YRKESGEMENSAM HANDBOK YRKESVERKSAMMA NORDÖSTRA SKÅNE FÖR. Uppdaterad i juni 2009

Transkript

1 YRKESGEMENSAM HANDBOK FÖR YRKESVERKSAMMA I NORDÖSTRA SKÅNE Uppdaterad i juni 2009

2 YRKESGEMENSAM HANDBOK Denna handbok vänder sig till dig, som i ditt arbete eller i din organisation möter offer för våld, särskilt kvinnor som blivit utsatta för våld och barn som upplevt/bevittnat eller själva blivit utsatta för våld eller hot om våld. Handboken är till för att ge olika grupper en övergripande information om dels hur de olika samarbetsparterna arbetar, samt vem som ansvarar för de olika delarna vid framför allt mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Handboken har utarbetats i samverkan mellan representanter för olika yrkesgrupper, myndigheter och organisationer i Nordöstra Skåne. Den togs fram med Samverkan för Kvinnofrid i Malmös handbok som förebild, och vissa delar har sparats och uppdaterats utifrån nämnda handbok. Ansvarig för handboken är Tillsammans för kvinnofrid i Nordöstra Skåne. Varje verksamhetsområde har representation i gruppen, och har ansvarat för det område som de företräder. Arbetsgruppen har som målsättning att fortsätta sitt arbete. Kristianstad i juni 2003 Tomas Rosenberg, projektledare Handboken inleds med teoretiska avsnitt kring våld samt rättslig reglering. Därefter följer de olika myndigheternas ansvar och slutligen vilka kommunala och gemensamma resurser som finns, samt mallar avseende anmälan om att barn far illa. Polismyndigheten i Skåne Kriminalvårdsmyndigheten i Kristianstad Kristianstad kommun Länsstyrelsen i Skåne Region Skåne Kvinnojouren i Kristianstad Bromölla kommun Region Skåne Åklagarmyndigheten Uppdatering Under har handboken uppdaterats med undantag av vissa kapitel (notering finns vid dessa). Representanter för berörda yrkesgrupper, myndigheter, verksamheter, frivilligorganisationer och de olika kommunerna har reviderat kommunala och gemensamma resurser. De olika avsnitten har granskats, omarbetats och nya avsnitt har lagts till. Ansvarig för uppdatering är kvinnofridssamordnare i Kristianstad kommun. Kristianstad i juni 2009 Nina Johnsson Kvinnofridssamordnare. Kristianstad 2

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. SAMVERKAN 1.1 Tillsammans för kvinnofrid i Nordöstra Skåne 2. ATT BLI UTSATT FÖR VÅLD 2.1 Våldets orsaker och konsekvenser 2.2 Kvinnors reaktioner och strategier mot våldet 2.3 Professionellt förhållningssätt vid mötet med kvinnor som utsätts för våld 3. MÄNNEN BAKOM VÅLDET 3.1 Att möta män som utövar våld 3.2 Professionellt förhållningssätt 4. BARN SOM LEVER MED VÅLD 4.1 Från barnets perspektiv 4.2 Uppmärksamma barns behov och reaktioner 4.3 Att förhålla sig till barnen 4.4 Socialtjänstens ansvar för barnen Bedömning och utredning Polisanmälan av brottsliga handlingar 4.5 Socialtjänstens insatser för barn 4.6 Barnens situation i vårdnadskonflikter 4.7 Barnavårdscentralen 4.8 Förskolan 4.9 Skolan 5. UNGDOMAR UTSATTA FÖR HEDERSRELATERAT VÅLD OCH FÖRTRYCK 5.1 Utsatta ungdomars väg till hjälpsökande 5.2 Att bedöma behovet av skydd 5.3 Att flytta från det egna hemmet för att få skydd 5.4 Arbete med familjerna 6. VÅLD I SAMKÖNADE RELATIONER OCH KVINNORS VÅLD MOT MÄN 7. SÄRSKILT UTSATTA GRUPPER AV KVINNOR 7.1 Kvinnor med missbruksproblem 7.2 Kvinnor med utländsk bakgrund 7.3 Kvinnor med funktionshinder och äldre kvinnor som utsätts för våld 8. AKTUELL RÄTTSLIG REGLERING M.M 8.1 Europakonventionen 8.2 Föräldrabalken 8.2 Äktenskapsbalken Ingående av äktenskap m.m 8.3 Förvaltningslagen 3

4 8.3.1Tolk 8.4 Sekretesslagen Sekretess till skydd för en enskild Sekretess om underårigs vistelseort 8.5 Folkbokföringslagen Skyddad identitet 9. KOMMUNERNAS ANSVAR 9.1Målsättningen för socialtjänstens insatser för kvinnofrid 9.2Socialtjänstens ansvar och organisation Vistelsebegreppet 9.3 Information och hjälpinsatser för utsatta kvinnor 9.3.1Exempel på insatser Förutsättning för parsamtal Insatser i en akut situation Insatser på längre sikt 9.4 Hot- och riskbedömning av mäns våld mot kvinnor i nära relation 9.5 Säkerhetsplanering Om kvinnan återvänder hem Förberedelser om situationen blir akut 9.6 Ställa frågor om våld Kvinnor som inte söker hjälp Exempel på frågor om våld i nära relationer Från allmänna till mer specifika frågor Sexuellt våld 9.7 Socialtjänstens särskilda ansvar för barn Socialtjänstens skyldighet att utreda Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga Hemlighållande av ett barns vistelseadress 9.8 Kommunens ansvar i familjerättsfrågor Hur arbetar familjerätten Umgängesinskränkning 10. HÄLSO- OCH SJUKVÅRDEN 10.1 Bakgrund 10.2 Hälso- och sjukvårdens ansvar vid våld i nära relationer 10.3 Upptäcka och identifiera våld i nära relationer 10.4 Bemötande 10.5 Medicinskt omhändertagande 10.6 Rättsmedicinsk undersökning, rättsintyg 10.7 Om det finns barn. Anmälningsskyldighet Polisanmälan, sekretess 10.9 Samverkan Krisreaktioner Våld under graviditeten Grupper som kan ha särskilt svårt att söka stöd 4

