PROGRAMSAMRÅD FÖR PROJEKTET SVEA FANFAR

Transkript

1 PROGRAMSAMRÅD FÖR PROJEKTET SVEA FANFAR DEL AV KV. SVEA ARTILLERI EN NY BEBYGGELSEENSEMBLE FÖR KUNGLIGA MUSIKHÖGSKOLAN OCH CIRKA 500 LÄGENHETER FÖRESLÅS I HÖRNET VALHALLAVÄGEN - LIDINGÖVÄGEN

2 Medverkande Aleksander Wolodarski Stadsplanegestaltning Sbk och arkitektsamordning Susanna Stenfelt Programsamordning Sbk Anne-Marie Wallbom Kartritare Sbk Jörgen Edgar Modell Sbk Annika Richter Modell Sbk Lennart Johansson Fotograf Sbk Jörgen Nygård Projektledare Mk Stefan Hagdahl Projektledare SL Christer Hallberg projektledare SL Anders Rosqvist Projektsamordnare AHS Lars Ryd Projektledare WSP Kerstin Lönngren Projektledare KMH Margareta Källström Husprojektering, ansv. AIX Tobias Rosberg Husprojektering AIX Fredrik Olson Husprojektering AIX Kristian Ericsson Affärsutvecklare Veidekke Kjell Forshed Husprojektering, ansv Brunnberg & Forshed Ludmilla Larsson Husprojektering Brunnberg & Forshed Anna-Paula Andersson Husprojektering Brunnberg & Forshed Anne-Charlotte Backlund Länsantikvarie Länsstyrelsen Nils Ahlberg Antikvarisk sakkunnig Sture Koinberg Markprojektering S Koinberg Landskapsarkitekter 2

3 Innehållsförteckning Bakgrund 4 Stadsbild och befintlig bebyggelse 5 Programförslag för projektet Svea Fanfar 7 Program och målsättning 7 Gång- och cykelstråk samt kollektivtrafik 9 Biltrafik, angöring och parkering 10 Bebyggelsestruktur, arkitektonisk bearbetning 11 Mot Valhallavägen 11 Mot stadion och Starrbäcksängen 12 Musikhögskolan 12 Bostäder 13 Bostadsgården 13 Utformning av marken 14 Markplanering 14 Kulturhistoriska utgångspunkter 15 Kulturhistorisk värdeanalys, grundläggande karaktärsdrag, hänsyn 17 Tidplan 20 3

4 Bakgrund Kungliga Musikhögskolan är sedan ett halvt sekel etablerad i kvarteret Svea Artilleri och utgör en viktig kuturinstitution i staden, skolan är även del i institutionsbältet, utpekat som riksintresse för kulturmiljövården. Musikakademiens verksamhet har med åren expanderat och diversifierats och lokalerna, spridda i flera byggnader, lider av tekniska brister och otillräcklig funktion. Akademiska Hus har därför i samarbete med Musikakademien studerat förutsättningarna för en ny ändamålsenlig modern byggnad som samlar skolans alla funktioner. Krav på att skolan bättre skulle annonsera sig i staden har lett till förvärv av grannfastigheten, f.d. Generalstabens stalletablissement, nuvarande Swartlings ridskola. F.d. Generalstabens stalletablissement, nuvarande Swartlings ridskola, består av ett stall i tegel och en trävilla, uppfört 1886, ett ridhus i tegel tillkom några år senare. Mellan stallet och ridhuset byggdes 1909 en stallbyggnad i trä. Ytterligare några äldre byggnader finns kvar inom tomten. Hela anläggningen förklarades som byggnadsminne Den ridskoleverksamhet som länge huserat inom anläggningen är med ökad trafik och nya krav inte längre möjlig att bedriva här, i stenstadens omedelbara närhet. Familjen Swartling har därför beslutat lämna stalletablissementet och under våren 2006 flytta verksamheten till Löttinge gård i Täby. Andra intressenter med häst- eller ridverksamhet har inte stått att finna. I november 2004 beslutade stadsbyggnadsnämnden att programsamråd skulle genomföras för kv Svea Artilleri 12 och 13. Stadsbyggnadskontoret har utarbetat ett förslag som i det närmaste följer Startpromemorian. Programförslaget syftar till att möjliggöra ny etablering av Musikhögskolan och dessutom uppföra närmare 500 lägenheter. Det tidigare av Akademiska Hus aviserade behovet av lokaler till högre forskning är inte längre aktuellt, det har i förslaget ersatts med bostäder. 4

