FÖRSLAG TILL FÖRVALTNINGSPLAN

Transkript

1 FÖRSLAG TILL FÖRVALTNINGSPLAN Bottenhavets vattendistrikt Samrådsmaterial för perioden 1 mars 1 september 2009

2 Var med och påverka vattnets framtid! År 2000 blev startskottet för en ny europeisk vattenpolitik. Då antog alla medlemsländerna i EU det så kallade ramdirektivet för vatten. Direktivet innebar en ny helhetssyn på vatten och ett systematiskt arbete för att bevara och förbättra Europas sjöar, vattendrag, kust- och grundvatten. En hörnsten i den europeiska vattenförvaltningen är att alla berörda såväl myndigheter, organisationer och företag som privatpersoner involveras i arbetet. Samråd 1 mars 1 september 2009 Under det gångna året har vattenmyndigheterna för Sveriges fem vattendistrikt tagit fram förslag till förvaltningsplan, miljökvalitetsnormer, åtgärdsprogram och miljökonsekvens beskrivning. Innan förslagen antas ska alla som vill få lämna synpunkter på innehållet. Därför genomför vi ett samråd under perioden 1 mars till 1 september Genom att svara på samrådet kan du vara med och påverka inriktningen på det fortsatta arbetet med Sveriges vattenförvaltning. I december 2009 fastställs de slutliga dokumenten. Dessa kommer sedan att gälla för perioden Fyra dokument som hänger samman Förvaltningsplanen sammanfattar arbetsmetoder och resultat inom vattenförvaltningen från 2004 och fram till idag. Planen ger även en kort beskrivning av inriktningen på det fortsatta vattenförvaltningsarbetet. Miljökvalitetsnormer innehåller förslag till vilka miljökvalitetsnormer som ska gälla för distriktens vatten. Målet är att alla vatten (yt-, kust- och grundvatten) ska nå minst god status under perioden Vissa vatten har fått en lägre miljökvalitetsnorm än god status. Detta har i så fall motiverats. Åtgärdsprogrammet beskriver de åtgärder som bedöms nödvändiga för att de beslutade miljökvalitetsnormerna ska uppnås i tid. Det handlar dels om att utveckla styrmedel, dels om konkreta förbättringar av vattenmiljön. Åtgärderna som beskrivs i programmet riktar sig till myndigheter och kommuner. Miljökonsekvensbeskrivningen är en generell och övergripande beskrivning av de miljökonsekvenser som det föreslagna åtgärdsprogrammet väntas få. Din åsikt är viktig I respektive dokument finns information om hur du går tillväga för att svara på samrådet. Samrådsmaterialet finns även tillgängligt på vattenmyndigheternas webbplats, Där finns möjlighet att lämna synpunkter direkt via en webbenkät. Avslutningsvis vill vi uppmana dig att dela med dig av din kunskap och dina synpunkter. För genom att delta i samrådet hjälper du till att värna vår viktigaste resurs vattnet!

3 Dnr Samråd kring förslag till förvaltningsplan för Bottenhavets vattendistrikt Vattenmyndigheten för Bottenhavets vattendistrikt, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, har beslutat om samrådsunderlag för förvaltningsplan och att det ska kungöras och sändas för brett samråd inom vattendistriktet. Bakgrund Genomförandet av vattenförvaltningen, som är det svenska genomförandet av EU:s vattendirektiv, innebär att Sverige ska kartlägga och analysera alla vatten, fastställa mål/kvalitetskrav och upprätta åtgärdsprogram för vattenmiljöerna i Sverige samt övervaka dem. Syftet är att uppnå målsättningen god vattenstatus i alla vatten senast år Andra kvalitetskrav får fastställas om det finns särskilda skäl. Vattenmyndigheten ska fastställa miljökvalitetsnormer, åtgärdsprogram och förvaltningsplan senast den 22 december 2009 efter att ha genomfört ett samråd under minst 6 månader. Fövaltningsplan Förvaltningsplanen sammanfattar arbetet som har bedrivits inom den första vattenförvaltningscykeln vad avser statusklassificering av yt- och grundvatten, framtagande av miljökvalitetsnormer, övervakning och åtgärdsprogram samt deltagande i vattenförvaltningen. Sammanfattningen omfattar såväl arbetsmetodik som resultat.

4 Vi vill särskilt ha svar på: Sammanfattar förslaget till förvaltningsplanen vattenförvaltningsarbetet på ett korrekt sätt? Finns det något du anser behöver kompletteras/förändras, och i så fall vad och varför? Förslaget till förvaltningsplanen för Bottenhavets vattendistrikt finns tillgänglig hos aktförvararna på länsstyrelserna och på varje kommun samt på Vattenmyndigheternas webbplats Samråd sker under perioden den 1 mars 2009 till den 1 september Kungörelse sker den 1 mars Synpunkter på förslaget till förvaltningsplanen för Bottenhavets vattendistrikt ska ha inkommit senast den 1 september Vi ser gärna att Ni använder Er av den svarsenkät som är utlagd på Vattenmyndigheternas webbplats: Ni är också välkomna att skicka era synpunkter till vattenmyndigheten@y.lst.se eller vattenmyndigheten.vasternorrland@lansstyrelsen.se eller Vattenmyndigheten för Bottenhavets vattendistrikt Länsstyrelsen i Västernorrlands län Härnösand Bo Källstrand Landshövding i Västernorrlands län Ordförande för Vattendelegationen för Bottenhavets vattendistrikt

5 Kungörelse Kungörelse av förslaget till förvaltningsplan för Bottenhavets vattendistrikt har skett i följande tidningar: Dagens Nyheter Svenska Dagbladet Arbetarbladet Bergslagsposten Bergslagernas Tidning Dalabygden Dalarnas Tidningar Fagersta-Posten Läns-Posten Tidning för Örebro län Gefle dagblad Hudiksvalls tidning Hälsingekuriren Ljusdals-Posten Ljusnan Söderhamn Kuriren Uppsala Nya Tidning Avesta tidning Borlänge tidning med södra dalarnas tidning Dala-Demokraten Falu Kuriren Mora tidning Nya Ludvika Tidning Bärgslagsbladet Arboga Tidning Fagersta-Posten Vestmanlands läns tidning Sala Allehanda Dagbladet Sundsvalls tidning Örnsköldsviks Allehanda Tidningen Ångermanland Länstidningen Östersund Tidningen Härjedalen Östersunds-Posten Västerbottens Folkblad Västerbottens-Kuriren Västerbottningen Nerikes Allehanda Norrländska socialdemokraten Norrbottenskuriren Sändlista INTRESSEORGANISATIONER Dalälvsborna Världsnaturfonden WWF Svenska Naturskyddsföreningen Sportfiskarna Sveriges Ornitologiska Förening Svenska Botaniska Föreningen Svenska samernas Riksförbund Fältbiologerna Greenpeace Svenska Jägareförbundet Jägarnas Riksförbund - Landsbygdens Jägare Svenska Båtunionen Svenska Seglarförbundet Svenska Kanotförbundet Svenska Kryssarklubben Svenska turistföreningen Svenska Scoutrådet Sveriges Hembygdsförbund Friluftsfrämjandet Skogsindustrierna Sveriges Kommuner och Landsting Vattenregleringsföretagen Svensk Energi Svenskt Näringsliv Svenskt Vatten LRF LRF/Skogsägarna LRF/Fiskevattenägarna Älvräddarnas samorganisation SERO Kemi- och plastföretagen Jernkontoret Hushållningssällskapens förbund Hushållningssällskapet i Västernorrland Hushållningssällskapet i Västerbotten

6 Hushållningssällskapet i Jämtlands län Hushållningssällskapet i Dalarna Gävleborg Korsnäs AB Norra Skogsägarna Mellanskog SCA Skog AB Sveaskog Södra Norrland Sveaskog Bergslagen Holmen Skog AB Holmen Skog AB Skogsstyrelsen Jämtkraft AB Norrskog Eon Vattenfall Fortum Statkraft Svevia AB KOMMUNER Nordmalings kommun Bjurholms kommun Dorotea kommun Vilhelmina kommun Åsele kommun Timrå kommun Ånge kommun Sollefteå kommun Örnsköldsviks kommun Sundsvalls kommun Härnösands kommun Kramfors kommun Bergs kommun Bräcke kommun Härjedalens kommun Krokoms kommun Ragunda kommun Strömsunds kommun Åre kommun Östersunds kommun Älvkarleby kommun Hudiksvalls kommun Nordanstigs kommun Ovanåkers kommun Söderhamns kommun Sandviken kommun Ljusdals kommun Hofors kommun Ockelbo kommun Gävle kommun Bollnäs kommun Avesta kommun Borlänge kommun Falu kommun Gagnefs kommun Hedemora kommun Leksands kommun Ludvika kommun Malungs kommun Mora kommun Orsa kommun Rättviks kommun Smedjebackens kommun Säters kommun Vansbro kommun Älvdalens kommun Norbergs kommun Sala kommun LÄNSSTYRELSER Länsstyrelsen i Västmanlands län Länsstyrelsen i Uppsala län Länsstyrelsen i Västerbottens län Länsstyrelsen i Dalarnas län Länsstyrelsen i Gävleborgs län Länsstyrelsen i Västernorrlands län Länsstyrelsen i Jämtlands län NATIONELLA MYNDIGHETER Naturvårdsverket Fiskeriverket SGU Jordbruksverket Vägverket Skogsstyrelsen Livsmedelsverket Banverket Sjöfartsverket Boverket

7 Energimyndigheten Riksantikvarieämbetet Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Sametinget Transportstyrelsen MYNDIGHETER I NORGE Direktoratet for naturforvaltning Fylkesmannen i Hedmark Fylkesmannen i Sör-Tröndelag Fylkesmannen i Nord-Trönderlag Fylkesmannen i Nordland Fylkesmannen i Östfold VATTENDELEGATIONEN FÖR BOTTENHAVETS VATTENDISTRIKT Bo Källstrand, ordförande, landshövding i Västernorrlands län Marie Berglund Eija Carlén Catharina Ekelund Inger Eriksson Stig Högberg Anders Lindh Leif Lindholm Lennart Lindeström Lars Nyberg Elisabet Yngström VATTENRÅD/FÖRBUND Dalälvens samrådsgrupp Ljusnan och Hälsinglands skogs- och kustvattenråd Gästriklands skogs- och kustvattenråd Byälvens och Borgviksälvens vattenvårdsförbund Gästriklands vattenvårdsförening Ljungans vattenråd Indalsälvens vattenråd Indalsälvens vattenvårdsförbund Intressentgruppen för samordnad recipientkontroll i Ljungan Intressentgruppen för samordnad recipientkontroll i Nedre Ångermanälven Vattenrådet för Ångermanälven och södra Ångermanlands kustvatten Vattenrådet för Norra Ångermanlands skogsvattendrag och kustvatten Ljusnan-Voxnans vattenvårdsförbund Recipientkontroll i Husumbukten och Ö-viksfjärden Samordnad recipientkontroll, Västerbotten Sundsvallsbuktens vattenvårdsförening Svealands kustvattenvårdsförbund Kopia till Aktförvararna på länsstyrelserna och kommunerna inom Bottenhavets vattendistrikt.

8

9 Beslut om förvaltningsplan för Bottenhavets vattendistrikt Vattenmyndigheten för Bottenhavets vattendistrikt beslutar att fastställa denna förvaltningsplan, enligt 5 kap 1 förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön (VFF). Syftet med förvaltningsplanen är att sammanfatta det arbetet som har bedrivits inom den första vattenförvaltningscykeln vad avser statusklassificering av yt- och grundvatten, framtagande av miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram samt deltagande i vattenförvaltningen. Sammanfattningen omfattar såväl arbetsmetodik som resultat. Miljökvalitetsnormer för vattenförekomsterna och åtgärdsprogram för att uppnå miljökvalitetsnormerna har fastställts av Vattenmyndigheten samtidigt som detta beslut och framgår av besluten Vattenmyndigheten har genomfört en miljöbedömning av förvaltningsplanen, enligt 6 kap 11 miljöbalken. I miljöbedömningen ingår det en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) enligt 6 kap 12 miljöbalken (se beslut ). De synpunkter som har framkommit under samrådet avseende MKB:n har sammanställts enligt bestämmelserna i 6 kap 16 miljöbalken (se ovan nämnda beslut). Detta beslut har föregåtts av samråd enligt 5 kap 4 miljöbalken. I bilaga 1 finns en sammanställning av hur samrådet har gått till, vilka synpunkter som har lämnats och en redovisning av hur de har beaktats. Vattenmyndigheten har före detta beslut även samrått med berörda norska myndigheter i de frågor som rör de internationella avrinningsområdena inom distriktet. En sammanfattning av innehållet i detta samråd finns i bilaga 2.

10 Redogörelse för ärendet EG har genom direktiv 2000/60/EG den 22 oktober 2000 beslutat om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (vattendirektivet). Sverige har införlivat direktivet i svensk lagstiftning i huvudsak genom bestämmelser i 5 kap miljöbalken (1998:808), förordning (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön (vattenförvaltningsförordningen) och förordning (2007:825) med länsstyrelseinstruktion (länsstyrelse-instruktionen). Av 5 kap 10 miljöbalken framgår att för förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön ska Sveriges landområden och kustvattenområden delas in i fem vattendistrikt. Enligt vattenförvaltningsförordningen ska en länsstyrelse vara vattenmyndighet med ansvar för förvaltningen i respektive distrikt. Enligt länsstyrelseinstruktionen ska länsstyrelsen i Västernorrlands län vara vattenmyndighet för Bottenhavets vattendistrikt. Enligt 22 länsstyrelseinstruktionen ska det för varje vattenmyndighet finnas en särskild vattendelegation med uppgift att fatta beslut inom vattenmyndighetens ansvarsområde. Vattendelegationen ska besluta om miljökvalitetsnormer för vattenförekomster, åtgärdsprogram för att bibehålla eller uppnå miljökvalitetsnormer och om en förvaltningsplan för vattendistriktet. Vattenmyndighetens motivering Förvaltningsplanen sammanfattar det arbetet som har bedrivits inom den första vattenförvaltningscykeln vad avser statusklassificering av yt- och grundvatten, framtagande av miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram samt deltagande i vattenförvaltningen. Sammanfattningen omfattar såväl arbetsmetodik som resultat. Beslut om denna förvaltningsplan för Bottenhavets vattendistrikt har fattats av Vattendelegationen. I beslutet har Bo Källstrand, Marie Berglund, Eija Carlén, Catharina Ekelund, Inger Eriksson, Stig Högberg, Anders Lindh, Leif Lindholm, Lars Nyberg, Lennart Lindeström och Elisabet Yngström deltagit. Föredragande av ärendet var vattenvårdsdirektör Åke Bengtsson. Beslutet är enhälligt. / Avvikande mening från beslutet har lämnats av NN, se bilaga N. Bo Källstrand Ordförande för vattendelegationen Åke Bengtsson Vattenvårdsdirektör

11 Sändlista: Bilagor: Bilaga 1. Samråd kring förslag till förvaltningsplan för Bottenhavets vattendistrikt Bilaga 2. Samråd med berörda myndigheter i Norge Bilaga N. Avvikande mening från beslutet

12

13 Sammanfattning Förvaltningsplanen har som syfte att sammanfatta det arbetet som har bedrivits inom den första vattenförvaltningscykeln vad avser statusklassificering av yt- och grundvatten, framtagande av miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram samt deltagande i vattenförvaltningen. Sammanfattningen omfattar såväl arbetsmetodik som resultat. Vattenmyndighetens kansli i Bottenhavets distrikt finns på Länsstyrelsen i Västernorrlands län. Kansliet samordnar arbetet inom distriktet, utarbetar riktlinjer och direktiv för länsstyrelsernas arbete, leder distriktssamordningsgruppen, initierar referensgrupper för distriktet och hanterar informationsfrågor med avseende på direktivsarbetet och bereder ärenden för vattendelegationen. Bottenhavets vattendistrikt omfattar hela eller delar av sju län; Västerbottens län, Jämtlands län, Västernorrlands län, Dalarnas län, Gävleborgs län, Uppsala län och Västmanlands län. Dessutom omfattas delar av fyra fylken i Norge; Nordland, Nord-Tröndelag, Sör-Tröndelag och Hedmark. Länsstyrelsen i Västernorrlands län är vattenmyndighet för Bottenhavets vattendistrikt. I distriktet finns drygt sjöar och ett mycket stort antal vattendrag. Här finns ett av Europas kärnområden för flodpärlmussla och utter. Här finns också dricksvatten- tillgångar av hög kvalitet i framförallt grusåsarna. Gränserna för distriktet följer vattnets väg från Dalälven i söder till och med Leduån i södra Västerbotten. Landskapet är präglat av de stora älvarna Ångermanälven, Indalsälven, Ljungan, Ljusnan och Dalälven. Den största sjön är Storsjön i Jämtland. Även kustvattnet ut till en nautisk mil utanför de yttersta öarna ingår, från Nordmalingsfjärden i norr till och med Skutskärsfjärden. Distriktet har rikligt med vatten men statusen är inte god överallt. Det biologiska livet och vattenkvaliteten i många sjöar och vattendrag är framförallt påverkade av olika former av fysisk påverkan (vattenkraftutbyggnad, flottleder, skogs- och jordbrukspåverkan i närmiljön mm.) Även försurning i samband med snösmältningen, uppträder i vissa känsliga vatten. Höga kvicksilverhalter i insjöfisk som gädda och abborre förekommer. Även metaller som kadmium, koppar och zink har förhöjda halter i vissa områden. Kustvattnen är framförallt påverkade av organiska miljögifter. I delar av Gävlebukten, Sundsvallsbukten och Ångermanviken är övergödningen ett problem. Befolkningen är koncentrerad till de stora älvdalarna, till Storsjöbygden och till kusten. De största vattenpåverkande verksamheterna är skogsbruk, vattenkraftproduktion samt tung basindustri, framförallt cellulosaindustri.

14 Fakta om distriktet Total areal inklusive kustvatten: km2 Landareal: km2 Antal huvudälvar: 23 st Antal sjöar (>1 ha): st Kustlängd: km Befolkning: innevånare Antal län: 7 st Antal kommuner: 52 st I distriktet är andelen skog 71 %, våtmark 10 %, vatten 7,5 %, bebyggd mark 1 % och övrig mark 7,5 %. I tabellerna 1 (grundvatten) och 2 (ytvatten) sammanfattas status 2009 och riskbedömning 2015 för distriktets vattenförekomster. Mer information om vattenförekomsterna finns i databasen VISS. Tabell 1. Fakta om grundvattenförekomsterna i Bottenhavets vattendistrikt. Vattenförekomster... Grundvatten Antal 781 med god kemisk status år med sämre än god kemisk status år i risk att ha sämre än god kemisk status år med god Kvantitativ status år med sämre än god Kvantitativ status år i risk att ha sämre än god kvantitativ status år som ingår i skyddade områden 781 som omfattas av övervakningsprogram 33

15 Tabell 2. Fakta om ytvattenförekomsterna i Bottenhavets vattendistrikt. Vattenförekomster... Vattendrag Sjöar Övergångsvatten Kustvatten Hav Summa Antal med god eller hög ekologisk status år med sämre än god ekologisk status år i risk att ha sämre än god ekologisk status år med god kemisk status år med sämre än god kemisk status år i risk att ha sämre än god kemisk status år påverkade av försurning påverkade av övergödning påverkade av miljögifter påverkade av främmande arter påverkade av vattenuttag påverkade av flödesförändringar påverkade av kontinuitetsförändringar påverkade av morfologiska förändringar som ingår i skyddade områden som omfattas av övervakningsprogram utpekade som kraftigt modifierade vatten utpekade som konstgjorda vatten

16 Läsanvisning Denna läsanvisning syftar till att underlätta för läsaren genom att förklara samrådsmaterialets innehåll och användning utifrån: Förvaltningscykeln Disposition och innehåll i avsnitten i Förslag till Förvaltningsplan för Bottenhavets vattendistrikt Kartor, tabeller och länkar Utskrift Förvaltningsplanen finns dels i tryckt form med tillhörande CD-skiva, dels på vattenmyndigheternas webbplats När detta material läses på webben går det att klicka sig vidare via länkar till mer information, till exempel länkar till lagtexter, viktiga publikationer samt andra organisationers webbplatser. Förvaltningscykeln Vattenförvaltningen bedrivs i sexåriga cykler som innefattar ett antal återkommande moment. Varje cykel inleds med kartläggning och övervakning som resulterar i en bedömning av vattnets nuvarande status. Risken för att en vattenförekomst inte kommer att uppnå eller bibehålla god status vid cykelns slut bedöms med hjälp av statusklassificeringen, påverkansanalys och ekonomisk analys. Utifrån statusklassificeringen beslutas en miljökvalitetsnorm, vilken beskriver vilket mål som ska gälla för vattenkvaliteten i framtiden. För att uppnå eller upprätthålla denna norm görs ett åtgärdsprogram. Under hela förvaltningscykeln bedrivs ett aktivt arbete för att öka deltagande i vattenförvaltningen från alla berörda. Disposition och innehåll i avsnitten i Förslag till förvaltningsplan Dispositionen i förslag till förvaltningsplan är framtagen gemensamt mellan vattenmyndigheterna i syfte att öka användbarhet och läsbarhet. Förslag till förvaltningsplan inleds med Missiv, som berättar om samrådsmaterialet och hur synpunkter kan lämnas på materialet. I Beslut om förvaltningsplan kan man ta del av beslutet, som det kommer att se ut i december Observera att det föreliggande dokumentet är ett samrådsmaterial som synpunkter kan lämnas på. Det formella beslutet kommer att fattas i december Avsnittet Sammanfattning ger en översiktlig bild av förutsättningar i distriktet efter första förvaltningscykeln.

