NE NA LC DD NT VU EN Akut hotad (CR) C2a(i); D

Transkript

1 Dendrocopos leucotos Vitryggig hackspett Fåglar NE NA LC DD NT VU EN CR Akut hotad (CR) C2a(i); D RE Klass: Aves (fåglar), Ordning: Piciformes (hackspettartade fåglar), Familj: Picidae (hackspettar), Släkte: Dendrocopos, Art: Dendrocopos leucotos - vitryggig hackspett (Bechstein, 1803) Synonymer: Picus leucotos Bechstein, 1803 Kännetecken Den vitryggiga hackspetten är något större än större hackspetten, som den annars liknar i allmän färgsättning. Undergumpen är dock blekröd, oskarpt avgränsad, och buken svagt rosatonad med mörka längsstreck. Bakryggen och övergumpen är vit (svart hos större hackspetten). Hanen har helt röd hjässa medan honans hjässa är svart. Vitryggig hackspett har längre näbb än större hackspett, vilket är en anpassning till dess speciella födoval. Utbredning och status Under 1800-talet och några decennier in på 1900-talet var arten dokumenterad som häckfågel i 17 av 24 svenska landskap. Sedan dess har utbredningsområdet minskat med mer än 90 % och tillbakagången har accentuerats de senaste åren. Åren dokumenterades häckningar från åtta landskap för att därefter krympa till norra Dalsland och södra Värmland (minst 2 par år 2005). Vid relativt omfattande inventeringar 1990 lokaliserades par och därutöver individer i landet. Med likartad inventeringsinsats hittades minst två par samt minst 12 ensamma fåglar under häckningstid år Hösten 2008 skedde en stor invasion av vitryggiga hackspettar i Finland, varav ett tiotal individer nådde norra Sverige. Av dessa återfanns flera individer även Våren 2010 utgörs den kända svenska populationen av två par och två individer i Värmland, ett par och två individer kring nedre Dalälven, en individ i Medelpad, en individ i Västerbotten och ett par i Norrbotten. Av dessa totalt 14 fåglar härstammar nio från utplanteringar och dessa fåglars vildfödda avkomma. I Finland, där arten minskat oavbrutet under lång tid men ökat i antal sedan 1994 (14 häckningar) konstaterades 153 revir med fåglar och 89 häckningar I Norge finns en livskraftig population om cirka 1700 par på Vest- och Sørlandet. Den vitryggiga hackspetten har en transpalearktisk världsutbredning från Norge i väster till Japan i öster. Hur den verkliga utbredningen ser ut i stora delar av Ryssland är dock ännu okänt. Huvudförekomsten i Europa utanför Norden hittar vi idag i östra Polen samt i de baltiska länderna. Totala populationen från Polen (Bialowieza) i söder till Estland i norr bedöms uppgå till mer än 3700 par, varav omkring 2000 par enbart i Lettland. Dessa förekomster hänger ihop med förekomster i delar av Vitryssland, Ukraina och Ryssland. I södra och mellersta Europa finns arten lokalt i exempelvis Pyreneerna, Alperna, Appeninerna, Balkan och Karpaterna. Uppskattningarna av dessa populationers storlek är fortfarande mycket osäkra. ArtDatabanken - artfaktablad 1

2 Ekologi De bästa förekomsterna av vitryggig hackspett finns i lövskogsrika landskap (i genomsnitt % lövträd i svenska, norska och finska undersökningar), där äldre bestånd av asp, björk, klibbal, gråal och sälg är särskilt viktiga. Ek och andra ädla lövträd ingår också ofta i bestånden. Färska finska studier visar att andelen gran har en direkt inverkan på miljöers betydelse för arten. Områden där mer än 25% av trädvolymen utgörs av gran används inte som häckningsområden för arten. Ursprungliga biotoper är brandfält, lövbrännor, strandskogar, sumpskogar, igenväxande kulturmarker och ravinlandskap. Även igenväxande kulturmarker eller i övrig skogsmark med löv-, bland- eller barrskogar som ej nämnvärt utsatts för skogliga åtgärder såsom gallring och kalavverkning utnyttjas. En spridning i art- och ålderssammansättning i skogsbestånden ofta påtaglig. Döda och döende träd är en nyckelfaktor vid artens näringssök och bobyggande. På lokaler med häckande vitryggig hackspett i Norge och Lettland utgör andelen död ved