Återhämtningsinriktat arbete i internatform för unga vuxna med schizofreni - Utvärdering och kvalitetssäkring av projektet Källbäck

Transkript

1 Vuxenpsykiatri Gävleborg Återhämtningsinriktat arbete i internatform för unga vuxna med schizofreni - Utvärdering och kvalitetssäkring av projektet Källbäck Gävle den 29 september 2008 Daniel Karlsson, fil mag Lennart Fredriksson, fil dr

2 - 1- Innehållsförteckning 1. Introduktion s Bakgrunden till projektet s Projektets syfte och mål s Definition och forskning begreppet återhämtning s 4 2. Verksamheten s Uppstart av projektet s Urvalsprocess av deltagare s Återhämtningsplaner s Projektets samarbete med anhöriga s Projektet Källbäcks samarbetsformer s Källbäck i jämförelse med andra verksamheter s Utvärderingens syfte och frågeställningar s Utvärderingsmetod s Urval s Mätinstrument/variabler s Tillvägagångssätt s Resultat s Neuroleptikadosering s Vårdkonsumtion s Anhörigbörda s 17

3 PANSS RS-S s Diskussion och slutsatser s Slutsatser s Källförteckning s Bilagor s 30

4 Introduktion 1.1 Bakgrund till Projektet Källbäck Inom Gävle kommun fanns unga människor med schizofrenidiagnos som visade sig ha mycket stora svårigheter att delta i samhället och tillgodogöra sig det rehabiliteringsutbud som landstinget och övriga vårdgivare/samhällsinstitutioner idag kan erbjuda. De saknar en plattform av grundläggande tillit och självkänsla och har svårt att själva skapa ett meningsfullt liv. Deras psykiska sjukdom uttrycks i isolering, passivitet ibland självdestruktivitet och oförmåga att samarbeta med andra. De upplever ett påtagligt utanförskap och grundläggande sociala färdigheter saknas liksom förmågan att sköta om sig själv med allt vad det innebär. Majoriteten bor hemma hos sina föräldrar, som får fungera som anhörigvårdare, utan förutsättningar att kunna bryta den isolering, passivitet och psykotiska värld som dessa personer befinner sig i större delen av sin vardag. Nuvarande vård- och behandlingsutbud ger små möjligheter att svara upp mot målgruppens reella behov, som är både komplexa och omfattande. Istället tenderar målgruppen att hamna i en varaktig passiv tillvaro med förödande konsekvenser för såväl den enskilde som deras närstående. En tillvaro där beroendet av omsorg från närstående och omfattande stödinsatser från psykiatri och kommun riskerar att permanentas. Förutom det svåra lidande som denna tillvaro skapar för såväl den enskilde som dennes närstående så får det långtgående konsekvenser ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Faktum är att villkoren saknas idag för en individuellt anpassad rehabilitering och personlig utveckling för definierad målgrupp. Befintlig psykiatrisk öppen - och sluten vård kan inte svara upp mot deras omfattande behov, vilket även gäller för andra vårdgivare oberoende/samarbete oss emellan. Det saknas således ett verkligt och trovärdigt alternativ som har de förutsättningar som krävs för att verka utifrån ett helhetsperspektiv, där individens potentiella resurser kan tillvaratas och utvecklas. Med utgångspunkt från ovanstående omständigheter ser vi att vår idé om en rehabiliteringsenhet i internatform skulle svara upp mot de faktiska behov som målgruppen ger uttryck för. Inom Psykosenhetens öppenvård fanns funderingar på hur vården skulle kunna förbättras för i synnerhet ungdomar inom enheten. Det stöd som kunde ges i öppenvården svarade inte upp mot de behov ungdomarna med psykosproblematik hade. Erfarenheten från ungdomsgruppens verksamhet hade visat att det behövdes fler tillfällen med gemenskap, att det var viktigt att bryta isolering och inspirerande att göra roliga saker tillsammans. All personal på Psykosenhetens öppenvård framförde synpunkter på vad de trodde kunde vara framgångsrikt i vård och behandling av unga vuxna med psykosproblematik. Samtliga ansåg att få möjlighet att återhämta sig i sin egen takt var något viktigt, fokus i diskussionerna var också reell delaktighet och att ge möjlighet att stärka självkänslan. Tanken att skapa en dagvårdsenhet utanför sjukhuset vidareutvecklades till iden om ett internat/veckovård. Utvecklingsmedel erhölls från Nationella Psykiatrisamordningen, s.k. Miltonpengar Innan projektet startade söktes lämplig lokal, personal rekryterades och projektorganisationen planerades. Informationsprocessen påbörjades till psykosenhetens personal, övriga kliniken, RSMH, kommunen, IFS med flera. Ett informationsblad med en bifogad enkel intresseanmälan togs fram och delades ut, ofta via kontaktperson, till presumtiva deltagare. Denna enkla intresseanmälan formulerades som ett erbjudande till den som tillsammans med andra vill skapa en bättre möjlighet att bestämma över sin vardag. Delaktighet ansågs som väsentligt i verksamheten, inredningen på Källbäck skapades tillsammans med deltagarna.

