Vidtagande av ex officio åtgärder

Transkript

1 JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet Erik Karlsson Vidtagande av ex officio åtgärder Domstols utredningsåtgärder på migrationsrättens område JUAN01 Rättsvetenskaplig uppsats Handledare: Lisa Kerker Termin: VT 2016

2 Innehåll FÖRKORTNINGAR 1 1 INLEDNING Bakgrund Syfte och frågeställning Metod, avgränsningar och forskningsläge 2 2 DOMSTOLS UTREDNINGSANSVAR Allmänt om domstols utredningsansvar Målets beskaffenhet Migrationsdomstols utredningsansvar Ex officio åtgärder Sakkunnigutlåtande Återförvisning till underinstans 10 3 ANALYS Domstolens utredningsåtgärder Utredningsåtgärdernas omfattning Slutsatser 13 4 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 14

3 Förkortningar Förvaltningsprocesslag Migrationsöverdomstolen FPL MIG 1

4 1 Inledning 1.1 Bakgrund Inom förvaltningsprocessrätten i stort och i migrationsprocessen som en del av denna är en både betydelsefull och svårbesvarad fråga den som gäller domstols utredningsskyldighet, stadgad i 8 förvaltningsprocesslagen (1971:291) (FPL). Domstolens utredningsansvar är av betydelse för den enskilde liksom för dennes offentlige motpart. Vad som ytterligare är av betydelse är domstolens roll som objektiv och opartisk rättsskipande institution. Domstolen måste således eftersträva en viss balans i sitt utövande. En särskilt intressant fråga baserad på denna balans, men även på andra faktorer angår domstolens möjligheter att ex officio komplettera den av parterna inlämnade utredningen i målet med ytterligare utredning. Frågan i vilken grad sådana åtgärder kan anses befogade och de avväganden domstolen ställs inför vid vidtagande av sådana åtgärder anses vara av betydelse att utreda. I mål där frågan är om rätt till uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov blir besvarandet av frågan möjligtvis av större betydelse än i flertalet andra mål på grund av de starka intressen som står på spel. 1.2 Syfte och frågeställning Uppsatsens syfte baserat på det ovan anförda är att utreda de utredningsåtgärder som domstolarna ex officio kan vidta i mål gällande uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov. Det ska försöka förmedlas en bild av i vilken omfattning migrationsdomstol kan vidta självständiga utredningsåtgärder och den problematik som omger beslut avseende sådana åtgärder. För att uppfylla syftet med uppsatsen har följande kärnfrågor ställts upp, vilka eftersträvas att besvaras. 1) Hur stor frihet har migrations- och migrationsöverdomstol att vidta utredningsåtgärder ex officio? 2) Vilken omfattning har dessa utredningsåtgärder? 1.3 Metod, avgränsningar och forskningsläge Vid utformandet av uppsatsen används en rättsdogmatisk metod. Utredningen i uppsatsen baserar sig på förarbeten, praxis och doktrin. Den doktrin som har varit av störst betydelse för utredningen är författad av Ulrik von Essen och Bertil Wennergren. Doktrinen ger huruvida inte klara svar på de frågor som utredningen har för syfte att besvara. Rättsläget vad gäller 2

5 migrationsdomstols möjligheter att vidta ex officio åtgärder får anses i stor grad outrett och rättsläget relativt oklart. Uppsatsen är avgränsad till att utreda officialprincipens tillämpning i ärenden gällande uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov där den sökande är över 18 år. Denna avgränsning har gjorts för att undvika komplicerade sidospår, exempelvis i form av beaktande av principen om barnets bästa. Fokus i uppsatsen är domstolens möjligheter att vidta ex officio åtgärder. Domstolens processledning av parterna är av stor betydelse och det är viktigt att beakta processledningen för en helhetsbild av domstolens utredningsansvar. Processledningens roll har dock medvetet utelämnats i den grad det varit möjligt för att fokus ska kunna ligga på ex officio åtgärderna. Uppsatsen syftar således inte till att ge en helhetsbild av de möjliga åtgärder domstolen har till sitt förfogande för att uppfylla sitt utredningsansvar. Detta bör beaktas vid studerande av uppsatsen. 3

