Uppförandekoder i svensk avtalsrätt

Transkript

1 Juridiska institutionen Höstterminen 2017 Examensarbete i civilrätt, särskilt avtalsrätt 30 högskolepoäng Uppförandekoder i svensk avtalsrätt Codes of Conduct in Swedish Contract Law Författare: Hanna Moradi Handledare: Professor Joel Samuelsson

2 2

3 Förord Frågan om företags samhällsansvar är idag hetare än någonsin. Den växande roll och makt som globala företag har innebär även ett stort ansvar gentemot naturen och samhället. Företag har ofta en uppförandekod där de presenterar sina miljömässigt och socialt hållbara åtaganden, men i dagsläget har dessa inte erkänts någon avtalsrättslig verkan. Med hänsyn till den ökade efterfrågan av etiska och hållbara produkter kan inte intresset för en avtalsrättslig sammanlänkning med uppförandekoder undvikas. 3

4 Innehållsförteckning Förord 3 Förkortningar 6 1 Inledning Bakgrund Syfte Avgränsning Metod och material Disposition 11 2 Corporate Social Responsibility Inledning Begreppets historia En närmare beskrivning av Corporate Social Responsibility Sammanfattning 15 3 Uppförandekoder Inledning Något om uppförandekodens historia En närmare beskrivning av uppförandekoder Offentliga uppförandekoder Privata uppförandekoder Uppförandekoders rättsliga status Sammanfattning 22 4 Begreppet rättshandling Inledning Begreppet rättshandling Grundläggande rekvisit för avtal och andra rättshandlingar Uppförandekoder i relation till begreppet rättshandling Sammanfattning 27 5 Stöd från stödbrev Inledning En avtalsrättslig klassificering En standardiserad mall? 30 4

5 5.4 En tolkning genom allmänna avtalsrättsliga principer Sammanfattning 33 6 Tolkning av uppförandekoder Inledning Avsaknad av gemensam partsavsikt Medveten otydlighet Avtalets ordalydelse Systeminriktad tolkning Partsdynamikens betydelse Sammanfattning 42 7 Uppförandekoder som en del av det individuella avtalet Inledning Inkorporering i det enskilda avtalet Såsom en del av standardvillkoren Battle of forms Sammanfattning 48 8 Om ansvar för uppgifter Inledning Felansvar enligt Köplagen Felansvar enligt CISG Konsumenters möjlighet att rikta krav Sammanfattning 53 9 Offentliga utlåtanden om uppförandekoders innehåll Inledning Begreppet rättshandling Ensidig utfästelse eller enuntiation? En oklar adressatkrets Konsumentköprättsliga regler om ansvar för vissa uppgifter Sammanfattning Avslutande synpunkter och slutsatser Käll- och litteraturförteckning 62 5

6 Förkortningar B2B Business-to-Business B2C CISG CSR EU FN HD ILO ILRF NGO NJA OECD PECL PICC Business-to-Consumer Förenta Nationernas konvention 1980 ang. avtal om internationella köp av varor Corporate Social Responsibility Europeiska Unionen Förenta Nationerna Högsta Domstolen International Labour Organisation International Labour Rights Forum Non-Governmental Organization Nytt Juridiskt Arkiv the Organisation for Economic Co-operation Development for Multinational Enterprises Principles of European Contract Law UNIDROIT Principles of international Commercial Contracts 6

7 1 Inledning With great power comes great responsibility. - Uncle Ben 1 Stora multinationella företag är numera några av de världsaktörer med mest makt. 2 En sådan makt innebär ett stort ansvar. Företag har onekligen vinstmaximering som främsta intresse, men intresset av att erhålla en sådan vinst med metoder som är etiskt godtagbara har ökat avsevärt. 3 Genom att upprätta så kallade uppförandekoder med sociala och etiska åtaganden tar företag sitt samhällsansvar. De åtaganden som regleras i uppförandekoder kallas även för CSR-policies eller CSR-bestämmelser. CSR står för Corporate Social Responsibility och avser företags samhällsansvar. Dessa koder är i dagsläget inte juridiskt bindande, men i den juridiska debatten tycks intresset av en sammanlänkning mellan uppförandekoder och avtalsrätten öka. 4 Det verkar finnas en önskan om att avtalsrätten ska hänga ikapp med samhällsutvecklingen och de förväntningar som idag ligger på företag. Det ligger i uppförandekoders natur att vara utformade på vitt skilda sätt. Medan vissa av dem innehåller vaga etiska ambitioner är andra befattade med konkreta och preciserade åtaganden. Kodernas utformning och innehåll skiljer sig även beroende på den bransch företaget är en del av. 5 Det innebär att ett 1 Citat ur filmen Spider-Man, Williams, Cynthia A., Trends in the Social [Ir]Responsibility of American 2 Williams, Cynthia A., Trends in the Social [Ir]Responsibility of American Multinational Corporations: Increased Power, Diminished Accountability, Fordham Environmental Law Review, Vol. 25, Issue 1, 2013, s 46 f. 3 Johnsson, Gerry m.fl., Exploring Strategy s Millon, David K., Two models of corporate social responsibility, Wake Forest Law Review s Wagner, Ashley, The failure of Corporate Social Responsibility provisions within International Trade Agreements and Export Credit Agencies as a solution, Boston Law Journal, 2017, s Thrasyvoulou, Andreas, Corporate Social Responsibility: Here to Stay, Legal Issues Journal, 2016, s Vytopil, Louise, Contractual Control and Labour-Related CSR Norms in the Supply Chain: Dutch 7

8 generellt avtalsrättsligt erkännande för alla typer av uppförandekoder inte är sannolikt, men det utesluter inte möjligheten att tillerkänna vissa av dem rättslig verkan. Faktum att vissa företag utformar sina koder så att de inte blir juridiskt bindande gör det givetvis svårt att hävda ett avtalsrättsligt ansvar. Dessutom innebär den allmänna uppfattningen om kodernas icke-juridiska verkan en svårighet att integrera dessa i avtalsrätten. Företag upprättar emellertid allt fler uppförandekoder och inkluderar på ett eller annat sätt dessa i olika typer av avtal. Den ökade användningen av uppförandekoder, företags ökade makt i samhället och den fria marknadens ökade efterfrågan på miljömässigt och socialt ansvarstagande hos företag är faktorer som talar för intresset av en sammanlänkning mellan avtalsrätt och uppförandekoder. För ett långsiktigt gynnsamt resultat av CSR-bestämmelser i uppförandekoder bör åtminstone ett stabilt samspel mellan avtalssrätten och koderna vara eftersträvansvärt Bakgrund I och med globaliseringen köper och säljer svenska företag produkter i alla delar av världen. Globalt finns det cirka multinationella företag, varav med säte i Sverige. Många av dessa företag har etiska krav på eget, leverantörers och affärspartners agerande, där kraven kommer från flera olika håll. Politiker, fackföreningar, andra NGOs, konsumenter, affärskontakter, investerare och kapitalförvaltare är några av dem som har förväntningar på företags samhällsansvar. 7 Det finns en hel del olika nationella, regionala och internationella riktlinjer och regelverk som syftar till att vara normbildande för företags samhällsansvar. Best Practices, Utrecht Law Review s Beckers, Enforcing Corporate Social Responsibility Codes s argument-och-positioner_ html/binary/globaliseringsdebatten%20- %20Argument%20och%20positioner ( ). 8