5 - 4- Tanken var att ge ungdomarna möjlighet att komma med idéer och att verksamheten skulle bygga på demokratiska processer. 1.2 Projektets syfte och mål Projektet Källbäck startades som en innovativ satsning på ungdomar med schizofreniproblematik. Projektets huvudsakliga syfte är att befrämja återhämtningsprocessen hos deltagaren. Syftet uppnås utifrån aktiviteter, utbildningar och ansvarstagande i vardagen. Deltagaren skaffar sig kunskap och erfarenheter kring vad det innebär att leva med sjukdomen och dess symptom. Verksamheten ska fungera som en avlastning för den ofta nära relationen, med anhöriga men också som en utslussning till det verkliga livet med diverse krav och ansvar. Trots stora landvinningar inom psykiatrisk vård- och behandling de senaste decennierna haltar det betänkligt vad gäller rehabiliteringen av unga vuxna med schizofrenidiagnos. Att utveckla former och rehabiliteringsprogram som ger reella förutsättningar för återhämtning och personlig utveckling för målgruppen bör därför vara ett högprioriterat område. Att delvis ändra fokus och skapa större möjligheter att på allvar kunna delta i livets alla delar ses som en framkomlig väg. Att öka livscirkeln för målgruppen istället för att i allt för stor utsträckning fokusera på brister, svårigheter, sjukdom, vård och biverkningar. Att förebygga en passiv kronikerutveckling torde ligga i allas intresse liksom att utveckla ny kunskap inom området. Syftet med projektet är att: Utveckla en ny vård- och behandlingsform för unga vuxna med schizofrenidiagnos, där arbetssätt och metodutveckling skall harmoniera med målgruppens behov. Målsättningen med projektet är att: Generera ny kunskap kring rehabiliteringen av unga vuxna med schizofrenidiagnos. Motverka en passiv kronikerutveckling med ett livslångt lidande hos målgruppen. Säkerställa den enskilde individens delaktighet i utformningen av den konkreta rehabiliteringsplanen. Minska målgruppens beroende av stöd från psykiatri och kommun. Minska beroendet av stöd från närstående. Reducera slutenvårdskonsumtionen för målgruppen. Utveckla fruktsamma samarbetsformer med närstående, kommun och övriga samhället. 1.3 Definition och forskning kring begreppet återhämtning Begreppet återhämtning växte fram i början av 1980-talet när personer som tillfrisknat från psykisk ohälsa startade att delge sina egna upplevelser och erfarenheter kring tillfrisknandet. Personer som insjuknade blev snabbt diagnostiserade vilket gav känslan att vara stämplad med sin sjukdom vilket medförde att hoppet kring återhämtning och ett acceptabelt liv sakta suddades ut. Här skapas en psykologisk modell kring återhämtning som består av fyra olika hörnstenar: hopp, självkänsla, meningsfullhet i livet och ansvarstagande. Dessa fyra faktorer ses som avgörande för individens möjlighet till återhämtning. (Andresen, R, mfl. 2003). Återhämtning har länge varit ett omdiskuterat begrepp vad gäller innebörd och dess omfattning. Men forskning tycks visa att antalet personer som återhämtar sig är större än vad som tidigare varit känt. En orsak till detta kan vara att alla personer inte berättar om eller medger sin process gällande återhämtning. Forskare menar att återhämtning både speglar

6 - 5- personens förmåga att hantera sin sjukdom men också en reducering av de mediciner som används mot sjukdomen schizofreni. (Torrey, 2002). Under 1960 och talet startade avvecklingen av de psykiatriska institutionerna och ersattes istället av ett framväxande samhällssystem med fokus på rehabilitering under talet. Under 1990-talet har en ny vision skapats kring behandling av psykisk ohälsa med begreppet återhämtning i fokus. Återhämtning från psykisk sjukdom är ett begrepp som i fortsättningen kommer att ge människor inom sjukvården vägledning. Det är viktigt att skapa riktlinjer för hur ett återhämtningsinriktat sjukvårdssystem växer fram. Att fler människor inom vården börjar förstå att begreppet återhämtning innebär ett första viktigt steg mot den nya framtida psykiska vården. Återhämtning beskrivs som en personlig unik process där individens attityder, värderingar, känslor och mål förändras (William 1993). Deegan (1995) menar att återhämtning kan ses som en resa utan något huvudsakligt mål. Individer måste inte bara återhämta sig från den psykiska sjukdomen utan även från låga förväntningar och icke humana kliniska erfarenheter. Människor runt om i världen börjar idag tala mera om återhämtningsprocessen. Varje person måste genomgå den skrämmande och påfrestande resan inom sig själv för att förändra värderingar. I grunden handlar det om att varje person inte ska betraktas som ett objekt utan subjekt som kan agera därefter. Varje handling som utförs inom den psykiska vården vilken reducerar det humana subjektet till ett objekt betraktas förtryckande, icke human och våldsam. Makten som finns inom vården och psykiatrin måste fördelas mellan anställda och brukare istället för att missbrukas. Återhämtningsforskningen kan delas in i två grenar: 1) en forskningsgren har intresserat sig för att finna objektiva kriterier då återhämtning har skett. Återhämtning blir här ett slutmål. Forskningen om återhämtning som ett resultat av olika vårdprogram och stödformer intresserar sig särskilt för att finna empiriskt testade metoder som är dokumenterat effektiva. Forskningen utgår från en medicinsk modell. En psykiatrisk diagnos utgör grunden och bildar utgångspunkt för vilken kombination av insatser som sätts in. Genom denna forskning har man identifierat ett antal kunskapsbaserade metoder som anses återhämtningsbefrämjande. 2) Återhämtning som en livslång process, mer som ett mål än ett resultat. Man menar att återhämtning inte är synonymt med att vara fri från sina symtom, utan kan innebära att man kan hantera dem och leva ett tillfredsställande liv. Att enbart se elimineringen av symtom som tecken på återhämtning anses vara otillräckligt för att förstå den situation som psykiskt funktionshindrade brottas med. Istället påtalas faktorer som att kunna hantera sina symtom och skapa en ny riktning i sitt liv som en mer meningsfull målsättning (Young & Ensing, 1999). Återhämtning behöver inte enbart betyda att en patient är fri från sina besvär utan kan även vara ett sätt att lära sig hantera dem och därmed leva ett tillfredsställande liv. Forskare delar upp begreppet på två olika nivåer: - Social återhämtning - Total återhämtning Social återhämtning innebär att personen lever ett normalt socialt liv där paranoida vanföreställningar och röster fortfarande kan förekomma. Personen har kontakt med öppenvården. Total återhämtning innebär att personen inte uppvisar några symtom av svåra psykiska besvär och har ett fungerande socialt liv. Här förekommer ingen behandling inom psykiatrin. Strategin att fördela återhämtning på dessa ovannämnda nivåer får kritik av vissa

