Yttrande. Bergsstaten Varvsgatan LULEÅ. Sammanfattning

Transkript

1 Yttrande Datum Ärendenummer: RAÄ NV Ert Er BS Bergsstaten Varvsgatan LULEÅ Yttrande angående Jokkmokk Iron Mines AB:s ansökan om bearbetningskoncession, enligt minerallagen (1991:45) för området Kallak K nr 1 i Jokkmokks kommun, Norrbottens län Sammanfattning Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket har tagit del av Jokkmokk Iron Mines AB:s (bolaget) ansökan om bearbetningskoncession för fyndigheten Kallak K nr 1, Jokkmokks kommun, Norrbottens län. Utgångspunkten för Sveriges arbete i enlighet med Unescos världsarvskonventon är att skyddet och förvaltningen av världsarven i Sverige klaras med den nationella lagstiftningen. En förutsättning är dock att ett tillräckligt underlag finns tillgängligt vid prövningen av verksamheten som kan påverka världsarvet. Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket anser att prövningsunderlaget i det aktuella ärendet inte tillräckligt belyser påverkan på världsarvsområdet Laponia. Det som saknas i det befintliga underlaget är att det inte framgår vad den eventuella indirekta påverkan kan bli på världsarvets värden. Främst märks denna brist avseende renskötseln i Laponia. Den direkta och indirekta påverkan från transporter som är en följd av verksamheten, bör dock bedömas i relation till de för Laponia utpekade värdena även ifråga om naturvärdena. Riksantikvarieämbetet Storgatan 41 Box Stockholm Tel E-post registrator@raa.se Hemsida Org.nr Plusgiro Bankgiro Vi bedömer att det finns lagligt stöd att mot bakgrund av 4 kap. 2 minerallagen, samt 6 kap. 3 och 7 miljöbalken, begära att bolaget tydligt redovisar verksamhetens påverkan på världsarvets värden. Redovisningen görs lämpligen som en fördjupning av den redan framtagna miljökonsekvensbeskrivningen. Då bör även det nya riksintressebeslutet som Sametinget tog den 10 februari 2017 beaktas. Om en fördjupning inte görs menar vi att ett fullständigt underlag för en bedömning enligt 3 kap. miljöbalken inte finns i ärendet. Om en fördjupning görs kan underlaget även ha förutsättningar att möta Unescos världsarvskommittés expertorgans synpunkter och begäran om underlag. 1 (12)

2 Ärendet Bergsstaten har bett Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket lämna synpunkter i rubricerat ärende och önskar särskilt svar på följande frågor: 1) Är prövningsunderlaget tillräckligt för länsstyrelsens kommande bedömning av eventuell påverkan på Laponia? 2) Om ni anser att prövningsunderlaget är bristfälligt ber vi er att precisera detta med beaktande av de bestämmelser som är tillämpliga i ärendet. Tidigare skrivelser Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket har ett generellt uppdrag från regeringen att hantera och förbereda frågor som följer av att Sverige ratificerade världsarvskonventionen Riksantikvarieämbetet är den myndighet som har det övergripande ansvaret för konventionen och dess tillämpning. Naturvårdsverket har myndighetsansvar för den del av världsarven som är naturarv (regeringens skrivelse 2001/02:171 s. 9 f.). Vi har inom ramen för detta övergripande ansvar i skrivelser till Länsstyrelsen i Norrbottens län den 27 september 2013 och den 30 september 2014 samt till Näringsdepartementet den 22 april 2016 påtalat behovet av ett prövningsunderlag som möjliggör en bedömning av verksamhetens potentiella påverkan på världsarvets värden och upprätthållandet av dem. Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket har även informerat Unescos världsarvscenter om utvecklingen i ärendet den 18 juni 2013, den 10 januari 2014 och den 3 december Synpunkter Är prövningsunderlaget tillräckligt? Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket har tagit del av Jokkmokk Iron Mines AB:s ansökan om bearbetningskoncession för fyndigheten Kallak K nr 1, Jokkmokks kommun, Norrbottens län. Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket videhåller bedömningen att prövningsunderlaget inte tillräckligt belyser påverkan på världsarvet Laponias värden och förvaltningen av dem. 2 (12)