9 Uppförandekoder är bara ett av dessa institut, men dess numera självklara ställning hos företag har väckt ett intresse av att utreda dess potentiella ställning i avtalsrätten. 1.3 Syfte Syftet med det här arbetet är att bygga en bro mellan uppförandekoder och svensk avtalsrätt. Uppsatsen ämnar utreda om åtminstone vissa typer av uppförandekoder kan sammanlänkas med avtalsrätten, och i så fall vilka. Målet är att närma sig en gräns för vilken form en uppförandekod bör ha för att uppfylla kraven för avtalsrättsligt erkännande. För att uppfylla arbetets syfte behöver en hel del delområden utredas. Först ämnar arbetet ge läsaren en större förståelse för uppförandekoder och den problematik dessa är förknippade med. Det kommer att ges genom en beskrivning av CSR och uppförandekoders roll i denna kontext. Därefter krävs en djupare kunskap om uppförandekoder, särskilt dess olika kategorier och utformning. Först efter det kommer arbetet att gå in på dess huvudsakliga syfte; sammanlänkningen till svensk avtalsrätt. 1.4 Avgränsning Arbetet har avgränsats till att behandla CSR-bestämmelser i företags uppförandekoder, eftersom dessa i teorin har många likheter till andra typer av avtalsvillkor. För att kunna avgöra om privata uppförandekoder är rättsligt bindande är det viktigt att skilja på två frågor. Den ena är frågan om kodens bindande verkan mellan avtalsslutande parter och den andra är frågan om tredje part kan hävda rättsligt ansvar hos företaget. 8 I det här arbetet har en avgränsning gjorts till att utreda inomkontraktuella relationer, men även fall då konsumenter påverkas av företags uppförandekoder genom deras offentliga 8 Vytopil, Louise, Contractual Control and Labour-Related CSR Norms in the Supply Chain: Dutch Best Practices, Utrecht Law Review, 2012 s 163 f. 9

10 utlåtanden om dessa i olika typer av marknadsföring och annonsering. Den främsta anledningen till en sådan avgränsning är att konsumenter i det här sammanhanget har en stark påverkan på näringsidkare, där konsumenters efterfrågan styr företags handlande gentemot varandra. Det finns delade åsikter om huruvida CSR och juridik bör ha en närmare relation, men en djupare diskussion om det kan bli ett en helt egen uppsats. Utgångspunkten i arbetet har därför varit att en sammanlänkning är önskvärd. Med anledning av tidsbrist har inga empiriska undersökningar gjorts, men ledning har tagits i de empiriska studier som har framställts i utländsk doktrin. Med tanke på uppförandekoders internationella karaktär bar resultatet av dessa studier ansetts tillämpbara även vad gäller svenska företags upprättade koder. I arbetet bortses från frågor om vilket lands lag som ska tillämpas, om inte annat framgår är utgångspunkten att svensk rätt är tillämplig. I vissa fall tas ledning även i internationella regelverk. 1.5 Metod och material Redan innan författandet av arbetet stod det klart att det inte är sannolikt att vi kommer se några lagstiftningsåtgärder på detta fält inom överskådlig framtid. Syftet har istället varit att genom en koppling till svensk avtalsrätt tydliggöra möjligheten till en juridifiering av ämnet. Uppsatsen präglas genomgående av de lege ferenda, dvs vad lagen borde eller skulle kunna vara. Det har varit svårt att hitta relevant internationell doktrin. Ämnet är relativt nytt och innehåller stora oklarheter och varierande uppfattningar. 9 En svår uppgift har varit att försöka fastställa hur verkligheten faktiskt ser ut. Då det inte funnits tidsmässigt utrymme för en empirisk undersökning, och sådana 9 Millon, David K., Two models of corporate social responsibility, Wake Forest Law Review s Thrasyvoulou, Andreas, Corporate Social Responsibility: Here to Stay, Legal Issues Journal, 2016, s

11 undersökningar inte heller säger något om rättsläget, har denna studie utgått från doktrin och praxis. Ett hinder har däremot varit att den doktrin som finns i mångt och mycket är subjektiv. Författarna har en bestämd åsikt om uppförandekoder och dess relation till rätten och argumenterar främst för detta i sin text. Målet med arbetet är att undersöka om och hur uppförandekoder kan legitimeras i svensk avtalssrätt. För att få ett så objektivt utgångsläge som möjligt har doktrin som både talar om svårigheterna och möjligheterna till en sammanlänkning tillämpats. Sammanlänkningen till svensk avtalsrätt har gjorts med de avtalsrättsliga områden som har ansetts vara relevanta för uppsatsens syfte. Den svenska doktrin och praxis som har använts har avsett allmän och kommersiell avtalsrätt. Informationen från dessa har sedan i möjligaste mån sammanlänkats med den internationella doktrinen om uppförandekoder. Uppförandekoder är en global typ av reglering och vår nationella avtalsrätt har, inte helt överraskande, en nationell kontext. Det som gör detta ämne särskilt komplicerat, men även intressant, är att sammanlänka denna globala reglering till en nationell kontext utan att förlora den globala dimensionen men samtidigt försöka bygga en bro mellan nationell avtalsrätt och uppförandekoder. 1.6 Disposition Arbetet inleds med en presentation av CSR, dess rättshistoria och vad ämnet innebär. Fortsättningsvis följer ett avsnitt om uppförandekoder, dess olika kategorier och den juridiska debatten i ämnet. Därefter inleds sammanlänkningen till svensk avtalsrätt, som är arbetets fokusområde. Det har gjorts ett urval på avtalsrättsliga frågor som ansetts relevanta för uppsatsens syfte, vilka presenteras i olika avsnitt. Arbetet avslutas med en diskussion om de slutsatser som har kunnat dras. 11

