2. Kunskapsunderlag och planeringsförutsättningar

Transkript

1 2. Kunskapsunderlag och planeringsförutsättningar 2.1 Grundläggande information och fakta om vindkraft Vilka störningar som accepteras står i allmänhet i relation till vilken nytta som förknippas med störningen. Bilden illustrerar principiellt och översiktligt den störning, påverkan och nytta (per installerad MW och år) som vindkraften kan ge upphov till Vindkraften som energikälla Vindkraften är förnybar och ur miljösynpunkt ett av de bästa alternativen idag för att utvinna energi. Utsläppen under ett vindkraftverks livscykel (livslängd år) är mycket små. Den totala energin som går åt för att bygga ett vindkraftverk motsvarar med 20 års drift bara ca 3 % av vindkraftverkets totala energiproduktion. (Boverket 2008, Manus till vindkraftshandboken) Efter ca 8 månader har verket producerat lika mycket energi som det har gått åt för att tillverka det. Att använda vinden som energikälla är inget nytt. I århundraden har det funnits väderkvarnar som använts för att mala eller pumpa vatten. Väderkvarnarna placerades vanligtvis på de mest vindutsatta lägena; högt upp på backar, ute på fält eller vid havsstranden och de som fortfarande står Källa: Boverket 2007, Remissversion av vindkraftshandboken kvar är idag del av kulturlandskapet. 15

2 På senare tid har vi börjat utnyttja vinden även för att producera el. Idag är vindkraften den snabbast växande energikällan i världen och det finns tillräckligt med vind för att flera gånger om täcka våra energibehov. (Boverket 2008, Manus till vindkraftshandboken) Teknik och utveckling Vindtillgången på en plats anges antingen som medelvinden meter/sekund (m/s) eller som vindens energiinnehåll kwh/m2. Normalt utvinner ett vindkraftverk energi i vindstyrkor på mellan 4 och 25 m/s med maximal effekt vid hastigheter på m/s. Om det blåser för lite orkar vinden inte få bladen att rotera, medan om det blåser för mycket eller om vindarna är ovanligt turbulenta så stängs verket automatiskt av för att det ej skall skadas. Ett vindkraftverk består av fundament, torn, rotor med rotorblad och maskinhus. Rotorbladen, eller vingarna, är fästa på en horisontell axel, och när vinden sätter fart på rotorn, som är kopplad till en generator, alstras elektricitet. Längst upp i tornet finns ett girsystem som riktar in rotorbladen mot vinden för att få ut så mycket som möjligt av vindens energi. Tornet är konformat och tillverkat i stål och/eller betong och står på ett fundament som beroende på markförhållandena antingen består av en betongplatta eller är förankrat direkt i berget. Färgsättningen är vanligtvis vit/grå nyanser. Utvecklingen har gått mot allt högre, effektivare och tystare verk. Sedan början av 1980-talet har vindkraftverkens storlek ökat från effekter på ca 20kW och en totalhöjd på runt 25m till de landbaserade verk som byggs i Sverige idag med effekter på kw (2-5MW) och totalhöjder på ca 150m. (Boverket 2008, Manus till vindkraftshandboken) Teknikutvecklingen går fort och det forskas och experimenteras på många håll för att ytterligare öka effektiviteten hos verken och minska de negativa konsekvenserna. Bl.a. finns det innovatörer som experimenterar med verk utan synbara vingar eller verk med rotorblad en liggande, horisontell, rotation. Dock ändrar detta inte det faktum att de storskaliga verk som finns ute på marknaden idag och som kommer att byggas de närmsta åren sannolikt är av den konventionella modellen. Storleken på verken kan dock komma att bli ännu större även om det finns en viss begränsning för storleken vad det gäller möjligheterna att transportera verken till uppförningsplatsen Buller, skuggrörelser och reflexverkan Buller, skuggrörelser och reflexverkan är ofta de störningar som gör att boende i närheten kan känna sig störda av ett vindkraftverk. Två typer av ljud alstras från ett vindkraftverk, mekaniskt ljud från växellådan och det svischande aerodynamiska ljudet från vingarna. Det mekaniska ljudet är dock sällan ett problem längre på grund av tekniska förbättringar. Den dominerande delen av ljudet från ett 16

3 vindkraftverk är av aerodynamiskt ursprung och alstras vid bladens passage genom luften. Detta ljud är av bredbandig karaktär och upplevs vanligen som ett svischande ljud. Ljudet kan beskrivas som ett bredbandigt brus, där det mest framträdande frekvensområdet är Hz. Fysikaliskt har ljudet stora likheter med det ljud som alstras av vinden i vegetation av olika slag. (Boverket 2008, Manus till vindkraftshandboken) Bakgrundsljud kan i vissa fall maskera ljudet från vindkraftverk. De största störningarna blir oftast mellan 3-8 m/s. Under ca 3 m/s står verken stilla och vid vindar över 8 m/s är oftast lövprassel, vindsus, vågskvalp etc. högre än vindkraftverkets eget ljud. Dock är de maskerande effekterna ofta beroende av lokala förutsättningar, t.ex. om det blåser upp på berget där vindkraftverket står samtidigt som det är lä i dalgången intill kan dessa maskerande effekter minska något. (Boverket 2007, Remissversion av vindkraftshandboken) Studier om störning från vindkraftverk visar, enligt Boverket, att även verkets synlighet samt hur verket anses påverka landskapet påverkar störningsupplevelsen av buller. I Naturvårdsverkets rapport 6241 beskrivs också olika modeller för beräkning av ljudets utbredning dels över land, dels över vatten. Det mest förekommande programmet vid beräkning av ljudutbredning från vindkraftverk i Sverige och många andra länder är WindPro. Boverket framhåller dock att det finns påtagliga risker för att beräkningsmodellerna inte alltid stämmer med i praktiken vid enskilda hus och att därför är av stor vikt att det finns styrsystem i vindkraftverken så att det enkelt går att sänka ljudet om ljudnivåerna visar sig vara för höga vid vissa platser. I moderna vindkraftverk kan man göra detta genom att låta datorer i ett eller några verk styra driften om ljudnivåerna skulle bli för höga. Riktvärdet för buller utomhus som tillämpas av tillståndsmyndigheternas bedömning är i de flesta fall 40dB(A). Om ljudet innehåller rena toner bör riktvärdet vara 5dB(A) lägre. I vissa områden där ljudmiljön är viktig, t.ex. skärgårdar och fjäll, kan finnas anledning till att föreskriva lägre värde än 40dB(A). Boverket uppger att de studier som genomförts visar att det kan variera mellan olika landskapstyper och mellan ren landsbygd och samhällsområden, men att 40 db(a) är ett lämpligt riktvärde. Vindkraftverk kan också ge upphov till rörliga skuggor när solen lyser på verket då det är igång. Om skuggorna från vindkraftverk är störande för omgivningen hänger samman med navhöjd, rotordiameter, solstånd, avstånd, väder, siktförhållanden, vindriktning och topografi. Det är vid lågt solstånd som de långa skuggorna ger mest störningar och därför är risken som störst om verken placeras sydost till sydväst om aktuellt objekt. Det finns idag inga fasta riktvärden för skuggeffekter från vindkraftverk. De rekommendationer och praxis som tillämpas vid störningskänslig bebyggelse är att de faktiska skuggeffekterna inte bör överstiga 8 timmar per år med maximalt 30 minuter om dagen. För att undvika att dessa värden överskrids kan verket stängas av under vissa tider. (Boverket 2008, Manus till vindkraftshandboken) Reflexer från vindkraftverk uppstår då solljuset speglas på rotorbladen och uppträder som solkatter, som kan blända eller störa. Numera målas dock rotorbladen med en antireflexfärg vilket, enligt Boverket, gör att reflex idag inte ska behöva vara ett problem. 17

