Sammanfattning Inledning & Syfte Vitryggig hackspett och dess historiska utbredningsområde Skogens utseende på 1800-talet...

Transkript

1

2 Sammanfattning Förlust av livsmiljöer (habitat) är ett stort problem för många arter och är något som kostar samhället mycket pengar att i efterhand åtgärda. För att säkerställa att dessa pengar läggs på rätt projekt och bra åtgärdsprogram för arters överlevnad så behövs det forskning och nyttig information. En art som är aktuell i sammanhanget är den Vitryggiga hackspetten, vilken är en s.k. paraplyart (en art vars habitat även anses inkludera andra skyddsvärda arters). Arten är hårt drabbad av habitatförlust till följd av skogsbrukets strävan efter likåldriga barrskogsbestånd utan gamla lövträd och död ved. I detta arbete undersöker jag om den Vitryggiga hackspettens val av habitat under andra halvan av 1800-talet, liksom nu tycks vara fallet, sammanfaller med större andel lövträd i skogen på landskapsnivå. Genom att på generalstabskartan jämföra områden inom och utanför den Vitryggiga hackspettens utbredningsområde kom jag fram till att den Vitryggiga hackspetten kan föredra mer enhetliga lövskogsbestånd, men även att avsaknad av population i Västergötland med omnejd kan bero på befolkningstätheten eller andra skillnader i skogens utseende.

3 Innehållsförteckning Sammanfattning... 1 Inledning & Syfte... 4 Vitryggig hackspett och dess historiska utbredningsområde... 4 Skogens utseende på 1800-talet... 5 Metod... 6 Resultat... 7 Diskussion... 8 Tillkännagivanden... 9 Referenser... 10

4 Inledning & Syfte Förlust av livsmiljö (habitat) anses idag vara ett av de främsta hoten för många arter och för den biologiska mångfalden. Anledningen till att livsmiljöer går förlorade varierar, men är till stor del en följd av mänsklig aktivitet. Stora satsningar görs för att motverka de negativa effekterna av detta, bl.a. genom antagandet av nationella miljömål vilkas uppfyllande tar pengar och resurser i anspråk. För att kunna utforma relevanta åtgärdsprogram och säkerställa arters överlevnad i Sverige på ett effektivt sätt behövs specifik information om vilka krav olika arter ha på habitat. Syftet med mitt arbete är att undersöka om den vitryggiga hackspetten föredrog lövrik skog vid en tid då arten var talrik i landskapet. Följande fråga ställs: kan man se skillnader i skogens utseende mellan områden inom och utanför den vitryggiga hackspettens utbredningsområde i slutet på talet? Vitryggig hackspett och dess historiska utbredningsområde Den vitryggiga hackspetten (Dendrocopos leucotos) är en s.k. paraplyart som via kraven på sin livsmiljö bidrar till biologisk mångfald, d.v.s. förekomster av många andra värdefulla arter (Virkkala, 2006). Arten har för närvarande status som akut hotad (CR) på den svenska rödlistan och den främsta anledningen tros vara en negativ effekt av dagens skogsbruk (ArtDatabanken, 2011, Czeszczewik & Walankiewicz, 2006). Vitryggig hackspett väljer gärna att häcka i gammal lövskog men så länge det finns ett rikt inslag av död och döende ved kan den även förekomma i yngre lövträdsbestånd och vissa naturbarrskogar, (Aulén, 1988). Främst ska skogen bestå av lövträd som asp, al, björk eller sälg men även döda granar har visat sig vara viktiga födosöksträd (Czeszczewik & Walankiewicz, 2006). Däremot så verkar den vitryggiga hackspetten sky rena ädellövskogar och rena bestånd av barrträd om dessa inte finns i anslutning till en mer lockande biotop. (ArtDatabanken, 2011). Aulén (1988) har uppskattat artens historiska utbredning genom att undersöka äldre litteratur och göra förfrågningar om förekomst av uppstoppade/skinnlagda fåglar eller ägg i biologiska samlingar hos olika institutioner. Enligt denna uppskattning förekom den vitryggiga hackspetten i stora delar av landet med undantag av Västergötland, Halland och fjällkedjan (se figur 1).

