Bilaga 2 Provtagning och analys

Transkript

1 Bilaga 2 Provtagning och analys I tabell 3 och 4 finns ges eempel på vad som kan behöva kontrolleras och när i processen det är lämpligt att göra kontrollen. Det är lämpligt att undersökningarna är dokumenterade. De referensvärden som kan behövas för att bedöma miljöeffekterna bör komma från provtagning i opåverkade områden. Tabell 3 Eempel på lämpliga undersökningar i samband med en muddring Bottenförhållanden, sedimenttjocklek etc. Före muddring Under muddring Efter muddring Sedimentets innehåll och egenskaper te. partikelfördelning, lakbarhet, giftinnehåll Bottenlevande djur- och väer Bedömning av influensområdets storlek samt risken för spridningen av miljögifter, organismer och sjukdomar och partikulärt material 149. Kontroll av spridningen av miljögifter till djur och väter (biota) 150. Speciellt gäller detta djur som nyttjas för konsumtion. Effekter på biota förändring av bottenfaunans förekomst och sammansättning Skyddsanordningarnas (länsar och geotetilier) status och funktion. Daglig besiktning okulärt. Grumlighet Vind och vattenståndsvariationer (strömningar). Dokumentera det muddrade områdets djup och utbredning samt muddrad mängd i förhållande till villkoren. 149 Kan göras med hjälp av vatten- eller bottenplacerade sedimentfällor eller turbitetssensorer. 150 Detta kan eempelvis göras genom metallanalyser i stationär fisk och/eller i bottenlevande djur. 88

2 Tabell 4 Eempel på lämpliga undersökningar i samband med en dumpning Bottenförhållanden, typ av botten t.e. om det är en transport- eller ackumulationsbotten. Släntstabilitet och eventuell risk för erosion etc. Före dumpning Under dumpning Efter dumpning Sedimentets innehåll och egenskaper te. partikelfördelning, lakbarhet, giftinnehåll Bottenlevande djur- och väer Strömningsförhållanden Bedömning av influensområdets storlek samt risken för spridningen av miljögifter, organismer och sjukdomar samt partikulärt material 151. Dokumentering av tidpunkt, position och dumpad mängd. Kontrollera spridningen av miljögifter till djur och väter (biota) 152. Speciellt gäller detta djur som nyttjas för konsumtion. Effekter på biota förändring av bottenfaunans förekomst och sammansättning. En analys av den beräknande omröringen av bottenfaunan i sedimenten efter dumpningen. De dumpade massornas mäktighet och utbredning i förhållande till villkoren, liksom kontroll av att de ligger kvar 153. Såväl direkta effekter genom pålagring av sediment som indirekta effekter genom förändringar i bottendjup bör kontrolleras. Skyddsanordningarnas (länsar och geotetilier) status och funktion. De ska dagligen besiktigas okulärt. Det ska även fastställas att det inte sker en okontrollerad spridning av muddermassor i de ytliga vattenmassorna vid själva dumpningen. Grumligheten Vind och vattenståndsvariationer (strömningar). 151 Kan göras med hjälp av vatten- eller bottenplacerade sedimentfällor eller turbitetssensorer. 152 Detta kan eempelvis göras genom metallanalyser i stationär fisk och/eller i bottenlevande djur. 153 Sedimentens spridning kan följas genom filmning och fotografering av sedimentprofiler. 89

3 10.1 Provtagning och analys Egenkontroll av muddring och dumpning består till stor del av provtagning av såväl sediment som vatten. Provtagning bör göras både före, under och efter avslutat arbete 154. Utformningen och omfattningen av provtagningen beror bl.a. på åtgärdens storlek och lokalisering. Generellt gäller att strategin för undersökning, framtagandet av provtagningsplan och provtagningen av muddermassor ska följa vedertagen metodik. Det är lämpligt att provtagning utförs av ackrediterade laboratorier/institutioner, av certifierade personer eller av personal med dokumenterad erfarenhet av motsvarande undersökningar. Likaså är det lämpligt att analyserna görs enligt standardiserade metoder och genomföras av ett ackrediterat laboratorium. Även behovet av kunskap för att kunna bedöma hur massorna bör hanteras påverkar valet av hur muddermassorna ska provtas och vilka analyser som behöver göras Sediment Innan en åtgärd genomförs ska verksamhetsutövaren ha skaffat sig kunskap 155 om sedimenten. Eempel på det är; typ av sediment, kornstorlek, torrvikt samt innehåll av organiskt material och föroreningar. Vid en dumpning behövs även kunskap om hur botten ser ut på den tilltänkta dumpningsplatsen. Om det finns skäl att anta att sedimenten är förorenade behövs ofta provtagning för att visa utbredningen av föroreningen. Provtagningen utformas utifrån områdenas känslighet, kunskap från tidigare provtagningar på platserna och verksamhetens omfattning. Förutom undersökningar på platsen för åtgärden så kan prover även behöva tas i influensområdet och utanför detta i referensområdet, så att omfattningen av påverkan kan bedömas. Provtagningen ska anpassas till att visa innehållet av de föroreningar som man misstänker kan finns på platsen. Om massorna bedöms vara fria från föroreningar kan stickprov tas, för att konstatera att de inte är förorenade. Det kan även vara relevant att ha kunskap om graden av förorening i den botten som kommer att eponeras mot vattnet efter muddringen. Det är då inte bara det sediment som ska grävas bort som behöver provtas. Även den geologiska statusen och det biologiska livet bör kontrolleras i sedimenten. Undersökningarna bör utföras på samma sätt och vid samma årstid, före och efter åtgärden, så att direkta jämförelser kan göras HUR BÖR PROVERNA TAS? Provtagningen bör ge svar på vilka egenskaper sedimenten har och om de är förorenade. Denna kunskap behövs för att kunna bedöma om det krävs speciella åtgärder vid både muddringen och hanteringen av muddermassorna. Provtagningen behöver göras i såväl horisontell led som vertikal led. Det viktiga med provtag- 154 I fråga om flera av de undersökningar som bör göras i samband med muddring och/eller dumpning finns information på Naturvårdsverkets webbplats Kunskapskravet, 2 kap. 2 MB 90

