Förvaltningsdomstolens utredningsansvar i LVU-mål

Transkript

1 JURIDISKA FAKULTETEN Vid Lunds universitet Laurita Krisciunaite Förvaltningsdomstolens utredningsansvar i LVU-mål Spädbarn som utsätts för skakvåld Antal ord: 3994 JUAN01 Förvaltningsprocessrätt VT18

2 Innehållsförteckning 1. Inledning Bakgrund Syfte och frågeställningar Avgränsningar Metod och material Disposition 3 2. Förvaltningsdomstolens utredningsansvar 4 3. Utredningsansvaret i LVU-mål Föräldrars och samhällets ansvar över barn Förutsättningar för tvångsomhändertagande Socialnämndens utredningsansvar Förvaltningsdomstolens utredningsansvar Diskussion Skakvåldsmålen RÅ 1996 ref HFD:s dom mål nr Diskussion 14 Källförteckning 17

3 1. Inledning 1.1 Bakgrund Barn 1 är en av de mest utsatta individerna i vårt samhälle som vårdnadshavare och samhället har en lagstadgad skyldighet att skydda. I de fall ett barn far illa på grund av hemmiljön eller sitt eget beteende och frivillig vård inte kan uppfylla det rådande vårdbehovet, kan tvångsomhändertagande bli aktuellt. I februari i år avgjorde Högsta förvaltningsdomstolen 2 ett ganska upprörande mål. Ett sju månader gammalt barn kom in till sjukhuset med svåra hjärnskador och ett livshotande tillstånd. I det efterföljande målet om tvångsomhändertagande, på grund av fysisk misshandel eller brister i omsorgen, ansåg HFD att det inte kunde fastställas att skadorna uppkommit genom våld och då det inte fanns stöd i utredningen för brister i omsorgen, fanns det inte grund för tvångsomhändertagandet. Resonemanget skiljer sig från ett tidigare skakvåldsmål 3 där HFD menade att skador på ett spädbarn kunde läggas föräldrarna till last som brister i omsorgen, enligt lagen med särskilda bestämmelser av vård av unga (1990:52) 4, om det inte kunde fastställas vem skadorna orsakats av Syfte och frågeställningar Syftet med denna uppsats är att undersöka förvaltningsdomstolens utredningsskyldighet genom materiell processledning i mål om tvångsomhändertagande av barn med utgångspunkt i de ovan angivna skakvåldsmålen. Med hänsyn till uppsatsens syfte kommer följande frågor diskuteras: - Vilket utredningsansvar har förvaltningsdomstolen i LVU-mål? - Kunde HFD ha vidtagit fler utredningsåtgärder genom materiell processledning i mål nr ? 1 Med barn avses här personer under 18 år. 2 Härefter HFD. 3 Skakvåld innebär att en person skakar ett barn så att barnets huvud kastas fram och tillbaka. 4 Härefter LVU. 5 Se avsnitt 4 för en närmare genomgång av rättsfallen. 1

4 1.3 Avgränsningar Förvaltningsprocessrätten och tvångsomhändertagande av barn är breda och intressanta ämnen där olika aspekter kan beaktas. I denna uppsats kommer jag att undersöka förvaltningsdomstolens utredningsskyldighet, främst genom materiell processledning, i mål om tvångsomhändertagande enligt LVU. Även socialnämndens utredningsansvar kommer att belysas då det har betydelse för domstolens utredningsansvar. Med hänsyn till uppsatsens omfång kommer endast tvångsomhändertagande enligt 2 LVU undersökas, rekvisiten fysisk misshandel och brister i omsorgen. Jag avser att undersöka förvaltningsdomstolens utredningsansvar i mål där ett spädbarn har skadats utan att det föreligger bevis på yttre våld. Detta görs på grund av att praxis i denna bedömningsfråga verkar ha skiftat något. Därav kommer jag begränsa min undersökning till de två skakvåldsmål som HFD har behandlat frågan i. 1.4 Metod och material I avsikt att uppfylla uppsatsens syfte kommer jag att utgå från de traditionella och allmänt accepterade rättskällorna där jag ska försöka fastställa gällande rätt utifrån lagstiftning, rättspraxis, förarbeten och juridisk doktrin. 6 Lagstiftning är den främsta rättskällan för att utröna gällande rätt. LVU utgör speciallagstiftning varför denna lag kommer att vara den främsta rättskällan. Förvaltningsprocesslagen (1971:291) 7 är aktuell i de fall då LVU saknar bestämmelser om en viss processuell fråga. Då FPL är generellt utformad måste ledning hämtas i lagens förarbeten och praxis. För att få en sammanfattande översikt av rättsområdet har doktrin, skrivna av forskare och professorer i ämnet, använts. Då mitt syfte är att undersöka den förvaltningsrättsliga processen i Sverige har jag valt att begränsa mig till svensk litteratur och studier om den svenska processen. Skakvåld diskuteras flitigt även internationellt men då uppsatsens tyngdpunkt inte ligger i bedömningen huruvida skakvåld kan orsaka vissa typer av skador, har sådan litteratur inte beaktats. 6 Kleineman, Jan, Rättsdogmatisk metod i Juridisk metodlära, s Härefter FPL. 2

