FL1: Anneli Ackemo FL2: Sofia Karlsson DH: Jens Frank

Transkript

1 FL1: Anneli Ackemo FL2: Sofia Karlsson DH: Jens Frank FL1: Jens vi tänker att du ska få berätta om projektet som involverar Udtja sameby, vad syftet med det projektet är och har varit. DH: Mm. Då är det egentligen två olika projekt, två olika regeringsuppdrag. Det första startade vi med 2009 och då var syftet att undersöka hur stor predationen av brunbjörn är och renar. Då hade vi egentligen ingen kunskap om det över huvud taget, nu får ni säga till om jag svamlar för mycket om det blir för mycket runtikring, men som ersättningssystemet är uppbyggt för järv och för lo så får samebyarna per järvföryngring som man hittar i samebyns marker tillsammans med Länsstyrelsen. Det här är ett helt unikt ersättningssystem för Sverige som man nog får säga funkar jättebra. På det viset så motiverar man tamdjurshållarna, i det här fallet renskötarna, att hjälpa till med inventeringen. Och dom jobbar tillsammans med Länsstyrelsens personal så man får som en bra koppling där mellan myndigheter och tamdjurshållare. Men för björnar så eftersom vi inte har haft koll på hur mycket renar en eller flera björnar tar så har det inte gått att sätta nån sån här summa på som vi har kunnat göra då med järv och lo baserat på forskning som har gjorts härifrån. Utan där är det arealbaserat så att samebyarna får ersättning utifrån hur stor deras areal är Och när det gäller till exempel små skogsbyar som Udtja så jag tror dom får, Udtja delen utav Udtja sameby får tolv och ett halvt tusen kronor om året i ersättning för björnskador, och så får dom per år för en loföryngring eller järvföryngring. Det här upplevs då som orättvist av många därför att dom större fjällsamebyarna dom får ju mångdubbelt mer i ersättning bara för att dom är större. Men problemet är där finns det nästan björn, i fjällen finns det ingen björn utan björnarna är nere i skogslandet. Det har varit mycket konflikter i kring den här ersättningen. Och då gav regeringen oss i uppdrag att försöka ta fram hur mycket renar som björnarna egentligen dödar och då gjorde en ny teknik att det faktiskt var möjligt att göra det. Så det vi gjorde då var att vi gick in i ett nära samarbete med samebyn i Udtja och i Gällivare skogssameby som är en annan skogssameby där björntätheten är hög. Eller jag ska säga det att först gick vi ju ut till alla Sveriges samebyar och frågade vilka som kunde tänka sig att vara med i ett sånt här projekt. Och vi fick tio stycken svar, och vi gick ut genom Svenska samernas riksförbund och gjorde det här för att det skulle, för att samebyarna skulle uppleva att det här var förankrat även hos deras näring då. Då åkte jag och Peter Segerström och Ole-Gunnar Stoen runt och besökte alla dom här tio samebyarna och diskuterade med dom och försökte få fram vart det verkar som att dödligheten till följd utav björn kan vara störst. Därför att i våran värld så trodde vi faktiskt inte, om man ska vara ärlig så trodde vi inte att björnpredationen på ren var särskilt stor. Och problemet i studier är ju att om man får noll resultat, det vill säga om vi märker upp björnar och så dräper dom inga renar, eftersom provstorlekarna är så få så kan ju det bero på att vi har märkt upp fel björnar eller alltså fel kategorier av björnar, eller björnar som inte rör sig precis då i det området där renarna är, och då blir inte resultatet särskilt bra. Vi bedömde att för att vi ska ha nån chans att dokumentera björnpredation då måste vi verkligen välja ett område där det är så stora problem som möjligt. Då hamnade vi i Gällivare skogs och i Udtja därför att dom siffror som dom redovisade på hur många vajor dom har på våren och sen då hur många kalvar dom märker in i kalvmärkningen i juni, juli så verkar det som att det stora tappet i kalvar var på våren. Och var det nån gång vi trodde att björnar kunde dräpa renar så var det som småkalvar på våren för att sen ut över sommaren och hösten då, det vi känner till från björnar här nere så äter dom i princip bara bär och växter. Men även här nere så beräknar man en del älg och framför allt älgkalvar på sommaren, så då hamnade vi där.

2 Då fanns det en ny teknik som kallades för Proximity-sänadare, så att det vi gjorde då var att vi försökte märka upp så många björnar vi kunde i, om vi säger att det här är hela samebyn så är kalvningslandet här. Och det vi ville ha då var ju sändarförsedda björnar som var på kalvningslandet därför att det var där vi trodde att björnarna möjligen kunde ställa till skada. Så det vi gjorde var att vi tog, tillsammans med dom här två samebyarna, fram ett upplägg som både dom och vi trodde på. För vi bedömde, eller ja utifrån mina tidigare erfarenheter i den här branschen så det är ganska mycket konflikter ikring dom här rovdjuren och särskilt då med dom olika näringarna. Jag har varit med och gjort så många studier tidigare där vi som forskare bedömer att vi har fått ett, ja men vi har kommit så nära sanningen som vi kan, och näringen eller dom som ska använda dom här siffrorna tror inte på dom, och då kastas dom i papperskorgen trots att vi har lagt ner flera år på att ta fram dom. Här var det noga angivet även från uppdragsgivaren regeringen, att det här skulle göras tillsammans då med Länsstyrelsen och Sametinget, SSR och samebyarna då och björnforskningsprojektet. Så då kom vi överrens om att vi skulle sätta dom här Proximity-sändarna som kommunicerar med björnsändarna, först då på dom dräktiga vajorna. Så att det vi gjorde var, eller ja egentligen håller jag på att glida iväg ifrån ämnet? FL1: Nej. DH: Säg till i så fall. Så det vi gjorde då var att vi dräktighetstestade vajorna på våren. Och alla vajor som var dräktiga i till exempel Udtja, det var där vi började det första året, alla vajor som var dräktiga dom fick då en sån här Proximity-sändare som är en jätteenkel radiosändare, runt halsen med lång batterilivslängd och som är väldigt billig. Och det gjorde att vi kunde hänga den då på tusen vajor. Det som händer då är att när en björnsändare, som är mycket dyrare, kommer inom ungefär hundra meter ifrån en sån här Proximity-sändare då slår björnsändaren om. Dels skickar den ett litet, inte ett larm men en liten registrering att nu har jag varit nära den här Proximity-sändare. Och så börjar björnsändaren då ta en position per