Lyfter exporten Finland ur den ekonomiska svackan?

Transkript

1 1 Skribenten är politices doktor och Senior Advisor på Aktia Bank Lyfter exporten Finland ur den ekonomiska svackan? I den finländska ekonomiska debatten upprepas tanken att exportmarknaden förr eller senare förstärks och lyfter vår ekonomi från den djupa svacka vi hamnat i. Trots att den världsekonomiska tillväxten i framtiden kan väntas öka blir förändringen mot det bättre så pass dämpad att hoppfullheten angående exportspurten kan visa sig sakna täckning. Om och när hjälpen utifrån blir blygsam blir vi tvungna att kravla oss upp ur träsket på egen hand och med egna krafter. I januari juli i år riktade sig över 70 % av vår export till Europa. Svagheten på denna exportmarknad, som även omfattar Ryssland, behöver inte understrykas. Tillväxten är svag så långt ögat når. Lättar det om man flyttar horisonten längre bort? Bara litet. En historisk motivering för att världsekonomin inte återkommer till det starka tillväxtspåret före krisen kommer från Thomas Piketty i succéboken Capital in the 21st Century. Piketty påminner oss om att på ökningen av BNP inverkar exakt två nyckelfaktorer: mängden utfört arbete och det utförda arbetets produktivitet. När man betraktar nyckelfaktorerna för tillväxten i det långa loppet, ser man att produktiviteten inom världsekonomin, dvs. BNP per capita, steg med en knapp procent om året Efter det har världsekonomin upplevt två tillväxtspurter. Under spurtade det krigshärjade Europa för att komma i kapp det amerikanska försprånget i levnadsstandarden. Den globala tillväxten accelererade men accelereringen planade ut på 1970-talet. Under var det Kina och Asien som utgjorde tillväxtmotorn för världsekonomin. I båda fallen tog den globala produktivitetstillväxten fart då ett stort ekonomiområde som blivit efter spurtade för att komma i kapp ekonomier som hunnit före. När avståndet minskar avtar farten. Kina har nu kommit till den fasen och Piketty räknar med att den globala produktivitetstillväxten på längre sikt sjunker under 1 ½ % per annum. Den andra nyckelfaktorn gäller utbudet på arbetskraft. Det förknippas med den globala befolkningsutvecklingen, eftersom den globala invandringen definitionsmässigt är lika med noll. Ökat välstånd leder i regel till minskad nativitet. Globaliseringen har redan hjälpt hundratals miljoner människor ut ur absolut fattigdom under de senaste årtiondena. Den pågående utvecklingen i Asien och Afrika stöder uppfattningen om att trenden kommer att fortsätta. Pikettys slutsats är att fast världens befolkning fortsättningsvis ökar kommer ökningen i den globala arbetskraften att mattas av. Snabbast är den demografiska förändringen i Europa, Amerika och Asien, i Afrika kommer den att äga rum senare. Både normaliseringen av produktivitetstillväxten och den demografiska utvecklingen dämpar den globala ekonomiska tillväxten på lång sikt. På kort sikt lider tillväxten inom vår viktigaste exportmarknad, Europa, av skuldproblem och strukturella svagheter. Både samarbetsorganisationen OECD och den ickevinstsyftande nätverksorganisationen Conference Board bedömer att den världsekonomiska tillväxten ligger i ett långvarigt avmattande spår (figur 1, 2). Någon återgång till den starka tillväxten före krisen kommer således inte att ses de närmaste åren, men inte heller på längre sikt.

