Personalens inställning, angående utevistelsens betydelse för äldre, på tre äldreboenden som är olika i avseendet närhet till naturen

Transkript

1 Personalens inställning, angående utevistelsens betydelse för äldre, på tre äldreboenden som är olika i avseendet närhet till naturen Examensarbete, 10 poäng Arbetsterapi nivå poäng Hösten 2004 Karolin Koppetsch Lena Manfredsson Maria Nordahn Jönköping Handledare: Anitha Alnervik, Universitetsadjunkt Examinator: Torbjörn Falkmer, Universitetslektor Hälsohögskolan, Högskolan i Jönköping Box 1026, SE

2 Sammanfattning Tidigare studier visar på naturens betydelse för en god hälsa. Samtidigt visar studier att äldre på boenden inte kommer ut i lika stor grad som de gjort tidigare i livet. Syftet med denna studie var att kartlägga personalens inställning kring vikten av, och möjligheten till, regelbundna utevistelser i grönområde för äldre på tre olika äldreboenden som skiljde sig i avseendet närhet till naturen. Studien byggde på enkäter som besvarades av 66 respondenter. Resultatet visade vissa signifikanta skillnader mellan de olika boendena när det gällde personalens inställning. Det fanns klara indikationer på att personalen på landsbygden prioriterade utevistelse högst. Det var också personalen på landsbygden som ansåg att de äldre var mest tillfreds i jämförelse med de andra två boendena. När det gällde all personal på samtliga boenden ansåg 77 % att alla människor har rätt till daglig utevistelse, men endast 46 % ansåg att det var viktigt att äldre kommer ut dagligen. Majoriteten av all personal ansåg också att resurserna var otillräckliga när det gällde att kunna ta ut de äldre regelbundet. Nyckelord: utevistelse, äldre, äldreboende, inställning, personal, arbetsterapi, enkät

3 Abstract Title: Staff s Attitude, concerning the Importance of Outdoor Life for Elderly, at Three Nursing Homes which Differ when it comes to how Close to Nature they are. Previous studies show the importance of nature when it came to a good health. At the same time other studies show that elderly people at nursing homes do not have the opportunity to be outdoors as much as they were earlier in life. The aim of this study was to describe the attitude of the staff concerning the importance, and possibility of regular outdoor life, for the residents at three nursing homes that differed when it came to how close to nature they were. The study was based on questionnaires, which were answered by 66 respondents. The result showed certain significant differences between the nursing homes when it came to the attitude of the staff. There were distinct indications of that the staff in the countryside gave the highest priority to outdoor life for the elderly. It was also the staff in the countryside who believed that the elderly were more content compared to the residents of the other two nursing homes. Generally, 77 % of the staff believed that all people have the right to daily outdoor activity, but only 46 % believed that it is important for elderly people to have daily outdoor life. The majority of the staff believed that the resources were inadequate to have the possibility of helping the elderly to regular outdoor life experiences. Key words: outdoor life, elderly, nursing home, attitude, staff, occupational therapy, questionnaire

4 Innehållsförteckning Inledning...1 Bakgrund...1 Natur...1 Natur inom vård och omsorg...1 Naturen som miljö...2 Hälsa...3 Naturens hälsoeffekter...3 Äldre...4 Äldreboende...5 Ett samhällsperspektiv på natur, hälsa och äldre...6 Tillgänglighet...7 Rätt till daglig utevistelse som kvalitetsmål i äldrevården...7 Äldres behov av utevistelse...8 Brist på utevistelse för de äldre...9 Attityd/Inställning...10 Inställning till äldre och utevistelse...10 Syfte...11 Metod...11 Design...11 Undersökningsgrupp...11 Datainsamlingsinstrument...13 Tillvägagångssätt...13 Databearbetning...14 Etiska överväganden...14 Resultat...15 Vikten av utevistelse...15 Förhållande och resurser på boendet...16 De äldres önskemål och möjlighet till utevistelse, samt deras hälsa...18 Utevistelsens effekter...21 Sammanfattning...22 Metoddiskussion...23 Resultatdiskussion...26 Slutsatser...30 Omnämnanden...31 Referenser...32 Bilaga Bilaga

5 Inledning Denna studie har gjorts med bakgrund av våra tidigare erfarenheter från äldrevården, där vi har upplevt att de äldre kommer ut alldeles för sällan. Litteratur och tidigare forskning gav oss belägg för att så verkligen var fallet i stor uträckning. Personligen har vi författare också upplevt att naturen är viktig för vår egen hälsa. Det har gjort att när vi tänker framåt inser vi under vilka förutsättningar vi skulle vilja bo när vi blir gamla, nämligen med möjlighet till daglig utevistelse i naturen. Vi anser att utevistelsens betydelse för hälsa och välbefinnande bör uppmärksammas mer inom vården i dag. Som blivande arbetsterapeuter ser vi vikten av att belysa detta område, eftersom naturen som miljö enligt Kielhofner (2002) uppmuntrar till aktivitet, och därmed bidrar till hälsa och välbefinnande. I dagens samhälle har det blivit vanligare att använda sig av naturen inom vården. Eftersom naturen är en friskfaktor borde utevistelse bli allt viktigare inom vården för att förebygga ohälsa och därmed förbättra ekonomin och motverka höga vårdkostnader (Jernberg, 2001; Norling & Gunnarsson, 1995). Som blivande arbetsterapeuter ser vi naturen som en miljö med många möjligheter till aktivitet som kan leda fram till en bättre hälsa för våra klienter. Den här miljön finns runt omkring oss i mer eller mindre stor utsträckning. Naturen är till för oss och det kostar oss ingenting att vistas där. Naturmiljön i sig bidrar till välbefinnande enligt Norling (2001). Det innebär välbefinnande både för klienterna och för oss som personal om vi vistas där tillsammans. Den här miljön borde utnyttjas i större utsträckning för dess många positiva effekter på vår hälsa. Som författare till den här studien anser vi att utevistelse i naturen borde uppmärksammas mer inom äldrevården. Vi ser därför natur och utevistelse inom vården i dag som ett intressant område att utforska. I litteraturen (Jernberg, 2001) fanns idéer till ytterligare forskning inom området naturens betydelse för äldre. Bland annat att man kan jämföra olika äldreboenden för att undersöka hur mycket de äldre faktiskt kommer ut. En annan idé är att studera vilka faktorer som kan vara hinder för utevistelse i vården. Någon slags undersökning som får fram personalens uppfattning om äldres behov av utevistelse och natur tas upp som en möjlig forskningsfråga. Detta fick oss som författare att fundera över hur stor betydelse våra bakomliggande erfarenheter av naturmiljöer har för hur vi ser på utevistelse. Vi valde därför att lägga fokus på detta område genom att i denna studie jämföra personalens inställning på tre äldreboenden som skiljde sig åt när det gällde hur nära till naturen de var lokaliserade. Bakgrund Natur Natur inom vård och omsorg Redan på 1800-talet ordinerades trädgårdsarbete inom psykiatrin. Man började ordinera behandling med utevistelse som terapi i Tyskland. Idéerna spreds till USA och så småningom till Europa och Sverige. En läkare från Enköping vid namn Ernst 1