5 Stadsbild och befintlig bebyggelse Valhallavägen, Stockholm mäktigaste 1800-tals boulevard, rymmer såväl viktiga institutioner som Gärdets bostadsbebyggelse. Sträckan mellan KTH och Svea Artilleriregemente ger en särskilt sammanhållen bild av de planerings- och gestaltningsprinciper som var rådande från 1800-talets slut fram till 1900-talets första årtionden. Institutionernas grundläggande uppbyggnad, för såväl helhet som enskilda fasaders utformning, präglas av symmetri och balans i klassicistisk anda. Anläggningarna är medvetet placerade i förhållande till Valhallavägens stora esplanadrum. Valhallavägens södra sida är kantad av hyrespalats, i huvudsak uppförda i slutet av 1800-talet och kring sekelskiftet Denna sida utgör en tydlig front och gräns för stenstaden. Även Valhallavägens norra sida kantas i öster och väster av bostadsfastigheter främst uppförda under 1930-talet och tillhör Gärdets bebyggelse. Gärdet är idag en grön stadsdel med uppenbara urbana kvaliteter. Klassicism och funktionalism har här många beröringspunkter. Kvarteren är öppna och bebyggelsen frilagd enligt det funktionalistiska stadsplaneidealet. Trots detta har miljön urban prägel, med monumentala platsbildningar och sammanhängande gaturum som utgör en direkt fortsättning på stenstadens gatunät. Under efterkrigstiden fortsatte utbyggnaden av både bostadshus och institutioner. För Kungliga Musikhögskolans räkning uppfördes 1956 en ringformad byggnad efter ritningar av arkitekten Erik Ragndal. Då en avsedd komplettering av byggnaden aldrig realiserades började Musikhögskolan i mitten av 1970-talet bedriva verksamhet även i grannfastigheten, f.d. Statens Normalskola. Normalskolan, som från början var folkskola, uppfördes etappvis från 1950 till 1960-talets början och är ritad av arkitekt Paul Hedqvist. Skolbyggnaden kännetecknas av relativt smala huskroppar i en oregelbunden disposition. Karaktäristiskt nog har man under efterkrigstiden inte beaktat platsens speciella hänsyn till Valhallavägens roll som gränsboulevard. Öster om programområdet på Starrbäcksängen uppfördes i början av 1990-talet ett cirkulärt bostadsområde. Som en fortsättning på denna förtätningsprocess antogs hösten 2004 en detaljplan som inom kort innebär att Starrbäcksängens struktur kommer att fullbordas. Med ett centralt stråk förbinds Starrbäcksängen med Nybrogatan över kaserngården och Valhallavägen. Programområdets äldsta bebyggelse som utgörs av f.d. Generalstabens Stalletablissement, nuvarande Swartlings ridskola, är beläget i nordvästra hörnet av korsningen Lidingövägen Valhallavägen. Anläggningen, ett stall i tegel och en trävilla för stallchefen uppfördes 1886, ett ridhus i tegel tillkom ett par år senare efter ritningar av arkitektbröderna Axel och Hjalmar Kumlien. Mellan stallet och ridhuset byggdes 1909 en stallbyggnad i trä. Ytterligare några äldre byggnader finns kvar inom tomten. I anslutning till det aktuella området ligger, på andra sidan Lidingövägen, Stockholms Stadion ritat av Torben Grut. Den vackra och småskaliga anläggningen anspelar på den medeltida ringmuren och uppfördes till de Olympiska spelen

