MATERIEL. för den första räkneundervisningen HANDLEDNING LINKÖPINGS TRYCKERI AKTIEBOLAG 1954

Transkript

1 MATERIEL för den första räkneundervisningen HANDLEDNING AV Sven Lindström LINKÖPINGS TRYCKERI AKTIEBOLAG

2 Beskrivning Då denna redogörelse är avsedd även för dem, som inte har tillfälle alt Samtidigt se själva materielen, innehåller den en del uppgifter, som är onödiga eller mindre nödvändiga för dem, som har materielen för ögonen. Matericleii är främst avsedd för den första räkneundervisningen. Barn med räknesvårigheler kan behöva samma materiel även i de högre klasserna. Räknebrickorna är gjorda av trä och alltså hållbara. En-brickorna är kvadratiska, 20X20 mm. Tjockleken på alla brickor är 6 mm. Det är därför lätt att gripa och flytta brickorna. Varje sals innehåller 40 st en-brickor, 2 st av vardera två-brickor, tre-brickor, fyra-brickor, fem-brickor, sex-brickor, sju-brickor, åttabrickor och nio-brickor samt 4 st tio-brickor. Tio-brickorna är helt röda, övriga brickor är gula på den ena sidan och blå på den andra. Brickorna är i trycket markerade med streckade och mönstrade rutor. Räknebrickorna förvaras i en kartong med sju fack. Barnen bör övas alt placera brickorna i rätt ordning i kartongen. Då de till en början inte är så förtrogna med talen, kan beteckningarna en-brickor, två-brickor osv inte lämpligen användas. Läraren visar istället, hur brickorna placeras i facken (fig. 1) Fig i I det något bredare vänstra facket ligger 38 st en-brickor. Därefter kommer räknebrickorna i den ordning, som framgår av siffrorna i ovanstående bild. Brickorna för talen ett, två, tre, fyra och fem lägges 2

3 med t. o. den gula sidan upp och brickorna för talen sex, sju, åtta och nio med den blå sidan upp. Man får då en gul trappa av de förstnämnda och om man vänder på kartongen en blå trappa av de sistnämnda. Översidan av kartongens lock användes som räkneplatta. Den är försedd med en stödkant, som gör det lätt att placera och hålla kvar brickorna på plattan. Locket kan t. e. läggas, så att räkneplatlan med sina 100 rutor har stödkant nedtill, till vänster och upptill. Till höger får man då ett tomt fält utanför rutnätet (lig. 2). Å 7 ^iiiiiiiiiiiniiiiiiiiii ni/ Fig. 2 När bör materielen komma in i undervisningen? Räknematerielen kan ges en tämligen dominerande plats i undervisningen, men den kan också tilldelas en något mera blygsam roll. Att här fastslå något som det enda rikliga är givetvis inte möjligt. De medel man har att på synligt sätt framställa tal och utföra räkneoperationer kan indelas i fem grupper: i; Verkliga föremål: skolbänkar, böcker, pennor, klädkrokar m. m. 2. Speciella räkneföremål, alltså räknematericl. 3. Bilder av verkliga ting, såsom bilar, leksaker, djur, träd, blommor m. m. 4. Enkla grafiska tecken: ringar, fyrkanter, streck och punkter, vilka symboliserar olika föremål. 5. Den matematiska skriften med siffror och andra räknetecken. Två helt olika vägar kan följas, när det gäller att införa barnen i talens värld. ii Man kan ta upp moment ef ler moment av räknekursen och varje gång låta barnen räkna först med verkliga föremål och därefter 3