5 1.5 Disposition Inledningsvis kommer förvaltningsdomstolens utredningsansvar presenteras i mer allmänna termer då det utgör grunden för den följande undersökningen och diskussionen i uppsatsen. Nästa avsnitt inleds med en deskriptiv beskrivning av föräldrarnas och samhällets ansvar för att öka förståelsen för vem som har det yttersta ansvaret om barn. Vidare följer en genomgång av lagstiftningen och syftet med LVU samt LVU-processen och en diskussion kring utredningsansvaret i denna. Avslutningsvis görs en genomgång av skakvåldsmålen som avslutas med en diskussion avseende HFD:s möjlighet att vidta utredningsåtgärder i mål nr

6 2. Förvaltningsdomstolens utredningsansvar Förvaltningsprocessen vilar på officialprincipen vilket medför att domstolen har ett övergripande utredningsansvar i förvaltningsmål. Domstolen har en rättighet och skyldighet att ta initiativ till att komplettera utredningsmaterialet. 8 Förvaltningsdomstolarnas utredningsplikt regleras i 8 FPL som stadgar att domstolen ska se till att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver det. Departementschefen angav dock att det borde ankomma på parterna att skaffa fram utredning. Domstolens ansvar borde istället vara att meddela parterna om utredningen behöver kompletteras. Hur aktiv domstolen ska vara beror på vilket mål som är föremål för prövning, om det finns en offentlig motpart samt om den enskilde individen har ombud. 9 Det är därmed sakfrågans natur samt partsförhållandena som styr hur långtgående utredningsansvaret och processledningen är. Utgångspunkten är vilka allmänna och enskilda intressen som skyddas av den materiella lagstiftningen, samt intressenas tyngd. Sedan förvaltningsprocessen blivit en tvåpartsprocess anses behovet av domstolens aktivitet minskat då utredningsmaterialet i sådana mål blir fylligare. Domstolen har dock en skyldighet att se till att utredningen är så fullständig att ett materiellt riktigt avgörande kan fattas. 10 Vid utövande av sitt utredningsansvar måste domstolen se till att dess objektivitet och opartiskhet inte äventyras. Processledning borde främst ske när det föreligger uppenbara brister och förbiseenden i enskildas talan. Detta innebär dock inte att domstolen är förhindrad att ta in processmaterial i målet från andra myndigheter. 11 Officialprincipen syftar inte till att varje förhållande ska vara utrett, utan snarare till att det krävs sådan utredning som säkerställer att ett mål kan avgöras på ett godtagbart sätt, menar justitierådet Ulrik von Essen. Återstående brister i utredningen ska hanteras med bevisbörderegler. 12 När det gäller den materiella processledningen borde processledningen av den offentliga parten bedrivas med försiktighet i flerpartsmål. 8 Prop. 1971:30 del 2, s Ibid, s Prop. 2012/13:45, s Prop. 1971:30 del 2, s Essen, von Ulrik Förvaltningsdomstolens utredningsansvar, s

7 Processledning av den offentliga parten kan bli aktuell då processledningen i slutändan kan komma den enskilda till fördel därtill främjar den effektivitet och avgörandenas materiella riktighet 13 LVU-mål, menar Essen, är sådana mål som motiverar att domstolen vidtar utredningsåtgärder avseende förhållanden som inte berörts av parterna. 14 Processledningsplikten innebär dock inte att domstolen ska vägleda den offentliga parten så att den uppmärksammas på att utredningen inte räcker för ett bifall. Domstolen ska endast processleda en offentlig part så att luckorna i utredningen täpps till Ibid, s Ibid, s Ibid, s