4 2.1.4 Landskapsbild & kulturmiljö Landskapet är vid sidan av vindförhållanden en av de viktigaste lokaliseringsaspekterna för vindkraften. Landskapet har stor betydelse för kommunens identitet och hur landskapet upplevs har betydelse för såväl människors vardagsliv som för turistnäringen och friluftslivet. Med begreppet Landskap kan man beskriva dels de lokala förutsättningarna av naturformationer, växtlighet och bebyggelse men även landskapets skala, grad av mänsklig påverkan och hur sammansättningen av lokala förutsättningar förhåller sig till övriga områden, inom t.ex. en kommun. Landskapet kan även beskrivas i ett regionalt perspektiv genom en analys av förekomsten av områden med liknande kvalitéer och förutsättningar. Vindkraftsgrupper kan beroende på placering och omfattning i vissa fall samverka och förstärka landskapets formationer och i andra fall utgöra ett mer avvikande inslag. Som byggnadsverk skiljer sig vindkraften från de flesta andra byggnadsobjekt i landskapet genom sin höjd och skala. Med den utbyggnad av vindkraftverk som nu pågår i Sverige och runt om i världen kommer landskapet på många håll att förändras. Det är således av största vikt att förändringen sker med största möjliga hänsyn till landskapets värden och karaktärer. Landskap med olika visuell karaktär anses också ha olika förutsättningar för vindkraft. En betydande faktor är landskapets skala ett småskaligt landskap är t.ex. ofta mindre tåligt för en storskalig vindkraftsetablering än ett mer storskaligt landskap. Det är en fördel för vindkraften om det finns få referenser till den mänskliga skalan. Detta innebär att områden som tidigare varit mer eller mindre opåverkade av människan i många fall lättare kan tåla stora vindkraftverk då det inte finns så tydliga storleksreferenser. Samtidigt så innebär en vindkraftsetablering i ett opåverkat område att det blir just påverkat, vilket gör att man ur den synvinkeln kan bedöma landskapet som känsligt för etableringar. Vad det gäller småskaliga dalgångslandskap där den mänskliga närvaron ofta är väl synlig genom hus, gårdar och jordbruk, d.v.s. kulturmiljöer, blir också skalreferenserna tydligare. Detta innebär att vindkraftens storlek kan bli mer påtaglig och verkan kan komma att dominera landskapsbilden. Därför kan dessa landskap ur denna synvinkel sägas vara mindre tåliga för vindkraftsetableringar. Dock kan dessa landskap beskrivas som redan påverkade av människan och skulle på så vis kunna bedömas som lämpliga för vindkraft med hänsyn till att andra områden då kan hållas fortsatt opåverkade, vilka både nu och i framtiden kan utgöra viktiga naturmiljöresurser samt ha betydelse för rekreation och friluftsliv. Bedömningar av vilka lokaliseringslägen som är mest gynnsamma både sett till de lokala förutsättningarna och till helheten i kommunen eller regionen är, med andra ord, komplexa och kräver noggranna avvägningar där även förekomsten av utpekade riks- och allmänintressen måste beaktas. Topografi, skog och bebyggelse skapar också olika rum i landskapet som kan vara mer eller mindre avgränsade. Genom att inte låta vindkraftsanläggningar sträcka sig över flera landskapsrum utan hålla den inom ett avgränsat område, ger man anläggningen en tydlig lokalisering. Forskningsstudier visar också att människor i allmänhet föredrar enhetliga anläggningar med tydlig avgränsning samt att man upplever sig mindre störd om verken placeras i koncentrerade grupper istället för att spridas ut glesare. När det gäller mer lokalt specifika kulturmiljöer, så som fornminnen är påverkan främst av mer fysisk karaktär vid vägdragningar etc. men upplevelsevärden vid kulturmiljöerna kan även ändras av vid vindkraftsetableringar. Det är viktigt att erforderlig hänsyn tas till förekomsten av fornminnen vid projektering av vägar och verkplaceringar i vindkraftsparkerna. I de fall där vindkraften innebär fysiska eller visuella intrång i värdefulla kultur-/fornminnesmiljöer kan det vara skäligt att kompensationsåtgärder diskuteras. En sådan 18

5 kompensationåtgärd skulle t.ex. kunna vara uppskyltning av fornminnen. Viktigt att poängtera är dock att en kompensationsåtgärd inte okritiskt kan användas som motiv till intrång i områden med kulturmiljövärden. Mer om vindkraftens relation till landskap finns att läsa bl.a i Boverkets Manus till vindkraftshandbok Naturmiljö Förutom visuell påverkan kan också vindkraftverk påverka växt- och djurliv. Kunskapen om vindkraftsanläggningars påverkan på djurliv är begränsad. En storskalig utbyggnad av vindkraft kan dock innebära att lokala effekter övergår till att bli mer regionala. Det innebär t.ex. att det kan finnas betydligt ökade risker för negativa effekter på vissa djurpopulationer. För Tanums del berör riskerna främst djurarter knutna till skog, hällmarker, våtmarker, sjöar, tjärn och vattendrag. Vindkraftens påverkan och störningar på djurlivet kan främst delas in i: - störning och barriäreffekt - dödlighet genom kollisioner (gäller främst fåglar och fladdermöss) - habitatförstöring Troligen är vindkraftens påverkan störst på djurlivet vad gäller effekter av störningar och habitatförluster. Fredrik Widenmo (2007) har gjort en litteratursammanställning över befintlig kunskap och kunskapsbehov om vindkraftens inverkan på fågelpopulationer. Den absoluta merparten av de publicerade studierna har fokuserat på kollisionsrisker. Även om kollisionsrisker har studerats finns det lite kunskap om hur fågelpopulationer långsiktigt påverkas före och efter etableringar av vindkraftsparker. Dessutom behövs mer forskning kring störning och habitatförstöring som uppstår vid bl. a. vägdragningar, byggande, ledningsdragningar och underhåll av vindkraftsparker. Av litteratursammanställningen framgår att vissa forskare anser att landbaserad vindkraft helt bör undvikas i bl. a. områden som håller häckande, övervintrande eller sträckande populationer av mindre vanliga arter, i synnerhet sådana som är rödlistade eller som finns upptagna inom fågeldirektivet (Natura 2000). Exempel på Natura 2000-arter som finns upptagna i EU:s fågeldirektiv, annex 1, och som sannolikt berörs av en utbyggnad av vindkraften i Tanums kommun, är storlom, fiskgjuse, järpe, orre, tjäder och ljungpipare. Enligt Fågeldirektivet skall Sverige vidta åtgärder som är nödvändiga för att bibehålla alla svenska fågelarter i livskraftiga populationer. Andra åtgärder som skall vidtas är bl. a. att skydda bevara och återställa habitat för fåglarna. För de arter som finns upptagna i direktivets annex 1 skall Sverige vidta särskilda åtgärder. I Skottland har man tagit fram en känslighetskarta för fåglar som ett verktyg för planering vid byggande av vindkraftverk. Vid framtagandet av dessa känslighetskartor har man delat in fågelarter i en tregradig skala för olika känslighet. T ex så är storlom är placerad i den känsligaste gruppen Hög känslighet. Dessutom har man angett buffertzoner för de olika arterna. För storlom anges denna till 1 km. Fiskgjuse finns ej redovisad men för rovfåglar såsom havsörn, blå kärrhök, kungsörn och pilgrimsfalk anges buffertzoner varierande mellan 2 6 km. Studier på landbaserade vindkraftsanläggningar har visat att vindkraftsverk tenderar att dra till sig insekter, vilket skulle kunna innebära en fara för flera olika arter fladdermöss. När det 19

6 gäller påverkan på växtlivet kan denna till viss del minskas genom att stor hänsyn tas i samband med val av platser för vindkraftverken, tillhörande vägar och ledningar. En ökning av antalet vägar i ett område kan dock komma att innebära en indirekt effekt genom att ett ökat skogsbruk möjliggörs i områden som tidigare varit relativt svårtillgängliga. Med hänvisning till rådande kunskapsnivå och 2 kap. 3 miljöbalken (försiktighetsprincipen) bör en skyddszon på minst 1 kilometer tillämpas kring häckningssjöar och fiskevatten för storlom och fiskgjuse. När negativ påverkan riskerar att uppkomma på rödlistade arter eller arter upptagna inom EU:s Natura 2000-nätverk bör kompensationsåtgärder även utföras. Studier på landbaserade anläggningar har visat att vindkraftverk tenderar att dra till sig insekter, vilket skulle kunna innebära en fara för flera olika arter fladdermöss. Fladdermössen undviker inte vindkraftverken utan passerar förbi eller stannar till för att jaga insekter. I områden med rik insektstillgång kan därför fladdermöss attraheras till verkens närhet. Vid landbaserade verk har det konstaterats att ett flertal arter kolliderar och dödas av verken på vissa ställen. En annan identifierad risk är att flyttande fladdermöss vid sträckning ut över hav riskerar att kollidera med en vindkraftanläggning som ligger i flyttningsstråket. Vid en studie i Kalmarsund 2005 (Fladdermöss och havsbaserade vindkraftverk studerade i Södra Skandinavien, Naturvårdsverkets rapport 5748, 2007) observerades tio olika arter till havs. Helt nya kunskaper erhölls om att alla observerade arter söker föda till havs. Undersökningar har också visat att fladdermöss till havs gärna följer linjer i landskapet och följer noga avgränsade flygvägar. Hur förhållandena är längs Bohuskusten och i vilken mån t ex fladdermöss i inlandet söker föda till havs är i dagsläget oklart. För att undvika negativ påverkan för fladdermöss kan det troligen kan det räcka med relativt korta justeringar för vissa vindkraftverk på grund av att flygvägarna kan ha skarpa gränser och att de insektsrika födosöksbiotoperna också kan vara ganska väl avgränsade. En annan åtgärd kan vara att låta vindkraftverket stå stilla vid de tider då risken för kollisioner är stor. Eftersom ansamling av insekter kring vindkraftverken kan vara en viktig orsak till jakt nära rotorbladen kan man också tänka sig åtgärder för att minska mängden flygande insekter runt verken. Fungerande metoder som kan få fladdermöss att väja för vindkraftverk finns inte och idéer som förekommit kan ha negativa effekter i form av störningar eller skador på andra djurarter och för människor. Om man inför krav på starkare belysning på verken kan kollisionsrisken påverkas genom att mängden insekter sannolikt blir större. Om kollisioner äger rum är detta särskilt allvarligt om det påverkar på populationsnivå, d v s om denna mortalitet kan antas minska individtätheten eller rent av slå ut lokala populationer. Detta sker troligen bara om fladdermöss koncentreras till flygvägar, t ex utanför utsträckspunkter, eller om de samlas i områden för näringssök. Risken för kollisioner måste rimligen vara mycket mindre vid rena passager än när insektsförekomst lockar till jaktbeteenden invid verken. Om fladdermössen använder verken som viloplats eller periodvis har tillhåll inuti dem måste riskerna också vara större. I den översiktliga vindkraftsplaneringen tar kommunen ej ställning till exakt placering av verk inom områden som pekas ut som nya vindkraftsområden. Förekomster av fladdermöss och risker för negativ påverkan skall redovisas i en miljökonsekvensbeskrivning vid prövningen av en vindkraftsetablering i respektive vindkraftsområde. Boverket anser, i manuset till vindkraftshandboken, att man vid bedömning av vindkraftens påverkan på naturmiljön bör skilja på värden för biologisk mångfald och värden för opåverkade landskap. En omfattande utbyggnad av vindkraften kan totalt sett anses vara 20