5 11. RÄTTSVÄSENDET 11.1 Att kontakta polisen 11.2 Polisens ansvar Vem kan göra en polisanmälan? Var kan man göra en polisanmälan? 11.3 Patrull på plats Den fortsatta utredningen Hjälp och skydd till offer och vittnen 11.4 Åklagarmyndigheten Mål och handlingsprogram Åklagarmyndighetens ansvar och uppgifter 11.5 Rättegång Stöd och skydd i rättsprocessen Målsägandebiträde Särskild företrädare för barn Stödperson (20 kap kap 10 rättegångsbalken) 11.6 Rättsliga åtgärder till skydd Besöksförbud Trygghetspaket Spärrmarkering Kvarskrivning Ny identitet 12. KRIMINALVÅRDEN 12.1 Verkställighetsplan Program 12.2 Föräldrautbildning 12.3 Motivationsbegreppet 12.4 Kontaktpersoner inom Kriminalvården 13 KOMMUNALA OCH GEMENSAMMA RESURSER 13.1 Kommunala resurser BROMÖLLA KOMMUN HÄSSLEHOLMS KOMMUN KRISTIANSTADS KOMMUN OSBY KOMMUN PERSTORPS KOMMUN ÖSTRA GÖINGE KOMMUN 13.2 Gemensamma resurser Familjerådgivningen Kriscentrum Brottsofferjouren i Nordöstra Skåne Brottsofferjouren i Hässleholm, Osby och Perstorp Kvinnojourer 13.3 Verksamheter m.m. som kan vara till hjälp Allmänt Några frivilligorganisationer 5

6 Anmälningsblanketter 14 kap 1 6

7 1. SAMVERKAN Samverkan har varit och är en viktig förutsättning för utvecklingen av ett helhetsperspektiv på problemet med våld i nära relationer inom regionen. När någon utsätts för våld kan olika myndigheter och yrkesgrupper bli involverade. Individen kan behöva sjukvård för sina fysiska och psykiska skador, anmäla brottet till polisen, söka skydd och bistånd hos socialtjänsten. Åklagarmyndigheten leder brottsutredningen och bedömer om det finns skäl till åtal, domstolen håller rättegång och kriminalvården tar hand om den som blir dömd. Kvinnojour och brottsofferjour hjälper den som utsatts. Samverkan och samarbete är viktigt och nödvändigt mellan dessa verksamheter. Dels för den enskilda individen, men även i ett större perspektiv för att komma åt problemet. Våld i nära relationer, speciellt mäns våld mot kvinnor i nära relationer, har varit och är fortfarande i viss mån, ett skammens brott. Både för offret och förövaren. Brottsligheten har nästintill uteslutande begåtts inom hemmets slutna ram. Detta har medfört att den kunnat fortgå utan att utomstående ingripit. Då det har uppmärksammats har det kanske skett genom en tillfällighet. Men oftast har det inte uppmärksammats utan offret har fått leva med det. Genom olika gruppers oförtröttliga arbete med att uppmärksamma den typen av brottslighet, så har detta lyfts upp på den offentliga agendan. Brottsligheten har ur ett myndighetsperspektiv blivit prioriterad. Genom denna uppmärksamhet har förhoppningsvis skammen för offret minskat och fler och fler orkat att anmäla det de blivit utsatta för till myndigheter och organisationer. För att dessa yrkesgrupper ska bli än mer professionella på att ta hand om dessa offer, har olika utbildningar och seminarium hållits. Denna yrkesgemensamma handbok är en del i det hela. 1.1 Tillsammans för kvinnofrid i Nordöstra Skåne Samverkansgruppen bildades i december 2001 av representanter från socialtjänst, hälso- och sjukvård, Länsstyrelsen, polis, kriminalvård, åklagare och kvinnojour. Representanter som i sina yrkesroller möter både offer och förövare av våld i nära relationer. Samverkansgruppen har som mål att träffas två gånger per år och utbyter då ömsesidig information och erfarenheter. Samverkansgruppen består idag av: brottsoffersamordnare från polismyndigheten, representanter från socialförvaltningen i kommunerna Kristianstad, Östra Göinge och Bromölla, representanter från Region Skåne, representanter från Kvinnojouren i Kristianstad och Hässleholm samt kvinnofrids- och familjefridssamordnare från Kristianstad och Hässleholm. Begreppet Kvinnofrid härstammar från 1200-talet då särskilda lagar stiftades för skyddet av en familjs kvinnor gentemot andra män. Kvinnofridslagarna innebar förbud mot våldtäkt och kvinnorov, dvs. att ta sig en hustru med våld, och den som bröt mot lagarna skadade framförallt den man som kvinnan ansågs tillhöra. Kvinnofriden gällde alltså inte i första hand kvinnorna själva, och det uttrycks finnas spår kvar av detta tänkande i dagens samhälle. Kvinnofrid betyder frihet från sexualiserat våld och är en grundläggande mänsklig rättighet. Kvinnofrid betyder specifikt att kvinnor ska skyddas från våld begånget av män och den nya kvinnofridslagen tillkom så sent som

8 2. ATT BLI UTSATT FÖR VÅLD Våldsbrott kan drabba alla och envar och förekomsten av våld är utbredd. Statistiskt sett är män oftare än kvinnor involverade i våldssituationer, både som offer och förövare. Män och kvinnor utsätts också generellt för våld på olika arenor män i offentliga miljöer och kvinnor i det privata. Det våld som kvinnor utsätts för sker nästan uteslutande i hemmet och i de flesta fall är förövaren en närstående man. Mäns våld mot kvinnor i nära relationer har kommit att uppmärksammas politiskt både nationellt och internationellt och det är en fråga som har hög prioritet när det gäller krav på olika myndigheters agerande. Våldet ses som ett omfattande och angeläget samhälls- och jämställdhetsproblem och därtill ett hälsoproblem. Våldet leder till allvarliga konsekvenser för både de enskilda som drabbas och samhället i stort. Även om våld i nära relationer huvudsakligen utgörs av mäns våld mot kvinnor har man på senare tid dock börjat uppmärksamma att våld i nära relationer också kan handla om våld i samkönade relationer och kvinnors våld mot män. Offren i dessa sammanhang förklaras ha osynliggjorts i stor utsträckning och bemöts sämre än kvinnor utsatta för våld i heterosexuella relationer. Den förhållandevis sparsamma forskning som finns kring våld i samkönade relationer tyder dock på att det skulle vara minst lika vanligt förekommande som i heterosexuella förhållanden. När det gäller kvinnors våld mot män finns ingen svensk undersökning. Att detta våld förekommer bekräftas av engelska och amerikanska undersökningar som menar att även om våldet är av lindrigare art är kränkning och psykisk utsatthet lika stor för män. Samtidigt är det dock klart att våld i nära relationer framför allt är ett brott som drabbar kvinnor, där män är förövare. Begreppet våld i nära relationer kan följaktligen omfatta olika konstellationer och det är viktigt och angeläget att här förtydliga att alla offer för våld ska få samma hjälp och stöd utav samhället, oavsett kön, sexuell läggning, etnicitet, ålder etc., samt att förövare får hjälp att upphöra med våldet. Även om våld i olika nära relationer kommer att beröras i följande avsnitt är det viktigt att betona att Kvinnofrid och denna handbok i första hand handlar om mäns våld mot kvinnor. 2.1 Våldets orsaker och konsekvenser Mäns våld mot kvinnor definieras i FN:s deklaration om avskaffandet av våld mot kvinnor artikel 1 som: varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i, eller sannolikt kommer att resultera i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller sådant lidande för kvinnan, innefattande hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet. Allt våld i nära relationer skiljer sig på flera sätt från annan våldsbrottslighet. Förövaren är en närstående person som offret har eller har haft en känslomässig, intim relation till och som hon/han delar eller har delat sitt liv med. Inte sällan har de barn tillsammans. Våldet är ett komplext problem som skapar svåra trauman och sätter djupa spår hos dem som drabbas, inte minst i de familjer där hot och våld hör till vardagen. Kvinnor som blivit utsatta för våld, och barn som upplevt/bevittnat våld, i nära relation visar ofta samma symptom som människor som lever med posttraumatiskt stressyndrom. Våldet kan se olika ut, men det är alltid förövaren som är ansvarig för det. 8