12 Varje avsnitt introduceras med ett inledande avsnitt som går igenom vad som ska presenteras samt varför och hur det ska presenteras. I slutet av varje avsnitt får läsaren ta del av en sammanfattning som tydliggör vad som ska tas med till nästa avsnitt. 12

13 2 Corporate Social Responsibility 2.1 Inledning Corporate Social Responsibility (CSR) översätts på svenska som företags samhällsansvar. Det handlar om att företag har ansvar över hur de påverkar samhället avseende miljömässiga, sociala och ekonomiska frågor. Uppsatsen behandlar främst uppförandekoder och dess relation till avtalsrätten, men för en djupare förståelse för ämnet krävs det att läsaren har en övergripande kunskap om CSR. I följande avsnitt får läsaren därför möjligheten att erhålla en större förståelse för komplexiteten av begreppet CSR och hur det i sin tur har en stor roll för dess relation till juridiken. Därefter presenteras översiktligt dess roll inom juridiken och den aktuella debatten om ämnet i juridisk doktrin. 2.2 Begreppets historia Begreppet CSR definieras på varierande sätt, men de områden som oftast anses inbegripas är hållbarhet, antikorruption, värnande om mänskliga rättigheter, rättvisa arbetsvillkor samt klimat och miljö. Dessa fyra fokusområden var även de som fastslogs i FN:s Global Compacts tio principer från År 1979 myntade Archie B. Carroll dagens allmänt vedertagna beskrivning av CSR. Enligt hans teori omfattar CSR ekonomiska, rättsliga, etiska och filantropiska förväntningar som samhället har på olika organisationer vid en viss bestämd tidpunkt. Carrolls pyramid är en känd teori om CSR bestående av ekonomiskt ansvar i grunden, följt av juridiskt ansvar, etiskt ansvar och filantropiskt ansvar i toppen ( ). 11 Carroll, Archie B, The Pyramid of Corporate Social Responsibility: Toward the Moral Management of Organizational Stakeholders, Business Horizons,

14 Att företags samhällsansvar görs till en fråga är ett relativt nytt fenomen. Ämnet har fått allt större betydelse i samband med företags växande roll i samhället och globaliseringen av företagsverksamhet. Det har skett en övergång från statligt samhällsansvar till att privata aktörer också har ett samhällsansvar. I litteraturen beskrivs bristen på ett långsiktigt perspektiv, öppenhet och transparens som några av de främsta orsakerna till finanskrisen I sammanhanget nämns att en rättslig dimension av CSR är det nya sättet att ta sig framåt En närmare beskrivning av Corporate Social Responsibility Konceptet CSR påminner mycket om rådande tankar om hållbarhet och hur företag bör ta sitt ansvar i frågan. CSR genomsyrar många samhällsområden, där juridiken bara utgör en bråkdel. Det har varit en utmaning att fastslå en definition av CSR genom dess olika territorier, vilket har lett till olika definitioner. Företag, konsulter, jurister, NGOs och andra intressegrupper har olika definitioner för begreppet. En konsekvens av detta är att det är svårt att förstå konceptet och dess relation till rätten. 13 Bortsett från att olika grupper definierar CSR på annorlunda sätt, har begreppets innebörd även förändrats över tid. I takt med att företag, samhälle och miljön utvecklas, utvecklas även CSR. De varierande och flytande definitionerna av CSR har lett till en inriktning om att det är svårt att definiera begreppet. CSR är dessutom kopplat till många olika juridiska områden. Att alla dessa områden bidrar till utvecklingen av CSR är en viktig utgångspunkt, eftersom de alla är nödvändiga på sitt sätt. Med hänsyn till dagens globala utmaningar är en EU- och internationellrättslig vinkling av CSR absolut nödvändig. Andra områden som 12 Thrasyvoulou, Andreas, Corporate Social Responsibility: Here to Stay, Legal Issues Journal, 2016 s 82 f. 13 Amao, Olufemi, Corporate Social Responsibility, Human Rights and the Law s 70 f. 14

15 reglerar CSR är bolagsrätten, skadeståndsrätten, avtalsrätten, processrätten, arbetsrätten, miljörätten och straffrätten. 14 Om än samtliga juridiska områden är av vikt för en framgångsrik CSR-reglering, avser den här uppsatsen att i det följande fokusera på avtalsrätten. Den internationella debatten avseende CSR är minst sagt spretig, kanske till stor del för att CSR fortfarande är relativt nytt och sträcker sig över många olika ämnesområden. Hur, eller om, CSR-regleringar ska vara rättsligt bindande är idag en het fråga. Många verkar trycka på att det inte går att utkräva ansvar vad gäller de etiska frågor som CSR ofta omfattar. En vanlig uppfattning är att CSR ska överlåtas åt marknaden, där utbud och efterfrågan får avgöra dess öde. Det starkaste argumentet för en rättslig reglering är emellertid att företag numera har utvecklat en position som är jämförbar med personer som faller under lagar och regler, och därför också bör behandlas som sådana. Dessutom betonar en del att en rättslig reglering av CSR har ett normbildande värde Sammanfattning Det kan konstateras att begreppet och användningsområdet för CSR är spretigt, vilket medför svårigheter att placera det i en juridisk kontext. Det finns heller ingen tydlig definition på begreppet, dels eftersom det skiljer sig beroende på branch, men även för att det inbegriper olika frågor beroende på de sociala och etiska önskemål som finns i samhället. CSR är med andra ord inte statisk till sin natur i takt med att samhället förändras, förändras även definitionen av CSR. Något som däremot kan noteras är att det finns en stark efterfrågan på att företag ska ta sitt samhällsansvar. Inom den juridiska doktrinen växer önskemål om ett rättsligt erkännande av institutet. Det är däremot oklart hur detta rättsliga erkännande ska se ut. 14 Lambooy, Tineke, Legal aspects of Corporate Social Responsibility, Utrecht Journal of International and European Law, 2014 s Amao, Olufemi, Corporate Social Responsibility, Human Rights and the Law s