7 positiv för den biologiska mångfalden eftersom den bidrar till minskad försurning och övergödning samt till att minska utsläppen av växthusgaser. Ett sådant konstaterande bygger då också på att den totala förbrukningen av elenergi inte fortsätter att öka. Den största direkta påverkan kommer med de tillfartsvägar, ledningsdragningar, mindre byggnader för transformatorstationer samt vid schaktning och gjutning av det fundament som vindkraftverket står på. Till stor del är dessa ingrepp beskrivas som reversibla, d.v.s. att det till stor del går att återställa marken om verken tas ur drift. Ofta är det tillfartsvägen som förorsakar det största ingreppet. Hur bestående dessa ingrepp blir beror mycket på vilka lokala förutsättningar som finns. Vad gäller vägarna så är dessa större och bredare än vanliga skogsbilvägar, vilket medför en större påverkan. Vidare används i regel mycket sprängsten för att få en tillräcklig bärighet i vägen, vilket också leder till att vägen får en dränerande verkan som då kan innebära en större omgivningspåverkan. Så långt det går bör man använda utfyllningar istället för att spränga de på de markområden som behöver jämnas till i samband med vägbyggandet, då detta i framtiden ger större möjligheter till att återställa marken om vindkraftverken tas bort. Särskild hänsyn vid anläggandet av vägar måste tas i och vid våtmarksområden, sjöar och vattendrag. (se även under Återställande och efterbehandling av markområden) Upplevelsevärden, turism och friluftsliv Upplevelsen av landskap, kultur- och naturmiljö är även i stor utsträckning det som utgör grunden för friluftsliv och turism. Att se vindkraft kan vara en positiv del av upplevelsen som symbol för ett mer hållbart samhälle och förnyelsebar energi. Samtidigt kan vindkraftverk genom sin storlek och rotationsrörelse lätt bli dominerande, speciellt om större delar av utblickar täcks av vindkraft. Det är skillnad på upplevelsen av ett vindkrafts-/industrilandskap mot t.ex. ett oexploaterat naturlandskap. Av betydelse i detta sammanhang är även tillgången på platser som inte påverkas av vindkraft, om vindkraft skall upplevs som ett positivt inslag. Bullerstörningar från vindkraft kanske inte kan upplevas positivt på samma sätt, men behöver inte innebära allt för stora problem för upplevelsevärden så länge det fortfarande finns möjlighet att uppleva lugn, speciellt vid bostäder samt i områden som är viktiga för rekreation. Vid landskapsavsnitt där det finns många boende eller viktiga målpunkter för turism och friluftsliv är det därför extra viktigt att överväga lokaliseringen av vindkraft. Vindkraftverk avviker i form av höjd och skala från de flesta andra byggda objekt i landskapet. Vingarnas rörelse gör också att uppmärksamheten dras till verken mer än ett stilla objekt. Med den utbyggnad som sker av vindkraftverk i Sverige kommer landskapet att förändras vilket innebär en påverkan på både vardagslivet, turismen, friluftslivet och kulturlandskapet. Upplevelsen av vindkraftverk är individuell och påverkas förutom avståndet, av landskapstyp, topografi, vegetation, anläggningens utformning m.m. En faktor som är betydelsefull är hur stor del av synfältet som upptas av vindkraftverken, varpå vindkraftverk helst skall placeras i grupper så att man inte påverkas hur man än vänder sig. Vindkraft kan också påverka människors upplevelse av landskapet och därmed landskapets attraktivitet och användbarhet. Landskap fria från buller och andra störningar kan vara en bristvara såväl i städer och tätorter som på landsbygden. 21

8 Om vindkraftsverk etableras på ett okänsligt sätt, finns det risk att historiska värden och affektionsvärden skadas liksom andra miljökvaliteter som till exempel tystnad. Det har också visat sig att upplevelsen av att bli störd av vindkraftverk blir mindre om man har egen vinning av verket, exempelvis som andelsägare. Mer om vindkraftens relation till och påverkan landskap, upplevelsevärden, turism och friluftsliv finns i Boverkets manus till vindkraftshandbok. Illustrationerna visar principiellt hur vindkraftsgrupper kan upplevas olika, samt mer eller mindre dominerande, i relation till landskapet beroende på avstånd och inbördes placering Luftfart och hindermarkering Vid projektering av vindkraftverk ska alltid kontakt tas tidigt med Försvarsmakten och Transportstyrelsen (tidigare Luftfartsverket). Krav på hindermarkering med ljus finns och vilken markering som skall gälla bestäms av verkets höjd. Eventuella störningar på luftfartens och försvarets navigeringshjälpmedel, kommunikationssystem och radarsystem kan få allvarliga konsekvenser. Vindkraftverk ska hindermarkeras i enlighet med Luftfartsstyrelsens föreskrifter. (Den 1 januari 2009 till en ny myndighet, Tarnsportstyrelsen) I Luftfartsstyrelsens författningssamling (LFS 2008:47) ges nya föreskrifter och allmänna råd om markering av byggnader, master och andra föremål. Föreskrifterna trädde i kraft den 1 oktober Alla föremål över 20 meter utanför tätort respektive 45 meter i övrigt ska meddelas transportstyrelsen. Särskilda krav för vindkraftverk och vindkraftparker har tillkommit, t.ex. behöver vindkraftverkens högsta punkt inte markeras. Jämfört med de äldre kraven i ökar 22

9 också möjligheterna till att dimma medel- och högintensiva ljus under god sikt. Dimning av högintensiva ljus får t.ex. under mörker ske ned till 2000 candela jämfört med nuvarande krav på candela och dimning av medelintensiva ljus får ske ned till 200 candela. Nuvarande grundläggande principer för markering bibehålls. Rött fast ljus innebär att hindret är under 150 meter. Rött blinkande ljus symboliserar att hindret är under 150 meter men har en stor utbredning i höjd eller sidled. Vitt blinkade ljus symboliserar att hindret är över 150 meter. I övrigt anges i LFS 2008:47 bl.a. följande för markering av vindkraftverk; Markering av vindkraftverk 13 Vindkraftverk som inklusive rotorn i dess högsta läge har en höjd av m över underliggande mark- eller vattenyta ska markeras med vit färg enligt 19 under dager samt med blinkande medelintensivt ljus under skymning, gryning och mörker. Vindkraftverk som inklusive rotorn i dess högsta läge har en höjd av 150 m eller högre ska markeras med vit färg enligt 19 samt med blinkande högintensivt ljus. Bestämmelser om utformning, placering och tekniska specifikationer om ljus samt reducering av ljusintensiteter finns i Särskilda bestämmelser för vindkraftverksparker 14 I en vindkraftverkspark ska samtliga vindkraftverk som utgör parkens yttre gräns markeras enligt 13. De vindkraftverk som ingår i en vindkraftverkspark och som inte utgör parkens yttre gräns ska markeras med vit färg samt förses med minst lågintensiva ljus såvida inte Luftfartsstyrelsen beslutar om ytterligare markering i samband med meddelandet enligt 4. Mer information samt den fullständiga författningssamlingen finns på Runt Fjällbacka/Anrås flygplats finns en skyddszon. För flygsäkerheten vid flygfältet är det viktigt att byggnader eller andra höga anläggningar, vindkraftverk, telemaster och liknande inte inkräktar på det område, där hinderfrihet krävs. Begränsningen i höjd varierar från 100 meter på tre kilometers avstånd från flygfältet, till 45 meter på två kilometers avstånd och sedan ner till flygfältets nivå Totalförsvaret Totalförsvarets intressen måste beaktas vid etablering av vindkraftverk. Vindkraftverk kan dels utgöra fysiska hinder för militär luftfart samt övnings- och skjutverksamhet, dels påverka tekniska system som radar, radiolänk, kommunikationssignalspaning (KOS), teknisk signalspaning (TES) och andra underrättelsesystem. Vindkraftverk som står ute till havs kan störa försvarets radarövervakning längs de svenska kusterna. Även andra tekniska säkerhetssystem som navigeringssystem kan bli berörda av vindkraftverk, vilket vägs in vid t.ex. hinderprövning vid flygplatser. Påverkan på riksintresset för totalförsvaret kan ske på relativt stora avstånd från områden och objekt. Försvarsmakten önskar få samtliga vindkraftsärenden på remiss i ett så tidigt skede som möjligt. Försvarsmaktens yttrande bör inväntas innan prövningen av en vindkraftsetablering avgörs. Det samlade yttrandet skickas alltid för information till berörd kommun och länsstyrelse. (Boverket 2008, Manus till vindkraftshandboken) 23

