Fokusrapport. teringsstandard

Transkript

1 Medicinskt programarbete Fokusrapport Remitteringsstandard teringsstandard Stockholms läns landsting 2005

2

3 Fokusrapport Remitteringsstandard teringsstandard Rapporten är framtagen av Bengt Isberg ISBN FORUM för Kunskap och gemensam Utveckling

4 Om det medicinska programarbetet i SLL Det medicinska programarbetet (MPA) i Stockholms läns landsting är till för att vårdgivare, beställare och patienter skall mötas för att forma en god och jämlik vård för länets 1,9 miljoner invånare. Kunskapen om den goda vården skall vara gemensam, tillgänglig och genomlysbar och bilda grund för bättre beslut i vården. Arbetet drivs inom FORUM, Medicin och Omvårdnadsavdelningen. Sakkunniga från produktion och beställare deltar i arbetet. Patientföreträdarna har också en viktig roll i arbetet och medverkar i de olika grupperna. Stockholm Medicinska Råd och 17 Programråd har skapats för att driva arbetet. Ett flertal årsrapporter, regionala vårdprogram och fokusrapporter har redan publicerats och arbetet med nya rapporter fortskrider kontinuerligt. Syftet med fokusrapporterna är att lyfta fram och belysa angelägna områden, att beskriva dagsläget och diskutera och föreslå möjliga lösningar. Rapporterna från MPA skall vara en bas för dialog mellan beställare och producenter om den medicinska kvaliteten i vården och kommer att utgöra en grund för beställarorganisationens styrning och uppföljning av vården. Programarbetet har samlat ett stort nätverk av sakkunniga och har lagt grunden till en gemensam arena för vårdens parter

5 Förord Bakgrund och syfte En remiss i sjukvården är en skriftligt framställd begäran om åtgärd, ställningstagande till åtgärd eller omhändertagande rörande en enskild patients sjukdomstillstånd eller till rehabiliteringsåtgärder. I dag saknas standard för remittering och konsultation mellan olika enheter inom sjukvården. Professionen har inte tidigare tagit fram riktlinjer och Socialstyrelsen har inte lämnat föreskrifter för vilken information olika typer av remisser inom sjukvården bör eller skall innehålla, förutom vad som föreskrivs i lagstiftning om patientjournal m.m. Felaktigt eller ofullständigt innehåll i remiss innebär en avsevärd risksituation för patienten. Förankrade och accepterade minimikrav på vad en remiss skall innehålla borde kunna vara ett stöd för alla remittenter och remissmottagare. Målet med denna fokusrapport är: 1. i första hand att uppmärksamma på att dokumenterade kriterier saknas för vilken information, som skall eller bör finnas i en remiss av en patient mellan två aktörer i sjukvården 2. i andra hand att lämna ett förslag till dylika kriterier och 3. i tredje hand att starta en process och skapa en struktur, där genom omfattande förankring allmänt accepterade kriterier kan tas fram för vilken information olika typer av remisser skall eller bör innehålla och därmed skapa en standard 4. i fjärde hand komplettera sådan standard med accepterade och förankrade regler i syfte att starkt begränsa möjligheten för alla utom remittenten och patienten att utnyttja remisstandard till att inskränka i första hand patientens och i andra hand remittentens fria val av remissmottagare - 3 -