4 ningens djupintervall är att de dels ger mått på föroreningsnivåerna på olika djup/och eller i olika lager, dels ger svar på hur djupt ner som föroreningar förekommer. Det är också viktigt att provtagningen och resultaten utgör grund för den planerade hanteringen av muddermassorna. Provtagningen ska ske till det önskade muddringsdjupet för att även fastställa föroreningsgraden i det sediment som eventuellt kommer att eponeras. Proverna bör ej blandas utan det bör göras en sedimentprofil, där lämpliga nivåer för prov är t.e. ytskikt, ett mellanskikt och ett djupare skikt. Dessa nivåer är en bra utgångspunkt men kan modifieras utifrån lokala förhållanden. För att man ska kunna bedöma mängden förorenade sediment och ytutbredningen av föroreningar behöver antalet provpunkter vara tillräckligt många och vara rätt placerade. Föroreningar finns oftast i det postindustriella sedimentet, dvs. i det översta sedimentlagret. När man ska undersöka sedimenten bör proverna vara representativa för hela det område som ska muddras. Likaså bör ett antal representativa provtagningar göras på en eventuell dumpningsplats för att kunna bedöma förutsättningarna för principen lika på lika. Är sedimenten relativt homogena kan tabell 5 ge en indikation på vilket minsta antal separata provtagningspunkter som krävs för att en bedömning ska kunna göras av sedimentens föroreningshalter 156. Tabell 5 Tabellen ger en indikation på antalet provpunkter som krävs för att sedimentundersökningen ska vara representativ för det undersökta området. En förutsättning är dock att sedimenten som ska undersökas är relativt homogena. Muddrad volym (m 3 ) Antal provtagningspunkter < > ytterligare 10 per miljon m 3 I analysen av proverna bör det finnas en beskrivning av provtagningsmetod, provdjup och antalet prov. Om prover tas med rörhämtare, kan provets porositet och därmed vattenhalt bedömas. I vissa sediment kan skikten vara nästan orörda och i andra helt omblandade. Denna kunskap om sedimenten kan användas för att optimera muddringen. Hur många prov och vilket provtagningsdjup som behövs beror på muddringens omfattning och typen av sediment. Beskrivning av olika provtagningsmetoder och rutiner finns i Svenska Geotekniska Föreningens rapport om Miljötekniska undersökningar 157. När det gäller dessa frågor hänvisar OSPAR till Guidelines for the sampling and analysis of dredged material for disposal at sea. IMO publication 1537E. 156 HELCOM Svenska Geotekniska Föreningen Rapport 1:2004 Fälthandbok för Miljötekniska undersökningar 91