3 Med stöd av 6 kap. miljöbalken kan länsstyrelsen verka för att miljökonsekvensbeskrivningen innehåller ett underlag som möjliggör en bedömning av verksamhetens potentiella påverkan på världsarvet. Vi utvecklar detta mer längre fram i yttrandet. När påverkan på ett världsarv ska bedömas behöver dessa värden beskrivas och bedömas med utgångspunkt i hur värdena beskrivs i det specifika världsarvets Statement of Outstanding Universal Value (SOUV). Även de indirekta effekterna så som förutsättningen att vidmakthåla aktiv renskötsel inom världsarvet ska belysas liksom indirekta effekter på de utpekade naturvärdena i världsarvet som kan bli effekter av verksamheten i stort. När det gäller Laponia innebär det att man måste se utanför världsarvets formella gränser och även värdera hur förutsättningarna för en fortsatt förvaltning av området kan komma att påverkas av en etablering utanför gränsen. Det innebär att förutsättningarna för att de värden som beskrivs i SOUV 1 måste upprätthållas över tid genom skydd och förvaltning. För Laponia beskrivs både kultur- och naturvärden genom de fem kriterier som fastslogs vid beslutet att uppta Laponia på världsarvslistan år De kulturella kriterierna beskriver Laponia i kriterium (iii) som ett exceptionellt uttryck för den samiska kulturen knuten till rennäringen och som ett av de sista, största och bäst bevarande exemplen på nomadism. Vidare beskrivs Laponia i kriterium (v) som ett exempel på traditionell markanvändning, ett kulturlandskap som reflekterar ett traditionellt levnadssätt kring renskötsel. Kriterierna (vii), (viii) och (ix) beskriver Laponias höga naturvärden där de högalpina delarna liksom geologiska processer med spår av inlandsisen samt pågående erosion från vatten och smältande glaciärer är beskrivna. I kriterium (ix) beskrivs betydelsen av Sjaunjas gigantiska myrområde, ett av Europas största utanför Ryssland. Även urskogar med en ålder av upp till 700 år finns i området. Dessa värden ska kunna utvecklas naturligt utan påverkan utifrån. Underlag för att bedöma hur världsarvet Laponia påverkas behöver mot denna bakgrund innehålla en bedömning utifrån de för Laponia specifika kriterierna samt utifrån möjligheterna att upprätthålla de värden kriterierna beskriver. 1 Se bilaga, utdrag ur världsarvskommitténs beslut WHC/16/40.COM/8E, Adoption of Retrospective Statement of Outstandig Universal Value för Laponian Area. 3 (12)