6 Målgrupper Rapporten riktar sig främst till: - Utfärdare av regionala eller specialitetsspecifika riktlinjer för remittering och remisshantering - Läkare och annan sjukvårdspersonal som utfärdar eller mottar remisser Rapporten riktar sig också till beställare, administratörer och sjukvårdpersonal som utför medicinska revisioner. Arbetsgrupp och förankring Arbetet har genomförts inom ramen för det medicinska programarbetet och programrådet för medicinsk service. Rapporten har presenterats i Stockholms medicinska råd. Tvärprofessionella gruppen och VÅRDSAK har lämnat synpunkter. Förslag har tillsänts samtliga SPESAK inom SLL. Synpunkter har inkommit från några specialiteter, som beaktats. Förslaget har lagts ut på Föreningens för Medicinsk Radiologi hemsida för kommentarer: Representanter för Socialstyrelsen har kontaktats. Diskussioner har förts under heldagsmöte med representant för SoS som varit kontinuerligt informerad undre framtagning av denna rapport för synpunkter. Under arbetet med denna rapport har Socialstyrelsen utkommit med SOSFS 2004:11. Slutlig bearbetning har gjorts av Håkan Jorulf och Bengt Isberg. Huvudförfattare har varit Bengt Isberg, verksamhetschef, Medicinsk Röntgen, Läkarhuset Odenplan, e-post: bengt.isberg@mrab.se - 4 -

7 Underlag Socialstyrelsens och SSI:s författningar och föreskrifter. Exempel på internationella riktlinjer: Riktlinjer för remittering till bilddiagnostik, Strålskydd 118, EU 2000 ( Kartläggning av MRT i Stockholms län, HSN 2001 ( Avgränsning Fokusrapporten avser området remiss men inte frågor om remissvar eller remittenters remisshantering. Fokusrapporten avhandlar ej heller remittering till sjukhemsvård. Fortsatt utveckling Vår förhoppning är att rapporten skall hjälpa till att förbättra kvaliteten på remisserna och därigenom öka patientsäkerhet och kostnadseffektivitet. Den föreslagna remitteringsstandarden är en generell grund och en första version, som vi hoppas nu skall prövas i praktiken och utvecklas utifrån varje verksamhets och specialitets behov. Om du som läser detta har synpunkter, frågor eller förbättringsförslag är du hjärtligt välkommen att kontakta oss! Stockholm, juli 2005 Kaj Lindvall Ordförande Stockholms Medicinska Råd Håkan Jorulf Medicinskt råd, ordförande Programområde Medicinsk service - 5 -

8 - 6 -

9 Innehåll Om det medicinska programarbetet i SLL...2 Förord...3 Innehållsförteckning Problembeskrivning och problemställning Vad är en remiss i sjukvården Förslag till remisstandard Remisshantering Kvalitetsmått Rekommendationer Definitioner Bilagor

10 - 8 -

11 1. Problembeskrivning och problemställning Standard saknas för remittering och konsultation mellan olika enheter inom sjukvården. Professionen har inte tidigare tagit fram riktlinjer och Socialstyrelsen har inte lämnat föreskrifter för vilken information olika typer av remisser inom sjukvården bör eller skall innehålla, förutom vad som föreskrivs i lagstiftning om patientjournal m.m. Felaktigt eller ofullständigt innehåll i remiss innebär en avsevärd risksituation för patienten. Exempel på vanligt förekommande fel eller fel som får allvarliga följder för patient och sjukvården som helhet är: Patient kan inte loggas i datorsystem Remittent kan inte kontaktas Förväxling av patient Fel tolkning av patientens sjukdomstillstånd leder till fel prioritering Fel eller ofullständig metod används Fel information till patient Fel hänvisning och på annat sätt handläggning av utredning eller åtgärd Svar kan inte sändas till remittent Fel debitering Ökade kostnader Skapar oro för patient och dennes anhöriga och nedsatt förtroende för sjukvården Felbedömd undersökning / fel diagnos / fel behandling då remissmottagare blir vilseledd av fel eller ofullständig information - 9 -