5 PROVTAGNING AV SEDIMENT Detta avsnitt beskriver vad som kan vara aktuellt att provta när de sediment som ska muddras kan vara förorenade. Ett stöd för verksamhetsutövaren i valet av provtagningsparametrar är de prioriterade och övriga ämnen som ingår i vattenförvaltningsarbetet 158. Följande ämnen /substanser (varje grupp utgör ett speciellt analyspaket på kommersiella laboratorier) kan vara aktuella att analysera. Listan ska inte ses som någon bruttolista utan varje provtagning behöver anpassas till det specifika förutsättningarna i det enskilda fallet. Basparametrar för sediment: vattenhalt (w % ws), vikt/volym (w/v), TOC (% ts), LOI (% ts), Följande PCB-kongener: PCB 28, PCB 52, PCB 101, PCB 118, PCB 138, PCB 153 och PCB 180, samt summan av dessa (spcb7), Summan av följande polycykliska aromatiska kolväten (11 PAH). Summan av de vanligaste förekommande 11 PAH-erna det vill säga fenantren, antracen, fluoranten, pyren, bens(a)antracen, krysen, bens(b)fluor anten, bens(k)fluoranten, bens(a)pyren, bens(ghi)perylen och indeno(cd)pyren. Följande metaller: arsenik (As), kadmium (Cd), kobolt (Co), krom (Cr), koppar (Cu), kvicksilver (Hg), nickel (Ni), bly (Pb), och zink (Zn), Följande organiska tennföreningar: tributyltenn (TBT), dibutyltenn (DBT), monobutyltenn (MBT), trifenyltenn (TPhT), Dioiner, Klorerade bekämpningsmedel t.e. heaklorbensen, DDT, klordaner, heaklorheaner (bl.a. lindan), Bromerade flamskyddsmedel. Om sedimenten bedöms vara förorenade bör analysen anpassas till den verksamhet (industriell eller annan) som har bedrivits eller bedrivs i närområdet. Uppgifter om detta och vilka föroreningar man kan vänta sig kan man vanligen få från länsstyrelsen eller kommunen. Här följer några eempel: I sedimenten i en hamn och marina kan det finnas förhöjda halter av det mycket giftiga ämnet TBT (tributyltenn) och dess nedbrytningsprodukter DBT (dibutyltenn) och MBT (monobutyltenn). TBT har tidigare använts i båtbottenfärger, men under 2008 trädde ett globalt totalförbud i kraft (enligt internationella sjöfartsorganisationen, IMO). Utanför pappersbruk och sågverk kan dioiner, klorfenoler och kvicksilver (Hg) förekomma och om det tidigare förekommit klorblekning också andra klorföreningar. Föroreningarna är ofta kopplade till förekomsten av träfibrer (s.k. fiberbankar). Utanför impregneringsanläggningar kan arsenik (As) och klorfenoler förekomma. Utanför garverier kan man vänta sig krom (Cr) och kvicksilver (Hg). 158 Naturvårdsverkets rapport 5801 Övervakning av prioriterade miljöfarliga ämnen listade i ramdirektivet för vatten. 92

6 I småbåtshamnar och vid marinor kan koppar (Cu), krom (Cr) och arsenik (As) finnas i förhöjda halter, som kommer från tidigare använda båtbottenfärger. Utanför reningsverk kan man räkna med ett stort antal miljöstörande ämnen, liksom i större hamnar med varvsindustri och andra verksamheter. Vid dumpning bör man också beakta de ämnen vars löslighet kan påverkas av en ändring i förhållandet mellan oiderande/reducerande miljöer eftersom massorna riskeras att syresätts under själva dumpningsfasen Grumling Vid både muddring och dumpning förekommer grumling. För att kontrollera verksamheten och att de vidtagna skyddsåtgärderna fungerar bör verksamhetsutövaren mäta grumligheten. Mätningen sker utanför men i direkt anslutning (5 meter utanför är en tumregel) till den yttre skärmen i den förhärskande strömningsriktningen. Grumlingsnivån jämförs med en närliggande opåverkad referenspunkt med likartade förutsättningar i minst tre nivåer en vid ytan, en mitt i vattenpelaren och en stra ovan botten. En tumregel kan vara att vid en grumlingsnivå som är större än två gånger bakgrundshalten bör verksamhetsutövaren kontrollera skyddsanordningarna och deras funktion noggrant och utreda orsaken till grumlingsspridningen. Vid denna typ av avvikelse är det viktigt att meddela tillsynsmyndigheten vad som har hänt. Vid mer än tre gånger bakgrundshalten kan prais vara att verksamhetsutövaren bör avbryta alla grumlande arbeten och vidta åtgärder samt meddela tillsynsmyndigheten. För att kontrollera att skyddsanordningarna fungerar, speciellt vid stor belastning av föroreningar, behöver verksamhetsutövaren utföra en kemisk analys av föroreningar i vattnet både innanför och utanför länsarna.. Grumling mäts som halt suspenderat material i mg/liter eller som turbiditet med optisk ljusmätare i enheterna FNU eller NTU. En enklare men inte lika noggrann kontroll kan utföras med siktskiva i de fall siktdjupet är mindre än bottendjupet. Grumlingens utbredning kan också studeras med flygfotografier. Om vattenområdet omfattas av en miljökvalitetsnorm för uppslammade fasta substanser behöver halten suspenderat material mätas för att verifiera att miljökvalitetsnormen inte överskrids Biologiska parametrar För att kontrollera miljöeffekterna är det viktigt att följa de biologiska parametrarna. Eempel på sådana är; Bottenvegetationens artsammansättning och täthet. Den kan beskrivas på olika sätt: med täckningsgrad (% av bottenytan), skottäthet (antal skott per m 2 ), utbredning m 2 eller minsta och största djuputbredning. För att följa upp den areella utbredningen kan man i vissa fall använda vattenkikare och en handburen GPS. Vegetationsundersökningar kan göras med hjälp av dykare, kamera och videoutrustning. Slampålagring på vegetationen. 93

7 Sedimentprofilsfotografering. BQI-inde (marint) samt ASPT (sötvatten), som är en rekommenderad metod för att bestämma miljöstatus av sedimentbottnar 159. Återkolonisation av bottenvegetation och bottenfauna. Tvådimensionell mätning av syrgasdistribution över gränsytan sediment vatten med planoptod. Undersökningarna bör omfatta såväl direkt som indirekt provtagning dvs. såväl det område som omfattas av muddring/dumpning som influensområdet bör provtas 159 Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten NFS 2008:1 94