Biotopskydd areal (ha)

Transkript

1 Bilaga 2 - Resultat av perioden Det finns en rad erfarenheter samt åtgärder som vidtagits för den vitryggiga hackspetten före det att åtgärdsprogrammet antogs sommaren Dessa åtgärder står väl beskrivna i Mild & Stighäll (2005) och behandlas därför inte här. Däremot beskrivs erfarenheter och resultat av åtgärder som genomförts under den första programperioden , samt förlängningen Områdesskydd och skötselåtgärder Områdesskydd Under den första programperioden ( ) har Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen formellt skyddat lövrika skogar inom åtgärdsprogrammets utpekade trakter som naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal. Fördelningen av arealer i respektive trakt och skyddsform är följande: Region Trakt Naturreservat Biotopskydd Naturvårdsavtal Områdesskydd Total Dalsland Edsleskog 152,4 8,3 13,3 174 Råvarpen-Buterud-Gråpälsan 541,3 32,6 129,5 703,4 Stora Le-Sannerud Övriga områden ,5 96,5 Värmland Långserud 22,2 18,2 17,4 57,8 Skårsjöälven 170,3 26,3 218,4 415 Stömne-Björnö 68 11, ,3 Summeln-Sjönsjö 6,5 39,2 14,1 59,8 Övriga områden 157,8 153,1 218,1 529 nedre Dalälven Folkkärna-Hallaren- Färnebofjärden-Kerstinbomyran 298,1 28,2 264,4 590,7 Forsmarksån-Rörmar ,4 37,1 454,5 Yttnön-Bredforsen-Båtfors 30,3 0,6 117,3 148,2 Övriga områden 19 33,2 125,5 177,7 östra Småland Allgunnen-Hornsö 0 6,7 0 6,7 Lixhultsbrännan 198, ,7 Ryningen 0 8,8 0 8,8 Smedjevik 487,7 10, ,9 Övriga områden 518,4 2 74,7 595,1 Örebro län Övriga områden 5,1 4,7 9,8 Totalt: Åtgärdsprogrammets mål: Fördelat på följande organisationer: Naturreservat Biotopskydd Naturvårdsavtal Områdesskydd Total Länsstyrelsen Skogsstyrelsen

2 Skötselåtgärder Under den första programperioden ( ) har Länsstyrelsen, Skogsstyrelsen, Sveaskog och Bergvik Skog utfört följande åtgärder i skyddade områden som respektive organisation förvaltar (dvs. naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal, inkl. Sveaskogs ekoparker och Bergviks vitryggområden). Fördelningen av skötselåtgärder i respektive trakt och åtgärd är följande: Region Trakt Granreducering Död lövved antal träd Naturvårdsbränning Stängsling Dalsland Edsleskog 165, Råvarpen-Buterud-Gråpälsan 150, Stora Le-Sannerud 45, Övriga områden 26, Värmland Långserud 62, ,5 Skårsjöälven 223, Stömne-Björnö 105, Summeln-Sjönsjö 13, Övriga områden 342, ,35 nedre Dalälven Folkkärna-Hallaren- Färnebofjärden-Kerstinbomyran 427, Forsmarksån-Rörmar 4, Yttnön-Bredforsen-Båtfors 305, ,5 0 Övriga områden 827, ,5 östra Småland Allgunnen-Hornsö 999, ,5 12 Lixhultsbrännan 80, Ryningen Smedjevik 80,1 0 17,3 0 Övriga områden 300, Örebro län Övriga områden 1,2 Totalt: Åtgärdsprogrammets mål: Fördelat på följande organisationer: Granreducering Död lövved antal träd Naturvårdsbränning Stängsling Länsstyrelsen Skogsstyrelsen Sveaskog Bergvik Uppföljning av födoinsektsproduktionen En uppföljning av skötselåtgärdernas effekt på tillgången av vedinsekter har påbörjats. Denna studie beskrivs närmare i avsnitt Resultat av nya studier i åtgärdsprogrammet. Avel och populationsförstärkning Den avelsanläggning på Nordens Ark som hyser par av vitryggig hackspett, och som syftar till att få fram ungar för utplantering, har efter byggande av större gett resultat. För att förstärka det genetiska materialet hämtas även norska viltfödda ungar. En del av dessa fåglar används inom aveln medan andra planteras ut på åtgärdade lokaler i Sverige. Resultatet av Naturskyddsföreningens och Nordens Arks arbete kan sammanfattas enligt följande: Totalt Avelspar Lyckade häckningar