6 2. Domstols utredningsansvar 2.1 Allmänt om domstols utredningsansvar I 8 FPL stadgas det utredningsansvar som åligger en förvaltningsdomstol. I första stycket stadgas grundregeln att domstolen har ett ansvar att se till att målet blir utrett i den grad dess beskaffenhet kräver. I andra stycket specificeras vad som gäller för domstolens processledning och möjligheten att avvisa onödig utredning. 1 I doktrin har det utredningsansvar som domstol och förvaltningsmyndighet har ålagts jämförts med ett skydd för rättssäkerheten, alternativt en följd av behovet av rättssäkerhet. Det ligger i sakens natur att den beslutande institution som har fullständig information i ett ärende kan göra de bästa bedömningarna och på bästa sätt avgöra ärendets relevanta fråga. På samma grunder tillses också att den enskildes lagstadgade rättigheter tillgodoses. En utrednings fullkomlighet motverkas dock av kraven på ett effektivt förfarande. 2 Domstolens utredningsplikt innebär att se till att ärendet blir tillfredställande utrett. Detta bör normalt ske genom processledning, vilket innebär att domstolen uppmanar parterna att själva komplettera sina utredningar. Domstolen kan dock ha ett ansvar att själv komplettera utredningen. 3 Syftet med utredningsansvaret är inte att alla omständigheter som är oklara i målet ska vara fullständigt utredda vid målets avgörande, utan att utredningen är tillräcklig för att domstolen ska kunna leverera en godtagbar dom. De tillämpliga bevisbördereglerna reglerar sedan vem av parterna som blir lidande av de frågetecken som kvarstår i utredningen. Vad som anses vara en tillräcklig utredning beror på målets beskaffenhet. Ifall den enskilde kommer att bli lidande av de frågetecken som återstår efter utredningen krävs det normalt mer långtgående åtgärder för att denna ska anses tillräcklig. 4 Syftet med 8 FPL är huruvida inte att leda den ena parten till vinst eller att få till en viss utgång i målet. 5 I de ursprungliga förarbetena till förvaltningsprocesslagen stadgades att domstolen vid uppfyllandet av sitt utredningsansvar har att beakta olika faktorer. Att det rör sig om en tvåpartsprocess där den enskilde har en offentlig motpart och att den enskilde har ett ombud är exempelvis faktorer som talar för ett mindre omfattande utredningsansvar. Domstolen har i sitt utövande även att beakta risken att brista i objektivitet och opartiskhet. För att undvika 1 Prop. 2012/13:45 s Marcusson, Lena (red.), Offentligrättsliga principer, 2. Uppl., Iustus, Uppsala, 2012, s Prop. 1971:30 s Wennergren, Bertil och Essen, Ulrik von, Förvaltningsprocesslagen m.m.: en kommentar, 6., [omarb.] uppl., Norstedts Juridik, Stockholm, 2013, s Prop. 2012/13:45 s

7 detta förespråkades i de ursprungliga förarbetena att domstolens hantering skulle präglas av transparens och inriktas mot uppenbara luckor i den enskilde partens utläggning. 6 Kravet att domstolen ska vara opartisk är inkorporerat i regleringen om en offentlig och rättvis rättegång inom skälig tid, 2 kap st. regeringsformen (1974:152). 7 Den grad av restriktivitet domstolen förespråkades vidta i de äldre förarbetena till förvaltningsprocesslagen är, baserat på doktrin, inte längre aktuell, utan det centrala är istället att utredningen är tillfredställande. 8 Vad som omfattas av domstolens utredningsansvar är individuellt för varje mål och beroende av förhållandena i det enskilda ärendet. För att bestämma omfattningen av utredningsansvaret har domstolen att beakta processföremålets natur samt partsförhållandena. Det vägledande för domstolen är den enskildes och det allmännas lagstadgade intressen på området och hur betydelsefulla dessa intressen är. För frågan huruvida domstolen ska utöva processledning av parterna är styrkeförhållandet mellan de båda parterna av betydelse. 9 I doktrin har fastslagits att vad som menas med processföremålets natur och partsförhållandena är vad målet gäller, dess beskaffenhet Målets beskaffenhet En ansökan om asyl klassificeras som en ansökan om en förmån. Den sökande bär därför bevisbördan. Mål där frågan är huruvida skyddsbehov föreligger är av speciell karaktär, vilket påverkar domstolens utredningsansvar. Den asylsökande har normalt sett svårigheter att presentera bevisning till stöd för sitt behov av skydd, vilket spelar in i bedömningen. Likaså bidrar beslutets betydelse för den sökande, dess oåterkallelighet och de konsekvenser ett felaktigt beslut riskerar att få i form av kränkningar av den enskildes mänskliga rättigheter till att utvidga domstolens utredningsansvar. Dessa skäl kan således beroende på omständigheterna i målet väga tyngre än motstående faktorer såsom det kontradiktoriska förfarandet, den enskildes bevisbörda, målets karaktär som ansökningsmål samt inblandning av offentligt biträde. Domstolen kan således åläggas ett utredningsansvar. Även landinformationen påverkar domstolens utredningsskyldighet. Framgår det av landinformationen att kränkningar sker av den typ den sökande uppger sig riskera att bli utsatt för ökar detta kravet på domstolen att utreda kvarstående frågetecken i målet. För att uppfylla 6 Prop. 1971:30 s Prop. 2009/10:80 s Wennergren och Essen a.a. s Prop. 2012/13:45 s. 113f. 10 Essen, Ulrik von, Processramen i förvaltningsmål: Ändring av talan och anslutande frågor, 2. [rev.] uppl., Wolters Kluwer, Stockholm, 2016, s