10 2.1.9 Vägar, järnväg och sjöfart Enligt plan- och bygglagen ska byggnader placeras och utformas så att de eller deras avsedda användning inte inverkar menligt på trafiksäkerheten eller på annat sätt medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen (3 kap. 2 PBL). Detta innebär att krav kan ställas t.ex. på att byggnader och vindkraftverk ska placeras på visst avstånd från en trafikled för att inte skymma sikten eller på annat sätt störa trafiken. Reklam på vindkraftverk kan påverka trafiksäkerheten negativt. Enligt rättsfall kan plan- och bygglagens bestämmelser gälla även vid enskild väg. Placeringen måste dock bedömas individuellt i varje enskilt fall, och t.ex. trafikintensiteten på den aktuella vägen har betydelse. Avståndet till allmän väg bör enligt Vägverket vara minst totalhöjden, dock minst 50 meter oavsett vägtyp. Ett lämpligt avstånd fastställs efter samråd med Vägverket och andra berörda. (Boverket 2008, Manus till vindkraftshandboken) Nya vindkraftverk genererar även trafik, särskilt i byggskedet men även senare vid service mm. Det är viktigt att anslutningsvägar analyseras noggrant med avseende på bland annat standard och utformning. Utfarter mot allmän väg bör om möjligt samordnas med andra utfarter. I de fall där nyutfart mot allmän väg är nödvändig eller det mest lämpliga krävs särskilt tillstånd av Vägverket. I de fall där enskilt vägnät avses användas är det viktigt att vägföreningar/samfälligheter deltar i ett tidigt skede och att konsekvenser för detta vägnät särskilt utreds. Intill järnvägar bör det enligt Banverket avståndet mellan järnvägsbank/kontaktledning och vindkraftverk vara minst totalhöjden på vindkraftverket, dvs. tornhöjd plus halva rotorbladsdiametern, dock minst 50 meter. Vid rangerbangårdar bör skyddsavståndet studeras extra. Säkerhetsfrågorna är kopplade till tågtrafikledning och kontaktledningarna. Vid vindkraftsutbyggnad behöver det prövas i varje enskilt fall om det finns risk för störning av radiotrafiken. Detta gäller även för småskalig vindkraft. Innan ett vindkraftverk placeras invid en järnväg krävs därför samråd med Banverket och andra berörda. Alla detaljplaner och bygglov rörande vindkraftverk behöver också remitteras till Banverket för granskning. (Boverket 2008, Manus till vindkraftshandboken) Se även under rubriken Risk- och skyddsavstånd. Om ett vindkraftverk kommer att anslutas till elnätet via markkabel i korsning under banvall, krävs särskilt tillstånd av Banverket genom att ett s k korsningsavtal för ledning upprättas. Ansökningsformulär, checklista samt berörda föreskrifter och standarder inom området finns på Banverkets webbsida, Information kan även fås på telefon Det finns vid kusten även en viss risk för att den hindermarkerande belysningen som krävs för luftfarten kan förväxlas med fyrar i mörker. Sjöfartsverket kan därför ställa krav därför också komma att ställa krav på utmärkningen så att dessa risker minimeras. Sjöfartsverket uppger i sitt yttrande på samrådshandlingen bl.a. att de landbaserade etableringar som görs på större avstånd än ca 20 km från närmsta kust har normalt ingen betydelse för sjöfarten. Sjöfartsverket kan med stöd av Sjötrafikförordningen 3 kap 4 avkräva vindkraftaktören att omedelbart vidta åtgärder om sjöfarten riskerar att vilseledas. Det kan till exempel inträffa om det visar sig att kraftverken stör fartygens positioneringssystem eller radarövervakning i området, eller att flyghinderbelysningen stör sjöfartens fyrljus. 24

11 Det är därför viktigt att sjöfartsverket kontaktas vid vidare planering, prövning samt projektering av vindkraftsområden, så att eventuella risker för störningar minimeras Transporter av vindkraftverk Transporter av vindkraft verk är ofta långa, tunga och långsamt gående. I anläggningsskedet, samt vid nedmontering, av vindkraftverk är det därför mycket viktigt att tidig kontakt tas med både Banverket, Vägverket samt eventuella väg-/samfällighetsföreningar som kan beröras för att samråda om transport av vindkraftverken. För att undvika onödiga risker behöver val av transportvägar ske med beaktande av att transporterna måste kunna passera järnvägen på ett trafiksäkert sätt. Finns det minsta risk för att transporerna på grund av låg markfrigång eller stor längd, bredd och höjd kan komma att köra fast eller skada järnvägsanläggningen måste en alternativ väg väljas. Det är viktigt att tillfartsvägarna till etableringsplatserna väljs med detta i åtanke och Banverket rekommenderar att i första hand sådana transporter leds via planskilda korsningar med järnvägen. Dock är det inte självklart att alla planskilda korsningar är lämpliga för transport av vindkraftverk Telekommunikation För rundradioverksamhet, fasta radioförbindelser och navigering utnyttjas bl.a. markbaserade radiosystem.vindkraftverk kan i vissa fall påverka mottagningen av radiosignaler i dessa system på ett negativt sätt. Risken för störningar ökar med storleken på verken och anläggningen och om det finns metall i rotorbladen. Mottagningskvaliteten kan påverkas av vindkraftverk som är belägna mellan och kring en sändarstation och mottagarplatsen. (Boverket 2008, Manus till vindkraftshandboken) Det är därför viktigt att det vid vidare planering, prövning samt projektering av vindkraftsområden tidigt tas kontakt med de operatörer som kan komma att beröras. Enligt Boverket bör vindkraftsexploatören ta kontakt med respektive operatör/nätägare när en anläggning planeras. Möjligheter till samordning av telemaster och vindkraftverk kan ha flera fördelar. Dels kan ingreppen i naturen minskas om tillfartsvägar m.m. kan samordnas men även möjligheterna till att placera telesändare direkt på vindkraftverken kan minska påverkan på landskapsbild, då endast ett högt objekt behövs. Detta kan också undvika risker för framtida konflikter och störningar. Ett generellt samordningsproblem här kan vara att utbyggnaden av 3G-nätet för mobiltelefoner ligger lite före vindkraftens nu pågående utbyggnad i Sverige Jord- och skogsbruk Möjligheterna att kombinera jord- och skogsbruk med utbyggnad av vindkraft är gynnsamma. En stor del av vindkraftsutbyggnaden hittills har skett på jordbruksmark, och etableringen i skogslandskapen ökar. De goda förutsättningarna har flera orsaker. Att sätta upp vindkraftverk på sin fastighet har blivit en möjlighet att få extra inkomster till jord- och skogsbruket och ökar markvärdet. Många vindkraftsetableringar har skett med jordbrukare som ägare eller delägare till anläggningen. Markområdena mellan vindkraftverken är användbara för jord- och skogsbruk. Verken i sig tar upp liten markyta. Vid mindre 25