9 Det finns olika teorier och förklaringsmodeller om våldets orsaker och mekanismer. Tre olika utgångspunkter är att våldet ses som; ett strukturellt/samhälleligt fenomen, eller ett socialpsykologiskt relationsproblem eller ett individualpsykologiskt problem. Alternativt förenas de olika perspektiven och man talar då om en ekologisk modell, vilket innebär en förståelse för samspelet mellan personliga, situationsbetingade och sociokulturella faktorer 1 Utifrån en strukturellt/samhällelig syn är våldet ett jämställdhetsproblem och ses som ett hinder för kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Det våld som kvinnor utsätts för uttalas vara den yttersta konsekvensen av mäns överordning och kvinnors underordning, (könsmaktordning). Synen på våld har, utifrån denna förståelse, ett intimt samband med synen på kön, och härigenom blir det nödvändigt att söka förstå vad som skapar och återskapar våldets asymmetri och dess könsspecifika struktur. Men, som tidigare nämnts, är våldet ett komplext problem och det låter sig svårligen förklaras endimensionellt. Kvinnor och män påverkas och påverkar i sin tur det samhälle de lever i, så också den könsmaktordning och den föreställning om kön som existerar. Alla blir inte påverkade på samma sätt, eller har samma värderingar och levnadsförhållanden, och de flesta män blir inte våldsverkare. Att något förekommer universellt, dvs. inte är isolerat till vissa områden eller grupper, betyder inte nödvändigtvis att det är generellt, dvs. är lika vanligt, ger samma effekter eller skapar exakt samma hjälpbehov hos alla som utsätts. Relationella och individuella faktorer har därigenom också betydelse. En viktig aspekt när det gäller våld i nära relationer är obalans i status, makt och inflytande och det finns också fler former av maktordningar än kön att beakta, och att se hur olika maktordningar samvarierar. Det är av central betydelse att se till varje förhållande där våld förekommer, att se vilka strategier som används, hur mycket makt som utövas och hur offret kan undfly detta. 2 Konsekvenserna av mäns våld mot kvinnor i nära relationer är omfattande, både när det gäller den enskilde och samhället i stort. Våldet har också konsekvenser för de barn som finns i våldets närhet. Barn riskerar inte bara att själva drabbas av våld och andra övergrepp, utan kan också lida genom att de blir vittne till våld som begås av eller mot närstående personer, då oftast mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Det är viktigt att synliggöra dessa barn, att synliggöra att våldet är ett övergrepp också mot barnen och att vidta åtgärder för att de skall få stöd. 2.2 Kvinnors reaktioner och strategier mot våldet Mäns våld mot kvinnor i nära relationer tar sig vanligtvis uttryck i fysiskt, psykiskt och/eller sexuellt våld. Fysiskt våld är handlingar som riktas mot kroppen, med eller utan tillhyggen eller vapen. Psykiskt våld innefattar alla former av nedvärderande och kontrollerande beteende, hot och trakasserier. Sexuellt våld är kränkningar av den sexuella integriteten inklusive alla grader av sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande och våldtäkt. I begreppet sexuell integritet ingår också rätten att använda preventivmedel. 1 Eriksson, Annika et.al 2002 Myndighetsgemensamma uppdrag om våld mot kvinnor. Slutredovisning. Socialstyrelsen 2 Makt att forma samhället och sitt eget liv jämställdhetspolitiken mot nya mål. SOU 2005:66 9