16 3 Uppförandekoder 3.1 Inledning Nu när vi vet vad CSR är ska vi titta närmare på det primära instrumentet för att realisera detta ansvar, nämligen uppförandekoder. Dessa koder, som i internationella sammanhang kallas Codes of Conduct, är ett globalt institut där företag kan uttrycka sina riktlinjer för hur de ämnar bedriva sin verksamhet på ett etiskt, socialt och miljömässigt korrekt sätt. 16 Följande avsnitt handlar om just uppförandekoder, vad dessa är, hur de funkar och den juridiska debatten avseende konceptet. Syftet med avsnittet är att ge en helhetsbild av ämnet, som är nödvändig för att fortsättningsvis kunna utreda kodernas rättsliga ställning i svensk avtalsrätt. Inledningsvis görs en rättshistorisk tillbakablick, följt av ett avsnitt om vad uppförandekoder är, samt dess olika kategorier; offentliga och privata uppförandekoder. Avslutningsvis får läsaren ta del av den aktuella juridiska debatten i ämnet, som till stor del handlar om huruvida koderna bör eller inte bör vara avtalsrättsligt bindande. Dessutom diskuteras begreppet rättshandling utifrån nationell avtalsrätt och uppförandekoders status ur detta perspektiv. 3.2 Något om uppförandekodens historia Uppförandekoder i modern mening kom att utvecklas under 90-talet, i samband med de första företagsskandaler som fick uppmärksamhet i media, exempel är Shells planlagda sänkning av Brent Spar plattformen i Nordsjön, eller de dåliga förhållandena som rådde i flera textilföretags låglönefabriker. Såsom en 16 A a s 71 f. 16

17 reaktion till detta började företag utveckla sina egna koder. Dessa koder har med tiden fått en stor roll avseende kodifiering av företags samhällsansvar. 17 Uppförandekoder har sedan start varit aktuella i den juridiska debatten. Initialt var den främsta frågan, avseende främst företags självreglerade uppförandekoder, om dessa koder ens hade en väsentlig roll för företaget. De som var positivt inställda till att företag reglerade sina egna koder tryckte på att företag på eget initiativ kunde reglera frågor i de fall rättslig reglering saknades. Kritiker tyckte emellertid att dessa frivilliga initiativ hade många problem. Koderna anklagades för att vara tomma ord som bara såg bra ut på papper. Numera rör sig den juridiska debatten närmare frågan om vilken juridisk roll dessa koder kan ha. I senare doktrin uppmärksammas kodernas relation till olika rättsområden, varav avtalsrätten utgör en av dessa En närmare beskrivning av uppförandekoder Uppförandekoder kan sägas fylla en lucka i rätten, där företags ansvar gentemot samhället regleras. Det är frivilligt för företag att upprätta en uppförandekod, men med hänsyn till de sociala förväntningarna på företag i dagens samhälle har många formulerat en sådan. Dessa koder inkorporeras eller inkluderas på annat sätt i företagens avtal med bland annat leverantörer. 19 Uppförandekoder kan delas in i två kategorier. Ena kategorin består av generella koder skapade av internationella organisationer, såsom rekommendationer och riktlinjer. Den andra kategorin består av företag eller andra privata aktörer som skapar sina egna koder. Utformningen av koden varierar från företag till företag, medan vissa väljer att utforma en egen använder sig andra delvis eller helt och hållet av koder skapade av internationella organisationer, såsom FN, OECD och ILO eller redan etablerade 17 Beckers, Anna, Enforcing Corporate Social Responsibility Codes s A a s A s s

18 koder inom sin specifika bransch. 20 I det följande presenteras uppdelningen av koderna, fokus kommer att ligga på den senare kategorin, då denna är av särskilt intresse för uppsatsens syfte Offentliga uppförandekoder En viktig del av den nuvarande debatten avseende uppförandekoder är initiativ från internationella politiska organisationer som har utvecklat rekommendationer för företags samhällsansvar. Offentliga uppförandekoder har skapats av, eller åtminstone påverkats av stater som är medlemmar i organisationerna. 21 De mest framträdande rekommendationerna är FN:s vägledande principer, OECD:s riktlinjer för multinationella företag och ILO:s konventioner. 22 FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter är organisationens viktigaste dokument avseende relationen mellan företag och mänskliga rättigheter. Den fastslår en internationell standard för förväntat uppträdande från företag vad gäller mänskliga rättigheter - oberoende av i vilken stat företaget drivs eller om staten i fråga uppfyller sina skyldigheter att skydda mänskliga rättigheter. 23 Dessa principer har bidragit med ett första steg mot att fylla den lucka som finns i regleringen av globalt verksamma företags ansvar avseende mänskliga rättigheter. OECD har utvecklat den näst viktigaste offentliga uppförandekoden, och är till skillnad från FN:s vägledande principer vidare i sitt omfång. Utöver mänskliga rättigheter, behandlar OECD:s riktlinjer 20 Vytopil, Louise, Contractual Control and Labour-Related CSR Norms in the Supply Chain: Dutch Best Practices, Utrecht Law Review s Beckers, Anna, Enforcing Corporate Social Responsibility Codes s A a s FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, Princip II A 11 kommentar: Ansvaret att respektera de mänskliga rättigheterna är en global standard för hur företagen förväntas uppträda var de än bedriver sin verksamhet. Ansvaret gäller oberoende av staternas förmåga och/eller vilja att fullgöra sina egna skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter, och innebär inte att företagen på något sätt fråntas dessa skyldigheter. Och det gäller utöver nationella lagar och andra författningar till skydd för de mänskliga rättigheterna som företagen förväntas följa. 18

19 för multinationella företag även andra områden som är relevanta för socialt ansvarsfullt uppträdande hos företag. I sammanhanget är det även av värde att nämna ILO:s konventioner, som bidrar med rekommendationer om socialt uppträdande för företag. Konventionerna riktar sig dels till medlemsstater som måste ratificera bestämmelserna, men även till enskilda företag såsom vägledande riktlinjer. I konventionerna har det slagits fast en global konsensus om fundamentala arbetsvillkor, såsom förbud mot tvångsarbete, barnarbete, rätten till ickediskriminering på arbetsplats, rätten till kollektiv strejk och föreningsrätten. Inom den juridiska debatten är frågan om dessa offentliga koders rättsliga roll aktuell. En fråga som ställs är om dessa riktlinjer fyller den rättsliga luckan avseende företags samhällsansvar. Det är tydligt att regelverken utgör soft law, dvs. att de inte är bindande eller tvingande, men vad som är kontroversiellt är huruvida dess innehåll kan ses som tvingande rättsliga regler. I sammanhanget kan nämnas att nya regleringar om en utökad rapporteringsskyldighet hos företag har antagits både på nationell och EU-nivå, vilka är inspirerade av de offentliga uppförandekoder som har utvecklats av FN, OECD och ILO. 24 I Sverige gäller det lagen (SFS 2016:947) om obligatorisk hållbarhetsredovisning, som stadgar att vissa företag måste rapportera om hur de hanterar frågor inom miljö, mänskliga rättigheter sociala förhållanden och antikorruption i sin årsredovisning Privata uppförandekoder Privata uppförandekoder har till skillnad från de offentliga utvecklats av den privata sektorn. Det finns dels standardmodeller på olika koder från bransch till bransch, men företag kan också välja att upprätta sina egna koder. 25 Utvecklingen av de privata uppförandekoderna kan vara en konsekvens av den 24 Europaparlamentets och Rådets direktiv 2013/34/EU. 25 Beckers, Anna, Enforcing Corporate Social Responsibility Codes s