vanligen mer än kubikmeter/ha. Reviren är vanligtvis starkt uppsplittrade men då är lövets kvalité hög, d.v.s. rikt på död ved och vedinsekter. Längre tillbaks i tiden var, inte minst i den boreala regionen, lövsuccessioner uppkomna efter brand en vanligt förekommande miljö av stor betydelse för den vitryggiga hackspetten. Vid direktobservationer av födosökande vitryggiga hackspettar har man funnit att arten visar en stark preferens för lövträd. Ved- och barklevande insekter utgjorde 79 % av födan och cirka 50 % var skalbaggslarver. Även under ungmatningstiden, när insektstillgången i övrigt är god, utgjorde vedinsekter 50 % av födan eller mer. Arten är lättast att observera och inventera när den hävdar revir (trummar) i februari-mars (april). Bobyggnad påbörjas i mars-april och ungarnas utflygning sker i slutet av maj eller i första hälften av juni. Kullstorleken är enligt äldre uppgifter 4-7 ägg. I Sverige blir vanligtvis två ungar flygga per lyckad häckning. Senaste forskning ifrån Norge visar att ett par fåglar under häckningstid födosöker över ett cirka 150 hektar stort område. Vinterreviret är i snitt 450 hektar och vissa hanar rör sig över hela 650 hektar stort område. Om lämpliga biotopelement är uppsplittrade kan födosök ske över åtskilliga kvadratkilometer. Hot Genom den vitryggiga hackspettens starka specialisering på i första hand lövträdslevande vedinsekter och därav betingade krav på kontinuerlig tillgång till ett stort antal kraftigt insektsangripna lövträd har utvecklingen i skogsmarkerna starkt minskat artens möjligheter att överleva. I normalt brukad skogsmark med normalt skogsbruk kan arten inte överleva längre. Lämpliga häckningsmiljöer försämras på olika sätt eller försvinner helt varvid vitryggpopulationen glesas ut. Risken ökar sedan att arten slås ut i en efter en av de mer eller mindre isolerade resterna av ett sammanhängande utbredningsområde. Hoten mot miljöerna sker främst genom skogsbruket som svarar för det största nyttjandet av skogsmarken, men även andra intressen kan negativt påverka de områden som är lämpliga för vitryggig hackspett. Följande verksamheter försämrar fortlöpande de biotopmässiga förutsättningarna för arten; slutavverkningar av lövskogar eller lövträdsrika bestånd, gallring av lövträd, hemvedshuggning av lämnad naturhänsyn, landskapsvård, vattenkraftsutbyggnad, vägdragning, flisning m.m. Den sistnämnda faktorn kan antas bli ett snabbt växande hot. Ett av de i särklass största hoten både idag och på sikt är den i princip obefintliga lövföryngringen, särskilt asp och sälg, i de delar av landet där det fortfarande finns vitryggiga hackspettar. Orsaken till detta är det kraftiga betet av mycket täta populationer av älg och rådjur. I till exempel delar av Värmland är älgtätheten upp emot tre gånger så hög som i Finland på motsvarande breddgrad, och jämfört med Ryssland upp emot tio gånger så hög. I stora delar av bältet mellan Värmland och nedre Dalälven finns det i mycket lite lövskog äldre än 30 år. När de gamla träden börjar dö kommer det i många regioner bli en akut brist på asp, sälg och rönn. Ett annat hot mot de lövskogar som arten lever i är den successiva, naturliga igenväxningen med gran (se finska erfarenheter ovan). ArtDatabanken - artfaktablad 2

3 Åtgärder I juni 2005 antog naturvårdsverket ett åtgärdsprogram för arten (rapport 5486). I detta listas de åtgärder som skall vidtas under perioden Programperioden har därefter förlängts i två år och det finns 2010 ett utkast till nytt åtgärdsprogram. Åtgärdsprogrammet bygger på att särskilda insatser riktas mot speciellt värdefulla trakter i lövrika län som historiskt varit betydelsefulla för arten, särskilt Värmland, Dalsland, nedre Dalälvsområdet samt Småland. Det innehåller satsningar på områdesskydd, skötsel, restaurering, nyskapande av lövskogsmiljöer och död ved, naturvårdsbränningar, avel och utplantering samt riktad information. Här ingår även årlig