8 3. Utredningsansvaret i LVU-mål 3.1 Föräldrars och samhällets ansvar över barn Svensk rätt och barnkonventionen 16 stadgar att föräldrar till ett barn har det primära ansvaret över barnets grundläggande rättigheter. Barnet som rättssubjekt ställs i fokus i frågor som berör barnet, det är barnets intressen som ska vara i centrum och inte föräldrarnas. 17 Vårdnadshavarna 18 har ett ansvar över barnets personliga förhållanden och dess rätt till grundläggande rättigheter bestående av rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barnet ska behandlas med respekt för dess person och inte utsättas för kroppslig bestraffning. Vårdnadshavarna har dessutom ett tillsynsansvar över barnet. 19 Samhället har vidare det yttersta ansvaret för barnets välfärd, ett ansvar som ska utövas i samarbete med barnet och föräldrarna. Detta ansvar åligger alla samhällets institutioner som kommer i kontakt med barn och syftar främst till att tillgodose barnets grundläggande rättigheter. 20 Ett övergripande ansvar vilar på kommunerna som ska ansvara för att kommuninvånarna får det stöd och hjälp som de behöver. 21 Denna uppgift genomförs av socialnämnden som ska sörja för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden. 22 Insatser enligt SoL grundas på frivillighet och är till för att underlätta för familjen att trygga barnets utveckling. Det handlar främst om förebyggande åtgärder som ska vidtas i samarbete med familjen. 23 Det finns dock situationer där det blir nödvändigt att ingripa till skydd för barnet utan att samtycke föreligger, vilket görs med stöd av LVU. 24 I de fall socialnämnden inte kan fullgöra sitt ansvar genom frivilliga åtgärder eller mottar en anmälan från yrkesverksamma som arbetar med barn och misstänker att 16 FN:s konvention om barnets rättigheter, 20 november Singer, Anna, Barnets bästa, s I många fall sammanfaller föräldraskap och vårdnadsskap då barnet sedan födseln står under vårdnad av föräldrarna. Rätten kan dock förordna om särskild vårdnadshavare kap. 2 2 st. och 6 kap. 1 föräldrabalken (1949:381). 20 Singer, Anna, Barnets bästa, s kap. 1 socialtjänstlagen (2001:452); härefter SoL kap. 1 SoL. 23 Fahlberg, Gunnar, Socialtjänstlagarna, s och 107; jmf. 3 kap. 5 SoL. 24 Prop. 2012/13:10, s

9 barnet far illa, kan socialnämnden bli initiativtagare till prövning om tvångsvård. 25 Om förutsättningarna i LVU är uppfyllda ska socialnämnden ansöka om vård hos förvaltningsrätten. 26 Även i de fall socialnämnden har fattat beslut om omedelbart omhändertagande ska beslutet underställas förvaltningsrätten. 27 Ett tvångsomhändertagande anses så pass inskränkande i föräldrarätten att rättssäkerheten kräver att frågan avgörs i domstol. 28 Principen om barnets bästa ska dock alltid vara vägledande i frågor som rör ett barn Förutsättningar för tvångsomhändertagande Ett barn ska beredas tvångsvård i det fall vård inte kan genomföras med barnets eller dess vårdnadshavares samtycke samt då förutsättningarna i LVU är uppfyllda. 30 Lagen är en skyddslag som ska skydda barn från att fara illa på grund av hemmiljön eller dess egna beteende samt skydda enskilda mot godtyckliga ingripanden och tillförsäkra dem rätten till privat- och familjeliv. Tvångsomhändertagande är en av de mest ingripande åtgärderna som staten kan vidta mot en familj. 31 Ingripande enligt LVU kan ske i miljöfallen då det föreligger missförhållanden i hemmet (2 LVU) och i beteendefallen då barnet uppvisar ett socialt nedbrytande beteende (3 LVU). Missförhållandet eller beteendet ska medföra en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas samt att vården inte ska kunna ges på frivillig väg. Vård enligt 2 LVU ska beredas om det på grund av misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en sådan risk. Tvångsomhändertagandet ska grundas på klara och konkreta omständigheter som talar för att en risk för skadans uppkomst föreligger. Endast subjektiva antaganden om risken räcker inte. 32 Det är inte missförhållandena som utgör grund för ett tvångsomhändertagande utan konsekvenserna som missförhållandet kan medföra för barnet Mattsson, Titti, Barnet och rättsprocessen, s. 62; 14 kap. 1 SoL LVU LVU. 28 Flodström Nilsson, Hjördis, Vad säger LVU?, s kap. 2 SoL; 6 kap. 2a FB; 1 5 st LVU LVU. 31 Leviner, Pernilla och Lundström, Tommy, Tvångsvård av barn och unga, s. 19; SOU 2000:77, s Prop. 1989/90:28, s Prop. 1989/90:28, s. 108; SOU 2015:71, s