4 Skydd av världsarv i svensk lagstiftning I regeringens skrivelse 2001/02:171, Unescos världsarvskonvention och de svenska världsarvsobjekten, redogörs för hur Sverige uppfyller åtagandena enligt världsarvskonventionen. Enligt konventionen ska ett lands nationella lagstiftning vara sådan att världsarvets skydd kan garanteras. Världsarven har inte getts formen av en särskild skyddstyp i svensk lagstiftning. Riksantikvarieämbetets och Naturvårdsverkets tolkning av uttalandena i skrivelsen är att regeringen ändå anser att skydd av världsarv till stor del redan gäller i praktiken genom främst de bestämmelser som finns i miljölagstiftningen, kulturmiljölagstiftningen samt planoch bygglagstiftningen. När det gäller miljölagstiftningen hänvisade regeringen särskilt till miljöbalken och därtill tillämpliga förordningar, främst förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden m.m. [hushållningsförordningen], förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m., nationalparksförordning (1987:938) och förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken. Den sistnämnda har senare ersatts med miljötillsynsförordningen (2011:13). Regeringen anförde i skrivelsen 2001/02:171 att det finns ett väl utbyggt författningssystem för att skydda natur- och kulturmiljöer. Detta regelverk motsvarar de krav som ställs enligt konventionen och är tillräckligt även för skydd av världsarven (s. 9, 18). Mot den bakgrunden ansåg inte regeringen att det krävdes några ytterligare författningsbestämmelser för att skydda de svenska världsarven. Det finns alltså många bestämmelser i lag och förordning som möjliggör skydd av världsarven. Det kan gälla även om världsarven inte uttryckligen nämns i dessa bestämmelser. Mark- och miljööverdomstolen har i dom från den 28 september 2012, mål nr M , prövat en liknande fråga. I det målet gällde sakfrågan en ansökan om miljöbalkstillstånd till täkt av berg och grus inom världsarvet Höga Kusten och i anslutning till Skuleskogens nationalpark. Domstolen konstaterade att enligt 3 kap. 1 miljöbalken ska mark- och vattenområden användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde ska ges till sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. Domstolen lyfte fram att området är utpekat som världsarv. Detta utpekande har inte medfört något särskilt skydd enligt miljöbalken. Världsarvet ska dock, tillsammans med nationalparksintresset och andra 4 (12)

5 uppräknade förutsättningar, ligga till grund för en bedömning av lämpligheten av ansökt lokalisering. Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket anser att domen ger stöd för uppfattningen att ett utpekat världsarv är ett intresse som ska beaktas vid en prövning enligt 3 kap. miljöbalken. Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket har i tidigare skrivelser med anledning av aktuell koncessionsansökan anfört att världsarvsskyddet har genomförts i svensk lag bl.a. genom bestämmelserna om riksintresse i 3 kap. miljöbalken. Av 3 kap. 6 miljöbalken följer bl.a. att områden som är av riksintresse för naturvården, friluftslivet eller kulturmiljövården, ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Av 3 kap. 5 miljöbalken följer bl.a. att områden som är av riksintresse för rennäringen ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada näringens bedrivande. Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket anser att bevarandet av världsarvet Laponia, som enligt vad Sverige har åtagit sig ska skyddas såväl för sina natursom kulturvärden, måste anses ha ett skydd enligt dessa bestämmelser. Riksintressen enligt 3 kap. 5 och 6 miljöbalken, överlappar i det här fallet med de OUV (Outstanding Universal Value) som utgör grunden för utpekandet av Laponia som världsarv. Världsarvet Laponia har till största delen pekats ut som riksintresse för naturvården, friluftslivet, rennäringen och kulturmiljövården. När riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken bedöms i koncessionsprövningen bör världsarvets värden anses vara en tungt vägande del av de frågor som ska beaktas inom ramen för den prövningen. Av 8 kap. 1 tredje stycket minerallagen följer, att i ärenden om beviljande av bearbetningskoncession ska bergmästaren, när det gäller tillämpningen av 3, 4 och 6 kap. miljöbalken samråda med länsstyrelsen. Det framgår också av 4 kap. 2 minerallagen att 3 och 4 kap. miljöbalken ska tillämpas vid prövning av bearbetningskoncession. Av 3 hushållningsförordningen följer att länsstyrelsen, när 3 och 4 kap. miljöbalken ska tillämpas vid prövningen av ett mål eller ett ärende, särskilt ska verka för att riksintressena tillgodoses i den prövningen. Länsstyrelsens arbete ska enligt 3 hushållningsförordningen grundas på de underlag som tas fram av ansvariga myndigheter enligt 2 hushållningsförordningen. För rennäringen är det Sametinget som har ansvar för denna uppgift. Länsstyrelsens ansvar för kulturmiljö och natur omfattar även världsarvsområden med dessa värden (regeringens skrivelse 2001/02:171 s. 9). 5 (12)

