STHLM Spökjakt på slott: Naturliga förklaringar 95 procent av gånger

Transkript

1 STHLM Spökjakt på slott: Naturliga förklaringar 95 procent av gånger 04:07. Följ med DN:s Evelyn Jones och Nicklas Thegerström när de under en hel natt jagar spöken på Engelholms slott. UPPDATERAD IGÅRPUBLICERAD DN följde med spökjägarna i S.P.O.O.K för att utreda övernaturliga fenomen på Engsholms slott utanför Stockholm. Vad var det för suck som hördes och varför stod ett fönster plötsligt öppet på mellanvåningen? Evelyn Jones Följ skribent Lämna kommentar Är du här? Om du är här kan du sätta dig på stolen bredvid mig. Klockan är och i det runda biblioteket på övervåningen i Engsholms slott på Mörkö utanför Stockholm är det mörkt och tyst. Jenny Larsson och Patrik Hübinette sitter på var sin stol, och försöker med hjälp av verktyg och frågor ta reda på om det finns någonting som

2 vi inte kan se i rummet, och om det i så fall kan ge sig till känna. Biblioteket är en av de platser där människor på slottet har vittnat om att konstiga saker har skett. Patrik Hübinette och Jenny Larsson. Foto: Nicklas Thegerström Redan de första nätterna vi bodde här hörde min mamma pistolskott fast ingen var där. Och hon är inte den som tror på spöken, berättar Kerstin Johansson som sedan 30 år äger Engsholms slott, i dag hotell och konferensanläggning. Dörrar har slagits igen, och restaurangens kockar säger sig ha sett en man gå från hissen och genom korridorerna i hotellets källare. Flera hotellgäster har också uppmärksammat en äldre man i en fåtölj trots att ingen människa då ska ha funnits på plats. Efter de olika incidenterna kom Kerstin Johansson i

3 kontakt med S.P.O.O.K, Stockholms paranormala organisation och kamratskap. Redan för tre år sedan var spökjägarna på plats för att göra sin första utredning kring vad som orsakade det oförklarliga. Då lyckades vi fånga ett skrik i ett av rummen, som inte hördes för blotta örat, berättar Jenny Larsson. Engsholms slott på Mörkö. Foto: Nicklas Thegerström Engsholms slott är långt ifrån den första byggnad som medlemmarna i S.P.O.O.K har undersökt. Sedan de startade för 14 år sedan har de blivit kallade till lägenheter, hus, sanatorium, prästgårdar, museum och just slott för att försöka ta reda på vad som orsakat olika mystiska fenomen som människorna där har upplevt. Och verktygen de använder har blivit alltmer sofistikerade. Vi började med några diktafoner och en kamera och försökte spela in vad som hände, säger Jenny Larsson. Nu när de är på plats igen på Engsholms slott för ännu en sömnlös natt släpar de i stället upp övervakningskameror, babylarm, magnetfältsmätare,

4 värmekameror och laserprismor från bilen och sätter upp i de olika rummen där energier eller märkliga skepnader ska ha synts. Vi hittar naturliga förklaringar 95 procent av gångerna, men vissa saker kan vi inte förklara, säger Jenny Larsson. Jenny Larsson och Patrik Hübinette med Kerstin Johansson som sedan 30 år äger Engsholms slott. Foto: Nicklas Thegerström order to not block execution which would have a negative effect on viewability Hon berättar om en lägenhet där en glödlampa nästan varje natt skruvades ur. Ett spöke? undrade lägenhetsinnehavaren. Men efter en natt i lägenheten förstod Jenny Larsson och de andra att det spöklika fenomenet egentligen berodde på vibrationer från en torktumlare, som skruvade ur lampan. Och för en räddhågsen reporter som under natten tycker sig uppleva både konstiga ljussken och mystiska, svischande läten blir förklaringar som att ljuset reflekteras

5 från en robotdammsugare i gräset utanför och att ljuden egentligen kommer från en elektrisk flugfångare både tröstande och lite tråkiga. Att hitta naturliga förklaringar till fenomen är inte alltid populärt, det finns de som verkligen vill att deras upplevelser ska vara verkliga. Medlemmarna i S.P.O.O.K har flera gånger hamnat i nätdiskussioner kring huruvida deras förklaringar och arbetsmetoder verkligen är riktiga. Många ser damm som flyger framför linsen på en kamera och menar att det är döda människors andar. Men när vi förklarar att det bara är dammkorn som kommit så nära linsen att de blivit suddiga är det inte alltid så populärt, säger Patrik Hübinette. Spökjägarna i S.P.O.O.K, Jenny Larsson och Patrik Hübinette, på Engsholms slott. Foto: Nicklas Thegerström Varför gör ni det här? Det har blivit någon slags urspårad hobby. Jag varken