6 Westerlund ( ) även kallad aktivitetsdoktorn använde naturen i sin behandling. Han brukar också kallas arbetsterapins fader i Sverige, eftersom han betonade meningsfullhet i aktivitet och arbete för individen. När industrialismen kom flyttade allt fler från naturen in i städerna och människans behov av naturen blev inte längre lika uppenbart. Känslan av att vi ingår i det naturliga kretsloppet och är en viktig länk i den biologiska kedjan suddades ut. I slutet av 1900-talet fanns inte mycket av den gröna miljön runt våra sjukhus kvar. Stora växthus som tidigare varit en tillgång för att förlänga odlingssäsongen och den gröna årstiden försvann. Eftersom den ekonomiska lönsamheten var svår att se och läkemedel mer och mer tog över terapiformernas roll så glömdes trädgårdsaktiviteternas betydelse för hälsan bort (Sandberg, 1999). Efter världskrigen ökade behovet av rehabilitering. Man började se vikten av att vara aktiv i vardagen trots funktionshinder. Trädgårdar i vårdsyfte kom först till England och senare till Sverige. Trädgårdarna började nu förändras efter behov och trender i samhället. Så småningom kom sinnesträdgårdar, terapiträdgårdar, handikappanpassade trädgårdar och rehabiliteringsträdgårdar. Den första trädgården som anlades för rehabilitering i Sverige var vid Danderyds sjukhus år I dag finns ungefär 30 trädgårdar inom olika grenar av vårdkedjan, bland annat inom arbetsterapi (Sandberg, 1999). Resultat av studier (Lewis, 1996; Mooney & Nicell, 1992; Simson & Straus, 1998; Sandberg 1999) har visat att många skilda patientgrupper har mått bra av rehabilitering i trädgårdsmiljö. Pachana, McWha och Arathoon (2003) skriver om en studie där man kan se ett exempel på nyttan av en terapeutisk trädgård i anslutning till ett äldreboende. Resultatet av studien visar en positiv effekt på den fysiska och psykiska hälsan och även på välbefinnandet. Naturen som miljö Kielhofner (2002) menar att den miljö människan vistas i påverkar mycket av hennes aktivitetsutförande. Naturen är en fysisk miljö som ofta finns i närheten av våra bostäder och som inte kräver ett visst beteende utan har ett mjukt sätt att uppmuntra till olika aktiviteter. Denna egenskap tilltalar människan och gör att naturen är en plats som ger rekreation och avkoppling. Jarlöv (2001), Ottosson och Grahn (1998) och Kaplan och Kaplan (1989) skriver om att naturen stimulerar våra sinnen och ger utrymme för den spontana uppmärksamheten som inte kräver någon ansträngning. Nordström (1994) anser att människan under hela livet använder sig av den fysiska miljön för orientering och förankring i tillvaron, både på ett kunskapsmässigt och känslomässigt plan. Många människor bevarar sin positiva känslomässiga uppfattning av utemiljön som uppstår under uppväxten. För flertalet består den hela livet och i ålderdomen kan kraft och intresse hämtas från naturen. På grund av det har dessa människor ur hälsosynpunkt ett stort behov av att vistas utomhus. Enligt Ulrich (1983) är människan ursprungligen anpassad för ett liv i naturen. Detta finns enligt författaren nedärvt i våra minnen. Wilcock (1998) talar om Occupational Alienation, det vill säga att människan kan göras främmande för sin naturliga miljö. Den miljö som vi sedan urminnes tider levt i och levt av tas ifrån oss och vi lär oss inte längre att uppskatta den för vad den är och för vad den ger oss tillbaka, i form av hälsa, välbefinnande och mening. Rachel och Stephen Kaplan (1998) har gjort studier som visar att människor mest uppskattar miljöer där naturen dominerar, medan de 2

7 miljöer människan manipulerat uppskattades minst. Ulrich (1983) menar vidare att vårt moderna samhälle är en onaturlig miljö för oss, vilket bidrar till att vi lättare utsätts för stress. I den onaturliga miljön måste vi använda vårt logiska tänkande och kan inte använda våra känslor i lika stor utsträckning. För att uppleva hälsa har alla människor gemensamt det grundläggande behovet av närhet till naturen. Hälsa Hälsa är ett abstrakt begrepp som har olika tolkningar och definitioner. Världshälsoorganisationen - WHO: s definition av hälsa är: ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt, mentalt och socialt välbefinnande och inte endast frånvaro av sjukdom eller svaghet (WHO, 2004). Hälsa ur ett arbetsterapeutiskt perspektiv och ur en holistisk synvinkel definieras av Wilcock (1998) som frånvaro av självupplevd sjukdom, men inte nödvändigtvis funktionshinder. Människan behöver en balans mellan fysiskt, psykiskt, och socialt välbefinnande. Detta kan uppnås genom engagemang i socialt värdefulla och individuellt meningsfulla aktiviteter. Det sociala sammanhanget och känslan av samhörighet, stödet, och rättvisan bidrar också till uppnådd hälsa. Norling och Gunnarsson (1995) talar om riskfaktorer som hotar hälsan, samt friskfaktorer som främjar hälsa eller förebygger ohälsa. Litteraturen (Jernberg, 2001; Norling & Gunnarsson, 1995; Wilcock, 1998) benämner natur och trädgård som just friskfaktorer. Norling och Gunnarsson (1995) menar också att människans livsstil är en viktig faktor för hennes hälsa och den kan utgöra både en risk- eller friskfaktor beroende på hur hon lever. Livsstilen som en riskfaktor kännetecknas av bland annat fysisk och psykisk passivitet eller social isolering. Som friskfaktor kännetecknas livsstilen däremot av att man exempelvis utvecklar vanor och intressen som tillfredsställer fysiska, psykiska och sociala behov. Naturens hälsoeffekter Man har kunnat påvisa naturens positiva effekt på vår hälsa, bland annat har konstateranden gjorts när det gäller äldre personer på vårdinstitutioner. Dessa personer fungerar överlag bättre när de får möjlighet till en stunds utevistelse (Ottosson & Grahn, 1998). I studier (Jarlöv, 2001; Jernberg, 2001; Ottoson & Grahn, 1998) har man kunnat påvisa att äldre med stort vårdbehov efter utevistelse får signifikant ökad koncentrationsförmåga och hälsa. Bengtsson (2003) talar om att muskulatur och rörlighet bibehålls, motståndskraften mot infektioner ökar, muskelspänningen minskar och smärta lindras vid utevistelse. Enligt Bengtsson (2003), Jarlöv (2001), och Olsson (1998) motverkar utomhusvistelse också sjukdomar så som hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes. Nationella Folkhälsokommittén (2000) skriver att äldre är mer beroende av dagsljus än yngre personer eftersom man i dagsljus får den viktiga vitamin D som motverkar benskörhet. En rad dokumentationer (Ottosson & Grahn, 1998) har påvisat dagsljusets positiva effekt på hälsan. Förbättringar när det gäller rastlöshet och medicinbehov är också effekter som kunnat påvisas i studier (Jernberg, 2001; Lönn-Tallhage, 1999) där de äldre fått möjlighet till en stunds vistelse i naturen. 3