6 Mot denna bakgrund finner Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet att länsstyrelen vid sin tillämpning av 3 kap. miljöbalken ska ta hänsyn till riksintressena och verka för att de tillgodoses. Vi gör bedömningen att riksintresseprövningen också inkluderar världsarvets värden. Vid tillämpningen av 3 kap. 5 och 6 miljöbalken innebär det att världsarvets Laponias OUV också ska bedömas. Det är en tolkning som Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket anser är förenlig med vad regeringen har framfört i Skrivelse 2001/02:171. Rättsläget efter Norra Kärr-domen Enligt 4 kap. 2 fjärde stycket minerallagen ska 3 och 4 kap. miljöbalken tillämpas endast vid den prövning som nu sker i koncessionsärendet, d.v.s. inte i den kommande miljöbalksprövningen. Av detta skäl kan inte hela prövningen av påverkan på världsarvet Laponia skjutas upp till tillståndsprövningen enligt miljöbalken. Om bearbetningskoncession meddelas på befintligt underlag finns en klar risk att frågan om påverkan på världsarvet inte blir prövad i tillräcklig omfattning vid något tillfälle innan verksamheten startar. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde i sin dom från den 22 februari 2016, mål nr [Norra Kärr], ett beslut om bearbetningskoncession eftersom en fullständig prövning enligt 3 och 4 kap. miljöbalken inte hade skett. Som bolaget har påpekat är förutsättningarna i aktuellt ärende mycket riktigt inte identiska med Norr Kärr. Bolaget har i ingivet underlag beskrivit markanvändningen för de driftsanläggningar som behövs, och inte enbart för själva mineralfyndigheten. I Norra Kärr hade enbart fyndigheten beskrivits i miljökonsekvensbeskrivningen. Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket påstår inte att underlaget i ärendet generellt är bristfälligt i detta avseende, eftersom beskrivning av effekter från driftsanläggningar har inkluderats i ansökan. Det som saknas i underlaget är att det inte framgår vad den eventuella indirekta påverkan kan bli på världsarvets värden. Främst märks denna brist avseende renskötseln i Laponia. Den direkta och indirekta påverkan från transporter som är en följd av verksamheten, bör dock bedömas i relation till de för världsarvet Laponia utpekade värdena även ifråga om naturvärdena. Om sådana fördjupningar av miljökonsekvensbeskrivningen inte först görs menar vi att ett fullständigt underlag för en bedömning enligt 3 kap. miljöbalken inte finns i ärendet. På motsvarande sätt som i Högsta förvaltningsdomstolens dom om Norra Kärr bör därför inte bearbetningskoncession meddelas på befintligt underlag. 6 (12)

7 Hur ska 6 kap. miljöbalken tillämpas i ärendet? Till en koncessionsansökan ska en miljökonsekvensbeskrivning fogas. Tillämpliga bestämmelser på miljökonsekvensbeskrivningens utformning är bl.a. 6 kap. 3 och 7 miljöbalken (se 4 kap. 2 minerallagen). Av dessa bestämmelser i miljöbalken följer att syftet med en miljökonsekvensbeskrivning är att kunna bedöma direkta och indirekta effekter från den planerade verksamheten på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap och kulturmiljö. Men också på hushållingen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt. Utan en fullständig miljökonsekvensbeskrivning i alla delar som är relevanta för den aktuella verksamheten, är det inte möjligt att bedöma påverkan på riksintressena enligt 3 kap. miljöbalken. Vi bedömer att det finns lagligt stöd att mot bakgrund av 4 kap. 2 minerallagen, samt 6 kap. 3 och 7 miljöbalken, begära att bolaget tydligt redovisar verksamhetens påverkan på världsarvets värden. Redovisningen görs lämpligen som en fördjupning av den redan framtagna miljökonsekvensbeskrivningen. Det är bolaget som ansvarar för, och enligt 6 kap. 10 miljöbalken ska bekosta detta. Vi vill också särskilt peka på att regeringen beslutade att återförvisa ansökan till Bergsstaten den 30 juni I återförvisningsbeslutet anförde regeringen att eventuell påverkan på världsarvet Laponia ska handläggas och prövas vid den fortsatta behandlingen av ärendet i första instans. Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket bedömer att Bergsstaten är bunden av detta uttalande från regeringen. Vid denna prövning bör även det riksintresseområde beaktas som pekades ut av Sametinget i beslut den 10 februari Detta utpekande stärker området kring Björkholmsberget (området mellan byarna Randijaure och Björkholmen) som ett kärnområde inom Jåhkågasska tjielldes åretruntmarker. Riksintresset för rennäringen kan genom detta beslut ha förstärkts i den planerade Kallakgruvans närområde. Frågan behöver behandlas i fördjupningen av miljökonsekvensbeskrivningen om detta utpekande har betydelse för rennäringens bedrivande också inom Laponia. Vi noterar att länsstyrelsen, i sitt yttrande från den 31 januari 2017, har tyckt att ett sådant (då kommande) beslut från Sametinget måste kunna beaktas i prövningen. 7 (12)