7 - 6- forskare som istället anser att återhämtning handlar om en livslång process där individens egna bedömningar är det centrala.( Mezzina et al 2006), (Young & Ensing 1999). Enligt en studie av Young & Ensing 1999 kan återhämtningsprocessen delas upp i fem olika steg: - Moratorium, en fas av förnekande, hopplöshet och identitetssökande. - Medvetenhet, individen får ett första hopp om ett bättre liv. - Förberedelse, personen börjar arbeta för återhämtning t ex kunskap om sjukdomen. - Återuppbyggande, intensivt arbete mot återhämtning. Skapa en positiv känsla kring sin egen person. - Växande, personen har lärt sig hantera sina symtom och leva med dem Begreppet presenteras antingen alltför enkelt alternativt för revolutionerande. Det kan vara ett problem med att definiera begreppet återhämtning inom den psykiska vården. Återhämtning omfattar sex olika avgörande riktlinjer: identitet, stödjande insatser, det sociala, makt och kontroll, hopp och optimism samt risktagande och ansvarstagande. Det egna ansvarstagandet hos individen utgör hjärtat i processen återhämtning. (Bonney & Stickley, 2008). Processen återhämtning är ytterst individuell och medför nya erfarenheter för individen under resans gång t ex personlig utveckling, risktagande, misslyckas och försöka igen samt bli delaktig i samhället. Personer med tidigare negativa livserfarenheter erhåller en särskild svår kamp vad gäller återhämtningsprocessen. De avgörande elementen i återhämtningsprocessen är hopp, att ha människor runt omkring som tror på dig, religiös och andlig tro, personligt växande och att personer med schizofreni behandlas som en människa och inte en sjukdom. Berättelser av personer med tidigare schizofreni som tillfrisknat visar att chansen för att återhämta sig inte alls är omöjlig. En vändpunkt kan vara att ge personal som arbetar med schizofrena patienter kunskap kring hur vanlig återhämtning är och att det sker. Därefter förändra attityder runt återhämtning som ett faktiskt alternativ till sjukvården och dess behandling som finns idag. (Kelly & Gamble, 2005). Återhämtning syftar först på inre förhållanden hos individen bl.a. attityder, erfarenheter och processer som förändrar individer i riktning mot tillfrisknande. Till yttre faktorer räknas omständigheter, policys och lärande. Inre och yttre faktorer producerar tillsammans begreppet återhämtning. Med det inre välbefinnandet menas; hopp, läkandet och det sociala nätverket. Individen måste tro på att återhämtning är möjlig. Viktigt blir att känna igen och acceptera sitt problem, att fokusera på styrka istället för svaghet, se framåt istället för bakåt och vara riktigt stolt över varje litet steg i rätt riktning. Individer måste skapa ett själv som är separerat från sjukdomen och en känsla av kontroll. Att under lång tid ha kontakt med psykiatrin kan göra att personen mister känslan av kontroll och känner sig hjälplös. En beroendeproblematik kan lätt uppstå mellan brukare och den psykiatriska kliniken. Individen måste ofta kämpa med att först agera som en oberoende igen och sedan bygga upp ett civil kurage. De yttre förutsättningarna handlar istället om mänskliga rättigheter, kulturen och återhämtningsinriktade insatser. Vad gäller psykisk ohälsa har de mänskliga rättigheterna som mål att eliminera och reducera diskrimineringen, förebygga och skydda personer som befinner sig inom sjukvårdssystemet. De mänskliga rättigheterna ska se till att individen får samma möjlighet till studier och anställning samt hjälper personen att få tillgång till nödvändigt stöd samt resurser från samhället. (Jacobson & Greenley 2001). Forskning visar att en av de viktigaste faktorerna till återhämtning från psykisk ohälsa är personen själv och dess roll bl.a. inställningen till att bli bättre, hanterandet av sjukdomen och

8 - 7- ett erkännande av sina behov. Den personliga inställningen till att bli bättre blir en indikator på att processen är möjlig. Forskningen visar att framförallt tre avgörande grundpelare blir mest betydelsefulla för individens roll i processen: bestämma sig för att lyckas, ha ett sinne för självkontroll och förmåga att utveckla en ny identitet. De flesta intervjuer visar på att individer med schizofreni har en medvetenhet om konsekvenserna med att förändra attityder d v s skapa nya vanor, värderingar och rutiner som ligger närmare det normala livet. Personen distanserar sig från sin psykiska ohälsa genom att ta ett ansvar för det egna välbefinnandet vilket ger en ny mening till det vardagliga livet. Detta skapar i sin tur en möjlighet att komma i kontakt med sig själv och bestämma sig för att arbeta mot att må bra psykiskt och emotionellt. För att individer ska återhämta sig blir en separation från de egna problemen avgörande för att sedan studera dem som hanterbara och föränderliga. En viktig del blir när personen uppnått återhämtning att sedan finna strategier för att undvika återfall (Marin et al, 2005). En del tidigare studier kring återhämtning inriktar sig på materiella tillgångars betydelse. Vikten av att ha ett eget hem är förutsättningen för ett vardagligt liv. Att erhålla ett eget hem skapar känslan av att bygga en grund, identitet, kontaktnät, värme, plats att känna sig trygg samt få psykiskt skydd. Studien visar att bland en rad olika tillgångar var hemmet det viktigaste och mest betydelsefulla för människor med psykisk ohälsa. Andra faktorer som nämndes var hobbies, utbildning, självkänsla och socialt nätverk. Hemmets fördelar i återhämtningsprocessen kunde listas enligt följande: en plats för växande och utveckling, en plats att kontrollera, att skilja på privata och det sociala livet samt en plats att längta till och drömma om. Det visade sig vara betydelsefullt med en plats att vända tillbaka till som stod för tryggheten speciellt i påfrestande psykiska sammanhang. Individer med psykisk ohälsa uppger att hemmet blir en plats att ladda batterierna på och få möjlighet att bara slappna av. Att få uppleva det vardagliga livet med dess erfarenheter i ett boende är mycket centralt i processen kring återhämtning. Det visade sig även att små vardagliga bestyr som att gå ut med någons hund, eller skriva ett skapade energi och kraft till att gå vidare med livet (Borg, et al, 2005). I en studie av Topor, A et al 2006 behandlas betydelsen av familj, vänner och professionella i processen återhämtning. För personer med psykisk ohälsa som befinner sig i återhämtning är det betydelsefullt med vetskapen av anhörigas och vänners stöd samt omtanke. Att anhöriga och professionella stödjer individen och är tillgängliga visar sig vara till hjälp för personer i återhämtningsprocessen. För det andra visade det sig vara till stor hjälp om personer utförde mer än vad som förväntades av dem t ex lånade ut pengar alternativt utförde någonting utöver det vanliga för att stötta personen i återhämtning. För det tredje blev individer hjälpta av att anhöriga och vänner gjorde någonting annorlunda än vad som förväntades av dem. Dessa ovannämnda faktorer fick personer i processen att känna sig speciella, utvalda och värda någonting extra. Andra människor i den sjukes omgivning kan alltså bidra på ett fördelaktigt sätt till återhämtningsprocessen. Att ha relationer med andra visar sig vara ytterst betydelsefullt för den psykiska hälsan. Anhöriga och vänner kan bidra med framförallt att finnas vid personens sida och stödja det fortsätta arbetet mot återhämtning. Ibland förekommer att individer med psykisk ohälsa måste lämna de tidigare sociala nätverken för att skapa nya kontakter som inte är involverade med psykiatrin. Detta kan ses som en bekräftelse på att processen är igång. I andra studier beskrivs återhämtning som en ständigt pågående interpersonell och social process. Det handlar till stor del om sociala erfarenheter hos individen som i sin tur återigen bygger upp självet och vikten av ett liv med sociala kontakter. Att socialiseras i en verklig