17 I Inledning ges en introduktion till arbetet inom vattenförvaltningen och dess legala grund. Därefter följer Information om vattenmyndigheten och distriktet, där det går att hitta information om vattenmyndigheten, dess organisation och legala grund, samt hur distriktet är avgränsat. Beskrivning av vattendistriktet fortsätter med att beskriva distriktet samt hur grundvattenrespektive ytvattenförekomsterna är avgränsade. I avsnittet Redovisning av register över skyddade områden finns information om de områden som omfattas av begreppet Skyddade områden enligt vattenförvaltningsförordningen. Information om den legala grunden samt tabeller där vattenförekomster som omfattas av ett visst skydd redovisas. Därefter följer Status 2008, som behandlar beskrivning av det nuvarande tillståndet i distriktets vatten och klassificering av samtliga vattenförekomster utifrån ett antal statusklasser. Statusklassificeringen är ett viktigt arbetsmoment som tillsammans med den ekonomiska analysen ligger till grund för vilka miljökvalitetsnormer som senare fastställs. I Påverkansanalys beskrivs hur arbetet för att reda ut orsakerna till att god vattenstatus inte nås bedrivits och resultatet av det. Påverkansanalysen är ett underlag för riskanalysen, dvs. bedömningen av huruvida god status nås eller ej, och är en förutsättning för att ta fram ett bra och realistiskt åtgärdsprogram. Nästa avsnitt heter Övervakning och beskriver det miljöövervakningsprogram som har fastställts för att beskriva och följa upp tillståndet i yt- och grundvatten. I programmet ingår kontrollerande och operativ övervakning samt övervakning av skyddade områden enligt andra EG-direktiv. Dessutom finns för grundvatten kvantitativ övervakning och för ytvatten undersökande övervakning. I Ekonomisk analys beskrivs den grundläggande ekonomiska analysen, det vill säga den ekonomiska betydelsen av vattenanvändningen och vilken kostnadstäckning som vattentjänster uppnår för statusen Riskbedömning 2015 beskriver arbetet med att bedöma risken för att en vattenförekomst inte kommer att uppnå god status till år 2015, alternativt kommer att ha en försämrad status år Riskanalysen utförs med hjälp av statusklassificeringen, påverkansanalysen och den ekonomiska analysen. Ett syfte är att identifiera de vattenförekomster, utöver de som inte uppnår god status, som ska omfattas av åtgärdsprogrammet. I avsnittet Sammanfattning av åtgärdsprogram sammanfattas åtgärdsprogrammet på distriktsnivå, och här kan även länkar till allt material som rör åtgärdsprogrammet hittas.

18 Sammanfattning av miljökvalitetsnormer beskriver hur arbetet med att fastställa miljökvalitetsnormer genomförts, och här hittas länkar till miljökvalitetsnormer för alla vattenförekomster, uppdelat per huvudavrinningsområde. Avsnittet Deltagande i vattenförvaltningen beskriver hur arbetet med samråd, samverkan och information till allmänheten bedrivits. Avsnittet Inför nästa förvaltningscykel kommer att skrivas under hösten 2009, som en utblick inför nästa förvaltningscykel. Denna utblick kommer att baseras på de inkomna samrådssynpunkterna på förslag till förvaltningsplan. I Underlagsmaterial hittas databaser och analysverktyg, ordlista, publikationer samt referensdokument. För referensdokument finns underrubriker baserat på vilken typ av dokument det rör sig om (direktiv, lag, osv.) eller upphovsman. Kartor, tabeller och länkar Många avsnitt innehåller kartor, som på webben dels går att se i litet format direkt i avsnittet, dels går det att klicka upp till en större karta, där det är möjligt att zooma in områden man är intresserad av. Tabellerna på webben är i de flesta fall komprimerade i avsnitten, vilket visas med ett plustecken. Genom att klicka på + (xx rader, Alla, Alla) så expanderas tabellen så all data syns. I många tabeller går det att välja ett avrinningsområde och/eller en kommun som man vill att data ska visas för. Välj området och/eller kommun och klicka sedan på Sök. Observera att det ibland kan ta lite tid innan data visas. När sökningen är klar syns det vilket område som valts i raden, till exempel - (4 rader, Kustområde (SE97098), Båstad). Minustecknet indikerar att tabellen är expanderad. Utskrift I varje avsnitt finns på webben möjlighet att skriva ut hela avsnittet som en pdf-fil. Önskar man skriva ut enskilda sidor att är det enklast att skriva ut i webbläsaren. Hela förvaltningsplanen går att skriva ut från avsnittet Sammanfattning.

19 Förslag till Förvaltningsplan för Bottenhavets vattendistrikt Innehållsförteckning Samråd kring förslag till förvaltningsplan för Bottenhavets vattendistrikt Beslut om förvaltningsplan för Bottenhavets vattendistrikt Sammanfattning Läsanvisning Inledning 1 Information om vattendistriktet 5 Beskrivning av vattendistriktet 9 Redovisning av register över skyddade områden 22 Status Påverkansanalys 46 Övervakning 74 Ekonomisk analys 87 Riskbedömning Sammanfattning av åtgärdsprogram 100 Sammanfattning av miljökvalitetsnormer 103 Delprogram och delförvaltningsplaner 107 Deltagande i vattenförvaltningen 108 Inför nästa förvaltningscykel 116 Underlagsmaterial 117

20 Förslag till Förvaltningsplan för Bottenhavets vattendistrikt

21 Inledning Bakgrund Inom EU antog alla länder år 2000 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, även kallat ramdirektivet för vatten. Riksdagen och regeringen beslutade om nationell lagstiftning, vilket innebar en komplettering av miljöbalken och en särskild förordning, Förordning om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön SFS 2004:660, vattenförvaltningsförordningen, samt organisation för den svenska vattenförvaltningen. Ramdirektivet för vatten har sin grund i en djup insikt om att Europas invånare måste vårda sina vattenresurser bättre om inte framtida generationer ska få sänkt levnadsstandard. Vidare en insikt om att vatten är gränslöst, och att vi, om vi ska kunna försäkra oss om en god tillgång på bra vatten, måste samarbeta över nationsgränser såväl som andra administrativa gränser. Sveriges 21 länsstyrelser har gemensamt ansvar för att förvalta kvaliteten på vattenmiljön i hela landet. Fem länsstyrelser är utsedda till vattenmyndigheter och ansvarar för beslut och samordning inom respektive regionala ansvarsområde. Arbetet innebär att Sverige ska kartlägga vattenmiljöer, fastställa mål/kvalitetskrav samt upprätta åtgärdsprogram där det behövs och övervaka vattenmiljöerna för att uppnå målet god vattenstatus till år Arbetet inom vattenförvaltningen i Sverige ska vara öppet och ske i dialog med alla berörda. Det är även viktigt att bästa tillgängliga kunskap används om tillstånd i och användning av vattenresurserna samt om vilka möjliga åtgärder som finns och som fungerar. Därför måste arbetet så långt möjligt bedrivas i samverkan mellan alla berörda. Alla kan påverka besluten genom att delta i samverkan, samråd och dialog. Syfte och mål Förvaltningsplan för Bottenhavets vattendistrikt är en sammanställning av kunskap om vattnen i distriktet och en analys av vad som behöver göras för att nå ramdirektivets mål om god vattenstatus. Processen med att utarbeta förvaltningsplanen, liksom planen i sig, förväntas bli de huvudsakliga verktygen för information och kommunikation mellan myndigheterna och alla som på något sätt berörs av vattenfrågorna i distriktet, alltså i princip alla som bor och lever där. Förvaltningsplanen ska förnyas vart sjätte år och blir en rullande verksamhetsberättelse och ett sätt att ge underlag för myndigheternas planering samt att informera och rapportera om vattenförvaltningen i distriktet. Det är där man kan få en bild av hur det står till med vattnet 1

22 och vattenmiljön förvaltningsplanen ska spegla helheten: tillstånd och användning, påverkan samt mål/kvalitetskrav, åtgärder och övervakning av våra vatten. Det övergripande målet med vattenförvaltningen är att nå god kvalitet, god vattenstatus i alla vatten senast år Utifrån nuläget ska det beslutas om miljökvalitetsnormer för alla vattenområden. Uppgiften de närmaste åren är att verka för att vatten med sämre kvalitet på vattenmiljön ska bli bättre, medan vatten som redan är bra ska bevaras. God vattenstatus skall avvägas mot andra samhällsintressen. Det kan ibland leda till att det sätts andra lägre mål för vissa vattenförekomster som anpassas till de rådande förhållandena, till exempel i vattendrag som är utbyggda för vattenkraft. I andra fall kan det innebära ett högre kvalitetsmål för vissa vattenförekomster, till exempel om det finns särskilt värdefulla vattenmiljöer eller arter. Figur 1. Rännöå. Foto: Länsstyrelsen i Västernorrlands län. 2

23 Omfattning Vattenförvaltningen omfattar alla förekomster av sjöar, vattendrag, kust- och grundvatten inom Sverige, oavsett storlek eller andra egenskaper. Av praktiska skäl sätts en nedre storleksgräns vid beskrivningen och typindelningen av vattenförekomsterna. Vattenområden inom en sjömil (1852 m) utanför kustens och skärgårdarnas yttersta skär och kobbar (den så kallade baslinjen) omfattas också av vattenförvaltningen. Organisation Riksdagen beslutade i mars 2004 att Sverige ska delas in i fem vattendistrikt med en vattenmyndighet i varje distrikt. En länsstyrelse i varje vattendistrikt har utsetts till vattenmyndighet med ansvar för förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön inom distriktet. De fem vattenmyndigheterna är: Länsstyrelsen i Norrbottens län Bottenvikens vattendistrikt Länsstyrelsen i Västernorrlands län Bottenhavets vattendistrikt Länsstyrelsen i Västmanlands län Norra Östersjöns vattendistrikt Länsstyrelsen i Kalmars län Södra Östersjöns vattendistrikt Länsstyrelsen i Västra Götalands län Västerhavets vattendistrikt På Sveriges alla länsstyrelser finns beredningssekretariat som sköter en stor del av det operativa arbetet inom vattenförvaltningen. Organisationen av vattenmyndigheterna styrs av: vattenförvaltningsförordningen förordning (2007:825) med länsstyrelseinstruktion miljöbalk SFS 1998:808 Vattendelegationerna Sveriges fem vattendelegationer fattar beslut om miljökvalitetsnormer, åtgärdsprogram och förvaltningsplaner. Ordförande i delegationen är landshövdingen vid den länsstyrelse som utgör vattenmyndighet. Vattendelegationen är sammansatt av sakkunniga från både länsstyrelser, kommuner och andra instanser. De representerar inte sin organisation. Delegationen består av högst elva ledamöter som utses av regeringen för en treårsperiod. 3

24 Samråd Ett viktigt mål för vattenförvaltningen är att involvera organisationer och medborgare som berörs av vattenfrågor i förvaltningsprocessen. Alla har getts tillfälle att yttra sig över de planer och program som tagits fram genom offentliga samråd och kungörelser. Vattenmyndigheterna och länsstyrelserna har även bedrivit ett informations- och kontaktarbete genom olika möten och aktiviteter i syfte att åstadkomma en långsiktig samverkan mellan berörda aktörer. Formella samråd har genomförts i tre perioder: Arbetsprogram samarbete för bättre vatten, samrådstid 1 februari till 1 augusti 2007 Översikt av väsentliga frågor inför förvaltningsplan för Bottenhavets vattendistrikt, samrådstid 1 februari till 1 augusti 2008 Förslag till förvaltningsplan för Bottenhavets vattendistrikt, samrådstid 1 mars till 1 september 2009 Det fullständiga dataunderlaget finns i databasen VISS. Databasen uppdateras löpande, och innehåller alltid den senaste informationen. Detta förslag till förvaltningsplan baseras på VISS så som den såg ut den 22 januari Informationen kommer därefter inte att uppdateras i förslag till förvaltningsplanen. Aktuellt dataunderlag kan däremot hämtas i VISS som löpande uppdateras i takt med att ny information tas fram. 4

25 Information om distriktet Vattenmyndigheten Vattenmyndigheten för Bottenhavets vattendistrikt Länsstyrelsen i Västernorrlands län Härnösand Myndighetens rättsliga ställning samt rättsliga och administrativa ansvar Vattenmyndighetens instiftande regleras av miljöbalken. Vattenförvaltningsförordningen och förordning med länsstyrelseinstruktion reglerar vattenmyndighetens ansvar och uppdrag. Vattenmyndigheten ska; ansvara för förvaltningen av kvalitén på vattenmiljön inom distriktet möjliggöra och uppmuntra till deltagande av alla berörda parter tillse att kartläggning och analys genomförs enligt ramdirektivet för vatten upprätta register över skyddade områden fastställa kvalitetskrav för vattenförekomster och skyddade områden besluta om vattenförekomster kan undantas från satta kvalitetskrav upprätta förvaltningsplan för distriktet enligt vattenförvaltningsförordningen bilaga 1 upprätta åtgärdsprogram för distriktet tillse att ett miljöövervakningsprogram enligt ramdirektivet för vatten upprättas och genomförs till Naturvårdsverket lämna de förvaltningsplaner, åtgärdsprogram och andra uppgifter som verket behöver för rapportering enligt ramdirektivet för vatten samverka med berörda länsstyrelser i respektive delområde Vattenmyndigheten får enligt förordningen med länsstyrelseinstruktion överlåta åt distriktets länsstyrelser att ansvara för samordningen inom beslutade delområden. Syftet är att utnyttja existerande infrastruktur och kunskap samt att skapa förutsättningar för regional och lokal samverkan. Länsstyrelserna har för sina respektive län det övergripande ansvaret för regionalt miljömålsoch uppföljningsarbete, är samordnande regional miljömyndighet och är också regional miljöbalksmyndighet. Länsstyrelsernas roll i arbetet med förvaltning av vattenmiljön regleras i vattenförvaltningsförordningen respektive förordning med länsstyrelseinstruktion. 5

26 Länsstyrelserna ska; biträda i samordningen av arbetet med förvaltningen av vattendistriktet biträda vattenmyndigheten och om vattenmyndigheten så beslutar ansvara för utarbetande av förslag till miljökvalitetsnormer, åtgärdsprogram, förvaltningsplaner och miljöövervakningsprogram samt genomförande av åtgärdsprogram och miljöövervakning i distriktets delområden. stötta och medverka till bildandet av vattenråd Vattenmyndighetens kansli Vattenmyndighetens kansli i Bottenhavets distrikt finns på Länsstyrelsen i Västernorrlands län. Kansliet samordnar arbetet inom distriktet, utarbetar riktlinjer och direktiv för länsstyrelsernas arbete, leder distriktssamordningsgruppen, initierar referensgrupper för distriktet och hanterar informationsfrågor med avseende på direktivsarbetet och bereder ärenden för vattendelegationen. Vattendelegationen Vattendelegationen i Bottenhavets vattendistrikt består av: Ordförande: Bo Källstrand, landshövding i Västernorrlands län Marie Berglund Eija Carlén Catharina Ekelund Inger Eriksson Stig Högberg Anders Lindh Leif Lindholm Lars Nyberg Lennart Lindeström Elisabet Yngström 6

27 Vattendistriktets omfattning Bottenhavets vattendistrikt omfattar hela eller delar av sju län; Västerbottens län, Jämtlands län, Västernorrlands län, Dalarnas län, Gävleborgs län, Uppsala län och Västmanlands län. Dessutom omfattas delar av fyra fylken i Norge; Nordland, Nord-Tröndelag, Sör-Tröndelag och Hedmark. Länsstyrelsen i Västernorrlands län är vattenmyndighet för Bottenhavets vattendistrikt. På varje länsstyrelse i distriktet finns ett beredningssekreteriat som skall hjälpa vattenmyndigheten med att genomföra ramdirektivet för vatten. I distriktet finns 23 huvudavrinningsområden (haron). Distriktets och huvudavrinningsområdenas avgränsningar visas i karta 1. För att på bästa vis utnyttja befintlig kunskap om vatten och resurser har Bottenhavets vattendistrikts huvudavrinningsområden delats in i 13 delområden och huvudansvariga länsstyrelser har utsetts. Västernorrlands län är ansvarigt län för delområdena Norra Ångermanlands skogsvattendrag, Ångermanälven, Norra Ångermanlands kustvatten, Bottenhavets kustvatten, Södra Ångermanlands kustvatten och Medelpads kustvatten. Jämtlands län är ansvarigt län för Indalsälven och Ljungan. Gävleborgs län är ansvarigt län för Gästriklands skogsvattendrag, Hälsinglands kustvatten och Gästriklands kustvatten. Dalarnas län är ansvarigt län för Dalälven. 7

28 Karta 1. Vattendistriktets avgränsning och dess viktigaste avrinningsområden. 8

29 Beskrivning av vattendistriktet Bottenhavets vattendistrikts area, inklusive kustvatten, är ca km2 och befolkningsmängden är ca personer. Befolkningen är koncentrerad till de stora älvdalarna, till Storsjöbygden och till kusten. Distriktet omfattar huvudavrinningsområdena från och med Leduån (i norr) till och med Dalälven (i söder). Området inkluderar Vapstälven, mellanliggande kustområden samt områden mellan Bottenvikens och Bottenhavets vattendistrikt som dränerar direkt till Nordmalingsfjärden eller Yttre Nordmalingsfjärden. Även områden mellan Bottenhavets och Norra Östersjöns vatten-distrikt som dränerar direkt till Skutskärsfjärden eller Gävlebuktens utsjövatten ingår. I distriktet finns 23 huvudavrinningsområden, dvs. avrinningsområden som är större än 200 km². Hit hör bland annat Ångermanälven, Indalsälven, Ljungan, Ljusnan och Dalälven. Figur 2. Högklinten. Foto: Länsstyrelsen i Västernorrlands län. 9

30 De dominerande bergarterna är sedimentära bergarter och granit. I väst avgränsas distriktet av fjällen. Längs Västernorrlands kust sträcker sig världsarvsområden Höga kusten. Höga kusten är ett av de bästa exemplen i världen på hur nedisning och landhöjning påverkar jordytan. Den relativa landhöjningen uppgår till 285 meter över nuvarande havsyta. Stora grundvattentillgångar med dricksvatten av hög kvalitet finns framför allt i sand- och grusavlagringar. Även ytvatten används på flera håll som dricksvatten. Av de drygt sjöar i distriktet är den största Storsjön i Jämtlands län. Vattendragen är viktiga för skogsindustrin och i många av distriktets vattendrag finns vattenkraftverk som är viktiga ur samhällsaspekt. Dessa påverkar vattentillgången och ekosystem. 10

31 Grundvatten Grundvattenförekomsternas lokalisering och gränser Ramdirektivets definition av grundvattenförekomst ger ingen exakt vägledning om hur de ska avgränsas mer än att grundvattenförekomster ska avgränsas så att de möjliggör en lämplig beskrivning av kvantitativ och grundvattenkemisk status. Detta betyder inte att en grundvattenförekomst måste avgränsas så att geologiska/hydrogeologiska karakteristika eller föroreningskoncentrationer är homogena inom förekomsten. Sveriges viktigaste grundvattenförekomster för dricksvattenförsörjningen finns i sand- och grusavlagringarna samt i den sedimentära berggrunden. Fokus har lagts på avgränsning av grundvattenförekomster i sand- och grusavlagringar eftersom data varit lättillgängliga, samt att uttagen för vattenförsörjning är relativt stora. Inom den regionala hydrogeologiska karteringen har grundvattenförekomster i sedimentär berggrund översiktligt avgränsats. Även några större moränakviferer har avgränsats. Grundvattenförekomster i sprickakviferer i urberg har inte kunnat avgränsas inom ramen för vattenförvaltningen eftersom det kräver kännedom om bl.a. de vattenförande sprickornas frekvens och riktning. Uttagen i dessa förekomster är oftast små jämfört med uttagen i sandoch grusavlagringar och sedimentär berggrund. Ett antal större vattentäkter i urbergsakviferer har dock schematiskt avgränsats. Figur 3. Grundvatten som sipprar ut från urberg. Foto: Pernilla Öhrström, Länsstyrelsen i Västernorrlands län. 11

32 Karta 2. Grundvattenförekomsternas lokalisering och gränser. 12

33 För grundvattenförekomster i sand- och grusavlagringar baseras avgränsningarna på uttagsmöjligheter ur de vattenförande jordlagren som har bedömts i samband med sammanställning av regionala hydrogeologiska data (SGU serie Ah, anpassad för skala 1: ) och lokala hydrogeologiska data (SGU serie An, anpassad för skala 1:50 000). Där lokala hydrogeologiska data varit tillgängliga har grundvattenförekomster avgränsats för alla ytor där bedömd uttagsmöjlighet överstiger 1 l/s. Där endast regionala hydrogeologiska data varit tillgängliga har grundvattenförekomster avgränsats om de i någon del har ytor vars bedömda uttagskapacitet överstiger 25 l/s. För mer information, se SGU:s Kortfattad manual för arbeten inom svensk vattenförvaltning grundvatten

34 Ytvatten Kartläggning av ytvattenförekomsternas lokalisering och gränser I Naturvårdsverket skrivelse Utpekande av ytvattenförekomster beskrivs principerna för hur indelningen av ytvattenförekomster ska gå till. Utgångspunkten för indelning är att sjöar och vattendrag indelas så att homogenitet i skalan 1: avseende kategori, typ och status uppnås. Indelningen utförs så att storleken på vattenförekomsten inte underskrider 1,0 km 2 för sjöar eller 10 km 2 tillrinningsområde för vattendrag. En komplettering med mindre sjöar och vattendrag kan göras utifrån ett antal tilläggskriterier. Relevanta Natura 2000-områden med limniska habitat/arter som har fastställts enligt habitatdirektivet eller fågeldirektivet. Skyddade områden enligt andra EU-direktiv i första hand fiskvattendirektivet och badvattendirektivet. Områden för uttag av dricksvatten som ger mer än 10m 3 per dag eller betjänar mer än 50 personer. Ekologisk värdefulla vatten som finns utpekade i Naturvårdsverkets databas värdefulla vatten. Sjöar och vattendrag som påverkar en vattenförekomst enligt ovan på ett betydande sätt. En vattenförekomst skall vara också vara sammanhängande och kan därför inte bestå av geografiskt åtskilda delar. Den nätverksbildade röda kartan i skala 1: har varit grunden. De mindre sjöar och vattendrag som inte uppfyller ovanstående urvalskriterier för att pekas utom som vattenförekomster kallas i Naturvårdsverkets skrivelse för övrigt vatten. Kust och övergångsvatten har avgränsats av SMHI efter ramdirektivets definition. I Bottenhavets vattendistrikt finns 3679 avgränsade ytvattenförekomster som är sjöar, 7369 som är vattendrag och 62 kustvattenförekomster. I distriktet finns inga avgränsade övergångsvatten. Uppgifter om vattenförekomster lagras i VISS. 14