5 Figur 1 Den vitryggiga hackspettens utbredningshistoria från 1800-talet och fram till modern tid. [källa: Naturvårdsverket rapport 5486, 2005] Skogens utseende på 1800-talet Skogen vid tiden för när det här arbetet är förlagt präglas av landsbygdsbefolkningens bruksändamål. Skogen betas, bränns, hamlas och slåttras för att utfordra boskapsdjur och det sker virkesuttag för husbehov och kolved till ett omfattande bergsbruk (Ericsson et al. 2000). Under perioden blir skogen allt glesare i takt med en ökande jordbruksbefolkning (Wastenson, 1990). Under andra halvan av 1800-talet expanderar skogsbruket kraftigt när industrialismens efterfrågan på timmer driver upp priserna och gör skogsbruk lönsamt (Eliasson, 2002). Skogen övergår från att enbart brukas för agrara syften till att även exploateras för virkesuttag av sågtimmer och massaved. I samband med detta regleras virkesuttaget och i början av 1900-talet börjar skogen komma tillbaka och växa sig tätare (Aspenberg, 2011), främst genom naturlig igenväxning men det förkom även att man planterade skog (Ericson et al. 2000). Krav på återbeskogning fanns med i 1903 års skogsvårdslag (Holmberg, 2005). Men trots att skogen dominerar i princip i hela Sverige utom fjäll-och slättbygd vid 1900-talets början är virkesförrådet i skogen vid denna tid mycket lågt (Aspenberg, 2011; Ericson et al. 2000).

6 Regionala skillnader förekommer naturligtvis, Svealands skogshistoria är icke Götalands eller Norrlands (Wastenson, 1990, sid 20). Skillnader i befolkningsmängd mellan norra och södra Sverige, och närheten till bergsbruk/gruvindustri påverkar brukningsform av skogen. Speciellt lite skog fanns det i sydvästra Sverige (främst kusterna, Herrljunga- och Ljungbytrakterna) som dominerades av ljunghedar, vilka brändes regelbundet för att kunna ge bete åt lantdjuren (Wastenson 1990). I det gamla skogslandskapet fanns också mycket mer översvämningsmarker och sumpskogar samtidigt som det förekom naturliga störningar i form av exempelvis vindfällningar och bränder mycket mer frekvent än i dagens hårt kontrollerade skogsbestånd. Andelen granskog i landskapet var mycket lägre än idag så barrskogsbestånd utgjordes i första hand av tall och inslag av olika lövträd var vanligt. (Ericson et al. 2000) Metod För att kunna dra slutsatser om hackspettens preferenser vad gäller habitat så valdes två områden ut. Det ena (Vimmerby) är ett kärnområde för den vitryggiga hackspetten där den har beräknats som allmänt förekommande på 1800-talet och levt kvar fram till en bra bit in på 1900-talet. Det är förlagt i anslutning till sjön Sommen i Östergötland och det ligger förhållandevis nära det område i Västsverige där en yta utanför hackspettens utbredningsområde kunde väljas ut. Den korresponderande ytan placerade jag mellan Ulricehamn och Vättern i ett område som så lite som möjligt skiljer sig i avstånd och miljö. (se Figur 2) Figur 2. De två undersökningsområdena är placerade på ungefär samma latitud och i liknande topografiskt skogslandskap[karta: maps.google.se] Information om skogens utseende hämtades genom att analysera två kartblad från Generalstabskartan. Det är en heltäckande kartserie ursprungligen för militärt bruk som utgavs mellan 1837 och 1919, i två serier. Södra verket i skala 1: och Norra verket i 1: (Ottoson &