12 anläggningar förekommer det att åkermark brukas ända fram till tornfoten. Anläggningarna - inklusive fundament, vägar, kabeldragning och transformatorer - upptar bara 1 2 procent av en vindkraftparks totala areal. Anläggning av vägar i skogsterräng kan ianspråkta produktionsarealer men kan i gengälld gynna skogsägaren genom att marken blir mer tillgänglig för fordon. (Boverket 2008, Manus till vindkraftshandboken) Mer bärkraftiga vägar kan göra att slitaget på naturen kan minska i viss mån samtidigt ger en ökad tillgänglighet möjlighet till ett intensivare skogsbruk, vilket ökar skogbrukets påverkan på den lokala naturmiljön (se även under Naturmiljö). Det har visat sig att djur på bete snabbt vänjer sig vid regelbundna rörelser och skuggeffekter från vindkraftverken. Kabeldragningar i jordbruksmark kan dock medföra förändringar i markens permeabilitet (dränering). Detta kan dock oftast minimeras om kabeldragningar sker längs tillfartsvägarna. Motsvarande dräneringsproblem kan även uppstå i skogsbruksmarker. (Boverket 2007, Remissversion av vindkraftshandboken) Risk- och skyddsavstånd När man i allmänhet diskuterar avstånd och säkerhetsfrågor angående vindkraftverk, avser man vanligen risken för nedfallande delar, eller hård snö och is om vintern. Risken för detta är mycket liten, och även om det händer så har man observerat att nedfallen vanligen håller sig inom rotordiametern. Det längsta rapporterade kastavståndet för bladdelar som lossnat rapporteras till 500 m. Nedisning och risk för iskast bedöms vara den mest påtagliga säkerhetsrisken. Nedisning uppträder främst i kallt klimat och ofta på högre höjder men kan även inträffa i samband med speciella väderförhållanden, som dimma/hög luftfuktighet följt av frost samt underkylt regn. Risken för nedfallande is bör enligt Boverket minimeras t.ex. genom att förse verken med ishindrande system eller med is-detektorer som stannar verken vid nedisning. I ett EUforskningsprogram(WECO) om vindkraftsproduktion i kallt klimat har ett riskavstånd tagits fram för iskast. Slutresultatet av WECO-projektet med rekommendationer för roterande respektive stillastående vindkraftverk finns redovisat i Svenska erfarenheter av vindkraft i kallt klimat nedisning, iskast och avisning, Elforsk rapport 04:13. Beräkningsmetoden ger ett högsta riskavstånd på ca 350 m vid en maximal vindhastighet på 25 m/s, vilket ligger under de rekommenderade värdena för avstånd på grund av buller. (Boverket 2008, Manus till vindkraftshandboken) I Boverkets remissversionen av vindkraftshandboken anges att det enligt internationella rekommendationer bör vara ett skyddsavstånd på 1,5 x totalhöjden (tornhöjden+vinglängden) på platser där isbildning sker regelbundet och allmänheten rör sig frekvent. Sådana platser kan t.ex. vara vägar, järnvägar, bebyggelse, vandringsleder etc. I övrigt kan vindkraftverk i allmänhet placeras längs vägbankar eller på liknande platser förutsatt att mark- /jordförhållanden är tillräckligt goda. I Boverkets handbok utgiven 2003 Planering och prövning av vindkraftverk förs en diskussion om lämpligt avstånd från bebyggelse till vindkraftverk där man menar att det är viktigt att ta hänsyn till verkens storlek och de lokala förutsättningarna. Rimligt avstånd anges kunna vara m. I Energimyndighetens utpekande av nya riksintressen för vindkraft 2008 används ett schablonavstånd från bebyggelse på 400m respektive 500m från kyrkor samt 26

13 1000m från samhällsområden. I praktiken så är det i huvudsak riktvärdena för bullernivåer från vindkraftverk som styr avståndet mellan verk och bebyggelse. Avståndet från vindkraftverk till kraftledningar skall vara minst 200m. Som utgångspunkt bör ett skyddsavstånd på 1,5 x totalhöjden tillämpas Återställande och efterbehandling av markområden När ett vindkraftverk tas ur drift skall det nedmonteras och ingrepp i naturmiljö och markområden så långt som möjligt återställas. Under tidsperioder då metallvärdet är högt kommer sannolikt de delar av vindkraftverk som innehåller av metall att ha ett så stort skrotvärde att nedmontering blir lönsamt. Delar av vindkraftverken utgörs dock av andra material som betong och plast, vilket kan motivera att krav på återställning och efter behandling ställs. Vissa Länsstyrelser tillämpar idag krav på ekonomisk säkerhet för efterbehandling. Sådan efterbehandling berör sannolikt i huvudsak vindkraftverk och fundament. Även vägar kan bli aktuella att tas bort. Dock innebär troligen anläggandet av vägar i många fall ett så pass permanent ingrepp att ett fullständigt återställande av markområdena kan vara svårt. Risk kan finnas att borttagande av vägar i sig även kan medföra en betydande negativ miljöeffekt. När verken tagits ur drift kan vägarna även utgöra en tillgång för bl.a. pågående skogsbruk. Frågor rörande återställande och efterbehandling kommer sannolikt bli en allt viktigare fråga vid prövningen av vindkraftsetableringar. Dessa frågor bör därför belysas i miljökonsekvensbeskrivning, eller motsvarande beskrivning av miljöeffekterna, för den aktuella etableringen. Bland de största ingreppen som sker under själva etableringsfasen är sprängningsarbeten samt schaktningsarbeten för vägar och fundament. Öppna sprängningsschakt intill vägar och fundament bör när utbyggnaden är klar övertäckas med jordmassor så att en naturlig etablering av vegetation kan ske. Särskild hänsyn skall även tas till förekomster av lokala natur- och kulturvärden. 27

14 2.2 Genomförda utredningar Kulturmiljöer i förhållande till vindkraft - Länsstyrelsen Länsstyrelsen, som beviljats statligt bidrag för att utveckla en metod för bedömning av kulturmiljöer i förhållande till vindkraft, har tagit fram en 3D-modell för omlandet kring Tanums världsarv. 3D-modellen har använts som stöd för att bedöma hur eventuella vindkraftsetableringar i riksintresse områdena för vindkraft kan komma att påverka världsarvområdet samt riksintresset för kulturmiljövården som omfattar samma område. 3D-modell/VR-modell Kommunen har även gjort en tilläggningsbeställning av 3D-modellen med resterade delar av kommunen för att visuellt kunna bedöma vad vindkraftsetableringar i olika läge och omfattning innebär. Modellen bygger på att ett ortofoto, som redovisar kommunen uppifrån, draperats över en tredimensionell höjddatamodell. I modellen har det sedan varit möjligt att fritt röra sig, lägga in verk och ta ut vyer från viktiga platser. I modellen finns även en schablonskog utlagd för skogsområdena. Vid en specifik plats kan dock enskilda och för platsen unika träd ha betydelse för hur en eventuell etablering exakt kommer att synas från just den platsen och vinkeln. Bäst fungerar därför modellen som ett översiktligt verktyg för att bedöma den samlade påverkan vindkraftsetableringar för olika öppna landskapsavsnitt. I planhandlingen återfinns utdrag med vyer från 3D-modellen. Dessa skall läsas som en indikator på i vilken grad verk kommer att vara synliga från platsen vid olika etableringsscenarios. Dock styr inte denna översiktsplan den exakta positioneringen av verk inom områdena som pekas ut för vindkraft och därför går det heller inte att veta exakt hur verk kommer att synas. Fågelinventering En fågelinventering (Bedömning av skogar med avseende på skogshöns, ljungpipare och nattskära i två utredningsområden för vindkraft, Tanums kommun 2008, BioDivers Naturvårdskonsult) med syfte att göra en bedömning av förutsättningar för skogshöns, ljungpipare och nattskärra i de områden som i planprogrammet benämndes som utredningsområdena A och B, genomfördes i oktober I uppdraget ingick även att föreslå eventuella förändringar av utredningsområdenas gränser. Före fältarbetet skedde tolkning av ortofoto i färg samt topografisk karta i GIS. Kartskikt lades på med sumpskogsinventeringen, hyggen (avverkningsanmälningar och faktiskt avverkat), våtmarksinventeringen samt nyckelbiotopsinventeringen (Skogsstyrelsen, länsstyrelsen). Utifrån detta underlag ritades en preliminär fältkarta med olika naturtyper och intressantare områden. Fältarbete skedde mellan den 6/10 till den 9/ Områdena kontrollerades och dokumenterades med foton och kommentarer på diktafon. Fotona koordinatsattes med GPS. Samtliga observationer av skogshöns noterades och koordinatsattes. Även förekomst av hålhäckande arter som hackspettar och mesar noterades. Resultatet av inventeringen har utgjort ett underlag vid avgränsningen i vindkraftsområdena A:1 och A:2 samt för de riktlinjer och krav på kompensationsåtgärder som anges för etablering av vindkraft i respektive område. 28