8 Miljöpsykologisk forskning (Jernberg, 2001) har bland annat visat att de som har tillgång till en grön vardagsmiljö generellt sett har en bättre hälsa än de som inte har denna tillgång. Resultaten av forskningen pekar på att korta dagliga naturupplevelser har stor betydelse för att minska stress. I en studie (Ulrich et al., 1991) som gjorts undersöktes om man genom att exponeras för olika utemiljöer kunde återhämta sig från stress på olika sätt. Miljöerna som jämfördes var stadsmiljö och naturmiljö. Resultaten visade att återhämtningen från stress gick mycket fortare och var mer fullständig när man exponerats för naturmiljöer jämfört med då man exponerats för stadsmiljöer. Både känsloläge och stressnivå förbättrades i allmänhet hos dem som exponerats för naturmiljö och återhämtningen skedde snabbt. De som exponerats för stadsmiljö visade lägre återhämtning. Det finns också studier (Bengtsson, 2003; Jarlöv, 2001; Jernberg, 2001; Lönn-Tallhage, 1999; Olsson, 1998; Ottosson & Grahn, 1998) som visar att regelbunden utomhusvistelse i naturen ger äldre bättre sömnkvalité. Ottoson och Grahn (1998) skriver om vård i livets slutskede, där en trädgårdsmiljö kan skänka tröst och lindring, eftersom naturen betyder mycket i en livskris. En studie (Cox, Burns & Savage, 2004) som gjorts med multisensoriska miljöer, en av dem en trädgårdsmiljö, visar tydligt att trädgården också förbättrar välbefinnandet hos dementa. De blir mer aktiva och får mer energi. Man beskriver trädgården som en plats för aktivitet. Jarlöv (2001) menar att om en person får bättre sinnesstämning bidrar detta till att personen blir mindre deprimerad eller får mindre ångest. Detta i sin tur gör att individen blir mer aktiv och får ökad ämnesomsättning och äter därför bättre och på så vis påverkas hela människan. Även minnet förbättras med hjälp av den ökade aktivitetsförmågan. Enligt Olsson (1998) kan gamla sorters blommor och buskar som de äldre känner igen från sin barn- och ungdomstid också hjälpa till att framkalla minnen. Äldre Människor betraktas i vårt samhälle som äldre när de nått pensionsåldern, som är 65 år. Människans åldrande och den kronologiska åldern påverkas av faktorer som miljö, arv, livshändelser, livsstil och personlighet. Antalet äldre har ökat kraftigt och kommer att öka ytterligare. Detta på grund av den minskade dödligheten (Grimby & Grimby, 2001). Regeringens äldreberedning uppskattar att var fjärde svensk kommer att vara över 65 år om trettio år. Fler än idag kommer också att vara över 80 år (Regeringens äldreberedning, 2004). Samtidigt förväntas omvårdnadsbehovet bli relativt stort bland de mycket gamla, och det gör att större krav kommer att ställas på vården (Grimby & Grimby, 2001). Den äldre befolkningen som grupp i Sverige förväntas förändras över tid, allt eftersom nya generationer tar vid. Deras behov och förväntningar kommer troligen att se mycket annorlunda ut i framtiden. Det finns många faktorer som talar för att framtidens äldre kommer att vara mer resursstarka och ställa fler och högre krav på att få tillgång till god vård och omsorg än man gjort tidigare. Man kan också förutspå att fler friska år kommer att läggas till livet för framtidens generationer äldre (Bengtsson, 2003). Förutsättningarna för att få leva ett aktivt, självständigt liv varierar i hög grad mellan äldre människor och påverkas av faktorer som levnadsvanor, social situation samt förekomst av sjukdomar (Grimby & Grimby, 2001). Äldre som har ett behov av 4

9 särskild vård och service har möjlighet att bo på olika typer av äldreboenden (Nationalencyklopedin, 2005). Äldreboende Begreppet äldreboende kan innefatta exempelvis servicelägenhet, vilket innebär normalt boende med tillgång till hjälp vid behov. Gruppbostäder är en form av boende som främst är till för äldre med demens eller psykiskt funktionshindrade. Ålderdomshem eller mer traditionellt äldreboende har helinackordering och vårdpersonal dygnet runt. Seniorboende är något som blir allt vanligare, och innebär vanliga lägenheter som är reserverade för äldre. Dessa har gemensamhetslokaler och tillgång till service (Nationalencyklopedin, 2005). År 2001 bodde 7,7 procent av befolkningen över 65 år i särskilda boendeformer. I gruppen var 78 procent 80 år eller äldre. Vårdbehoven uppstår vanligtvis vid 80 års ålder och blir störst i sin omfattning vid års ålder. Hälsa, livsstil, sociala nätverk, boendestandard, fysisk aktivitet och medicinteknisk utveckling är faktorer som påverkar vårdbehovet (Bengtsson, 2003). 5