3 Ungar födda i aveln Ungar hämtade viltfödda Utplanterade fåglar Av de ungar som planterades ut 2005 var det en hona och en hane som bildade par. Det är första gången utplanterade vitryggungar bildat par tillsammans. Paret fick sina första ungar år 2007, hela fyra stycken flög ur boet. Övervakning av populationsutvecklingen Naturskyddsföreningen genomför inventeringar av vitryggig hackspett årligen i de aktuella regionerna, samt följer upp nya observationer över landet. Här följer en populationsöversikt för åtgärdsprogrammets första period samt förlängningen : År Status Värmland Dalsland Nedre Dalälven Östra Småland Nya observationer Individer Totalt 2005 Häckande par Ungar Par Enstaka individer Utplanterade fåglar Fåglar totalt Häckande par Ungar Par Enstaka individer Utplanterade fåglar Fåglar totalt Häckande par Ungar Par Enstaka individer Utplanterade fåglar Fåglar totalt Häckande par Ungar Par Enstaka individer Utplanterade fåglar Fåglar totalt Häckande par Ungar Par Enstaka individer Utplanterade fåglar Fåglar totalt Häckande par Ungar Par

4 Enstaka individer Utplanterade fåglar Fåglar totalt Häckande par Ungar Par Enstaka individer Utplanterade fåglar Fåglar totalt Kartering av lövskog För att kunna planera skydds- och skötselarbetet för vitryggig hackspett behövs en kartering, dvs. en fullständig kartläggning, av var de befintliga eller potentiella livsmiljöerna finns samt upprättande av förslag till åtgärder för att uppnå optimala miljöer. Enligt åtgärdsprogrammet hade naturvårdsmyndigheterna till uppgift att kartera sådana miljöer inom de utpekade trakterna. Resultat: Dalsland 2 av 3 trakter fullständigt karterade. Stora Le-Sannerud och Edsleskog. Även viktiga delar av trakten Råvarpen-Buterud-Gråpälsan har karterats. Värmland Samtliga 4 trakter fullständigt karterade. Långserud, Stömne-Björnöflagan, Skårsjöälven och Summeln-Sjönsjö-Harefjorden. Ne Dalälven 2 av 3 trakter detaljkarterade. Rörmar, Nordmyrasjön (och norrut) och Kerstinbomyran. Även partier runt Tämnaren, mellan trakterna, har karterats. Ö Småland 3 av 4 trakter detaljkarterade. Ryningen, Lixhultsbrännan (inkl. Kolsjön) och Grytsjön. Nationell och regional samordning En bred och nära samverkan mellan olika organisationer har byggts upp under den första programperioden. Tack vare bildandet av regionala samordningsgrupper, en för varje region, har representanter från åtgärdsprogrammets olika aktörer (länsstyrelsen, Skogsstyrelsen, skogsbolag, markägar- och naturvårdsföreningar) träffats kontinuerligt för att planera och följa upp de åtgärder som föreslagits i programmet. Träffarna har inneburit möten både inomhus och i fält som lett till ett effektivt arbete genom diskussioner och erfarenhetsutbyte. På grund av det omfattande arbetet, som innefattat sju län, har dessutom en nationell samordningsgrupp bildats bestående av åtgärdsprogrammets nationella samordnare, koordinatorn för åtgärdsprogram för hotade arter (Lst Värmland), Skogsstyrelsens projektledare för vitryggfrågor, Naturskyddsföreningens projektledare för vitryggig hackspett och Naturvårdsverkets sakansvarige för vitryggfrågor. På så sätt har problem och idéer diskuterats på en bred nivå vilket drivit arbetet framåt med en djup förankring. Enligt önskemål från skogsbolagens (Sveaskog och Bergvik) naturvårdsansvariga träffar de representanter från den nationella gruppen minst en gång om året för förankring och samordning rörande skogsbolagens åtaganden på nationell nivå. Information och studier Följande foldrar har Skogsstyrelsen tagit fram under 2005: Vitryggig