halland Skåne, Blekinge Denna sammanslagning, tillsammans med ett större och tydligare uppdrag, möjliggör ett utökat engagemang inom IOGT-NTO, i enlighet med målet för Expedition 50. Vi får genom detta förslag: En sammanslagning av befintliga distrikt som i hög grad är vana att samarbeta. En sammanslagning som till stor del bygger på de önskemål som våra distriktsstyrelser har önskat under processen. Betydligt färre distrikt än nuvarande, vilket underlättar samspel och dialog mellan distrikt och förbund. En struktur som initialt möjliggör sex personalteam (förslags vis delar de två nordligaste distrikten på ett team och Värmland/Örebro/Västmanland och Dalarna/Gävleborg kan dela på ett team). En indelning som tar hänsyn till geografiska avstånd i norr men som ändå medger samordning mellan distrikt. En indelning som till rätt stor del tar hänsyn till strukturfondens och NBV:s framtida indelning, även om andra interna faktorer spelat större roll Framförallt en indelning som kommer att gå genom på kongressen 2018 med bred majoritet. Den sista punkten förtjänar en utläggning. Distriktsstyrelserna har under denna process visat ett stort mått av utvecklingsbenägenhet och flexibilitet. Alla har varit medvetna om att det i slutändan är helheten och ett pussel som vi alla måste ta hänsyn till. Alla styrelser lämnade förslag på olika tänkbara alternativ utifrån sitt befintliga distrikts förutsättningar. I vissa enstaka fall går mitt förslag och de nuvarande styrelsernas åsikter isär och detta kommenteras i nästa del. Men det förslag som läggs är inte bara det förslag som jag anser skulle tjäna våra syften bäst, utan är också ett förslag som jag är övertygad kommer att bifallas på kongressen