2 Avmattningen i den globala BNP:n begränsar tillväxten i världshandeln trots att världshandeln fortfarande växer snabbare än BNP. Samtidigt som det inbördes beroendet mellan ekonomierna djupnar blir världshandeln allt mer konkurrensutsatt. Den som vill klara sig ska ha både goda produkter att sälja och förmåga att sälja dem till ett konkurrenskraftigt pris. Finlands problem är konkurrenskraften Finland har det stora problemet att arbetskostnaderna under hela eurotiden har stigit snabbare hos oss än i konkurrentländerna. Den genomsnittliga årliga förändringen i lönerna i Finland var ca en procentenhet högre än i de övriga euroländerna (figur 3). Ett års skillnad ser liten ut men då åren är flera blir effekten dramatisk. Från 2000 har de finska lönerna stigit med 60 %. I Tyskland och också euroländerna i genomsnitt är uppgången 34%. Skillnaden är stor (figur 4). Då man från löneuppgången drar av produktivitetsökningen erhålls förändringen i enhetskostnader som ger en bättre bild av konkurrenskraftens utveckling. I Finland har enhetskostnaderna stigit med 37 % sedan år 2000, i Tyskland med 12 %. I Sverige är motsvarande förändring 21 % (figur 5). Vi har förlorat konkurrenskraft mot Tyskland i jämn takt under hela eurotiden, men mot Sverige är förlusten ett resultat av utvecklingen under de 5 krisåren. När krisen kom tog svenskarna skeden i vacker hand, medan man i Finland inte förstod eller inte ville förstå situationens allvar. Den finska exportmarknaden växer långsammare än önskat och konkurrensen ökar hela tiden. Det tar tid att skapa bra produkter. Det kräver både innovation och marknadsföringskunskaper. Att återupprätta en bra konkurrenskraft är en lång och smärtsam process, speciellt då det vore socialt och psykologiskt ytterst riskfyllt att sänka lönerna. Ett lättare genomförbart alternativ vore långvarigt återhållsamma lönekrav. I denna modell korrigeras dock konkurrenskraften enerverande långsamt om produktiviteten inte fås i en snabb uppgång. väg ska man säkerställa en långsiktig finansiering av förmåner som finansieras med arbetsgivaravgifter och att löntagarorganisationerna inte försöker utmäta företagens kostnadsnytta med högre lönehöjningskrav. I och med att tillväxten i världsekonomin blir svagare än väntat får vår export inte samma fart som under gångna årtionden. Det är trots allt nödvändigt att exporten ökar så att vi kan betala den import vi behöver och tygla landets externa skuldsättning. Fokus på förstärkning av den inhemska efterfrågan Centralt för tillväxten de närmaste åren är att förstärka den inhemska efterfrågan. Det innebär avståndstagande från en finanspolitik som minskar hushållens konsumtion. Det ska inses att svagheten i investeringar inte enbart beror på problem på exportmarknaden och den geopolitiska oron. För flertalet företag är tröskeln när det gäller investeringar den allt svagare inhemska konsumtionen och oron över omstruktureringarna för att förbättra dynamiken i ekonomin. Om omstruktureringen inte framskrider drar företagen och investerarna slutsatsen att den svagare offentliga ekonomin förr eller senare leder till stramare beskattning och/eller mera uppsägningar. Under de senaste åren har regeringen gjort det alltför enkelt att välja alternativet att skjuta upp eller ta tillbaka investeringsbeslut. Man talar mycket om den statliga skuldsättningen. Pinsamt ofta har man inte förstått att det finns både bra och dålig skuldsättning. En skuld med vilken man finansierar löpande utgifter men som inte förbättrar återbetalningsförmågan i framtiden är en synd. Däremot är en skuldfinansierad investering som gör ekonomin slagkraftigare och därigenom förbättrar statens återbetalningsförmåga en dygd. För tillfället får den finska staten lån från marknaden till ett mycket billigt pris. Realräntan är nu negativ förutom i 3- och 5-åriga också i 10-åriga statslån (figur 6). Detta är tacket för att vi efter depressionen på 90-talet skött vårt bättre än de flesta andra. Nu är det rätt tid att utnyttja detta spelrum för investerin- Ett alternativ för att snabbt förbättra konkurrenskraften är att sänka bikostnaderna för arbetet. Då sänks kostnadsnivån över en natt. Väljer man denna gar som i varje fall måste göras inom de närmaste 2

3 3 åren. Samtidigt måste ökningen i omkostnaderna avbrytas och föras i linje med realistiska inkomstförväntningar. Så här säkerställs den långsiktiga hållbarheten i den offentliga ekonomin. Rätt genomförda utgiftsnedskärningar innebär inte att den offentliga servicen skärs ned. Målet är att erbjuda bättre service till mindre kostnader. Investeringar i infrastrukturen i stöpsleven Att åtgärda en söndervittrad eller efterbliven infrastruktur ger en språngbräda för framtida tillväxt. Investeringar i infrastrukturen ökar tillväxten i och med att de förstärker efterfrågan på kort sikt och utbudet på lång sikt. Den internationella valutafonden IMF betonar i sin nya undersökning att rätt genomförda offentliga investeringar i infrastrukturen kan finansiera sig själva till hundra procent. Inte heller då de finansieras genom lån blir de en belastning för skuldsättningsgraden i den offentliga ekonomin. Enligt en undersökning som rapporterats i IMF:s World Economic Outlookökar en offentlig infrastrukturinvestering på 1 % av BNP den ekonomiska tillväxten i de utvecklade länderna med ca 0,4 % inom ett år och med 1,5 % inom fyra år. Effekten på tillväxten är speciellt stor då investeringen görs i ett svagt ekonomiskt läge och då en lätt penningpolitik som håller räntorna låga råder. Centralt är emellertid att kostnadsdisciplinen i offentliga projekt är stram och projekten gäller objekt där avkastningen är hög. Enligt IMF har skuldfinansierade projekt en större tillväxteffekt än projekt som finansierats genom skattehöjningar eller andra utgiftsbesparingar. I och med att Finland inte kan lita på hjälp utifrån får vi lov att resa oss genom eget arbete och med egna krafter. Den offentliga makten kan inte bota ekonomin men den kan hjälpa ekonomin att bota sig själv. Förutsättningen är att företagsverksamheten förstärks på ett sätt som leder till en uppgång i sysselsättningen. Det är nu statsmaktens plikt att göra what-ever-it-takes för att stöda förutsättningarna för denna process. Arkitekturen för strukturomvandlingen har nedtecknats på papper och godkänts av regeringen. Nu gäller det bara att sätta i gång. Ju mera och ju snabbare omstruktureringen stöder den ekonomiska aktiviteten, desto mindre behöver man skära ned utgifterna för att öka hållbarheten i den offentliga ekonomin.

4 4 Figur 1 (källa: OECD) Figur 4 Figur 2 (källa: Conference Board) Figur 5 Figur 3 Figur 6 Aktia Bank Abp publicerar denna översikt vederlagsfritt. Analysen som presenteras i översikten och utsikterna som baserar sig på analysen bygger på information tillgänglig för allmänheten. Även om vi använder källor som Aktia Bank anser vara så tillförlitliga som möjligt, kan det utan förvarning ske t.o.m. stora förändringar i omständigheterna, vilka kan påverka bedömningarna i denna översikt. Varken Aktia Bank Abp, dess dotter- eller delägarbolag, samarbetspartners eller anställda vid ovannämnda bolag garanterar riktigheten eller fullständigheten av uppgifterna i kommentarerna och översikterna. De ansvarar inte heller för skador som eventuellt förorsakats av användningen av uppgifterna.

5 5