35 Karta 3. Ytvattenförekomsternas lokalisering och gränser. 15

36 Typindelning av ytvattenförekomster och kustvatten Alla vattenförekomster skall hänföras till en typ. Genom att skapa grupper (typer) av vattenförekomster som liknar varandra efter t.ex. klimat, naturgeografisk region, geologi, höjd över havet, storlek och djup, kan man bedöma vattenförekomsterna efter gemensamma referensvärden. Sjöar och vattendrag skall typas inom en av de sju limniska ekoregionerna och med hjälp av storleks- och vattenkemiska kriterier. För övergångs- och kustvatten är två övergångsvattentyper och 23 kustvattentyper definierade med hjälp av kemiska och fysikaliska kriterier. Fördelningen av övervakningsstationer av vatten inom distriktet ska spegla typindelningen för vattenförekomsterna. Samordningen av övervakningen kan ske på ett sådant sätt att ovanliga typer inte övervakas inom ett distrikt om de är vanligare eller övervakas i ett annat distrikt. Naturvårdsverkets handbok Kartläggning och analys av ytvatten, kapitel 4, beskriver typning av vattenförekomster i ytvatten. SMHI rapport Indelning av svenska övergångs- och kustvatten i typer enligt ramdirektivet för vatten beskriver typindelningen av kust- och övergångsvatten. Bottenhavets distrikt kan delas upp i följande fyra limniska regioner; fjällen över trädgränsen, Norrlands inland under trädgränsen och över högsta kustlinjen, Norrlands kust under högsta kustlinjen och sydöst söder om norrlandsgränsen och inom vattendelaren till Östersjön och under 200 möh. Sjöar Den vanligaste vattentypen är små djupa klara sjöar med låg bakgrundsalkalinitet i Norrlands inland under trädgränsen och över högsta kustlinjen (980 st). De näst vanligaste typerna finns även de i Norrlands inland under trädgränsen och över högsta kustlinjen och är av typerna grund, liten, humös, låg bakgrundsalkalinitet (488 st) och djup, liten, humös, låg bakgrundsalkalinitet (435 st). Vattendrag Den vanligaste typen är små humösa vattendrag med låg bakgrundsalkalinitet i Norrlands inland under trädgränsen och över högsta kustlinjen (1625 st). De näst vanligaste är vattendrag i Norrlands inland, under trädgränsen över högsta kustlinjen med typen liten, klar, låg bakgrundsalkalinitet (1312 st) och i Norrlands kust, under högsta kustlinjen, av typen liten, humös, låg bakgrundsalkalinitet (1172 st). Baserat på ytvattentyperna ska antalet övervakningsstationer i respektive ytvattenkategori spegla den faktiska fördelningen av vattenförekomster mellan de olika ytvattentyperna inom ett distrikt. Samordningen av övervakningen kan ske på ett sådant sätt att ovanliga typer inte övervakas inom ett distrikt om de är vanligare eller övervakas i ett annat distrikt. 16

37 Karta 4. De limniska ekoregionernas fördelning i Sverige. 17

38 Tillvägagångssätt för fördjupad karakterisering av sjöar och vattendrag i Bottenhavets vattendistrikt indikativ modell För att kartlägga av naturgivna förutsättningar, bedöma graden av påverkan, genomföra statusklassning samt riskanalys på ett sätt som vattendirektivet kräver behövs inte bara en grundlig fältkartering (biotopkartering, djupkartering mm) utan även omfattande biologisk och vattenkemisk provtagning. Det finns tyvärr mycket lite biologiska och vattenkemiska provtagningar som kan användas till kartläggningen i Bottenhavets vattendistrikt. Den hydromorfologiska kartering som finns att tillgå i distriktet är dessutom av ringa omfattning. Den stora bristen på data från fältkarteringar och provtagningar innebär att ett modellbaserat angreppssätt är nödvändigt för att genomföra den kartläggning av status, risk och miljöproblem som kan utgöra grunden för miljökvalitetsnormer och åtgärdsplanering. Med hjälp av en s.k. indikativ modell som bygger på stegvis modellering/kartering och bedömning har Bottenhavsdistriktets inlandsvatten kunnat påverkansbedömas, status- och riskbedömas. Modelleringen/ karteringen har en grundstruktur bestående av sjöar och vattendragssträckor och delavrinningsområden till dessa. Grundstrukturens huvudfunktion är att den skall utgöra en verklighetsanpassad och praktisk nivå för hela vattenvårdsarbetet i samverkan med allmän-heten. En annan funktion för grundstrukturen är att kunna fungera som grund för urval av vattenförekomster. Underlaget till grundstrukturen för sjöar och vattendrag har i huvudsak hämtats från de GISskikt kopplat till röda kartan som färdigställts hos SMHI. Förutom ett polygonskikt för sjöar har SMHI skapat ett nätverksbildat linjeskikt (sammanhängande och flödesriktigt) för vattendrag. Eftersom röda kartan har brister framförallt när det gäller vattendrag görs nödvändiga kompletteringar med vatten från blå kartan. Indelningen har gjorts så att storleken inte underskridit 10 ha för sjöar och strömordning 3 (utifrån blå kartan) för vattendrag. Vissa mindre kompletteringar av grundstrukturen har genomförts eftersom det finns ett antal kända mindre sjöar och vattendrag som också är av stort allmänt intresse. En individuell behovsprövning har därför genomförts utifrån känd kunskap om Status och miljöproblem Sjöar och vattendrag som ingår i kalkningsverksamhetens målområden (försurade och kalkade vatten). Övergödda vatten. Metall- eller miljögiftsbelastade vatten. Referenssjöar och referensvattendrag. Sjöar och vattendrag som pekats i det regionala miljömålsarbetet, vatten som skall restaureras. 18

39 Skyddsvärda vatten Skyddsområden för vattentäkter. Natura 2000-områden med vattenhabitat/limniska naturaarter. Vatten som hyser arter som enligt habitatdirektivet skall skyddas genom särskilda bevarandeområden, t.ex. flodpärlmussla. Sjöar och vattendrag som pekats i det regionala miljömålsarbetet, vatten som är värdefulla och bör skyddas. Vattenanknutna riksintressen. Limniska naturreservat. Vatten som hyser hotade limniska arter enligt svenska rödlistan. Vatten med skyddsvärda fiskstammar. Vattendragssträckor som är viktiga lek- och uppväxtområden för fisk. Fisktomma sjöar som hyser fiskpredationskänsliga arter som t ex större vattensalamander. Grundstrukturen innehåller 7015 sjöar och 9699 vattendrag av allmänt intresse. Vattnen har delats in i vattenförekomster och övrigt vatten utifrån indelningskriterierna i Naturvårdsverkets skrivelse Utpekande av vattenförekomster. Utpekande av kraftigt modifierade vatten och konstgjorda vatten Kraftigt modifierade vatten Utpekandet av kraftigt modifierade vatten, KMV, har gjorts baserat på ett urval av kriterierna som finns i Naturvårdsverkets förslag till vägledning om kraftigt modifierade och konstgjorda vattenförekomster enligt förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön. Grundkriteriet är att den ekologiska statusen skall vara måttlig eller sämre. Följande parametrar kopplade till tydliga väsentliga förändringar i den hydrologiska regimen eller morfologin har sedan använts för att peka ut KMV: Vattendrag Permanent torrlagda vattendragsträckor. Vattendragsträckor där nolltappning förekommer tidvis i den naturliga fåran nedströms en kraftverks- eller en sjöregleringsdamm. Vattendragsträckor där minimitappning förekommer tidvis eller kontinuerligt i den naturliga fåran nedströms en kraftverks- eller en sjöregleringsdamm. Vattendragsträckor med en reducerad medellågvattenföring (MLQ) på minst 20% Vattendragsträckor som till minst 70 % är modifierade med avseende på strandlinjen (strandskoningar, erosionsskydd mm) 19

40 Figur 4. Samma vattendrag, torrlagd respektive med flöde. Foto:Lena af Geijerstam-Unger, Länsstyrelsen i Västernorrlands län. Sjöar Sjöar med en regleringsamplitud på minst 3 meter. Ändrad vattenkategori från vattendrag till sjö. Kust Kustvattenförekomster som till minst 70 % är modifierade med avseende på strandlinjen (kajer, strandskoningar mm) och som innehåller en hamn som bedömts vara av riksintresse. I Bottenhavets vattendistrikt är hamnarna i Sundsvall och Gävle av riksintresse. En expertbedömning har också gjorts huruvida den fysiska återställning som är nödvändig för att uppnå god ekologisk status får betydande negativ inverkan på kraftproduktion, andra samhällsnyttiga verksamheter eller miljön i stort. I Bottenhavets distrikt finns det sammanlagt 332 vattenförekomster som klassats som KMV, 133 sjöar, 198 vattendrag och 1 kustvatten, Sundsvallsfjärden. Fördelningen per delområde visas i Tabell 3. 20

41 Tabell 3. KMV i Bottenhavets distrikt Delområde Sjöar Vattendrag Summa Dalälven Gästriklands skogsvattendrag Hälsinglands skogsvattendrag Indalsälven Ljungan Ljusnan Norra Ångermanlands skogsvattendrag Ångermanälven Kustvatten 1 Konstgjorda vatten Med ett konstgjort vatten (KV) avses ett ytvatten som har skapats av människor på en plats där det tidigare inte fanns något vatten. I Ljungans delområde är ett vattendrag som är klassat som KV. I Ångermanälvens delområde är en sjö och två vattendrag klassade som KV. 21

42 Redovisning av register över skyddade områden Enligt vattenförvaltningsförordningen ska vattenmyndigheterna upprätthålla ett register över skyddade områden för varje vattendistrikt. Registret ska innehålla de vattenförekomster inom vattendistriktet som har förklarats kräva särskilda skydd enligt viss gemenskapslagstiftning för skyddet av deras yt- och grundvatten eller för bevarandet av livsmiljöer och arter som är direkt beroende av vatten. Registret ska lista dels alla vattenförekomster som berörs av de aktuella skydden och dels de skyddade områdena. Områdets geografiska avgränsning, områdets namn, typ av områdesskydd, svensk lagstiftning som skyddar området samt syftet med skyddet ska framgå. Följande kapitel utgör register för skyddade områden enligt vattenförvaltningsförordningen och Naturvårdsverkets föreskrifter om kartläggning och analys av ytvatten enligt förordningen om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön. I text, tabeller och karta redovisas de obligatoriska uppgifterna för de skyddade områdena samt de berörda vattenförekomsterna. I Sverige ansvarar flera olika myndigheter för det som enligt vattenförvaltningsförordningen kallas för skyddade områden och vattenmyndigheterna tillgängliggör detta i Vattenkartan. Vattenkartan hålls uppdaterat av vattenmyndigheterna. I databasen VISS går det att se vilka skydd som berör en viss vattenförekomst och där är det möjligt att länka sig till mer information hos de myndigheter som ansvarar för det skyddade området i Sverige. Uttrycket skyddade områden enligt vattenförvaltningsförordningen skiljer sig från skyddade områden enligt 7 kapitlet miljöbalken. Skyddade områden enligt vattenförvaltningsförordningen är ett begrepp som i sig inte innebär att områden behöver ha ett formellt skydd. Men med anledning av de krav som anges i vattenförvaltningsförordningen, till exempel normer och åtgärder, får de ett visst skydd. Miljöbalkens 7 kapitel reglerar olika former av områdesskydd, till exempel strandskydd, miljöskyddsområden, vattenskyddsområde, naturreservat och nationalparker, varav en del av dessa är vattenområden. Skyddade områden i vattenförvaltningsförordningen omfattar även dricksvattenförekomster som inte har ett vattenskyddsområde enligt miljöbalken, varför begreppet är bredare än i 7 kapitlet miljöbalken. För mer information se Naturvårdsverkets faktablad Skyddade områden enligt Förordning (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön. Tabell 3 och Kartorna 5 och 6 visar omfattningen av skyddade områden i Bottenhavets vattendistrikt. 22

43 Tabell 4. Antalet skyddade områden per kategori enligt vattenförvaltningsförordningen. Skyddade områden Direktiv Omfattning i distriktet Dricksvattenförekomster: yt- och grundvatten Ramdirektivet för vatten, artikel vattentäkter varav 180 finns i grundvattenförekomster Ekonomiskt betydelsefulla vattenlevande djur- och växtarter Fiskvattendirektivet 57 områden, de flesta belägna i Indalsälvens avrinningsområde Ekonomiskt betydelsefulla vattenlevande djur- och växtarter Skaldjursdirektivet Inga områden Rekreationsvatten/Badvatten Badvattendirektivet 9 badplatser, varav 6 vid sjöar och 3 vid kusten Känsliga utsläpp näringsämnen Nitratdirektivet Inga områden Känsliga utsläpp näringsämnen Kväve Avloppsdirektivet Inga områden Känsliga utsläpp näringsämnen Fosfor Avloppsdirektivet Hela distriktet Livsmiljöer och arter - Natura 2000 Art- och habitatdirektivet 2330 områden Livsmiljöer och arter - Natura 2000 Fågeldirektivet 1141 områden 23

44 Karta 5. Distriktets skyddade områden enligt direktiven om badvatten, skaldjur, fiskvatten, dricksvatten, nitrat och avlopp. 24

45 Karta 6. Distriktets skyddade områden enligt art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet. 25

46 Dricksvattenförekomster Enligt ramdirektivet för vatten (bilaga IV och artikel 7) är dricksvattenförekomster skyddade områden. Med dricksvattenförekomster avses de vattenförekomster som ger mer än 10 m3 dricksvatten per dag i genomsnitt eller som betjänar mer än 50 personer, eller som är avsedda för sådan framtida användning. Det är storleken på dricksvattenuttaget, eller framtida dricksvattenuttag, som avgör om en vattenförekomst är en dricksvattenförekomst eller inte. Skyddet gäller både ordinarie och reservvattentäkter och såväl för dricksvattenuttag för permanent- som för fritidsbruk samt både yt- och grundvattenförekomster. Alla definierade dricksvattenförekomster är skyddade områden och skall ingå i registret för skyddade områden. Syftet med detta är att skydda dricksvatten och för att garantera att tillgången på dricksvatten är av god kvalitet. I Sverige finns också en annan typ av skydd för dricksvatten i form av vattenskyddsområde enligt 7 kap Miljöbalken. En dricksvattenförekomst ska dock inte förväxlas med vattenskyddsområde. Endast vissa dricksvattenförekomster omfattas av vattenskyddsområde. Vattenskyddsområdet för en dricksvattenförekomst kan exempelvis omfatta en hel dricksvattenförekomst och omgivande markområden eller avgränsas till tillrinningsområdet för själva uttagspunkten. Dricksvattenförekomstens gränser sammanfaller dock alltid med själva vattenförekomstens gränser. Det kan också förekomma flera vattentäkter i en vattenförekomst, vilket i sin tur innebär att det kan förekomma flera vattenskyddsområden enligt 7 kap MB inom en och samma dricksvattenförekomst. Information om grund- och ytvattentäkter samlas i databasen för grundvattenförekomster och vattentäkter (DGV) som förvaltas och utvecklas av SGU. Information om de grund- och ytvattenförekomster som klassas som dricksvattenförekomster samlas i VISS. I dagsläget är inte alla vattentäkter klassade som vattenförekomster och dessa ingår därför inte i arbetet under denna förvaltningscykel. Mer information om detta finns i underkapitlet Grundvatten i kapitlet Beskrivning av vattendistriktet. I Bottenhavet finns ca 180 drickvattenförekomster i sand- och grusavlagringar samt ett 30-tal i ytvatten. Områden för skydd av ekonomiskt betydelsefulla vattenlevande djur- eller växtarter Områden som har fastställts för skydd av ekonomiskt betydelsefulla vattenlevande djur- eller växtarter omfattas av fiskvattendirektivet(78/659/eeg) och skaldjursdirektivet (79/923/EEG). Målet för fiskvattendirektivet är att bevara eller förbättra kvaliteten på strömmande eller stillastående sötvatten där fisk lever eller skulle kunna leva om föroreningarna där kunde minskas eller elimineras. Dessa områden är antingen laxfiskvatten, som är fiskvatten där fiskar som lax, öring, sik, siklöja, nors och harr lever eller skulle kunna leva, eller är områdena annat fiskvatten som hyser eller skulle kunna hysa gädda, abborre, ål och karpfiskar. 26

47 Fiskvattenområden i Sverige framgår av bilagan till Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2002:6) med förteckning över fiskvatten som ska skyddas enligt förordning (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten. Det finns 28 fiskvattenområden i hela landet. I Bottenhavets vattendistrikt omfattas vattendrag inom Indalsälvens, Ljungans, Lögdeälvens och Storsjöns avrinningsområden av fiskvattendirektivet. Skaldjursdirektivet tillämpas i Sverige på musselvatten. Med musselvatten menas kustvatten eller bräckt vatten som behöver skyddas eller förbättras för att göra det möjligt för musslor att leva och växa till i dessa vatten. Det finns ett 30-tal musselvatten i Sverige, samtliga musselvatten är belägna på västkusten i Västerhavets vattendistrikt. De områden som skyddas som musselvatten framgår av bilagan till Länsstyrelsens i Västra Götalands län förteckning (14 FS 2007:554) över musselvatten som ska skyddas enligt förordningen (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten. Rekreationsvatten/badvatten Sverige har inte fastställt några andra rekreationsvatten än badvatten, vilka omfattas av det nya badvattendirektivet (2006/7/EG). Badvattendirektivet har införlivats i svensk rätt genom förordning och via föreskrift (NSF 2008:08). Enligt den ska medlemsstaterna föra ett register över badplatser med många badande(200 personer i snitt dagligen under säsongen). Kommunerna har ansvar för badplatsernas utpekande, övervakning och rapportering. Det innebär bland annat för kommunerna att fastställa kontrollplaner, ta prover samt bedöma vattnen så att badvattnen kan klassificeras och lämpliga åtgärder kan vidtas vid dålig kvalitet. Badvattnen ska kvalificeras enligt: "dålig", "tillfredsställande", "bra" eller "utmärkt". Alla länder ska årligen rapportera sina badvattens kvalitet till kommissionen och Naturvårdsverket ansvarar för Sveriges rapportering. Ca 200 badplatser är utpekade i landet. I Bottenhavet vattendistrikt omfattas nio badplatser av badvattendirektivet. Av dessa är sex belägna vid sjöar och tre vid kusten. Områden som är känsliga för utsläpp av näringsämnen Enligt nitratdirektivet (91/676/EEG) som handlar om skydd mot vatten som förorenas av nitrater från jordbruket, ska medlemsländerna förteckna de områden som är sårbara av dessa föroreningar. De områden som avses framgår av förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket och omfattar: Blekinge, Skåne, Hallands och Gotlands län, kustområdena i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar och Västra Götalands län samt Öland 27

48 övriga delar av Stockholms län samt delar av Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Västra Götalands, Örebro och Västmanlands län. Enligt avloppsdirektivet(91/271/eeg) ska områden som är känsliga för utsläpp från tätbebyggelse fastställas. Detta görs i syfte att fastställa om särskilda krav på rening ska gälla. Sverige har bedömt att samtliga tätbebyggelser behöver rena sitt avloppsvatten från fosfor. Avloppsvatten från tätbebyggelse med mer än personekvivalenter som släpps ut i eller bidrar till förorening av kustvattnet från norska gränsen till och med Norrtälje kommun skall renas från kväve. Det innebär att hela Sverige är känsligt för utsläpp av avloppsvatten, men det skydd som krävs är olika i inlandet jämfört med södra Sveriges kustområden. Områden till skydd för livsmiljöer och arter Områden vars natur är värdefull ur ett EU-perspektiv ska ingå i Natura 2000-nätverket. De naturtyper och arter som utpekats av medlemsländerna skall upprätthållas i gynnsam bevarandestatus. Områdena är utpekade via art- och habitatdirektivet (92/43/EEG) eller fågeldirektivet (79/409/EEG). Det är vattenmyndigheternas uppgift enligt vattenförvaltningsförordningen att fastställa vilka Natura 2000-områden som omfattas av begreppet skyddade områden i förordningen. Områdena begränsas till dem där det är entydigt att bevarandet eller förbättrandet av vattnets status är en viktig faktor för de naturtyper och arter som ska skyddas i området. Figur 5. Restaurerad fågelsjö. Foto: Milly Lundstedt, Länsstyrelsen i Västernorrlands län. 28

49 Status 2009 Varje vattenförvaltningscykel inleds med kartläggning och övervakning som resulterar i en bedömning av vattnets nuvarande status. Utifrån statusklassificeringen beslutas en miljökvalitetsnorm, vilken beskriver vilket mål som ska gälla för vattenkvaliteten i framtiden. För att uppnå eller upprätthålla denna norm görs ett åtgärdsprogram. I åtgärdsprogrammet görs även en rimlighetsbedömning för att se om det finns tillräckliga och effektiva åtgärder för att uppnå god status. Om detta inte uppfylls kan ett undantag behövas för vattenförekomsten. I kartläggningsarbetet ingår enligt vattenförvaltningsförordningen att beskriva det nuvarande tillståndet i distriktets vatten och att klassificera samtliga vattenförekomster utifrån ett antal statusklasser. Grundvatten klassificeras med avseende på kemisk och kvantitativ status. För ytvatten fastställs ekologisk status (ekologisk potential för kraftigt modifierade eller konstgjorda vatten) och kemisk status. De vattenförekomster som ingår i skyddade områden statusklassificeras enligt samma metoder som för status för yt- och grundvatten. För vissa av de skyddade områdena är statusklassificeringen enligt vattenförvaltningsförordningen inte helt relevant för att uppskatta hur väl området lever upp till de mål som gäller enligt de direktiv som ligger till grund för utpekandet. För dessa områden redovisas istället andra parametrar som bättre avspeglar hur väl målen uppfylls. Underlaget för statusklassificeringen har inhämtats under

50 Grundvatten Nedan finns en översiktlig beskrivning av arbetssätt samt resultat för arbetet med statusklassificering, dels för kemisk status, dels för kvantitativ status. En mer detaljerad beskrivning av arbetssättet med statusbedömningen finns i Kortfattad manual för arbeten inom svensk vattenförvaltning grundvatten De riktvärden och utgångspunkter som använts i statusbedömningen skiljer sig något från de värden som ligger till grund för miljökvalitetsnormerna, eftersom SGU:s föreskrift 2008:2 publicerades 3 december 2008 och trädde i kraft 20 december De parametrar som är berörda är framför allt sådana som mäts relativt sällan. Det finns län som i motiveringstexter i VISS har beskrivit de riktvärden och utgångspunkter som var aktuella hösten 2008, vilket man bör vara medveten om när man jämför med miljökvalitetsnormerna. Behovet av revidering av statusbedömningar kommer att ses över och revideringar åtgärdas under Arbetssätt vid statusklassificering Kemisk status Statusklassificeringen grundar sig på kemiska analyser framtagna genom den nationella och regionala miljöövervakningen samt råvattenanalyser från allmänna vattentäkter, som rapporterats till SGU. En delmängd av provtagningsplatserna ingår i den kontrollerande övervakningen, medan övriga provtagningsplatser tills vidare betraktas som övrig grundvattenkemisk information till stöd för fördjupad karakterisering med riskbedömning och delunderlag för statusklassificering. Samtliga avgränsade grundvattenförekomster har klassificerats med avseende på kemisk status. Den kemiska statusen har bedömts utifrån ett antal parametrar med tillhörande tröskelvärden, se tabell 5. Dessa förslag till parametrar och tröskelvärden är framtagna av SGU och beskrivs i dokumentet Kortfattad manual för arbeten inom svensk vattenförvaltning grundvatten Observera att SGU efter detta har tagit fram föreskrifter om miljökvalitetsnormer och statusklassificering för grundvatten, där parametrar och tröskelvärden inte helt stämmer överens med tabellen nedan. 30