6 Öster om programområdet ligger Valhallavägens äldsta institution, Svea Artilleriregemente från 1877, med kasernbyggnader, ritade av arkitekten Ernst Jacobsson. Valhallavägen innerstadens viktiga gränsboulevard uttrycker industrialismens behov att separera och renodla för att komma till rätta med hygieniska problem i den starkt förorenade stenstaden. Detta pampiga stadsrummet uttrycker också borgerskapets strävan att manifestera det nya samhället i stadsbilden. 6

7 Programförslag för projektet Svea Fanfar Program och målsättning Projektets målsättning är att säkerställa Musikhögskolans behov av nya moderna och ändamålsenliga lokaler samt tillfredsställa stadsdelens behov av bostäder. Ett bevarande av de kulturhistoriskt intressanta stall- och ridhusbyggnaderna skall också säkras. Ur stadsbyggnadssynpunkt är planens syfte att i detta hörn etablera en bebyggelse som på ett naturligt sätt avslutar Gärdets bebyggelse. Programförslaget utgår ifrån en gestaltningsprincip karaktäristisk för anläggningar längs Valhallavägen, att stadsbyggnadsmässigt tydligt förhålla sig till esplanaden. En bebyggelseprincip som lanserades redan 1928 av det vinnande förslaget under gärdestävlingen. Vid hörnet Lidingövägen - Valhallavägen på tomten för Swartlings Ridskola och platsen för nuvarande Musikhögskolan föreslås en anläggning som till sin form liknar en klassisk idrottsarena. Dess kortsida öppnar sig mot Valhallavägens esplanad och ett brett trapparrangemang leder upp till ett södervänt torg som utgör kvarterets entrérum. Härifrån når man Musikhögskolans huvudentré till vänster och härifrån rör man sig vidare mot den långsträckta parken i kvarterets inre. Musikhögskolan och bostadsbebyggelsens ringbyggnad omsluter kvarteret och kring parkrummet reser sig ekerbyggnadernas gavelmotiv. I förslaget bevaras och integreras stall- och ridhusbyggnaderna i den nya strukturen. Totalt kan, jämte Musikhögskolan, närmare 500 lägenheter uppföras inom kvarteret. Stadsbyggnadsmässigt innebär detta kvarter att, den under uppförande, bostadsbebyggelsen i kvarteret Svea Artilleri får ett tydligt urbant tillägg. Det stadsrum som bildas genom de två ringbyggnadernas kontrakurvor innebär en dramatisering av platsen, ur vilken Svea torn kommer att resa sig. 7

8 Programförslaget förutsätter att den äldre trävillan liksom skolbyggnaderna från talet rivs för att frigöra marken för nybebyggelsen. För nybebyggelsen eftersträvas innerstadens höjdskala och exploateringsnivå. Byggnadernas placering i ett tydligt definierat gaturum liksom dess arkitektoniska utformning ansluter till Gärdets stadsbyggnadstradition. Ambitionen är att inom planområdet blanda olika funktioner som högskola, bostäder och kommersiell service. Publik verksamhet i kvarterets bottenvåningar har stor betydelse för målsättningen att skapa en levande stadsdel mot Valhallavägen. 8