9 - 8- miljö och omgivning med dess rättigheter och valmöjligheter har stor betydelse. Återhämtning kan ses som en interaktiv resa där upplevelsen av att vara inkluderad som medborgare i ett socialt kontext blir viktigt. Forskare har försökt kartlägga hur återhämtning kan ses som en pågående social process och vilka delar som ingår. Studier visar att den sociala processen kan delas upp i den personliga sfären, interpersonella samt olika sociala domäner. Den personliga sfären innebär att individen börjar återfå en känsla av kontroll över livet och möjligheten att själv bestämma och ta ansvar för sina beslut. Andra förändringar är skapandet av nya rutiner, värderingar och vanor som för personen närmare det verkliga livet. Interpersonella sfären innefattar betydelsen av andra människor. Här tycks det vara viktigt med att ha människor som alltid finns där och stöttar trots de ofta varierande omständigheterna. Den sociala sfären delas upp i tre olika arenor: offentlig, privat och den sociala. Samhället kan sägas vara uppdelat i olika arenor där individen intar olika roller med meningsfulla aktiviteter och umgänge med andra människor. Dessa arenor i kombination med varandra frambringar återhämtning eftersom den psykiska ohälsan inte hamnar i centrum. För personen är det av stor betydelse att känna tillhörighet med en grupp människor eller med en speciell plats för att integreras socialt i samhället (Mezzina et al 2006). De individuella variationerna för återhämtning hos personer med psykos och schizofreni problematik är ytterst olika. Processen ser olika ut beroende på hur de olika sfärerna ser ut och upplevs. En genomgående likhet är att hälsa och ohälsa samt kompetens och dysfunktioner starkt interagerar med varandra. Påverkansfaktorer som får vägen mot återhämtning att variera är livsstil, attityder, personlighet, det sociala samt de materiella resurserna. Mellan individer finns stora olikheter mellan betydelsen av arenor. En individ kan uppleva den sociala arenan med aktiviteter och relationer som mest betydelsefull medan en annan person kan tycka om att befinna sig i den privata sfären med liknande utveckling (Mezzina et al, 2006). Deegan, p et al utförde en studie där det studerades hur det är att bruka medicin i återhämtningsprocessen. I studien presenteras fem olika hjälpstrategier för att öka inflytandet över medicineringen. Strategi 1: Att lära sig tänka annorlunda om medicinen. Strategi 2: Att lära sig tänka annorlunda om sig själv. Strategi 3: Tänka annorlunda om psykiatrer. Strategi 4: Förberedelser inför mötet med din psykiater. Strategi 5: Ta initiativet under läkarbesöket. Det visar sig att personer med psykisk svaghet ofta använder personliga mediciner, icke farmakologiska för att skapa välbefinnande och undvika kontakt med psykiatrisk klinik. Dessa mediciner är skapade på egen hand av personen och kan vara t ex aktiviteter som ger mening och höjer självförtroendet i vardagen. Studien visar att medicin ofta presenteras ha en blockerande effekt på processen. Ofta uppstår konflikter mellan den som ordinerar medicinen och brukaren kring dess effekter. Svårigheten handlar om vem som egentligen har rätt att säga om en medicin fungerar eller inte. Läkaren kanske upplever besvären som mindre medan brukaren upplever att den endast kontrollerar och medför en förlust av mig själv. Människor med psykisk problematik förnekar alternativt undviker mediciner för att inte bli konfronterade med sin sjukdom. Studier har visat att två tredjedelar av dem som insjuknar i schizofreni återhämtar sig. Institutionalisering, socialisation i rollen av patient, avsaknad av resurser gällande rehabilitering, minskade ekonomiska möjligheter, minskad social status, sideffekterna av medicinen och förlust av hoppet ses som faktorer vilka ibland utvecklar sjukdomen kroniskt. En rad olika erfarenheter som visade sig ha stor betydelse i återhämtningsprocessen: bestämdhet, självhjälp, ha vänner som accepterar. Mindre bra visade sig vara erfarenheten av medicin och sjukvårdspersonal. Känslan av att ha ett själv med en bestämdhet att bli bättre, en

10 - 9- optimism, medvetenhet om att ta ansvar och hjälpa sig själv, förståelse, hantera och acceptera sin sjukdom var avgörande i vägen mot ett tillfrisknande (Tooth, B, et al, 2003). Remission Kvalitetssäkring inom vården av patienter med schizofreni innebär mätning av förändring av symtom över tid. Skattningsskalor är till idag det enda riktigt användbara verktyg som vi har inom psykiatrin för att få någorlunda objektivt mått på graden av psykiska besvär hos patienten. Trots att det finns åtskilliga skattningsskalor konstruerade för att bedöma psykotiska symtom så har dessa visat sig vara ohanterliga i klinisk praxis. RS-S (Remissionsskala vid Schizofreni) är utvecklat för att enkelt kunna användas i klinisk vardag. RS-S baseras på den ursprungliga PANSS-skalan där åtta av totalt trettio items valts ut för att spegla kärnsymtomen vid schizofreni. I Sverige finns idag två grupper som arbetar parallellt med att sprida kunskap om remission och utvecklar material som skall verka som ett stöd inom området. Arbetet med remission påbörjades redan 2003 av en internationell och en europeisk arbetsgrupp där arbetet publicerats i olika psykiatriska tidskrifter (Opler, G. A, Jung, E. M, Danan, D, et al 2008). En mängd tidigare forskning använder begreppet remission istället för återhämtning. Remission innebär att individen återhämtar sig från sitt sjukdomsförlopp genom att symptomen minskar och försvinner. Vid mätningar av remission används ett nytt instrument vid namn PANSS (positive and negative syndrome scale). Positiva symtom innebär nya besvär som tillkommer medan negativa symtom innebär förlust av tidigare funktioner. Instrumentet mäter positiva och negativa symptom hos patienten samt även mera generella symptom. I en studie utförd av Santor och Ascher-Svanum (2007) undersöktes träffsäkerheten och pålitligheten i PANSS RS-S instrumentet genom att samla resultat från ett stort antal patienter med schizofreni och schizoaffektiva störningar. Studien visade att de begrepp som mäter positiva och negativa symptom var väl formulerade för att mäta Remission hos patienterna under de senaste sex månaderna. Inget av de valda åtta begreppen ska överstiga ett värde av tre poäng, om så är fallet befinner sig patienten inte i Remission.. Det visar sig i forskningen att patienter som uppvisar Remission fungerar bättre i det sociala livet, har bättre hälsa, större sociala nätverk, fungerar mera effektivt i samhället och till större del lever i familjelivet. (Helldin, L mfl. 2007). En studie av Helldin et al, 2006 visade att en tredjedel av patienterna med schizofreni uppnådde remission av sina symtom utifrån PANSS RS-S. I studien undersöktes även patienternas kognitiva förmågor utifrån olika test som b l.a. arbetsminne, inlärning och långtidsminne. Forskningen visade att samtliga patienten som uppnått remission visade en mera utvecklad kognitiv förmåga jämfört med gruppen som inte uppvisade remission. Det blir avgörande att förstå vikten av de kognitiva förmågorna hos individen för att studera utvecklandet till remission.