10 Med misshandel avses fysisk och psykisk misshandel. Det behöver inte ske någon systematisk misshandel för att vårdbehov ska anses föreligga. Ringa grad av fysisk misshandel kan anses utgöra en risk för barnets hälsa och utveckling om det inte är att betrakta som en enstaka överilad handling som inte har samband med andra missförhållanden. 34 Det ankommer på socialnämnden att göra en bedömning huruvida barnet utsatts för misshandel eller inte. Det är inte nödvändigt att slå fast vem gärningsmannen är för att tvångsvård ska bli aktuellt. 35 Med brister i omsorgen avses situationer där barnet utsätts för vanvård genom bland annat brister i hygien och kost samt brister i tillsynen, så att barnet inte får det skydd som är nödvändigt med hänsyn till barnets ålder och mognad. 36 Bedömningen, om brister i omsorgen föreligger, ska utgå från barns generella behov samt från det enskilda barnets situation och behov Socialnämndens utredningsansvar Socialnämnden har den primära utredningsskyldigheten i ärenden där ett barn kan behöva hjälp från samhället. 38 En sådan utredning medför ett intrång i de enskildas integritet, men det intresse som ligger bakom utredningen överväger intrånget. 39 Utredningen syftar till att inhämta allt nödvändigt material för att göra det möjligt att fatta beslut om åtgärder. 40 Lagtexten innehåller ingen närmare precisering om vad utredningen ska innehålla. Det framgår dock av 4 LVU att en ansökan om tvångsvård till förvaltningsdomstolen ska bland annat innehålla barnets förhållanden och omständigheter som utgör grund för vårdbehovet. Dessutom ska det genomföras en läkarundersökning innan ansökan till domstol görs. 41 Fokus i utredningen ska läggas på barnet, dess situation och behov. Utredningen ska medföra minimalt intrång i integriteten, genomföras skyndsamt och medföra att ett sakligt korrekt beslut kan fattas. Socialnämnden ska konsultera med 34 SOU 2000:77, s SOU 2015:71, s Prop. 1989/90:28, s SOU 2000:77, s kap. 1 SoL. 39 Prop. 2012/13:10, s ; SOU 2015:71, s Prop. 1979/80:1, s LVU. 8

11 myndigheter och underrätta enskilda parter som berörs vid påbörjan av utredningen. 42 Nämnden har även rätt att inhämta nödvändig information under förutsättning att utredningsinsatserna är proportionerliga i förhållande till den aktuella situationen. 43 Här ingår bland annat konsultation med professioner som har pedagogisk, medicinsk och psykologisk kompetens. 44 Utredningen ska inte endast ligga till grund för beslut om tvångsomhändertagande men även för beslut om lämpliga vårdinsatser. 45 Av denna anledning krävs att det finns en omfattande och noggrann utredning. 46 Socialnämnden måste dessutom förhålla sig opartisk, kritiskt granska de uppgifter som kommer in till nämnden samt fatta egna och väl grundade beslut. 47 Socialnämndens utredning har en viktig funktion under hela domstolsprocessen. Utredningen ska redogöra för missförhållandena i barnets hemmiljö, tjäna som underlag för målets handläggning samt utgöra beslutsunderlag vid bevisprövningen i domstolen Förvaltningsdomstolens utredningsansvar Då LVU inte innehåller några bestämmelser om domstolens utredningsansvar måste ledning hämtas i 8 FPL som ålägger rätten ett utredningsansvar. Det kan här noteras att det inte finns något HFD-avgörande som resonerar närmare kring omfattningen av domstolens utredningsansvar i LVU-mål. Av denna anledning kan jag endast diskutera vilket teoretiskt utredningsansvar förvaltningsdomstolarna har med utgångspunkt i LVU-målens karaktär samt partsställningen. LVU-mål är flerpartsmål där det allmänna representeras av socialnämnden som initierar ett ärende hos domstolen avseende det vårdbehövande barnet. Socialnämndens motparter i målet blir barnet men även dess vårdnadshavare. Enligt 39 LVU ska ett offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser samt dess vårdnadshavare. 42 Prop. 1979/80:1, s. 562; Mattsson, Titti, Barnet och rättsprocessen, s. 253; jmf. 11 kap. 2 SoL kap. 2 SoL; SOU 2015:71, s SOU 2015:71, s Ibid, s Prop. 1989/90:28, s Mattsson, Titti, Barnet och rättsprocessen, s Ibid, s