uppföljning samt frivilligt skydd hos bolag samt olika former av rådgivning. Ytterligare ansträngningar måste sättas in på att förbättra situationen för de fåglar som ännu förekommer i landet. Naturskyddsföreningen utför sedan 1995 försök med utplantering och sedan år 2000 avel i samarbete med Nordens ark. Den viktigaste grundförutsättningen är dock att betydligt fler områden skyddas och att ett storskaligt restaureringsarbete kommer till stånd. Såväl skydd av aktuella, bra biotoper som en planering av nytillskott genom successioner är då nödvändiga. Redan skyddade områden måste dessutom skötas på rätt sätt. Som ett led i det biotopskapande arbetet har skogsbolaget Bergvik Skog AB utformat ett eget aktionsprogram som innebär att man skapar förutsättningar för 100 nya vitryggiga hackspett-revir från Dalsland till Nedre Dalälven. Syftet är både att på sikt förstärka populationen samt att knyta samman de idag isolerade östliga och västliga kärnområdena. Inom de avgränsade områdena skall skogen skötas med inriktning på lövdominans och stort inslag av döda träd. Även bolaget Sveaskog genomför riktade satsningar på skydd och återskapande av lövmiljöer, särskilt i några s.k. ekoparker. Sedan 1980-talet pågår arbeten med så kallade länsplaner för vitryggig hackspett. Dessa ingår som viktiga delar i åtgärdsprogrammet och redovisar kärnområden med värdefulla lövskogsbiotoper. Den mest effektiva metoden för att få riktigt bra födosökområden för hackspettar på kort tid består sannolikt av att man bränner skogsmark där mängder av stående träd (helst alla) lämnas kvar. De mycket täta älg- och rådjursstammarna i delar av Mellansverige behöver skyndsamt reduceras till mer rimliga nivåer för att bl.a. underlätta lövföryngringen. Övrigt Utländska namn NO: Hvitryggspett, DK: Hvidrygget spaette, FI: Valkoselkätikka, GB: White-backed Woodpecker. Vitryggig hackspett är förtecknad i bilaga 1 i EU:s fågeldirektiv (rådets direktiv 79/409/EEG) och ingår i Natura Den är även förtecknad i Bernkonventionen bilaga II (strikt skyddade djurarter). Vitryggig hackspett är fredad enligt jaktförordningen (1987:905) och tillhör Statens Vilt enligt 33 jaktförordningen. Mer att läsa om Projekt Vitryggig hackspett finns på Svenska Naturskyddsföreningens hemsida: Naturvård Konventioner: Fågeldirektivet, Bernkonventionens bilaga II Fridlysning: Fridlyst enl. 4 Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen. Åtgärdsprogram: Under revision Litteratur Angelstam, P Factors determining the composition and persistence of local woodpecker assemblages in taiga forest in Sweden - a case for landscape ecological studies. I: Carlson, A. & Aulén, G. (red.). Conservation and management of woodpecker populations. Swedish Univ. Agric. Sci. (Dep. Wildl. Ecol.) Rep. 17, s Uppsala. Aulén, G Vitryggiga hackspettens, Dendrocopos leucotos, utbredningshistoria och förekomst i Sverige. Vår Fågelvärld 45: Aulén, G Ecology and Distribution History of the White-backed Woodpecker Dendrocopos leucotos in Sweden. Doktorsavhandling. Report 14. Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Wildlife Ecology. Aulén, G Increasing insect abundance by killing deciduous trees. A method of improving the food situation for endangered woodpeckers. Holarctic ecology 14: Aulén, G. & Carlson, A Demography of a Declining White-backed Woodpecker population. I: Carlson, A. och Aulén, G. (red.) Conservation and management of woodpecker populations. Swedish Univ. Agric. Sci. (Dep. Wildl. Ecol.) Rep. 17, 164 s. Uppsala. BirdLife International Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. Cambridge, UK: BirdLife International. (BirdLife Conservation Series No. 12). ArtDatabanken - artfaktablad 3