8 Vad är det som saknas i det befintliga underlaget? Av den rennäringsanalys bolaget har låtit göra framgår bland annat följande om påverkan på den rennäring som bedrivs av Jåhkågasska tjielldes sameby. «Den ansökta koncessionen, gruvan och dess anläggningar upptar jämförelsevis små områden av Jåhkågasska tjielldes renbetesmarker. Gruvan är dock belägen på så sätt att den i de östra delarna av samebyns åretruntmarker kommer att skära av samebyns norra flyttleder. Projektet kommer vidare att göra att samebyn går miste om två viktiga betesområden, samt att ytterligare ett betesområde bli påverkat. Således kommer flytten förbi området att försvåras och detta är speciellt problematiskt vad gäller vårflytten till fjällen, då vajorna är dräktiga och störningskänsliga och då, t.ex., lastbilstransport kan vara speciellt besvärligt att utföra. Även höstflytten försvåras då renar vanligtvis dels passerar området, dels stannar där för bete och vila. Gruvan i sig utgör även ett hinder för den fria strövningen och kan därför få som konsekvens att renar hindras från att passera området. Renar kan, t.ex. bli kvar i vinterlandet under våren och möjligen då skapa indirekta problem på grönskande åkrar på jordbruksfastigheter.» (Rennäringsanalys s. 39). Bolaget har redovisat miljöpåverkan inte bara från själva fyndigheten, utan också från driftsanläggningar m.m. Vi bedömer att bolaget har presenterat i huvudsak bra utredningar om den påverkan som en gruvverksamhet i Kallak kan få på möjligheterna att bedriva renskötsel. Vi ser också mycket positivt på att bolaget åtar sig att undvika att använda transportvägar genom Natura 2000-området Jelka-Rimakåbbå. Åtagandet kan komma att minska verksamhetens negativa påverkan på rennäringen och på miljön. Detta innebär dock inte att alla frågor vi har angående påverkan på världsarvet Laponia är lösta. I miljökonsekvensbeskrivningen, har bolaget angivit: «Enligt nuvarande planer vad gäller lokalisering av dagbrott samt anslutande infrastruktur och avfallsanläggningar bedöms det att området som kommer att stängslas av och/eller på annat sätt bli otillgängligt för renskötseln under gruvans drift kommer att utgöra en area om ca ha. Detta område kommer överlappa tre områden som är klassade som riksintresse för renskötseln i Jåhkågasska tjiellde. De riksintressen för rennäring som påverkas är dels en flyttled som går över halvön som kan komma att skäras av till följd av sandmagasinet, dels två rastbetesområden som ligger direkt söder om det planerade dagbrottet som kan komma att blir helt eller delvis otillgängliga på grund av gråbergsupplag» (MKB version , s. 92). 8 (12)