minut så att vi får en jätteexakt spårlöpa och kan se vad den har gjort. Det var då vårat sätt att försöka hitta dom renkalvar som björnarna dödar. Och det här är egentligen det klassiska sättet att göra predationsstudier. Vi följer rovdjuren för vi vill ha predationstakten, den individuella predationstakten för rovdjur för att då kan vi översätta det till vilken annan björn som helst i Sverige. Om vi bara tittar på dödligheten hos renarna i en sameby så ja men då går det knappast att översätta till nån annan sameby i Sverige därför att dom gör saker så olika. Så tanken var då att när det blev ett kluster, det vill säga när en björn har varit inom hundra meter från en vaja som vi visste var dräktig på våren då som borde ha kalv, och det blev ett kluster där minst tre positioner ligger inom 30 meter från varandra, för då har björnen stannat till där och gjort nånting. Alla dom platserna besökte vi i fält för att se om det låg en död renkalv där eller om det var en myrtuva eller en kallkälla eller nånting annat som björnen hade gjort. Våran bedömning från forskarhåll det var att om vi lyckas dokumentera fem björndödade renkalvar det första året så får vi vara mer än nöjda. Eftersom vi trodde att vi inte skulle hitta nånting annat än kallkällor och myrstackar och annat så bestämde vi från början att när vi går på dom här klustren, så gör vi det en renskötare och en forskare tillsammans så att vi ser samma saker så att det inte blir snack om det efteråt. Det visade sig då att dom här björnarna dödade faktiskt en hel del renkalvar så att vi hittade inte bara fem stycken utan vi hittade 330 stycken. Så att predationen av björn på renkalv var att dom var mycket större än vad vi hade trott. Det var det första Regeringsuppdraget, det slutrapporterade vi Det var ju lite, visst man kan tycka att det är alltid bra att få kunskap, men i rovdjursförvaltningen så brukar det snarare vara tvärtom. Det leder bara till problem och så även här då för Regeringen för helt plötsligt så var det uppenbart att ersättningen, som vi betalar ut till samebyarna, den är inte ens i närheten av att täcka dom förluster dom har till följd utav björn. Helt plötsligt fanns det då siffror på det här som alla var överrens om stämde och inte minst renskötarna då eftersom det svarade det dom alltid

3 hade sagt. Så i deras ögon var vi ju jätteduktiga och så brukar det vara när resultaten går den vägen och bekräftar det som folk redan visste, då var ju vi jätteduktiga som forskade, när dom inte gör det då är vi helt värdelösa. Men det gjorde att regeringen, som jag uppfattar det, det här är min tolkning, dom var tvungna att göra nånting för dom blev ganska hårt påställda av Sametinget och Svenska samernas riksförbund, och då är ju den vanligaste åtgärden och den enklaste att man tillsätter en utredning, och det blev då vårat andra Regeringsuppdrag. Vi hade ju en hel del underhandskontakter med departementet och dom var även ute och besökte oss i fält så att dom såg ju varthän det barkade. Så att redan innan det här projektet var slutrapporterat så hade vi kommunikation kring ett uppföljande stort projekt där dom skulle testa två stycken åtgärder i praktiken för att minska förlusterna av ren till björn. Så det vart då det här nästa Regeringsuppdrag som vi härifrån i alla fall kallar för KOI som förkortning då. Och det står för Kalvning i hägn och Områdesinriktad jakt. Det var så regeringsuppdraget hette, att vi skulle i praktiken testa dom här två åtgärderna för att se vilka effekter det har. Och förutom det så ska vi också lämna ohörbart- rekommendation om vi anser att det bör utgå bidrag till kalvning i hägn till andra samebyar, och i så fall hur ett sånt bidragssystem ska vara utformat. Det är i det skedet vi är nu, det här ska slutrapporteras i december. Och eftersom det här ska tröskas igenom hela SLU, medikaner och rektorer så måste vi lämna rapporten ifrån oss redan i augusti, så just nu är det lite intensivt. Så det är skälet till varför vi hamnade i Udtja och Gällivareskogs och varför vi har jobbat på det sätt som vi har gjort. Och vi tog då med oss den här tekniken in i nästa projekt därför att då hade vi ju sändarförsedda björnar. Det är ganska dyrt att märka björnar eftersom vi gör det från helikopter. Så en stor vinst var att vi kunde fortsätta med nästa projekt direkt utan att ta av sändarna på dom här björnarna och behöva hitta nya björnar och märka igen. Men nu då istället för att ha Proximity-sändarna på vajorna så har vi satt Proximity-sändarna på kalvarna. Så det vi har gjort nu är att vi har då, precis som uppdraget säger, testat i praktiken kalvning i hägn därför att det vi såg att all björnpredation var precis under kalvningen. Och som det verkar så åtta dagar efter det att den sista renkalven sköts så upphör björnpredationen. Då är det ingen mer björnpredation på renkalvar utan det är ett ganska litet fönster i tiden, det är i princip ja men från 10:e maj till 10:e juni som all predation sker. Och det gör ju att kalvning i hängd är en rimlig åtgärd för man om skyddar kalvarna bara under den perioden, så i alla fall i teorin så kan man bygga bort all björnpredation. Då har vi då testat det i praktiken, så vi har haft ett antal hägn i både Udtja och i Gällivare skogs där dom har matat vajorna och låtit dom föda sina kalvar i hägnet. Och sen har vi märkt dom kalvarna efter första veckan i juni och så har dom släppt ut dom. Och så har vi då haft kontrollgrupper som också har dräktighetstestats på vårvintern så vi vet att dom är dräktiga, och så har dom då gått ut i skogen och kalvat. Och så följer vi upp dom till en ordinarie kalvmärkning som samebyarna har i juni, juli, och så märker vi dom då med sändare. Så det är så vi har följt upp kalvning i hägnbiten. Den områdesriktade jakten visade sig vara mer komplicerad därför att där sa Länsstyrelsen i Norrbotten, när vi skulle köra igång det här projektet, att ja men det blir inget problem utan den områdesriktade hjälpen den kommer att rymmas inom deras skyddsjaktkvot. Så att våran plan var att vi dom två första åren skulle köra kalvning i hägn, och sen då med början på hösten år två, vi hade två årsdata på kalvning i hägn, så skulle vi försöka decimera björnstammarna så mycket det gick både på kalvningslandet i Udtja och i Gällivare skogs. Och vi skulle då göra det inom ramen för skyddsjakt från Länsstyrelsen. Men när vi kom så långt då hade dom bytt personal på Länsstyrelsen, och den här personalen ville inte göra det så. Och jag förstår dom helt och fullt därför att det dom är tvungna att göra i så fall det är att argumentera för länets alla andra samebyar och jägarna i hela länet varför man lägger en sån oproportionerligt stor del av skyddsjakten i kalvningslanden på dom här två samebyarna. Dom första dom tyckte att dom kunde göra det för att det var ett sånt intressant försök. Dom