10 Ett samhällsperspektiv på natur, hälsa och äldre Enligt Norling (2001) främjar natur och trädgård hälsa och välbefinnande, och det ger i sin tur, att möjligheten till naturupplevelser och utevistelse blir en motståndskraft mot ohälsa. Här ses individens, eller samhällets brist på tillgång till dessa utemiljöer som en allmän och generell brist på motståndskraft till ohälsa. Wilcock (1998) redogör för aktivitetsfaktorer i samhället som leder till hälsa och välbefinnande. Det synliggörs i boken som en hälsopyramid där basen utgörs av bakomliggande faktorer som exempelvis typ av ekonomi, nationella förutsättningar och kulturella värderingar. Detta påverkar i sin tur förutsättningarna för möjlighet till aktivitetsutförande som kan innebära utbildningsmöjligheter, arbetstillfällen och rekreationsmöjligheter. Det ger inflytande på välbefinnandet som kan ge mening och tillfredsställelse. Aktivitetsnivån indikerar hälsostatusen i pyramidens topp, och detta i sin tur leder till en god hälsa (Se figur 1). Figur 1: Aktivitetsfaktorer i samhället som leder till en god hälsa. Källa: Wilcock, 1998 Grönområden i dagens samhällen har flera skilda funktioner, bland annat en social funktion som mötesplats, plats för rekreation, lek, upplevelser och som kommunikationsstråk. Människor i olika åldrar kan ta del av parker och grönområden. Ungefär 85 % av Sveriges befolkning bor i städer och för människor som bor i tätorter är tillgången till friluftsliv och rekreation viktigt. I dagens samhälle har landskap, parker och trädgårdar även en funktion som trygghetssymbol för oss människor. Genom både naturliga och historiska inslag ger de oss möjlighet att känna förankring i tillvaron och att förstå sambanden mellan människa och natur. Det omgivande landskapet tillsammans med natur och parker inne i staden är den mest nyttjade och efterfrågade fritidsmiljön (Lönn-Tallhage, 1999). 6

11 Norling och Gunnarsson (1995) menar att fritidsaktiviteter påverkar vår hälsa och vårt välbefinnande. Författarna beskriver också studier av äldres hälsa som visar att större delen av de äldre med god hälsa, kännetecknades av att ha en allsidig fritid och att fritidsaktiviteterna ofta grundlagts i tidiga livet. Vidare skriver Norling och Gunnarsson att studier av naturbaserade fritidsaktiviteter visar att majoriteten av de vuxna som lever ett aktivt liv har utvecklat en inre motivation för naturupplevelser och naturbaserade intressen. Fritidsaktiviteter som utmärks av gemenskap är oftast mest betydelsefulla för människor när det handlar om olika aktiviteters värde för hälsan. Tillgänglighet Samspelet mellan människans funktioner och miljöns hinder skapar handikapp, vilket också kan påverka den upplevda hälsan negativt (Nationella Folkhälsokommittén, 2000). Vägar som måste passeras kan exempelvis göra det svårare att nå grönområdet. Avståndet till grönområden har stor betydelse för hur vi väljer att utnyttja dessa till vardags. En väg som tar 5-10 minuter att gå från bostaden fungerar som en kritisk gräns innan man eventuellt helt avstår från besöket i grönskan (Lönn-Tallhage, 1999). En studie (Grahn, 1989) genomfördes där man registrerade frekvensen av utevistelse. Resultatet tolkades som att tillgången till egen trädgård gav möjlighet till rekreation som i sin tur gav ökad psykisk kraft, en bättre balans och ork att gå vidare och utnyttja grönområden på längre avstånd. Omgivningarnas tillgänglighet beror på faktorer som exempelvis individens egen förmåga att förflytta sig, där ålder eller eventuella funktionshinder kan spela in (Lönn- Tallhage, 1999). De äldre behöver inte enbart ha kontakt med naturen utan även med samhället vi lever i. En trädgård i anslutning till boendet gör det välkomnande för familj, släkt och vänner att hälsa på. De äldre bör ges möjlighet att kunna ta sig ut själva samt att vistas ute på egen hand. Trädgården bör vara inhägnad så att personer med demens kan vistas i den på ett säkert sätt. Sängar ska kunna rullas ut och få plats i trädgården, så att även svårt sjuka får möjlighet att komma ut (Jarlöv, 2001; Sandberg, 1999). Rätt till daglig utevistelse som kvalitetsmål i äldrevården Nationella folkhälsokommittén (2000) anser att alla som bor i särskilda boendeformer bör ha tillgång till en stimulerande utemiljö och att kommunerna i sina översiktsplaner särskilt bör redovisa grönstrukturen. De skriver vidare att alla bör ha tillgång till bullerfria och trafiksäkra grönområden nära bostaden. Statens folkhälsoinstitut (2004) anser att kommunerna bör sträva efter att erbjuda äldre i särskilt boende, servicehus, och eget boende med hemtjänst, möjlighet till daglig fysisk aktivitet, gärna utomhus. Regeringen har i sin proposition från år 2002 satt upp mål för folkhälsan och där även preciserat mål för äldres hälsa. Boendestandarden anses vara en nyckelfråga när det gäller detta. Boendet och närmiljön behöver vara utformad så att äldre kan känna sig trygga och röra sig fritt utomhus. De skriver även att äldres hälsa är mer påverkbar än man tidigare trott och att mycket av ansvaret ligger på kommunerna när det gäller exempelvis boendefrågor samt park- och grönområden. Man bör på lokal nivå även satsa på hälsofrämjande insatser i högre grad än i nuläget. 7