12 Detta, menar justitieombudsmannen Rune Lavin, medför att parterna på ömse sidor kan anses vara jämbördiga och anses besitta nödvändig kompetens för att utföra sin talan. 49 Därtill måste tilläggas att det förekommer ett stort allmänt intresse, samhällsintresset att skydda utsatta barn, i dessa mål. 50 Socialnämnden har ett lagstadgat ansvar över barn och i det fall ett barn befaras fara illa har socialnämnden en skyldighet att utreda barnets situation. 51 Lavin menar att när det allmänna har ett vidsträckt utredningsansvar, kan domstolen, med hänsyn till målets beskaffenhet, som utgångspunkt utgå från den sökandes utredning. Detta utesluter dock inte att domstolen har ett eget ansvar över att utredningen är fullständig och korrekt. Domstolens ansvar handlar främst om att se till att de åberopade faktiska omständigheterna blir tillräckligt utredda. Denna uppgift kan främst fullgöras genom en anvisning från domstolen att talan måste kompletteras. 52 Lavins uttalande kan sammanfattas som att domstolen i främsta hand ska utgå från och bedöma det material som parterna inför i målet. I det fall materialet är bristfälligt ska domstolen, genom materiell processledning, uppmuntra parterna till att komplettera sin talan. Kompletterande material kan inhämtas vid den muntliga förhandlingen eller ex officio av domstolen Diskussion Sammanfattningsvis kan sägas att det inte med säkerhet kan fastställas vilket utredningsansvar som åvilar förvaltningsdomstolarna i LVU-mål. Utgångspunkten är att domstolen har ett yttersta utredningsansvar på grund av kravet att materiellt riktiga avgöranden ska kunna fattas. LVU-målen är av känslig karaktär då det utgör intrång i privat- och familjelivet samt har ett högt allmänt intresse vilket ökar domstolens utredningsansvar. Däremot föreligger ett jämbördigt partsförhållande vilket i praktiken borde sänka utredningsansvaret något. En annan förutsättning som enligt mig talar för ett mindre utredningsansvar är att socialnämnden har ett betydande ansvar samt lagstadgade möjligheter att hjälpa ett barn som far illa. Det är även socialnämndens utredning som lägger grunden för målet hos domstolen samt har en betydande tyngd 49 JO 1996/97, dnr , s Mattson, Titti, s Se avsnitt 3.1 och JO 1996/97, s ; Lavin, Rune, Förvaltningsprocessrätt, s Mattsson, Titti, s

13 vid domstolens bedömning i frågan. Med hänsyn till den allmänna motpartens ansvar i dessa mål blir min bedömning att domstolens utredningsansvar inte är mer vidsträckt i dessa mål än i andra förvaltningsrättsliga mål, trots den allmänna åsikten att ett högre ansvar bör åvila domstolen i LVU-mål. Enligt mig framstår det som att socialnämnden har ett omfattande utredningsansvar medan domstolen har ett kontrollerande ansvar över utredningen. Domstolen kan inte vägleda någon av parterna genom att ange vad som saknas för ett bifall på grund av kraven på opartiskhet och saklighet. Min slutsats är därmed att domstolens utredningsansvar är sekundärt i förhållande till parternas utredningsansvar, men domstolen ska vara uppmärksam på ifall någon omständighet inte skulle vara tillräckligt utredd och beredd att begära in kompletterande utredning. 11