4 i tur och ordning med materiel, bilder av verkliga föremål, grafiska tecken och de vanliga matematiska tecknen. 2. Det är också länkbart att till en början göra en hel rad övningar endast ined verkliga föremål: talframstälhiing, addition, subtraktion, enkla multiplikationer och enkla divisioner. Därefter går man igenom de olika övningarna med materielens hjälp. Sedan framställer man tal, ökar, minskar, multiplicerar och dividerar med bilder som åskadliingsmedel osv. Enligt alternativ 1 är det alltså själva ämnets systematik, räknekursens indelning efter talområden och räknesätt som är huvudsaken. Enligt alternativ 2 är sättet alt uppfatta och framställa tal och räkneoperationer avgörande för lärogången. Om man ordnar ämnets olika kursmoment i en vågrät rad och ställer upp åskådningsmedlen och beteckningssätlen i lodrät linje, så får man alltså följande översikt: Talen Addition Subtraktion Multiplikation Division Verkliga föremål Materiel Bilder Grafiska tecken Q Matematiska tecken \. Förutom de två ovan antydda huvudvägarna kan man tydligen tänka sig många olika sätt att lösa frågan om lärogången. Man kan gå ett längre eller kortare stycke i vågrät riktning enligt översikten och sedan gå ner till nästa framställningssätt. Vilken lösning den enskilde läraren än väljer, är det dock angeläget, att räkning med siffror inte kommer för tidigt. I det följande skall en av de möjliga vägarna något utförligare anges. Förslag till lärogång 1. Barnen lär sig att uppfatta och att själva framställa talen ett trettio med verkliga föremål.. 2. Talen ett trettio uppfattas och framställes med hjälp av räknematerielen. Man använder därvid endast en-brickorna, inga sammansatta brickor. Brickorna placeras i vågrät, senare lodrät rad på bänken. Samma färg lägges upp i hela raden. 3. Barnen lär sig att öka och något senare att minska en vågrät rad av verkliga föremål med ett, tvä och högst tre en- 4

5 heter i taget. Det ligger därvid ingen vikt vid, all barnen lär sig svaren utantill. Det avgörande är, att de får en klar föreställning om den växande och krympande talraden. 4. ökning och minskning utefter raden med ett, två och högst tre i taget övas med hjälp av materiel en. Man lägger i vågrät rad t. e. åtta en-brickor med den blå sidan upp och fortsätter med två en-brickor med den gula sidan upp. Ingen särskild hänsyn läges till talet tio, vilket än så länge är ett tal i talraden av samma karaktär som de övriga. Vid minskning lägger man fram t. e. elva brickor med den blå sidan upp och vänder sedan t. e. de två sista, så att den gula sidan kommer upp. Man kan också lämpligen flytta dem något åt höger. 5. Man övergår nu till att öva olika grupperingar av talen inom talområdet ett nio. Härvid användes lämpligen räkneplåttan. Två en-brickor lägges upp: en blå och ovanför den en gul. Barnen uppmanas att ta reda på en enda bricka, som ensam är lika stor som de två en-brickorna tillsamman. Den lägges bredvid de andra två på räkneplattan. Man övar sedan sammansättning av talen tre nio i två andra tal. För t. e. talet sex får man alltså följande uppställning på räkneplattan: Fig 3 6. Barnen övas att känna igen talen två nio som helheter. De lägger upp brickorna i olika kombinationer, t. e. 1, 3, 5, 7. 9, 2, 4, 6, 8 2, 4, 6, 8, 9, 7, 5, 3, 1 1, 9, 2, 8, 3, 7, 4, 6, 5 7. När man hunnit så här långt, kan man lämna materielen för någon tid och övergå till räkning med stöd av bilder. Övningarna är desamma som förut angivits: uppfattning av talen ett trettio, ökning och minskning med ett, två och tre samt sammansättning av 5

6 lalen två nio av två andra tal. Om läroboken saknar uppgifter av delta slag, bör läraren rita enkla bilder på tavlan eller hektografera bilder för utdelning till barnen.*) 8. Nästa sleg blir räkning med enkla grafiska tecken: ringar, fyrkan ler, streck, punkter. Barnen ritar t. e. fem cirklar och färgar dem blå. Därefter forisätter de med tre gula cirklar. De berättar t. e. om ballongmannen, som hade fem blå och tre gula ballonger, alltså tillsamman åtta ballonger. På motsvarande sätt övas minskning med stöd av grafiska tecken. Del som tages bort strykes då över. 9. Har de föregående övningarna bedrivits med tillräcklig grundlighet, bör barnen nu äga en klar föreställning om talraden t. o. m. trettio, om den växande och krympande talraden, om lalen två nio som helheler samt om sammansättning resp. uppdelning av talen två nio W 4 : \ 0 = n ==. 0 -P" - n y =1 Si = = mp Fig. 4- Fig. A b Man torde nu kunna lära in hur talen ett nio siffror. Det kan ske med hjälp av materielen. - betecknas med Man lar en pappers- eller kartongremsa, lagom slor för att täcka det orutade fältet på räkneplatlan. Remsan delas in i nio rutor, lika breda eller höga som rutorna på plattan. Remsan lägges på räkneplattan. Brickorna lägges ut från vänster till höger: en en-bricka, en tod-bricka osv, varannan blå, varannan gul. För varje gång skrives talet med sin siffra i motsvarande ruta på remsan. Fig. 4 a och 4 b visar två olika möjligheter. 6 *) Se läro- och arbetsböcker av Sven Lindström.