11 Verksamheten 2.1 Uppstartandet av projektet För de som gjort intresseanmälan, anordnades ett studiebesök på Källbäck, inför detta skickades ett enkelt frågeformulär ut. Formuläret var medvetet formulerat för att belysa tron på människors förmåga till förändring/utveckling och det gavs också möjlighet att inte besvara formuläret skriftligt utan samtala om frågorna vid studiebesöket. Närstående och/eller annan viktig person fick gärna medfölja. Information har fortlöpandes spridits under projekttiden bl.a. utifrån föreläsningar på diverse konferenser och studiebesök av presumtiva deltagare (se bilaga 1). Tillsammans med dem som ville prova Källbäck, planerades innehållet gemensamt med deltagaren, med utgångspunkt från egna önskemål om förändring. Den första tiden i projektet bestod av att tillsammans med deltagarna inreda både deltagarnas rum och de gemensamma utrymmena. Överenskommelser avtalades hur det gemensamma livet på Källbäck skulle fungera. Kontrakt tecknades med varje deltagare som kan ses både som ett hyreskontrakt, ansvarstagandet för sig själv, varandra och ansvar för huset (se bilaga 2). Tanken var att skapa och frambringa en miljö där samtliga kan vara med och påverka, samt att skapa lust till aktiviteter. Projektet drivs i en stor 1800-tals villa som erbjuder en trivsam och harmonisk atmosfär för både personal och deltagare. Villan har ett stort antal rum vilket gör att deltagaren kan välja mellan gemenskap i gruppen alternativt avskildhet på rummet. Platsen att driva projektet är lugn trots det mycket centrala läget i staden och dessutom med stora grönområdet vilka ger möjligheter för aktiviteter sommartid. I startskedet var det oklart gällande dygnsvård eller dagvård då brandskyddet behövde ses över. För de presumtiva deltagare som var på studiebesök, visade sig vikten av en reell delaktighet redan i detta tidiga stadium. En avgörande faktor var deltagarens egen känsla och upplevelse kring att delta på Källbäck. Vid studiebesöket får deltagaren välja vem som skall medfölja, t ex närstående, kontaktperson eller familj och sedan skriftligen eller muntligen berätta kring förändringar, svårigheter och målsättningar. Klartecken för brandskydd gavs 11/9-06 och två deltagare började vistas på Källbäck nattetid. En brandskyddsutbildning gavs för alla deltagare och personal tillsammans både teoretiskt och praktiskt, vilket i sig skapade en trygghetskänsla. Det låga antalet personal som arbetar i projektet medför en större trygghet i relationsarbetet, mindre konflikter och snabbt beslutsfattande. Fördelar grundar sig även i att vara både manlig och kvinnlig personal i en jämn fördelning i varierande åldrar. En tanke har även varit att anställa personal med olika erfarenhet även utanför vården för att erbjuda nya synsätt och ett annorlunda bemötande. Arbetsgruppens sårbarhet ökar dock något utifrån det låga antalet personal. Deltagare vänder sig till olika personal beroende på vad som är i fokus. 2.2 Urvalsprocess av deltagare Deltagare som kommer till projektet Källbäck på studiebesök har gjort ett aktivt val, för att därefter väljas ut efter de urvalskriterier som finns med stöd från bl.a. öppenvården. En viktig faktor är att deltagaren betraktar det som ett erbjudande att komma till Källbäck. Deltagarna ålder ska vara mellan arton och trettiofem år med en uttalad psykotisk problematik. En kontakt med psykiatrin sedan tidigare utgör ett krav samt även nolltolerans gällande missbruk. Den presumtiva deltagaren får inte ha ett aktivt pågående missbruk under tiden på Källbäck,

12 - 11- då personalen upplever att resurser saknas för sådana ärenden. Våld och hot är också en faktor som absolut inte accepteras. Processen med fokus på urval artar sig mestadels så att en person med sedan tidigare kontakt med psykiatrin genom slutenvården och/eller kontakt med öppenvården, får ett erbjudande om deltagande i Källbäck. Personen ses av personal från öppenvården som en lämplig deltagare på Källbäck och sedan tillfrågas denna om intresse och studiebesök. Vad gäller förfarandet vid inskolning för presumtiva deltagare erbjuder projektet Källbäck varje individ att under två veckor, betalningsfritt, delta i verksamheten. Strategin gör att varje deltagare får möjlighet att lära känna personal och övriga deltagare i projektet. Modellen har givit stor framgång hos deltagarna.. I enstaka undantagsfall görs en individuell planering, med stöd av öppenvården, innan inskolningsperioden. Målsättningen är att i framtiden fortsätta att erbjuda inskolning efter ovannämnda strategi, med en anpassning helt efter varje individs individuella önskemål. Det viktiga vid urvalet är att personen som tillfrågas absolut inte upplever denna förfrågan som ett tvång utan istället som en möjlighet eller erbjudande att utvecklas mera som människa. Det behöver inte vara personal som tar initiativet till förfrågan angående deltagande i Källbäck, det finns ett antal fall där individer själv visat intresse och stark vilja för ett studiebesök. 2.3 Återhämtningsplaner När deltagaren börjar på Källbäck efter en inskolningsperiod på två veckor görs en översikt gällande livssituationen vilket skapar grunden för utformandet av en återhämtningsplan. Planen grundar sig på vad deltagaren själv har uttryckt och vad som skall förändras för ett bättre mående. Varje enskild deltagare har en gemensam Källbäcksplanering och en individuell planering. Återhämtningsplanen utgår ifrån vad deltagaren vill förändra, samt önskar få hjälp med för att må bättre. Planeringen sker hela tiden tillsammans med deltagaren. Det har visat sig att uppnåeliga målsättningar har varit fördelaktiga då nya mål ständigt har blivit formulerade. I bilaga 3 presenteras exempel av två olika återhämtningsplaner på Källbäck. Det tog relativt lång tid innan någon gruppkänsla infann sig hos deltagarna. Imponerande var den hänsyn som fanns mellan deltagarna, trots stundtals den frekventa psykotiska påverkan. Ett gemensamt ansvartagande för gruppen och varandra tycktes bli naturlig, när en vi känsla skapats. Deltagaren skriver tillsammans med personal under ett kontrakt som reglerar både förhållningsregler och ekonomiska åtaganden. Kontraktet lyfter fram vikten av deltagarens egna ansvar. 2.4 Projektets samarbete med anhöriga Källbäck har ett nära samarbete med deltagarnas anhöriga gällande både återhämtningsplaner och i en mera vardaglig samvaro. Anhöriga finns oftast med redan i förberedelsestadiet under studiebesöket. För oss blir de viktigaste redskapen deltagarnas anhöriga för att på ett effektivt sätt nå framgång hos den enskilde individen. Anhöriga är välkomna till Källbäck på besök under veckorna efter överenskommelse. Under vissa högtider och storhelger anordnas gemensamma middagar, där anhöriga bjuds in utifrån samtycke med deltagarna. 2.5 Projektet Källbäcks samarbetsformer Källbäcks samarbete sträcker sig till en rad olika instanser bl.a. många av Gävle Kommuns förvaltningar, Gästprojektet, Familjeslanten, folkhögskolan Sjövik mfl. Ytterligare en samarbetsform är Intressegruppen för Källbäck där samverkanspartners inom Gävle Kommun