4 nya tyckte inte det så att då fick jag ansöka om tillstånd till forskningsjakt istället och det fick vi inte av våra kollegor på Naturvårdsverket och jag köper deras resonemang också, tyvärr. Därför att då hade ju tiden skenat iväg så att vi skulle i praktiken bara få två säsonger med forskningsjakt på björn. Och även om vi då mot alla odds skulle lyckas decimera björnantalet på dom två säsongerna så är det så kort tid för uppföljning så att vi hinner inte få särskilt mycket värdefulla data, så dom sa nej till det. Det som återstår då det är att vi modelerar det här, alltså effekten utav områdesinriktad jakt. Och då gör vi det, det här kan man ju ha åsikter om hur trovärdigt det är men det är det bästa vi har, så att vi har data på dödlighet och födslar hos björnar framför allt här nerifrån. Dom flesta sändarförsedda björnar finns ju kring Orsa finnmark. Då kan vi stoppa in dom data vi har i vanliga populationsmodeller, sen har vi ju data då från det tidigare regeringsuppdraget som anger att i genomsnitt tar varje björn elva renkalvar, eller tio och en halv för att vara exakt. Så då kan vi modellera att givet att vi har så här många björnar per tusen hektar givet att antalet födslar och dödligheten ser ut på ett visst sätt, så om man då vill sänka björntätheten då måste man skjuta så här många björnar utav olika ålderskategorier. Och om man då lyckas sänka björntätheten med, säg att man går från 20 till 10 björnar som berör kalvningslandet så borde det innebära då tio gånger elva renkalvar att man sparar livet då på 110 renkalvar. Så på det viset så kan vi modellera effekten av att sänka björntätheten till en viss nivå men vi kan också modellera hur många björnar av olika kategorier man måste skjuta bort för att uppnå den sänkningen eller ökningen om man vill det. Det är inte så att bara för att man skjuter tio björnar så är det tio björnar färre nästa år utan det sker ju en viss invandring. Och om tätheten av björnar är hög så har det ingen effekt alls om man skjuter björnar därför att, ja men det är precis som om man har andra djurarter i väldigt hög täthet, så kommer det vara ett visst antal djur som svälter ihjäl eller dör i revirstrider. Och minskar man tätheten så innebär det bara att dom inte dör till följd utav det och då är tätheten densamma. Så det jobbar vi med, att göra dom modellerna. Och det ja, renskötarna är inte nöjda med det, och jag förstår dom för det är ju lite som en svart låda. Det här måste dom överlåta helt åt oss och åt våra kollegor här som är väldigt duktiga på modellerande. Så där lyckas vi inte, tror jag, få med renskötarna på ett särskilt bra sätt men det är det bästa vi kan göra. FL1: Men dom kan när som helst gå ur det här projektet, renskötarna? DH: Ja i praktiken så har dom ju inte skrivit på nåt kontrakt där dom förbinder sig att vara med alla fyra åren. Inför varje säsong så har vi en överenskommelse, men rent juridiskt så är den förmodligen inte värd nånting. Men där stipulerar vi milersättning och hur många dagsverken som samebyn ska ställa upp med och vilken ersättning dom får per dagsverke. Eller om dom då använder skoter eller fyrhjuling eller bil. Och vi har också där från början skrivit in, nu kommer jag inte ihåg vad det var om det var 25 eller 50, men en av dom stora frågorna här från början som vi diskuterade mycket det var om vi då lägger tid och pengar på att märka en björn och så börjar den dräpa renkalvar, så från början då ville ju samebyn skjuta bort den, och det alltså söker dom om tillstånd för skyddsjakt hos Länsstyrelsen då får dom det så här fort så att om samebyn gjorde det ja men då kommer den björnen att avlivas. Det där hade vi mycket diskussioner om, och till slut så gick dom med på att, jag tror det var 25 vi skrev in, att om en björn dräper, vi kan dokumentera att en sändarförsedd björn dräper 25 renkalvar ja men då är det okej att dom söker tillstånd hos Länsstyrelsen men inte innan. Därför att om dom skjuter bort varje björn som börjar ta renkalvar så får vi inga data i det här projektet och då är det meningslöst att göra det. Men det som hände var ju tvärtom att dom björnar med sändare som dödade mycket renkalvar det var ju dom samebyn var mest rädda om därför att det var ju precis som ville visa. Så att det var bara innan projektet drog igång som det var mycket prat i kring det, därefter så var det inte det. Visst dom tyckte det var jobbigt att hitta dom här döda renkalvarna, men dom insåg också att det var ju den enda vägen framåt att faktiskt få siffror på hur det ser ut. För dom ickesändarförsedda björnarna

5 kommer ju att dräpa lika många renkalvar dom, det är bara det att dom råkar inte se det. FL1: Då tar vi en paus i förhöret, klockan är 11:44. Då fortsätter vi förhöret då klockan är 12:23. Från Udtja sameby, vilka är det som eller vilken roll har Udtja sameby i det här? DH: Då, som jag sa, så slutade vi upp då med två samebyar av dom här tio som var intresserade. Det var Udtja och så var det Gällivare skogs. Så att den rollen som bägge samebyarna har, Udtja har ju ingen annan roll än den Gällivare skogs har utan det är ju samma, det är bara det att det är två studieområden. Den rollen dom har är ju att dom har ju varit delaktiga när det gäller att ta fram själva försöksupplägget tillsammans med oss och med Gällivare skogssameby och sen är dom ju delaktiga egentligen i alla delar i genomförandet. Och förra rapporten vi skrev 2012 då skrev alla renskötare och forskare under den. Och min målsättning är att det ska bli lika bra nu så att dom ska vara delaktiga även i analysdelen och rapportskrivandet så att alla ska kunna ställa sig bakom. Om vi lyckas med det, det får vi se. Jag är inte helt säker på det därför att, och det har inte nåt specifikt med Udtja att göra det blir nog lika besvärligt i Gällivare skogs, men