hackspett en symbol för höga naturvärden Död ved en del av skogsbrukets generella hänsyn En informationsfolder har tagits fram av Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen under 2006: 15 Frågor & Svar om Åtgärdsprogram för bevarande av Vitryggig hackspett och dess livsmiljöer Beteendestudier på fåglar i avelsanläggning och på utplanteringslokal har gjorts under i naturskyddsföreningens regi. Samtliga är examensarbeten utförda av studenter på Göteborgs universitet: Drumming behaviour and its effect among captive White-Backed woodpeckers (Dendrocopus leucotos) (Jenny Johansson, 2005)

5 Populationsförstärkning av Vitryggig hackspett (Dendrocopus leucotos) från hämtning av ungar till utsättning (Sofia Thorn, 2005) Kvantitativ analys av vitryggiga hackspettars (Dendrocopus leucotos) beteende i fångenskap (Jenny Johansson, 2006) Beteendestudie över hur vitryggig hackspett (Dendrocopus leucotos) fungerar i fångenskap - vad kan göras för att igångsätta häckning? (Emma Rybäck, 2007) Även olika metoder för kartläggning av potentiella vitryggsmiljöer har genomförts som examensarbeten, oberoende av varandra, i flera regioner: Lokalisering och avgränsning av lämpliga födosöksområden för vitryggig hackspett (Dendrocopos leucotus) med hjälp av flygbildstolkning (Jonas Hedlund, 2007) GIS-modellering av habitat för vitryggig hackspett (Dendrocopos leucotos) som hjälpmedel i naturvårdsplanering på landskapsnivå (Linnea Hoas, 2007) Lövskogsbestånd i Lixhult En inventering i samarbete med Skogsstyrelsen och åtgärdsprogrammet för bevarande av vitryggig hackspett (Lena Dahlström, 2007). Naturskyddsföreningen har även genomfört två olika studier med avseende på artens behov av biotoper på landskapsnivå. Den ena utgår ifrån biotopkarteringar av revir av vitryggig hackspett i Lettland (10 stycken) och Västsverige (20 stycken). Materialet från dessa mätningar kommer att behandlas under år Den andra studien utgår ifrån 94 revir i Västsverige som hyst arten under perioden 1986 till Med hjälp av satellitdata, skogsdata, kulturhistorisk och biofysiska data syftar studien till att visa på möjligheter att med dessa hjälpmedel hitta lämpliga områden för arten. Studien kommer att färdigställas under Intern utvärdering och lärdomar av programperioden Även interna utvärderingar av den första programperioden har gjorts. De som operativt arbetar med programmet har fått svara på en enkät om åtgärdsprogramarbetet och nationella samordningsgruppen har själva utvärderar arbetet. En sammanfattning av utvärderingarna finns hos åtgärdsprogrammets nationella samordnare. Här följer slutsatserna av svaren: Positivt Åtgärderna i vitryggprogrammet bidrar till att nå delmålen i miljömålen Levande skogar och ett Rikt växt- & djurliv. Åtgärdsprogrammet behöver fortsätta, men lyfta fram livsmiljöerna och andra arter tydligare. Arbetet med åtgärdsprogrammet främjar samverkan och intresse på alla nivåer; inom organisationer, mellan organisationer regionalt, nationellt och internationellt (N, SF, LT). Denna samverkan är en förutsättning för ett framgångsrikt arbete. Riktade medel från NV till SKS, SNF ger en stark o tydlig styrning som påtagligt har underlättat genomförandet av programmet. Svårare för länsstyrelserna att tillsammans uppnå målen nationellt, eftersom åtgärdsprogrammet prioriteras högt i vissa län och lågt i andra. Arbetet med åtgärdsprogrammet har lett till ett ökat intresse och en större förståelse för lövskogens värden. Gäller såväl myndigheter och andra organisationer som skogsägare och allmänhet. Fokusering till utpekade lövrika