8 sin utredningsskyldighet kan domstolen dels vidta egna åtgärder dels anvisa parterna att själva vidta åtgärder Migrationsdomstols utredningsansvar Enligt praxis är det av stor betydelse för domstolens utredningsansvar att det finns tillräcklig utredning för att pröva alla relevanta frågor som omfattas av den prövning som ska ske i målet. Migrationsöverdomstolen har i ett avgörande funnit att en del av prövningen om en sökande har behov av skydd i Sverige är att det saknas ett internt flyktalternativ. Det innebär att migrationsdomstolens utredningsansvar även omfattar att utreda sådant internt flyktalternativ. Är utredningen inte tillräcklig har domstolen att genom processledning av parterna komplettera denna, trots att det är den offentliga motparten som bär bevisbördan för att ett internt flyktalternativ föreligger. 12 För att kunna avgöra ett mål där frågan är om skyddsbehov föreligger krävs aktuell landinformation. Det har i praxis fastställts att det ligger inom migrationsdomstolens utredningsansvar enligt 8 FPL att den information som krävs för att kunna avgöra frågan om skyddsbehov omfattats av utredningen. 13 Behovet av landinformation betonas även i förarbetena till utlänningslagen. Det är av vikt att domstolen har kunskap om de förhållanden som föreligger i det land mot vilket skälen för uppehållstillstånd ska prövas. Det är inte tillräckligt att domstolen har kunskap om det politiska klimatet i landet, utan när det är aktuellt för domstolen att bedöma en sökandes trovärdighet krävs normalt även kännedom om landets geografi och dess relationer med omvärlden. Primärt är det dock parterna som är ansvariga för utredning och bevisning. 14 Utifrån förarbetena framgår det att den landinformation som primärt ska läggas till grund för avgöranden i migrationsrättsliga mål ska komma från Migrationsverket. Informationen förespråkades i förarbetena till utlänningslagen dock även göras mer lättillgänglig för den sökande och domstolarna genom att öka tillgängligheten till Migrationsverkets landinformation via myndighetens hemsida. 15 Att domstolen inte kan bortse från det faktum att det är en tvåpartsprocess framgår i praxis från migrationsöverdomstolen. Denna har nämligen kritiserat underinstansen, migrationsdomstolen i Stockholm, för att i ett ärende där språkanalys utförts ha underkänt 11 MIG 2006:1, s. 3f. 12 MIG 2013:2, s. 3f. 13 MIG 2006:7, s. 10; MIG 2013:2, s Prop. 2004/05:170 s. 136f. 15 Prop. 2004/05:170 s. 137f; Prop. 2004/05:170 s