12 Även om en remisstandard saknas kan det antagas att majoriteten av skrivna remisser är adekvata. Förankrade och accepterade minimikrav på vad en remiss skall innehålla borde dock kunna vara ett stöd för alla remittenter och remissmottagare. Behovet av remisstandarder torde dock öka om: Nationella och internationella evidensbaserade riktlinjer för diagnostiska och terapeutiska åtgärder införs, blir allmänt accepterade och utgör basen för åtgärdernas berättigande Sjukvården i större utsträckning baseras på lokala vårdprogram, vilka omfattar övergripande riktlinjer för hantering, utredning och behandling på olika vårdnivåer, samt fastställer lokala avvikelser från t.ex. internationella riktlinjer Stramare direktiv lämnas rörande sjukvård. Exempel är EU-direktivet om medicinsk bestrålning (Euratom 97/43) Krav på kostnadseffektivitet i sjukvården skulle innebära att endast berättigade åtgärder ersätts inom ramen för skatte- eller försäkringsfinansierad sjukvård Processen för prioritering inom vården kräver korrekt underlag vid undersökningar och konsultationer Socialstyrelsen har i SOSFS 1996:24 m.fl. föreskrivit att alla sjukvårdsenheter skall ha ett kvalitetssystem med dokumenterade rutiner för verksamheten. Dessa rutiner skall kunna revideras av tillsynsmyndighet. Kravet på kvalitetssystem gäller för vårdgivare (sjukhus, bolag) och all verksamhet som leds av verksamhetschef samt för personal. På likartat sätt skulle samarbetet mellan olika enheter eller förhållandet mellan utförare och kund inom sjukvården kunna underkastas rekommenderade riktlinjer eller överenskomna standarder för hur samarbetet sker exempelvis i form av remisser och remissvar. Därmed kan remittering revideras av tillsynsverksamhet. Detta är särskilt viktigt eftersom inadekvata remisser kan leda till suboptimal prioritering, hantering, diagnostik eller terapi av remissmottagaren. Direktiv eller förbehåll i remissen, som enligt mottagande vårdenhet inte är förenligt med det medicinska ansvaret eller i övrigt är ett hinder för en medicinskt korrekt vård eller på annat sätt är till betydande men för patienten, kan

13 inte göras gällande. Mottagaren av en remiss ska i ett sådant fall kontakta remitterande läkare (jfr Riksavtalet 1996). Inom svensk sjukvård är det patientens rättighet att få remiss för undersökning med röntgen inklusive datortomografi, magnetisk resonanstomografi, klinisk fysiologi och nuklearmedicin bedömd av radiolog, fysiolog, respektive specialist inom nuklearmedicin. Särskilda krav gäller för olika specialiteter, varför tillägg till nedanstående generella remitteringsstandard förutses utarbetas vid behov. Rätt att skriva remiss har: Legitimerad läkare och läkare med förordnande som vikare Leg sjuksköterska med delegation Annan sjukvårdspersonal med delegation Avgränsning Föreliggande fokusrapport omfattar området remiss men icke frågor om remissvar eller remittenters remisshantering. Sjukvården har strängare krav på medicinska data och sekretess än exempelvis remiss till sociala myndigheter, arbetsförmedling etc, där man måste begränsa den medicinska information som krävs. Fokusrapporten avhandlar ej heller remittering till sjukhemsvård

14 2. Vad är en remiss i sjukvården Remiss i sjukvården är en journalhandling och skall behandlas enligt Patientjournallagen, PJL SFS 1985:562; SFS 1994:958; SFS 2002:298 och föreskrifter SOSFS 1993:20 samt SOSFS 2004:11 Allmänt gäller om en patientjournal att den skall innehålla de uppgifter som behövs för en god och säker vård av patienten. Däremot saknas en mer detaljerad skrivning om remisshantering. En remiss i sjukvården är en skriftligt framställd begäran om åtgärd, ställningstagande till åtgärd eller omhändertagande rörande en enskild patients sjukdomstillstånd eller till rehabiliteringsåtgärder. Nästan alltid riktas remissen till en annan sjukvårdsenhet eller en annan sektion inom en sjukvårdsenhet. En remiss är ett betalningsåtagande med överenskomna principer. Dessa principer är olika i olika situationer. Huvudmannen fastställer vilka befattningar inom den egna sjukvårdsorganisationen som är förenade med rätt att utfärda och underteckna remisser vilka samtidigt innebär ett betalningsåtagande. Särskilda regler gäller för remittering enligt riksavtalet för utomlänsvård. Vidareremittering kan förekomma exemplevis i ett annat landsting än där ursprunglig remiss utfärdats, vilket regleras genom landstingsövergripande överenskommelser. Förbehåll i remitteringsrätt och principer kan förekomma, exempelvis att enbart gälla öppen vård, hänvisning till enskild sjukvårdsinrättning. Direktiv eller förbehåll i remissen som enligt mottagande vårdenhet inte är förenligt med det medicinska ansvaret eller i övrigt är ett hinder för en medicinskt korrekt vård eller på annat sätt är till betydande men för patienten kan inte göras gällande. Den behandlande läkaren ska i ett sådant fall kontakta remitterande sjukhus eller läkare (ref Riksavtalet 1996). I de flesta fall rör det sig om patientens läkare som: A. Remitterar patienten för diagnostisk åtgärd utifrån läkarens uppskattade sannolikhet för sjukdom baserat på anamnes, klinisk undersökning och eventuellt resultat av andra undersökningar. Läkaren önskar därvid bekräfta eller utesluta vissa tillstånd eller rättare önskar att undersökning

