Se om din sits med teknikens hjälp! Text och foto: Nicole Pergament

Transkript

1 Se om din sits med teknikens hjälp! Text och foto: Nicole Pergament Ingress Nu kan du ta datatekniken till hjälp för att få koll på din sits! Hos Birthe Vogelius, på Levád Fysiotherapi i Västerås, kan du med hjälp av en tryckmätningsmatta kopplad till en dator själv se hur du egentligen sitter i sadeln! Ryttaranalyser unika i sitt slag Tryckmätningsmattan som består av mer än 850 mätpunkter är från början framtagen för forskning om trycksår och har använts vid produktutveckling av bilsäten, sängar och rullstolar. Birthe Vogelius, legitimerad sjukgymnast med ortopedisk medicin som specialitet, är ensam i Sverige om att använda mattan för att göra ryttaranalyser. På SLU har man visserligen också en matta, eller sensorvojlock som man valt att kalla den, men där används den för att undersöka hur sadelns och ryttarens tryck tillsammans påverkar hästens rörelsemekanik. Liknande system finns för att mäta tryckfördelning och belastning under hovar, liksom för design och tillpassning av sadlar. Men Birthe Vogelius ägnar sig uteslutande åt ryttaren, separerad från det övriga. Samarbete kring ekipaget När vi följer med ryttaren Jessika Creutz till Levád Fysiotherapi ligger tryckmätningsmattan följaktligen på en sadelbock. Genom att sadelbocken är helt symmetrisk kan Birthe mäta Jessikas tryck oberoende av andra faktorer. Om man gör analysen till häst så har man ytterligare parametrar att ta hänsyn till, eftersom också hästen och sadeln ofta har blivit skeva och obalanserade. Då är det svårare att diffa det ena från det andra och veta om behandlingen verkligen givit resultat. Inte sällan är det sadelmakarna som gör ryttarna observanta på att de är skeva genom att detta avspeglar sig i att sadeln är mera nedsutten på ena sidan. Det är inte heller ovanligt att ryttare som kommer till Birthe berättar att deras häst har något återkommande problem och att de därför vill checka sin sits för att se om grundorsaken kan finnas hos dem själva. Flera yrkesmän måste samarbeta för att man ska kunna analysera ett ekipage som helhet, menar Birthe. Av varje specialist krävs ett så enormt stort kunskapsinhämtande bara för att

2 behärska sin egen del att man nätt och jämnt hinner med det under en livstid. Själv har hon gjort det till en livsuppgift att fundera över ryttaren och hur ryttaren bäst bör sitta. Funderingarna har bland annat lett fram till boken Spänst och harmoni i ryttarens sits som kom ut förra året och där flera ryttare ur den svenska ryttareeliten är med som exempel. Birthe reser även runt i Sverige och föreläser på temat, bland annat har hon undervisat på Strömsholm. Olika problem beroende på ålder Intresset för sitsens problematik startade för Birthes del på 80-talet då hon började följa med sin dotter till ridskolan. På den tiden var hon själv inte ryttare. Men mot bakgrund av att hon dels var sjukgymnast, dels hade ett förflutet som tävlingsgymnast, kunde hon inte undgå att se hur de olika lektionsryttarna hade olika problem när de satt på hästryggen. Hon såg också att problemen skiljde sig åt beroende på om ryttarna var barn, vuxna eller tonåringar. Ändå gav ridläraren dem samma instruktioner, samma standardlösningar. Detta var som ett mysterium för Birthe, men ett mysterium som fick henne att börja fundera och forska. Hon slukade allt hon kunde hitta om ridlära allt från gamla klassiker som Robichon de la Guérinière till modernare förlagor som Kyra Kyrklund. Naturligtvis började hon också själv att rida och är idag en hängiven ryttare som rider varje dag, dock utan ambitioner att tävla. Sitter ojämnt En ryttaranalys hos Birthe inleds med att ryttaren får berätta vilka problem denne eller denna själv upplever sig ha med sin kropp. Vår ryttare Jessika berättar att hon är osäker på om hon sitter snett eller inte. Vid sidan av en gammal wip-lashskada har hon också haft foglossning i samband med graviditet, något som ledde till att hennes samtliga fyra hästar bara kunde ridas i den ena galoppen. Det visade sig att hon var roterad i bäckenet vilket hon då fick hjälp med att räta ut. Nu vill hon kolla upp så att det inte är på väg tillbaka. Dessutom har hon en gammal knäskada som ibland spökar och en instabil bröstrygg. Just stabiliteten är något som många kvinnliga ryttare har problem med, enligt Birthe. Och särskilt efter en graviditet är det viktigt att kvinnan tränar. Då har de muskler som fungerar stabiliserande för bålen blivit uttöjda och bäckenet med sin botten har varit belastad. Genom att träna upp dessa muskler kan man minska påfrestningen på ryggens leder och bäckenets fogar och på det sättet hitta tillbaka till en optimal teknik. - Okej, säger Birthe och ber Jessika att sitta upp på sadelbocken, nu ska vi plocka ned din sits, beståndsdel för beståndsdel.