huvudproblemet som vi har är under dom här perioderna vi har gjort den här andra studien på kalvning i hängd och områdes inriktad jakt så har samebyarna haft ganska mycket skyddsjakter och det har skjutits en hel del björn även på den ordinarie tilldelningen på hösten, så att björnstammen har mest samebyn gått ganska kraftigt ner på dom här två områdena. Och det har ju gjort att kalvöverlevnaden har ju ökat hos renarna vilket gör att det har inte förstört, men det har försvårat vårat försöksupplägg för att vi ville ju då se på skillnaden i kalvöverlevnad när dom renar som kalvade i hägn jämfört med dom som gick ute i skogen. Kalvöverlevnaden har varit ganska hög även hos dom som bor ute i skogen nu, och vi tror att det beror på att björntätheten har sjunkit drastiskt. Den här hösten som var nu så har det genomförts en spillningsinventering av björn i hela Norrbotten, och den koordineras härifrån, och dom DNA-analyserna och den populationsuppskattningen som görs kommer vi ju göra ännu noggrannare då på dom här två samebyarnas marker för att se om det verkligen är så att björntätheten har sjunkit, för då kommer det att kunna hjälpa till att förklara en del av kalvöverlevnaden. FL1: Men jag tänker om björntätheten har sjunkit det måste ju ändå visa sig i form av att fler anmälningar till Länsstyrelsen har kommit? DH: Ansökningar om? FL1: Ja men jag tänker att man har skjutit fler björnar, det måste ju ha kommit in? DH: Absolut. Jajemen, och det har vi siffror på och det är mycket fler än tidigare. Men som sagt det behöver det inte, det håller inte att vi bara säger det därför att björntätheten behöver inte ha sjunkit bara därför. Det kan mycket väl ha gjort det, men för att det ska hålla rent vetenskapligt så måste vi visa att björntätheten också har sjunkit till följd utav det här. Men om man tittar på statistiken över antalet genomförda skyddsjakter som Länsstyrelsen och samebyarna genomfört tillsammans och det som har skjutits under den vanliga licensjakten så är det ganska mycket björnar som har skjutits. Så det är rimligt att det har lett till en minskning av populationen. Samebyn är delaktig i alla delar, och på sätt och vis är ju dom mycket mer delaktiga än vad jag är som forskare därför att i den här andra delen av projektet så håller dom ju sina renar i hägn som en del i projektet. Och där gjorde vi från början vägvalet att renskötarna fortsätter att vara ansvariga för sina renar om dom går med på att genomföra kalvningen enligt det här försöksupplägget. Det andra alternativet hade ju varit att vi köpte renarna av dom och genomförde det här försöket. Och fördelen med det hade ju varit att då hade vi verkligen kunnat göra precis som vi ville, nu har vi ju fått kompromissa en del med dom men jag bedömde ändå att det fanns fler fördelar än nackdelar med det upplägget. FL1: Hur har dom ställts inför det projektet, att det kalvas i hägn? DH: Dom har varit tydliga med från början att som en långsiktig lösning så tror dom inte över huvud taget på den åtgärden. Därför att dels så en del, dom flesta av dom här renskötarna är i

6 första hand renskötare som jag uppfattar det och i andra hand mer kulturbärare av den samiska kulturen. Så dom huvudsakliga argumenten som dom har anfört, i alla fall när vi har diskuterat det, har varit rent praktiskt. Att dom är rädda för ökad dödlighet hos renarna till följd av sjukdomar eller smittspridning, och att det kostar så mycket att kalva i hägn. Och sen då i andra hand att det blir ett helt nytt sätt att bedriva renskötsel på som inte är förenligt med dom gamla traditionerna. Men dom har också sagt att utifrån hur det har sett ut tidigare med att kalv dödligheten ha ökat och överlevnaden har minskat så har dom också sett behov av att göra nånting drastiskt. Så att som en akutåtgärd under några år, tills man har kommit på fötter så ja men då kan dom tänka sig att man kan använda kalvning i hägn även i andra samebyar. Men som kontinuerlig åtgärd tror dom inte på det utan då menar dom att då måste man sänka björntätheten. FL1: Från Udtja sameby, vilka är det då som ingår i det här projektet? DH: Det beror på vad man menar. Dom som arbetar aktivt det är ju Rune Stokke och så hans bror Lasse, eller Lars-Henrik. Sen har vi ju olika omgångar då varit andra, ja men ni vet ju ungefär hur en sameby är uppbyggd där det är många renägare som ungefär som jag, jag reser väl hem till Värmland och är med på älgjakten en gång om året för att träffa släktingar och vänner där, annars träffar jag dom inte, och på det viset är det ju många i dom här renskötarfamiljen. Dom kommer till skiljningen eller till kalvmärkningen, och på det viset så blir ju dom involverade i projektet därför att då hjälper dom till med handräckning eller annat. Men dom två som är kontinuerligt med och diskuterar och kommer till dom här mötena som vi ohörbart- det är Lasse och Rune. FL1: Vad har dom för roller? DH: Rune är ju våran kontaktperson, så all information till eller från Udtja går ju genom honom. Han är den som har varit mest aktiv hela tiden. På många sätt är väl han den som har, från början var det nog han som initierade hela det här projektet skulle jag säga. Genom att han är, jag tror att han under många år har uppfattats som saklig, så att på dom olika möten som vi har haft, vi har ju under många år haft stormöten i Storuman varje höst mellan samebyarna och Länsstyrelsen och Naturvårdsverket och viltskadecenter. Och då är han en av dom där som har varit, jag tror dom flesta från myndigheter upplever att han har varit en av dom som har varit lättast att diskutera med. Att han har kunnat, ja men han kan absolut skilja på sak och person och han kan hålla sitt humör i styr och diskutera. Det är inte alla människor som kan det utan när dom blir i affekt så då kan dom uppfattas som otrevliga. FL1: Lasses del i det här? DH: Han har ju jobbat mycket på annan ort, han har ju jobbat nere i Stockholm och så, så att han har inte varit, i början så var ju inte han där på plats så att när vi då till exempel skulle gå på dom här klustren efter sändarförsedda björnar så då var inte han med på lika många. Och sen i omgångar har väl han varit lite besviken då på Rune att det tar, att Rune har tagit lite för mycket plats där. Och det har vi valt att inte lägga oss i utan Rune har varit ordförande och då går vi