13 - 12- bl.a. Omvårdnadsnämndens ordförande, Nygården och Treklöverns verksamhetschefer, representanter för intresseorganisationerna, försäkringskassan, komvux samt Kultur och fritid deltar för att tillsammans med personal och deltagare kritiskt granska verksamheten. Mötet handlar till stor del om brainstorming där nya idéer till utveckling och förnyelse tar form. Källbäcks samarbete med övriga organisationer är massivt vilket skapar goda relationer och bygger viktiga nätverk för en framtida överlevnad. För att se hur Källbäck placeras i den psykiatriska organisationen inom landstinget Gävleborg (se bilaga 4). 2.6 Projektet i jämförelse med andra verksamheter Det innovativa projektet Källbäck fokuserar på att driva en verksamhet där deltagarna med hjälp av olika aktiviteter, som t ex ESL, föreläsningar, arbetsträning, rösthörargrupper och unga vuxna gruppen, drivs till återhämtning. Aktiviteter och utbildning syftar till att främja återhämtningen hos respektive individ utefter individuell förmåga och i en miljö som främjar gemenskapen. Ståndpunkten innebär att projektet Källbäck inte enbart vill erbjuda ett fungerande boende och vardag för individen utan framförallt också skapa utveckling och därmed återhämtning i jämförelse med särskilda boenden enligt SOL. I Källbäcks verksamhet finns förväntningar på utveckling och ansvartagande hos varje enskild individ med psykisk ohälsa samt en vaksamhet på värdegrundsfrågor och syftet med projektet Källbäck. Verksamheter som hamnar under beteckningen SOL erbjuder individer en bostad med hjälp och stöd av personal. Antingen för den som har kroppsligt alternativt psykiskt funktionshinder. Personer med psykiskt funktionshinder kan få egen bostad med särskild service av personal. Stödet varierar efter behov som t ex städning, tvätta och handla mat. Individen kan utöver detta även få hjälp med att planera fritid och ekonomi. Syftet enligt SOL är att leva och bo på ett sätt som är anpassat efter individens behov för en fungerande vardag. En jämförelse med projektet Källbäcks syfte och målsättning visar en avsevärd skillnad. Verksamheter som går i linjen särskilda boenden enligt SOL saknar ett tydligt mål och strategi för individen att återhämta sig utefter aktivt deltagande i utbildningar, föreläsningar etc. kring den psykiska ohälsan och dess symptom. Målet för särskilda boenden tycks istället vara att endast skapa ett boende och en livssituation som medför att individen med stöd kan hantera vardagen. 3. Utvärderingens syfte och frågeställningar Syftet var att utvärdera i vilken utsträckning projektet Källbäck har uppnått de formulerade målsättningarna. Frågeställningar: - ger Källbäck ny kunskap om rehabiliteringen av unga vuxna med schizofrenidiagnos? - motverkar Källbäck en passiv kronikerutveckling hos målgruppen? - är den enskilde individen delaktig i utformandet av rehabiliteringsplanen? - reducerar Källbäck målgruppens behov av stöd från kommun och psykiatri? - vilken inverkan har Källbäck på beroendet av stöd från anhöriga? - leder Källbäck till en minskad konsumtion av vård för målgruppen? - vilka samarbetsformer finns med närstående, kommun och övriga samhället? - reduceras dosen av neuroleptika hos målgruppen under tiden på Källbäck?

14 - 13- Utvärderingen är designad för att belysa projektet ur tre olika grundperspektiv: deltagare, anhöriga och organisation. 4. Utvärderingsmetod 4.1 Urval Samtliga deltagare i projektet har diagnosen schizofreni. Åldern är mellan år. Fyra av deltagarna är män och två är kvinnor. De bor inom projektets upptagningsområde Gästrikland. Stödet för deltagarna utanför Källbäck innefattar bl.a. läkarkontakter, gruppboenden, föräldrar och boendestöd. Majoriteten av deltagarna i projektet saknar kontakt med kommunpsykiatrin. Nedan följer en presentation över den enskilde deltagarens stöd från dessa ovannämnda instanser utöver Källbäck. Psykiatri Kommun Deltagare 1 läkarkontakt på kliniken har gruppboende Deltagare 2 läkarkontakt på kliniken saknar kontakt med kommunpsykiatrin Deltagare 3 läkarkontakt öppenvård saknar kontakt med kommunpsykiatrin Deltagare 4 läkarkontakt öppenvård har boendestöd en gång i veckan Deltagare 5 läkarkontakt öppenvård saknar kontakt med kommunpsykiatrin Deltagare 6 läkarkontakt öppenvård assistentstöd via folkhögskola Här blir det viktigt att poängtera att flera av de nuvarande deltagarna till stor del bor och vistas mycket hos föräldrar samt därigenom erhåller stöd. En del av dessa deltagare deltar även i psykosenhetens grupp för unga vuxna som erbjuder gemenskap och upplevelser en gång i veckan. 4.2 Mätinstrument och variabler Utformningen av rapporten är deskriptiv där variabler mäts för att spegla utvärderingens uppsatta frågeställningar. I studien används ett antal mätinstrument för att undersöka mätvariabler samt för att söka efter tecken på signifikanta skillnader. Neuroleptika För att i studien erhålla ett mera heltäckande resultat innefattas variabeln neuroleptika dosering. Variabeln ger möjligheten att se förändringar i dosering avseende tiden före och under projektet Källbäck. Variabeln neuroleptika visar på ekvivalenta doser i Haldol för att därigenom ha möjlighet att jämföra dosvärden. Omräkning av värden görs utifrån litteratur från apoteket (Eriksson, & Pelling, 2005). Mätningen gör det möjligt att besvara frågeställningen om dosen av neuroleptika verkligen minskar under tiden på Källbäck. Vårdkonsumtion En översikt genomfördes gällande konsumtionen av vård för varje deltagare året innan Källbäck och under projektet för att studera eventuella förändringar. Fakta om vårdkonsumtionen erhölls från administrationen på psykiatriska kliniken inom landstinget Gävleborg. En av de uppsatta frågeställningarna vid uppstartandet av Källbäck var om projektet leder till en minskad konsumtion av vård för målgruppen. Mätvariabeln ger möjligheten att undersöka frågan. Anhörigbörda I studien valdes att undersöka hur anhöriga uppfattar det att ha en närstående med en psykisk sjukdom. Anhörigbördan ingår som en av axlarna i kvalitetsstjärnan (se bilaga 5). Instrumentet används för att kunna besvara frågeställningen om hur anhörigas lidande och