trakter med konkreta och enkla skötselriktlinjer underlättar och effektiviserar arbetet. Negativt Åtgärdsprogrammen för hotade arter har ingen juridisk status hos myndigheterna. Oklart hur de ska hanteras och implementeras i myndigheternas övriga arbete. Olika prioriteringar gör att en art som behöver skydd och restaurering av habitat över länsgränser lämnas åt slumpen. Åtgärdsprogrammets trakter måste integreras bättre i strategin för skydd av skog. Skogsstrategins trakter får oftast betydligt högre prioritet än åtgärdsprogrammets utpekade trakter. Stora och få trakter (som i åtgärdsprogram ) har lett till alltför spridda insatser geografiskt sett, samt begränsad kännedom om åtgärdsprogrammet bland övrig personal. Bevakning och beredskap har saknats för viktiga, mindre kärnområden utanför trakter som hamnat under avverkningshot. Myndigheterna i åtgärdsprogrammet har alldeles för begränsade personella resurser i förhållande till åtgärdsprogrammets mål. För hög arbetsbelastning gör att arbetet går för långsamt. Om flera personer arbetar aktivt med vitryggsprogrammet ökar framgångarna. Det finns behov av en ansvarig i varje region.

6 Det saknas skyddsformer för framtida livsmiljöer, dvs utvecklingsmark som kan komplettera värdekärnor och ta över på sikt. Ofta svårt att få till naturvårdsavtal p.g.a. den låga ersättningsnivån. Uppföljning av åtgärderna behöver konkretiseras. Arbetet med avel och populationsförstärkning är avgörande och kräver att större arealer skyddas och restaureras för att fåglarna ska ha en chans att överleva och häcka. Vitryggar i naturen håller motivationen uppe. Förutom ovanstående faktorer anser den nationella samordningsgruppen att följande behöver utvecklas under nästa programperiod. Skogsstyrelsens rådgivningspolicy till markägare i fält Fler av de inblandade organisationerna tar ansvar för exkursionerna. En tydlig och planerad utsläppsstrategi Byggnationer av stora fristående voljärer till avelsverksamheten. Kartunderlag som bättre visar vilka områden/objekt som skyddats resp. åtgärdats. Naturskyddsföreningens överenskommelse med skogsnäringen. Medverkan av det mellanstora skogsbruket i arbetet med åtgärdsprogrammet (t.ex. stift, kommuner, fortifikationsförvaltningen, lokala skogsbolag)

7 Bilaga 4 - Urval av områden Bakgrund Den vitryggiga hackspetten är känd för att ha stora krav på sina livsmiljöer, både på häckningsplatser och i det omkringliggande landskapet. I det fortsatta räddningsarbetet för arten är det därför viktigt att både se till artens lokala som regionala behov. I ett första akut skede bedöms häckningsområden och riktigt bra födosöksområden vara allra viktigast. Under de närmaste kommande åren kommer större fokus att behöva läggas vid säkerställande och restaurering av områden som på mycket kort sikt (inom fyra år) kan utgöra lämplig häcknings- och födosöksområden (s.k. optimalområden). Många av de kända svenska reviren utgörs av många olika typer av lövskogsbiotoper, allt från rena gråalskogar till mosaiker av gamla hagmarker, aspbranter, alkärr, björksumpskogar och ädellövrika blandskogar med stort inslag av gammal asp. Erfarenheter från Finland visar att restaurering av gamla löv- och blandskogar inom bara några få år efter restaurering har utvecklats till bra häckningslokaler (Laine 2006). Urvalsmetod Inför urvalet av denna programperiods prioriterade områden har utgångspunkten varit att peka ut ett antal områden i varje län som har stor chans att med hjälp av skydd och restaurering kunna uppnå optimalområdesstatus för vitryggig hackspett under de kommande åren Det är också i dessa optimalområden som de framtida utsättningarna av fåglar ska kanaliseras. För att kunna identifiera de områden med högst potential har urvalsprocessen skett i 2 steg: 1. En bruttolista över samtliga potentiella områden för arten har tagits fram av deltagare i de regionala samordningsgrupperna i de berörda länen. Undantag är Västerbotten som föreslås arbeta med ett redan känt kärnområde för arten. 