20 förändrade efterfrågan i samhället avseende företags sociala och samhälleliga roll. Koderna kan även ses som en respons på de förväntningar som offentliga uppförandekoder och regleringar lägger på företag. De kan dessutom tolkas som ett intresse hos företagen att bidra till utvecklingen inom hållbarhets- och CSRfrågor. Bortsett från vissa skillnader som uppstår beroende på om koderna är utvecklade av enskilda företag, olika organisationer eller stater, kan en utveckling mot liknande innehåll tydas. Det som genomgående regleras är anställningsförhållanden, mänskliga rättigheter, miljö, konsumentskydd och antikorruption. Dessutom hänvisar många företag till, eller inspireras av, samma redan etablerade koder inom sin specifika bransch Uppförandekoders rättsliga status Generellt sett finns det två olika perspektiv i den internationella litteraturen avseende uppförandekoder, det maximalistiska och det minimalistiska perspektivet. Det maximalistiska perspektivet står för att koderna bör vara rättsligt bindande och ha rättslig verkan i domstol och det minimalistiska perspektivet, som också är vanligast, argumenterar för att koderna bör sakna rättslig verkan och att efterlevnaden av dessa ska vara frivillig. Dessa inriktningar är inte uttömmande, vissa intar även ett mellanläge, och påstår att varje uppförandekod kan ha bindande och icke-bindande klausuler. 27 Det som hävdar att uppförandekoder bör sakna rättslig verkan verkar i första hand stödja sig på det faktum att de är frivilligt antagna, självreglerade och frivilliga att följa. Det menas att koderna på grund av detta saknar de grundläggande mekanismer som avtalsrätten förutsätter. 28 Studier har visat att 26 A a s Vytopil, Louise, Contractual Control and Labour-Related CSR Norms in the Supply Chain: Dutch Best Practices, Utrecht Law Review s Revak, H, Corporate Codes of Conduct: Binding Contract or Ideal Publicity, Hastings Law Journal, 2012 s

21 formen för uppförandekoder inte är optimal. Den rättsliga dimensionen har på sin höjd en marginell roll för företag när de utvecklar och presenterar sina uppförandekoder. Med hänsyn till de svar som dagens reservationer på uppförandekoder har gett, kan det konstateras att att de överlag har andra syften än att vara juridiskt bindande. I första hand är de försök från företag att strategiskt placera sig själva på marknaden och på så vis attrahera konsumenter, arbetskraft och investerare. 29 Det finns uppgifter som talar för att varje företags hängivenhet avseende CSR regleringar i uppförandekoder är avgörande för dess praktiska verkan. Empiriska studier visar på tre olika kategorier på uppförandekoder: svaga, mellanstarka och starka koder. Det har kunnat konstateras att desto svagare kod, desto mindre har företaget för avsikt att upprätthålla innehållet. De företag som har en måttligt utarbetad kod är relativt hängivna till sina åtaganden, och de företag som har en väldigt starkt utarbetad kod verkar också ha för avsikt att upprätthålla denna i praktiken. 30 Den slutsats som kan dras av undersökningen är att frivilligt upprättade uppförandekoder är påverkade av företagets frivilliga nivå av engagemang i etiska frågor. Det främsta problemet med koderna är många gånger det egentliga syftet företag har med sina koder, vilket skiljer sig från andra typer av självreglering. Till skillnad från exempelvis klassiska avtalsklausuler konstruerar företag sina koder på ett sätt som utesluter rättsligt erkännande. Företagen upprättar dem ofta så informellt som möjligt och söker sig till en annan utformning än den som typiskt sätt binder upp dem. De utformar exempelvis koden som ett allmänt lovprisande i stället för den ge den en tillfredsställande avtalsrättslig form. 29 Macaulay, Non-Contractual Relations in Business: A preliminary study, American Sociological Review, s M. Kerr, R. Janda och C. Pitts, Corporate Social Responsibility. A legal Analysis, 2009 s 330 f. 30 Vytopil, Louise, Contractual Control and Labour-Related CSR Norms in the Supply Chain: Dutch Best Practices, Utrecht Law Review s

22 Samtidigt vill företag ge ett intryck av att de avser efterleva sina uppförandekoder, annars hade dessa inte upprättats över huvud taget. Ett kärnargument för en avtalsrättslig legitimering av uppförandekoder är att det rättsliga systemet behöver ha större förtroende för den sociala institutionen av privat reglering som uppförandekoder innebär. Det hävdas att den regulativa rollen som företag har idag inte kan undvikas. 31 Med en legitimering av dessa koder närmar vi oss en större acceptans av företags självreglering - något som är nödvändigt med tanke på företagens stora roll och makt i samhället. En rättslig legitimering av koderna torde dessutom ha ett normbildande värde som inte bör avvisas utan vidare eftertanke. 3.5 Sammanfattning Uppförandekoder är det primära instrumentet för självreglering av CSR. Beroende på bransch och typ av uppförandekod skiljer sig innehållet i koderna, men en utveckling mot liknande innehåll kan tydas. Privata uppförandekoder kan delas in i tre kategorier: svaga, mellanstarka och starka uppförandekoder. De utformas i olika grad med en medveten otydlighet, som innefattar allt ifrån vaga formuleringar till allmänna lovprisanden. Trots att de inte är avtalsrättsligt bindande påminner de om rättshandlingar till sin utformning och sättet de används på. Det har därför väckts en debatt om att sammanlänka institutet till avtalsrätten. 31 Beckers, Anna, Enforcing Corporate Social Responsibility Codes s 30f. 22