4 Bringeland, R. & Fjare, T Trekk fra hekkebiologien hos hvitryggspett (Dendrocopos leucotos) i Norge. Fauna Norv. Ser. Cinclus 4: Carlson, A Territory quality and feather growth in the white-backed woodpecker (Dendrocopos leucotos). J. Avian Biology 29: Carlson, A The effects of habitat loss on a decidious forest specialist species: the white-backed woodpecker (Dendrocopos leucotos). Forest Ecology and Management 131: Carlson, A. & Aulén, G Territorial dynamics in an isolated White-backed Woodpecker Population. Conservation Biology 6: Carlson, A. & Stenberg, I Vitryggig hackspett (Dendrocopos leucotos). Biotopval och sårbarhetsanalys. Institutionen för viltekologi. Rapport 27 (33 s.). Uppsala. Ellegren, H., Carlson, A. & Stenberg, I Genetic structure and variability of white-backed woodpecker (Dendrocopos leucotos) populations in northern Europe. Hereditas 130: Gjerde, I., Saetersdal, M. & Nilsen, T Abundance of two threatened woodpecker species in relation to the proportion of spruce plantations in native pine forests of western Norway. Biodiversity and Conservation 14(2): Gjerde, I., Rolstad, J. & Rinden, H Hvitryggspeten på Østlandet: Hekkehabitat og bestandsutvikling sett i forhold till driftsendringer i landbruket. Rapport fra Norsk Institutt for Skogsforskning, Dept. of Forestry, Agricultural Univ. of Norway. Gjershaug, J.O., Thingstad, P.G., Eldøy, S. & Byrkjeland, S. (red.) Norsk fugleatlas. Norsk Ornitologisk Forening, Klæbu. Håland, A. & Ugelvik, M Utbredelse og bestandssituasjon hos hvitryggspett på Ostlandet og i Trondelag. Vår Fuglefauna 10: 4. Håland, A. & Ugelvik, M The status and management of the white-backed woodpecker Dendrocopos leucotos in Norway. I: Carlson, A. & Aulén, G. (red.). Conservation and management of woodpecker populations. Swedish Univ. Agric. Sci. (Dep. Wildl. Ecol.) Rep. 17, s Uppsala. Lohmus, A., Kinks, M, & Soon, M The Importance of Dead-Wood Supply for Woodpeckers in Estonia. Baltic Forestry 16(1): de Jong, J. & Lonnstad, J White-backed woodpecker landscapes and new nature reserves. Skogsstyrelsen, Rapport 6, Martikainen, P., Kaila, L. & Haila, Y Threatened Beetles in White-backed Woodpecker Habitats. Helsinki. Finland. Naturvårdsverket Åtgärdsprogram för bevarande av Vitryggig hackspett (Dendrocopos leucotos) och dess livsmiljöer. Rapport Stockholm. Pettersson, B STORA ger vitryggen större chans. Magasinet OM 1(4): Ruge, K. & Weber, W Biotopwahl und Nahrungserwerb beim Weissrückenspecht (Dendrocopos leucotos) in den Alpen. Die Vogelwelt 95: Sarkanen, S Valkoselkätikan suojelu. Suomen Luonto 33: (Summary: Conservation of the whitebacked woodpecker.) Scherzinger, W Is competiton by the great-spotted woodpecker the cause for white-backed woodpeckers rarity in Bavarian Forast National Park. I: Carlson, A. & Aulén, G. (red.). Conservation and management of woodpecker populations. Swedish Univ. Agric. Sci. (Dep. Wildl. Ecol.) Rep. 17, s Uppsala. Stenberg, I Habitat selection, reproduction and survival in the White-backed Woodpecker Dendrocopus leucotos. Dr. scient. avhandling. Trondheim. Stenberg, I Populationen av Hvitryggspett i Norge år Manuscript till Direktoratet for Naturforvaltning. Stighäll, K Projekt Vitryggig hackspett Fågelåret Sveriges Ornitologiska förening. Tiainen, J Distribution changes and present status of Dendrocopos leucotos in Finland. I: Carlson, A. & Aulén, G. (red.). Conservation and management of woodpecker populations. Swedish Univ. Agric. Sci. (Dep. Wildl. Ecol.) Rep 17, s Uppsala. Virkkala, R., Alanko, T., Laine, T. & Tiainen, J Population contraction of the white-backed woodpecker Dendrocopos leucotos in Finnland as a consequence of habitat alteration. Biol. Conserv. 66: Wesolowski, T Value of Bialowieza forest for the conservation of white-backed woodpecker Dendrocopos leucotos in Poland. Biol. Conserv. 71: Wesolowski, T. & Tomialojc, L The breeding ecology of woodpeckers in a temperate primevael forest - preleminary data. Acta Ornitologica 22(1): ArtDatabanken - artfaktablad 4

5 Författare Gustaf Aulén Rev. Allan Carlson 1996, Kristoffer Stighäll 2001, 2005 & ArtDatabanken, SLU ArtDatabanken - artfaktablad 5