7 Strandberg, 2001). Kartbladen jag tittade på var från södra verket; nr 34, Ulricehamn och nr 36, Vimmerby. Bägge är utgivna år 1885 och uppmätta mellan Arbetet med kartorna valde jag att göra i programmet Adobe Photoshop CS5 Extended (v ). I varje område tog jag ut 20 cirkelformade provytor á ca 490 ha (ca 2,5 km i diameter) med max 10 % vatten. I provytorna fördelade jag sedan skogen på tre skogstyper enligt att områden på kartan som domineras av symbolen för barrträd ( * ) kategoriserades som barrskog, områden som domineras av symbolen för lövträd ( O ) som lövskog och områden där dessa förekommer växelvis kategoriserade jag som blandskog. För att få en uppfattning av befolkningstätheten jämförde jag även förekomst av bebyggelse mellan områdena. Jag delade upp byggnaderna i två grupper och gjorde åtskillnad på åbohus/gård och torp/backstuga, Jag testade skillnaden mellan de olika grupperna med t-test för oberoende grupper (p=0,05), där de två skogstyperna löv- och blandskog slogs ihop till en kategori under antagandet att bägge utgör lämplig biotop för vitryggig hackspett. Tester gjordes för skillnad i total mängd skog och skillnad i mängd barrskog (jämfört med löv- +blandskog) mellan Ulricehamn- och Vimmerbyområdena. Statistiska tester och beräkningar har gjorts i Microsoft Excel 2010 (v ) och i statistikprogrammet IBM SPSS Statistics (v ). Resultat Resultatet från analyserna av kartbladen redovisas här i medelvärde av hektar skog för respektive område (se tabell 1). Dels visas antalet hektar skog per provyta (medelvärdet ±S.D) och dels hur den är fördelad på skogstyp samt den procentuella fördelningen av respektive skogstyp i varje område. Man kan se att skillnaderna i skogsmängd mellan Ulricehamn (224±73 ha) och Vimmerby (201±53 ha) inte är statistisk säkerställda (t(38)=1,181; p>0,05). Inte heller fördelningen på andel löv+blandskog och barrskog visar någon säkerställd skillnad mellan områdena (t(38)=0,324; p>0,05 för barrskog i Ulricehamn: 123±67 ha; Vimmerby: 116±58 ha, jämfört med t(38)=0,733; p>0,05 för löv+blandskog i Ulricehamn: 102±90 ha; Vimmerby: 84±56 ha). Värt att notera är att andelen ren lövskog (och därmed även andelen blandskog) skiljer sig åt mellan områdena med en statistiskt säkerställd skillnad (t(38)=-2,221; p=0,032). Vimmerbyområdet har i snitt nästan dubbelt så mycket ren lövskog (79±54 ha) som Ulricehamnsområdet (47±34 ha). Befolkningstätheten redovisas i medelvärde (±S.D.) för antal byggnader. Antalet torp och backstugor skiljer sig inte mellan områdena (t(38)=0,593; p>0,05. 9,0±4,78st. i Ulricehamn,

8 8,15±4,27st. i Vimmerby). Däremot kan man se en tydlig skillnad i antalet gårdar och åbohus, av vilka det finns nästan dubbelt så många i Ulricehamnsområdet (t(38)= 2,659; p<0,05. 5,05±3,66st. i Ulricehamn mot 2,55±2,06st. i Vimmerby) Tabell 1 visar på likheterna mellan Ulricehamn- och Vimmerbyområdet. Siffrorna är uppskattande areal skog och typ av skog i hektar och statistiska värden från utförda t-tester för skillnader oberoende områden emellan. Diskussion Målet med arbetet var, som tidigare nämnts, att undersöka om man kan se skillnader i skogens utseende inom och utanför den Vitryggiga hackspetten utbredningsområde. Den enda skillnaden vad gäller skogens utseende jag kan se är att Vimmerby- området innefattar något mer ren lövskog (ca 94 % av löv+blandskog) än Ulricehamnsområdet (ca 46 % av löv+blandskog), och således något mindre blandskog, vilket kan antyda att den Vitryggiga hackspetten faktiskt föredrar lite mer partier med ren lövskog. Men både provytorna i Ulricehamn och Vimmerby verkar lämpliga som habitat för vitryggig hackspett. Dels avseende mängden skog totalt i områdena och dels den skogens fördelning i barrskog och löv+bland-skog så visade t-testet att det inte kan uteslutas att medelvärdesskillnaderna beror på slumpen. Orsaker till varför den Vitryggiga hackspetten ratade skogsklädda delar av Västergötland med omnejd kan bero på att befolkningstätheten i Västergötland var något högre än i Vimmerbyområdet vilket man ju kunde se på det högre antalet åbohus och gårdar i Ulricehamnsområdet. Mer folk kan