9 Sammanfattningsvis ser vi följande problem med det befintliga underlaget: Det framgår tydligt av miljökonsekvensbeskrivningen samt av rennäringsanalysen i ärendet att det kommer att uppstå negativ påverkan på samebyarnas verksamhet. Det gäller framför allt, men inte enbart, den renskötsel som bedrivs av Jåhkågasska tjiellde. Rennäringsverksamheten som bedrivs i nära anslutning till det planerade gruvområdet hänger samman med den rennäring som bedrivs inom Laponia (se Förvaltningsplan för Laponia, s. 75). 2 Det rör sig därför om delar av en sammanhängande verksamhet. Påverkan på områden som är viktiga för rennäringen i områden nära verksamhetsområdet, kan därmed få indirekt påverkan på rennäringen och de OUV för Laponia som rör renskötande samers kultur och näringar där. Denna slutsats framgår också av bolagets egna inlagor, bl.a. PM framtaget av Hifab, från (s. 2 andra stycket). Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket bedömer att en direkt negativ påverkan på de naturrelaterade värdena i världsarvet Laponia inte är sannolik, om vi utgår från själva verksamhetsområdet. Den planerade gruvverksamheten bedömer vi ligger tillräckligt långt bort från världsarvet i fråga om just den aspekten. Däremot kan den direkta och indirekta påverkan från transporter som är en följd av verksamheten behöva bedömas i relation till de för Laponia utpekade värdena. Det gäller för såväl natur- som kulturvärden. Det bör noteras att ICOMOS 3 och IUCN 4 i sin Technical Review från februari 2016 har anfört, att indirekt påverkan på världsarvets såväl kulturella värden som naturvärden bör undersökas och bedömas när det gäller tranportvägarnas anläggande och senare användande (numrerad sats nr 2). Sammanfattningsvis anser vi, att vad som framför allt saknas och behöver utredas vidare, är verksamhetens indirekta påverkan på kriterierna iii) och v) i de OUV som pekats ut för Laponia. Det är alltså de kriterier som relaterar till rennäringen. Därutöver bör också transporternas direkta och indirekta påverkan på världsarvets utpekade värden utredas ICOMOS, the International Council on Monuments and Sites 4 IUCN, the International Union for Conservation of Nature 9 (12)

10 Kommer det att bli negativ påverkan på världsarvet Laponia? Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket tar inte ställning till om det faktiskt blir sådan negativ påverkan på rennäringen att skada uppstår på de värden som ska skyddas inom världsarvet Laponia. Vi påstår inte heller i det här läget att resultatet av Bergsstatens prövning i slutänden måste bli att ansökan om bearbetningskoncession avslås. Vad vi däremot säger är att dessa frågor kan besvaras med säkerhet först när bolaget har kompletterat och fördjupat miljökonsekvensbeskrivningen såvitt avser världsarvet Laponia. Det framgår inte av miljökonsekvensbeskrivningen att de försiktighetsåtgärder bolaget föreslår för att begränsa negativ påverkan på rennäringen, skulle vara tillräckliga för att kunna hindra en eventuell indirekt negativ påverkan på världsarvets värden. Undersökningar och bedömningar som kan användas för en sådan prövning saknas i underlaget. Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket vill understryka att vi inte har gjort någon avvägning mellan relevanta riksintressen enligt 3 kap. 10 miljöbalken i detta ärende. Det skulle ha inneburit att vi hade föregått länsstyrelsens prövning. Världsarvkommitténs övervakning av världsarven Utöver vad som ovan anförts vill Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket informera om hur Unescos världsarvskommitté övervakar världsarven och kommentera hur ICOMOS och IUCN:s synpunkter i Technical Review från februari 2016 relaterar till ärendet. Om ett världsarvs värden antas kunna påverkas ska Sverige anmäla detta till Unescos världsarvscenter. 5 Information ska lämnas innan beslut fattas som kan vara svåra att ändra. Syftet med övervakningen är att Unescos världsarvskommitté ska kunna bistå med lämpliga lösningar så att värdena upprätthålls. Organisationer och privatpersoner kan också uppmärksamma centret på olika förhållanden som potentiellt kan vara ett hot mot världsarvens värden. 6 Detta skedde i februari 2013 då Kallak anmäldes som ett potentiellt hot mot världsarvet Laponia. Centret är skyldigt att granska och följa upp sådan information och vid behov be statsparten kommentera och lämna ytterligare information. 5 Operational Guidelines for the Implementation of the World Heritage Convention, Paragraph 169, Operational Guidelines for the Implementation of the World Heritage Convention, Paragraph (12)