10 Att utsättas för våld i någon form, eller hot om våld, av en närstående person får sociala konsekvenser och ger ofta psykiska men. Det kan leda till att den kvinna som utsätts får en bristande tillit till människor som vill hjälpa henne, som gör att hon inte kan berätta vad som hänt och inte förväntar sig bli trodd. Hon kan också ångra det hon först berättat om och förneka det. Hon kan vara rädd och osäker och därför ibland bli aggressiv även mot den som vill hjälpa henne. Aggressioner beror på den förnedring hon utsatts för och den skam hon kan känna över detta och över att behöva söka hjälp. Ibland kan hon uppleva kontakten med myndigheterna som så hotfull mot sig själv, sina barn och sitt förhållande, att hon inte vill ha någon insyn. Mannen kan förbjuda henne fortsatt kontakt. Det finns kvinnor som "går vid första slaget" och andra som tvingats leva med mannens hot och våld under lång tid. Forskning visar att det är vanligt att kvinnor växlar mellan att anpassa sig och hoppas att våldet ska upphöra och att göra uppbrottsförsök, som kan vara många och ta sig olika uttryck. Normaliseringsprocessen är en teori (Eva Lundgren 3 ) som beskriver den mycket komplexa process som medför att våldet till slut blir en del av vardagen. Den innebär i korta drag att kvinnans gränser gradvis suddas ut och mannens våld upplevs som ett normalt inslag i vardagen. Våldet väcker skuldkänslor, verklighetsuppfattningen rubbas, kvinnan börjar se sig själv med mannens ögon och lägga orsaken till våldet och skulden på sig själv. Strategin blir att successivt anpassa sig till mannens uppfattning om hur relationen bör se ut och vad det innebär att vara kvinna respektive man. Handlingsutrymmet minskar, hon blir allt mer isolerad från vänner, släktingar eller arbetskamrater. Han blir till slut den enda personen i hennes liv. Situationen kompliceras av att förövaren, som alltmer dominerar kvinnans liv, växlar mellan att vara varm, kärleksfull och omtänksam till att vara hotfull, våldsam och straffande. Mannen bestämmer hur och när denna växling ska ske. Kvinnan bryts ned och hennes anpassning sker inledningsvis för att få slut på våldet, för att senare bli en fråga om överlevnad. Slutligen kan våldet både accepteras och förklaras. Det ska noteras att som teori inkluderar inte normaliseringsprocessen antaganden om möjligheter för kvinnan att själv ta sig ur förhållandet. Den beskriver våldsprocessens resultat som att kvinnor blir hjälplösa offer. Överordnad manlighet och underordnad kvinnlighet normaliseras. Kvinnorna är sällan passiva offer, utan tvärtom mycket starka. De söker eller accepterar ogärna hjälp och stöd om de uppfattas och bemöts som hjälplösa och passiva offer. Som en ödets ironi är det just de kvinnor som uppvisar denna styrka som riskerar att bli misstrodda eftersom de inte uppträder som offer ska göra. Det finns en ökad insikt om att kvinnornas säkerhet kräver satsningar som inriktas på förövaren. Dessa två strategier sammanfattas med termerna: sanctuary och sanctions - stöd i olika former till kvinnorna respektive åtgärder för männen (rättsliga åtgärder och/eller behandling) 4 När en kvinna söker hjälp efter ett övergrepp är hon i en akut kris, där hon oftast upplever att hon förlorat kontrollen över sig själv och omgivningen. Vanliga symptom är ångest och rädsla, skuld och skamkänslor, otrygghet och sömnproblem tillsammans med kroppsliga symptom. I mötet med våldsutsatta kvinnor är det viktigt att inte generalisera utan se varje kvinna som en unik individ! 3 Professor i sociologi, Avdelningen för samhällsvetenskaplig genusforskning, Uppsala univ. 4 Att motverka våld mot kvinnor, Socialstyrelsen. 10

11 Ett uppbrott kan vara mycket komplicerat. Då separationen väl sker har den ofta föregåtts av många försök till uppbrott. Det är viktigt att reflektera över kvinnans möjligheter och svårigheter att bjuda motstånd. Många våldsutsatta kvinnor har svårt att bryta upp från en relation präglad av våld och det kan vara svårt för omgivningen, olika myndigheter och andra, att förstå hur man kan stanna kvar. Orsakerna att stanna är många och varierar individuellt. Ett skäl som många uppger är rädsla för fortsatt våld och/eller att våldet ska förvärras och relaterat till detta en upplevelse av att det finns få möjligheter till säkerhet för dem och deras eventuella barn. Forskningen visar också att denna rädsla är helt adekvat.: Risken att utsättas för allvarliga skador och dödligt våld ökar då kvinnan har lämnat eller hota lämna relationen. Mannen kan exempelvis också ha hotat kvinnan med att döda henne om hon lämnar honom. Så länge kvinnan är i närheten av mannen kan hon också behålla illusionen att hon har honom under en viss kontroll. Ger hon sig av förlorar hon den illusionen och upplever sig utelämnad åt sin rädsla, åt hans godtycke och åt hans hot om att utsätta henne för än värre våld. 5 Kunskapen om hur våldet påverkar kvinnan och hennes möjligheter att fly våldet är viktigt. Effekterna och konsekvenserna av upprepade övergrepp och underminering är omfattande. Hot om att kvinnan eller barnen kommer att dödas om de lämnar mannen, eller om de berättar för någon annan, fungerar som barriärer mot att agera. Beslutet om att söka hjälp eller lämna mannen, är en process av riskbedömningar. Faktorer som påverkar beslut är: emotionella faktorer (kärlek, hopp om förändring, barnens behov, släkt och lokalsamhälle), praktiska faktorer (trygghet/skydd, ekonomi och status, bostad, arrangemang för barnen, samhälleligt/socialt stöd) situationella faktorer (landsbygd/storstad, etnicitet och immigrationsstatus, invaliditet, klass/kast/religion, ålder). Benägenheten att polisanmäla våldsbrott är låg hos kvinnor som utsatts för våld i nära relation. Det finns många skäl till varför kvinnan inte anmäler och några av de vanligaste orsakerna är att; kvinnan tenderar att bagatellisera våldet, att hon är rädd för konsekvenserna och fruktar att utsättas för ännu mer våld från förövaren, att det är meningslöst att anmäla eller inte anmäler på grund av familjeskäl. Att kvinnan förr eller senare lämnar beskrivs i termer av en uppbrottsprocess (Hydén 2003). Det sker över tid och är ett uttryck för motstånd mot mannens våldsbruk där faktorer som förlorat hopp om relationen och/eller längtan efter ett nytt liv är starka indikatorer på att man är beredd att lämna. Det kan vara av stor vikt för stöd och hjälpinsatser att bedöma var i uppbrottsprocessen en våldsutsatt kvinna befinner sig. En kvinna som gör allt för att dölja sin utsatthet för våld, som kanske söker hjälp för akuta skador utan att säga något om orsakerna är förmodligen i början av processen. Att våga fråga är i det läget mycket betydelsefullt. En kvinna som däremot uttrycker uppgivenhet och ilska och en uttalad beslutsamhet att lämna mannen, befinner sig med största sannolikhet i slutet av uppbrottsprocessen. Men fortfarande kan kvinnans uppbrott bli en i raden av lämnanden. 6 5 Våldsutsatta kvinnor. Ett utbildningsmaterial för socialtjänstens personal..socialstyrelsen Att motverka våld mot kvinnor, Socialstyrelsen 11