51 Tabell 5. Kvalitetsfaktorer för grundvattnets kemiska status. Parameter Nitrat Pesticider inkl. metaboliter, nedbrytningsprodukter Klorid Sulfat Ammonium Arsenik Kadmium Bly Kvicksilver Trikloreten + tetrakloreten Kloroform (triklormetan) 1,2-dikloretan Bensen Benso(a)pyrene Summa PAH 4_SLV EU-gemensam miljökvalitetsnorm 50 mg/l 0,1 μg/l 0,5 μg/l totalt Tröskelvärde 100 mg/l 250 mg/l 1,5 mg/l 5 μg/l 0,5 μg/l 2,5 μg/l 0,06 μg/l 2,5 μg/l 25 μg/l 1 μg/l 0,25 μg/l 2,5 ng/l 25 ng/l En grundvattenförekomst har bedömts ha otillfredsställande kemisk status om: Medelvärdet av årsmedelvärdena för perioden för samtliga provtagningsplatser på en förekomst överstiger tröskelvärdet för något av de förorenande ämnena. Ett enstaka årsmedelvärde för samtliga provtagningsplatser på en förekomst överstiger ett tröskelvärde för något av de förorenande ämnena såvida årsmedelvärdet är baserat på minst 3 analyser. Ett enstaka årsmedelvärde för en provtagningsplats på en förekomst överstiger ett tröskelvärde för något av de förorenande ämnena och årsmedelvärdet är baserat på minst 3 analyser. Grundvattenförekomster där mätdata visar att inga tröskelvärden överskrids, samt grundvattenförekomster som saknar mätdata har klassificerats till uppnår god kemisk status. Kvantitativ status Grundvattenförekomster där de sammanlagda uttagen överstiger den långsiktiga grundvattenbildningen, eller där det har konstaterats att salt grundvatten eller föroreningar sugs in på grund av pumpning av vatten ur grundvattenförekomsten, har klassificerats till otillfredsställande kvantitativ status. Informationen om uttag är dock bristfällig för många vattenförekomster, vilket i praktiken har inneburit att många grundvattenförekomster har klassificerats till god kvantitativ status om det inte funnits anledning att misstänka motsatsen. Om det har saknats data över vattenbalans men funnits annan kunskap om kvantitetsproblem har en expertbedömning gjorts. Exempel på sådan kunskap kan vara att kommunen kör ut vatten till boende under kortare eller längre 31

52 perioder, att vattnet börjar smaka salt i områden under högsta kustlinjen eller att källor och brunnar sinar. En mer detaljerad beskrivning av arbetssättet finns i följande dokument: Kortfattad manual för arbeten inom svensk vattenförvaltning grundvatten Sammanställning av resultaten från statusklassificeringen 14 av 781 grundvattenförekomster i distriktet uppnår inte god kemisk status. Problem med bekämpningsmedel finns i Dalälvens, Gavleåns, Ljusnans och Testeboåns avrinningsområden. Grundvattenförekomster som har bedömts ha otillfredsställande status pga högt påverkanstryck finns i Selångersåns och kustområde 38/39 avrinningsområdes. En grundvattenförekomst i Dalarnas avrinningsområde har bedömts ha otillfredsställande status eftersom det sannolikt finns tungmetaller där. Inga grundvattenförekomster uppnår inte god kvantitativ status. Tabell 6. Sammanställning av status 2009 för grundvattenförekomster i Bottenhavets vattendistrikt Antal 781 med god kemisk status 767 som ej uppnår god kemisk status 14 Med god kvantitativ status 781 Som ej uppnår god kvantitativ status 0 32

53 Karta 7. Karta med kemisk status grundvatten. 33

54 Karta 8. Karta över kvantitativ status grundvatten 34

55 Ytvatten Arbetssätt vid statusklassificering av ytvatten Naturvårdsverket har tagit fram bedömningsgrunder NFS 2008:1 som används som underlag vid klassificeringen av status. Bedömningarna baseras på vattenförekomsternas ekologiska och kemiska förhållanden. För bedömningen av ekologisk status finns fem klasser: hög, god, måttlig, otillfredsställande samt dålig status. För vatten som förklarats som kraftigt modifierade används andra benämningar på klasserna. Den högsta tillståndsklassen har benämningen maximal potential och övriga klasser benämns god, måttlig, otillfredsställande samt dålig potential. För kemisk status används klasserna god och uppnår ej god. I arbetet med statusklassificering av ytvatten i Bottenhavets vattendistrikt har klassificeringarna så långt det varit möjligt baserats på bedömningsgrunderna i Naturvårds-verkets föreskrifter och allmänna råd om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten samt miljökvalitetsnormerna för kemisk ytvattenstatus. Mätdata från nationell och regional miljöövervakning har använts liksom data från recipientkontroll och kommunal miljöövervakning. För att fastställa ekologisk status enligt bedömningsgrunderna krävs noggranna mätningar av biologi så som fisk, bottenfauna och påväxtalger samt omfattande vattenkemiska analyser. Dataunderlaget har i många fall varit bristfälligt, framförallt vad det gäller biologiska data. Expertbedömningar har därför använts i stor utsträckning vid statusklassificeringen. En expertbedömning baseras på all tillgänglig kunskap; data från mätningar, påverkansdata, modellberäkningar, tidigare erfarenheter o s v. För en mer detaljerad beskrivning av hur en expertbedömning går till hänvisas till Naturvårdsverkets handbok Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon. Påverkansanalysen, som är ett viktigt underlag vid expertbedömningarna, beskrivs närmare i avsnittet om Betydande påverkan och miljöproblem. Vid statusklassificering av kustvatten har modellering varit ett viktigt hjälpmedel. SMHI:s modellsystem HOME Vatten har använts för att ta fram modellbaserade statusklassificeringar för total-kväve, total-fosfor, oorganiskt fosfor, klorofyll och syrgas. I VISS finns information om vad statusklassificeringen har grundats på för varje enskild vattenförekomst. Den preliminära statusklassificeringen i Bottenhavets vattendistrikt var färdig i slutet av Under 2008 har inventeringar och provtagningar utförts för att komplettera underlaget, och i detta arbete har påverkade vattenförekomster med databrist prioriterats. Statusklassificeringen och kartläggningsarbetet har givit en första preliminär bild av status, åtgärdsbehov samt var övervakningsresurser behövs. Övervakningsprogrammen kommer att revideras med syfte att förbättra underlaget för statusklassificering och att möjliggöra uppföljning av åtgärdseffekter. 35

56 Ekologisk status Den ekologiska statusen omfattar biologiska, fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorer. De biologiska kvalitetsfaktorerna väger tyngst vid klassificeringen, följt av fysikalisk-kemiska faktorer och slutligen hydromorfologiska kvalitetsfaktorer. Kvalitetsfaktorer för ekologisk status för de olika vattenklasserna visas i tabellerna 7-9. Tabell 7. Sjöar Biologiska faktorer Fysikalisk-kemiska ämnen Hydromorfologiska faktorer Växtplankton Makrofyter Bottenfauna Fisk Näringsämnen Siktdjup Syrgas Förurning Särskilt förorenande ämnen Kontinuitet Hydrologisk regim Morfologiska förhållanden Tabell 8. Vattendrag Biologiska faktorer Fysikalisk-kemiska ämnen Hydromorfologiska faktorer Kiselalger Bottenfauna Fisk Näringsämnen Försurning Särskilt förorenande ämnen Kontinuitet Hydrologisk regim Morfologiska förhållanden Tabell 9. Kustvatten och vatten i övergångszonen Biologiska faktorer Växtplankton Makroalger och gömfröiga växter Bottenfauna Fysikalisk-kemiska faktorer Siktdjup Näringsämnen Syrebalans Särskilt förorenande ämnen Hydromofologiska faktorer - 36

57 För närmare beskrivning för hur kvalitetsfaktorerna vägs samman vid klassificering av ekologisk status hänvisas till Naturvårdsverket handbok 2007:4 (Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon). Ekologisk potential För klassificeringen av potential finns inga särskilda nationella bedömningsgrunder framtagna. Viss vägledning kring hur klassificering av potential kan utföras finns i handbok 2007:4 samt i vägledningsdokument från EU ( CIS guidance dokument nr 4 och CIS ECOSTAT (2006)). Utpekande av kraftigt modifierade vatten Utpekandet av kraftigt modifierade vatten, KMV, har gjorts baserat på ett urval av kriterierna som finns i Naturvårdsverkets förslag till vägledning om kraftigt modifierade och konstgjorda vattenförekomster enligt förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön. Grundkriteriet är att den ekologiska statusen skall vara måttlig eller sämre. Nedanstående parametrar kopplade till stora förändringar i den hydrologiska regimen eller morfologin har använts för att peka ut KMV: Sjöar Sjöar med en regleringsamplitud på minst 3 meter Ändrad vattenkategori från vattendrag till sjö Vattendrag Permanent torrlagda vattendragsträckor Vattendragsträckor där nolltappning förekommer tidvis i den naturliga fåran nedströms en kraftverks- eller en sjöregleringsdamm Vattendragsträckor där minimitappning förekommer tidvis eller kontinuerligt i den naturliga fåran nedströms en kraftverks- eller en sjöregleringsdamm Vattendragsträckor med en reducerad medellågvattenföring (MLQ) på minst 20% Vattendragsträckor som till minst 70 % är modifierade med avseende på strandlinjen (strandskoningar, erosionsskydd mm) Kust Kustvattenförekomster som till minst 70 % är modifierade med avseende på strandlinjen (kajer, strandskoningar mm) och som innehåller en hamn som bedömts vara av riksintresse. I Bottenhavets vattendistrikt är hamnarna i Sundsvall och Gävle av riksintresse. En expertbedömning har också gjorts huruvida den fysiska återställning som är nödvändig för att uppnå god ekologisk status får betydande negativ inverkan på kraftproduktion, andra samhällsnyttiga verksamheter eller miljön i stort. 37

58 Kemisk status För kemisk ytvattenstatus görs klassificering för de ämnen och ämnesgrupper som har EGgemensamma miljökvalitetsnormer och som förekommer i vattenförekomsten. Mer specifikt handlar det om ämnen som regleras i EG:s fiskevattendirektiv och skaldjursdirektiv (genomförda i svensk lagstiftning genom förordningen (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fiskoch musselvatten) samt de prioriterade ämnen som har pekats ut genom direktivet om prioriterade ämnen. Antalet prioriterade ämnen är 33 st, men endast 13 st finns i svenska vattendrag. Sammanställning av resultaten från statusklassificeringen Ekologisk status Av Bottenhavets ytvattenförekomster har 5 984, dvs 54%, bedömts ha god ekologisk status eller högre i dagsläget medan 5 142, dvs 46%, har måttlig status eller sämre. Tabell 10. Ekologisk status för ytvattenförekomster i Bottenhavets vattendistrikt Vattendrag Sjöar Övergångsvatten Kustvatten Summa Antal med hög status med god status med måttlig status med otillfredsställande status med dålig status

59 Karta 9. Ekologisk status för ytvattenförekomster. 39

60 Ekologisk potential Det finns inget underlag för att presentera ekologisk potential utan vi måste hålla oss till statusredovisning. Kemisk status Av Bottenhavets ytvattenförekomster är det 96 % som ej uppnår god kemisk status, se tabell 8. Det är enbart vattenförekomster där man har mätdata och där gränsvärden överskrids som har klassificerats till uppnår ej god status. Trots en tillämpning av ett bakgrundsvärde på 0,2 mg Hg/kg tillsammans med det av EU föreslagna gränsvärdet (0,02 mg Hg/kg) så överskrider halterna i fisk från de allra flesta vattenförekomster i distriktet 0,22 mg Hg/kg våtvikt. Detta har utgjort vårt underlag för att peka ut vatten som inte uppnår god kemisk status m a p kvicksilver. Se avsnitt Betydande påverkan och miljöproblem för mer infomation. Om man bortser från de vattenförekomster som klassificerats till uppnår ej god status enbart baserat på höga kvicksilverhalter, blir bilden en annan. I det fallet är det 17 % av vattenförekomsterna som inte uppnår god kemisk status. Förutom för kvicksilver där erfarenheterna och tilltron till modellen är hög, är det enbart vattenförekomster där man har mätdata och där gränsvärden överskrids som har klassificerats till uppnår ej god status. Påverkansanalysen indikerar dock att det finns fler vattenförekomster som kan vara påverkade av föroreningar. Dessa har klassificerats till uppnår god status men har bedömts vara i riskzonen att inte nå god status 2015 (se kapitlet Riskbedömning 2015). Arbete pågår för att förbättra dataunderlaget så att fler klassificeringar kan baseras på faktiska mätdata. När kunskapsunderlaget kompletteras kan vissa klassi-ficeringar komma att ändras. Tabell 11. Kemisk status för ytvattenförekomster i Bottenhavets vattendistrikt Vattendrag Sjöar Övergångsvatten Kustvatten Hav Summa Antal med god status som ej uppnår god status som ej uppnår god status pga kvicksilver

61 Karta 10. Kemisk status för ytvattenförekomster, inklusive kvicksilver. 41

62 Skyddade områden Samtliga vattenförekomster som omfattas av skyddade områden har statusklassificerats enligt de ovan beskrivna metoderna för hur status har bedömts och modellerats fram för grund- och ytvattenförekomster. För vissa typer av skyddade områden är statusklassificeringen enligt ramdirektivet inte helt relevant för att uppskatta hur väl området lever upp till de mål som gäller enligt de direktiv som ligger till grund för utpekandet. För dessa områden redovisas istället andra parametrar som bättre beskriver hur väl området uppfyller målen enligt respektive direktiv. I avsnittet Register över skyddade områden beskrivs mer ingående vilka olika typer av skyddade områden som ingår i vattenförvaltningsarbetet enligt ramdirektivet för vatten. Dricksvattenförekomster -Ramdirektivet Enligt ramdirektivets artikel 7 ska vattenförekomster som används för uttag, eller reserverats för framtida uttag, av mer än 10 m3 per dag i snitt eller som förser mer än 50 personer med dricksvatten skyddas för att garantera tillgången på vatten av god kvalitet. Dricksvatten som ger mer än 10 m3 per dag i snitt eller som förser mer än 50 personer med dricksvatten omfattas även av Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (SLVFS 2001:30). De kvalitetskrav som anges i föreskriften gäller dock inte råvatten utan enbart det som distribueras ut till konsumenten. Uppgifter om de mätningar som görs i kommunala vattentäkter för att följa upp om kvalitetskraven enligt föreskrifterna uppfylls samlas i dagsläget in i DGV (Databas för Grundvattenförekomster och Vattentäkter). Dessa data har legat till grund för klassificeringen av kemisk status med avseende på grundvatten. I Bottenhavets vattendistrikt finns dricksvattentäkter i 180 grundvattenförekomster och i 38 ytvattenförekomster. Av dessa är det inga grundvattenförekomster och 34 ytvattenförekomster som inte uppnår god kemisk status. 42

63 Områden med ekonomiskt betydelsefulla arter - Fiskvattendirektivet Syftet med fiskvattendirektivet är att skydda eller förbättra sötvatten som hyser eller skulle kunna hysa fisk. Fiskvattendirektivet är införlivat i svensk lagstiftning genom, bland annat, förordning om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten. I förordningen anges dels miljökvalitetsnormer (värden) som inte får överskridas eller underskridas annat än i viss angiven utsträckning, dels värden som ska eftersträvas. Exempel på parametrar för vilka gränsvärden anges är temperatur, upplöst syre, ph, uppslammade substanser och syreförbrukning. Generellt sett är inte kvalitetskraven enligt fiskvattendirektivet motstridiga de miljökvalitetsnormer som gäller enligt ramdirektivet för vatten. Om den ekologiska statusen i en vattenförekomst är god eller högre borde detta vara en indikation på att målen i fiskvattendirektivet uppnås. I Bottenhavets vattendistrikt finns 57 områden. Rekreationsvatten och badvatten -Badvattendirektivet Badvattendirektivet har införlivats i svensk lagstiftning genom Badvattenförordningen samt Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om badvatten. Det är kommunerna som ansvarar för att provtagning görs enligt beskrivning i föreskrifterna och de ska se till att resultaten från provtagningen görs tillgängliga via Smittskyddsinstitutet som är nationell datavärd. Badvattnet ska klassificeras som utmärkt, bra, tillfredsställande eller dålig kvalitet. Klassificeringen ska göras utifrån innevarande år och tre år bakåt. Provtagning, bedömning och klassificering omfattar Intestinala enterokocker samt Escherichia coli. Kvalitetskravet enligt VFF 2004:660 6a är att badvattnet senast 2015 ska vara minst tillfredsställande enligt definitionen i NFS 2008:8. I Bottenhavets vattendistrikt finns 9 vattenförekomster enligt badvattendirektivet. Av dessa uppnådde Dammsjön, Orsasjön, Orsjön, Siljan och Varpen inte tillfredsställande kvalitet vid klassificeringen Information om EU-badplatserna, provtagningsresultat m.m. finns på websidan Badplatsen 43

64 Områden som är känsliga för näringsämnen Avloppsvattendirektivet Enligt avloppsvattendirektivet ska medlemsstaterna peka ut avloppsvattenkänsliga områden som kräver mer långtgående rening från tätort än vad övriga områden gör. Kraven i avloppsvattendirektivet är inte direkt relaterade till tillståndet i recipienten utan knyts istället till reningsgraden på reningsverken. Hela Bottenhavets vattendistrikt är känsligt för utsläpp av fosfor. Nitratdirektivet Inom EU är miljökvalitetsnormen satt till 50 mg/l men den är förfinad i Sverige genom SGU:s föreskrift om Miljökvalitetsnormer i grundvattnet. Inga områden i Bottenhavets vattendistrikt är känsliga för nitrat eller kväve. Figur 6. Foto: Torunn Skaue, Länsstyrelsen i Västernorrlands län. 44

65 Skyddsområden för livsmiljöer och arter, Natura 2000 områden Inom EU finns ett nätverk (Natura 2000) av områden som har pekats ut för att skydda utvalda arter och livsmiljöer. Syftet med nätverket är att är att alla utpekade arter och livsmiljöer ska upprätthållas i gynnsam bevarandestatus, vilket alltså kan ses som kvalitetskravet för dessa områden. Ett bättre sätt att skydda ett område är att göra det till ett reservat. De två direktiv som reglerar utpekning av områden är art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet. För ytvatten är gränsen mellan god och måttlig enligt bedömningsgrunderna från Naturvårdsverket ofta en god approximation till när gynnsam bevarandestatus råder. Emellertid kan konflikter uppstå i vissa fall, exempelvis i fågelsjöar där kvalitetskravet att ha en näringsrik fågelsjö är starkare än kravet på att nå god status för ex fosfor enligt bedömningsgrunderna. I distriktet finns 2330 områden enligt art- och habitatdirektivet samt 1141 områden enligt fågeldirektivet. I dagsläget är antalet områden med otillfredsställande status inte känt. 45

66 Påverkansanalys I föreliggande avsnitt beskrivs översiktligt de viktigaste påverkanskällorna och miljöproblemen i vattendistriktet. Här redovisas också de arbetsmetoder, dataunderlag och informationskällor som har använts i påverkansanalysen. Inledningsvis beskrivs de olika arbetsmomenten i påverkansanalysen och vilket syfte påverkansanalysen har. I delavsnittet Källor ges en översiktlig bild av påverkan från punktkällor och diffusa källor. De effekter och förändringar som påverkan orsakar i vattenmiljöerna redovisas i delavsnittet Miljöproblem. Delavsnittet Arbetssätt vid påverkansanalys beskriver metodiken. Påverkansanalysen utgör en viktig del av kartläggningsprocessen och används för att bedöma om det kan förekomma miljöproblem och om vattenförekomsten riskerar att inte uppnå god status Påverkansanalysen utgör också ett underlag för statusklassificeringen i de fall där man saknar tillståndsdata. Påverkansanalysen syftar till att: Identifiera de källor som orsakar förändringar i vattenstatus i syfte att ge underlag till risk- och åtgärdsanalyser Identifiera den påverkan (försurning, övergödning, flödesförändringar m.m.) och de förändringar av biologi, vattenkvalitet och hydromorfologi hos vattenförekomsterna som gör att god status eventuellt inte nås år 2015 Identifiera de förorenande ämnen som släpps ut i betydande mängd, d v s till sådana koncentrationer att det kan hindra att god status/potential uppnås till år 2015 Ge underlag till en indikativ statusklassificering av vattenförekomster där tillståndsdata saknas Utgöra en utgångspunkt för riskanalysen d v s bedömningen av vattenförekomsternas möjligheter att uppnå god status till 2015 Bidra med underlag för att kunna peka ut ytvattenförekomster som kraftigt modifierade vatten konstgjorda vatten, vatten med mindre stränga kvalitetskrav samt vatten med tidsfrist. En schematisk bild av påverkansanalysarbetet visas i Figur 7. Inom arbetet med den fördjupade kartläggningen av vattenförekomsterna ska betydande påverkan på alla ytvattenförekomster som kan härledas från punktkällor, diffusa källor samt från vattenuttag, vattenreglering och hydromorfologiska förändringar identifieras. Med betydande påverkan menas sådan påverkan som, ensamt eller tillsammans med övrig påverkan, kan göra att en vattenförekomst inte når, eller riskerar att inte nå, god status eller potential till år Avsnittet Riskbedömning 2015 beskriver effekterna i form av risk för vattenförekomster att inte uppnå god status till målåret

67 I den första förvaltningscykeln har en övergripande påverkansanalys genomförts och det saknas fortfarande en fullständig analys av vilka de betydande påverkanskällorna är. Arbete pågår för att komplettera underlaget och förfina analysen. Figur 7. Schematisk bild av arbetet med påverkansanalys. 47