11 Sverige har, genom Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet, rapporterat till centret om hur processen i Kallak fortskrider. Centret har fört vidare informationen till världsarvskommitténs rådgivande expertorgan ICOMOS och IUCN som granskat den, lämnat synpunkter och följer utvecklingen. I februari 2016 begärde ICOMOS och IUCN specifika analyser av den potentiella påverkan som gruvetableringen kan ha på världsarvet. Även den indirekta påverkan ska belysas. Syftet är att säkerställa att en tillräcklig analys görs av hur planerade åtgärder påverkar världsarvet innan "oåterkalleliga" beslut fattas. Metoderna är Heritage Impact Assessment (HIA) och Environmental Assessment & World Heritage (EA). Sådana analyser begärs numera regelmässigt av expertorganen och världsarvskommittén. Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket bedömer att ICOMOS och IUCN:s begäran om specifika analyser i form av en HIA och en EA i det här aktuella fallet skulle kunna mötas av en fördjupad miljökonsekvensbeskrivning som belyser den potentiella direkta och indirekta påverkan på världsarvets specifika värden och upprätthållandet av dem. En fördjupad miljökonsekvensbeskrivning ska tillgodose behovet av ett tillräckligt prövningsunderlag inför nationella beslut och skickas till världsarvscentret för ICOMOS och IUCN så att de kan göra en egen bedömning och lämna eventuella synpunkter till Sverige. Metoderna HIA och EA är ett stöd i analyser av påverkan på världsarv. Frågan om eventuell påverkan på världsarvet måste dock hanteras vid Bergsstatens prövning. Sverige ska alltså göra tillräckliga analyser inför nationella beslut och informera världsarvscentret, ICOMOS och IUCN om och i så fall hur Laponias värden och upprätthållandet av dem påverkas så att de ges möjlighet att lämna eventuella synpunkter att beakta. Ärendet kan komma att föras till världsarvskommitténs årliga möten för beslut. Kommitténs beslut är i form av en uppmaning till berörd statspart. Det uttrycker kommitténs syn på fallet och anger nödvändiga åtgärder. Åtgärderna kan exempelvis innebära att Sverige ombeds inge ytterligare underlag, göra anpassningar, revidera planer eller avbryta verksamheter. Kommittén granskar såväl potentiell som reell påverkan på natur- och kulturvärden som skydd och förvaltning. Den följer fallet tills en godtagbar lösning nåtts. Om kommittén bedömer att världsarvets värden är allvarligt hotade kan den välja att föra upp objektet på listan över världsarv i fara för att signalera allvaret i situationen och för 11 (12)

12 att påkalla världens uppmärksamhet. Den yttersta konsekvensen är att världsarvet avförs från världsarvslistan. 7 För Riksantikvarieämbetet För Naturvårdsverket Qaisar Mahmood Avdelningschef Claes Svedlindh Avdelningschef Bilagor: Utdrag ur världsarvskommitténs beslut WHC/16/40.COM/8E p. 77, Adoption of Retrospective Statement of Outstanding Universal Value för Laponian Area Kopia till: Länsstyrelsen i Norrbottens län Kulturdepartementet Miljö- och energidepartementet Näringsdepartementet Sveriges Unescodelegation Jokkmokks kommun Svenska Unescorådet Laponiatjuottjudus 7 Operational Guidelines for the Implementation of the World Heritage Convention, Paragraph (12)