12 2.3 Professionellt förhållningssätt vid mötet med kvinnor som utsätts för våld Många våldsutsatta kvinnor söker, av olika skäl, inte hjälp själva. Att identifiera att en person är utsatt för fysiskt eller psykiskt våld från någon närstående kan vara svårt eftersom det inte heller alltid är uppenbart. Fysisk eller psykisk utsatthet för våld syns inte alltid vare sig i form av skador eller genom uppträdande. Samtidigt kan så gott som alla typer av fysiska skador uppstå och skadepanoramat kan sträcka sig över t.ex. blåmärken, krosskador, frakturer, sår och stickskador samt brännskador. Skadorna kan ha uppstått på en mängd sätt: genom knuffar, slag, stryptag, sparkar osv. Vanliga ställen för skador är huvudet, ansiktet, nacken eller områden som döljs av kläder: bröst, bröstkorg och bålen. Skador på och kring ögon och öron (hörsel), mjukdelsskador och frakturer är andra förekommande skador. Multipla skador, delvis läkta och nya skador är också vanliga indikationer på att ha blivit utsatt för våld i nära relation. Ibland stämmer inte heller kvinnans (eller mannens) förklaring till hur skadan uppstått med skadans utseende. Nedanstående uppräkning visar förekomst av vanliga skador och besvär: - skador (sår, blåmärken, utgjutningar, stukningar, frakturer, brännskador, avslitet hår) - skador på huvud, ansikte, hals, bröst, bröstkorg, armar, bål eller genitalier - skador på ett flertal ställen - skador i varierande stadier av läkning - värk och smärta (huvud, bröstkorg, rygg, bål m.m.) - sömn- och ätstörningar - yrsel och diverse andra psykosomatiska problem - gynekologiska besvär - skador vid graviditet - missfall - depression eller ångest - drogmissbruk (som en följd, inte orsak till våldet). I mötet med socialtjänsten kan det finnas andra orsaker till att en våldsutsatt kvinna inte uppmärksammas. Det sammanhang där kvinnan söker hjälp kan ha ett annat fokus som exempelvis extra behov av socialbidrag utan att det finns tydlig grund, beroende på att mannen har kontroll över ekonomin. Frekventa besök, ovanliga eller oklara behov/ansökningar kan vara indikatorer på att allt inte står rätt till i förhållandet och att våld i någon form förekommer. Ytterligare anledningar kan vara de professionellas egna föreställningar om våld i nära relationer, exempelvis en tvekan om att överskrida gränser till det privata och våga fråga. Av denna anledning är det viktigt att ta ställning till hur frågan ska hanteras i olika situationer. Det är viktigt att ha rutiner för att ställa frågor om hot och våld, och det är framför allt viktigt att veta vad man ska göra med svaret. Det är centralt att klargöra att man tar allvarligt på den utsattes problem och situation, att visa att man har förmåga att tala om våld i nära relationer och att hjälp finns att tillgå. 7 7 Våldsutsatta kvinnor. Ett utbildningsmaterial för socialtjänstens personal.socialstyrelsen

13 Det är viktigt att tänka på: - att fråga om man misstänker om utsatthet för våld i någon form förekommer Det kan ibland kännas svårt att fråga om våld i nära relationer, särskilt när det inte finns tydliga indikationer. Som exempel kan man föra fram frågan som; Jag vet inte om detta är ett problem för dig, men många av mina klienter har upplevt våld i sina relationer. Jag har därför börjat fråga alla rutinmässigt om detta. Har du blivit utsatt för våld av din partner? Om kvinnan berättar/bekräftar att hon har blivit utsatt för våld eller övergrepp måste frågan om akuta insatser diskuteras. Hon behöver information om handlingsalternativ och möjligheter till skydd liksom om regler och tillvägagångssätt för en eventuell polisanmälan. - att möta med respekt och förståelse Kvinnans utsatta situation kan göra att hon känner sig mycket utlämnad. Hon kan vara rädd för att inte bli trodd och förstådd. Insatserna ska inriktas på att erbjuda skydd och vård samt stöd och hjälp att bestämma sig för hur hon vill förändra sin situation. En kvinna, som uppfattar att det finns bra hjälp att få, vill i regel ha hjälpen. - att ge tid och omtanke fråga och lyssna Fråga vad som hänt. Lyssna och ge tid. Kvinnan kan vara ambivalent och det kan ta tid att våga lita på omgivningen och berätta. Det kan behövas flera samtal. Det är viktigt att kvinnan får ge uttryck för sin egen bedömning av risksituationen, vilka som kan hjälpa henne och vilka strategier hon själv haft och har. - att inte ifrågasätta Erbjud stöd på ett empatiskt, icke-fördömande sätt. Neutral i förhållandet till kvinnans känslor inför partnern men ändå markera avståndstagande inför våldshandlingarna. Tydliggör att du betraktar våld i nära relationer som ett brott och att det alltid är den som utövar våldet som är ansvarig för det. Bekräfta allvaret i situationen. Hon måste fatta sina egna beslut, men som personal är det viktigt att visa att det finns hjälp och stöd och att det finns alternativ. - att göra en riskbedömning Av olika skäl kan den som blivit utsatt för våld under en längre tid kanske inte alltid uppfatta hur allvarlig situationen är. Ställ frågor kring olika våldshändelser, så att ni tillsammans kan göra en bedömning av hotbilden. - att informera Beroende på i vilken yrkesroll du möter en våldsutsatt kvinna har du olika informationsansvar. För att kvinnan ska bli hjälpt är det viktigt att hon får bra information, om möjligt både skriftligt och muntligt, om de rättigheter hon har och om de möjligheter som finns till skydd, stöd och hjälp. - att hänvisa rätt Se till att den som behöver annat stöd än det som du kan ge, blir hänvisad till dem som har kompetens och resurser för uppgiften. Finns en hotbild, hjälp till att kontakta polisen, kvinnojouren eller socialtjänsten. Finns skador eller märken efter våld, hjälp till att kontakta vårdcentralen eller akutkliniken beroende på skadans omfattning. 13