genom han. FL1: Hur har dom utsetts? Är dom framrösta genom samebyn eller är det bara, har man gjort en anmälan till er att vi är intresserad av att ingå i det här? DH: Då när vi sökte samebyar då gick vi via SSR. Så jag skrev ett utkast till vad det här projektet hade för målsättningar och sen var det SSR som skickade ut det till alla samebyar och där dom skrev att, jag tror i alla fall, nu är det här länge sen men jag tror att dom skrev nåt i stil med att det här var ett projekt som dom ansåg viktigt och där dom gärna såg att samebyarna engagerade sig, och att dom ville ha in intresseanmälningar. Och sen skickade samebyarna det till SSR och sen besökte vi ju då alla som hade skickat in en sån intresseanmälan. När vi sen bestämde oss för att köra i Udtja och Gällivare skogs så våran tanke var från början att hela tiden gå genom ordföranden i samebyn. Och i Udtja har det funkat enkelt därför att det är en sån liten grupp. Udtja sameby är ju uppdelad i två grupper

7 där dom har varit tidigare, och då är det Udtja gruppen vi har haft kontakt med och där har ju Rune. I Gällivare skogs har det varit betydligt rörigare för där är dom, det är en större sameby, dom är flera grupper och dom har haft lite interna maktkamper. Dom har bytt ordförande och dom är lite oense, så där har det stundtals varit svårt att veta vem som är kontaktperson. Men i Udtja har det varit mycket enklare. FL1: Rune vem är det han kontaktar i sin tur, vem ligger han under? DH: I det här projektet? FL1: Ja. DH: Då har vi i projektet valt att dela upp det mellan oss. Så jag är projektledare, så jag har ansvaret för hela projektet och för allt som rör budget och redovisning gentemot Regeringen. Och sen är ju det här projektet då ett samarbete mellan flera olika institutioner, det är dels Viltskadecenter, det är dels renforskarna på SLU och sen så är det då Skandinaviska björnforskningsprojektet. Nu låter det här mer och formellt och strukturerat än det faktiskt är. Men då Ole-Gunnar Stoen som då sitter i Norge på NMBU, nu har dom precis bytt till NIMA, Norska institutet ohörbart- men han är då ansvarig från björnforskningsprojektets sida och hanterar dom sändarförsedda djuren och positionerna för det. Och han ska då vara den som är kontakten i det praktiska arbetet. Och sen har han under sig Peter Segerström som dom bor i Vaikijaure utanför Jokkmokk. Ooch han har ju jobbat där i snart 40 år med forskningsprojekten i Sarekområdet, både björn och järv och lo. Så att när det ska sökas kluster, om det är under sommarmånaderna när Ole-Gunnar är på plats i Nattavaara eller Kåbdalis då hör dom av sig till Ole-Gunnar. Alla andra tider på året så ringer dom till Peter Segerström. Ibland är ju jag där också men då är det fortfarande Ole-Gunnar eller Peter som är kontaktpersonerna. Men mycket bygger ju på att Peter är ju den som bor där hela tiden, jag är ju här eller ute på resande fot och Ole-Gunnar sitter utanför Oslo så mycket bygger på Peter. FL1: Har Stokke nåt speciellt ansvar i det här? DH: Alltså det beror på vad man menar med speciellt. Det är ju precis samma i bägge samebyarna, och som arbetet går till så när en björn då, det här tror jag inte jag kan göra särskilt kortfattat, jag tror jag måste ohörbart- dels på dom sändarförsedda björnarna, om vi då fokuserar på dom fyra senaste åren. Då vill vi veta vad dom sändarförsedda björnarna gör när det gäller sånt här kluster när dom har varit en kalv med Proximity-sändare. Så alla såna kluster ska ju besökas, enligt grundtanken då att en renskötare och en forskare, men där har vi ju gått ungefär samma väg som med Länsstyrelserna så att vi har fått ett ömsesidigt förtroende. Så att vi har kommit överrens om att i många fall räcker det om Peter åker ut. Hittar han ingenting då tror alla på honom, men hittar han en dödad renkalv så tar han med den in till Kåbdalis om han är i Udtja och så tittar han och Rune eller han och Lasse på den gemensamt och kommer fram till vad det är som har dödat den utifrån blödningar och bitmärken. Och detsamma då om Rune eller Lasse åker själva på ett sånt kluster, hittar dom nånting där så tar dom med det och så tittar dom på det gemensamt. Oftast hittar man ju ingenting, och om dom rapporterar att dom inte hittar nånting ja men då köper vi alla det. Så det gör ju Rune och Lasse själva. Sen blir det också en annan typ av kluster, och det är dom här sändarna som sitter runt halsen på kalvarna, dom har en mortalitetsfunktion så att när kalven dör och är stilla i mer än, jag tror det är tre timmar, då går sändaren över i ett annat läge och skickar ut en ohörbart-signal som vi kan pejla upp från flyg. Så två gånger i veckan så flyger vi både över Udtja och Gällivare skogs med frivilligflygarna från Gällivare. Så då åker Peter ut med ett sånt flygplan och pejlar, och där han då får en sån här mortalitetssignal så försöker man så gott det går cirkla och hitta rätt koordinat. Då går Rune eller Lasse eller Peter dit, men dom går inte tillsammans utan då skickar vi bara en dit att hämta sändaren.och om det finns en död kalv vid sändaren så tar man med den döda kalven och så skickas dom till SVA för att flås eller så flår Peter eller Rune eller Lasse den

8 tillsammans och skriver protokoll när det gäller dödsorsaken. Och när det gäller kalvarna och renarna i hägn så är det ju Rune och Lasse som är ansvariga för deras dagliga skötsel så dom är ju kring hägnet och matar renarna och ser till stängslet varje dag. När det gäller fångsten utav björnar som framför allt sker på våren, och till viss del även på den första snön på hösten, så är det ju samebyarna som har till uppgift att ringa björnarna. Och då har vi haft ett system där dom får tolv och ett halvt tusen kronor för varje ring som dom rapporterar som leder till att vi ser björnen från helikoptern. Sen om vi misslyckas med att märka den då är det våran beskyllan. Så tanken är då att dom ska ha sökt efter björnspår på den sista snön på våren eller den första snön på hösten, om dom hittar ett färskt björnspår så ska dom slå en ring runt den och så ringa till Peter så kommer han med helikoptern och framspårar björnen och märker den i bästa fall. Och björnar är ganska lätta att märka så oftast lyckas det, det är betydligt svårare med varg. Det är väl det dom gör. DH: Så det är ganska många olika delar och det här