9 analysen och istället grundat sin prövning avseende skyddsbehov på de uppgifter den sökande lämnat om sin hemort. Migrationsöverdomstolen ansåg att den lägre instansen istället skulle ha återförvisat målet till Migrationsverket eller själv ha förordnat om en ny språkanalys. Detta förespråkade förfarande var särskilt behövligt på grund av parternas skilda uppfattningar om vilket språk som faktiskt brukats vid språkanalysen. 16 Att domstolens utredningsansvar är beroende av att det är en kontradiktorisk process framgår av förarbetena till utlänningslagen (2005:716). Möjligheterna att inhämta utredning får enligt dessa inte gå utöver vad som gäller enligt förvaltningsprocesslagen. Domstolen kan dock grunda beslut även på fakta för vilka utredning inte har tillfogats målet såvida dessa fakta är antingen enkla till sin beskaffenhet eller redan kända för parterna i målet, så kallade notoriska fakta Ex officio åtgärder Av praxis framgår att det utredningsansvar som migrationsdomstol har enligt 8 FPL kan omfatta inhämtande av landinformation ex officio. Migrationsdomstol kan åläggas ansvaret att komplettera utredningen i ett mål med landinformation på grund av de svårigheter den sökande kan ha att presentera bevisning för sin sak. 18 Att ex officio inhämta aktuell landinformation anses vara en del av domstolens utredningsansvar i att fastställa relevant fakta i målet, då den landinformation Migrationsverket använt sig av är inaktuell. Sådan information ska dock, såvida den innehåller annat än notoriska fakta, kommuniceras. 19 Utredningsåtgärder ex officio av förvaltningsdomstol 20 förespråkas huruvida i doktrin vidtas med restriktivitet. 21 Denna restriktivitet förespråkas även i förarbeten som behandlar ändringar i förvaltningsprocessen. I förarbetena betonas det också att parterna är principiellt ansvariga för att reparera luckor i sina utredningar. 22 Ifall domstolen vidtar utredningsåtgärder ex officio uttrycker von Essen oro att detta riskerar att få konsekvenser. På grund av de svårigheter som är förenade med en av domstol självständigt initierad utredning riskerar domstolen att brista i objektivitet samt utredningen att brista i fullständighet. Likaså riskerar 16 MIG 2011:15, s Prop. 2004/05:170 s MIG 2007:12, s MIG 2006:7, s Observera att här avses förvaltningsdomstol i allmänhet oavsett mål. 21 Essen, a.a. s Prop. 2012/13:45 s

10 inhämtande av utredning leda till att lika mål kan komma att behandlas olika med följden att domstolens opartiskhet påverkas. 23 Möjligheten för domstol att ex officio inhämta utredning i ett mål har även berörts i domstolsutredningen från 1990-talet. Utredarna ansåg att det borde föreligga möjlighet för domstol att inom dess utredningsansvar tillfoga akten information ifall sådan inte kunnat tillses genom processledning av parterna. Det avgörande för vidtagandet av en sådan åtgärd ansågs vara målets beskaffenhet. 24 Wennergren har likaså förespråkat en tillämpning av utredningsåtgärder ex officio. Sådana åtgärder skulle enligt honom kunna baseras på ett starkt allmänintresse. Han förespråkade att det i exempelvis ärenden avseende tvångsomhändertagande av missbrukare kan föreligga ett sådant betydande allmänintresse av att den enskilde blir fri från sitt missbruk att domstolen åläggs ett officialprövningsansvar på vilket en utredningsskyldighet följer. 25 Att målets karaktär, såsom förespråkas av domstolsutredningen och Wennergren, skulle kunna motivera utredningsåtgärder av domstolen motsätter sig däremot von Essen. Istället anser han att skyddsvärda intressen bäst värnas genom rättsregler. Inte heller partsställningen anser han kunna motivera självständigt inhämtande av material av domstolen. De kunskapsluckor som kvarstår för att utredningen ska vara tillfredställande bör enligt honom istället täckas genom processledning av parterna. Den enskilde partens eventuella ovilja att följa domstolens processledningsanvisningar kan enligt von Essen kringgås genom att istället processleda den offentliga parten som har att agera objektivt. 26 Den offentliga parten har att beakta det allmännas intresse, behovet av prejudikatbildning och en enhetlig rättstillämpning. 27 Från huvudregeln att domstol inte ska vidta utredningsåtgärder ex officio finns det huruvida två undantag som von Essen anser motiverade. Undantagen är motiverade utifrån processekonomiska skäl samt bristande processföringsfärdighet från den enskildes sida. Det första undantaget innebär att domstolen kan begära in officiella dokument från andra myndigheter, exempelvis myndighetsbeslut. 28 Det andra undantaget baseras på den enskilda partens oförmåga att driva sin process, vilket kan motivera till initiativ av domstolen. 23 Essen, a.a. s. 232f. 24 SOU 1991:106 s Wennergren, Bertil, Förvaltningsprocesslagen m.m.: En kommentar, 5. uppl., Norstedts Juridik, Stockholm, 2005, s. 163; jfr Essen, a.a. s. 231f. 26 Essen, a.a. s. 233 f. 27 Prop. 2012/13:151 s. 94f. 28 Jfr Prop. 1971:30 s