15 arna skall substantiellt öka sannolikheten för att sjukdom föreligger och/eller sannolikheten för att sjukdom inte föreligger (hypotesen är att sannolikhet före test < sannolikhet efter test). Ju fler undersökningar, desto mer komplicerade samband. I ett stort antal "state-of-the-art" program eller vårdprogram är det dock ofta enbart beprövad erfarenhet som styr. B. Remitterar patienten för diagnostisk åtgärd för att resultatet direkt skall bidra till att styra terapin av redan känd sjukdom. Exempel är stadieindelning av maligna tumörer eller kroniskt inflammatoriska sjukdomar. Andra exempel är behandling av ett stort antal sjukliga tillstånd inklusive intensivvård utifrån resultat av kemiska och mikrobiologiska analyser av blodprover och fysiologiska undersökningar. Ytterligare exempel är anatomisk och funktionell avbildning för att kunna utföra optimal kirurgi eller rikta radioterapi genom dosplanering. Remiss för diagnostisk åtgärd enligt A och B ovan kan utifrån behov av remissinformation hamna i en av två kategorier. A1 och B1: Remiss för diagnostisk åtgärd, där remissmottagaren lämnar remissvar inkluderande tolkning och bedömning av undersökningsresultat. Detta är fallet vid remittering till: - klinisk diagnostik - bilddiagnostik och interventionell diagnostik som t.ex. skopi och explorativ kirurgi - fysiologisk och neurofysiologisk diagnostik - morfologisk, histopatologisk och cytologisk diagnostik - en del av kemisk diagnostik - en del av mikrobiologisk diagnostik - immunologisk diagnostik - genetisk diagnostik - farmakologisk diagnostik och rådgivning - psykolog- och socialutredning

16 A2 och B2 Remiss för diagnostisk åtgärd, där remittenten själv tolkar och bedömer resultatet av undersökning, som utförs av annan enhet. Detta är ofta fallet vid: - enkla kemiska analyser - enkla mikrobiologiska analyser - peroperativ bilddiagnostik C Konsulterar specialistkollega. Sådana konsultationer kan ha många syften Patientstyrda syften är t ex - önskan om second opinion - patientens tillstånd är livshotande och kräver inläggning och övervakning på sjukhus - patienten får styra om sjukhusplacering eller hur rehabilitering skall ske Läkarstyrda syften är t ex - att behandling för nyupptäckt sjukdom görs på specialistenheter - att specialisten förväntas bättre tolka betydelsen av resultat av genomförda diagnostiska åtgärder eller ett symptomatiskt förlopp - att specialisten eller teamet är mer lämpad att adekvat komplettera utredningen och/eller ta ställning till om terapi skall ges - om patienten har flera behandlade sjukdomar och kräver att flera specialister tar ställning till terapi D Remitterar från specialistenhet till rehabiliteringsenhet eller till icke sjukhusanslutna öppna vårdens läkare för rehabilitering, uppföljning och kontroll av patienter efter sjukhusvistelse för akut eller kronisk sjukdom. E Patienten har flyttat, och behov uppkommer av uppföljning av sjukdom skall göras och som kräver att annan läkare tar över ansvaret