68 Källor Vattenmiljöer utsätts för många olika typer av påverkan som kan ha effekter på det biologiska och kemiska tillståndet i vattnet. Enligt vattenförvaltningsförordningen ska betydande påverkan på alla vattenförekomster som kan härledas från punktkällor, diffusa källor samt från vattenuttag, vattenreglering och hydromorfologiska förändringar identifieras. Med betydande påverkan menas sådan påverkan som, ensamt eller tillsammans med övrig påverkan, kan göra att en vattenförekomst inte når, eller riskerar att inte nå, god status eller potential till år Det bör noteras att begreppet betydande påverkan inom vattenförvaltningsarbetet alltså inte är detsamma som begreppet betydande miljöpåverkan i Miljöbalken. För att göra en fullständig analys av vilka punktkällor som har en betydande påverkan på vattnens status måste man bland annat ta hänsyn till punktkällans storlek, typen av utsläpp samt recipientens känslighet. En sådan analys har inte kunnat genomföras fullt ut i denna vattenförvaltningscykel. Under respektive miljöproblem nedan beskrivs vilka källor som kan orsaka problem och detta utgör en del av underlaget för åtgärdsprogrammet. I dagsläget finns inte tillräckligt med information för att göra en slutlig bedömning över vilka källor som är av betydelse. Grundvatten För grundvattenförekomsterna har det gjorts en påverkansanalys på nationell nivå. Metoden är en GIS-analys av de källor som kan bidra till föroreningar inom en grundvattenförekomst. Analysen ger svar på hur stor areal av förekomsten (plus en buffertzon om 200 meter kring förekomsten) som tas i anspråk av olika typer av föroreningskällor. De punktkällor som ingår i analysen är bland annat A- och B-anläggningar, förorenade områden, vägar, järnvägar, grus- och sandtag med mera. De diffusa källorna är bland annat åkermark, betesmark, frukt- och bärodling, skogsmark, hyggen, tät stadsstruktur med mera. Varje källa får ett värde utifrån dess farlighet, vilket sedan multipliceras med arealen för att få en potentiell föroreningsbelastning för förekomsten (plus buffertzon). Metoden används för att peka ut vattenförekomster där man borde gå vidare med undersökningar. Metoden är indikativ, det vill säga även grundvattenförekomster med en liten potentiell föroreningsbelastning kan vara förorenade och vice versa. Metoden ger inget svar på vilka ämnen det handlar om. Dock kan man få en indikation på vilka ämnesgrupper man ska titta på utifrån vilka typer av källor som har bidragit till den höga potentiella föroreningsbelastningen. Generellt sett har ingen bedömning av betydande påverkan gjorts. Påverkansanalysen har främst använts som ett hjälpmedel i riskbedömningen. En förekomst som har bedömts ha en 48

69 mycket stor potentiell föroreningsbelastning har generellt sett även bedömts ligga i riskzonen att inte nå god kemisk status Observera också att påverkansanalysen främst har gjorts för sand- och grusavlagringar, eftersom den inte är direkt tillämplig på grundvattenförekomster i andra miljöer. För grundvattenförekomster i andra miljöer har påverkansanalysen generellt inte vägt lika tungt i riskbedömningen. För mer information om påverkansanalysen, se kapitlet Riskbedömning. Ytvatten Punktkällor Som ett första steg i arbetet med att identifiera betydande påverkan har följande anläggningar definierats i de vattenförekomster som har sämre än god status: IPPC-anläggningar (omfattas av IPPC-direktivet, Integrated Pollution Prevention and Control (96/61/EG) samt Förordning om översyn av vissa miljöfarliga verksamheter (SFS 2004:989)). UWWT-reningsverk (Urban Waste Water Treatment - omfattas av direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse för reningsverk med >2000 personekvivalenter) MIFO-objekt riskklass 1 från arbetet med förorenade områden som kommunicerats med den ansvarige (om det finns starka indikationer på att de påverkar kemisk status). Allteftersom kartläggningsarbetet fortsätter och mer detaljerade analyser utförs kan fler punktkällor komma att läggas till som betydande föroreningar och andra kanske faller bort. Även vissa typer av fysisk påverkan definieras som punktkällor. Anläggningar som kan medföra betydande påverkan av fysisk karaktär och som identifierats i kartläggnings- och påverkansanalysarbetet är framförallt olika typer av mänskligt anlagda vandringshinder, till exempel dammar och vägtrummor, samt anläggningar i vatten som reglerar flödet i vattendrag och/eller vattenståndet i sjöar. Diffusa källor En rad olika ämnen och substanser belastar vattenmiljöerna genom diffusa utsläpp. Till diffusa källor räknas föroreningskällor som, till skillnad från punktkällor, inte har någon tydligt definierad utsläppspunkt, exempelvis näringsläckage från jordbruk- och skogsbruksmark, många enskilda avlopp i glesbygd eller långväga transporterade ämnen från utsläpp till luften i andra delar av landet eller i andra länder. Näringsämnen (kväve och fosfor), metaller, bekämpningsmedel och försurande ämnen hör till de föroreningar som till stor del härstammar från diffusa utsläpp. 49

70 Sammansättningen och volymen av det vatten som avrinner från land beror till stor del på hur marken används, om marken är bevuxen, om det finns hårdgjorda ytor och så vidare. Karta 11. Översiktlig markanvändningskarta. 50

71 Fysisk påverkan kan också definieras som diffus källa. Det handlar framförallt om morfologiska förändringar, till exempel rensningar i vattendrag, men också om fysiska förändringar i ett vattens närområde som t ex hyggen. För ett stort antal vatten saknas det dock underlag för att göra en påverkansanalys för dessa faktorer. Undantaget är de vattendrag som är biotopkarterade helt eller delvis enligt metod i Naturvårdsverkets handledning för miljöövervakning, eller undersökta enligt likvärdig metodik. För dessa finns det underlag som behövs för sådana analyser. Om denna information använts för att klassa kvalitetsfaktorn morfologiska förhållanden med underliggande parametrar så utgör detta också i praktiken en påverkansanalys av diffus fysisk påverkan. Motsvarande analys kan också göras med stöd av annat underlag, till exempel god kännedom om markavvattningsföretag som direkt påverkar vattenförekomster eller kartanalyser av olika parametrar som markanvändning i avrinningsområdet och antalet vägpassager. Dataunderlag och informationskällor Se länkar under avsnittet Databaser och analysverktyg. 51

72 Miljöproblem Bottenhavets vattendistrikt är ett av de större vattendistrikten i Sverige. Stora delar av vattendistriktet präglas av den påverkan som mänskliga verksamheter har medfört och effekterna kan avläsas i tillståndet i vattenmiljöerna. Grundvatten har generellt inga stora miljöproblem. I sex grundvattenförekomster, samtliga i Gävleborgs län, har höga halter av bekämpningsmedel uppmätts och i en förekomst, Västernorrlands län, överskrids gränsen för klorid. Kemidata saknas i majoriteten av grundvattenförekomsterna och därför kommer ett omfattande arbete göras för att kartlägga den kemiska kvaliteten i de områden som utpekats som i riskzonen att inte nå god status För ytvatten utgör höga kvicksilverhalter i fisk ett problem för en mycket stor andel av vattenförekomsterna. Många vattenförekomster har dessutom fysiska problem främst i form av vandringshinder och förändringar i morfologin. Försurningen har varit ett stort problem under flera decennier men är under avtagande i takt med det minskande sura nedfallet och bedöms vara ett mindre miljöproblem år Övergödningen är inte av så stor omfattning vare sig i inlandsvatten eller i kustvatten. Vattenuttag utgör inget problem i distriktet. En sammanställning visas i tabell 11 och en utförligare redovisning i tabell 12. Försurning Försurning orsakas främst av sur nederbörd som härstammar från utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider i Sverige och övriga Europa. Även skogsbruket kan lokalt bidra till försurningen, eftersom skörd av biomassa innebär bortförsel av basiska ämnen (sådana som kan motverka försurningen). Sedan första halvan av början av 1980-talet har en stor andel av distriktets sjöar och vattendrag kalkats som ett uppehållande försvar för att upprätthålla goda levnadsförhållanden för vattenlevande växter och djur. Under de senaste decennierna har det sura nedfallet minskat kraftigt, vilket tillsammans med kalkningen successivt förbättrat situationen. Kvardröjande markförsurning medför också att återhämtningen kan ta lång tid i vissa vatten. Uttag av skogsbiomassa kan, om askåterföring inte sker, bidra till fortsatt försurning av sjöar och vattendrag. Grundvattnet i distriktet är inte försurat. 52

73 Arbetssätt för bedömning av problem Ytvattenförekomsterna har bedömts med hjälp av en förenklad episodmodell där vattenprover som inte är påverkade av kalkning har använts. Viss verifiering av modelleringen har skett genom kompletterande provtagning och utvärdering utifrån. I modelleringen har också en riskanalys genomförts för 2015 där svavelnedfallet har reducerats med 20% i förhållande till perioden Prognosen bygger på EU:s takdirektiv för utsläpp till luft. Analysen visar att antalet försurade sjöar och vattendrag kommer att halveras fram till 2015 i förhållande till nuläget. Kartan visar de vattenförekomster som bedöms vara försurade idag. 53

74 Karta 12. Ytvattenförekomster som har problem med försurning. 54

75 Övergödning Bottenhavets vattendistrikt kännetecknas inte av samma omfattande problem med övergödning av ytvatten som förekommer i landets södra delar. Men det är långt ifrån ovanligt med övergödningsproblem på lokal nivå framför allt inom de områden som är tättbefolkade och jordbruksdominerade. Problem i sjöar och vattendrag förekommer främst i de södra och östra delarna av distriktet samt i Storsjöbygden. I de näringsfattigare skogssjöarna kan emellertid lokal belastning snabbt ändra näringsförhållandena och tillståndet för dessa sjöar. Näringsöverskottet i inlandsvattnen medför också att näringsämnen transporteras vidare till havet. Det är i huvudsak fosfor som är den begränsande faktorn i våra vatten, varför de främsta påverkanskällorna är läckage från jordbruksmark samt utsläpp från enskilda, kommunala och industriella avloppsanläggningar. Med vattendragen transporteras kvävenedfallet från luften till havet. Vid kusten finns också utsläpp från industrier och reningsverk, kvävenedfall och transport från andra havsområden. Utsläppen från trafik och energisektorn behöver minskas för att kvävenedfallet från luften ska minska, något som är på gång genom internationella avtal. Det finns områden vid kusten som har syrefria bottnar eller visar andra tecken på övergödning. Mycket arbete har utförts för att minska utsläppen, men det krävs mer insatser. Figur 8. Källfördelning för antropogent fosfor för Bottenhavets vattendistrikt. Pajstorlek är proportionell med belastning. 55

76 Figur 9. Källfördelning för antropogent kväve för Bottenhavets vattendistrikt. Pajstorlek är proportionell med belastning. Arbetssätt för bedömning av problem För sjöar och vattendrag har en näringsämnesmodellering utförts med en enkel utspädningsmodell. Uppgifter om markanvändning, utsläpp från större punktkällor och tätorter (dagvatten) har inhämtats från SMED. Det är samma data som använts i den nationella PLC5- analysen. En komplettering har skett med utsläpp från mindre reningsverk och fiskodlingar. Underlag för att beräkna utsläpp från enskilda avlopp har inhämtats från SCB. För kustvatten har en näringsämnesmodellering utförts med SMHI:s kustzonsmodell. Viss verifiering har skett med kompletterande provtagning där Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för näringsämnen har använts. För att bedöma om grundvattenförekomsterna har problem med nitrat och/eller ammonium har, där data har varit tillgängliga, SGUs förslag till tröskelvärden och så kallade startpunkter för att vända trend använts. I några enstaka fall har grundvattenförekomster ansetts ha problem med nitrat och/eller ammonium enbart baserat på en påverkansanalys (se avsnitt Påverkanskällor samt avsnitt Riskbedömning). 56

77 Karta 13. Ytvattenförekomster som har problem med övergödning. 57

78 Miljögifter Att det är den mänskliga påverkan som till största delen är ansvarig för att miljöfarliga ämnen har spridits och fortfarande sprids är ett faktum. På alla länsstyrelser pågår arbete med att identifiera och riskklassa gamla försyndelser efter kemiindustrier, ytbehandlingsindustrier, glasbruk, soptippar med mera. Inom distriktet finns flera tusen objekt, varav enbart en del bedöms ha hög riskfaktor (MIFO 1). I grundvattnet hittar man i enstaka vattenförekomster i distriktet rester av bekämpningsmedel av olika slag. I kustvattnet finner man fortfarande för höga halter av miljögifter även om man ser en positiv utveckling. Detsamma gäller för många vattendrag och sjöar där tidigare industriers påverkan kvarstår. Höga kvicksilverhalter i fisk från många sjöar och vattendrag är det dominerande miljögiftsproblemet i Bottenhavets vattendistrikt trots att gränsen för tillåten metylkvicksilverhalt i fisk och andra organismer höjts väsentligt i Sverige i förhållande till den ursprungliga EU-nivån. På senare år har man börjat uppmärksamma rester av läkemedel i en del vatten, men vilken effekt detta har på fiskar och andra organismer är fortfarande dåligt känt. Arbetssätt för bedömning av problem Grundvatten SGUs förslag till tröskelvärden och så kallade startpunkter för att vända trend har använts (där data har varit tillgängliga) vid bedömning av om grundvattenförekomster har problem med miljögifter eller inte. I flera fall har grundvattenförekomster ansetts ha problem med miljögifter enbart baserat på en påverkansanalys (se avsnitt Påverkanskällor samt avsnitt Riskbedömning). Ytvatten Vid bedömning om ytvattenförekomster har problem miljögifter (prioriterade ämnen och särskilt förorenande ämnen, se avsnitt Status 2009) har dels övervakningsdata använts och dels modelleringar gjorts eftersom mätdata saknas i många fall. För en utförligare beskrivning av den s.k. indikativa modellen, se "Beskrivning av vattendistriktet" avsnitt "Ytvatten". Påverkansbedömningen har i många fall kompletterats med utsläppsdata från EMIR (A och B- anläggningar) samt förorenad mark, MIFO klass 1 för att utreda vilka ämnen det rör sig om. 58

79 Metoden för påverkansbedömning på ytvattenförekomsterna är en GIS-analys av källor som kan bidra till belastning av miljögifter inom vattenförekomstens avrinningsområde. Metoden kan användas för att peka ut vattenförekomster där man borde gå vidare med att undersöka om det finns problem med miljögifter (prioriterade ämnen och särskilt förorenande ämnen). Metoden är indikativ, även vattenförekomster med få riskpoäng kan vara förorenade med miljögifter och vattenförekomster med många riskpoäng behöver inte nödvändigtvis vara förorenade med miljögifter. Metoden ger inget svar på vilka ämnen det handlar om. Dock kan man få en indikation på vilka ämnesgrupper man ska titta på utifrån vilka typer av källor som har bidragit till höga riskpoängen. Får man höga poäng på åkermark kan man förvänta sig bekämpningsmedel, med höga poäng på transport kan man förvänta sig bland annat metaller, PAH och eventuellt bekämpningsmedel. Enskilda avlopp bidrar främst med ämnen som förekommer i hushåll, som till exempel biocider och ämnen som kan finnas i impregnerade kläder (PFOS, nonylfenoler). Får man höga poäng på förorenade områden tittar man närmare på vilka branscher som finns inom avrinningsområdet. Vid nedlagda gruvor, hyttor med mera finns risk för metallföroreningar, och om det finns många sågverk (med impregnering) kan det till exempel finnas dioxiner. Hårdgjorda ytor och miljöfarliga verksamheter (inklusive reningsverk) kan bidra med i stort sätt alla prioriterade och särskilt förorenande ämnen. När det gäller metylkvicksilver i fisk (gädda) i sjöar och vattendrag har en modellering utförts där vatten som saknar mätvärden har försetts med interpolerade värden. 59

80 Karta 14. Ytvattenförekomster som har problem med miljögifter. 60

81 Fysiska störningar En stor del av våra sjöar och vattendrag har utsatts för fysisk påverkan genom till exempel damm- och kraftverksbyggen, rätning och fördjupning för ökad markavvattning samt rensningar för bland annat flottningsändamål. Effekterna har blivit att vandringsvägar för bland annat fisk skurits av och värdefulla biotoper förstörts. Inom jordbruksområdena har man under århundraden dikat ut våtmarker, rätat meandrande vattendrag och sänkt sjöar - allt för att skapa ett effektivare jordbruk och mer jordbruksmark. Man har också dikat stora skogsområden för att öka virkesproduktionen och dagens skogsbruk skapar också en del problem för våra vattendrag i samband med avverkningen. Det kan vara körskador där spåren efter skogsmaskinerna kan ändra avrinningen i ett område, eller att man vid avverkning inte lämnar en kant med träd eller buskar utefter sjöar och vattendrag. De fysiska ingreppen har skett under lång tid och restaureringsbehovet är stort. Samtidigt har också vissa typer av tidigare exploatering gett upphov till miljöer som idag har ett högt kulturhistoriskt värde. En vanlig orsak till kraftig fysisk påverkan är i dagsläget vattenkraftproduktion, som är en viktig del av Sveriges energiförsörjning och dessutom förnybar sett ur ett klimatperspektiv. På senare tid har översvämningshotet uppmärksammats alltmer. Höga vattenstånd i sjöarna och höga flöden i åarna förekommer regelbundet. Stormar kan även ge stora variationer i vattenstånd vid kusten. Konsekvenserna av översvämningarna är oftast stora. Problemet ligger generellt i att vi alltmer har byggt fast oss med infrastruktur, bebyggelse och verksamheter i områden som normalt översvämmas, vilket medför konsekvenser vid riklig nederbörd. För de vattenförekomster där det funnits tillräckligt underlag för att värdera fysisk påverkan är kontinuiteten (vandringshinder) tillsammans med morfologiska förändringar de största problemen. Källor till fysisk påverkan Flödesförändringar Människan har under mycket lång tid utnyttjat vattenkraften för olika ändamål, exempelvis för att såga trävirke, mala säd, transporter samt för elproduktion. Det är få avrinningsområden där vattenflödet på ett eller annat sätt inte är påverkat. För att optimera nyttan av vattenkraften reglerar många av dagens anläggningar vattenflödet i vattendrag samt vattenståndet i sjöar. Vatten innehålls i regleringsmagasin under perioder då nyttan av vattenkraften är mindre och vattnet släpps sedan på när nyttan (oftast ekonomisk) är större. Vattenflöde och vattenstånd kan också regleras av andra skäl än för att tillgodose kraftutvinning, till exempel för att underlätta sjöfart eller undvika översvämning. Det är dock sannolikt att det är regleringar vars syfte är kraftproduktion som ger upphov till störst påverkan i sjöar och vattendrag idag. 61

82 Reglering av vattenflöde eller vattenstånd är en vattenverksamhet enligt 11 kapitlet i Miljöbalken. Tidigare har sådan verksamhet reglerats av Vattenlagen. Störst blir den fysiska påverkan av flödes- eller vattenståndsförändringar om den kraftigt avviker från naturliga flödes- och vattenståndsfluktuationer. Exempel på detta är om vattenflödet i ett vattendrag innehålls helt under vissa perioder, om vattenflödet tillåts variera mycket på kort tid (så kallad korttidsreglering) eller om vattenståndet i en sjö varierar på ett annorlunda sätt och mer än vad som är naturligt. Ofta medför reglering av vattenflöde och vattenstånd också morfologiska förändringar i vattendrag och sjöar i form av bland annat igensedimentering av bottnar och stranderosion. Kontinuitetsförändringar I många vattendrag och i utloppet av sjöar finns dammar och vägtrummor som helt eller delvis hindrar organismer från att röra sig fritt inom eller mellan vattenområden. I vissa fall är det så olyckligt att vandringshindret förhindrar fisk att ta sig till lek- eller uppväxtområden eller till viktiga områden för att söka föda. Sammantaget innebär vandringshinder stora problem framförallt fiskbestånden men även annan akvatisk fauna. Morfologiska förändringar Många vattens morfologi har ändrats genom mänsklig aktivitet. I flera fall är den morfologiska förändringen kopplad till förändring av kontinuitet och/eller flöde och vattenstånd. Kontinuitetsoch flödes-/vattenståndsförändringar kan orsaka morfologiska förändringar genom naturliga förlopp. Exempelvis förändrar uppdämning av ett vattendrag vattenföringsförhållandena på ett sådant sätt att bland annat sedimentations- och erosionsmönster förändras och därigenom ändras också vattendragets morfologiska förhållanden. Men människan har också aktivt ändrat framförallt vattendrags morfologi för att till exempel öka nyttan av en vattenkraftanläggning. Det är vanligt att vattendragssträckor nedströms utflödet från en vattenkraftanläggning är rensade. Annan mänsklig verksamhet där man aktivt ändrat sjöars och vattendrags morfologi är inom jord- och skogsbruket. Vattendrag har rätats och fördjupats och sjöar har sänkts för att öka arealen brukbar mark. Tätortsbygge, sjöfart och flottning av timmer är andra verksamheter som innebär åtgärder som förändrar sjöars och vattendrags morfologi på ett sådant sätt att det utgör en betydande påverkan. 62

83 Arbetssätt för att bedöma fysisk påverkan För att bedöma den fysiska påverkan i vattenförekomsten så har Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för hydromorfologi använts för kvalitetsfaktorerna hydrologisk regim, kontinuitet och morfologiska förhållanden så lång det varit möjligt med befintligt underlagsmaterial. Kvalitetsfaktorn hydrologisk regim kopplar till miljöproblemet flödesförändringar, kontinuitet kopplar till kontinuitetsförändringar och morfologiska förhållanden till morfologiska förändringar. Vattenuttag kopplar inte direkt till någon kvalitetsfaktor, men kan vara en orsak till att vattenståndet i en sjö eller flödet i ett vattendrag är påverkat. Flödesförändringar För det stora flertalet vattenförekomster finns inte underlag för att klassificera kvalitetsfaktorn Hydrologisk regim och underliggande parametrar enligt gällande bedömningsgrunder och de är därmed oklassade i dessa avseenden. Uppgifter finns dock för många reglerade vatten. I de fall kvalitetsfaktorn hydrologisk regim samt miljöproblemet flödesförändring har klassificerats respektive värderats, så har det vanligtvis gjorts med stöd av SMHIs flödesstatistik samt genomförda fältbesiktningar av noll- och minimitappningssträckor. Värdering av påverkan har gjorts med stöd av klassgränserna enligt bedömningsgrunderna. Påverkan på nedströms liggande vattenförekomster har också värderats. På grund av det bristfälliga underlaget behöver påverkan i form av flödesförändring verifieras och identifieras mer i detalj för många vattenförekomster i det kommande arbetet. 63