11 Utredningsåtgärder befogade av den enskildes svårigheter bör även motivera till inhämtande av annat material än från myndigheter. Risken att sådant material visar sig vara den enskilde till nackdel framstår som accepterbart med anledning av att en utredningsåtgärd av denna typ aktualiseras då den enskildes oförmåga riskerar att leda till att denne förlorar målet. Domstolen kan dock inte vidta åtgärder som innebär att saken i målet förändras Sakkunnigutlåtande Enligt 24 FPL har domstolen möjlighet att förordna om inhämtande av information från sakkunnig. Bestämmelsen kan ses som ett komplement till 8 FPL som stadgar domstolens process- och utredningsansvar. 30 Det torde vara på så vis att domsstolens utredningsansvar även är avgörande för huruvida domstolen på eget initiativ ska inhämta ett sakkunnigutlåtande. 31 Exempelvis har i praxis indikationer i form av ett läkarintyg på att en sökande utsatts för tortyr triggat igång migrationsdomstols utredningsansvar. Migrationsöverdomstolen ansåg att indikationen gav anledning till att ett ex officio förordna om ett expertutlåtande eller alternativt återförvisa målet till Migrationsverket för vidare utredning. 32 Beroende på vem den sakkunnige är varierar behovet av att låta parterna yttra sig över förordnandet. Ifall det är ett inhämtande av utlåtande från en viss myndighet eller tjänsteman anses det i princip inte befogat att låta parterna yttra sig, men vid förordnande av en privatperson föreligger desto större skäl att inhämta yttranden från parterna. Huvudregeln som domstolarna har att förhålla sig till är att använda sig av offentliga aktörer som sakkunniga. 33 Frågan om förordnande av sakkunnig avseende landinformation har berörts i förarbetena till utlänningslagen. Det fastslås att det kan vara problematiskt att finna en sakkunnig som båda parterna i målet är villiga att acceptera. Det tilläggs dock avseende denna problematik att parternas godkännande av den sakkunnige inte är nödvändig, utan vad som är av relevans är att den sakkunnige är att anse som opartisk enligt gällande krav på opartiskhet. Domstolen bör i migrationsmål ha samma möjlighet att ta in sakkunnigutlåtanden som i andra måltyper Essen, a.a. s. 234ff. 30 Essen, a.a. s JO 2013/14 s. 317, s MIG 2012:2, s. 5; Jfr R.C. v. Sweden, no /07, 9 March 2010, s Wennergren och Essen, a.a. s. 215ff. 34 Prop. 2004/05:170 s

12 2.6 Återförvisning till underinstans Vad en migrationsdomstol som överinstans får lov att pröva i ett mål har vissa begränsningar. Enligt instansordningsprincipen begränsas en överinstans prövning till vad som prövats i underinstansen. 35 I förarbetena till utlänningslagen förespråkades att en återförvisning till Migrationsverket enbart bör ske ifall inga andra möjligheter återstår för att få utredningen fullgod. Anledningen är den tidsåtgång som ett ärende ådras vid en sådan återförvisning. 36 Migrationsdomstol bör när det finns brister i Migrationsverkets handläggning se ifall dessa kan avhjälpas i domstolen. När så inte har skett och migrationsdomstolens handläggning också varit behäftad med brister har migrationsöverdomstolen återförvisat målet till Migrationsverket. 37 MIG 2007:31 är av betydelse för frågan om återförvisning. I målet anförde den sökande först i migrationsdomstol att det förelåg grund för uppehållstillstånd på anknytning till maka. Migrationsöverdomstolen fann att avsikten inom den svenska utlänningsrätten är att den enskilde ska få alla omständigheter som åberopats prövade i en process. Saken i denna process ska vara uppehållstillstånd och omfatta alla grunder som åberopats till stöd för beviljande av uppehållstillstånd. Saken i mål där fråga är om uppehållstillstånd är således omfattande. Migrationsöverdomstolen fann vidare, angående frågan huruvida migrationsdomstolen borde ha återförvisat målet till Migrationsverket, att ett återförvisande av enbart anknytningsgrunden vore olämpligt då det vore att dela upp saken i målet. En återförvisning av hela målet ansågs inte heller lämpligt då en sådan åtgärd vore oförenlig med syftet för 2006 års utlänningsreform, att minska tidsåtgången i förfarandet. 38 Istället ålades migrationsdomstolen att utreda anknytningen. Anknytningen ansågs dock kunna utredas genom processledning av parterna. Eventuell ovilja att följa domstolens anvisningar kunde enligt migrationsöverdomstolen leda till ett avgörande på den tillgängliga utredningen MIG 2012:12, s Prop. 2004/05:170 s MIG 2006:7, s. 9f. 38 Jfr prop. 2004/05:170 s MIG 2007:31, s. 3f. 10