17 F Konsulterar/remitterar icke läkare för åtgärder, t ex - remiss för sjukgymnastik (fysikalisk terapi) - remiss till distriktssköterska för kontroller/behandlingar - remiss till specialistsjuksköterskor för kontroller/behandlingar (diabetes, kemoterapi, dysfagi, dialys, syrgas i hemmet etc) - remiss till arbetsterapeut eller ortopedverkstad för utprovning av hjälpmedel - remiss till icke läkarstyrda vårdhem för omhändertagande - remiss till kurator för hantering av patientens sociala förhållanden - remiss till psykolog för utredning, behandling av psykisk dysfunktion eller hantering av psykosociala förhållanden - remiss/anmälan till sociala myndigheter eller polismyndighet - remiss till arbetsförmedling/ami - remiss för försäkringsutredning - recept till apotek för utlämnande av läkemedel - anmälan till socialstyrelsen i medikolegala ärenden

18 3. Förslag till remisstandard En remisstandard kan definieras som av professionen framtagna, förankrade och accepterade kriterier rörande vilka uppgifter en remiss för utredning eller konsultation skall innehålla för att kunna accepteras. Vilken information en remiss skall innehålla kan variera med avsikten med remissen och vem som är remissmottagare. Se olika typer av remisser A-E ovan. Generellt kan antas att remissen skall uppfylla patientjournallagens krav på journalhandling och skall innehålla: - Patientens namn och ID-nummer enligt Riksskatteverkets regler - Remittentens namn, adress, telefon och yrkestitel - Remitterande enhet, namn, adress, telefon- och faxnummer - Om flera åtgärder vid ett och samma tillfälle med flera specialiteter involverade skall information därom ges i remiss samt uppgift om remittentens, eller dennes ställföreträdares, kontaktnummer (tel, sökare, enhet) - Regional kod för enheten, om sådan existerar, eller motsvarande underlag för betalningsansvar för tjänst som utförs enligt remissen - Remissmottagare - namngiven person med titel och eventuellt enhet, där personen tjänstgör, eller - enbart angiven specifik enhet, eller - typ av enhet i de fall patienten förväntas själv välja enhet - Remissdatum - Frågeställningar - Föreslagen / önskad åtgärd

19 Remiss för diagnostisk åtgärd enligt A1 - skall därtill innehålla - Klinisk diagnos - Relevanta fynd vid fysikalisk undersökning - Uppgift om tidigare likadana eller andra relevanta undersökningar - Relevant sjukhistoria med symptom och symptomutveckling över tiden. Tidigare terapeutiska åtgärder - Relevanta andra sjukdomar - Uppgifter om kontraindikationer - Aktuell läkemedelsbehandling - bör därtill innehålla - Bedömning av hur resultatet positivt eller negativt - av den begärda undersökningen kan komma att addera tillförsikt för diagnos eller för att sjukdom inte finns, inverka på hantering eller påverka val av behandling - kan därtill innehålla - önskad prioritering, särskilt vid allvarligt sjukdomstillstånd eller misstänkt sådant Remiss för diagnostisk åtgärd enligt B1 - skall därtill innehålla - Diagnos och planerade terapeutiska åtgärder - Resultat av tidigare relevanta diagnostiska undersökningar och fysikaliska statusfynd - Relevant sjukhistoria med symptom, symptomutveckling över tid. Tidigare terapeutiska åtgärder. - Uppgifter med tanke på kontraindikationer - Avsikten med undersökningen inför planerad terapi - Aktuell läkemedelsbehandling - kan därtill innehålla - önskad prioritering