9 Gång- och cykelstråk samt kollektivtrafik En ny bred trappa anläggs framför kvarterets huvudaxel och är den nya generösa entrén från Valhallavägen. Från både öster och väster, parallellt med Valhallavägen leder sluttande ramper upp till torget, den västra är reserverad endast för gång- och cykeltrafikanter. Ett kommunikationsstråk löper genom kvarterets centrala parkrum och vidare mot Nationalstadsparken via den befintliga bron över Lidingövägen. Sidostråken sträcker sig genom portikerna, samt genom den öppna slitsen mellan Musikhögskolans huskropp och bostadsbyggnaden, vilket underlättar orienteringen och medger god kommunikation med den omkringliggande staden. Framkomligheten till Lill-Jans skogen, och Nationalstadsparken, förstärks genom planens utformning och en upprustning av såväl gångstråket som bron. Cykeltrafik sker på kvarterets gator. Området är väl försett med allmänna kommunikationer. Tunnelbanestationen Stadion har en uppgång i direkt anslutning till kvarteret och både Valhallavägen och Lidingövägen trafikeras av flera busslinjer, bland annat stomlinje 4. I programmet föreslås att tunnelbanestation Stadions uppgång mot Musikhögkolan rustas upp genom att den befintliga rampen i Valhallavägens gångbana ersätts av en bekväm, inbyggd trappa. Hissen bibehålls liksom en öppen trappa, lik den befintliga, i gränden mot Starrbäcksängens kvarter. 9

10 Biltrafik, angöring och parkering Med bil angörs området från Valhallavägen, även transporter till Musikhögskolan sker denna väg. Lastplats till skolan ordnas från kvarterets inre. Boendeparkering ordnas i en underjordisk anläggning under bostadskvarteret. Ett tvåvånings parkeringsgarage med cirka 480 parkeringsplatser, med direkt anslutning till respektive fastighet, anläggs under bostadskvarteret. Tillfart till garage sker från Löjtnantsgatan, via Lidingövägen. Garaget kan samnyttjas med Musikhögskolan. På gatumark finns möjlighet till kantstensparkering. 10

11 Bebyggelsestruktur Arkitektonisk bearbetning Mot Valhallavägen Den monumentala fronten mot Valhallavägen kräver en medveten arkitektonisk bearbetning som står i samklang med esplanadens karaktär och skala. Byggnadernas skilda innehåll talar för en gemensam arkitektonisk nämnare för att hålla samman kompositionen. En festlig entré till musikens kvarter skulle kunna utgöra ett motiv. Avsikten är att de utskjutande partierna ska tjänstgöra som ett överstycke till en veckad ridå, som skjutits åt sidan och öppnat upp estraden - entrétorget. Vid kvarterets entrétorg har utrymmen för kommersiella verksamheter reserverats, i byggnadernas bottenvåningar. Vid denna gemensamma mötesplats finns goda villkor för etablering. 11

12 Mot Stadion och Starrbäcksängen Bebyggelsens gestaltning refererar till de två intilliggande anläggningarna, Stadion och Starrbäcksängen. Ett stilistiskt samspel med Starbäcksängen innebär kontinuitet och samhörighet med Gärdets funktionalistiska tradition. Ambitionen är en sammanhållen stadsbild med ett tydligt arkitektoniskt tema. Som en del av det offentliga rummet måste fasadgestaltningen underordna sig denna övergripande målsättning. Musikhögskolan Skolans speciella funktionella krav, med stora slutna rum och öppna foajéer och ett stort antal små övningsrum, kommer att sätta prägel i det offentliga rummet mot Lidingövägen. Dess resliga fasad har tredelats i horisontalled med in- och utskjutande partier för att uppnå såväl samspel som kontrast med Stadions långsträckta kropp. Skolanläggningens möte med kvarterets inre och bostäderna innebär en stor tillgång. Det förutsätter dock alternativa entréer som gör parkrummet mer tillgängligt för studenterna. Programförslaget förutsätter att både stallet och ridhusbyggnaden ingår i skolanläggningen, i stallet planeras ett bibliotek medan ridhuset inrymmer musikstudios. 12