14 4. Skakvåldsmålen 4.1 RÅ 1996 ref. 91 I det första skakvåldsmålet ansökte socialnämnden om omedelbart tvångsomhändertagande med stöd av LVU av fyra barn. Jag kommer att fokusera på domstolens resonemang avseende omhändertagandet av barnet T. T blev inlagd på sjukhus två gånger på grund av bland annat skador på hjärnan, första gången 10 dagar efter hans födsel och andra gången ca tre månader senare. Den första gången hade barnet blödningar i hjärnhinnan. Vid det andra tillfället hade barnet mindre ytliga hudskador samt blödningar under skenbenet och hjärnhinnan. Frågan i målet var om T utsatts för fysisk misshandel eller om det förelåg brister i omsorgen som kunde föranleda tvångsomhändertagande. Med stöd av den medicinska utredningen och expertutlåtandena fann domstolen det utrett att skadorna vid det första sjukhusbesöket hade orsakats av en annan person i hemmet. Det var dock inte utrett vem som hade orsakat skadorna. Avseende det andra sjukhusbesöket fann domstolen det troligt att skadorna uppstått genom skakvåld men det var inte uteslutet att andra händelser kunde ha orsakat skadorna. Domstolens bedömning av skadorna var att det troligtvis rörde sig om shaken baby syndrome 54. Sammanfattningsvis anförde domstolen att barnet utsatts för yttre våld vid två tillfällen men det kunde inte klarläggas hur skadorna uppkommit. Skadorna var av allvarlig natur och även om misshandel från föräldrarnas sida inte visats föreligga kunde skadorna ändå läggas föräldrarna till last som sådana brister i omsorgen som kunde föranleda tvångsomhändertagande. Föräldrar har en tillsynsplikt över att skador inte uppkommer på spädbarn som är i deras vård. Om de inte klarar av denna tillsyn kan det inträffade läggas dem till last som en brist i omsorgen enligt LVU. Tvångsvård blev dock inte aktuellt eftersom det vid tidpunkten för prövningen inte fanns behov för sådan vård. 54 Syftar till symtom som kan uppkomma efter isolerat skakvåld utan att huvudet stött emot något föremål. 12

15 4.2 HFD:s dom mål nr I februari i år dömde HFD i ett liknande skakvåldsmål. Ett sju månader gammalt spädbarn kom in till sjukhuset med svåra hjärnskador som inledningsvis bedömdes ha orsakats av yttre våld mot huvudet. Socialnämnden bedömde att skadan måste ha uppstått genom fysisk misshandel under föräldrarnas vård och ansökte om tvångsomhändertagande enligt LVU på grund av misstanken att barnets behov av säkerhet inte kunde tillgodoses av föräldrarna. Förvaltningsrätten ansåg, att även om det inte var klarlagt när eller hur skadorna uppkommit, stod det klart att skadorna uppstått när barnet varit i föräldrarnas vård och att de inte lyckats skydda barnet. Det förelåg sådana brister i omsorgen som kunde läggas till grund för tvångsomhändertagandet. 55 Kammarrätten kom fram till samma slutsats. Av vittnesutsagor kunde fastställas att barnet uppvisat en del av de symtom som vanligtvis förekommer vid skakvåld. Med hänsyn till rapporten 56 som Statens beredning för medicinsk och social utvärdering framtagit, kunde förekomsten av de aktuella symtomen dock inte läggas till grund för slutsatsen att barnet utsatts för skakvåld. Det fanns inte tillräckligt vetenskapligt underlag för att bedöma huruvida blödningar under hjärnhinnan, ögonbottenblödningar och andra former av hjärnpåverkan kunde förekomma vid skakvåld. Däremot kunde domstolen, med stöd av den medicinska utredningen, konstatera att skadorna på barnet sannolikt hade orsakats av grovt våld när barnet befunnit sig i föräldrarnas vård. 57 Domen överklagades vidare till HFD som gjorde följande bedömning. När det är fråga om enstaka övergrepp mot ett barn måste utredningen ge starkt stöd för att övergreppet ägt rum. När det gäller misstanke om misshandel och bedömningen grundas på förekomsten av vissa symtom bör det finnas ett tydligt vetenskapligt stöd för orsakssambandet mellan de medicinska fynden och det förutsatta våldet. Om sådant stöd saknas, kan inte frånvaron av andra förklaringar till skadorna medföra att det anses sannolikt att skadorna orsakats genom våld. Med hänsyn till SBU-rapporten menade HFD att skakvåld har ett svagt vetenskapligt stöd för förekomsten av de aktuella 55 Förvaltningsrätten i Göteborg dom den mål nr SBU, Skakvåld Triadens roll vid medicinsk utredning av misstänkt skakvåld, rapport 255/ Kammarrätten i Göteborg dom den mål nr