20 Remiss för diagnostisk åtgärd enligt A2 och B2 - behöver därtill inte innehålla mer information än den, som är nödvändig för att undvika att remissmottagaren missuppfattar eller misstolkar vilken undersökning eller vilka undersökningar, som skall utföras Remiss för konsultation enligt C - skall därtill innehålla - Diagnos och/eller frågeställningar. - Relevant sjukhistoria med symptom och eventuellt symptomutveckling över tid. Tidigare terapeutiska åtgärder. - Andra sjukdomar. Aktuella mediciner och hur länge insatt terapi är planerad fortgå - Relevanta fynd vid fysikalisk undersökning och andra undersökningar - Önskad åtgärd, exempelvis o Diagnostisk bedömning av specialist o Bedömning rörande terapival eller fortsatt hantering o Terapi - kan därtill innehålla - Önskad prioritering Remiss för konsultation enligt D - skall därtill innehålla - Diagnos - Relevant sjukhistoria med beskrivning av utförda aktuella terapeutiska åtgärder, utveckling av symptom, allmäntillstånd och funktionsförmåga under sjukhusvistelse eller observation - Aktuellt status, allmäntillstånd och funktionsstatus - Andra sjukdomar, aktuella mediciner - Aktuellt behov, om så är fallet, av övervakning och uppföljning av livsnödvändig funktion

21 - Nya ordinationer av mediciner, hjälpmedel och fysikalisk terapi - Riktlinjer för rehabilitering - Planerade kontroller med diagnostiska åtgärder och klinisk uppföljning samt tidsintervall - Uppgifter om planerad uppföljning: vilka undersökningar bör göras och när; uppföljning på specialistklinik eller mottagande enhet - kan därtill innehålla - Socialt status - Önskad prioritering E Patienten har flyttat, och behov av uppföljning av sjukdom kräver att annan läkare på nya orten tar över. - skall därtill innehålla: - Information enligt C eller D beroende av patientens situation - Speciella åtgärder kan krävas beroende av riksavtalet

22 4. Remisshantering Remiss- eller konsultationsförfrågan (nedan kallat remiss) är en journalhandling och skall dokumenteras som sådan. Remiss sänds till remissmottagaren med brev, lokal distribution eller e-post. Inkomna remisser skall behandlas enligt skriftliga rutiner, - Ankomstregistreras - Bedömas enligt allmänna regler och lokala rutiner. Om eventuell kontraindikation föreligger skall patienten och remitterande informeras därom - Särskilda regler gäller för exempelvis överkänslighet, patienter med särskilda sjukdomar och läkemedelsbehandling - Särskilda strålskyddsföreskrifter anger begränsning av undersökningar med joniserande strålning. Radiologen har såväl skyldighet som rättighet att ändra i remissen föreslagen undersökning för att garantera patientens säkerhet - Radiologen har även skyldighet att ändra föreslagen undersökning till annan metod som säkrare kan besvara en klinisk frågeställning och garantera patientens säkerhet - Prioriteras enligt lokala skriftliga rutiner - Akuta åtgärder hanteras enligt lokala rutiner - Patient och remittent meddelas om undersökningstid samtidigt med ev bokning i lokala system, samt om eventuella förberedelser - Kan den begärda åtgärden över huvud taget inte utföras av remissmottagaren, eller inom den tid som är medicinskt motiverad (tid angiven vid prioritering) skall patienten och dennes ansvarige läkare meddelas därom - Om förhinder för utförande av undersökning inom den prioriterade tidsramen uppstår under väntetiden skall remittenten omgående meddelas därom