2. Förslag till prioritering av de områden från bruttolistan som bedöms snabbast kunna uppnå kriterierna för ett optimalområde. Bruttolista Urvalsprocessen inleddes med att alla tänkbara vitryggsområden i respektive län först listades i en s.k. bruttolista. Efter befintlig kunskap har områdena bedömts och preliminärt avgränsats. Framtagandet av bruttolistan har skiljt sig något mellan länen beroende på respektive läns förutsättningar och utgångsmaterial. Man har samlat in den information och kunskap om lövskogsområden som finns och till hjälp har man använt sig av flera olika underlag. Exempel på de underlag som använts är: Befintliga länsplaner för vitryggig hackspett eller liknande rapporter. En länsplan för vitryggig hackspett innehåller detaljkarteringar av artens livsmiljöer inom länet. Uppgifter om förekomst av vitryggig hackspett de senaste 15 åren. Andra lövskogsinventeringar som kommuner, myndigheter, skogsbolag eller ideella föreningar har kartlagt i andra syften. Exempelvis ÖSI - översiktlig skogsinventering - av de privata skogarna som gjordes av Skogsstyrelsen på och 1990-talet. Biotopkarteringar för skyddade områden (främst naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal). Skogsbolags och större markägares frivilligt avsatta lövskogsarealer, exempelvis Bergviks vitryggområden och Sveaskogs Ekoparker. GIS-studier baserade på satellitdata och beståndsregister som pekar ut lövrika trakter, exempelvis Corinnesamt knn-data som innehåller uppgifter om ålder, höjd, trädslag och virkesförråd för landets skogsmark. Områden kända för en mängd andra hotade lövskogsarter med liknande krav. Lokalkännedom om områden lämpliga för arten.

8 De mörkgröna områdena visar var det finns ekologiskt intressanta miljöer för vitryggig hackspett i de län som berörs av åtgärdsprogrammet. Inom dessa områden finns en särskilt stor lövrikedom - framförallt av asp, björk och al, dvs. de viktigaste bo- och födosöksträden för arten. Områdena har, genom befintlig kunskap, bedömts och preliminärt avgränsats av deltagare inom de regionala samordningsgrupperna. Karta: Ulrika Sjöberg Prioritering Från bruttolistan har man sedan valt ut de områden man bedömt vara de bästa och mest akuta att arbeta med under denna programperiod. Jämförelser av områden har gjorts och valts ut baserat på följande kriterier och dess betydelse enligt kronologisk ordning: 1. Förekomst av arten. a. Nutida förekomst av stationära vitryggiga hackspettar eller regelbunden förekomst under de senaste fem åren. b. Återkommande häckningar under de senaste 15 åren. 2. Befintliga biotopkvalitéer. Befintliga optimalområden prioriteras högst. a. Storlek, ha optimalbiotop inom 500 ha. 100 ha sammanhängande optimalbiotop = bäst. b. Lövträdens ålder, ju äldre desto bättre (varierar med olika trädslag). c. Trädslag, stora mängder asp = bäst, tätt följt av björk och al. Stort inslag av sälg = mycket positivt. d. Hög andel död lövved, > 20 m 3 sk/ha = bäst. e. Inslag av lövhögstubbar, ju fler och ju högre desto bättre. f. Andelen gran ska helst understiga 5 %, och får aldrig överstiga 25 %. g. Brandområden med stort inslag av bränd ved.