16 skadorna. Då det även saknas andra karaktäristiska skador för skakvåld, vittnesuppgifter eller annan stödbevisning ansåg HFD att man inte med tillräcklig grad av säkerhet kunde dra slutsatsen att barnet utsatts för misshandel genom skakvåld. HFD fann det heller inte utrett att skadorna kunde ha orsakats genom våld mot huvudet. Huruvida brister i omsorgen förelåg anförde HFD följande. Båda barnen i familjen hade i spädbarnsålder drabbats av allvarliga skador. Det har dock inte varit möjligt att bedöma hur dessa skador uppkommit. Socialnämnden hade inte argumenterat närmare kring förekomsten av brister i omsorgen och då utredningen inte gav stöd för detta menade HFD att det inte fanns grund för att besluta om vård Diskussion De två skakvåldsmålen har betydande likheter men detta hindrade inte HFD från att komma fram till olika slutsatser. Underrätterna i 2018-års fall gjorde samma bedömning som HFD tidigare gjort, kan man inte fastställa att ett barn blivit utsatt för misshandel så ska skadorna läggas föräldrarna till last som brister i omsorgen. Fallen har även några skillnader som bör belysas. I 1996-års fall hade barnet varit inne på sjukhuset vid två tillfällen med liknande skador och domstolen fann det klarlagt att skadorna orsakats av annan, genom yttre våld mot huvudet. I 2018-års fall menade domstolen att det måste finnas ett tydligt vetenskapligt stöd för orsakssamband mellan skadorna och det förutsatta våldet. SBU-rapporten medförde att skakvåld uteslöts just på grund av bristande vetenskapligt stöd. Även förekomsten av annat våld kunde inte med säkerhet fastställas av läkarna, varför domstolen menade att det inte förelåg tillräckligt stöd för denna slutsats heller. De medicinska bedömningarna som låg till grund för HFD:s bedömningar skiljer sig i dessa två rättsfall. Då våld inte kunnat fastställas fann HFD det osäkert om det funnits en situation som föräldrarna kunnat ingripa i. Då inga andra argument framförts av socialnämnden, huruvida brister i omsorgen förelåg, fann HFD att stöd saknades för detta antagande. Detta uttalande kan tyckas något opassande i ett mål där frågan handlar om ifall ett barn utsatts för våld. Det får en att tro att utfallet kunde blivit ett annat om socialnämnden hade argumenterat för brister i omsorgen. Det blir därmed intressant att diskutera huruvida HFD, med stöd av sitt utredningsansvar och sin materiella processledningsplikt, kunde anvisat socialnämnden att komplettera sin utredning. 58 Högsta förvaltningsdomstolens dom den mål nr

17 FPL stadgar att förvaltningsdomstolen ska utreda målet så som dess beskaffenhet kräver det. Som tidigare anförts verkar utredningsansvaret vara något mer begränsat än vad som kan utläsas av lagtexten. Utredningsansvaret är begränsat av de förvaltningsrättsliga principerna om domstolarnas objektivitet och opartiskhet. Domstolen ska endast anvisa om kompletterande utredning behövs för omständigheter som inte berörts av parterna. Dessutom begränsas utredningsansvaret till att materiellt riktiga avgöranden ska kunna fattas och inte till att alla omständigheter ska vara utredda. Även om det faller utanför uppsatsen kan jag inte låta bli att poängtera att beviskravet i LVU-mål är ganska lågt ställt. Socialnämnden ska göra det sannolikt att det föreligger en risk för barnets hälsa och utveckling. Om utredningen i det aktuella målet inte kunde uppnå detta beviskrav ska HFD:s aktivitet kanske inte ifrågasättas. Domstolen ska inte göra allt den kan för att sätta dit föräldrarna och tvångsomhänderta barnet. Tvångsomhändertagande är en ingripande åtgärd och kan få betydande konsekvenser för barnet om denne skiljs ifrån sina föräldrar. Stor försiktighet måste därmed tas vid bedömningen om tvångsomhändertagandet ska ske eller inte. Å andra sidan är det trots allt en skyddslagstiftning för ett barn som inte kan tillgodose sina egna behov. Finns det omständigheter som talar för att barnet far illa ska samhället se till att trygga barnets tillvaro. Detta ansvar ligger främst på socialnämnden som har ett omfattande utredningsansvar över barnets situation. Det är inte många utredningsåtgärder som återstår för en förvaltningsdomstol om socialnämnden har gjort ett tillfredsställande utredningsarbete. I det aktuella målet hade muntlig förhandling och vittnesförhör med fyra olika läkare hållits i kammarrätten samt HFD hade inhämtat yttrande från Socialstyrelsens rättsliga råd. Kompletterande utredning har därmed införts på domstolarnas begäran. Även om jag personligen tycker att utfallet i målet låter omoraliskt med tanke på att ett spädbarn utsatts för permanenta hjärnskador under föräldrarnas tillsyn så är det inte så juridiken är utformad. Först och främst så finns det betydande skillnader i dessa två rättsfall som kan ha föranlett ändrad praxis men även den medicinska utvecklingen. Finner HFD att utredningen inte uppnår till det lågt ställda beviskravet då är rekvisitet, brister i omsorgen, inte uppfyllt. Dessutom får det inte förbises att dessa fall är väldigt svåra att bedöma, två starka och viktiga intressen 15