23 4 Begreppet rättshandling 4.1 Inledning I följande avsnitt utreds det första steget mot en sammanlänkning mellan avtalsrätten och uppförandekoder. De frågor som primärt behöver utredas är om uppförandekoder kan anses falla in under begreppet rättshandling, samt hur koderna förhåller sig i relation till andra grundläggande rekvisit för att avtal och andra rättshandlingar ska anses vara för handen. Läsaren får ta del av begreppet rättshandling, och uppförandekoders relation till det. Det görs dessutom en presentation av vissa grundläggande rekvisit för avtal och andra rättshandlingar som har ansetts relevanta i förhållande till uppförandekoder. 4.2 Begreppet rättshandling Den första frågan som aktualiseras vid en sammanlänkning av avtalsrätt och uppförandekoder är var institutet står i relation till begreppet rättshandling. Enligt förarbetena till AvtL definieras en rättshandling som alla viljeförklaringar, vilka hava till syfte att grundlägga, förändra eller upphäva ett rättsförhållande. 32 För att en handling ska falla in under begreppet rättshandling förutsätts således två rekvisit vara uppfyllda. Det första rekvisitet är att det ska vara en viljeförklaring, och det andra rekvisitet är att handlingen ska ha till syfte att grundlägga, förändra eller upphäva ett rättsförhållande. Det är däremot värt att anmärka att syftet till att grundlägga, förändra eller upphäva ett rättsförhållande inte är jämställt med att i praktiken uppnå detta. 33 Oavsett hur utfallet blir i praktiken är den avgörande frågan om handlingen är att anse som en viljeförklaring. 32 Förslag till lag om avtal på förmögenhetsrättensområde, 1914 s Adlercreutz, Axel, Avtalsrätt I s

24 Rekvisitet viljeförklaring är till sin natur diffust. 34 Det som har konstaterats är att avgivaren ska ha vilja eller avsikt att framkalla viss rättsverkan och att detta ska ha kommit till uttryck på ett sådant sätt att den kan uppfattas av sinnevärlden. 35 Avtalssituationer betraktas i grunden utifrån dels viljeteorin, men även tillitsteorin. Viljeteorin innebär att det avgörande är avgivarens vilja och tillitsteorin tar fasta på mottagarens befogade tillit till avgivarens vilja. 36 Genom en anslutning till en objektiv tillitssteori får en iakttagares uppfattbara rättsfakta också betydelse. Detta innebär att viljeförklaringen av den avgivande kan vara menad att betyda en sak, medan mottagaren uppfattar något annat. 37 Grönfors hävdar att konsekvensen blir att avgivaren sitter på en skyldighet att klargöra situationen om hen vill undgå avtalsrättslig bundenhet, vilket innebär en förskjutning från partsviljan som avtalsrättsligt utgångsläge och ett närmande rättsordningen. 38 Sammantaget framstår det därmed som att det är ett samspel mellan viljeförklaringen och rättsordningen som skapar avtalsverkan. Beträffande uppförandekoder behöver alltså en bedömning göras om avgivarens vilja i det enskilda fallet och hur denna uppfattas av dels mottagaren, men även en objektiv iakttagare. För att en rättshandling ska vara aktuell måste ett syfte om att grundlägga, förändra eller upphäva ett rättsförhållande kunna identifieras. 4.3 Grundläggande rekvisit för avtal och andra rättshandlingar Det räcker emellertid inte med att utreda var uppförandekoder står i relation till begreppet rättshandling, i sammanhanget tillkommer ytterligare rekvisit som behöver uppfyllas. Med vissa undantag förutsätter en fullständig och fullbordad 34 Adlercreutz, Axel, Avtalsrätt II s 18. Grönfors, Kurt, Avtalsgrundande rättsfakta s 202 f. 35 Adlercreutz, Axel, Avtalsrätt II s Svensson, Ola, Viljeförklaringen och dess innehåll s 34 f. 37 Grönfors, Kurt, Avtalsgrundande rättsfakta s 83 f. 38 A a s

25 rättshandling bland annat att den företagits av en person som har rättslig handlingsförmåga, och att denne haft för avsikt att företa en rättshandling. Rättshandlingen ska vara framställd och utgiven, vilket innebär att den ska ha bringats till adressatens kännedom genom en behörig åtgärd. Rättshandlingen bör rikta sig till en eller en relativt bestämd skara människor. Normalt sett krävs även att den ska ha nått eller mottagits av adressaten. Avseende innehållet behöver det vara tillräckligt preciserat och tydligt för sitt syfte. I vissa fall ställs det även krav på dess form och andra fakta. 39 Det avgörande för en avgivares avsikt och aktivitet är att den handlande, i vårt fall företaget, gett motparten skälig anledning att anta att det åsyftade en rättshandling i enlighet med tillits- och godtrosskyddsprincipen. Det som blir avgörande är alltså det befogade intrycket som företaget gett upphov till. Avsikten att handla behöver inte uttalas, den antas finnas där om inget annat sägs eller om inget annat framgår av omständigheterna. 40 Kraven i fråga om tydlighet och fullständighet varierar allt efter omständigheterna. Det krävs emellertid att uppförandekoden är tillräckligt precis för att kunna tolkas som en rättslig förpliktelse. Det har påståtts att uppförandekoder kan uppfylla de avtalsrättsliga kraven för precisering och tydlighet. 41 Generellt sett krävs det att rättshandlingen är tillräckligt tydligt uttryckt för att företaget ska anses förpliktad till den. Om vi ser till praxis har HD i bland annat NJA I 1978 s 301 uttalat sig precisering och tydlighet i avtal. I fallet hade en köpare av en fastighet tillträtt denna med ett dricksvatten med så hög bakteriehalt att det ansågs olämpligt som dricksvatten. HD hanterade felansvaret enligt 4 kap 19 Jordabalk (1970:994) (JB), dvs. vilka uppgifter som grundar en befogad förväntning hos köparen. 39 Adlercreutz, Axel, Avtalsrätt I s 129 f. 40 A a s 132 f. 41 Vytopil, Louise, Contractual Control and Labour-Related CSR Norms in the Supply Chain: Dutch Best Practices, Utrecht Law Review s