14 - att använda professionell tolk Den som inte behärskar svenska obehindrat måste få tillgång till professionell tolk. Låt inte anhöriga tolka. Det måste bli självklart för alla myndigheter att använda professionell tolk när en våldsutsatt kvinna med utländsk bakgrund söker hjälp, vård eller kontakt med polisen. Beställ kvinnlig tolk om kvinnan önskar det. - att dokumentera Det finns krav på dokumentation och handläggning av ärenden som rör enskilda samt genomförande av insatser för stöd, vård och behandling ska dokumenteras. Dokumentation ska ta upp beslut och åtgärder, faktiska omständigheter och händelser av betydelse. Vid upprepat våld har det stor betydelse om tidigare våldshändelser har dokumenterats. Det kan påverka bedömningen om brottet skall kunna betraktas som misshandel eller grovt kvinnofridsbrott. Alla som söker läkarvård och berättar att de blivit utsatta för våld skall undersökas så att rättsintyg skall kunna skrivas. Rättsintyg får ej lämnas utan kvinnans medgivande. Även för socialtjänsten och andra vårdinstanser är det viktigt att alla tecken till våld skrivs in i journalerna, även om kvinnan vid tillfället säger att hon inte vill polisanmäla. Kvinnan ska få veta att hon har rätt att läsa sin akt och att få rättelse antecknade i journalen, samt att uppgifter inte får lämnas ut utan hennes medgivande. För att undvika att mannen får vetskap om eventuellt sekretessbelagda uppgifter rekommenderas att kvinnan och mannen alltid har separata akter. Huvudregeln när det gäller sekretess inom socialtjänsten framgår av 7 kap 4 sekretesslagen. Där anges att sekretess råder och att uppgifter får röjas endast om det står klart att de kan lämnas ut utan att det medför men för den enskilde. Sekretessen gäller inte i förhållande till den enskilde själv (14 kap. 4 sekretesslagen). Det innebär att den enskilde har rätt att ta del av allt som antecknas om honom eller henne i akten. Det råder således en mycket stark sekretess för personliga uppgifter rörande socialtjänstens klienter - att uppmärksamma barnen Fråga om det finns barn i familjen. Finns det misstanke om att barnen behöver skyddas och att modern inte kan ge detta skydd skall en anmälan till socialnämnden ske. Om modern utsatts för våld finns stora risker för att barnen skadas allvarligt även om de själva inte utsätts för våld. Detta är en svår fråga, eftersom många tror att förtroendet från kvinnan kan skadas om det sker en anmälan. Våldsutsatta kvinnor kan tro att deras barn ska tas ifrån dem. Därför är det viktigt att förklara för att en kontakt med socialtjänsten innebär ett erbjudande om hjälp och att en utredning om barnens situation tar sikte på att förbättra förhållandet för både kvinnan och barnen. (Om anmälan se vidare kap Barn som lever med våld) - att se professionellt på sin egen roll Som personal kan man uppleva det som frustrerande att arbeta med våldsutsatta kvinnor, särskilt om kvinnan gång på gång återvänt till mannen. Det är viktigt att se sin del av hjälpen som ett led i en process. Då kan man lättare orka stödja henne nästa gång hon kommer, så att hon inte ska behöva skämmas över att söka hjälp igen. För att man som personal ska kunna hantera dessa ofta mycket svåra situationer är det nödvändigt med handledning och utbildning. 14

15 3. MÄNNEN BAKOM VÅLDET Nästan allt våld mot kvinnor utövas av en närstående man. Forskning samt erfarenheter av att arbeta med våldsutövande män framhåller att männen inte utgör en homogen grupp och att det oftast, som tidigare nämnts, finns olika samverkande orsaker till våldsbeteende. Våld är ett medel som används för att uppnå vissa mål. Män är inte maktlösa och våld är ett av flera handlingsalternativ som står till buds. Våldshandlingar har en logik och de är inte irrationella. Våldet är kontrollerat och understryker rätten att sätta gränser. Grundläggande faktorer som förklaring till att det just är män relateras till framför allt mäns överordning över kvinnor, men också bland annat kopplingen mellan män/manlighet/våld samt våldets betydelse och effekt som kulturell komponent. Kunskap, beredskap och bruk av våld följer män som grupp, och våldet är nära knutet till man och manlighet. Manliga värden som att vara stark, aggressiv och utöva makt uppmuntrar till bruk av våld. Över 90% av allt dödligt våld utövas av män, och män som grupp är mer accepterande till våld än kvinnor som grupp. Tillsammans med en grundläggande faktor, som ojämlikhet, belyser forskning betingande och utlösande faktorer för att förstå våld i nära relationer. Betingande kan vara: kontrollbehov; låg självkänsla, att man är känslomässigt och socialt beroende. Utlösande kan vara: alkohol- och drogmissbruk, ilska och depression, känsla av maktlöshet, brist på normalt samspel och kommunikation samt brister i den kognitiva förmågan. Forskning visar att en annan viktig grundläggande omständighet för våldsutövande är social acceptans av våld vilket kan ge upphov till och förstärka attityder, värderingar och beteenden. Vidare är omfattningen och betydelsen av socialt stöd viktig i sammanhanget, vilket kan förstärka och upprätthålla våldet eller motverka det Att möta män som utövar våld Erfarenheter av arbetet med våldsutövande män visar (både när det gäller psykiskt/fysiskt och sexuellt våld) att de män som söker hjälp förhåller sig till och beskriver sitt utövande av våld på olika sätt. Det finns olika former av verksamheter för behandling och/eller hjälp för män som utövar våld, och de flesta överrens att orsaken till våld är komplext och att en lika sammansatt orsaksförklaring därför är nödvändigt. Kriminalvårdens program IDAP (Integrated Domestic Abuse Programme) bygger teoretiskt på bland annat könsmaktsanalys och behandlingen på inlärningsteori och kognitiv beteendeterapi. Det lägger fokus på attityder och förståelser som antas ligga till grund för våldet och åtgärden för den enskilde mannen inleds med riskbedömning enligt SARA (Spousal Assault Risk Assessment Guide). Man ser på våldet som utövande av makt och kontroll vilket illustreras av makt- och kontrollhjulet. Hjulet åskådliggör hur fysiskt/sexuellt våld är en del av en större helhet och ingår i ett mönster av dominans och förtryck av kvinnan där delarna kan utgöras av; tvång och hot, Att förklara mäns våld mot kvinnor i nära relationer. En litteraturöversikt och ett försök till teoretisk integration. Paper till nordisk mansforskning. Kullberg, Christian inst för beteende, social, och rättsvetenskap. Örebro 15