15 Inverterad bullerberäkning För områdena kring Ranebostugan, Amundshatt/Rövargrottan samt Bolsjöarna och Långvattnet har utförts en inverterad bullerberäkning. (Vindkraft i Tanums kommun Inverterad bullerberäkning, ÅF Ingmansson 2008). Bakgrunden är att det inom detta område finns viktiga målpunkter för friluftslivet där den lugna miljön utgör en särskild kvalitet. För sådana områden är Naturvårdverkets föreslagna riktlinjer en ljudnivå på max 35 db(a) från vindkraft. När det gäller vindkraftens förhållande till friluftslivsvärden så har övervägandet gjorts att det inte behöver utgör någon konflikt i alla lägen. Att se eller passera vindkraftverk när man vandrar, längs t.ex. en led, eller att vissa lägen höra verk anses inte behöva förta alla friluftslivsvärden. Dock är det då av stor betydelse att det vid viktiga målpunkter och vid värdekärnor för friluftslivet fortfarande går att uppleva lugn, om dessa även i framtiden skall utgöra kvalitativa resurser för kommunens som helhet. Den inverterade bullerberäkningen innebär att man från en vald fokuspunkt räknar ut på vilket avstånd som ett verk kan ställas om en viss ljudnivå skall hållas på platsen. Om flera verk placeras på samma avstånd från punkten blir avståndet större för att uppnå samma ljud nivå. Respektavstånd till de viktiga målpunkterna för att hålla 35dB(A) har tillämpats vid avgränsningen av föreslagna vindkrafts områden. Se A:4 samt C:8. Övrigt Utöver har detta vidare studier skett av vindkraftsförutsättningarna genom kartanalyser, genomgång av dokumenterade förekomster av natur- och kulturvärden samt fältstudier. 29

16 2.3 Nuläge för vindkraft i Tanum Befintliga vindkraftverk I Tanums kommun finns det för närvarande 37st uppförda vindkraftverk som har total effekt på drygt 39 MW. Storleken på de befintliga vindkraftverken varierar mellan relativt små verk till medelstora verk, jämfört med de flesta verk som byggs idag. Det minsta verket finns i Arendal och har en tornhöjd på ca 31m, en rotorspann på 29m och en effekt på 225kW. De största idag uppförda verken i Tanum är de 6st vindkraftverk som finns i Hud och har en tornhöjd på ca 100, en rotorspann på ca 90 m vilket ger en totalhöjd på knappt 150m. Varje av dessa verk har en effekt på 2,5 MW, vilket enligt Boverkets beräknings modell motsvarar hushållsel för ca 1500 villor per verk. Utöver detta finns ett antal mindre gårdsverk Nya verk på gång Under den pågående vindkraftsplaneringen har inga nya verk beviljats. Dock finns sedan tidigare givna bygglov för 5 st verk. 4 st av dessa verk är nu uppförda vid Kil/Vålle och är i princip samma storlek som de på Hud - totalhöjd på ca 150m och effekt på 2 MW per verk. De 6:e avser ett mindre verk på 800 kw och är överklagat. Den totala installerade effekten blir med dessa ca 40 MW och mängden vindkrafts-el som då, teoretiskt uppskattat, kommer kunna produceras i Tanum genom de befintliga och beviljade verken uppgår till ca GWh vilket skulle räcka till att försörja ca villor med hushållsel och motsvarar över häften av kommunens totala elenergikonsumtion. De utpekade nya vindkraftsområdena bedöms uppskattningsvis kunna rymma ca nya vindkraftverk med en samlad effekt på ca MW (räknat på verk a 2-3 MW st) och en sammanlagd uppskattad produktionspotential på ca GWh (räknat på snitt effekt på a 2,5 MW per verk). Vid en fullt utbyggd vindkraftsplan skulle det finnas mellan ca vindkraftverk i Tanum med en sammanlagd effekt på ca MW och en uppskattad produktion på ca GWh Energiläget i Tanum Den totala sammanlagda energianvändningen i Tanums kommun har legat mellan GWh/år efter millenniumskiftet. Efter 2002 verkar ökningen av den totala energianvändningen stagnerat kring ca 500 GWh, dock ökar transporternas energianvändning medan Bostäder & Service minskar sin med ungefär motsvarande del. År 2004 uppgick den slutliga energianvändningen i Tanums kommun enligt SCB till totalt 509 GWh. Den totala elanvändningen i kommunen uppgår till ca 160 GWh/år. Förnyelsebara energikällor (sol, vind, vatten och biobränsle) kommer att bli allt viktigare i framtidens energiförsörjning. I Tanums kommun uppskattades andelen förnyelsebar energi under 2006 uppgå till ungefär 99 GWh, vilket motsvarar nära 20 % av den totala energianvändningen i kommunen. 30

17 Inräknat befintliga verk samt de verk som är beviljade men ännu ej uppförda så står vindkraften kan beräknas stå för en uppskattad energiproduktion på ca GWh/år, vilket motsvarar ca % av den totala elförbrukningen (2004) och ca % av den totala energiförbrukningen i kommunen. Detta beräknat på ett medelvärde utifrån vad som 2006 produceras i snitt per installerad MW i Sverige och den beräknade produktionen per MW för vindkraftverken på Hud Kraftledningsnätet i Tanum och norra Bohuslän/Dalsland För att kunna leverera den el som produceras i vindkraftanläggningar krävs en anslutning till kraftledningnätet och tillstånd krävs från den lokala nätägaren. (se även under rubriken Anslutning till kraftledningsnätet) Beskrivning av ledningsnätet Sveriges kraftnät är uppbyggt av ett stamnät som grenar ut sig i ett regionnät och slutligen ett lokalnät. Det nordöstra hörnet av Tanums kommun genomkorsas av en stamnätsledning på 400 kv som förbinder det svenska elnätet med det norska. I det regionala elnätet ingår en 130 kv-ledning i nord-sydlig riktning genom kommunen samt en 130 kv-ledning längst i norr som går från Dalsland till Strömstad. Dessa ledningar ägs av Vattenfall. Elnätet i kommunen består i övrigt av ett regionalt 40 kv-nät, ägt av Fortum AB, med flera ställverk, som i sin tur matar lokalnätet (10/0,4 kv). 40 kv-nätet ansluts till regionledningen (130 kv) vid Tanumshede och vid Fedja väster om Rabbalshede samt vid Överby i Strömstads kommun. Lokalnätet öster om Bullaresjöarna ägs av Vattenfall Eldistribution AB. Varje typ av ledning kan bära en bestämd effekt. Beroende på belastningen i nätets olika delar kan mer eller mindre vindkraft kopplas till nätet. I vissa fall kan enstaka vindkraftverk kopplas till de mindre 10 kv-ledningarna, dock kan förutsättningarna för att kunna ansluta sig till detta nät vara mycket varierande. Grupper av verk måste i de flesta fall därför kopplas till 40 kv-ledningarna, eller vid lite större vindkraftparker direkt på 130 kv-nätet. De mindre ledningarna är också känsligare för svängningar/variationer i spänning än de större. Vanligast när det gäller anslutningar upp till 25MW är att det sker till 40kV-nätet. För att ansluta verk till 130kV-nätet behövs en transformatorstation som i dagsläget kräver en etablering på minst ca 25MW innan det blir ekonomiskt lönsamt, detta kan dock komma ändras om energipriserna förändras. Kapacitet i ledningsnätet i Tanum och regionen norra Bohuslän/Dalsland Omställningen till en mer decentraliserad förnyelsebar energiproduktion kräver även en omställning av infrastrukturen för el distribution. Den relativt omfattande utbyggnaden av vindkraft vi står inför i Sverige och i norra Bohuslän/Dalsland innebär därför behov av förändringar och utbyggnader av kraftledningsnätet. Dock är ledningsnätet i Sverige förhållande vis gammalt och behov av åtgärder finns även om vindkraftstsutbyggnaden inte skulle vara aktuell. Kraftledningsnätet i regionen norra Bohuslän/Dalsland är i ett nationellt perspektiv att betrakta som relativt svagt samtidigt som vindkraftsförutsättningarna i övrigt är mycket goda. Ett stort intresse finns även från vindkraftexploatörer av att få etablera vindkraftsparker i regionen. Vattenfall konstaterar att de faktiska anslutningsförfrågningar som inkommit samt de utbyggnadsmöjligheter som är på väg att ges i de kommunala vindkraftsplanerna långt överskrider den kapacitet som idag finns i regionen. 31