18 vägs mot varandra och det saknas ofta vittnen och stödbevisning för att påtala misshandel eller brister i omsorgen. Jag anser därmed att domstolen har uppfyllt sitt utredningsansvar. Domstolen har inhämtat tillräckligt med material i proportion till målet. Visst hade ytterligare läkarutlåtanden kunnat inhämtas för att se om det kunde föreligga samstämmighet mellan några av de övriga läkarna, men jag finner detta tveksamt då det råder så stor osäkerhet avseende vad som kan ha orsakat denna sorts hjärnskador. Det saknas vittnen och annan stödbevisning och de enda som vet vad som har hänt är föräldrarna, vilket är olyckligt då de har ett intresse i målet. Domstolen kunde ha bett socialnämnden att utveckla sin talan avseende brister i omsorgen under den muntliga förhandlingen om de tyckte att det saknades utredning avseende det rekvisitet. Detta hade dock inte förändrat utredningens innehåll som domstolen fann bristfällig för att påvisa brister i omsorgen. Jag anser därmed att domstolen inte kunde ha gjort så mycket mer utan att äventyra sin ställning. Det är trots allt inte domstolens uppgift att ange för en part hur denna ska argumentera i en viss fråga. Det som är olyckligt är att ett spädbarn hamnar i kläm när medicinskt kunnande inte kan bistå juridiska bedömningar. 16

19 Källförteckning Litteratur Fahlberg, Gunnar, Socialtjänstlagarna, 13., [rev.] uppl., Liber, Malmö Flodström Nilsson, Hjördis, Vad säger LVU?, Gothia, Stockholm, Kleineman, Jan, Rättsdogmatisk metod i: Korling, Fredric & Zamboni, Mauro (red.), Juridisk metodlära, Lund, Essen, von Ulrik, Förvaltningsdomstolens utredningsansvar, FT 2012:1, s Lavin, Rune, Förvaltningsprocessrätt, 2 uppl., Wolter Kluwer, Stockholm, Leviner, Pernilla & Lundström, Tommy (red.), Tvångsvård av barn och unga: rättigheter, utmaningar och gränszoner, 1 uppl., Wolter Kluwer, Stockholm, Mattsson, Titti, Barnet och rättsprocessen, rättssäkerhet, integritetsskydd och autonomi i samband med beslut om tvångsvård, MTM, Johanneshov, Singer, Anna, Barnet bästa: om barns rättsliga ställning i familj och samhälle, 6 uppl., Nordstedts juridik, Stockholm, Offentligt tryck Prop. 1971:30 Prop. 1979/80:1 Prop. 1988/90:28 Prop. 2012/13:10 Prop. 2012/13:45 SOU 2000:77 SOU 2015:71 Förslag till lag om allmänna förvaltningsdomstolar m.m. Om socialtjänsten Vård i vissa fall av barn och ungdomar Stärkt stöd och skydd för barn och unga En mer ändamålsenlig förvaltningsprocess Omhändertaganden Samhällets ansvar för utsatta barn och unga Barn och ungas rätt vid tvångsvård. Förslag till ny LVU. Praxis RÅ 1996 ref. 91 Förvaltningsrätten i Göteborg dom den mål nr Kammarrätten i Göteborg dom den mål nr Högsta förvaltningsdomstolens dom den mål nr

20 Övriga källor FN:s konvention om barnets rättigheter, 20 november JO 1996/97, dnr SBU, Skakvåld Triadens roll vid medicinsk utredning av misstänkt skakvåld, rapport 255/