13 3 Analys 3.1 Domstolens utredningsåtgärder Av praxis följer ett ansvar för domstol i mål där frågan är om skyddsbehov att försäkra sig om att målet är tillräckligt utrett för att kunna avgöras. Denna utredning ska vara så omfattande att de frågor som är relevanta för prövningen av föreliggande skyddsbehov kan avgöras. Domstolen tycks i liten grad ha att beakta huruvida dess processledning och åtgärder ex officio är den enskilde sökanden till fördel eller nackdel. Vad avser målens beskaffenhet handlar det om tunga enskilda intressen. Ett felaktigt avslagsbeslut kan få stora negativa konsekvenser för den enskilde, vilket talar för ett omfattande utredningsansvar för domstolen. Likaledes kan det antas föreligga ett allmänintresse av att de som är i behov av skydd beviljas uppehållstillstånd medan de som inte är i behov av skydd får avslag. Å andra sidan är det parterna som primärt ska ansvara för utredningen i målet och själva förfarandet grundar sig på en ansökan om en förmån. I praxis framstår det dock som att vikten är tyngre på den sida vågskålen som talar för ett mer omfattande utredningsansvar för domstolen. Praxis tycks ålägga migrationsdomstolarna ett relativt omfattande utredningsansvar, vilket framstår i viss grad skevt i jämförelse med förarbetenas linje som förespråkar restriktivitet och kontradiktionsprincipen. Här finns alltså anledning att anta att praxis på området utvidgat utrymmet för ex officio åtgärder i linje med domstolsutredningens och Wennergrens slutsatser att målets beskaffenhet samt allmänintresse kan föranleda behov av ex officio åtgärder. För denna utvidgning av domstolens frihet eller ansvar att vidta ex officio åtgärder kan det finnas olika anledningar av vilka den enskildes och det allmännas intressen redan har redogjorts för. I förarbetena betygas visserligen domstolens behov av landinformation för att kunna avgöra mål där frågan är om uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov, men denna utredning ska frambringas av Migrationsverket. Anledningen till att domstolen självständigt kompletterar utredningen med landinformation kan dock vara den restriktivitet som föreskrivits i förarbetena och uttryckts i praxis avseende återförvisning av mål till Migrationsverket. Ett återförvisande till ansvarig myndighet som en sista utväg tycks ha medfört ett utökat utredningsansvar där återförvisanden ska vidtas enbart då bristerna i Migrationsverkets handläggning är av sådan art att de inte kan avhjälpas i domstolen. Detta riskerar att orsaka svåra avvägningar för migrationsdomstol huruvida rätten ska besluta om självinitierade 11