7 10. Tiötal&systemet kan behandlas på följande sätt: a) Två 1 O-brickor lägges i lodräl rad på bänken (fig. 5). Man räknar nedifrån och uppåt fr. o. m. ett t. o. m. tjugo. Därefter böjer man ner den övre 1 O-brickan så som fig. 6 visar och räknar på nytt fr. o. m. ett t. o. m. tjugo. Sedan kommer man överens om, att man kan vända andra 1 O-brickan, så att man får talet 11 nederst. b) Talet 11 lägges upp på räkneplattan med en 1 O-bricka och en 1- bricka. På mol svarande sätt förf a res med talen 12, 13, 14 osv. c) Man visar, hur tal skrives med siffror, när man har lio-tal och en-tal. Eftersom 10-brickan lägges till vänster och en-talsbrickan till höger på räkneplattan, uppstår full överensstämmelse mellan detta åskådliga sätt att framställa tal och sifferskriften. Se fig. 7. Man kan nu förklara nollans betydelse, när man skriver 10, 20 osv. Fig. 5 Fig. 6 Fig I fortsättningen kommer läroboken att spela en större roll än förut Men varje gång talområdet utökas eller någon nyhet ifråga om räkneoperationerna införes, återgår man till materielen. 7

8 ökning med tiotalsövergång kan lätt åskådliggöras med materielens hjälp. Ex Barnen lägger en 8-bricka på räkneplattan med I. e. den blå sidan upp. De tar en 7-bricka och finner utan svårighet, alt den inte får rum ovanför 8-brickan. Istället bytes 7-brickan ut mot en 2-bricka och en 5-bricka. vilka läggas in på plattan med den gula sidan upp. Se fig i? == == = 0 Fig. 8 Vid subtraktion lägger man ut t. e. 15 med en 1 O-bricka och en blå 5-bricka. Skall 15 minskas med 7, tar man tydligen först bort 5 och byter sedan ut 1 O-brickan mot en 8-bricka och en 2-bricka. Den senare tages bort. 12. ökning och minskning med hela tiotal är lätt atl åskådliggöra. Man lägger t. e. upp talet 14 (en 1 O-bricka och en 4-bricka). Man flyttar sedan 4-brickan åt höger och lägger in nya 1 O-brickor och visar, hur man får 24, 34 osv. På motsvarande sätt åskådliggöres minskning med Sammanläggning av två stycken tvåsiffriga tal bör utföras sålunda: Ex : a) Lägg upp 15. b) Lägg till 10. c) Lägg till Multiplikation kan med materielens hjälp övas på två olika sätt. a) Naturligast är att lägga brickorna för de olika lalen med början nedtill i första 10-talet. fortsätta uppåt, gå längst ned i andra 10-talet. fortsätta uppåt osv. Nackdelen med detta tillvägagångssätt är, att man é 8