16 nedvärdering, isolering, förnekelse av att våld existerar, använda barnen, kontroll av ekonomi, föreställning om manligt/kvinnligt etc. Alternativ til Vold (ATV) i Oslo har som den första institutionen i Europa arbetat med fokus på män med våldsproblematik sedan 1987, och deras arbete har erkänts och inspirerat ett stort antal liknande verksamheter i Sverige. ATV:s teoretiska perspektiv kan sammanfattas i ett antal grundantagande: Utövaren alltid har ansvar för våldet. Våld är ett könsrelaterat problem män står för merparten av våld - som måste sättas i relation till könade maktrelationer i samhället i stort. Våld är ett försök att hantera makt och vanmakt. Våld är en form av maktmissbruk som kännetecknas av att det riktas nedåt i hierarkin, mot personer som har mindre makt än våldsutövaren. Samtidigt finns ett sammanhang med vanmakt eftersom våld också är ett försök att hantera en subjektiv upplevelse av att behov, målsättningar eller förväntningar på respons från partnern exempelvis inte uppfylls. Våld är ett aktivt försök att bemästra och inte en tillfällig handling. Våldet har alltså en funktion, riktning och intention. Våldet måste ses i relation till mannens manlighetsprojekt, det vill säga hur han förstår sig själv i relation till kvinnor och söker bekräftelse på sin manlighet. Våld är farligt och representerar alltid en säkerhetsrisk. Arbetet med männen är upplagt utifrån förståelsen att män söker hjälp när de befinner sig i en subjektivt upplevd kris. När de kommer till ATV erbjuds de tre inledande samtal där en första kartläggning av våldet görs. Efter dessa samtal föreslås antingen en individuell kontakt eller gruppterapi, och oavsett form karaktäriseras behandlingsprocessen av fyra faser: 1. Fokus på våldet och minst tre våldshändelser (den första, den sista och den värsta) vilka rekonstrueras och gås igenom i detalj. Härigenom ska mannen komma närmare sitt eget våldsanvändande och han måste förhålla sig till våldet som en realitet och ett problem. 2. Fokus på ansvar och mannens upplevelse av ansvar för sina egna handlingar och känslor samt ansvar för att verbalt och genom handling kommunicera sitt ansvarstagande till omvärlden, inte minst till dem som drabbats av hans våld. 3. Fokus på våldets sammanhang: varför det uppstod, vilken funktion det fyllt och vilken relation det har till mannens eget liv och livshistoria. 4. Fokus på våldets verkan och konsekvens där inlevelsen i de utsattas position och känslor får en central plats i arbetet. En grundläggande förutsättning för att skapa förändring och utveckling i arbetet med våldsutövande män kräver enligt ATV ett aktivt förhållningssätt från behandlarens sida och en fokuserad form av behandling. Förhållningssättet gentemot mäns våld och relationer mellan könen måste vara tydligt och samtidigt också förenas med respekt, stöd och empati i bemötandet av den enskilde mannen Mäns våldsutövande barns upplevelser. En kartläggning av interventioner, kunskap och utvecklingsbehov. Maria Eriksson. Regeringskansliet. Näringsdepartementet 16

17 Det finns flera skäl till att män söker hjälp för att sluta använda våld; att de själva är oroade och skrämda av sitt beteende, att de är skam- och skuldtyngda över att ha skadat sina nära, att de är utsatta för en stark yttre press att förändra beteendet. En separation kan vara överhängande från partnerns sida och/eller mannen kan ha blivit polisanmäld och riskerar såväl straff som att hans beteende blir allmänt känt. Våldet börjar få konsekvenser bortom mannens kontroll. Mannen bör ges alla möjligheter att arbeta med det som har hänt i syfte att våldet inte ska upprepas. Erfarenhetsmässigt finns det vissa män vars aggressivitet är så befäst att han inte är påverkbar enligt de behandlingsmetoder som finns tillgängliga idag. Men många män blir hjälpta av gruppsamtal och/eller individuella samtal varför denna möjlighet bör spridas till så många som möjligt. Det primära målet med behandlingen av våldsamma män är att de skall få tillgång till ett liv med icke-våld genom att de ges möjlighet att försöka förstå orsakerna till varför de har använt våld. 3.2 Professionellt förhållningssätt (Yrkesgemensam handbok, Malmö) Skuld, skam och rädsla är svåra känslor att bära och för våldsamma män är detta i allra högsta grad påtagligt. Våld mot individer i den egna familjen är ett personligt nederlag som undergräver självkänslan, och det är därför viktigt att man i mötet inte bara ser en förövare utan att man kan bemöta med respekt och utan att moralisera. Under de första samtalen med en våldsam man är det centralt att: Skapa en tillitsfull och respektfull atmosfär. Mannen är huvudpersonen och den som ska motiveras till förändring. Behålla fokus på vad som har hänt utan att ytterligare skuldbelägga. Mannen är ofta ambivalent till behandling. Att tillfälligt godta hans version av det inträffade inklusive bortförklaringar, förminskningar och ordval är ett sätt att visa empati för hans person och hans situation. Det betyder inte att Du visar honom sympati för hans handlingar eller att Du skuldbefriar honom. Visa att du orkar höra hans historia utan att själv bli osäker, rädd eller provocerad. Med andra ord att härbärgera de känslor, händelser och situationer han berättar för dig. Att inte misstro, förhöra eller fördöma honom som människa samtidigt som din inställning till hans våldsamma beteende är fullständigt tydlig. Undersöka mannens behov och önskningar i den situation som uppstått. Kartlägg och samtala kring hans egna tankar om lösningar. Diskutera för- och nackdelar med ett förändringsarbete. Förstärk, uppmärksamma och betona att egna förändringar är ett betydligt effektivare sätt att få en förändring till stånd i relationen jämfört med att lägga energi på att övriga familjemedlemmar ska förändra sig. Förmedla att en förändring är fullt möjlig och att vi som professionella har de verktyg och resurser som erfordras, alternativt har kunskap om var sådan kompetens finns att tillgå. 17

18 4. BARN SOM LEVER MED VÅLD 4.1 Från barnets perspektiv Ett av tio barn har upplevt våld i sina familjer (SOU 2001:18). Den 1 juli 2007 förstärktes socialtjänstlagen: 5 kap 11 SoL Till socialnämndens uppgifter hör att verka för att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och hjälp. Socialnämnden skall särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. Socialnämnden skall också särskilt beakta att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av stöd och hjälp. Lag (2007:225). Socialtjänsten har ett särskilt ansvar för barn som far illa eller på andra sätt lever i utsatta situationer. Detta ansvar har förtydligats genom den ändring som infördes i lagen med anledning av ratificeringen av FN:s konvention om barnets rättigheter och som syftar till att stärka barns behov: 1 kap. 2 SoL När åtgärder rör barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Med barn avses varje människa under 18 år. En helhetssyn på våld i nära relationer är avgörande i socialtjänstens arbete, arbetet måste inbegripa alla inblandade men ovanstående paragraf ger företräde åt barnets behov om det föreligger motstridiga intressen. Att förebygga våld och att ingripa mot våld är en angelägenhet för hela samhället. Alla som kommer i kontakt med barn och vuxna, som lever med våld i vardagen måste våga ta ställning mot våldet och ingripa till skydd och stöd för de utsatta. Detta avsnitt vänder sig till dig som i ditt arbete möter barn som upplevt eller själv blivit utsatta för våld eller hot i någon form. I texten används till viss del begreppen pappa och mamma men det är viktigt att understryka att familjerna där barn drabbas kan bestå av olika familjekonstellationer. 4.2 Uppmärksamma barns behov och reaktioner Att uppmärksamma barnen är en viktig och känslig uppgift för den som arbetar hos myndigheter som socialtjänsten, sjukvården, polisen, barnavårdscentraler, förskola och skola eller i frivilligorganisationer som kvinnojouren. Barn som bevittnar våld och andra övergrepp berättar sällan om händelserna spontant och de symtom som de uppvisar kan lätt missförstås. Det är angeläget att i större utsträckning uppmärksamma dessa barn och deras behov. Behoven kan variera från t.ex. skydd mot någon som utövat våld inom familjen till en möjlighet att få bearbeta sina våldserfarenheter. Barn som blir vittnen till övergrepp av detta slag kan reagera på liknande sätt som barn som själva utsätts 18