84 Karta 15. Ytvattenförekomster som har problem med flödesförändringar. 64

85 Kontinuitetsförändringar För vattendrag krävs underlag från biotopkartering eller motsvarande fältinventering för att kunna klassificera två av tre parametrar för kvalitetsfaktorn kontinuitet enligt gällande bedömningsgrunder. För många av vattenförekomsterna saknas sådant underlag. Det finns dock annat underlagsmaterial som åtminstone delvis ger en bild av om och var det finns människoskapade vandringshinder. Exempel på sådant material är dammregistret, dammbyggnader på fastighetskartan samt regionala register över vandringshinder. De senare bygger ofta på vandringshinderinventeringar som är genomförda inom ramen för fiskevårdande arbete på länsnivå. Även om underlaget egentligen inte uppfyller kraven enligt bedömningsgrunderna går det att värdera den påverkan som de identifierade vandringshindren genererar i vattenförekomsterna med stöd av bedömningsgrunderna. Det går att räkna fram fragmenteringsgrad och barriäreffekt, men eftersom underlaget inte är heltäckande och i vissa fall helt missar vissa vandringshinder så undervärderas miljöproblemet kontinuitetsförändring sannolikt för flera vattenförekomster. Exempel på typer av vandringshinder som missas är vägpassager och äldre mindre dammanläggningar, På grund av det bristfälliga underlaget behöver också påverkan i form av kontinuitetsförändringar verifieras och identifieras mer i detalj för många vattenförekomster i det kommande arbetet. För de vattenförekomster som är biotopkarterade eller inventerade enligt annan likvärdig metodik har detta underlag använts för att klassificera kvalitetsfaktorn kontinuitet och också för att värdera miljöproblemet kontinuitetsförändringar. 65

86 Karta 16. Ytvattenförekomster som har problem med kontinuitetsförändringar. 66

87 Morfologiska förändringar För att klassificera parametrarna under kvalitetsfaktorn morfologiska förhållanden enligt bedömningsgrunden för hydromorfologi behöver vattendrag och sjöar vara biotopkarterade eller inventerade enligt likvärdig metodik. För några av parametrarna räcker det dock med en GISanalys av marktäckedata. Det gäller andelen artificiell mark (hygge, jordbruksmark och anlagd mark) i närmiljön samt i delavrinningsområdet. Vägövergångar har också bedömts med stöd av en GIS-analys. I Norrlandsdistrikten har rätning och rensning i huvudsak bedömts utifrån en genomförd flottledskartering där påverkan har bedömts med hjälp av en GIS-analys av hur stor del av vattenförekomsten som utgjorts av allmän flottled. 67

88 Karta 17. Ytvattenförekomster som har problem med morfologiska förändringar. 68

89 Främmande arter Arter som med människans hjälp, avsiktligt eller oavsiktligt, spridits utanför sitt naturliga utbredningsområde kallas för främmande arter, eller introducerade arter. Främmande arter kan orsaka problem i de miljöer där de introduceras, exempelvis genom att konkurrera ut inhemska arter eller vara bärare av nya sjukdomar som angriper de inhemska arterna. Främmande arter når de svenska kustvattnen oftast genom att följa med båtar. Risken är att ekosystemet kan rubbas om de inkomna arterna är väldigt konkurrenskraftiga i förhållande till de befintliga arterna. De framtida konsekvenserna av detta är okända. Många främmande arter har avsiktligt planterats in utan att eventuella konsekvenser varit utredda. Fiskutsättningarna har varit många, och ofta sprids både arter och fiskstammar på ett okänt sätt och med ibland olyckligt resultat som följd. I Bottenhavets vattendistrikt har 149 ytvattenförekomster bedömts ha problem med främmande arter. I våra sjöar och vattendrag är det signalkräfta, kanadaröding och bäckröding som utgör problemet i de flesta av dessa fall. Signalkräfta är en introducerad art som är bärare av svampsjukdomen kräftpest, en sjukdom som snabbt slår ut den inhemska flodkräftan, medan signalkräftan är mer motståndskraftig. Signalkräftan har bedömts utgöra ett miljöproblem i vattenförekomster som idag hyser bestånd av flodkräfta men där signalkräfta har påträffats någonstans i vattensystemet och utgör ett direkt hot mot flodkräftsbeståndet. De nordamerikanska fiskarterna kanadaröding och bäckröding konkurrerar med våra arter och hotar beståndet av flodpärlmusslor. 69

90 Karta 18. Ytvattenförekomster som har problem med främmande arter. 70

91 Övriga vattenkvalitetsproblem I områden under högsta kustlinjen, t ex i Västernorrlands län, förekommer gammalt havsvatten som innehåller höga kloridhalter. I grundvattnet kan man i kustnära områden ha höga kloridhalter på grund av inträngande havsvatten. Förhöjda halter av klorid kan också bero på mänsklig påverkan, som till exempel saltning av vägar eller läckage från deponier. I Bottenhavets vattendistrikts grundvattenförekomster har inga förhöjda kloridhalter uppmätts som en följd av inträngande havsvatten eller mänsklig påverkan. Skydd av dricksvattentäkter I distriktet finns ett stort antal dricksvattentäkter som saknar fullgott skydd. En av åtgärderna i Åtgärdsprogrammet blir att fastställa skyddsområde för dessa täkter. Arbetssätt för att bedöma brister i skydd av dricksvattentäkter Varje länsstyrelse i distriktet har gått igenom alla kända dricksvattentäkter (både yt- och grundvattentäkter) som ligger inom en vattenförekomst och som ger mer än 10 m 3 /dygn eller som försörjer mer än 50 personer. För var och en av dessa vattentäkter har det gjorts en bedömning av om täkten har ett fullgott skydd eller inte. Ett fullgott skydd innebär att skyddsområdet kan anses leva upp till de krav och riktlinjer som finns i Miljöbalken, Naturvårdsverkets handbok om vattenskyddsområden (2003:6) och Naturvårdsverkets allmänna råd om vattenskyddsområden (NFS 2003:16). 71

92 Arbetssätt vid påverkansanalys Dataunderlag och informationskällor Som ett inledande steg i påverkansanalysen har länsstyrelserna identifierat och samlat information om potentiella påverkanskällor. Exempel på databaser och andra informationskällor som har använts i påverkansanalysen, se även avsnitt Databaser och analysverktyg. SMED-data (underlag till HELCOM, belastning på havet, PLC 5-rapporteringen) SRK-data (vattenförbund/vattenvårdsförbunds samordnade recipientkontroll) Svenskt Vattenarkiv (SMHI:s SVAR-databas) C-EMIR (länsstyrelsernas miljöskyddsdatabas, utsläpp från punktkällor) MIFO (länsstyrelsernas databas för förorenade områden) Marktäckedata GSD (Lantmäteriverkets markanvändningskarta) Enskilda avlopp (data från SCB:s fastighetsregister samt kommunernas miljötillsyn) Dammregistret (SMHI:s databas för större dammar) Fastighetskartan (Lantmäteriverkets fastighetskarta) Skogsbruk (Skogsstyrelsens databas Kotten) Arbetsmetoder och övervägningar I arbetet med statusklassificering och påverkansanalys har det i många fall varit brist på mätdata. Olika typer av modeller och GIS-analyser har därför utgjort nödvändiga och viktiga verktyg i arbetet. Den indikativa modell som använts för status- och påverkansanalyser i ytvatten beskrivs närmare i kapitlet Beskrivning av distriktet under rubriken Tillvägagångssätt för fördjupad karakterisering av sjöar och vattendrag i Bottenhavets vattendistrikt indikativ modell. I arbetet med den fördjupade kartläggningen utfördes en nationell analys av potentiell påverkan på grundvatten. Den potentiella föroreningsbelastningen analyserades utifrån en mängd verksamheter som skulle kunna påverka vattenkvaliteten. Exempel på faktorer som togs med i analysen är effekter från vägar, järnvägar, förorenade områden, jordbruk och tätorter. Beroende på den samlade potentiella föroreningsbelastningen delades grundvattenförekomsterna in i fyra klasser, där klass 4 har den högsta potentiella belastningen. Den nationella påverkansanalysen har bland annat fungerat som stöd vid riskanalysen för grundvatten. Metodbeskrivningen Påverkansbedömning Grundvatten Metodutveckling och nationell analys av grundvattenförekomsters potentiella föroreningsbelastning har använts. I de fall påverkansanalysen har gett starka indikationer på att problem föreligger i en vattenförekomst som saknar tillståndsdata har expertbedömningar varit nödvändiga. Många 72

93 vattenförekomster har, enbart baserat på påverkansanalysen, bedömts vara påverkade av olika miljöproblem och klassificerats som i riskzonen att inte uppnå god status Arbete pågår för att verifiera de bedömningar och klassificeringar som har gjorts. 73

94 Övervakning Enligt vattenförvaltningsförordningen ska Vattenmyndigheten upprätta ett program för övervakning av statusen i samtliga vattenkategorier för att ge en översikt över statusen i distriktets vattenförekomster. Detta arbete ska göras genom kontrollerande och operativ övervakning samt genom övervakning av områden som är skyddade enligt andra direktiv. Grundvatten ska dessutom övervakas kvantitativt och för ytvatten ska även undersökande övervakning finnas. Kontrollerande övervakning övervakning som ska ge en generell beskrivning och en representativ bild av vattenstatusen i varje vattendistrikt Operativ övervakning övervakning som ska genomföras för att fastställa statusen på de vattenförekomster som bedöms ligga i riskzonen för att inte uppfylla miljömålen om god status samt följa upp och kunna bedöma om de åtgärdsprogram som satts in uppnår önskad effekt och mål. Undersökande övervakning strategi för övervakningsinsatser vid ex olyckor eller i vatten där man inte känner till orsakerna till att god status inte uppnås. Kan även användas för att ge en övergripande bild av ett ämne eller biologisk parameter, där situationen sedan tidigare är okänd eller dåligt undersökt. Övervakning i skyddade områden sammanställning av uppföljning enligt ett antal övriga EG-direktiv Sverige har idag ett utbyggt system för miljöövervakning av vatten fördelat på olika aktörer. Naturvårdsverket har ett övergripande ansvar för den statligt finansierade miljöövervakningen som är indelad i en nationell och en regional del. Den regionala delen drivs och planeras av länsstyrelserna medan Naturvårdsverket ansvarar för den nationella delen. Det finns även miljöövervakning på mer lokal nivå, exempelvis samordnad recipientkontroll och kommunal miljöövervakning. För att leva upp till kraven i arbetet med ramdirektivet behöver övervakningen av vatten både utökas och förändras. 74

95 Befintligt övervakningsprogram i vattendistriktet Vattenmyndigheten fastställde i december 2006 ett övervakningsprogram för vattendistriktet. Övervakningsprogrammet innehåller ett urval av de stationer där miljöövervakning sker i distriktet idag. För ytvatten baserades stationsurvalet på stationer med både biologisk och fysikalisk/kemisk provtagning och när det gäller grundvatten har stationsurvalet gjorts från de möjliga provtagningspunkter som finns registrerade i SGU:s databas. Övervakning av skyddade områden omfattar endast bad- och fiskvattendirektiven. Urvalet av stationer resulterade i ett nätverk för kontrollerande och operativ övervakning samt övervakning av skyddade områden i såväl vattenförekomster som övriga vatten. Totalt sett finns övervakning kopplad till vattenförekomster och övriga vatten på 4327 stationer i distriktet. I mars 2007 rapporterade Naturvårdsverket övervakningsprogrammen för de fem vattendistrikten till EU-kommissionen enligt artikel 8 i ramdirektivet. Tabell 12. Totalt antal stationer, fördelade på de olika vattenkategorierna, som ingår i övervakningsprogrammet Bottenhavets vattendistrikt Grundvatten Vattendrag Sjöar Övergångsvatten Kustvatten Bottenhavets vattendistrikt Anpassning av Sveriges övervakningsnätverk till kraven i ramdirektivet för vatten Övervakningen ska genomgå en översyn så att ramdirektivets krav på övervakning av bland annat vattentyper och kvalitetsfaktorer uppfylls. Vattenmyndigheterna kommer att genomföra en revidering av de övervakningsprogram som rapporterades och senast 2012 ska arbetet vara klart. (Länk till Strategi för övervakningar vatten inför beslut av vattendelegationerna senast 2012). Sveriges vattenmyndigheter och länsstyrelser har under gjort en fördjupad kartläggning av landets vatten. Kartläggningen har gett en första bild av status, åtgärdsbehov samt var övervakningsresurser behövs för att förbättra underlaget till statusklassificering. Detta ska utgöra grunden för revidering av den vattenrelaterade övervakningen som kommer att bestå av ett urval av stationer med olika huvudmän. En central uppgift för den regionala miljöövervakningen är att samordna all regional övervakning som utförs av en rad olika aktörer så att den blir effektiv och ändamålsenlig. 75

96 Grundvatten För grundvatten delas övervakningen in i övervakning av kemisk och kvantitativ status. Övervakningen av kemisk status delas i sin tur upp i kontrollerande respektive operativ övervakning. Övervakning av kemisk status syftar till att ge information om grundvattenförekomstens kemiska status så att långsiktiga förändringar kan upptäckas. Övervakning av kvantitativ status ska ge en bild av den tillgängliga grundvattenresursens kvantitet. Övervakning av kemisk grundvattenstatus I övervakningsprogrammet ingår 16 grundvattenstationer i vattendistriktet för den kontrollerande kemiska övervakningen. Däremot sker ännu ingen operativ övervakning. Samtliga stationer ingår i det nationella övervakningsnätverk för grundvatten som drivs av Sveriges Geologiska Undersökning (SGU). Karta 19 visar övervakningsstationer för den kemiska övervakningen. Övervakning av kvantitativ grundvattenstatus I övervakningsprogrammet ingår 52 stationer i distriktet för den kvantitativa övervakningen. Samtliga stationer ingår i det nationella övervakningsnätverk som Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) driver. Karta 20 visar övervakningsstationer för den kvantitativa övervakningen. 76

97 Karta 19. Övervakningsstationer för den kemiska övervakningen i Bottenhavets vattendistrikt. Stationerna är fördelade mellan kontrollerande och operativa stationer 77

98 Karta 20. Övervakningsstationer för den kvantitativa övervakningen i Bottenhavets vattendistrikt 78

99 Revidering av kontrollerande grundvattenövervakning Ramdirektivet för vatten anger att kontrollerande övervakning endast behövs för grundvattenförekomster som bedömts ligga i riskzonen för att inte nå målen eller för förekomster som överskrider gränser mellan medlemsstater. Kontrollerande övervakning behövs även för förekomster eller grupper av förekomster där man bedömer att målen kommer att nås. Detta för att kunna avgöra om dessa förekomster har en fortsatt god status och att de inte har några signifikanta uthålliga uppåtgående trender av föroreningar. Övervakningen ska läggas upp så att den ger en representativ beskrivning relaterad till geokemiska faktorer och påverkansbilden. Resultatet från den kontrollerande grundvattenövervakningen ska ligga till grund för den operativa övervakningen. Under 2006 tog Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) på uppdrag av vattenmyndigheterna, fram ett förslag till kontrollerande övervakningsprogram för grundvatten för de fem vattendistrikten. Drygt 600 stationer, främst grundvattentäkter, av drygt grupperade grundvattenförekomster föreslås här ingå i den kontrollerande övervakningen. SGU:s förslag till de fem distriktens övervakningsprogram är att betrakta som minimiprogram som bygger på syftet att ge en heltäckande bild snarare än att koncentrera till påverkanstryck och kategori av påverkan. Revidering av operativ grundvattenövervakning Huvudsyftena med operativ övervakning är att följa eventuella förändringar i statusen för de vattenförekomster som bedöms ligga i riskzonen för att inte uppfylla miljömålen eller, för ytvatten, riskerar att försämras från hög till god status samt följa de förändringar av statusen för vattenförekomster som åtgärdsprogrammen resulterar i. Den ska också kunna ge signaler då insatta åtgärder inte är tillräckliga så att åtgärdsprogrammet kan modifieras under arbetets gång. Syftet med operativ övervakning av grundvatten utöver ovan nämnda punkter är även att bestämma om det förekommer signifikanta och uthålliga uppåtgående trender i koncentrationen av någon förorening. Den operativa övervakningen är mindre krävande än den kontrollerande i den bemärkelsen att kvalitetsfaktorer och frekvenser väljs utifrån syftet med övervakningen. Operativ övervakning upprättas i grundvattenförekomster som har bedömts ligga i riskzonen för att inte nå målen år

100 Ytvatten Övervakning av ytvatten omfattar sjöar, vattendrag, övergångsvatten samt kustvatten och delas in i kontrollerande, operativ samt undersökande övervakning Kontrollerande ytvattenövervakning Den kontrollerande ytvattenövervakningen ska ge en generell beskrivning och en representativ bild av vattenstatusen i varje vattendistrikt och läggas upp så att den avspeglar fördelningen mellan de vattenkategorier och vattentyper som finns. Samtliga kvalitetsfaktorer ska övervakas och dessutom ska de prioriterade ämnena samt särskilt förorenande ämnen som släpps ut i betydande mängd ingå i övervakningen. Antalet Artikel-8-stationer för den kontrollerande övervakningen som rapporterades i mars 2007 var för vattendrag 23, sjöar 9, och kust 2. Inga fanns för övergångsvatten. 80

101 Karta 21. Artikel 8 stationer för den kontrollerande övervakningen. Revidering av kontrollerande ytvattenövervakning Ramdirektivet för vatten ställer höga krav på den kontrollerande övervakningen med avseende på vilka vatten som ska övervakas och vilka parametrar som ska ingå. Enligt direktivet ska 81

102 samtliga vattenförekomster omfattas av övervakning och samtliga kvalitetsfaktorer ska provtas. Eftersom ett program som uppfyller direktivets krav till fullo inte är möjligt att realisera i Sverige måste olika alternativ ses över. Övervakning i en vattenförekomst kan komma att representera en grupp av vattenförekomster och som ett komplement till de faktiska provtagningsinsatserna kan olika typer av modeller behöva användas för de vattenförekomster som kommer att stå utan övervakning. Baserat på bland annat ytvattentyperna ska antalet övervakningsstationer i respektive ytvattenkategori spegla den faktiska fördelningen av vattenförekomster mellan de olika ytvattentyperna inom Sverige och inom respektive vattendistrikt. Den kontrollerande övervakningen kommer bland annat att bestå av ett urval från de övervakningssystem som redan finns i Sverige. De stationer som saknar vissa kvalitetsfaktorer får kompletteras med dessa. Det är också troligt att stationsnätet kan behöva kompletteras med ett antal stationer. Operativ ytvattenövervakning Operativ övervakning ska genomföras för att fastställa statusen på de vattenförekomster som bedöms ligga i riskzonen för att inte uppfylla miljömålen om god status. Den ska också följa upp och kunna bedöma om de åtgärdsprogram som satts in uppnår önskad effekt och mål. Den operativa övervakningen ska också kunna ge signaler då insatta åtgärder inte är tillräckliga så att åtgärdsprogrammet kan modifieras under arbetets gång. Kraven på den operativa övervakningen är inte lika omfattande som för den kontrollerande övervakningen i den bemärkelsen att kvalitetsfaktorer och frekvenser väljs utifrån syftet med övervakningen. Här behöver bara den eller de biologiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorer som är mest känsliga för aktuell påverkan övervakas. Dessutom ska de prioriterade ämnena samt andra förorenande ämnen som släpps ut i betydande mängd övervakas. Dessa ska övervakas i de vattenförekomster där de släpps ut och i enlighet enligt med den lagstiftning enligt vilka MKN fastställts. Den operativa övervakningen kan ändras under gällande förvaltningsplan, exempelvis en minskning av övervakningsfrekvensen när konsekvenserna inte anses betydande eller den aktuella påverkan har försvunnit. Operativa stationer kan även ingå i den kontrollerande övervakningen. Antalet Artikel-8-stationer för den operativa övervakningen som rapporterades i mars 2007 var för vattendrag 80, sjöar 38 och kust 39. Inga rapporterades för övergångsvatten. 82

103 Karta 22. Artikel 8 stationer för den operativa övervakningen. 83

104 Revidering av operativ ytvattenövervakning Utvecklingen i de vatten som i den fördjupade kartläggningen har fallit ut som riskerar att inte nå god status 2015 eller försämras från hög till god status ska följas. Även vatten där det råder osäkerhet om dess status och utveckling kan ingå här. Det operativa övervakningsprogram som rapporterades 2007 kan inte revideras fullt ut förrän åtgärdsprogrammen beslutats. Eftersom ett åtgärdsprogram kan komma att se ut på många olika sätt kommer även uppföljningen att se olika ut. När det gäller nyskapande av åtgärdsprogram bör den aktör som upprättar åtgärdsprogram även ha utformning v uppföljning i åtanke. Undersökande övervakning Undersökande övervakning av ytvatten har som syfte att ge en övergripande bild av ett ämne eller biologisk parameter, där situationen sedan tidigare är okänd eller dåligt undersökt. Den kan också användas då god status inte uppnås och orsaken är okänd. I samband med artikel 8- rapporteringen i mars 2007 rapporterades en mycket översiktlig strategi för denna övervakning. Även detta är något som ska få en bättre form under de närmaste åren. Övervakning av skyddade områden Inom vattenförvaltningen ska den kontrollerande och operativa övervakningen samordnas med övervakningen av skyddade områden enligt andra EG-direktiv. Dessa direktiv listas i bilaga IV i ramdirektivet och är: områden som enligt artikel 7 fastställts för uttag av vatten som är avsett att användas som dricksvatten. områden som har fastställts för skydd av ekonomiskt betydelsefulla vattenlevande djureller växtarter vattenförekomster som har fastställts som rekreationsvatten, inklusive områden som fastställts som badvatten enligt direktiv 2006/7/EG. områden som är känsliga för näringsämnen, inklusive områden som fastställts som sårbara enligt direktiv 91/676/EEG och områden som fastställts som känsliga områden enligt direktiv 91/271/EEG. områden som har fastställts för skydd av livsmiljöer eller arter där bevarandet eller förbättrandet av vattnets status är en viktig faktor för deras skydd, inklusive relevanta Natura 2000 områden som fastställts enligt direktiv 92/43/EEG (1) och direktiv 79/409/EEG (2) Inför rapporteringen i mars 2007 var det bara Badvatten- och Fiskvattendirektiven som hade någon uppföljning med fasta stationsnät och dessa skulle rapporteras till EU. Övriga direktiv hade antingen ingen uppföljning alls eller så saknades fasta stationer för uppföljningen. Antal 84

105 stationer i skyddade områden enligt Fiskvattendirektivet (F) och Badvattendirektivet (B) som rapporterades i mars 2007 var 2 stycken, båda belägna vid vattendrag. Karta 23. Övervakningsnät för skyddade områden. 85

106 Revidering av övervakning av skyddade områden Huvudansvaret för övervakning av skyddade områden enligt andra EG-direktiv ligger på andra än vattenmyndigheterna. Därför blir Vattenmyndigheternas roll här att sammanställa befintlig uppföljning enligt respektive direktiv. Här kommer det att krävas en insats för att få till stånd ett samarbete med övriga aktörer såsom bland andra Naturvårdsverket och Jordbruksverket. 86