3 Så snart hon har kalibrerat inställningarna visar grafiken på skärmen att Jessika inte sitter jämnt. Hon lägger ett par, tre kilo större belastning på sitt vänstra sittben trots att hon själv upplever att hon sitter rakt. Jessika får kliva av igen och ställa sig på golvet där Birthe börjar undersöka hennes skuldra, nacke och bröstrygg. Birthe hittar ganska snart olika partier som behöver mjukas upp och Jessika får lägga sig på behandlingsbänken. Birthe lägger hennes armar i kors över bröstet och lägger sin egen hand under en bröstryggkota och sin andra arm över Jessikas armar. Så häver hon sin egen överkropp ovanpå Jessikas och trycker till. Det knakar till lite och Jessika stönar lätt. Därefter får Jessika åter komma upp på golvet och Birthe visar henne övningar som hon ska fortsätta att göra hemma. - Vad har nu det här haft för effekt på din stelhet? Sitter det i bröstryggen eller finns det även på fler ställen? frågar sig Birthe och ber Jessika att åter äntra sadelbocken. - Vi har en annan belastningsyta nu, känner du det? Du har kommit djupare nedåt. Men vi har fortfarande en sidoskillnad. Och så där håller de på. Birthe varvar mätningarna på tryckmattan med olika behandlingar på bänken liksom med övningar på golvet, men även på en treadmill där Jessika får gå såväl framlänges som baklänges och sidvärts. En första ryttaranalys med behandling tar ofta upp emot en och en halv timme. Det normala är att Birthe gör en analys och två uppföljningar med cirka fyra veckors mellanrum. Däremellan får ryttaren ett par övningar att göra hemma och/eller i stallet före uppsittning. Övningarna tar inte lång tid men får ändå effekt om man gör dem mer eller mindre dagligen. Avslutningsvis lägger Birthe till ytterligare en läxa för Jessika att ta med sig hem: - Från och med idag ska du vara i den atletiska positionen med hjälp av de här musklerna runt bålen och samtidigt känna att du har 70% vikt på främre delen av foten. Och att du för över kroppen där! Det här är ditt läge från och med idag! Ju mer du går i den här hållningen, överallt, desto mer kommer det här att automatiseras. Så gå så här hela tiden, hela tiden! Efter analysen är Jessika nöjd. Att på det här sättet få en total genomgång av sin sits kändes viktigt. Eftersom hon själv är massör på både människa och häst är hon kanske mer medveten om vikten av en balanserad sits än många andra ryttare. - Det som var intressant var att jag faktiskt inte hade koll, att jag faktiskt behövde ha hennes kunskaper och de här mätningarna därför att det jag känner i min kropp kan