13 Bostäder Ringbyggnaden omsluter kvarteret, bildar rygg i området och utgör ett effektivt bullerskydd. För att ringbyggnadens utsida inte ska upplevas tung och sluten delas den långsträckta volymen upp av portiker, fönster och inglasade verandor. Verandorna ger rytmiserad uppdelning och variation av fasaden. Byggnadens tydliga horisontella tredelning, med en markared sockelvåning, mellanvåning och krön vilket utgörs av en indragen glasad balkong - bidrar till att dämpa höjdskalan. De återkommande portikerna och verandorna bildar arkitektoniskt ledmotiv utåt. Ekerbyggnaderna är vinkelrätt placerade i förhållande till ringbyggnaden och reser sig sina gavlar mot kvarterets långsträckta parkrum. De avtrappade gavelfasaderna, som trappas från sex till tre våningar, är ett huvudmotiv som ger ekerbebyggelsen en privat och grön bostadskaraktär. Terrasserna bildar uteplatser till de intilliggande lägenheterna. Gavlarna som förses med fönsterband, äger i bottenvåningen en mer sluten karaktär. Långsidorna varieras med balkonger mot söder. Bostadsgården För de boende erbjuder bostadsgården en värdefull egenskap, genom den lilla skalans fördelar med betoning på den intima och privata karaktären. Den gröna gården skall samverka med övriga uterum och tillsammans bilda en fungerande och god utemiljö. Gårdarna är del i det offentliga rummet. Då ekerbyggnaderna är sammanbyggda med ringbyggnaden är gårdarna beroende av det dagsljus portikerna släpper in. Portikerna liksom den behärskade balkongarkitekturen är avgörande för dagsljusinsläpp på bostadsgårdarna. Gårdsrummets mittaxel ska hållas fri för utblickar. 13

14 Utformning av marken Markplanering Kvarterets yttre långsidor omges av grön förgårdsmark med planterade träd, på insidan anläggs ett långsträckt parkrum med möjlighet till rekreation och samvaro under trädkronorna. Parkrummets form inbjuder till offentlig utsmyckning som kan berika såväl parken som de trånga bostadsgårdarna. Torget mot Valhallavägen är hårdgjort och kräver en hög materiell standard liksom den monumentala trappan med sitt murverk. En sammanhängande trädridå mellan gavlarna bidrar till att förstärka rumskänslan utanför skolans huvudentré och håller samman det öppna kvarteret. 14

15 Kulturhistoriska utgångspunkter Planområdet har ett kulturhistoriskt sett mycket känsligt läge, starkt exponerat och för stadsbilden mycket betydelsefullt, varför placering, volymer och utformning av tillkommande byggnader får stor inverkan på denna del av staden. En grundläggande utgångspunkt är kravet på hänsyn till de kulturhistoriska värdena till såväl byggnadsminne och riksintresse som till den intilliggande Nationalstadsparken. Byggnadsminnet f d Generalstabens Stalletablisement F d Generalstadens Stallatablissement, kv Norra Djurgården 1:1, 18, förklarades som byggnadsminne av länsstyrelsens den 21 april Det hade då varit statligt byggnadsminne sedan den 24 juni I skyddsföreskrifterna fastställdes ett skyddsområde och att det äldre stallet, ridhuset och bostadshuset inte får rivas eller byggas om till sitt yttre, att ingrepp inte får göras i stommar, äldre rumsindelning och ursprunglig fast inredning, att traditionella material och metoder ska användas och att miljöns utseende och karaktär inte får förvanskas. Riksintresset Stockholms innerstad med Djurgården Stockholms innerstad med Djurgården utpekades som område med kulturvärden av riksintresse i Riksantikvarieämbetets beslut den 5 november 1987 men fanns med redan i den fysiska riksplaneringen 1972 som ett så kallat större område av betydelse för kulturminnesvården. I den 1997 reviderade värdetexten pekas bl a på det sena 1800-talets stadsbyggande med esplanadsystemet, gator av olika bredd och karaktär och byggnader i bestämda hushöjder, liksom på nya typer av institutionsbyggnader, institutionsbältet på Norra Djurgården och stenstadens tydliga yttre gräns. 15