107 Ekonomisk analys Ekonomisk analys är ett begrepp för olika uppgifter som utförs inom vattenförvaltningsarbetet. En del av arbetet är kopplad till kartläggningsarbetet och benämns som den grundläggande ekonomiska analysen. Den andra delen är kostnadseffektivitets- och konsekvensanalyser som utförs i utformandet av åtgärdsprogrammen och beskrivs i avsnitt sammanfattning åtgärdsprogram. Den naturvetenskapliga kartläggningen som beskrevs i avsnitt status 2009 kompletteras med en ekonomisk kartläggning som beskriver värdet av vattenanvändningens ekonomiska betydelse och vilken kostnadstäckning som vattentjänster uppnår för statusen Resultatet kan användas som underlag i utformning av prispolitik och för att tillämpa principen att förorenaren betalar. I avsnitt riskbedömning 2015 kan prognosresultat för hur vattenanvändarna kommer att utvecklas till 2015 vara stöd för att avgöra om en vattenförekomst är i riskzon att inte uppnå god status till år 2015, eller om vattenförekomster med hög eller god status är i riskzon att försämra statusen. Miljöekonomisk profil för distriktet Den miljöekonomiska profilen är en sammanställning av exempel på ekonomiska värden och kostnader som uppstår vid vattenanvändning. Observera att profilen endast visar information för vattenintensiva punktkällor. Variablerna förädlingsvärde, inrikes omsättning, antal arbetstillfällen och antal sysselsatta är exempel på vattnets ekonomiska värden. För en del av branscherna finns även exempel på miljökostnader, utsläpp av fosfor, kväve, BOD7eller CODCr. För att få en bättre bild av vattnets ekonomiska värden bör profilen i nästa cykel även omfattas av fler än de branscher som är klassade som vattenintensiva, men som har en betydande påverkan för vattenstatusen. Den miljöekonomiska profilen finns endast sammanställd på distriktsnivå. 87

108 Tabell 13. Miljöekonomisk profil för Bottenhavets vattendistrikt Jordbruk, skogsbruk och fiske Vattenintensiva Industri Tillverkning Övrigt Vatten- och reningsverk Tjänster Hushåll Ofördelat Totalt Förädlingsvärde 1 (milj kr) Inrikes omsättning (milj kr) Antal arbetsställen Antal sysselsatta Folkmängd Antal hushåll (familjer 20+ år) Hushållens inkomst (milj kr) Totala miljöskyddskostnader 3 (milj kr) Vattenrelaterade miljöskyddskostnader 3 (milj kr) VA kostnader VA intäkter Totala miljöskatter 1 (milj kr) Vattenuttag 4 (1000 m 3 ) Användning av kommunalt vatten 5 (1000 m 3 ) Hantering och rening av avloppsvatten 7 (1000 m 3 ) Utsläpp av fosfor (ton) Utsläpp av kväve (ton) Utsläpp av BOD 7 (ton) Utsläpp av COD Cr (ton) Avser år Vatten och reningsverkens sysselsatta ingår i redovisningsgrupp Tjänster. 3. SNI 41 ingår i vattenintensiva industrin 4. Endast jordbruk i redovisningsgrupp Jord-, skogsbruk o fiske. Totala uttaget (kommunalt och egen vattentäkt) inklusive havsvatten 5. Användning av kommunalt vatten, exkluderar egen vattentäkt 6. Verkets egen vattenanvändning samt läckage 7. Vatten och avlopp till kommunala reningsverk. Renat vatten som släpps ut. För branscherna avses utsläpp med egen rening i egen regi. 88

109 Kostnadstäckning för vattentjänster med avseende på status 2009 Full kostnadstäckning uppnås när vattenanvändaren betalar sin finansiella och miljökostnad. Vattenanvändarna får tillgodoräkna sig miljöskatter och/eller miljöskyddskostnader när graden av kostnadstäckning beräknas. I avsnitt status 2009 visas att den ekologiska/kemiska/kvantitativa statusen är sämre än god för flertalet vattenförekomster vilket innebär att full kostnadstäckning för vattenanvändare inte uppnås. Den finansiella kostnaden antas vara uppnådd då konsumeter/nyttjare idag betalar för sina investerings-, underhålls-, drifts- och administrativa kostnader för vattenanvändning. Det är alltså miljökostnaden som inte uppfylls. En vattenanvändares andel av kostnadstäckningen, till exempel för sektorn jordbruk kan variera i distriktet. Jordbrukssektorn har en miljökostnad i de vattenförekomster som den påverkar och har en status som är sämre än god. Tolkningen av begreppet vattentjänster är inte helt klarlagd. Om beräkningen av graden av kostnadstäckning endast görs för vattentjänster som omfattas av hushållens vatten- och avloppsanvändning är den finansiella kostnadstäckningen hög. Idag betalar hushållen VA- taxa för sin användning av vatten. Hushållen får då distribution av rent vatten och använt vatten transporteras och renas i kommunala reningsverk. Kostnaden för vattentjänsten till hushållen måste enligt lagstiftning bedrivas till självkostnadspris och får inte ge någon vinst. VA-taxan varierar mellan kommuner. Den finansiella kostnaden kan alltså beräknas och graden av finansiell kostnadstäckning ligger omkring 98-99%. För enskild eller samfälld vatten- och avloppsförsörjning har den enskilda fullt ansvar och den finansiella kostnadstäckningen är 100%. Resultaten från kartläggning och analys visar att reningsverken har en betydande påverkan för vattenförekomster som har sämre status än god. Även hushåll som har enskild vattenförsörjning och avloppsanläggning har i en del fall utpekats ha betydande påverkan för vattenförekomsternas status. Det visar att miljökostnaden för hushållssektorn som helhet inte uppnås men kan inte beräknas. Tabell 14. Redovisning av kostnadstäckning för vattentjänster Finansiell kostnad Miljökostnad Full kostnadstäckning VA-tjänster Hushåll och viss industri Går att beräkna, ligger runt % Går ej att beräkna men uppnås ej Nej 89

110 Uppskattningen av full kostnadstäckning utförs på distriktsnivå eftersom det i nuläget inte är möjligt att få fram underlag på en mindre geografisk nivå. För att tillämpa principen att förorenaren betalar och för att få kostnadseffektiva styrmedel är det möjligt att analysen bör göras på mindre geografiska områden så att styrmedel kan differentieras efter behov. Prognos för socioekonomiska faktorers utvecklig till 2015 Prognosens resultat kan vara till hjälp för att bedöma vilka vattenförekomster som har risk att inte uppnå god vattenstatus till 2015 eller risk att försämra vattenförekomster med nuvarande god eller hög vattenstatus. Scenarierna har utförts av statistiska centralbyrån med hjälp av analysverktyget raps. Prognoserna som presenteras här är på distriktsnivå men det finns även scenarier utförda på delområdesnivå. Prognos för befolkningstillväxt i Bottenhavets vattendistrikt befolkningsmängd Befolkning år 90

111 Prognos för förändring av arbetstillfällen i Bottenhavets vattendistrikt, basår ,20 Jordbruk förändring av antal arbetstillfällen 1,00 0,80 0,60 0,40 0,20 Skogsbruk Fiske Gruvor, mineral och tillverkning Livsmedels-, dryckesvaruframställning och tobakstillverkning Massa-, pappers- och pappersvarutillverkning Kemikalier och kemiska produkter Stål- och metallframställning 0, år El-, gas-, ång- och hetvattenförsörjning Tjänster Prognos för förändring av produktionsvärden i Bottenhavets vattendistrikt basår 2004 förändring av produktionsvärden 2,00 1,80 1,60 1,40 1,20 1,00 0,80 0,60 0,40 0,20 0, år Jordbruk Skogsbruk Fiske Gruvor, mineral och tillverkning Livsmedels-, dryckesvaruframställning och tobakstillverkning Massa-, pappers- och pappersvarutillverkning Kemikalier och kemiska produkter Stål- och metallframställning El-, gas-, ång- och hetvattenförsörjning Tjänster 91

112 Resultaten kan fungera som stöd i riskbedömningen och kan också användas som stöd i utformningen av prispolitiken. Det är dock viktigt att en förväntad tillväxt inte behöver medföra en ökad vattenanvändning, så resultatet är endast en fingervisning som kan användas som ett argument tillsammans med resultat från påverkansanalysen. Till exempel så stödjer prognosresultaten att vattenförekomster som förväntas att ha risk att inte uppnå god status där vattenanvändarna är jordbruks- och livsmedelssektorn bör vara i riskkategorin. Den ekonomiska analysen omfattar också arbetet att göra kostnadseffektiva åtgärdsprogram samt att åtgärdsförslagen ska medverka till att fullkostnadstäckning för vattentjänster, och att principen om att förorenaren betalar uppnås. Begreppen och resultaten förklaras och redovisas i avsnitt Åtgärdsprogram. 92

113 Riskbedömning 2015 I kartläggningsarbetet ingår att göra en riskbedömning, ibland även kallat riskanalys, där man bedömer risken för att en vattenförekomst inte kommer att uppnå god status till år 2015, alternativt kommer att ha en försämrad status år Dessa vattenförekomster klassas som att vara i riskzonen. Ett viktigt syfte med riskanalysen är att identifiera de vattenförekomster, utöver de som inte uppnår god status, som ska omfattas av åtgärdsprogrammet. Riskanalysen ska utföras med hjälp av statusklassificeringen, påverkansanalysen och den ekonomiska analysen. Kunskapsbrist kan också vara ett skäl för att klassa en ytvattenförekomst som i riskzonen, men inte en grundvattenförekomst. Kunskapsbrist innebär oftast att det saknas relevanta mätdata. Kraven på att göra en riskanalys återfinns i vattenförvaltningsförordningen. I denna cykel har en förenklad riskanalys utförts för ytvatten med avseende på kemisk och ekologisk status. Detta beror framförallt på avsaknad av tillräckligt underlagsmaterial. Se vidare under rubrik Ytvatten nedan. Grundvatten Kemisk status Vid riskanalysen för grundvattnets kemiska status har resultatet av den nationella påverkansanalys som genomfördes 2007 (med uppdatering 2008) varit ett viktigt underlag. Grundvattenförekomster som i påverkansanalysen föll ut med potentiellt hög föroreningsbelastning har generellt bedömts vara i riskzonen för att inte nå god status För grundvattenförekomster där mätdata finns, har förekomsten bedömts vara i riskzonen om maxvärdet av en analys överstiger SGU:s föreslagna värden för startpunkt för att vända trend (se tabell 3 i SGUs Kortfattad manual för arbetet inom svensk vattenförvaltning grundvatten ). Generellt har de grundvattenförekomster som inte uppnår god kemisk status idag bedömts vara i riskzonen för att inte nå god kemisk status Orsaken är framförallt att även om åtgärder sätts in nu tar det tid för grundvattnet att återhämta sig (åtgärderna i åtgärdsprogrammet skall vara påbörjade senast 2012). Ett stort antal av grundvattenförekomsterna har idag inte några mätdata att tillgå. Dessa förekomster har klassificerats till god status och inte vara i riskzonen för att uppnå god status till 2015, om inte påverkansanalysen visat något annat. 93

114 Kvantitativ status Vid riskanalysen för grundvattnets kvantitativa status har uppgifter om vattenbalans använts. En grundvattenförekomst har bedömts vara i riskzonen att inte nå god kvantitativ status 2015 om: 1. de sammanlagda uttagen ur en grundvattenförekomst är lika med eller överstiger medelvärdet för den långsiktiga grundvattenbildningen, 2. uttagen medför att flödesriktningarna långsiktigt ändras så att saltvatten eller andra föroreningar kan tränga in i grundvattenförekomsten. Generellt har de grundvattenförekomster som inte uppnår god kvantitativ status idag bedömts vara i riskzonen för att inte nå god kvantitativ status Mer information om hur riskanalyserna har genomförts finns i SGU:s Kortfattad manual för arbetet inom svensk vattenförvaltning grundvatten Ytvatten Sjöar och vattendrag - ekologi och kemi Liksom för grundvatten så har riskanalysen för ytvatten baserats på resultatet av statusklassificeringen och påverkansanalysen. Om vattenförekomstens status varit sämre än god så bedöms förekomsten också vara i risk för att inte klara god status Orsaken är framförallt att även om åtgärder sätts in nu tar det tid för naturen att återhämta sig (åtgärderna i åtgärdsprogrammet skall vara påbörjade senast 2012). Vattenförekomster som idag omfattas av åtgärdsprogram för kalkning har också bedömts vara i riskzonen eftersom de är beroende av kalkningen för att bibehålla god status. Vattenförekomster som idag har god status, men där påverkanstrycket är högt, bedöms vara i riskzonen. För flera vattenförekomster har det varit svårt att bedöma statusen på grund av bristfälliga data. I dessa fall har statusen satts till god, men dessa vattenförekomster har samtidigt bedömts ligga i riskzonen för att till 2015 inte nå god status. Mer information om hur riskanalyserna har genomförts finns i Naturvårdsverkets Handbok om kartläggning och analys. 94

115 Kust - ekologi och kemi För Bottenhavets vattendistrikts kustvatten görs bedömningen att de vattenförekomster som inte uppnår god ekologisk status också klassas som i riskzonen. Anledningen är att det kan ta lång tid för ekosystemen att återställas även om åtgärder vidtas för till exempel minskad näringsämnesbelastning. Vad gäller den kemiska statusen så görs bedömningen att drygt 26 av alla kustvattenförekomster bedöms ligga i riskzonen för att inte uppfylla god kemisk status till Riskbedömningen för den kemiska statusen är framtagen med hjälp av en påverkansanalys där industrier, reningsverk och förorenade områden kartlagts. Resultat av riskbedömningen En sammanfattning av resultaten från den riskanalys som har genomförts för grundvatten och ytvatten redovisas i Tabell 15. Kartorna 24, 25, 26 och 27 visar grundvatten i riskzonen att inte uppnå god kemisk status 2015 respektive god kvantitativ status 2015 samt ytvatten i riskzonen att inte uppnå god ekologisk status 2015 respektive god kemisk status För ytvatten finns även en sammanställning av riskanalysen kopplad till olika påverkanskällor, denna återfinns i avsnittet Påverkansanalys. Tabell 15. Sammanfattning av resultaten från den riskanalys som har genomförts för grundvatten och ytvatten i Bottenhavets vattendistrikt. Risk att kemisk status inte uppnås 2015 Ej i riskzonen I riskzonen Grundvatten I riskzonen enbart pga kvicksilver Vattendrag Sjöar Övergångsvatten Kustvatten Havsvatten Risk att kvantitativ status inte uppnås 2015 Grundvatten Risk att ekologisk status inte uppnås 2015 Vattendrag Sjöar Övergångsvatten 0 0 Kustvatten

116 Karta 24. Grundvattenförekomster i riskzonen att inte uppnå kemisk status till år

117 Karta 25. Grundvattenförekomster i riskzonen att inte uppnå kvantitativ status till år

118 Karta 26. Risk för att god ekologisk status ej uppnås

119 Karta 27. Risk för att god kemisk status ej uppnås 2015 för ytvatten. Orsaken till den övervägande röda kartan är halten av kvicksilver. 99

120 Sammanfattning av åtgärdsprogram Vattenmyndigheten har fastställt ett åtgärdsprogram, enligt 5 kap 5 miljöbalken och 6 kap 1 VFF. Syftet med åtgärdsprogrammet är att se till att de miljökvalitetsnormer som har fastställts för vattendistriktets vattenförekomster uppfylls senast den 22 december 2015, eller vid den senare tidpunkt som vattenmyndigheten har beslutat. Åtgärdsprogrammet omfattar i huvudsak de vattenförekomster där det har bedömts finnas en risk för att miljökvalitetsnormen inte uppfylls vid angiven tidpunkt. Miljökvalitetsnormer för ekologisk och kemisk status för ytvattenförekomster samt miljökvalitetsnormer för kemisk och kvantitativ status för grundvattenförekomster har fastställts av Vattenmyndigheten i särskilt dokument. Av åtgärdsprogrammet framgår det vilka åtgärder som behöver vidtas av vilken myndighet eller kommun. De flesta av de angivna åtgärderna ska genomföras av centrala myndigheter (29 st), länsstyrelserna ska genomföra 4 åtgärder och kommunerna 7 åtgärder. Åtgärderna består till stor del av förändringar i de juridiska styrmedlen för att förstärka arbetet med påverkanskällor. Därutöver behöver såväl sektorsmyndigheternas, länsstyrelsernas och kommunernas myndighetsarbete utvidgas och utökas. Åtgärder är kopplade till vattenförekomsterna och deras miljökvalitetsnorm. Om miljökvalitetsnormen är hög eller god så behöver åtgärderna endast avse förebyggande arbete, medan om miljökvalitetsnormen är sämre än god status behöver åtgärder genomföras. Åtgärdsprogrammet innehåller inte alla de åtgärder som en myndighet eller kommun kan behöva vidta för att uppnå miljökvalitetsnormen. Genom kartläggning av vattenstatus och påverkansanalys har vattendistriktets huvudsakliga miljöproblem identifierats. Åtgärdsprogrammet är riktat mot de påverkanskällor som bidrar till att miljökvalitetsnormerna inte nås. Åtgärderna inkluderar skärpning av de regleringar som har fastställts för utsläpp från punktkällor och annan verksamhet som inverkar på vattentillståndet, och innebär förändringar i regelverken som är kopplade till miljöbalken. Åtgärderna som vidtas kommer att minska föroreningen av marina vatten, och åtgärdsprogrammet avser en tydlig förstärkning av styrmedlen för att uppnå vattenkvalitetsförbättringar. Vattenmyndigheten föreslår inga ytterligare åtgärder mot direkta utsläpp till grundvatten i Åtgärdsprogrammet. Enligt miljöbalken krävs tillstånd eller anmälan för utsläpp av vattenföroreningar till grundvatten, och några utsläpp till grundvatten har inte tillåtits. Vattenmyndigheten har beslutat om miljökvalitetsnormer för de prioriterade ämnena och kemisk status för alla vattenförekomster i distriktet. De ekologiska effekterna av dessa miljö- 100

121 gifter är dåligt kända, och åtgärdsprogrammet syftar bland annat till att kartlägga situationen noggrannare. Dricksvattenskyddet behöver stärkas inom många områden, särskilt för att trygga den långsiktiga vattenförsörjningen. Det är ett kommunalt ansvar för större gemensamma anläggningar, medan det för övrig vattenförsörjning är ett enskilt ansvar. Det kommunala och det enskilda ansvaret avser såväl tillgång på vatten som vattenskydd och vattenkvalitet. Vattenskyddsbestämmelser finns i miljöbalken och kan förstärkas med bestämmelser enligt plan- och bygglagen. I vattenförvaltningsförordningen och livsmedelsverkets föreskrifter finns krav på alla vattenförekomster som används för uttag av vatten som är avsett att användas som dricksvatten och som ger mer än 10 m 3 per dag i genomsnitt eller betjänar mer än femtio personer. Dessa dricksvattentäkter är registrerade hos kommunerna som är tillsynsmyndigheter för anläggningarna. Vattenmyndighetens åtgärdsprogram betonar vikten av att genomföra det regelverk som finns för de allmänna vattentäkter och större enskilda vattentäkter som omfattas av vattenförvaltningsförordningens kriterier för skyddade områden. Figur 10. Rännöå. Foto: Länsstyrelsen i Västernorrlands län. 101

122 Ett av de stora miljöproblemen inom vattendistriktet är den fysiska påverkan på vattenmiljöerna som pågått under mycket lång tid. Vattenverksamheter med dämning, kanalisering, uttag av vatten m.m., finns i de register som miljödomstolarna och länsstyrelserna förfogar över. Enligt miljöbalken krävs tillstånd eller anmälan för vattenverksamheter, och åtgärdsprogrammet syftar till översyn av många av vattendomarna och restaurering av många vattenområden för att uppnå god ekologisk status och uppnå gynnsam bevarandestatus för Natura2000 området eller arterna. Det är riksdagen och regeringen som beslutar om den ekonomiska vattenpolitiken, och vattenmyndigheten beslutar inte om ekonomiska styrmedel. För vattenfrågor som kan hänföras till reglerna kring miljöbalken, gäller principen om att förorenaren betalar. Om åtgärderna kan hänföras till belastning från pågående verksamhet så kan i princip kostnadstäckning finnas för åtgärderna baserat på att förorenaren betalar. Det gäller framför allt vad gäller industrisektorn, i huvudsak för hushållssektorn medan jordbrukssektorn har låg kostnadstäckning. Det kan i teorin uppnås god kostnadstäckning för dessa sektorer, men den är inte utvecklad idag. För många av vattenfrågorna och miljöproblemen härstammar de dock från gamla verksamheter och miljöskulden lever kvar som en belastning eller förändring av vattenmiljöerna som gör det svårt eller omöjligt att uppnå god ekologisk och kemisk status. Miljöbalkens regelverk har liten eller ingen effekt på dessa frågor och kan inte utgöra grund för att förorenaren ska betala. För dessa frågor krävs en annan form av finansiering. Det finns omfattande övervakningsdata eller andra data inom vattendistriktet, men det är ofta inte rätt data och ibland inte tillgängligt. Vattenförvaltningsarbetet behöver ett utökat övervakningssystem och datahanteringssystem för att bli effektivt och kunna relatera till fastställda kvalitetskrav. Vattenmyndigheten har beslutat om åtgärder som avser såväl dataförsörjning som datahantering. Vattenmyndigheten har beslutat om några kompletterande åtgärder i åtgärdsprogrammet som avser kunskapsförsörjning och förstärkning av styrmedlen för att uppnå vattenkvalitetsförbättringar. En konsekvensanalys av åtgärdsprogrammet har genomförts. Vattenmyndigheten har genomfört en miljöbedömning av åtgärdsprogrammet, enligt 6 kap 11 miljöbalken. I miljöbedömningen ingår det en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) enligt 6 kap 12 miljöbalken. 102