9 3. Vilken potential biotopen har för vitryggig hackspett, dvs. om kvalitéer kan skapas på kort tid. a. Ofta klass 2-områden i äldre länsplaner. Områdena ska efter restaurering utgöra lämpliga biotoper för arten inom kommande fyra år. I första hand genom åtgärder som uthuggning av gran, skapande av död ved, dämning eller bränning. Tillsammans ska befintliga och potentiella biotopkvalitéer utgöra minst 100 ha. Viktigt här är att väga in blandskogar med stort lövinslag och där det är möjligt (eller t o m direkt nödvändigt) att avveckla gran och skapa död lövved. 4. Avstånd och Närhet har betydelse, men inte avgörande på samma sätt som ovanstående a. Avstånd mellan optimalområden; ju färre delbestånd som tillsamman blir 100 ha per 5 kvkm = bäst (ju mer splittrade delbestånden är desto svårare blir det för fåglarna att hitta föda). b. Närhet till aktiva revir (=där det finns fåglar), avstånd < 1 km = bäst. c. Närhet till tidigare gjorda satsningar där åtgärderna fortfarande bedöms vara betydelsefulla för arten. Mycket få områden uppfyller de ovanstående kriterierna idag, men det finns däremot relativt många områden som med rätt restaurering kommer att utgöra goda biotoper och till och med optimala biotoper för arten. Ju fler kriterier som stämmer in på ett område desto högre prioritet har området fått. Varje län har på så vis kommit fram till ett förslag till områdesprioritering. Slutlig prioritering Den nationella samordningsgruppen har sammanställt länens bruttolistor samt gått igenom motiveringar till förslagna områden som bör prioriteras. Gruppen har vidare kommit fram till hur många områden som ska avgränsas samt av dessa påbörjas, färdigställas och följas upp. Fördelningen av prioriterade områden över länen baseras på: Sannolikhet till inflöde från andra populationer. Chansen för fåglar att hitta bra områden behöver öka vare sig de invandrande fåglarna kommer från Finland, Baltikum eller Norge. Nutida och sentida förekomst av fåglar. Sen förekomst indikerar var vi har kvar de bästa områdena. Förekomst av lövskog och viktiga kärnområden i landskapet. Det är vitalt att snabbt bevara de få kärnområden för arten som finns kvar. Spridningsmöjlighet för arten sett ur ett landskapsperspektiv. Närhet mellan optimalområden är viktigt på alla nivåer; lokalt, regionalt och nationellt. Det totala antalet optimalområden som föreslås färdigställas under programperioden baseras framför allt på avsaknad av optimalområden för arten. Knappt en handfull områden håller tillräckligt goda kvaliteter för att kunna hysa häckande par. För att populationen ska ha en chans att öka behöver det finnas betydande arealer optimalbiotop. Antal optimalområden behöver därför föregå antal fåglar med stor marginal. Det föreslagna antalet optimalområden som ska färdigställas i respektive län under programperioden baseras främst på i vilken utsträckning åtgärdsprogramarbetet för vitryggig hackspett redan är påbörjad i länet, dvs. hur mycket åtgärder som utförts hittills. I de flesta län är stora delar inom de prioriterade områdena redan skyddade i någon form. Även skötselåtgärder har påbörjats, men det behövs betydligt större insatser.