15 - 14- relation till den närstående påverkas av projektet Källbäck. Intervjuer genomfördes med anhöriga för att jämföra tiden innan, under och efter tiden i projektet. Materialet bestod av sju frågor: Fråga 1: Oro för den närstående, Fråga 2: Det var svårt att få rutiner att fungera Fråga 3: Jag måste anpassa mig till henne/honom, Fråga 4: Jag hade svårt att lämna den närstående helt ensam, Fråga 5 :Min psykiska hälsa påverkades, Fråga 6: Jag hade svårt att koncentrera mig, Fråga 7: Oro inför hur helgerna skulle fungera. Kvalitetsstjärnan Kvalitetsstjärnan belyser patientens, närståendes och behandlares uppfattning om den aktuella vårdsituationen (se bilaga 5). Stjärnan gör det möjligt att specifikt studera varje individ och dess förändringar i respektive axel. I framtida utvärderingar av projektet kan stjärnorna appliceras på varandra för att jämföra värden. Stjärnan består av ett antal frågeformulär med huvudsakligen fyra syften: - följa upp hur patientens vård och behandling fungerar - få en bild av förändringar i patientens situation - få en uppfattning om vilka ytterliggare insatser som eventuellt behöver göras - få en uppfattning om hur närstående ser på vården och behandlingen Variablerna i stjärnan är följande: 1. Basuppgifter som består av ett antal grundfrågor kring patienten. 2. Vårdkonsumentens tillfredsställelse över den vård som ges. 3. Livskvalitet som deltagaren skattar på en skala mellan Symptom och Funktion GAF skattas av vårdaren efter kontakt med patienten. 5. Anhörigbörda mäter lidandet över att ha en närstående med en psykisk sjukdom. 6. Biverkningar mäts utifrån ett frågeformulär konstruerat för självskattning. 7. Upplevda besvär skattas av vårdaren utifrån ett formulerat frågeformulär. PANSS RS-S PANSS RS-S betyder Remissionskala vid Schizofreni symtom. Syftet med RS-S är att samla tillförlitlig information för att fastställa förekomst och grad av flera olika remissionssymtom. I likhet med SCI-PANSS inkluderar metoden både ja-nej och öppna frågor som möjliggör för skattaren att fastställa förekomst, art och påverkan av kliniska manifestationer. RS-S ska hjälpa till att förenkla och standardisera begreppet remission såväl inom forskningen som inom det kliniska utövandet. Mätinstrumentet är en skattningsskala som består av både intervjumaterial och skattningsskala. Intervjun är semi-strukturerad och består av trettio frågor (10-15min) som ska ge stöd för den senare skattningen av de åtta olika item om patientens tillstånd. Skattningsskalan är konstruerad i en sjugradig nivå där tre och lägre innebär remission och fyra samt högre medför ingen remission. Behandlaren måste skatta samtliga åtta item på tre eller lägre för att patienten skall anses vara i remission. Instrumentet kommer till hösten att vara en sjunde axel av kvalitetsstjärnan för att göra den mera fullständig (Opler, Jung, Danan. et al, 2008). PANSS RS-S används i utvärderingen för att besvara frågeställningen om Källbäck motverkar en passiv kronikerutveckling hos målgruppen. Skalan med items kan presenteras enligt följande: Namn Item Informationskällor Vanföreställningar P1 Intervju & Rapport Tankem. Desorganisering P2 Endast intervju

16 - 15- Hallucinatoriskt beteende P3 Intervju & rapport Avtrubbade affekter N1 Endast intervju Passiv/apatisk N4 Endast intervju Bristande spontanitet och Samtalsförmåga N6 Endast intervju Manér & kroppshållning A5 Intervju och rapport Udda tankeinnehåll A9 Endast intervju 4.3 Tillvägagångssätt I ett första skeende genomfördes en utredning av inlagd data i kvalitetsstjärnan från tidigare skattningstillfällen för att se vad som behövde kompletteras och om data saknades. Därefter bestämdes uppföljningssamtal med varje deltagare på Källbäck för att ge information om den nuvarande situationen och samtidigt presentera frivilligheten i att delta genom enkäter och självskattningsformulär. Intervjuerna genomfördes utefter mall i kvalitetssystemet för att försöka undvika förväntanseffekter och eventuella bias i skattningarna. Utöver skattningsformulär i kvalitetsstjärnan presenterades även PANSS RS-S och dess genomförande utefter manual. Därefter samlades all data in och kodades i variabler vilka gav möjligheten att bygga upp stjärnor för varje enskild deltagare. Se bilaga 5. Material kunde nu jämföras med tidigare skattningar för att se om stjärnorna eventuellt har förändrats samt därutöver nu även ha möjlighet att se index för remission. För att sedan göra mera specifika signifikanstest av märkbart intressanta variabler användes statistikprogrammet SPSS. Programmet gav möjligheten att jämföra mellan grupper samt finna flera möjliga signifikanta skillnader mellan mängden av variabler.