4 vara helt fel. Alltså att min kropp har en helt skev uppfattning om vad som är rakt, för den har ställt in sig så. Därför är det så bra att ha någon utifrån som, egentligen ganska opartiskt och bara genom att mäta, kan se vad min kropp har bestämt sig för är rakt. Det tyckte jag var intressant! Dessutom rider Jessika enligt den akademiska ridstilen där man strävar efter att rida helt utan spänningar i kroppen. Några dagar senare skriver hon i ett mail: Jag red ut i skogen på Ajson. Jävlar anamma vilken sits jag hade! Dessutom hade jag underben och faktiskt något i stigbyglarna! Häftigt. Det jag märkte var att jag inte heller var så svajig när hästen klev till utan att muskelpaketet som jag tränade i fältsits på bocken faktiskt satte igång och funkade!! Ballt! Den atletiska positionen Den atletiska positionen är något som Birthe hela tiden återkommer till genom analysen och övningarna. Begreppet är välkänt bland dagens toppresterande idrottare och vinner allt mer terräng i träningssammanhang. Genom att använda de muskler som fungerar stabiliserande för bålen framför allt de sneda och tvära bukmusklerna samt diafragman bildas vad som brukar liknas vid en tub eller behållare som sluter till om bålen. Man hör ofta begreppen kärna eller core i träningssammanhang idag. Med en stabil bål kan armar och ben arbeta effektivare och med mindre muskelstyrka och spänning. Ryggkotpelaren befinner sig i ett neutralt läge utan vare sig för mycket svank eller kutryggighet. Mera sit-ups? tänker du kanske. Njae de stabiliserande musklerna kommer vi inte åt genom sit-ups utan genom att förändra huvudets position och på så sätt förlängs halsryggraden uppåt och därmed hela ryggkotpelaren, hävdar Birthe. Det handlar om teknik och inte om råstyrka. Det är med andra ord koncentrationsmässigt jobbigt snarare än fysiskt. Men de idrottare och ryttare som en gång har lärt sig det här behöver inte längre tänka på det. Jan Brink insåg till exempel redan när han var arton år att hans hållning inte var tillfredställande och bestämde sig för att göra något åt det: Så fort jag fick tillfälle, tränade jag på min hållning i skritt när hästen vilade. Den mängdträning jag fick då gjorde att min hållning automatiserades vilket i sin tur har gjort att jag kan fokusera på annat. När man rider är det så mycket att tänka på ändå, säger han i Birthes bok. Varför ska man se om sin sits? De allra flesta som någon gång har tagit en ridlektion har säkert fått lära sig att sitsen är A och O. Detta eftersom varje gång vi sätter oss på en häst ber vi den att anpassa sig till en uppgift

5 naturen aldrig gav den. Hästen har haft 60 miljoner år på sig att utvecklas till den varelse den är idag. Människan har bara hängt med under en bråkdel av den tiden eftersom vi inledde domesticeringen av hästen för mindre än 6000 år sedan. Sett ur ett evolutionsperspektiv är hästens fysiska anpassning till sin roll som riddjur alltså marginell. Därmed säger det sig självt att det knappast är naturligt för att hästen att bära upp och balansera, inte bara sin egen kropp, utan också vår. Men vi kan hjälpa våra hästar att klara sin uppgift bättre om vi betraktar oss själva som atleter, i den meningen att vi tränar våra kroppar för de krav som ridningen ställer. Detta skulle kunna tyckas vara en självklarhet, men är dessvärre något som många ryttare alltför ofta glömmer bort. Samtidigt som man inom andra sporter alltid har sett det som en naturlig del att hålla sig i form med hjälp av kompletterande styrketräning, uppvärmning och stretching hör man inte alltför sällan ryttare beklaga sig över sin egen övervikt eller stelhet eller dåliga balansförmåga. Ändå fortsätter de att rida. Glädjande nog är förändringar på gång. På Strömsholm får instruktörseleverna numera lära sig nödvändigheten av att äta sunt, hålla vikten och att komplettera med andra träningsformer, inte bara för att förbättra sin ridning utan också för att motverka skador på sig själva så väl som på hästen.