18 Kapaciteten i 130 kv-nätet i regionen är i dagsläget så pass begränsad att endast ett fåtal nya vindkraftsetableringar bedöms möjliga att ansluta innan relativt omfattande utbyggnader av både regionnät och stamnät är genomförda. I grova drag är kapacitetssituationen i Tanum sådan att i princip för alla nya större etableringar måste till en transformatorstation för anslutning till 130kV-nätet och att ledningsdragningar från eventuella etableringar till en sådan anslutning måste göras. Förstärkningar i kraftledningsnätet skall göras efter behov, d.v.s efter hur mycket kapacitet som efterfrågas av elproducenter som vill ansluta sig. Nätägaren tar ut en anslutningsavgift av elproducenten som skall täcka de förstärkningskostnader av ledningsnät, transformatorstationer etc. som anslutningen ger upphov till. Oftast ansöker därför inte vindkraftsexploatören om anslutning innan övriga tillstånd för etableringen är klara. För att nätägarna, d.v.s. Svenska Kraftnät, Vattenfall och Fortum ska kunna förbereda och planera väl avvägda utbyggnader behövs en samlad uppfattning av hur mycket av de påvisade intressena som kommer ett realiseras. Kommunernas vindkraftsplaner är vägledande för prövning av vindkraftsärenden och är därför ett mycket viktig underlag för både nätägaren, exploatören och prövningsmyndigheten. Vattenfall har i samarbete med Fortum och Svenska Kraftnät och med stöd av kommunerna pågående vindkraftsplanering gjort en utredning av kapacitetsfrågorna i norra Bohuslän/Dalsland. I utredningen presenteras förslag på hur kapacitetsfrågan kan lösas i olika steg. Huvuddragen i de åtgärder som föreslås redovisas nedan. - En ny anslutning till 400 kv-nätet byggs öster om Vassbotten i närheten av den plats där 400 kv-ledningen korsar den 130 kv-ledning som löper i öst-västlig riktning vid Tanums norra kommungräns. - En ny 130 kv-ledning byggs mellan Färlev och anslutningspunkten till 400 kv-nätet vid Vassbotten. Ledningen kommer så långt som möjligt följa ledningsgatan för den befintliga 400 kv-ledningen. Dock kommer det innebära att ledningsgatan behöver breddas. - Från stationen vid Vassbotten kan sedan 130 kv-ledningar dras till anslutningspunkter för en eller fler vindkraftsgrupper. Även dessa ledningar uppges så långt som möjligt kunna följa befintliga ledningssträckningar, men även nya ledningsdragningar kommer att behövas. Dessa inledande steg beräknas enligt Vattenfall kunna vara genomförda tidigast till år Möjligheterna att på längre sträckor göra ledningdragningarna med markkabel istället för luftledning är enligt Vattenfall begränsade på grund av den stora kostandsskillnaden. Kortare sträckor mellan vindkraftspark och anslutningspunkt torde dock kunna lösas med markkabel. I alla händelser är möjligheterna och lämpligheten till kablifiering starkt beroende av de lokala förutsättningarna. Den effekt från vindkraftsetableringar som ansluts till detta förstärkta 130 kv-regionnät behöver sedan ledas/transformeras vidare upp på stamnätets 400 kv-ledning via den nya anslutningen vid Vassbotten. Kapaciteten på 400 kv-ledningen är även den begränsad och ledningen utgör en mycket viktig i Norges export av el. Svenska Kraftnät utreder därför hur kapaciteten i 400 kv-nätet kan förstärkas. Ett förslag på lösning som presenterats för kommunerna (maj 2009) är att en ny likströmsledning byggs parallellt med den befintliga 400 kv-ledningen. Dock krävs även här att ledningsgatan breddas. Som andra alternativ har bl.a. även nämnts kablifierad dragning längs E6 eller i havet. Enligt uppgift från Svenska Kraftnät är tidsperspektivet att en förstärkning kan vara utbyggda tidigast år

19 Sammanfattningsvis så innebär detta att det före kapacitets finns ett begränsat utrymme i kraftledningsnätet, vilket innebär att betydande delar av de vindkraftsutbyggnader som medges i kommunernas vindkraftsplaner inte kommer att kunna anslutas innan år Dock utgör vindkraftsplanen en viktigt underlag för att en utbyggnad av ledningsnäten skall kunna realiseras. I dagsläget råder översiktligt nedanstående kapacitetssituation i Tanum. I norra delen av Tanums kommun, d.v.s. norr om Tanumshede är idag 40kV-nätet i princip fullt. Enligt en översiktlig bedömning av Fortum är det också mycket svårt att ansluta enstaka verk samt även gårdsverk i denna del av kommunen. De redan bygglovsbeviljade verken vid Kil kommer att kopplas mot nätstationen vid Överby. Om planerade verk vid Neanberg i Strömstad byggs är Överbystationen i princip full. Om vindkraftverken på Tolvmanstegen i Strömstads kommun uppförs kommer även en transformatorstation till 130kV-nätet att byggas. Hit skulle eventuella verk i norra Tanum också kunna anslutas. Vad det gäller södra delen av kommunen så är verken på Hud kopplade till 40kV-nätet via en nybyggd transformatorstation och leds åt söder. En grov bedömning från Fortum är att det sedan kan finnas plats i 40kV-nätet för etableringar i denna södra del av kommunen motsvarande ca 10 MW, under förutsättning att det dessa etableringar kopplas norr ut mot nätstationen i Tanumshede. I de centrala delarna av kommunen, där den största koncentrationen av exploatörsintressen för vindkraft återfinns, behövs också förstärkningar om eventuell ny vindkraft skall kunna anslutas. Fortum ser idag att en möjlig lösning vore att bygga en transformatorstation till 130kV-nätet i närheten av verken vid Mungseröd. Dock ses inte kapaciteten i ledningsnätet som en enskilt avgörande faktor för bedömning av områdets lämplighet för vindkraft. En förändring från centraliserad till decentraliserad förnyelsebar energiproduktion kräver förändringar även i infrastrukturen för överföring av energi. Ledningsnätet kan förstärkas i den grad det behövs, men relationen till den samlade mängd vindkraftsetableringar som kommer att realiseras i norra Bohuslän regionen är viktig, inte minst med tanke på de stora investeringar och förstärkningar i ledningsnätet det innebär och att nya ledningar också leder till ingrepp i naturen. 33

20 2.4 Övergripande landskapsanalys Nedan redovisad landskapsanalys har tagits fram av kommunen med stöd av Rådhuset Arkitekter AB och utgår till stor del från rapporterna Landskapsklassificering av BOSAM 1975 samt Vindkraftsplanering i en kustkommun Exemplet Tanum (Nationellt pilotprojekt 2001). Kommunen som helhet är, jämfört med Sverige i stort, kraftigt kuperat och präglat av urberget och dess sprickdalar. Landskapets riktningar är huvudsakligen nord-sydlig och nordost sydvästlig. Landskapets karaktär kan beskrivas på olika sätt. En utgångspunkt kan vara att beskriva landskapets utseende i landskapstyper där form, volym och struktur utgör indelningsgrunden. Detta har gjorts i rapporten Landskapsklassificering av BOSAM De landskapstyper som definieras inom kommunen är strandlandskap dalgångslandskap kuperat landskap platålandskap Ett annat mer övergripande sätt att fånga den övergripande karaktären är att dela in kommunen i zoner. Inom de olika zonerna finns ovanstående landskapstyper representerade i större eller mindre omfattning. De olika zonernas karaktäristika har ingående beskrivits och analyserats i rapporten. Nedan följer en övergripande redovisning av dessa olika zoner. Efter respektive karaktärsbeskrivning följer en kortfattad analys avseende upplevelsen av landskapet samt landskapets känslighet. Havszonen (1) Avser det öppna havet utanför skärgårdens öar. Havszonen är till synes opåverkad av människan och förmedlar en känsla av ursprunglighet och orördhet. Möjligheten att orientera sig är liten, de skär och ögrupper som finns i området utgör de enda landmärkena. Utskärgården med Väderöarna och ögruppen kring Segelskär ingår i denna landskapskaraktär. Området har flera, för hela Sverige, unika naturvärden (bottnar, flora, fauna). 34