projektet, eftersom det ingår det här med kalvning i hägn då och sen även uppföljning då utav dom här sändarförsedda och individmärkta kalvarna så är vi inblandade i både deras kalvmärkning på sommaren och sen alla deras skiljningar nu på hösten och vintern så åker en av oss, oftast Peter dit och är med och tar hand om och registrerar dom här individmärkta renarna. FL1: I det här projektet, har Rune haft tillgång till exakta GPS-platser på dom sändarmärkta björnarna? DH: Mm absolut. Som det rapporteras på två sätt, dels så kommer det då hela data-filer från dom här GPS-sändarna och dom kommer till en central dator som står i Tackåsen ute på Orsa finnmark, där björnprojektet har sin fältstation. DH: Och sen har vi också ett samarbete med -ohörbart- SLU Umeå där han försöker koordinera alla eller så många projekt som möjligt där vi har sändarförsedda djur. Och då kommer dom här upp på något vi kallar för, ja vi kallar det vargwebben när det gäller vargar och björnwebben kan man kalla det kanske då när det gäller björnar. Så att där behöver man inte tanka ner någonting utan då kan man logga in på en hemsida och se dom senaste positionerna av dom här björnarna. Och det har vi gett samebyarna, eller inte hela samebyarna men dom här personerna som är med och går på kluster har tillgång till det därför att vi vill inte störa björnarna men vi vill heller inte vänta för länge utan så fort en björn har lämnat ett kluster då vill vi gå in. Och vi har som tumregel att björnen ska vara en kilometer därifrån för att det som händer annars, förutom att det kan bli en ja en kittlande situation när man kommer fram och björnen ligger på kadavret, så det värsta som händer det är att vi då skrämmer bort björnarna så kommer det ju att påverka vårat resultat. Man kan tänka sig att man, att dom kan gå båda vägarna, dom kan dräpa fler kalvar eller dom kan också dräpa färre kalvar eftersom det vi gör då är det samma som att ha herdar på plats som hela tiden skrämmer bort björnarna från området där det är mycket renkalvar och det var ju inte riktigt tanken utan vi vill dokumentera hur mycket dom tar oberoende om man har herdar eller vaktfolk där. Så det har dom haft tillgång till utom under jaktperioden. Inte för att jag tror att renskötarna skulle missbruka det utan för att det kan bli, ja men ni vet hur känsligt allting som rör jakt och kräftfiske och eftersom det råka bli en snackis att det var, men dom har, dom vet ju vart björnarna går och då är det lättare för dom att skjuta andra björnar som går i sällskap med dom sändarförsedda. Sen har vi valt att under den perioden så har dom från samebyarna ingen tillgång till data. Men jag tror inte för en sekund att dom skulle missbruka och skjuta sändar-björnarna. Ohörbart- tvärtom att dom stackare som alltså helt lagligt under den vanliga licensjakten sköt en sändar- björn han höll på att råka väldigt illa ut. För att renskötarna har ju slitit för att hitta dom här björnarna så vi ska kunna märka dom så dom får dokumenterat då vad dom gör på kalvningslandet. Så dom sista björnarna dom har velat

9 bli av med är ju sändarförsedda och sen har dom säkert ohörbart- med alla andra.. Har, inom ramen för det här projektet förekommit åtlar, åtelkameror? DH: Åtelkameror har det ju, det, det var bra du sa. För det är ju en del i upplägget med områdesriktad jakt som litegrann vart omintetgjord då när vi inte fick möjlighet att genomföra den här forskningsjakten eller decimeringen via Länsstyrelsen, alltså skyddsjakt. För tanken var att vi, den jakten ska ju då riktas mot kalvningslandet. Det spelar ju ingen roll om man decimerar björnstammen här borta när kalvarna föds här. Utan jakten ska då riktas mot dom björnindivider som var på kalvningslandet och helst då dom björnindivider som var på kalvningslandet på våren. Det är inte säkert att dom björnar som skjuts här på hösten är här på våren. Och då var upplägget det att vi skulle testa att sätta ut SMS-kameror så att dels då, nummer ett, skulle se är det nån period på året som man får flera besök på dom här SMS-kamerorna, så om det är så att det är lättare till exempel under, man kan tänkas sig att under brunsten i början av sommarn är det lättare att få bilder på björnarna därför att då rör dom sig så mycket. Eller man kan tänkas sig att på våren är det lättare att få bilder på björnarna för att det är lättare att locka dom till platser som luktar intressant eftersom det är då dom inte har så mycket att äta. Så dels var tanken att dom här kamerorna skulle sitta ute från april till ja till och med september så vi skulle se om det var nån del av året som vi hade större sannolikhet att fånga björnana på bild och sen då i bästa fall så skulle vi ju kunna se då hur många utav sändarbjörnarna vi fångade på bild för att få ett hum om hur ohörbart-. Så det var nummer ett. Men sen nästa steg det var då att när vi fick in en sån här SMS-bild och dom SMS-bilderna i varje sameby så gick dom till kontaktpersonen för samebyn och mig och kanske Länsstyrelsen. Ja ni vet hur dom här fungerar, man programmerar ju in vilka telefonnummer det ska gå till. Vi hade i alla fall diskussioner med Länsstyrelsen om naturbevakarna ville ha bilderna också, jag kommer inte ihåg vad de sa men jag fick och i Udtja så fick Rune då. Och då var tanken att när man fick en sån SMS-bild så skulle det åka ut ett hundekipage dit och ta upp spåret vid den här SMS-kameran, spåra upp den björnen och avliva den. Och då skulle vi även då få en slags ohörbart- dokumenterad där, det vill säga i hur stor andel av dom fall då man hade en björn på bild som där kameran hade skickat SMS tar hundekipaget upp spåret och i hur stor andel av fallen leder det att man får kontakt med björnen och att man faktiskt avlivar björnen. Nu gick inte det där eftersom vi inte fick genomföra jakten men vi har ändå haft ute kamerorna. Ja inte i den utsträckning jag hade tänkt mig och det är framförallt mitt fel för jag tappa lite styrfart när vi inte fick tillstånd till forskningsjakten och det bara blev det här första steget. Ja, det var inte så att jag överlagt prioriterade annat utan det var mer bara så att jag hann inte med det och då testade vi två olika typer utav lockmedel. Första året så på dom här åtelkamera platserna så hängde vi upp dels ett kommersiellt preparat som man kan köpa från Z-aim om ni känner