9 ofla får delade lalbilder vid övergången till nytt tiotal. Man bör till en början inte ta större mångfalder av talen än fem, alltså t. e. 1 3, 2 3, 3 3, 4-3 och 5-3; 1-4, 2-4, 3-4, 4-4 och 5 4 osv. Man övar lämpligen serierna i följande ordning 2-, 5-, 4-, 3-, 6-, 8-, 9- och 7-serien. Vinsten med det här angivna tillvägagångssättet är, att svaret kan direkt avläsas på räkneplattan. Se fig. 9. == 0 - == 0 # 0 a* IT ~ = m -i-t 0 0 Fig. 9 b) Föredrar man att få en hel talbild varje gång i alla serierna, får man lägga talbilderna vågrätt, så som framgår av fig. 10. Man kan då emellertid inte direkt avläsa svaret. Fig Innehållsdivision övas först med mycket små tal. Man lägger t. e. upp talet 8 I ill vänster på räkneplattan. Med hjälp av fyra 2-9

10 brickor, som lägges I 111 höger om 8-brickan med början nedtill, konstaterar man att 8 innehåller 2 fyra gånger. Man bör sedan ta bort 8-brickan, så att man inte åstadkommer någon association till talel IG. När man kommer till större tal, kan dessa läggas med brickorna i vågrät rad på bänken. Man mäter t. c. talet 20 och finner, att det innehåller 5 fyra gånger och 4 fem gånger. Man börjar alt lägga ut det mindre talet längst till höger i det slörre. Se fig mii Fig. 11 I - Istället för att lägga ut erforderligt antal»divisor-brickor» man»mäta» det slörre lalet med en enda bricka. Man tar endast uppgifter, som ger högst 5 i kvot. kan 16. För övning av likadelning har man god hjälp av räkneplattan. Skall man dela ut åt 3, lägger man en träribba eller pappskiva vågrätt (iver räkneplattan, så alt de 3 nedersta raderna på plattan avskiljes. Se lig. 12. Om 15 skall delas ut åt 3, prövar sig barnen fram genom att först ge var och en 1 och sedan ytterligare 1 osv. Så småningom lärde sig all börja med slörre tal. Uppgiften 3 kanske löses så: Först ger jag var och en 5. Jag har då 3 kvar. Nu får de 1 till var. Då har var och en fålt 6. Se fig Fig. 12

11 17. När man skall öva multiplikation, innehällsräkning och likadelning, kan barnen behöva arbeta i grupper, så att varje grupp förfogar över tillräckligt antal materialsatser. 18. Övergången till läkning med tal, betecknade med siffror, kan förmedlas genom användning av niaterielen och en för ändamålet förfärdigad»sifferskiva». Sifferskivan göres av kartong. Den skall vara lika stor som rutnätet på räkneplattan och liksom denna indelad i 100 rutor. I rutorna skrives med siffror talen 1 I il 1 och med 100, med början längst ner till vänster samt nerifrån och uppåt i varje rad. Sifferskivan lägges på räkneplattan. När barnen placerar räknebrickorna på sifferskivan, ser de räkneoperationernas resultat både genom räknebrickorna och genom talen på sifferskivan. Till slut får barnen räkna utan räknebrickorna, alltså endast genom all visa ut talen på sifferskivan. Rutnätet ger därvid en bild av liolalssystemet. Om man för den åskådliga framställningen av multiplikationen föredrar alternativ b) på sid. 9, får man göra en upprulning också på sifferskivans andra sida och där skriva in svaren på de olika mulliplikationsserierna. Man skriver alltså i nedersta raden talen 1 10, i andra raden svaren i 2-serien, i tredje raden svaren i 3-serien osv. Tryckta sifferskivor kan erhållas genom firma Räkuemateriel, Linköping. 11

12 Hjälpmedel för av SVEN räkneundervisningen LINDSTRÖM Materielsats Pris kr 5:50 + frakt. 1 st handledning per läraravdelning medsändes om önskat antal uppges. 1 provsats med handledning portofritt mot insändande av kr (>: 00. Firma Räknemateriel, Linköping, postgiro Sifferskivor till Pris 15 öre pr st. räkneplattan Firma Räknemateriel, Linköping Arbetsboken Se och räkna Almqvist & Wiksell, Stockholm Räkna rätt, lärobok för barn med räknesvårigheter Almqvist & Wiksell, Stockholm Räkneboken för folkskolan Almqvist & Wiksell, Stockholm Träningsuppgifter i räkning Almqvist & Wiksell, Stockholm Studieplan i matematik. Lågstadiet Almqvist & Wiksell, Stockholm