9 t.ex. innebära ett ökat uttag av virke eller fler djur på bete i skogen. Detta i sin tur kan påverka tillgången på grova träd och död ved eller skogens artsammansättning vad gäller t.ex. trädslag, vilket är några faktorer som kan agera som nyckelvariabler för arten och som inte går att avläsa med hjälp av Generalstabskartan. Skog kan ju variera på många fler sätt än bara skillnader i barr respektive lövträd. I Östergötland valde jag ett kärnområde för arten på 1800-talet vilket rimligtvis borde vara representativt för den Vitryggiga hackspettens utbredningsområde, men kanske skulle jämförelser med ytterligare provytor på andra lokaler, både inom hackspettens utbredningsområde och utanför, ge mer information och ett annat resultat. Man kan även ifrågasätta tillförlitligheten i uppskattningen av det historiska utbredningsområdet. Aulén gjorde en grundlig undersökning (Aulén, 1986), men som med all historisk forskning går det inte att undvika en viss felmarginal som i det här fallet gör att det är möjligt att det fanns vitryggig hackspett i bägge områden på 1800-talet. Andra saker som skulle vara intressanta att titta närmare på är hur landskapet i övrig ser ut. Hur skogen är fördelad topografiskt eller hur våtmarker och vatten förekommer i landskapet kan vara av betydelse för den Vitryggiga hackspetten. Tillkännagivanden Stort tack till min handledare Frank Götmark, för mycket stöd och många goda idéer; Tack Erik Ivarsson för hjälp med programvara och IT-support; Ronnie Engström på Lantmäteriet för hjälp med kartorna, och sist men inte minst: tack till alla kunniga och hjälpsamma bibliotekarier på Göteborgs bibliotek.

10 Referenser Aspenberg, P (red.), 2011, Jordbruk och skogsbruk I Sverige sedan år 1900, Sveriges Nationalatlas (SNA), Nordstedts Förlagsgrupp AB, Stockholm Aulén, G, 1986, Den vitryggiga hackspettens Dendrocopos leucotos utbredningshistoria och förekomst i Sverige, Vår Fågelvärld 1986:4, Czeszczewik, D & Walankiewicz, W, 2006, "Logging affects the white-backed woodpecker Dendrocopos leucotos distribution in the Bialowieza Forest, Ann. Zool. Fennici 43: Eliasson, P, 2002, Skog, makt och människor en miljöhistoria om svensk skog , Kungliga skogs och lantbruksakademien (KSLA), Stockholm Ericsson, S, Östlund, L & Axelsson A-L, 2000, A forest of grazing and logging: Deforestation and reforestation history of a boreal landscape in central Sweden, New Forests 19: Holmberg, Lars-Erik, 2005, Skogshistoria år från år Skogspolitiska beslut och andra viktiga händelser i omvärlden som påverkat Skogsvårdsorganisationens arbete, Skogsstyrelsens rapport 5:2005, Jönköping Mild, K & Stighäll, K, 2005, Åtgärdsprogram för bevarande av Vitryggig hackspett (Dendrocopos leucotos) och dess livsmiljöer Naturvårdsverket rapport 5486, Bromma Wastenson, L (red.), 1990, Skogen, Sveriges Nationalatlas (SNA), SNA förlag, Stockholm Ottoson, L & Strandberg, A, 2001, Generalstabskartan Kartgeografiska sällskapet Pettersson, R (Red), 1999, Skogshistorisk forskning i Europa och Nordamerika Kungliga skogs och lantbruksakademien (KSLA), Stockholm Virkkala, R, 2006, Why study woodpeckers? The significance of woodpeckers in forest ecosystems Ann. Zool. Fennici 43; ArtDatabanken, SLU Hämtad den 18 mars 2012 Lantmäteriet Hämtad den 18 mars 2012