14 utredningsåtgärder eller om ett återförvisande av målet till Migrationsverket för vidare utredning. Praxis talar för att domstolen bör vidta utredningsåtgärder ex officio. 3.2 Utredningsåtgärdernas omfattning Det har fastslagits att rättsläget är sådant att utredningsåtgärder ex officio kan tillämpas, även om dessa är till den enskildes nackdel. Frågan som återstår är hur omfattande domstolens utredningsåtgärder bör vara. Inhämtande av landinformation som komplement till utredningen framstår i domstolspraxis som oproblematiskt och som en nödvändighet för att migrationsdomstol ska kunna uppfylla sitt utredningsansvar. Likaså tycks behovet av en mer omfattande utredning tala för ett ansvar för domstolen att begära in sakkunnigutlåtanden, särskilt när indikationer om kränkningar föreligger. Följande fråga blir vilken typ av material domstolen rimligen kan inhämta ex officio. Baserat på von Essens begrundanden ska domstolens utredningsåtgärder i första hand omfatta officiella handlingar från andra myndigheter. Undantaget från denna regel innebär att när utredningsåtgärden initieras på grund av den enskildes oförmåga att presentera utredning kan det finnas anledning för domstolen att även inhämta icke officiella handlingar. Det finns ett antal faktorer som får anses väga för von Essens linje, däribland förutsebarheten för parterna och den restriktivitet som förespråkas i förarbeten avseende utredningsåtgärder ex officio. När domstolen vidtar långtgående utredningsåtgärder kan också antas att risken ökar att dess opartiskhet ska brista. Likaså ska här tilläggas von Essens farhågor avseende de svårigheter som en utredning initierad av domstolen riskerar att medföra för utredningens fullgodhet och domstolens objektivitet. Å andra sidan bör det observeras att utredningens fullgodhet är det centrala för domstolens utredningsansvar. Detta bör huruvida inte kunna berättiga en lösning som leder till att domstolens opartiskhet och objektivitet sätts på spel. I migrationsärenden ska dock såsom ovan anförts åter observeras att landinformation primärt ska förses av Migrationsverket. Det är av betydelse att brister i denna som är till den enskildes nackdel och kan leda till ett felaktigt avgörande kan täckas, även av material som inte är officiella dokument, exempelvis privata sakkunnigutlåtanden. Den slutsatsen får målets beskaffenhet och praxis i måltypen anses tala för. Ett rättsläge som medför att brister i den offentliga motpartens utredning går ut över den enskilde sökande, riskerar att leda till ett felaktigt avgörande och inte kan avhjälpas av domstolen annat än med officiella dokument framstår som olämpligt. Därför bör von Essens linje på detta sätt modifieras och anpassas för mål där frågan gäller skyddsbehov. 12

15 Möjligheten att enligt 24 FPL inhämta ett sakkunnigutlåtande torde styras av samma princip, vilket innebär att privata sakkunnigutlåtanden kan inhämtas då det föreligger brister i utredningen som är den enskilde till nackdel. Möjligheten att inhämta sakkunnigutlåtanden breddar det paket av olika åtgärder som domstolen kan ta till för att uppfylla sitt utredningsansvar. Särskilt innebär möjligheten att inhämta sakkunnigutlåtanden att domstolen kan få svar på specifika frågor och därigenom underlätta hanteringen av målet och den utredning som krävs. 3.3 Slutsatser Slutsatsen av utredningen är att migrationsdomstol i mål där frågan är om uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov har ett stort ansvar att vidta åtgärder ex officio i form av inhämtande av landinformation och sakkunnigutlåtanden. Anledningen till ansvaret baseras på behovet av en tillfredställande utredning för att kunna värna den sökandes behov av skydd liksom av allmänintresset av ett välgrundat domslut. Domstolens möjligheter att vidta ex officio åtgärder bör huruvida inte sträckas hur långt som helst utan begränsas av risken för domstolen att brista i opartiskhet och objektivitet. Likaså bör möjligheten för domstolen att inhämta utredning av annat slag än officiella dokument begränsas till de fall då brister föreligger i den tillgängliga utredningen som kan leda till ett felaktigt avgörande till den enskildes nackdel. 13

16 Käll- och litteraturförteckning Offentligt tryck Statens offentliga utredningar SOU 1991:106 Domstolarna inför 2000-talet Propositioner Prop. 1971:30, Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om allmänna förvaltningsdomstolar, m.m. Regeringens proposition 2004/05:170 Ny instans- och processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden Regeringens proposition 2009/10:80 En reformerad grundlag Regeringens proposition 2012/13:45 En mer ändamålsenlig förvaltningsprocess Regeringens proposition 2012/13:151 Överflyttning av vissa utlänningsärenden till den ordinarie migrationsprocessen m.m. Litteratur Essen, Ulrik von, Processramen i förvaltningsmål: Ändring av talan och anslutande frågor, 2:a reviderade upplagan, Stockholm 2016 Offentligrättsliga principer (redaktör: Lena Marcusson), 2:a upplagan, Uppsala 2012 Wennergren, Bertil och Essen, Ulrik von: Förvaltningsprocesslagen m.m.: en kommentar, 6:e omarbetade upplagan, Stockholm 2013 Wennergren, Bertil, Förvaltningsprocesslagen m.m.: En kommentar, 5:e upplagan, Stockholm 2005 Rättsfall Migrationsöverdomstolen MIG 2006:1 MIG 2006:7 MIG 2007:12 MIG 2007:31 MIG 2011:15 MIG 2012:2 MIG 2012:12 MIG 2013:2 14

17 Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter Case of R.C. v. Sweden, 9 March 2010 (Application no /07) Beslut från Justitieombudsmannen JO 2013/14 s