12 Rätten till daglig utevistelse för människor tas upp av Jernberg (2001). Författaren drar en parallell till dagens interner på våra anstalter som har laglig rätt till en timmes utevistelse om dagen. Man har bedömt att det är viktigt för deras allmänna välbefinnande att de har den rätten. De är en utsatt grupp som inte har möjlighet att själva påverka sin situation i så stor utsträckning. Jernberg (2001) skriver vidare om att äldre och svaga på våra äldreboenden också har en begränsad möjlighet att påverka sin situation. Hon menar vidare att det i rätten till bistånd borde ingå rätt att få komma ut, och att detta bör lyftas fram i vården i dag, samt att Det borde även vara ett kvalitetskrav på de särskilda boendena att utemiljön anpassas och utformas utifrån de boendes behov av grönska och natur (s.94). Vidare anser författaren att man i kvalitetsarbetet borde formulera kvalitetsmål när det gäller natur och trädgård för äldre. Det kan exempelvis innebära att man preciserar hur ofta den äldre ska få komma ut, att man bestämmer att utemiljön ska vara anpassad så att det finns förutsättningar för regelbunden god utevistelse. Küller & Küller (1985) diskuterar i sin rapport om hur de äldre behöver lagom stimulans för att inte bli isolerade och på så vis mer passiva. Författarna menar samtidigt att de äldres hälsa och krafter inte alltid räcker till för att de självmant ska kunna söka efter och skaffa sig den stimulansen. Individens upplevelse av att kunna kontrollera sin tillvaro framhålls som viktig för dennes trivsel. En orsak till miljöstress menar författarna, är ofta känslan av att ha förlorat kontrollen över den egna situationen. Personalen borde få utbildning om naturens betydelse för vårt välbefinnande och hälsa, samt att utemiljön i sig stimulerar och uppmuntrar till utevistelse. Olsson (1998) menar att utevistelse på boenden har en positiv inverkan på de äldre, men samtidigt också en positiv inverkan på personalen. Norling och Gunnarsson (1995) talar i sin bok om hur en ökad satsning på förebyggande åtgärder inom vården bör göras, där friskfaktorer får dominera istället för sent insatta åtgärder på riskfaktorer och dyr sjukvård. Norling och Gunnarsson pekar även på detta som en etisk aspekt, då det är mer riktigt att hjälpa människor innan de insjuknar och satsa på förebyggande hälsovård. Att vänta ut och ta hand om människor först när de blivit allvarligt sjuka är inhumant och ett alltför kostnadskrävande och ineffektivt sätt att lösa hälsoproblem på. Äldres behov av utevistelse Äldre kommer att leva allt längre och fler kommer att bo i de stora städerna medan färre kommer att bo på landet (Regeringens äldreberedning, 2004). Vårt behov av naturen är olika enligt en studie (Bergquist, Horgby & Jarlöv, 1988) där det visade sig att stadsmänniskor skiljer sig från personer med landsbygdsbakgrund. Stadsmänniskans behov av naturen handlar främst om behov av omväxling och rekreation. Hos personer uppväxta på landet ses naturen mer som en utmaning. Gora & Nordström (1995) skriver om hur människan i och med åldrandet får minskad fysisk rörlighet, vilket innebär att man som äldre blir mer beroende av sin omgivning. I en pensionärsstudie av Berglund och Jergeby (1988) framkom att de äldre upplevde det som betydelsefullt att komma ut och promenera, inte bara av hälsomässiga skäl utan också för att de på så vis får en bekräftelse av att de fortfarande är aktiva och kan klara sig, vilket i sin tur stärkte självkänslan hos dessa personer. 8

13 Äldre människor har ett stort behov av att kunna känna igen sig i och få trygghet genom sin omgivning (Berglund & Jergeby, 1988; Hurtig, Paulsson & Schulz, 1981; Tornstam, 1986). Socialstyrelsen (1997) framhåller trivseln och känslan av trygghet som viktiga aspekter när det gäller utomhusmiljön på äldreboenden, för att våga ta sig ut och in på egen hand. Enligt Berglund & Jergeby (1988) gäller det inte enbart fysiska förhållanden utan även i förhållandet till andra människor. De äldre vill kunna känna sig delaktiga i det som sker i omgivningen och ser det som lika viktigt att få vara i fred som att få vara i närheten av sociala händelser i omgivningen. Detta ger en uppfattning om hur skör äldres identitet kan vara och i vilken beroendeställning de står till sin omgivning. Socialstyrelsen (1997) skriver att den äldres självbild är mycket viktig att bevara. Detta görs genom aktiviteter som ger mening för den enskilda individen och som tar fram dennes positiva egenskaper. Brist på utevistelse för de äldre I en studie av Ottosson & Grahn (1998) framkom att pensionärer önskade vara ute flera gånger per vecka, de flesta varje dag eller flera gånger per dag. I verkligheten hade ungefär hälften av de äldre möjligheten att komma ut i den utsträckning de önskade. Den övriga hälften var ute mindre än de skulle vilja. Någon av deltagarna hade överhuvudtaget inte vistats ute under det senaste halvåret. Som en förklaring till ovan nämnda problem menar författarna att det saknas kunskap om utevistelsens betydelse. Då pensionärerna tillfrågades om varför de ville vara ute svarade de flesta att det var för den friska luften eller för att få röra på sig. De ville även få möjligheten att se träd, blommor och buskar, upptäcka däggdjur och fjärilar samt höra ljudet av vinden, fåglar och andra naturljud. Wells (1997) har gjort en studie som handlar om trädgårdsterapi och äldre. En intressant aspekt som beskrivs är hur möjligheten till regelbundna utevistelser försämras drastiskt när de äldre kommer till ett boende. Dubbelt så många var ofta ute i hemmiljön i jämförelse med när de kom till boendet, då halverades utevistelserna. Aktiviteter som tidigare varit vanliga i livet för de gamla blir i det närmaste obefintliga när de kommer till äldreboenden. En av de aktiviteterna är just utevistelser. Wilcock (1998) skriver om occupational injustice, vilket innebär orättvisa utifrån ett aktivitetsperspektiv. I det här fallet innebär det att de äldre fråntas den naturliga rätten att komma ut i naturen, som de haft tidigare i livet. Ottosson & Grahn (1998) menar att det kan bero på att dagens äldre upplever det som svårt att be om något som för dem kanske betraktas som lyx att få hjälp att ta sig ut i naturen. Andra faktorer som styr varför de äldre kommer ut så sällan kan enligt litteraturen (Jarlöv, 2001), vara bristen på en tillgänglig miljö i anslutning till boendet, att personalen har ont om tid, eller att personalen uppfattar det som att de äldre inte vill komma ut. I vissa fall krävs det en längre förflyttning som kan medföra att tidsbristen gör sig påmind och att personalen känner sig stressad. Detta märker de äldre av och de blir själva stressade för att de ställer till besvär. Det finns flera studier som visar på nyttan och behovet av utevistelse för äldre, exempelvis Wells (1997) och Ottosson och Grahn (1998), men det finns också studier som visar att äldre på boenden har liten möjlighet att komma ut regelbundet. Även 9