6 tror eller tror inte, men jag vill försöka komma fram till förklaringar på saker jag inte förstår. Och det finns ju folk som upplever konstiga saker, även personer som inte tror på spöken, säger Jenny Larsson, som själv växte upp i en villa där märkliga saker kunde hända. Patrik Hübinette har också med sig sitt intresse sedan barndomen. Han upplever att det blivit mindre tabubelagt att prata om övernaturliga fenomen. Jag växte upp i ett hem där vi pratade öppet om saker som hände. Men jag insåg sedan när jag själv pratade om det i skolan att det ansågs vara väldigt konstigt. I dag är det inte riktigt så längre, säger han. Patrik Hübinette, Jenny Larsson och Kerstin Johansson går på spökjakt. Foto: Nicklas Thegerström På Engsholms slott är det inte svårt att känna att konstiga saker skulle kunna hända. Innanför porten står en stor rustning olycksbådande vänd in mot rummet, ett vildsvin stirrar ned på en från trappan upp till övervåningen. På väggarna sitter tavlor med tidigare ägare som betraktar gästerna. Stora kristallkronor hänger från

7 taken. Men den här natten ska bli lugn. Någon enstaka gång händer något som får oss att reagera: en walkie-talkie börjar tjuta opåkallat, en kamera slutar oförklarligt att fungera. En distinkt suck hörs bakom våra ryggar. Patrik Hübinette tycker sig höra musik från nedervåningen, men ett försök att härleda ljudet genom att följa efter det misslyckas. Det är alldeles tyst på slottet. Vad saker beror på kan vi ju inte veta. Det kan vara psykologiskt och att vi påverkar varandra med våra upplevelser, säger Patrik Hübinette. Patrik Hübinette och Jenny Larsson går flera gånger runt i slottet. De sätter sig ner i olika rum och tittar och lyssnar tar med sig handhållna videokameror, diktafon och walkie-talkie. Jenny Larsson spelar en bit på pianot i en av konferenssalarna. Foto: Nicklas Thegerström Om du är här kan du fortsätta spela efter mig, uppmanar hon, om det skulle finnas någon främmande kraft på plats. Vid ett annat tillfälle lägger Patrik Hübinette en magnetfältsmätare på en stol. Den ger ifrån sig ett rött ljus

8 om den upptäcker elektriska magnetfält i området. Om du finns här kan du sätta dig ner bredvid den här makapären. Den är inte farlig, den bara berättar för oss att du är här, säger han. Men ingenting händer. Att utreda ett slott innebär inte bara att man tittar på kameror och går runt i de olika rummen. Det blir också en upptäcktsfärd på slottet, och ett evigt dragande i olika dörrar på jakt efter dolda utrymmen. Varför kommer det inte in något ljus i takfönstren i biblioteket? Det måste finnas ett utrymme även ovanför det vi tror är översta våningen. Jenny Larsson lyckas dra i rätt dörr, och en spiraltrappa leder upp till en gammal vind spindelnätet ligger tätt över golvet och plankorna knarrar under fötterna. Äntligen hittar vi vinden, jag visste att det borde finnas en uppgång, säger Jenny Larsson. Foto: Nicklas Thegerström Men när solen har gått upp har inget spöke uppenbarat sig

9 på Engsholms slott, även om det efter nio timmar blivit rutin att haja till när man går förbi rustningen innanför porten. Det är dags att packa ihop. Långa sladdar viras ihop, övervakningskamerasystemet plockas ned. Allting släpas tillbaka till hissen, och nu återstår bara det digra arbetet att gå igenom materialet. En hel natts inspelningar från två diktafoner och fyra kameror ska nu lyssnas och tittas på i detalj finns det något där? Ja, det återstår att gå igenom femton timmars material. Det kan vara ett långtråkigt arbete, men om någonting hörs eller syns under de sista fem minuterna så är det ändå värt det, säger Jenny Larsson. Så när vi står utanför bilen i gryningsljuset ser vi något. Ett fönster på högsta våningen står öppet, en lampa släcks plötsligt i den stora hallen. Varför? Det vet vi inte, säger Patrik Hübinette. Foto: Nicklas Thegerström