123 Sammanfattning av miljökvalitetsnormer En miljökvalitetsnorm (MKN) är en bestämmelse om vilken kvalitet som ska uppnås i luft, vatten, mark eller miljön i övrigt. Ett vanligt sätt att ange miljökvalitetsnormer på, är i form av högsta tillåtna halt av ett ämne eller högsta tillåtna nivå av en störning i en viss typ av miljö. Inom vattenförvaltningen används miljökvalitetsnormer för att ange krav på vattnets kvalitet i form av förekomsten av kemiska ämnen, grundvattenkvantitet, fysikalisk-kemisk vattenkvalitet, samt olika slags hydromorfologiska och biologiska kvalitetsfaktorer. De är helt enkelt mått på vilken vattenkvalitet som ska uppnås i vattenförekomsterna. Miljökvalitetsnormer är styrande för myndigheter och kommuner som tillämpar miljöbalken. De måste alltså se till att miljökvalitetsnormerna inom vattenförvaltningen iakttas när de handlägger ärenden som rör vatten. Det finns två grundläggande krav inom vattenförvaltningen, som uttrycks i form av miljökvalitetsnormer. För det första får den nuvarande vattenkvaliteten (statusen) i vattenförekomsterna inte försämras, i förhållande till den kvalitet (status) som de har i dagsläget. För det andra är målsättningen att alla vattenförekomster ska uppnå minst god yt- eller grundvattenstatus eller god ekologisk potential senast i december Till detta kan det komma särskilda krav i vissa typer av skyddade områden. Det finns dock utrymme för vissa undantag från de grundläggande kraven, där det av en eller annan anledning inte går att uppnå god status eller potential eller om det krävs längre tid för att nå dit. I normalfallet ska alltså miljökvalitetsnormer inom vattenförvaltningen ange dels ett krav på att vattenförekomsternas status inte får försämras, dels krav på vilken status vattenförekomsterna ska uppnå senast Det är vattenmyndigheten som beslutar om miljökvalitetsnormer för vattendistriktets vattenförekomster. Hur miljökvalitetsnormerna ska fastställas framgår i huvudsak av föreskrifter från Naturvårdsverket (för ytvatten) och Statens Geologiska Undersökning (SGU) (för grundvatten). Utgångspunkten är att en miljökvalitetsnorm baseras på en bedömning av den status som en vattenförekomst har i dagsläget ( ). Om vattenförekomsten redan nu uppnår hög eller god status/potential så ska den ha samma miljökvalitetsnorm. För vatten som inte uppnår denna kvalitet idag, kommer normen normalt sett att ange att åtminstone god status/potential ska uppnås senast I vissa fall kan dock undantag från det kravet medges. Normsättningen skiljer sig något mellan ytvatten och grundvatten. För ytvatten ska Vattenmyndigheten fastställa miljökvalitetsnormer för alla ytvattenförekomster i distriktet, dvs. även för de som redan idag uppnår god ytvattenstatus. För grundvatten är däremot kravet enligt SGU:s föreskrifter att miljökvalitetsnormer bara ska fastställas för grundvattenförekomster som har bedömts vara i riskzonen för att inte uppnå god grundvattenstatus senast den 22 december 103

124 2015. För grundvattenförekomster som inte har problem med vattenkvaliteten kommer det alltså inte att beslutas några miljökvalitetsnormer. Av Bottenhavets ytvattenförekomster har 5164 bedömts ha en ekologisk status som är sämre än god och en kemisk status som är klassificerad som sämre än god. Av de 781 grundvattenförekomster som finns i distriktet riskerar 79 att inte uppnå god kemisk status I distriktets grundvattenförekomster bedöms inga kvantitetsproblem föreligga. Mot bakgrund av den kartläggning och statusbedömning som har skett, har Vattenmyndigheten för Bottenhavets vattendistrikt beslutat att fastställa miljökvalitetsnormer för distriktets vattenförekomster. Vattenmyndigheten har också beslutat att förklara xxx ytvattenförekomster som krafigt modifierade vatten (KMV) och fyra ytvattenförekomster som konstgjorda vatten (KV). Av beslutet om miljökvalitetsnormer framgår det att tillståndet i vattenförekomsterna inte får försämras. Det framgår också vilka ytvattenförekomster som ska uppnå hög eller god ekologisk status, maximal eller god ekologisk potential och god kemisk status senast den 22 december Av beslutet framgår även vilka miljökvalitetsnormer och eventuella undantag som gäller för de grundvattenförekomster som riskerar att inte uppnå god kemisk status Utöver detta redovisas nuvarande status för samtliga vattenförekomster. Vattenmyndigheten har beslutat om bedömningsgrunder för kemiska parametrar och värden för dessa som grund för kemisk status. För ett stort antal av de vatten som är förknippade med miljöproblem har Vattenmyndigheten beslutat om undantag för ett antal kvalitetsfaktorer i samband med normsättningen. Med undantag för kvicksilver i fisk och ett antal andra miljögifter är bedömningen den att problemen är åtgärdbara, men att det kan krävas en längre tid innan insatta åtgärder kan ge önskvärt resultat. Eftersom det i stor utsträckning saknas ett fullgott dataunderlag som kan ligga till grund för en bedömning av vilka konkreta åtgärder som behöver genomföras i olika vattenförekomster, behövs det också ytterligare undersökningar och utredningar innan åtgärdsarbetet kan påbörjas. Mot denna bakgrund har Vattenmyndigheten beslutat om tidsfrister för att uppnå god yt- och grundvattenstatus för en relativt stor mängd vattenförekomster. I ett stort antal ytvattenförekomster i distriktet har det bedömts finnas ett problem med förekomst av kvicksilver i fisk. Med hänsyn till att det idag i stort sett saknas tekniska och ekonomiska förutsättningar för att åtgärda dessa problem, har Vattenmyndigheten beslutat om undantag i form av ett mindre strängt kvalitetskrav för dessa vattenförekomster. Miljökvalitetsnormen för dessa vatten är därför att de ska uppnå god kemisk status med undantag för kvalitetsfaktorn kvicksilver, för vilken normen är uppnår ej god status. Det generella kravet på att vattenkvaliteten inte får försämras gäller dock även i detta avseende, vilket innebär att kvicksilverhalterna i vattnen inte får öka i förhållande till dagens situation. 104

125 De miljökvalitetsnormer som har fastställts är följande: Vattnets kvalitet får inte försämras Detta är en miljökvalitetsnorm som gäller för samtliga vattenförekomster, oavsett vilken eller vilka miljökvalitetsnormer som fastställs för respektive vattenförekomst. Den innebär att statusen inte får försämras i förhållande till nuvarande status. Ytvatten hög ekologisk status 2015 För de ytvattenförekomster som har klassificerats till hög status har miljökvalitetsnormen fastställts till hög ekologisk status. Ytvatten god ekologisk status 2015 För de ytvatten som har klassificerats till god status har miljökvalitetsnormen fastställts till hög eller god ekologisk status. Ytvatten god ekologisk status 2021 För de ytvattenförekomster som har klassificerats till sämre än god status har miljökvalitetsnormen i de flesta fall fastställts till god ekologisk status med undantag i form av en tidsfrist till den 22 december Ytvatten god ekologisk potential 2021 För vattenförekomster som har förklarats som kraftigt modifierade och konstgjorda vatten har miljökvalitetsnormen fastställts till god ekologisk potential med undantag i form av en tidsfrist till den 22 december Ytvatten god kemisk status 2015 Miljökvalitetsnormen har i de flesta fall fastställts till god kemisk status med undantag för kvicksilver i fisk där som regel ett mindre strängt krav har beslutats. 105

126 Ytvatten god kemisk status 2021 Miljökvalitetsnormen har fastställts till god kemisk status med undantag i form av en tidsfrist till den 22 december 2021 i ytvattenförekomster där det är oklart om var föroreningskällan finns eller hur effektivt föroreningen kan åtgärdas. För kvicksilverföroreningar har dock undantag istället beslutats i form av mindre strängt krav (se ovan). Grundvatten god kemisk grundvattenstatus 2015 För alla grundvattenförekomster som i statusklassificeringen uppvisat otillfredsställande kemisk status eller bedömts vara i riskzonen för att inte uppnå god status 2015 har miljökvalitetsnormen fastställts till god kemisk status. För de förstnämnda har undantag medgetts för enstaka ämnen eller ämnesgrupper, i form av en tidsfrist till den 22 december

127 Delprogram och delförvaltningsplaner Samrådsaktiviteter har genomförts med norska myndigheter kring de internationella avrinningsområdena. P.g.a. att Norge är ansluten till unionen som undertecknare av EESavtalet så har de mer begränsade krav och ambitionsnivåer när det gäller genomförandet av EU:s ramdirektiv för vatten. I praktiken innebär det att endast en fjärdedel av Norges avrinningsområden kommer att ingå i arbetet och att det för vårt vattendistrikt endast omfattar avrinningsområden som mynnar i Norska havet. Det betyder att samverkan främst kunnat ske i de områden där avrinning sker från svenskt territorium till Norge och att möjligheterna till utbyte av information för avrinningsområden som har sina källflöden i Norge med utlopp i Bottenhavet inte varit möjligt att bedriva på samma nivå. Samråd har skett med: Statens Forurensningstillsyn Direktoratet for naturforvaltning Fylkesmannen i Nordland, Vannregion Nordland Fylkesmannen i Nord Tröndelag Fylkesmannen i Sör Tröndelag, Vannregion Tröndelag Fylkesmannen i Hedmark Vannregion Glomma (Fylkemannen i Östfold) Meråker kommune 107

128 Deltagande i vattenförvaltningen Grunden till uppdraget att skapa deltagande i vattenförvaltningen finns i inledningen till ramdirektivet för vatten (2000/60/EG punkt 14): "Om detta direktiv skall bli framgångsrikt krävs nära samarbete och samverkan på gemenskapsnivå, medlemsstatsnivå och lokal nivå. Det krävs också information till allmänheten, inbegripet användarna, och att samråd sker med dem samt att de är delaktiga." I den svenska vattenförvaltningsförordningen är detta infört framförallt med följande skrivning (Förordning om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön 2 kap 4 ): "Vattenmyndigheterna skall planera sitt arbete så att det möjliggör och uppmuntrar till deltagande av alla som berörs." "Innan vattenmyndigheten fattar beslut om kvalitetskrav, förvaltningsplaner och åtgärdsprogram eller andra frågor av större betydelse, skall myndigheten samråda med de myndigheter, kommuner, organisationer, verksamhetsutövare och enskilda som berörs av beslutet." I EU:s vägledningsdokument Public Participation in relation to the Water Framework Directive definieras deltagande i vattenförvaltningen som att ge människor möjlighet att påverka resultatet av planer och arbetsprocesser. Tre nivåer av deltagande, med en ökande grad av engagemang, kan urskiljas: Grundinformation Samråd Samverkan Vägledningsdokumentet identifierar följande målgrupper: Grundinformation: ska tillhandahållas till allmänheten Samråd: ska genomföras vid vissa bestämda tidpunkter i planeringsprocessen, och riktas mot allmänheten. Samverkan: berörda intressen, det vill säga någon som kan påverka eller blir påverkad, ska uppmuntras till samverkan så tidigt som möjligt i planeringsprocessen. 108

129 Grundinformation Grundinformation ska innefatta framsteg i planeringen av vattenförvaltningen, resultat av analyser, föreslagna åtgärder och planer, samt argument som använts i beslutsfattandet. Sättet informationen presenteras på ska också vara anpassat för den relevanta gruppen, det ska vara lätt att förstå och att hitta. Målet med grundinformation är att skapa förutsättningar för att myndigheter, allmänhet och berörda intressen på ett enkelt sätt ska kunna informera sig om vattenförvaltningen, och därigenom underlätta och motivera till att delta i samverkan och samråd. Vattenmyndigheternas webbplats På vattenmyndigheternas gemensamma webbplats finns mycket information samlad kring hur vattenförvaltningen fungerar i Sverige. Information om Bottenhavets vattendistrikt finns på distriktets webbplats. VISS och Vattenkartan För att effektivisera arbetet och underlätta samverkansprocessen har länsstyrelserna och vattenmyndigheterna tillsammans utvecklat olika verktyg. Dessa syftar till att öka insynen och tillgången till all den information som insamlas om våra vatten. Allt underlag som använts för kartläggning, analys, övervakning, miljömål och åtgärder har samlats i en nationell databas kallad VISS. VISS är en öppen databas där klassificeringar och motiveringar finns. Det går också att se vilka dataunderlag som använts som stöd för en bedömning. I de fall en expertbedömning gjorts är detta tydligt angivet. Vattenkartan är en kartapplikation på webben där grunddata från VISS visualiseras i kartor. Publikationer Läs mer i avsnittet Underlagsmaterial. 109

130 Samråd Samråd ska genomföras vid tre tillfällen under den sexåriga förvaltningscykeln. Samrådens målsättning är att lära från yttranden, uppfattningar, erfarenheter och idéer. Kraven på samrådstillfällena är att de ska publiceras i text, göras tillgängliga för kommentarer under minst en sexmånadersperiod och nå ut till allmänheten. Dessa samråd har genomförts/kommer genomföras Arbetsprogram samarbete för bättre vatten Samrådstid 1 februari till 1 augusti 2007 Översikt av väsentliga frågor inför förvaltningsplan för Bottenhavets vattendistrikt Samrådstid 1 februari till 1 september 2008 Förslag till förvaltningsplan för Bottenhavets vattendistrikt Samrådstid 1 mars till 1 september 2009 Förslag till åtgärdsprogram för Bottenhavets vattendistrikt Samrådstid 1 mars till 1 september 2009 Förslag till miljökvalitetsnormer i Bottenhavets vattendistrikt Samrådstid 1 mars till 1 september 2009 Strategisk miljöbedömning av Förslag till åtgärdsprogram för Bottenhavets vattendistrikt Samrådstid 1 mars till 1 september 2009 Arbetsprogram - Samarbete för bättre vatten Vattenmyndigheten har tagit fram ett Arbetsprogram - Samarbete för bättre vatten. Detta arbetsprogram beskriver hur myndigheter och andra berörda föreslås arbeta med den svenska vattenförvaltningen fram till år Samrådstiden för synpunkter var 1 februari 2007 till 1 augusti Det inkom totalt 38 st yttranden till vattenmyndigheten. Generellt kan sägas samrådssvaren tyder på att det är tydligt hur och när arbetet kan påverkas när det gäller de formella samråden och de stora sammanhangen, men lite otydligare när det gäller detaljerna. Det finns en upplevelse av att inte vara tillräckligt insatt i frågorna, och därför önskas mer och tydligare information. En farhåga är att frånvaron av ekonomiska medel kommer att hota möjligheterna att utföra konkreta åtgärder inom vattenförvaltningsarbetet. Bristen på medel befaras också påverka möjligheterna för alla att delta, eller delta på lika villkor, i samverkansarbetet. Ingen revidering av arbetsprogrammet kommer att göras utan synpunkterna kommer att införlivas i 110

131 det dagliga arbetet och i kommande förvaltningsplaner. Alla inkomna synpunkter har sammanställts distriktsvis och skickats ut till de som svarat. Figur 11. Filtrerande musslor. Foto: Andreas Carlberg, Länsstyrelsen i Västernorrlands län. Översikt av väsentliga frågor vad är viktigt för att nå god vattenstatus Vattenmyndigheten har tagit fram en Översikt av väsentliga frågor inför förvaltningsplan för Bottenhavets vattendistrikt som beskriver vilka områden och frågor vattenförvaltningen ska arbeta med i vattendistriktet. Samrådstiden för synpunkter var 1 februari, 2008 till 1 september, Översikt av väsentliga frågor beskriver översiktligt vilka vattenområden som kan anses viktiga i distriktet och vilka kända problem som finns i dessa vattenmiljöer. Av 170 utskickade remisser har det inkommit 46 skriftliga remissvar samt 4 webbenkätsvar. Sammanfattningsvis så anses samrådshandlingen som tydlig och välskriven men i vissa avseenden alltför generellt skrivet. VISS och Vattenkartan upplevs av många som ett bra verktyg att ta del av vattenmyndighetens arbete och ett bra sätt att samla information. Tyvärr upplevs det oftast som svårnavigerat och behöver bli mer användarvänligt för att fullskaligt 111

132 kunna nyttjas. Generellt upplevs det som tydligt hur och när arbetet är möjligt att påverka. Det upplevs ibland att tidsbrist kan påverka arbetet med vattenförvaltningen. Vikten av att tillvarata den lokala kunskapen påpekas, samt betydelsen av representanter från de olika branscherna och sektorerna i samhället. Flertalet efterlyser en klargörning av de ekonomiska aspekterna samt ansvarsfördelningen mellan aktörerna. Dokumentet upplevs generellt ge en bild av de övergripande vattenproblemen i distriktet, men ibland anses dokumentet vara alltför översiktligt och en mer detaljerad beskrivning på lokal nivå hade varit önskvärd. I remissvaren har förslag framkommit på ett flertal områden och problem som vattenförvaltningen bör arbeta med såsom miljögifter, skydd, kvalitet, övergödning, enskilda avlopp och fysiska störningar. Flera viktiga förslag på förbättringar av arbetet i vattenförvaltningen lyfts fram. Vattenmyndigheten bör satsa på enklare, tydligare och mer tillgänglig information, framförallt när det gäller statusklassning av vattenförekomster och dataunderlag. Ett bättre samarbete mellan vattenmyndigheten, länsstyrelsen och berörda aktörer eftersöks. En bättre samordning av befintliga lagar som berör vattenförvaltningen samt starkare kopplingar mot arbetet med nationella miljömål eftersöks. 112

133 Samverkan Samverkan innebär att intressenter erbjuds att bidra till planeringsprocessen genom att diskutera frågor och bidra till deras lösning. Målet är att de förslag till beslut som tas fram ska vara så bra som möjligt. Det finns ingen uttalad metod för hur den samverkan ska åstadkommas, men vattenmyndigheten måste göra ett allvarligt försök att få viktiga samhällsgrupperingar att vilja delta aktivt i vattenförvaltningen. Samverkan sker på olika skalor: internationellt, nationellt, inom vattendistriktet, inom avrinningsområden samt mer lokalt. Vattenmyndigheten samverkar även med referensgrupper och andra mer tillfälliga grupper, både nationellt och inom distriktet. Samverkan på internationell nivå På internationell nivå finns ett stort behov av att träffas och utbyta erfarenheter. I augusti 2006 arrangerade vattenmyndigheterna tillsammans med SIWI ett möte för de europeiska vattenmyndigheterna i Stockholm. Ett år senare genomfördes en workshop med representanter från vattenmyndigheter i de fem nordiska länderna. Syftet med workshopen var att jämföra hur ramdirektivet för vatten tillämpas och samt att lära av varandra. Vattenmyndigheten i Bottenhavet företrädde Sveriges vattenmyndigheter vid det 8:e Vassdragsseminariet i Trondheim, Norge november I maj 2008 genomfördes ett samnordiskt vattenmyndighetsmöte kring Kraftigt Modifierade Vatten och ett norskt-svenskt möte på departements- och vattenmyndighetsnivå kring grundprinciper för hanteringen av gränsvattenfrågor i Trondheim, Norge. Samverkan på nationell nivå För att skapa en gemensam plattform för vattenförvaltningen krävs att vattenmyndigheterna agerar tillsammans i sin samverkan och många organisationer önskar att frågorna hanteras av deras riksorgan, istället på en mer lokal eller regional nivå. Vattenmyndigheterna har ordnat Nationellt Vattenforum vid tre tillfällen; 2005, 2006 och Här har tillfälle getts att informera om aktuella frågeställningar och samla in synpunkter på vattenförvaltningen i ett nationellt perspektiv. Nationellt Vattenforum är en arena främst för beslutsfattare inom nationella myndigheter, näringsliv och intresseorganisationer. Utöver detta samverkar vattenmyndigheterna gemensamt med myndigheter och sektorsorgan och andra intresseorganisationer. Ett särskilt möte med representanter från NGO:s (ickestatliga frivilligorgansiationer) genomfördes den 25 augusti Mer regelbundna möten har genomförts med Naturvårdsverket, Sveriges Geologiska Undersökning, Lantbrukarnas Riksförbund, Svensk Energi, Sveriges Kommuner och Landsting, Fiskeriverket och Jordbruksverket. Enstaka möten har hållits med Boverket, Svenskt Näringsliv, Skogsindustrierna, Jernkontoret, Vattenfall och Sportfiskarna. 113

134 Samverkan inom Bottenhavets vattendistrikt På distriktsnivå finns idag en referensgrupp för skogsbruket. Det viktigaste syftet med referensgrupper på distriktsnivå är att vattenmyndigheterna har direktkontakt med representanter för aktörer för att uppnå: kanal för ömsesidigt informationsutbyte möjlighet till övergripande policydiskussion förankring av förslag till vattendelegationen Referensgrupper under 2008 miljövårdsdirektörer på distriktets länsstyrelser. Vattenmyndigheten har haft flera samverkansmöten med olika grupper för att informera om och diskutera ramdirektivet för vatten. Samverkan inom avrinningsområden/kommuner Information om vattenförvaltningen Som komplement till den webbaserade och skriftliga informationen om vattenförvaltningen har ett stort antal mötet genomförts för att informera och diskutera om vattenförvaltningen. Vattenråd Vattenmyndigheten, ansvariga länsstyrelser, samt framförallt de blivande vattenråden, har arbetat med att bilda vattenråd. Skillnader i förutsättningar har gjort att vattenråden ibland skapats utifrån redan befintliga organisationer och vid andra tillfällen som helt nya grupperingar. Detta har också lett till att länsstyrelsens roll i vattenråden kan variera mycket. Vattenråden är viktiga grupper för samverkan. Målen med vattenråden är att samla intressenterna inom ett avrinningsområde och få ett helhetsgrepp på vattnet och dess förutsättningar ta fram kunskap och diskutera hur vattnet ska användas diskutera vilka åtgärder som är lämpligast ur tekniskt och ekonomisk synvinkel diskutera hur vattenförekomsterna ska vårdas i framtiden. Vattenråden är samverkansorgan och tar inga beslut. Den kunskap och de synpunkter som kommer från vattenråden är centrala för att vattenmyndigheten ska ta så bra beslut som möjligt. Om vattenråd inte finns ska samverkan ske med intressenter inom området. En webbplats för landets vattenorganisationer har byggs upp där du kan hitta vilka vattenorganisationer som finns i ditt område. En utförligare beskrivning av vad vattenråd är finns i broschyren Vattenråd teori och praktik. 114

135 Samverkansmöten om kartläggningen Länsstyrelserna har samverkat kring de första resultaten av kartläggningen av våra vatten. I områden där det funnits vattenråd har samverkan skett med vattenrådet. Samverkan kommer fortsätta med vattenråd och intressenter under 2009 kring förslagen på åtgärdsprogram och förvaltningsplan. Samverkan inom ett vattenråd/lokal samverkan Där det finns vattenråd har vattenrådet ansvar för lokal samverkan kring vattenförvaltningen. Vattenrådet kan till exempel anordna vattendragsvandringar, ha arbetsgrupper som arbetar med särskilda frågor och arbeta med lokal informationsspridning. Bildade vattenråd kommer under 2009 redovisa sitt arbete med lokal samverkan. Även andra organisationer såsom kommuner och vattenvårdsförbund har genomfört arrangemang för lokal samverkan. 115

136 Inför nästa förvaltningscykel Detta avsnitt kommer att skrivas under hösten 2009, som en utblick inför nästa förvaltningscykel. Denna utblick kommer att baseras på de inkomna samrådssynpunkterna på förslag till förvaltningsplan. Figur 12. Foto: Torunn Skaue, Länsstyrelsen i Västernorrlands län. 116