26 Uttalanden av säljaren till köparen under köpeförhandlingarna om att dricksvattnet var "utmärkt" och "friskt och kallt" ansågs med hänsyn till omständigheterna inte innebära en utfästelse av säljaren om vattnets lämplighet som dricksvatten. Vad gäller uppförandekoder torde inte allmänna lovprisanden såsom exempelvis våra varor är tillverkade med etiskt godtagbara metoder vara tillräckligt konkret, men våra anställda på leverantörsfabrikerna är inte minderåriga bör rimligen anses som tillräckligt preciserat och tydligt. 4.4 Uppförandekoder i relation till begreppet rättshandling Med utgångspunkt i det i avsnitt 3.4 presenterade angående uppförandekoders aktuella rättsliga status, det just sagda om begreppet rättshandling och andra grundläggande rekvisit för avtal och andra rättshandlingar, är det oklart om uppförandekoder kan definieras som rättshandlingar. Koderna avser visserligen hur avgivaren vill bedriva sin verksamhet på ett etiskt, socialt och miljömässigt korrekt sätt. Men avgörande är mottagarens befogade tillit till viljeförklaringen, vilket förutsätter att den är utformad på ett sätt som uttrycker ett konkret syfte att grundlägga, förändra eller upphäva ett rättsförhållande. I avsnitt 3.4 presenteras dels olika perspektiv på uppförandekoder, men även olika kategorier, som måste beaktas i sammanhanget. Medan vissa koder är alldeles för vagt utformade för att ens ge uttryck åt något konkret syfte, upprättar andra företag sina koder konkret och med ett tydligt syfte som åtminstone påminner om ett vilja att grundlägga ett rättsförhållande. 42 Det går heller inte att säga något om mottagarens uppfattning om en eventuell viljeförklaring, eftersom detta är en bedömning som måste göras i varje enskilt fall. 42 Vytopil, Louise, Contractual Control and Labour-Related CSR Norms in the Supply Chain: Dutch Best Practices, Utrecht Law Review s

27 I sammanhanget är det av intresse att uppförandekoder rör sig mot ett standardiserat innehåll, där inspiration tas från de offentliga uppförandekoder som har upprättats av internationella organisationer. 43 Då avsikten ska ha kommit till ett för motparten uppfattbart uttryck, är en förutsättning att att viljan eller avsikten har en form som typiskt sätt erkänns av rättsordningen. Standardiserade uppförandekoder utgör visserligen inte sådana viljor eller avsikter, men de ger uttryck för vad som är sedvanligt i en viss typ av situation Sammanfattning Rättshandlingar har definierats som viljeförklaringar som har till syfte att grundlägga, förändra eller upphäva ett rättsförhållande. Bedömningen av rekvisitet viljeförklaring tar sin utgångspunkt i avgivarens vilja och mottagarens befogade tillit till denna. En bedömning måste göras i varje enskilt fall, men en svårighet skulle kunna vara att identifiera en sådan viljeförklaring avseende uppförandekoder. Det finns dessutom vissa krav på bland annat utformning och adressatkrets, som måste vara uppfyllda för att en en handling ska kunna definieras som en rättshandling. Ju tydligare handling desto tydligare blir handlingens syfte för en objektiv iakttagare. Vad gäller uppförandekoder är ett potentiellt hinder att de ofta är vagt formulerade. 43 A a s Jfr argumentationen om avtalsfakta i Adlercreutz, Axel, Avtalsrätt I s 18 f. 27

28 5 Stöd från stödbrev 5.1 Inledning För att en handling ska definieras som en rättshandling krävs det att nämnda rekvisit i förra avsnittet är uppfyllda. Om så är fallet, blir följande steg att utröna vilken typ av rättshandling uppförandekoden är. Klassificeringen är avgörande för de rättsliga konsekvenser som följer av rättshandlingen och ligger till grund för den tolkning som behöver göras. I brist på ledning avseende uppförandekoder görs i det följande en jämförelse med institutet stödbrev, som till sin natur har en del likheter med uppförandekoder. Stödbrev, eller letters of comfort, upprättas oftast av ett moderbolag till en utomstående part, och innehåller ett uttryckt stöd för ett dotterbolag i koncernen som den utomstående parten har eller ska sluta ett avtal med. 45 Stödbrev utformas med en medveten otydlighet, eftersom institutet är ett uttryck för en kompromisslösning mellan parter som inte kan komma överens om vilken typ av säkerhet som ska ställas. 46 På så vis finns det en del likheter med uppförandekoder, som även dem ofta är medvetet otydliga En avtalsrättslig klassificering Stödbrev kan både ses som ett avtal, genom två samstämmiga viljeförklaringar, som en ensidig utfästelse, eller sakna karaktären av rättshandling över huvud taget. 48 I de fall stödbrevet inte får någon status som rättshandling är 45 Ingvarsson, Torbjörn, Borgensliknande säkerhetsrätter, Stockholm, 2000 s Ramberg, Jan, Medveten otydlighet som avtalsrättsligt problem, JT 1992/93 s 358 ff. 47 Vytopil, Louise, Contractual Control and Labour-Related CSR Norms in the Supply Chain: Dutch Best Practices, Utrecht Law Review s Lehrberg, Bert, Avtalstolkning s

29 naturligtvis en bedömning av om det är att anse som avtal eller utfästelse inte nödvändig. I 1 2 st AvtL kommer anbud- och acceptmodellen till uttryck, som är ett exempel på hur avtal kan komma till stånd. En sådan avtalsmodell förutsätter parternas samstämmiga viljeförklaringar genom avgivarens anbud och mottagarens accept. 49 Skillnaden vid ensidiga utfästelser är att de enbart förutsätter att viljeförklaringens avgivare ska ha haft ett syfte om ett rättsligt bindande förhållande. Samstämmiga viljeförklaringar förutsätts därmed inte vid ensidiga utfästelser. 50 En tolkning av varje enskilt fall är helt avgörande för klassificeringen av stödbrev och är rimligen det för även uppförandekoder. Utfärdaren av stödbrevet vill vanligtvis undvika bundenhet medan mottagaren önskar det motsatta, vilket innebär att det inte finns någon gemensam partsavsikt i någon del. Oenigheten rör vid uppkommen tvist därmed inte en detalj i avtalet, utan finns i själva essensen. 51 Det är oklart huruvida utfärdarna av uppförandekoder saknar en gemensam partsvilja på samma vis som stödbrev. Någon praxis som talar för något sådant har inte påträffats. Vad vi kan konstatera är att ingen part med enkelhet lär gå till domstol för att hävda rättslig status i en uppförandekod, eftersom detta inte har erkänts ännu. Det går därför inte heller att utesluta att någon part har önskat rättslig bundenhet. Eftersom avsaknaden av gemensam partsvilja vid stödbrev utgör en stor del av dess funktion är det oklart i vilken omfattning en jämförelse med uppförandekoder går att göra. Men med hänsyn till de likheter som faktiskt finns bör åtminstone viss ledning kunna tas. 49 Adlercreutz, Axel, Avtalsrätt I s 53 f. 50 Lehrberg, Bert, Avtalstolkning s Ingvarsson, Torbjörn, Till stöd för stödbrev, SvJT 2013 s 266 (s 273). 29