17 Resultat 5.1 Neuroleptikadosering I nedanstående tabeller visas resultat för de fem deltagare som nu finns på Källbäck samt en deltagare som avslutat men fortfarande följs upp. I resultatdelen presenteras först en tabell över medicinering tiden före Källbäck och i nuläget. Mätvariabeln neuroleptika visar hur dagens mediciner i respektive dos även ekvivaleras till värden i Haloperidol (Eriksson, & Pelling, 2005). Tabell 1 Före Källbäck Nuläget Deltagare 1 Klozapin 300mg/dygn Klozapin 300mg/dygn Haloperidol 6mg/dygn Haloperidol 6mg/dygn Deltagare 2 Aripiprazol 15mg/dygn Aripiprazol 10mg/dygn Haloperidol 3,75mg/dygn Haloperidol 2,5mg/dygn Deltagare 3 Klozapin 300mg/dygn Klozapin 200mg/dygn Haloperidol 6mg/dygn Haloperidol 4mg/dygn Deltagare 4 Klozapin 400mg/dygn Klozapin 400mg/dygn Haloperidol 8mg/dygn Haloperidol 8mg/dygn Deltagare 5 Risperidon 4mg/dygn Klozapin 350mg/dygn Haloperidol 4mg/dygn Haloperidol 7mg/dygn Deltagare 6 Klozapin 350mg/dygn Klozapin 225mg/dygn Haloperidol 7mg/dygn Haloperidol 4,25mg/dygn Resultatet av tabellen visar att deltagare 2 har sänkt sin morgondos. Deltagare 4 är insatt på Klozapin ca en månad före Källbäck och är ej medicinerad adekvat. Dålig compliance i flera år, medicinerar nu enligt ordination vilket koncentrationsbestämning visar. Deltagare 5 är ordinerad Aripiprazol tiden före Källbäck, dock har framkommit i läkarsamtal att det inte använts mer än tio dagar. Medicinerar nu kontinuerligt. Deltagare 6 har avslutat Källbäck men har fortfarande en uppföljande kontakt. Beskrivande statistik genomfördes i SPSS för att se skillnader mellan grupperna. Tabell 2 Beskrivande statistik dos av neuroleptika N Minimum Maximum Mean Std. Deviation Innan 6 3,75 8,00 5,7917 1,66145 Nuläget 6 2,50 8,00 5,2917 2,06408 Valid N (listwise) 6

18 - 17- Tabellen visar ett högre medelvärde (M=5,791) för tiden innan Källbäck i förhållande till nuläget (M=5,291). Resultatet ger en högre standardavvikelse för spridningen i nuläget (s=2,064). Slutsatsen är att dosen neuroleptika reduceras med 0,5 mg under vistelsen på Källbäck. Resultatet pekar åt en viss riktning och stödjer frågeställningen om att dosen neuroleptika minskar under projekttiden. 5.2 Vårdkonsumtion På Källbäck genomfördes en översikt av vårdtillfällen innan och under tiden i projektet för att eventuellt finna förändringar i konsumtionen. Resultat presenteras i tabell 3. Tabell 3 Vårdtillfällen före och under tiden på Källbäck: Öppenvårdsbesök Vårdtillfällen Vårddagar Innan Under Innan Under Innan Under Deltagare Deltagare Deltagare Deltagare Deltagare Deltagare Totalt Resultatet av tabellen visar att antalet öppenvårdsbesök har minskat för samtliga deltagare under tiden på Källbäck. Det visar sig också att antalet vårdtillfällen reducerats jämfört med tiden innan projektet. Mängden vårddagar minskar även frekvent i förhållande till tiden före projektet. Deltagare 6 har efter tiden på Källbäck reducerat till noll i ovannämnda kategorier. Data ger en bild av att Källbäck reducerar konsumtionen av vård för respektive deltagare. Det totala antalet vårddagar visar att en vårdplats/år kan sparas utifrån minskningen. 5.3 Anhörigbörda Intervjuer bestående av sju frågor genomfördes med anhöriga till samtliga fem deltagare för att få en uppfattning om anhörigbördans förändringar före, under och efter tiden på Källbäck. Anhörigbördan ingår som en axel i kvalitetsstjärnan för varje deltagare (se bilaga 5). Här följer en presentation av de frågor som innefattades i intervjumaterialet: Fråga 1: Oro för den närstående, Fråga 2: Det var svårt att få rutiner att fungera Fråga 3: Jag måste anpassa mig till henne/honom, Fråga 4: Jag hade svårt att lämna den närstående helt ensam, Fråga 5 :Min psykiska hälsa påverkades, Fråga 6: Jag hade svårt att koncentrera mig, Fråga 7: Oro inför hur helgerna skulle fungera.

19 - 18- Tabell 4. Före tiden på Källbäck Jämt Ofta Ibland Nej Resultatet visar här att majoriteten av anhöriga ofta eller jämt upplever oro för den närstående. Problemen är höga vad gäller fungerandet av rutiner. Anhöriga känner även att de till stor del måste anpassa sig till honom/henne. Vad gäller att lämna den anhöriga fanns avsevärda besvär i de flesta fall. Anhöriga upplever tiden före Källbäck att deras psykiska hälsa påverkades i stor grad, ofta med besvär att koncentrera sig. En oro visar sig också vara tydlig över hur helgerna skulle fungera. Tabell 5. Under tiden på Källbäck Jämt Ofta Ibland Nej Under vistelsen på Källbäck visar resultatet att anhöriga inte upplever en oro för den anhörige i lika stor utsträckning med en klar förbättring avseende fungerandet av vardagliga rutiner. De

20 - 19- anhöriga ger här svar som tyder på att känslan av att behöva anpassa sig har minskat betydligt. Resultatet visar även att de anhöriga inte här tycker det vara lika påfrestande att lämna den närstående ensam samt att deras psykiska hälsa inte belastas lika frekvent. Koncentrationsförmågan och oron över helgerna har även det sjunkit för samtliga anhöriga. I den framlagda utvärderingsrapporten finns bara en deltagare som slutat på Källbäck men fortfarande kontinuerligt följs upp. Deltagarens anhöriga upplever efter tiden i projektet ingen oro för den närstående eller problem vad gäller rutiner i vardagen. De känner inte alls trycket att behöva anpassa sig till den närstående eller påfrestningar över att lämna personen ensam. De anhörigas psykiska hälsa belastas här i ännu mindre grad jämfört med innan och under projektet. Det visar sig också att den närstående inte skapar koncentrationssvårigheter eller en oro över hur helgerna ska fungera. Slutsatsen av resultatet är att de anhörigas oro över den närstående minskar under tiden på Källbäck. 5.4 PANSS - remissionsindex Värden som gavs utifrån skattningen med PANSS RS-S visar att remission saknas hos samtliga deltagare. När de åtta olika begreppen skattades kunde inte värden av tre eller lägre bibehållas i alla de individuella fallen. Skalstegen delas upp enligt följande: 1= saknas, 2 = minimala, 3 = lätta, 4 = måttliga, 5 = måttligt svåra, 6 = svåra och 7 = extrema. Tabell 6. Remissionsindex för deltagarna på Källbäck Deltagare Vanföreställningar Tankem. Desorganisering Hallucinatoriskt beteende Avtrubbade affekter Passiv/apatisk Bristande spontanitet Och samtalsförmåga Manér och kroppshållning Udda tankeinnehåll Total Resultatet visar att ingen av deltagarna befinner sig i remission enligt PANSS RS-S index. Deltagare 1 får högre värde än tre på vanföreställningar, tankemässig desorganisation och hallucinatoriskt beteende. Deltagare 2 har högre värde än tre endast på vanföreställningar. Detta gör att individen i gruppen befinner sig närmast remission. Deltagare 3 erhåller högre värde än tre på hallucinatoriskt beteende, avtrubbade affekter och bristande spontanitet och