till den webbshoppen. Man blandar med vatten och smetar på träden och en surströmmingsburk som vi helt enkelt hängde upp på trädet med en spik så att då sipprar det ut lukten. Men min kollega Mikael ohörbart- i Västerbotten påminde mig eller påminde gjorde han inte, han tala om för mig att det räknades som åtel med surströmmingsburkarna. Så det slutade vi använda utan då pröv, då fortsatte vi med det här prepararetet från Z-aim och sen terpentin blandat med tjära vilket är ohörbart- hus, ja husmoder, ja jag vet inte men det är en sån som sägs ska fungera.. DH: Så det är dom två lockmedel vi har kört med. Och ja vi konstaterade ganska tidigt att bara använda tio eller tjugo kameror på så pass stora områden som det är frågan om här, gör inte att man fångar upp särskilt många björnar. Men den lilla data vi har, jag kan ja, när jag sätter igång den här sen så kan jag om ni är intresserade kan jag visa vilken data vi har fått in på dom så kan vi faktiskt räkna fram då hur tätt man skulle behöva sätta såna här kamerastationer för att med en viss sannolikhet fånga upp nio av tio björnar eller fem av tio

10 björnar. Så vi kommer, så kommer vi med dom men vi kommer inte hela vägen att vi kan testa hur stor sannolikheten är att hundekipaget faktiskt får kontakt med björnen eller lyckas fälla björnen. Och där har ju Rune vart ansvarig i Udtja för att sätta ut dom och sen då fylla på det här lockmedlet varannan eller var tredje vecka. FL1: Men har jag förstått dig rätt att man kom aldrig så långt så att man började spåra björnarna DH: Nej FL1: med hundekipage utan man satte upp kameror och kunde få in data när ni inte DH: Ja, nej vi har inte spårat utifrån dom SMS-bilderna. Däremot har vi ju haft utbildningar för såväl polisens hundekipage som Länsstyrelsen som SLU:s hundekipage där vi har spårat på dom här sändarförsedda björnarna med hundar som utbildning och som tester. Men vi kom, eftersom vi inte fick tillstånd till forskningsjakt eller annan jakt så har vi inte använt dom för att spåra upp och fälla björnar eller spåra upp och försöka få kontakt med björnar för att testa hur väl det fungerade. Tyvärr, det skulle jag fortfarande gärna vilja göra. FL1: Vad har, vad har Rune för skyldighet att rapportera in sin, den information han har? DH: Nån formell skyldighet har han väl inte utan det är ju mer ja men nån slags, jag vet inte om man ska kalla det lojalitet mot projektet. Så om han är betald av projektet för att åka ut och hämta en kalvsändare så då, ja då är det klart han måste fylla i protokollet för vart han hittade den och sen lämna in kalvsändaren till oss så vi kan rekonditionera den och använda den nästa år igen. Om han inte gör det så ja händer väl ingenting annat än att det skulle verka väldigt konstigt om det kom fram i efterhand varför han ja har fuskat med sitt jobb. Jag tror dom andra renskötarna i projektet skulle bli ganska upprörda och jag med. FL1: Hur länge har han varit delaktig i projektet. Är det från uppstarten eller? DH: Ja visst och lite, lite innan också så har ju han varit drivande i dom här frågorna. FL1: Finns det andra projekt som ni driver där Stokke har varit inblandad eller ingått på nått sätt? DH: Vi hade ju i under det första projektet som vi slutrapporterade 2012 så, och det var faktiskt Runes initiativ det också, så då när vi gick på dom här klustren efter björnarna så hittade vi en del dödade renkalvar. Men när vi kom in i juni och vi slutade hitta dödade renkalvar så hittade vi istället dödade älgklavar. Och då föreslog han att eftersom vi nu ändå har sändarföresedda björnar kan vi då inte eller han tog det till Jägarförbundet och frågade dom, kan vi inte få medel så att vi kopplar på ett litet sidoprojekt här som dokumenterar predationstakten på älgkalv på samma sätt som vi gör här nere. Och det var en jättebra idé och jag sa direkt att det, det är ju jättebra om vi kan utnyttja dom här sändarförsedda djuren på så mycket som möjligt men jag gjorde bedömningen att jag har ingen möjlighet att hinna med det utan i så fall måste nån annan hålla i det sidouppdraget så då gick det till Jonas Kindberg på skandinaviska ren forskningsprojektet som gjorde det, naturligtvis ja i samarbete med oss men det var han som var ansvarig för det. Och där hjälpte ju Rune till med dom kadaver besöken också eller klusterbesöken. Så det är ena och sen har ju då Ole Gunnar haft ett projekt som är bekostat från det norska miljö ohörbart- där Rune har varit behjälplig. Och det här har Ole Gunnar kört både i Udtja och Gällivare skogs och det går litegrann på samma tema att när vi väl har märkt djur, det är ett ganska stort ingrepp i deras liv, så vill vi försöka använda dom positionerna som kommer ifrån dom här till så mycket som möjligt. Och det projektet går ut på så här, det kan låta lite konstigt men i Norge så får man inte använda hundar med hängande öron till rovdjursjakt. Och det finns inget riktigt rationellt skäl till det mer än att man tänker sig att dom hundar med hängande öron är oftast drivande hundar och att stressen på djuren blir då större än om man använder ställande hundar. Och det är ganska mycket debatter kring det här i fall det verkligen är så och har man varit ute och jagat björn med jämthundar till exempel och med plotthundar så vet man att det är ingen stor skillnad. Man tänker sig att jämthundar ska ställa djuren men det är ju inte så det är ju björnen som