19 för brott och kan vara i behov av liknande stöd. Även dessa barn är offer för brott. (Ur Prop. 2005/06:166) Ur barnets perspektiv är upplevelsen av våldet förknippad med rädsla och oro. Det är inte alltid barn har sett men de har hört. De har även ofta själva blivit slagna. Forskning visar att en inte obetydlig del, i olika undersökningar mellan en fjärdedel och mer än hälften, av barnen i familjer där det förekommer fysiskt våld också själva blir utsatta. Det är viktigt att vara medveten om att våldet mot barn i dessa familjer också kan utövas av modern. Sexuella övergrepp mot barn kan också förekomma där våld utövas mot kvinnan, dock finns det inte enligt forskningen ett säkert samband. 10 Barns grundläggande behov.. Barn har olika grundläggande behov som måste bli tillgodosedda om barnet ska må väl och kunna utvecklas som individ i en gynnsam riktning. Barn behöver omvårdnad och skydd. De behöver bli bemötta med kärlek och respekt. Barn behöver stabilitet och trygghet och uppleva ett positivt samspel mellan medlemmarna i familjen. Barn behöver få ge uttryck för olika slags känslor och upplevelser och bli bekräftade för dessa i första hand från föräldrarna. Barn behöver känna samhörighet med föräldrarna och ha ett varaktigt förhållande till dem. Barn behöver bli sedda..blir inte tillgodosedda I familjer där våld tillhör vardagen blir barnen till stora delar eller helt och hållet berövade möjligheten att få sina behov tillgodosedda. Föräldrarna är upptagna av sina inbördes relationer och har inte tid eller kraft över för barnen. Detta gäller ofta även i perioder när det råder stiltje mellan föräldrarna. Vad barn blir utsatta för Barn till kvinnor som utsätts för våld blir i princip alltid påverkade av våld mellan vuxna. En tidigare föreställning har varit att barn inte alltid visste om vad som skedde och därför inte tog skada. Den aktuella nationella och internationella forskningen visar entydigt att i det närmaste alla barn till våldsutsatta kvinnor har hört eller bevittnat våldet. Flera studier visar att det innebär en stark vanmakt att även på avstånd se på det som händer och inte kunna förhindra. Att bevittna våld är att betrakta som psykisk misshandel enligt betänkandet från kommittén mot barnmisshandel (SOU 2001:72). - Barn kan vara i samma rum som de vuxna och bevittna våldet. Ibland försöker de ingripa för att skydda. "Mamma skrek när han slog och jag försökte ställa mig emellan. Han sa att om jag någonsin mer försökt blanda mig i eller pratade med någon om det här, skulle han döda mig" När mamma blir slagen. Att hjälpa barn som levt med våld i familjen. Socialstyrelsen. 19

20 - Barn kan från ett annat rum höra hur misshandeln pågår. De kan ha blivit utkörda ur rummet eller vakna på grund av oljud. "När jag vaknade upp på natten var det alltid oväsen. Jag hörde mamma gråta och ibland hur pappa slog henne." - Barn kan uppleva våldet i efterhand. Genom att det ser mammans skador till följd av våldet. "När hon kom ner för trappan på morgonen hade hon ett stort blåmärke och hon hade verkligen ont. Jag blev så orolig och frågade henne hela tiden vad som hänt och hur det var med henne." Det finns ett samband mellan våld mot kvinnor och våld mot barn. Enligt S Janssons undersökning (SOU 2001:18) av svenska barn är risken förhöjd för att barn som lever med en misshandlad mamma också ska bli utsatta för våld. I en annan undersökning av svenska studenter (Fäldt, 2000) talar resultaten också för ett samband mellan kroppslig bestraffning av barn och familjevåld. I de familjer där kroppslig bestraffning mot barn förekommit hade det i 47 procent också förekommit familjevåld. Flera internationella studier visar liknande resultat. Det är viktigt att vara medveten om att fysisk misshandel mot barn i dessa familjer också kan utövas av modern. Barnens reaktioner Det vanligaste sättet att reagera på är förnekande. När vi blir utsatta för något som gjort oss illa försöker vi förpassa denna händelse ur medvetandet, ut i glömska och tystnad. Vi vill inte veta av den, inte kännas vid dess existens, inte tala om den, inte tänka på den. Detta är den djupaste innebörden av ordet onämnbar (Hydén 1995). Barnen som bevittnat våld skiljer sig inte från vuxna i detta avseende. Deras situation kan till och med vara ännu mer komplicerad. Barnet riskerar att hamna i lojalitetskonflikt med bägge sina föräldrar. Många barn har försökt att på olika sätt få ett slut på våldet i familjen. Kanske har barnet försökt medla mellan föräldrarna eller försökt att gå emellan när misshandeln pågått och då riskerat att själv bli misshandlat. Det är vanligt att barn i familjer, där det förekommer våld och hot, lägger ansvaret och skulden på sig själv. Genom att bli snällare, tystare, aldrig vara i vägen, vara mer hjälpsam hoppas barnet få slut på våldet. En del barn kan tvärtom försöka avleda genom att själva bli bråkiga. Vissa barn väntar i det tysta på att bli så pass stora att de kan klara sig själva och flytta hemifrån. Andra barn har allvarliga tankar på självmord. Många barn lever med en ständig rädsla för att pappan en dag kommer att slå ihjäl mamman. Rädslan kan också handla om att behöva ta ställning för någon av föräldrarna. Barnet har känslor gentemot båda föräldrarna. Det kan finnas ilska eller hat mot pappan för att han misshandlar mamman. Samtidigt kan det finnas besvikelse på eller ilska mot mamman för hon inte gör något åt situationen. Parallellt med dess negativa känslor kan barnet ha varma känslor för båda föräldrarna, tycka synd om dem och känna stor oro för dem. 11 Symtom och beteende hos barnet Barn som utsätts för traumatiska upplevelser och som inte får sina grundläggande behov tillgodosedda reagerar på olika sätt beroende på ålder, personlighet och andra omständigheter. 11 När mamma blir slagen. Att hjälpa barn som levt med våld i familjen. Socialstyrelsen 20