14 Jernberg (2001) talar om detta och att det innebär en inskränkning av aktivitet som inte är bra för de äldres välmående och hälsa psykiskt, fysiskt och socialt. Jernberg talar vidare om utevistelse i naturen som en mycket viktig del i livet och att det har stor vikt för vårt välbefinnande. Som nämnts i inledningen menar Jernberg (2001) att ytterligare forskning behöver göras på området. Det behövs bland annat fler studier som belyser problemet ur ett personalperspektiv, eftersom personalens inställning kan ha betydelse för de äldres möjlighet till utevistelse. Attityd/Inställning Våra attityder och vår inställning säger vilka vi är som människor och individer. Dessa hjälper oss att förstå den sociala verklighet som vi befinner oss i (Eysenck, 2000). Ordet attityd används om något inre eller mentalt som inte går att ta på. Man menar att det är en mental förhandsinställning som utgörs av erfarenheter som ligger till grund för individens handlande. Eftersom alla individer är olika, skiljer sig också våra inställningar, detta visar sig sedan i vårt sociala beteende. Forskning bedrivs i dag kring attitydernas betydelse för individen och samhället, samt kring hur attityder bildas och förändras. Samhället blir ständigt föremål för attityder av olika slag, det kan innebära attityder till abstrakta objekt eller specifika beteenden. Man kan ha en attityd gentemot en person eller mot sig själv som person, ofta är det då en social roll som är föremål för attityden (Nationalencyklopedin, 2004). Enligt Engquist (2001) så har problem som uppstår många gånger att göra med människors attityder och värderingar. Dessa kan enbart förändras genom en oftast långvarig process. Ju mer fakta, samband och principer vi förstår, desto mer vi kan acceptera att vi är som vi är och desto mer förändras vi. Det är ofta svårt att motivera individer att utföra saker för deras eget bästa, speciellt svårt kan det vara om åtgärden är tråkig eller om man måste anstränga sig för att utföra den. Ett sätt att påverka attityder kan vara att påvisa samband. Fishbein och Ajzen (1975) har studerat förhållandet mellan attityd och beteende som leder till handling. De grupper som tenderar att ändra och skifta i sitt beteende tenderar också att göra det i sin uppmätta attityd. För att förstå vad som påverkar attityden hos människor förklarar författarna (Ajzen & Fishbein, 1980) att det är logiskt att känna sig positiv till ett beteende och en handling om man tror att dess utförande kommer att leda till övervägande goda följder. Det är också logiskt att känna ett socialt tryck till att inte utföra en handling, om du tror att människor som du brukar rätta dig efter, tycker att du inte borde utföra handlingen. Det är logiskt att värdera sina personliga känslor sin attityd, och det sociala trycket en subjektiv norm, när man inleder och utför en handling. Inställning till äldre och utevistelse Det är viktigt att vårdpersonal har en positiv inställning och attityd gentemot de äldre som de vårdar, eftersom de ska kunna tillgodose de äldres behov (Lindencrona, 1987; Christensson, Unosson, Bachrach-Lindström & Ek, 2003). Det är av betydelse att personalen ger de äldre möjligheter till aktivering utomhus och stöttar dem i de aktiviteter där det behövs. De äldre bör själva få välja vad de vill delta i för aktiviteter för att dessa ska ge störst utbyte (Socialstyrelsen, 1997). 10

15 Människors olika inställningar till naturen kan variera och detta undersöktes i en studie (Bergquist et al., 1988) där man förklarar detta utifrån deltagarnas olika erfarenheter. Bakgrund och uppväxtförhållanden samt intressen spelar enligt Jarlöv (2001) en stor roll för vad människor söker och hur man värderar parker och naturkontakt. Det kan enligt Bergquist et al. (1988) och Jarlöv (2001) vara en förklaring till varför man förstår betydelsen av utevistelse i olika hög grad, och varför behovet av utevistelse ser olika ut för olika individer. Författarnas antagande, grundat på ovan genomgången litteratur, var att vårdpersonalen på landsbygden hade en mer positiv inställning till utevistelse, och att det i sin tur bidrog till att de äldre hade störst möjlighet till utevistelse där. Syfte Syftet var att jämföra personalens inställning kring vikten av och möjligheten till regelbundna utevistelser i grönområde för äldre på tre äldreboenden, som var olika i avseendet närhet till naturen. Metod Design Studien gjordes som en kvantitativ beskrivande undersökning (DePoy & Gitlin, 1999), och en surveydesign användes (Wennberg & Hane, 2000). Undersökningen gjordes i enkätform. Ett antal påståenden formulerades kring vikten av och möjligheten till utomhusvistelser för de äldre, som respondenterna fick ta ställning till. Studien bygger på ur enkätsvar avidentifierade data från personal på tre olika äldreboenden. Undersökningsgrupp Urvalsgruppen bestod av all personal på tre äldreboenden, vilka var involverade i vård och rehabilitering av de äldre. Detta innebar alltså att enhetschefer, sjuksköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, undersköterskor och vårdbiträden gavs möjlighet att delta. Enhetscheferna uppskattade det totala antalet personal på varje boende till cirka 40 stycken. De tre boendena i studien valdes efter kriterier som rörde deras lokalisering i avseendet närhet till naturen. Kriterierna fastställdes utefter Lönn-Tallhages (1999) beskrivning om hur människor väljer att utnyttja grönområde beroende på det tidsmässiga avståndet till detta. Den kritiska gränsen för när man eventuellt avstår från att göra ett besök i naturen är vid 5-10 minuters gångväg till grönområde från bostaden. 11

16 Kriterier: Ett boende valdes på landet, vilket definierades som att man hade mindre än 5 minuters gångväg till grönområde Ett boende valdes i staden, vilket definierades som att man hade mer än 10 minuters gångväg till ett grönområde Ett boende valdes i utkanten av staden, vilket definierades som att man hade mellan 5-10 minuters gångväg till ett grönområde. Boendena skulle vara traditionella äldreboenden, vilket innebar att de äldre skulle ha helinackordering samt tillgång till personal dygnet runt. Totalt utdelades 120 enkäter, varav 66 stycken samlades in. Det totala bortfallet blev 54 enkäter, vilket motsvarar 45 %. Till varje boende utdelades 40 enkäter. Bortfallet blev störst på boendet i staden, där bortfallet var 60 %. På boendet i utkanten av staden blev bortfallet 48 %. På äldreboendet på landet blev bortfallet 28 %. (Se tabell 1). Tabell 1: Antalet utdelade och insamlade enkäter, samt bortfall. Utdelade Insamlade Bortfall enkäter enkäter Boendet på landet (28 %) Boendet i staden (60 %) Boendet i utkanten av staden (48 %) Totalt antal (45 %) 12