23 - Rutin för bevakning och att handläggning enligt ovan sker skall införas och åtgärder dokumenteras - Lokala rutiner för fullständig remisshantering skall utfärdas enligt SOSFS 2004:11 5. Kvalitetsmått - Andel remisser som är utformade och har innehåll enligt standard (mål 100 %) - Andel elektroniska remisser (mål 100 %) - Andel ofullständiga remisser som returneras för kompletterande information (mål : 0 %) 6. Rekommendationer Skriftlig policy för remisstandard och remisshantering utarbetas inom respektive specialitet (Programområden SMR) baserade på detta förslag efter hörande av SPESAK inom SLL samt vederbörlig presentation och diskussion inom Stockholms Medicinska Råd. 7. Definitioner Remiss: - Hänvisning av patient för utredning, yttrande, åtgärd, handläggning, omsorg, vård eller motsvarande - Hänvisning av vävnadsprov, laboratorieprov, eller motsvarande för analys

24 8. Referenser SFS 1985:562. Patientjournallag. Remissen är en journalhandling som skall följa uppställda allmänna regler som avhandlar innehåll, utformning och allmän om hantering. Däri anges också bevarande av journalhandling, offentlighet och sekretess, provtagning för visst ändamål, språk, arkivfunktion, signering, patientintegritet, ADB, omvårdnad. SOSFS 1993:20. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd Patientjournallagen. Som journalhandling räknas allt material som innehåller information om vården exempelvis laboratorieuppgifter, remisser, remissvar, röntgenbilder mm. Det skall finnas föreskrifter om innehållet (3 PJL) och om vem som är skyldig att föra journal (9 PJL). Föreskrift finns om exempelvis IDkontroll, innehåll, anteckning om överkänslighet, signering, språk, patientintegritet med undantag, tillgång, bevarande, förstöring, ADB-förda journaler och krav på datorjournalsystem. Särskilda föreskrifter vid dokumentering av omvårdnad ingår. SOSFS 1996:24. Kvalitetsföreskrifter för vården SOSFS 2004:11. Om ansvar för remisser inom hälso- och sjukvården, tandvården mm. SSI FS 2000:1. Statens strålskyddsinstituts föreskrifter och allmänna skyldigheter vid medicinsk och odontologisk verksamhet med joniserande strålning. 2. Berättigande. a) bedömning enligt vilken en medicinsk bestrålning ger en nytta för patienten, med hänsyn tagen till den diagnostiska informationen eller det terapeutiska resultatet, som är större än den skada som bestrålningen beräknas förorsaka och därvid också med hänsyn tagen till effektiviteten, fördelarna och riskerna med befintliga alternativa metoder som innebär mindre stråldos eller inte alls utnyttjar joniserande strålning. 5. Varje bestrålning skall på förhand ha bedömts vara berättigad med hänsyn till syftet med bestrålningen och den bestrålades individuella förutsättningar. En bestrålning kan vara berättigad i ett enskilt fall, även om den inte är allmänt berättigad

25 6. Den remitterande läkaren eller tandläkaren och den läkare eller tandläkare som beslutar om den medicinska bestrålningen skall, om möjligt, inhämta tidigare erhållen diagnostisk information eller journal, och beakta dessa uppgifter i syfte att undvika onödig bestrålning. Riksavtalet för utomlänsvård jämte kommentarer: Landstingsförbundet Augusti 1996 Författningshandbok för personal inom hälso- och sjukvården. Sammanställd av Kay Wilow. Liber Riktlinjer för remittering till bilddiagnostik Antagna av experter inom området för radiologi och nuklearmedicin i Europa i samarbete med UK Royal college of Radiologists. EU Commission. Löfvendahl S, Hellberg S, Hanning MK: Hur tolkades remissen? Enkät om prioritering av patienter remitterade till ortopedspecialist visade stora skillnader remissgranskare emellan. Läkartidningen 2002:99 (17): Rixlex lagar och förordningar Författningar, föreskrifter och allmänna råd Regionala vårdprogram, Fokusrapporter

26 Beställning Kontorsservice Tel: ; Fax: E-post: Postadress: Box 6401, Stockholm Besöksadress: Olivecronas väg 7, bv; Sabbatsbergs sjukhus Rapporter från är publicerade på: FORUM för Kunskap och gemensam Utveckling Box 6909, Stockholm Telefon Fax