16 Nationalstadsparken Det angränsande området på andra sidan Lidingövägen, med Stadion och Sophiahemmets sjukhus, ingår i det område som i ett riksdagsbeslut 1991 skyddades som landets första Nationalstadspark. Bakom dessa två ligger sedan en lång rad anläggningar för bl a idrott och Kungliga Livgardet till häst. I Nationalstadsparken får ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd endast om det kan ske utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden skadas. Liksom för riksintressen ska även exploateringar utanför det avgränsade området bedömas mot dessa värden om de är av sådan karaktär att de påverkar värdena. Avvägning mellan de kulturhistoriska värdena Grunden för byggnadsminnet är stall- och ridverksamheten och dess koppling till den militära verksamheten i området samt till Gärdet som öppen terräng för bete och ridning. Det är detta som speglas i anläggningens ursprung och i de skyddade byggnaderna. Men senare finns också kopplingar till idrottslivet, med anknytningar till Stadion. När verksamheten inte går att behålla på grund av djurskyddsskäl, hygieniska skäl och den allt tätare bebyggelsen i området kvarstår dock byggnadernas arkitektoniska egenvärden. Med ändamålet att exploatera området för ny bebyggelse träder i stället riksintressevärdena fram som överordnad kulturhistorisk bedömningsgrund de värden som hör samman med den övergripande stadsplaneringen, användningen, stadsbildsfrågorna och möjligheten att uppfatta och förstå innebörden av äldre lämningar, strukturella sammanhang och hur området tidigare har utnyttjats. I riksintresset ryms flera aspekter. Tyngst väger institutionsbältet, esplanadsystemet och stenstadens tydliga yttre gräns. Men här 16

17 finns även militärhistoriska och idrottshistoriska värden, liksom spåren av den omgivande markens organisation och användning genom tiderna. En storskalig exploatering som den i den nu aktuella planen måste också bedömas mot den inverkan den kan ha på de natur- och kulturvärden som konstituerar Nationalstadsparken. Kulturhistorisk värdeanalys, grundläggande karaktärsdrag, hänsyn Institutionsbältet Den del som tydligare än någon annan runt hela innerstadens randzon präglas av ett sammanhängande institutionsbälte är sträckan från det tidigare Svea artilleriregementet/försvarshögskolan till Tekniska högskolan på Valhallavägens norra sida. Det är dessutom den enda del som ger en sammanhållen bild av det äldsta institutionsbältet från 1800-talets slut och 1900-talets första årtionden med dess principer för planering och gestaltning av anläggningarna som helhet, de enskilda byggnaderna och den yttre miljön. 17

18 Institutionerna vänder sig mot Valhallavägen och har normalt en utsträckning som motsvarar två eller drygt två kvarter på motsatta sidan gatan. Byggnaderna ligger fritt med ett grönt bälte av varierande bredd mot Valhallavägen och grönska på sidorna, och är förhållandevis låga. Bortsett från det lilla bostadshuset inom byggnadsminnet och portvaktsstugan vid Sophiahemmet finns inga bostäder utmed det aktuella avsnittet av Valhallavägen. På detta sätt får bebyggelsen på Valhallavägens norra sida en helt annan karaktär än stenstadens kompakta, höga fasad av bostadshus på gatans södra sida. Den grundläggande gestaltningsprincipen för både anläggningarna som helhet och fasadernas utformning är symmetri och balans med ett klassiskt fasadschema av horisontella och vertikala element. Byggnaderna är sammansatta av olika byggnadskroppar som likformigt grupperar sig kring ett betonat mittparti och en symmetriaxel i vinkel mot Valhallavägen. I många fall finns en uppdelning i huvudbyggnad och flyglar. Ett utmärkande drag är den rytmisering som skapas genom spelet av framskjutande risaliter respektive framskjutna eller tillbakadragna entrépartier i mitten. Den relativt låga höjden ger byggnaderna en horisontell verkan, vilken förstärks av våningsband och taklister, men de har samtidigt en markant vertikalitet genom fönsteraxlar, väggpelare, risaliter etc. Byggnaderna ger ett både monumentalt och varierat intryck genom symmetrin, uppdelningen i olika byggnadskroppar, byggnadsdelar av olika höjd, skiftande takformer och fasaddekoren. Anläggningarna är uppförda i rött tegel med undantag för den äldsta, Svea artilleriregementes kasern, som är putsad och avfärgad i en gulbrun nyans. 18