17 Det förekom även ett internt bortfall i enkäterna. Bortfallet var störst i påstående nummer 14 som var Utevistelse ökar koncentrationsförmågan hos de äldre, där bortfallet är 3 %. Något mer systematiskt bortfall förekommer alltså inte (Se tabell 2). Tabell 2: Internt bortfall i enkäterna (n=66). Påstående nr Bortfall Bortfall antal respondenter procent 4 1 1, , , , , , ,0 Datainsamlingsinstrument De data som ligger till grund för studien samlades in genom strukturerade enkäter bestående av 25 stycken påståenden. Respondenternas inställning till påståendena mättes på en sexgradig Likertskala (DePoy & Gitlin, 1999). Instrumentet avsåg att jämföra personalens inställning till vikten av och möjligheten till utevistelse i grönområde för äldre på tre olika äldreboenden. Påståendena utarbetades efter tidigare forskning i ämnet. Vid utformandet var avsikten att blanda påståendena utefter olika teman kring problemområdet, och skifta fokus när det gällde positiva eller negativa svarsalternativ (Trost, 2001). Före delen med påståenden utarbetades även instruktioner om hur respondenterna skulle gå tillväga vid besvarandet av enkäten (Se bilaga 2). Tillvägagångssätt Kontakt togs per telefon med enhetscheferna på de tre olika boendena, vilka fick förfrågan om att delta i studien. Information gavs om studiens upplägg, samt om att de enskilda svaren inte kan identifieras i databearbetningen och etiska hänsynstaganden. Samtliga enhetschefer tackade Ja till att delta i studien. Varje student tog ansvar för var sitt boende och fullföljde alla kontakter med respektive boende. Tanken var att tillvägagångssättet skulle vara det samma vid varje boende, men så blev inte fallet. Insamlingen av enkäterna skedde på olika sätt. På ett boende samlades de in direkt vid ett personalmöte av enhetschefen, och på de två övriga boendena fick respondenterna till stor del själva ansvara för att enkäterna lämnades in. 13

18 Ett missivbrev (Se bilaga 1) delades ut tillsammans med enkäterna (Se bilaga 2). Utdelningen gjordes personligen genom att ansvarig student åkte till boendet med enkäter och missivbrev och lämnade dem till enhetschefen. Student och enhetschef kom överens om hur man på bästa sätt kunde dela ut enkäterna och samla in dem igen för att få en så god svarsfrekvens som möjligt. Respondenterna gavs information om studiens upplägg före ifyllandet. Datum och tid avtalades med enhetschefen för när enkäterna skulle hämtas. Resultatet av studien delgavs de olika boendena genom att de tillhandahölls ett exemplar av den färdiga rapporten. Databearbetning Statistical Package for the Social Sciences, SPSS 11.5 for Windows, användes vid databearbetningen. Eftersom variablerna i påståendena är kvalitativa så kodades dessa med siffror. Även boendena kodades. Dessa data kunde rangordnas och var ordinaldata. Det innebar att analysmetoder för icke-parametriskt test kunde användas. Fisher s Exact test, vilket är en form av Chi- två test, utfördes för att se om det fanns någon signifikant skillnad i svaren mellan de olika boendena. Signifikansnivån sattes till p<0.05. En uppdelning i svarsalternativen har gjorts i vissa påståenden för att tydligare se ställningstagandena hos respondenterna. Skalan har gjorts om från 6-gradig till 4- gradig. I dessa fall har svarsalternativen Instämmer helt och Instämmer i stor utsträckning slagits ihop och benämns som Instämmer i hög grad. Instämmer delvis är en egen grupp. Svarsalternativen Instämmer i liten utsträckning och Instämmer inte alls har slagits ihop till Instämmer i låg grad. Vet ej/tveksam är också en egen grupp. Skalan har brutits vid svarsalternativens skiljepunkter. Etiska överväganden Enligt Hälsohögskolan i Jönköpings mall utfördes en etisk egengranskning, vilken bygger på de fyra huvudkraven gällande individskydd vid vetenskapliga studier enligt Humanistisk - samhällsvetenskapliga forskningsrådets principer (HSFR, 1999). Dessa beaktades vid genomförandet av studien och respondenterna informerades om vilka forskningsetiska regler som gäller. De fyra kraven gäller information, samtycke, konfidentialitet samt nyttjande. Informationskravet bemöttes på så sätt att respondenterna genom ett missivbrev fick information om syftet med studien och att deltagandet var frivilligt. Samtyckeskravet innebar att respondenterna fick information om hur insamlat material skulle behandlas i studien. Detta framgick i missivbrevet som delgavs respondenterna. De som tillfrågades om att ingå i undersökningen informerades även när det gäller konfidentialitet. Detta innebar att enskilda svar inte kunde identifieras i databearbetningen och att endast författarna till studien har tillgång till dem. Nyttjandekravet innebär att insamlad data inte kommer att användas i något annat syfte än till det som avses i denna studie (HSFR, 1999). Respondenterna kommer att få ta del av studiens slutresultat, eftersom det är av betydelse att de får se nyttan av sin medverkan. 14

19 Resultat Påståendena delas in i fyra områden för att tydligare kunna redovisa resultaten. Personalens inställning till: o Vikten av utevistelse: påstående nr 1, 3, 21, 25 o Förhållande och resurser på boendet: påstående nr 2, 12, 17, 18, 22 o De äldres önskemål och möjlighet till utevistelse, samt deras hälsa: påstående nr 4, 6, 7, 9, 10, 15, 19, 20, o Utevistelsens effekter: påstående nr 5, 8, 11, 13, 14, 16, 23, 24 Vikten av utevistelse Respondenternas inställning till hur viktigt det är med regelbunden möjlighet att komma ut presenteras nedan. Svaren innefattar alla människors rätt till utevistelse och vikten av detta för äldre, personal tillsammans med de äldre, samt för respondenterna själva som individer. En jämförelse har gjorts mellan påståendena; Det är vikigt att de äldre kommer ut varje dag och Alla människor har rätt till daglig utevistelse. (Se figur 1) Procent Det är viktigt att de äldre kommer ut varje dag Alla människor har rätt till daglig utevistelse Figur 1: Stapeldiagram som anger andelen personal i procent som instämmer helt i de två påståendena (n=66). Kommentar: Cirka 77 % av samtliga respondenter anser att alla människor har rätt till daglig utevistelse, medan endast cirka 46 % tycker det är viktigt för äldre med daglig utevistelse. Här skiljer det 32 %, vilket visar en stor skillnad i inställningen mot de äldre som grupp och människor i allmänhet (n=66). 15