11 avgör om den vill stanna det är inte hunden som stannar den så då har norska staten eller miljö ohörbart- gett björnforskningsprojektet i uppdrag att undersöka det här. Och det kan dom inte göra i Norge för där finns det i princip inga björnar utan då bedriver dom här studien framförallt här nere i Orsa där vi har mycket sändarförsedda björnar men så frågade Ole-Gunnar också om dom kunde ohörbart- genom att använda björnarna i norr. Och det, det är ju självklart att dom ska göra det så att då har det framförallt varit personer från SNO alltså statens naturuppsyn som har kommit med sina hundar och spårat då efter björnarna eller släppt björnarna, nej släppt hundarna efter björnarna och så tittar man då på björnens, ja hur björnen reagerar baserat på om det är en jämthund eller om det är en plotthund. Och en del av dom här björnarna har även temperaturloggare inopererade där man kan se hur kroppstemperaturen går upp och om pulsen går upp. Och där har ju Rune vart kontaktpersonen då från Udtja som har följt med dom här personerna ut och hjälpt Ole-Gunnar att samla in data. Så det är väl dom två sidoprojekten jag kan komma på förutom det här stora. FL1: Du sa slå ohörbart- är det norska DH: Nej SNO. FL1: SNO. DH: Statens naturuppsyn. Ja då kan jag ju bara säga det när vi satt där inne i matsalen förut för ni upplevde att här hade ni svårt att hitta rätt människa och i Norge har man, jag tycker dom har ett jättebra system för dom har då för några år sen, Statens naturuppsyn är ganska nytt, förut hade man som vi har i Sverige men nu har man valt att skilja på det så att Fylkesmännen, det vill säga Länsstyrelsen i Norge det är dom som betalar ut ersättning för skador och allt det här. Och SNO, Statens naturuppsyn det är dom som samlar in data, det är dom som inventerar, det är dom som sköter jakt och fiskebevakning och lagför personer så att man har valt att hålla isär det så de ja. Hade det vart i Norge hade det varit enklare då hade det varit Statens naturuppsyn som ni skulle vända er till. FL1: Ja. DH: Och många önskar att vi skulle ha så i Sverige också men det är tyvärr helt åt andra hållet. FL1: Eh DH: Men dom har då, dom har då hundekipage som ingår i vårat utbildningsprogram för såna här rovdjurshundar för det kör vi gemensamt Viltskadecenter och Statens naturuppsyn. Och det är dom som har vart där då i Udtja och Gällevare skogs och ingått i Ole-Gunnars hund studier ohörbart- FL1: Det är bara dom hundarna som har fått släppas? DH: Nej ohörbart-så är det inte för att dom, dom har ju inte, om sanningen ska fram så har dom inte jättebra hundar utan dom som har, det är lite rörigt eller det är lite svårt och det kommer bli ännu svårare för Ole Gunnar när han ska skriva ihop den där rapporten därför att den bästa hundföraren det är Rasmus Boström och han är knuten till Viltskadecenter. Och han livnär sig ju numera mer eller mindre som professionell jägare och gör jaktfilmer och är otroligt seriös i sin hundträning så att hans hundar fungerar. Så upplägget har vart att man har en person till exempel från SNO som då kommer och släpper sin hund och oftast så springer den åt ett helt annat håll än där björnen är, inte för att den är rädd för björnen utan den är bara inte, dom har inte lyckats få den särskilt motiverad att jaga björn. Men då har ju Ole-Gunnar programmerat björnsändarna så dom ska gå att ta täta positioner och batterilivslängden är begränsad i dom här sändarna så att när man väl har gjort det så vill man gärna att en hund ska störa den här björnen så att data blir insamlat så då har man Rasmus Boström eller nån annan: Så där uppe i norr har vi till exempel haft Andreas Olofsson som då har jätteduktiga hundar och som står standby så att när den första har misslyckats så kommer han med sin hund och släpper den så att björnen blir störd så att man får data på hur björnen reagerar då

12 den blir störd utav en hund. Men det har också gjort att dom flesta som är seriösa i det här dom har plotthundar med hängande öron. Så risken här är att det kommer visa sig att spetsarna, ja då är björnarna väldigt lugna oftast för att hunden har inte sprungit särskilt långt efter björnen medans dom gånger då björnen verkligen har blivit stressad, verkligen har fått en hund efter sig som hänger i mil efter mil ja då är det en vältränad plotthund. Och i dom fall då vi har seriösa hundförare som Rasmus till exempel här, som tar sig an en jämthund eller en laika så blir dom precis lika bra och då blir björnarna precis lika störda också men det krävs att man lägger ner mycket tid på att träna dom. Så det är inte bara FL1: Jag tänker Stokke, han har väl hundar? DH: Ja. FL1: Han använder sig inte av, eftersom han ingår i projektet tänker jag, man DH: Jo FL1: använder sig inte av hans hundar eller? DH: Jag tror att han eller jag är ganska säker på att dom har gjort försök med dom också men jag tror inte dom har fungerat jättebra. Men det har ju han och Ole-Gunnar data på så att dom har säkert använt sig av Runes hundar också.. DH: Men jag tror inte, ja min uppfattning och det jag har sett så är dom inga stjärnor. Även om det känns lite att säga så. FL1: Vet du hur man dokumenterar dom här störningarna? DH: Ja dels med protokoll i fält för en del av det där datan har jag också tänkt använda mig av. det jag är intresserad av det är just det här hur ofta lyckas dom faktiskt ta upp spåret och få hunden att fästa på spåret, för det skulle kunna hjälpa oss att säga någonting om hur effektiv man kan vara vid riktad jakt. Men sen är det ju GPS positionerna, både från hunden som ju har en vanlig Astro på sig och ifrån björnen. Och där sen vi fick dom här Proximity-sändarna så har man ju också försökt sätta en sån då på hunden så att om den kommer nära björnen så triggas björnens sändare igång och tar tätare positioner. För jag har varit med och gjort några såna störningar, inte uppe i Norrbotten men på björnarna här nere och då var det samma upplägg. FL1: Kan man inför dom här störningarna bjuda in typ jaktgäster? Förstår du? DH: Ja det beror på hur man menar då om, om FL1: Du säger ju att man DH: Rasmus Boström är en jaktgäst ja i så fall men han är ju i så fall inbjuden som backup. Och i dom flesta fall, jag vet inte hur väl Ole-Gunnar lyckas förhandla där uppe men här nere så får dom ju betalt. Nån gång i början så var det nog att dom fick träna sina hundar på ett riktigt björnspår men nu i dag är det inte det utan då får dom ersättning för det. FL1: Men inför dom här störningarna ska björnen bara störas och inte skjutas, är det rätt uppfattat? DH: Ja visst. FL1: Ja. DH: Den ska ja inte skjutas. FL2: Har det funnits några perioder under året när inga störningar får ske? DH: Ja och det där det, dels så får det inte va för tätt inpå varandra för då lever ju effekten av den förra störningen kvar. Och sen när björnarna är vid idet eller om dom har årsungar så gör man ju inte det så klart. FL1: Men även så att säga sommartid juni, juli så har man gjort DH: Ja, nej vänta här nu, nej första augusti är det dom har börjat, första augusti börjar det både här nere och i norr. Det är jag ganska säker på men som sagt det får ni ta med en nypa salt eftersom det är Ole-Gunnar som har roddat med det men jag tror inte det har gjorts före första augusti.