21 Analys: Utblickar över havet förknippas ofta med höga upplevelsevärden för betraktaren. Upplevelsen är i första hand kopplad till känslan av havets storslagenhet och orörda natur. Väderöarna med dess läge mitt ute i havet har särskilda värden i detta sammanhang. Hela området är mycket känsligt för nya och främmande inslag och har en låg visuell tålighet. Skärgårdszonen (2) Omfattar den öppna, kala skärgården. Området har för Sverige flera unika värden (rekreation/turism, fauna, reproduktionsområden för fisk, m.m.) Den inre, mera skogsbevuxna skärgården är undantagen då dessa områden har en avvikande karaktär. Det plana havets stora skala bryts här mot de kulliga öarnas och skärens småbrutenhet. Den lilla vegetation som finns i området är kraftigt vindpinad. Inslaget av bebyggelse är litet och har ofta en genuin prägel. Längst ut mot väster är möjligheterna till utblickar goda både mot havet och in mot fastlandet. Längre in ökar rumsligheten vilket gör det svårare att få några vidsträckta vyer. Analys: Området upplevs överlag opåverkat med en liten mänsklig närvaro och har därmed en låg visuell tålighet mot nya inslag. En etablering av vindkraft skulle påverka den oexploaterade karaktären och möjligheten till fria utblickar på ett negativt sätt. Kustzonen(3) Inom kustzonen finns alla kommunens landskapstyper representerade. Området präglas av ett kraftigt kuperat mosaiklandskap med väl avgränsade/markerade bergshöjder och smala uppodlade dalgångar. De högsta öarna och bergknallarna sticker som högst upp meter över de flacka dalgångarna som ofta bara ligger några enstaka meter över havsnivån. Dalgångar och höjdpartier har en tydlig nord-sydlig huvudriktning. Höjdpartierna är relativt glest bevuxna medan dalsidorna ofta täcks av tät vegetation. I södra delen av kommunen sträcker sig bergkullslandskapet längre in åt landet medan den i norra kommundelen är smalare och viker ut över det kuperade och kraftigt skogbevuxna strandlandskapet i den inre skärgården. Hela området är tätt bebyggt med många kustsamhällen och spridd bebyggelse längs med dalsidorna. Grupper av fritidsbebyggelse förekommer också i hög grad. Analys: Bergen spelar en stor roll i denna landskapstyp. De delar upp landskapet i fattbara delar och gör att man lättare orienterar sig. Människan har i hög grad satt sin prägel på landskapet, vilket gör att de till stor del är att betrakta som ett kulturlandskap med många referenser till den mänskliga skalan. Detta i kombination med det kraftigt kuperade landskapet gör att eventuella vindkraftsetableringar inom större delen av kustzonen kan få en relativt stor påverkan på landskapsbilden. Samtidigt som förhållandevis endast få och mindre områden är möjliga för vindkraftsetableringar med hänsyn till skyddsavstånd för bebyggelse. Dock kan faktumet att landskapet är starkt påverkat av människan i vissa fall, t.ex. vid väg E6 göra att eventuell vindkraft inte innebär ett mindre ingrepp än i mer opåverkade områden. Mellanzonen (4) Här är bergkullslandskapet inte lika tydligt. Landskapet är fortfarande mycket kuperat men här förekommer större sammanhängande bergplatåer, bredare dalar och större uppodlade slättområden. Mellanzonen kännetecknas alltså av större landskapsrum och vidare utblickar än i kustzonen. Inom denna zon ligger världsarvsområdet kring Tanumsslätten. Landskapet har varit bebott och nyttjats av människan under 8000 år. Vegetationen på bergspartierna är kustpräglad. Det finns stora skalkontraster i själva landskapet och zonen kan sägas vara en övergångszon mot den mer skogbevuxna inlandszonen. Analys: Världsarvsområdet med omgivningar har ett stort sammanhållet värde för Sverige och internationellt. För förståelsen av världsarvet och de historiska sambanden i landskapet är det 35

22 viktigt att en eventuell etablering av vindkraftverk inte förtar det samlade intrycket av Tanumsslätten eller hotar världsarvets värden. Eventuell vindkraftsetablering som kan komma att påverka slättlandskapet är främst om verken placeras på bergen eller intill gränsen för inlandszonen, uppe på bergsplatåerna. Inlandszonen (5) Inlandszonen domineras av stora skogbevuxna höjdplatåer som ofta ligger m ö h. Vägnätet är glest och stora delar av området har karaktär av vildmark utan bebyggelse. Landskapet kännetecknas av vidsträckta barrskogsarealer omväxlande med öppna myrar och myrkomplex samt ett förhållandevis stort antal sjöar. Uppe på höjderna domineras skogen av gles, lågväxt hällmarkstallskog. I sluttningar och partier med djupare jordtäcke är tallskogen tätare med inslag av gran, björk och asp. Blåbärsgranskogar förekommer i sänkor och på partier med djupt finkornigt jordtäcke. Inom inlandszonen är dalgångslandskapet sällan förekommande och inslaget av uppodlad mark sparsamt. Ett undantag är landskapet kring Bullaresjöarna som ligger i en kraftig sprickdal, ca 10 mil lång, i nord-sydlig riktning. Här finns inslag av uppodlat dalgångslandskap med bebyggelse. Sjöarna avvattnas norrut genom Enningdalsälven till Idefjorden. Analys: Inlandszonen har en karaktär av orörd och ursprunglig natur och stora områden är opåverkade av mänsklig verksamhet. Etablering av vindkraftverk i dessa områden förändrar orördheten och medför intrång i områden viktiga för friluftslivet. Områdenas storlek är sådan att man sannolikt kan hitta områden för vindkraftsetablering och samtidigt tillgodose behovet av orörda arealer av vildmark. Med hänsyn till orördheten inom stora delar kanske en utbyggnad av vindkraft kan fungera i anslutning till de stråk där ändå landskapet är påverkat av tekniska anläggningar som t ex vägar och kraftledningsstråk. 2.5 Vindkartering Tillgången på vind är naturligtvis en av de viktigaste faktorerna när det gäller lokalisering av vindkraft. Skillnaden mellan goda och sämre vindlägen är stor och kan i effekt illustreras på följande sätt; En fördubbling av vindhastigheten ökar effekten åtta gånger eller om medelvindstyrkan ökar från 7 till 8 m/s kan det ge 25 % mer el. Vindkraftverk utvinner energi mellan ca 4-25 m/s, vilket innebär att ett vindkraftverk i Sverige utvinner el ungefär 6000 av årets 8760 timmar. (Boverket 2007, remissverission av vindkrafthandboken) Sedan den tidigare vindkraftsplanering som genomförts i kommunen har nya bättre metoder för att beräkna vindhastigheten utarbetats. Uppsala universitet har under 2006/2007, på uppdrag av Energimyndigheten, genomfört en nationell vindkartering av medelvindhastigheter på tre olika för vindkraften intressanta höjder 49, 72 och 103meter ovan nollplansförskjutningen. Dataunderlaget är en avancerad uppskattning av vilka verkliga förhållanden som kan väntas gälla inom en ett område och har en rumslig upplösning, en noggrannhet, på 1 kvadratkilometer. Metoden som använts är den s.k. MIUU-modellen (Meteorologiska Institutet, Uppsala Universitet). 36

23 Utöver vindens hastighet påverkar även vindens turbulens vilken effekt som ett vindkraftverk kan utvinna. Trots att vindberäkningarna enligt MIUUmetoden visat sig överensstämma relativt väl med faktiska vindhastigheter bör det innan vindkraftverk uppförs att utföras noggrannare vindmätningar för den specifika platsen. Till den en höjd som anges i vindkarteringen måste höjden för nollplanet läggas, för att få ut den verkliga höjden över marken.nollplansförskjutningen (d) kan uppskattningsvis sättas till tre fjärdedelar av vegetationens höjd (angett som h). Noteras bör att vindens hastighet och turbulens kan variera mycket mer lokalt än vindkarteringens relativt grova upplösning på 1km 2. Dock utgör vindkartering, som visas i karta nedan, ett gott underlag för kommunens vindkraftsplanering och ses som en av flera viktiga faktorer när det gäller utpekandet av utredningsområden för vindkraft i detta program. Idag ligger det kritiska värdet där det blir ekonomiskt intressant att bygga vindkraftverk ungefär på 7 m/s i årsmedelvind vid verkets navhöjd. 37

24 2.6 Riksintressen och andra betydande allmänna intressen Riksintressen Tanums kommun omfattas av ett antal områden utpekade som riksintressen. Områden av riksintresse är av nationell betydelse för något särskilt angivet ändamål och har därför fått ett skydd, enligt bestämmelser i Miljöbalken, mot åtgärder som påtagligt kan skada riksintresset. Kommunens kustzon, liksom ett område kring Bullaresjöarna och Kynnefjäll omfattas av särskilda hushållningsbestämmelser enligt 4 kap Miljöbalken. Dessa områden är som helhet av riksintresse på grund av sina samlade natur- och kulturvärden. Kustområdet som benämns som den Obrutna Kusten och klassas mycket högt i riksplaneringen. I 4 kap 2 Miljöbalken står angivet att turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön. Inom de områden som omfattas av Obrutna kusten finns i miljöbalken vissa begränsningar för uppförandet av verk. Området kring Bullaresjöarna och Kynnefjäll omfattas även det av 4 kap MB, men dessa bestämmelser berör inte vindkraftsetableringar. Riksintresse för naturvård, enligt 3 kap Miljöbalken, omfattar skärgården samt vissa områden i inlandet som Kynnefjäll, Bullaresjöarna och ett antal större mossar. Riksintresse, enligt 3 kap Miljöbalken, för det rörliga friluftslivet omfattar förutom kusten även Kynnefjäll och Bullarelandskapet. 38