20 När det gäller vikten av att de äldre kommer ut varje dag är skillnaden signifikant på nivå p<0.05 (p=0.011, n=66) mellan de olika boendena. Resultaten visar att man i staden och på landet anser att det är viktigt i större utsträckning än i utkanten av staden. Samma tendenser i svaren kan också ses när det gäller hur viktigt det är för personalen att komma ut tillsammans med de boende samt hur viktigt det är för respondenterna själva att komma ut varje dag. Dock finns ingen signifikant skillnad i de två senare nämnda påståendena. Förhållande och resurser på boendet Resultaten kring denna rubrik beskriver hur resurserna ser ut på boendena, sett ur personalens synvinkel. Med resurser avses personal- och tidstillgångar, samt utemiljöns anpassning. Följande diagram skildrar respondenternas inställning till om resurserna är bristfälliga. Diagrammet beskriver personalens inställning på samtliga boenden (Se figur 2). 8% 3% 2% 18% Instämmer helt Instämmer i stor utsträckning Instämmer delvis Instämmer i liten utsträckning Vet ej/tveksam 69% Figur 2: Cirkeldiagram som visar svar från personalen i procent om påståendet; Det är resursmässigt omöjligt att de äldre ska kunna komma ut varje dag (n=66). Kommentar: Majoriteten av personalen på samtliga boenden anser att resurserna är otillräckliga för att de ska kunna ta ut de äldre varje dag. Eftersom alla respondenter instämmer i någon mån anser ingen att resurserna är fullt tillräckliga. 16

21 En korsjämförelse gjordes mellan påståendena; Det finns gott om personal som kan ta ut de äldre och På grund av tidsbrist kommer inte de äldre ut så ofta, vilket visas i tabell nedan. (Se tabell 3). Tabell 3: Korstabell över antalet respondenter som svarat på påståendena Det finns gott om personal som kan ta ut de äldre (n=65) och På grund av tidsbrist kommer inte de äldre ut så ofta (n=66). Det finns gott om personal som kan ta ut de äldre Instämmer Instämmer Instämmer Vet ej/ Totalt i hög grad delvis i låg grad tveksam På grund Instämmer av i hög grad tidsbrist kommer Instämmer inte de delvis äldre ut så ofta Instämmer i låg grad Vet ej/ Tveksam Totalt Kommentar: Respondenterna på de tre olika boendena har i sina svar varit relativt eniga om att det inte finns tillräckligt med personal som kan ta ut de äldre. De flesta har även instämt helt i att det är på grund av tidsbrist som de äldre inte kommer ut. Man kan dock se en avvikelse där fyra respondenter endast instämt delvis i de bägge påståendena. I påståendet Det finns gott om personal som kan ta ut de äldre ses ett intern bortfall, 65 av de 66 respondenterna har svarat. I det andra påståendet som rör tidsbrist har alla, det vill säga 66 respondenter svarat. Att ta ut de äldre till ett grönområde ansåg ungefär hälften av respondenterna på boendena på landet och i staden inte alls vara besvärligt. I utkanten av staden svarade en tredjedel att detta inte var besvärligt. När det gäller utomhusmiljöns anpassning framkom en signifikant skillnad mellan de olika boendena på nivå p< 0.05 (p=0.002*, n=66). På boendet på landet instämde cirka 3 % av personalen i hög grad till att den var dåligt anpassad, och i staden cirka 38 %. I utkanten instämde cirka 24 % i hög grad. *) Beräkning har gjorts med 4-gradig svarsskala. 17

22 De äldres önskemål och möjlighet till utevistelse, samt deras hälsa Detta avsnitt tar upp resultat som rör respondenternas inställning gällande de äldres inflytande över sin tillvaro, vad de äldre vill och vad de faktiskt gör, samt hur tillfredsställda de äldre är. Nedan redovisas respondenternas svar när det gäller hur stor möjlighet de äldre har att komma ut när de vill (Se figur 3) Procent 30 Staden Utkanten Landet Instämmer inte alls till att de äldre har möjlighet att komma ut när de vill Figur 3: Stapeldiagram som visar personalens inställning till de äldres möjlighet till utevistelse angivet i procent (n=65). Kommentar: Störst andel som inte instämmer alls i att de äldre kan komma ut när de vill är i staden. Andelen på landet och i utkanten av staden är avsevärt lägre. 18

23 Nedan jämförs respondenternas inställning till boendenas prioritering av utevistelse, samt de äldres tillfredsställelse.(se figur 4) Procent Landet Utkanten Staden Instämmer i hög grad till att de äldre är tillfreds med tillvaron Instämmer i hög grad till att boendet prioriterar utevistelse Figur 4: Grupperat stapeldiagram som visar personalens inställning till de äldres tillfredsställelse (n=66), samt boendets prioritering av utevistelse (n=66). Kommentar: Det visar sig att personalen anser att de äldre till störst del är tillfreds med tillvaron på boendet på landet. På boendet i utkanten av staden är andelen lägre men störst skillnad återfinns i staden där mycket få respondenter instämmer. En signifikant skillnad mellan boendena kan påvisas när det gäller tillfredsställelse på nivå p<0, 05 (p=0, 015*, n=66). Man kan också se att utevistelse prioriteras till störst del på landet. På de övriga boendena instämmer endast en låg andel till att utevistelse prioriteras. En tydlig signifikant skillnad mellan boendena kan statistiskt påvisas på nivå p<0.05 (p=0, 012*, n=66). *) Beräkning har gjorts med 4-gradig svarsskala. När det gäller påståendet De äldre vill inte komma ut regelbundet svarade cirka 25 % av respondenterna på landet och i staden att de instämde i hög grad. I utkanten av staden svarade cirka 50 % av respondenterna på samma sätt. Här har en signifikant skillnad kunnat påvisas på nivå p<0.05 (p=0.047, n=65). 19

24 Vid jämförelse av påståendena om personalen anser att de äldre hellre vill titta på tv än att vara ute och om de anser att de äldre faktiskt spenderar mer tid framför tv: n än de gör ute, framkom följande (Se figur 5) Procent Instämmer i hög grad till att de äldre spenderar mer tid åt tvtittande än utevistelse Instämmer i låg grad till att de äldre hellre vill titta på tv än att vara ute Landet Staden Utkanten Figur 5: Stapeldiagram över hur stor andel i procent av personalen som instämmer i låg grad till att de äldre hellre vill vara ute i stället för att titta på tv (n=66), samt hur stor del av respondenterna som instämmer i hög grad till att de äldre spenderar mer tid framför tv: n än ute i naturen (n=66). Kommentar: Av diagrammet kan man utläsa att äldre generellt sett enligt respondenterna hellre vill spendera sin tid utomhus istället för vid tv: n. Om man ser till vad personalen anser att de äldre faktiskt gör, kan man se att de äldre spenderar mer tid framför tv: n än vad de skulle vilja. Tydligast kan man urskilja detta i staden. Man kan även utläsa av diagrammet att de äldre på landet enligt personalen ser minst på tv och istället spenderar mer tid utomhus. I påståendet De äldre spenderar mer tid framför tv: n än de gör ute fanns en signifikant skillnad mellan boendena på nivå p<0, 05 (p=0.002*, n=66). *) Beräkning har gjorts med 4-gradig svarsskala. 20