19 Esplanadsystemet och stenstadens yttre gräns Till esplanadsystemet hör en hierarki av gator av olika bredd, funktion och utformning med de breda, trädplanterade huvudgatorna som främsta kännetecken. Esplanaden som gatutyp är särskilt karaktäristisk för det sena 1800-talets svenska stadsplanering. Esplanad är en term för gatans utformning; det är egentligen ett smalt, trädplanterat parkstråk med gator på bägge sidorna. Funktionellt sett är Valhallavägen typexempel på en boulevard, en gränsgata i stadsområdets ytterkant, vilket just i detta avsnitt blir särskilt tydligt genom de skilda bebyggelsekaraktärerna på gatans bägge sidor. Stenstadens yttre gräns markeras genom den täta, kompakta och höga bebyggelsen av bostadshus i palatsliknande, rika former samt inslag av ett par offentliga byggnader. Planmönstret är ett helt annat än på Valhallavägens norra sida en kvartersstad i rutnätsmönster med tvärgator som slutar vid Valhallavägen. Kvartersstadens gator och Valhallavägen är utformade som stadsgator, kantade av en bebyggelse som vänder sig mot gatan, till skillnad från infartsvägen Lidingövägen. Byggnadsminnet och det militärhistoriska och idrottshistoriska intresset Av det tidigare militära landskapet med olika kaserner och andra byggnader och anläggningar för militära ändamål, liksom obebyggda markområden återstår idag bara splittrade delar som följd av tillkommande bebyggelse och att verksamheterna flyttat. Det kulturhistoriska värdet ligger då i de enskilda byggnaderna och anläggningarna och i möjligheten att uppfatta deras tidigare funktioner och sambandet dem emellan. Byggnadsminnet hör i första hand ihop med den militära verksamheten. Av byggnadsminnets tre skyddade byggnader har stallet och ridhuset ett högt arkitektoniskt egenvärde medan bostadshusets värde grundas på att det utgör en del i en sammanhållen ensemble. Men det har också värdet att i sin småskalighet visa på stenstadens gräns. Byggnaderna ligger fritt kring stallplanen, med ett nära visuellt och funktionellt samband. På samma 19

20 sätt finns en visuell och funktionell kontakt med Stadion och Svea artilleriregementet. Det idrottshistoriska intresset knyter samman riksintresset, byggnadsminnets senare historia och den angränsande delen av Nationalstadsparken. Värdet kommer framför allt fram i möjligheten att uppfatta närheten mellan de olika anläggningarna och hur de har använts. Nationalstadsparken och stadens omgivande marker Det aktuella planområdet ligger i övergången mellan den tätbebyggda och högexploaterade innerstaden och den omgivande tidigare kungliga djurgårdsmarken med dess glesare bebyggelsekaraktär av friliggande hus inbäddad i grönska och efter hand allt mer av öppna ytor. Till det kulturhistoriska värdet i området utanför stenstaden hör såväl spår av markens användning och organisation längre tillbaka i tiden som förändringar i och med institutionsutbyggnaden från 1800-talets slut och framåt. Hit hör också vägsträckningar. Lidingövägen drogs fram på 1890-talet som en fortsättning på Sturegatan men gavs en helt annan karaktär än stadsgatorna. Här är det i stället en infartsväg med spridd bebyggelse som inte skapar ett slutet gaturum med enhetliga väggar och där byggnaderna inte tydligt vänder sig mot vägen. Tidplan Start-pm november 2004 Programsamråd mars 2006 Detaljplanesamråd / SBN hösten 2006 Antagande Kommunfullmäktige / Laga kraft våren 2007 Byggstart