30 5.3 En standardiserad mall? Olika författare har försökt kategorisera stödbreven allt sedan de uppmärksammats inom den juridiska doktrinen. Rodhe presenterar inte mindre än elva kategorier, medan Gäverth presenterar en kategorisering i tre delar. 52 Medan vissa har förespråkat en standardiserad mall, har andra författare ställts sig kritiska till detsamma. Ingvarsson argumenterar mot en kategorisering, och trycker på att det inte finns grader av bundenhet. Antingen är en handling av bindande karaktär eller så är den inte det. 53 Det finns visserligen en stark poäng i Ingvarssons argumentation, men eftersom liknande kategorier presenteras i fallet av uppförandekoder, kan kategoriseringen av stödbrev utgöra en vägledning. I det följande presenteras den kategorisering som gjorts av Gäverth, som till sin struktur påminner om kategoriseringen av uppförandekoder. Gäverth har delat upp stödbrev i tre kategorier; svaga, mellanstarka och starka stödbrev. 54 På liknande sätt har uppförandekoder delats upp i tre kategorier; svaga, mellanstarka och starka uppförandekoder. 55 Om än dessa kategorier skiljer sig en del beroende på vad vi pratar om, bör en parallell kunna dras. I svaga stödbrev är det materiella innehållet vagt och utställaren har en tendens att göra deskriptiva uttalanden om objektiva eller verifierbara omständigheter. Exempel på ett deskriptivt uttalande är vi har fullt förtroende för dotterbolagets styrelse eller detta ägande ska bestå. Gäverth har valt att inte behandla de svaga stödbreven särskilt ingående, förmodligen för att rättslig status hos dessa blir svår att hävda. 56 På samma vis torde svagt utformade 52 Rodhe, Festskrift till Jan Hellner: Moderbolagets ansvar för dotterbolagets skulder s 496 f. Gäverth, Leif, Stödbrev: Borgensliknande handlingar utställda för svagt kapitaliserade bolag s 26 ff. 53 Ingvarsson, Till Stöd för stödbrev, SvJT 2013 s 266 (s 275). 54 Gäverth, Leif, Stödbrev s 26 ff. 55 Vytopil, Louise, Contractual Control and Labour-Related CSR Norms in the Supply Chain: Dutch Best Practices, Utrecht Law Review s Gäverth, Leif, Stödbrev s

31 uppförandekoder vara allmänna lovprisanden som är alldeles för vagt utformade för att innebära avtalsrättsligt ansvar. Starka stödbrev har å sin sida ett konkret materiellt innehåll, berör något om ekonomiskt stöd och något form av åtagande för framtiden. Exempel på starka stödbrev är svara för dotterbolagets skulder för det fall dotterbolaget inte själv förmår fullgöra sina åtaganden i skuldförbindelsen eller vi kommer att sörja för att dotterbolaget under kredittiden sköts på ett sådant sätt, och får sådana finansiella resurser, att dotterbolaget vid varje tillfälle kan fullgöra sina förpliktelser mot Er. Den här formen av stödbrev är att jämställa med borgen, men gränsen mellan ett formellt borgensåtagande och starka stödbrev är flytande. 57 Vad gäller mellanstarka stödbrev är det materiella innehållet varken vagt eller konkret. Utställaren uttrycker i dessa fall ofta en avsikt, ett mål eller liknande avseende sin relation till dotterbolaget. Vanligtvis utlovar utfärdaren att i framtiden agera på ett visst sätt gentemot dotterbolaget eller kreditgivaren eller uttrycker i allmänna ordalag sin nuvarande och ibland framtida policy. Exempel på typiska utformningar är; a) Vi bekräftar att det är vår nuvarande och framtida avsikt att se till att dotterbolaget har tillräckligt med kapital för att fullfölja sina nuvarande (eventuellt också kommande) åtaganden eller b) Vi förbinder oss att köpa dotterbolagets produkter i sådan omfattning och till sådana priser att bolaget får tillräckliga medel att bestrida sina kostnader, inklusive ränta och amorteringar på lån. 58 Exempel a) avser egentligen bara bolagets avsikt. Ett sådant stödbrev synes inte vara bindande, eftersom avsikter ändrar sig beroende på omständigheter. Det blir svårt att hävda att företaget har samma avsikt under hela kredittiden. 57 A a s 27 f. 58 A a s

32 Kreditgivaren kan däremot ha rätt till skadestånd av utställaren om avsikten inte fanns där när stödbrevet upprättades. 59 Exempel b) synes vara något starkare till sin utformning, där utfärdaren förbinder sig att åta vissa konkreta åtgärder vid vissa konkreta omständigheter. Exemplet innehåller i sin ordalydelse en juridiskt bindande förpliktelse, men det är oklart vilken betydelse detta får för kreditgivaren. Det framgår inte tydligt om förpliktelsen gäller under hela kredittiden och den innehåller heller inget åtagande avseende dotterbolagets förpliktelser. Utfästelsen innebär inte heller någon garanti för att dotterbolaget kommer att använda dessa medel till betalning av lånet. Det framstår således som att även om det går att utröna en juridisk förpliktelse, återstår det vid mellanstarka stödbrev en hel del frågor att besvara innan det kan konstateras att kreditgivaren har ett rättsligt anspråk på stödbrevets utställare. 60 Precis som mellanstarka stödbrev avser mellanstarka uppförandekoder ett materiellt innehåll som varken är konkret eller vagt, utan något däremellan. Utfärdaren uttrycker exempelvis moraliska förpliktelser såsom deras avsikt eller mål vid utfärdandet av handlingen, men det är oklart i vilken omfattning och under vilka omständigheter dessa gäller. Det kan konstateras att det är oklart vad som krävs för att både stödbrev och uppförandekoder ska få rättslig verkan. Den slutsats som kan dras är att ju mer konkret utformad handling desto större är chansen till rättsligt ansvar. Medan de starka utformningarna oftast innebär rättsligt ansvar, hamnar de mellanstarka utformningarna i en gråzon. Oavsett vilken nivå av utformning måste hänsyn tas till omständigheterna i varje enskilt fall. 59 A a s A a s