Svenska. NIMBUS-tidningen. Qvarnarallyt och vägen dit. Öresund Rundt En historia om min Nimbus. Nimbus hos polisen. Nr 4, augusti 2012

Transkript

1 Svenska NIMBUS-tidningen Nr 4, augusti 2012 Qvarnarallyt och vägen dit Öresund Rundt En historia om min Nimbus Årsträffen 2012 Isle of Man Nimbusläsning Nimbus hos polisen 1

2 Svenska Nimbus-tidningen nummer 4! med några bilder. Svårare än så behöver det inte vara att göra ett bidrag till tidningen! Nu har vi avverkat en god del av 2012 års körsäsong, vilket märks på tidningens innehåll. Som sig bör dominerar träffberättelserna, men det finns en del annan läsning också! Vi var många på sommarträffen Öresund Rundt och det var mycket roligt. Ole Lindberg från Nødebo Nimbus står för det här numrets övning i danska med en berättelse från den träffen. Qvarnarallyt är nästan en skånsk institution när det gäller motorcykelträffar. Det är MCHKs äldsta träff och ett trevligt sätt att få se äldre motorcyklar av många olika fabrikat i trafik. Mårten Ohlsson har kört de flesta Qvarnarallyna och refererar från detta på sidorna 6 och 7. Ett tillbehör till den artikeln handlar om vägar till rallyt med lite väg- och karthistoria. Landskapshistoria ligger mig varmt om hjärtat och att uppleva och begrunda landskapet från Nimbus-sadeln är en god sysselsättning. Så har det varit årsträff för alla Nimbusägare i den danska klubben DNT och vi var sex svenska deltagare som körde till Skagen från Skåne, från Skara respektive från Jönköping. Ett femsidigt bildreportage ger smakprov från detta. Nästa års träff kommer att organiseras av lokalklubben i Holbæk på Själland och då hoppas jag att vi blir ännu flera svenskar. Kanske kan vi kombinera resan dit med ett besök på Nimbusmuséet i Horsens, Holbæk är ju en bit på vägen och från Horsens kunde vi samköra till årsträffen med någon av de jylländska klubbarna! Lite Nimbusläsning handlar det om på sidan 14, Svend Taarnhøjs klassiska Motorcykler, Reparationsteknik från En hälsning från Dalarna finns på sidan därefter, tre Nimbusägare hade varit på träff och skickade ett mail Svenska Nimbus-tidningen är ett oregelbundet utkommande organ för ömsesidig glädje. Lasse Wallin och artikelförfattarna. För eftertryck utan angivande av källan avrådes. Kontakt: lasse.wallin@kulturlandskap.se dagtid, hem. Prenumerationskostnad: 0 kr som pdf, på papper självkostnadspris inklusive porto. Teckningar av Christian Wallin. Omslagsbilden visar platsen för lunchstoppet vid sommarens Öresund Rundt. Den gamla macken låg en gång bra placerad längs riksväg 2 mellan Malmö och Göteborg, i Margretetorp vid foten av Hallandsås. Ljungmans-pumparna var vanliga i både Danmark och Sverige. I serien En historia om min Nimbus skriver den här gången Lars-Inge Pettersson om sin Nimrod från På sidan 18 finns så en första aptitretare om en träff i nordöstra Skåne vid pingst 2013 Göingeträffen för Nimbus. Gör ett kryss i almanackan för den redan nu! Nimbusteknik hör givetvis också hemma i tidningen och det har kanske varit en bristvara i tidigare nummer. Nu råder Lasse Persson bot på detta och förhoppningsvis blir det mera sådant framöver, det är bara att fatta pennan och skriva. Kom lika gärna med tekniska problem eller frågor som reparationsberättelser eller tips! En artikel om Nimbus i det svenska polisväsendet ger lite Nimbushistoria. Avslutningsvis skriver Tord Nilsson om en resa till Isle of Man på modern MC, men med klar Nimbusanknytning. Baksidan är som vanligt en kombination av kalender och länkar. Tack vare många bidrag är detta nummer välmatat och omfångsrikt. Kom gärna med en artikel Du också! Både september och oktober är fina körmånader och det finns en del aktiviteter att deltaga i. Kom ihåg att prenumerera på Fladjerns Nyt också, se förra numret (3,5) och länksamlingen på sista sidan! Några av de danska lokalklubbarna har bra medlemstidningar som man kan läsa på nätet, exempelvis Nødeboklubben och Aarhus Nimbus Klub. Nästa nummer kommer att ha ombyggnader som tema. Hör av dig om du har tankar om detta, något att visa eller idéer att dela! Det här numret går ut till nästan 60 svenska Nimbusägare och ännu flera i Danmark. Om du känner någon som inte får tidningen så skicka hans eller hennes e-postadress till mig så kan vi bli ännu flera. Jag hoppas också att just du kan bli inspirerad att komma till någon träff eller att renovera färdigt och komma ut och köra! Hoppas vi ses! 2

3 Vores svenske venner gjorde det igen! Öresund Rundt Ole Lindberg Årets sommertræf med vores svenske Nimbusvenner blev afholdt i weekenden juli 2012, og det var igen i år en kæmpe succes. Jeg pakkede alt mit grej i sidevognen om fredagen og smurte mig en solid madpakke om aftenen, så jeg var klar til at stå tidligt op og tage af sted lørdag morgen. Jeg startede fra Asserbo (det ligger få km fra Frederiksværk) med en kort regnbyge, men længe inden jeg nåede til færgeterminalen i Helsingør, hvor vi fra Nødebo og Roskilde skulle mødes kl. 9.15, var regnen holdt op. Og det gode vejr fortsatte bare hele weekenden ; -) Vi var 2 solo-nimbusser og 8 sidevognsmaskiner, der mødtes dér, men jeg fik at vide, at der var én af Nimbusserne fra Roskilde, der var brudt sammen med el-problemer (kortslutning i lygten) på vejen til Helsingør. Bagefter kørte vi langs med Hallandsåsen, som jo er en del af en langstrakt NV-SØ-gående zone med opskudte horstblokke og nedforkastede graben-blokke fra Bornholm og tværs over Skåne (med bl.a. Hallandsåsen, Romeleåsen, Söderåsen og Kullen) til Nordjylland og mod syd til Polen (kaldet Sorgenfrei-Tornquist Zonen). Vi kom langs med Västersjön (hér har Lasse W. lovet at genfortælle historien om de 2 søer og deres geologiske fortid som dödishuller), og derefter vendte vi Nimbusserne hjemad mod Ödåkra igen ad små veje. Da vi nåede frem havde jeg kørt ca. 150 km den dag og trængte vældig til en kold øl! Efter en del hurlumhej med at slå telte op i haven hos værtsparret var der både kaffe + hjemmebagte kanelbullar og kolde øl i rigelige mængder (kanelbullar er en svensk specialitet, som jeg sætter stor pris på!). Og så begyndte der at falde ro over forsamlingen vi var i alt 27 Nimbus-personer + nogle naboer. Jeg havde lagt mærke til, at der i Tords lille garage stod en utrolig smuk hvid BMW fra 1960, så jeg spurgte og fik lov til at lægge mig i min sovepose ved siden af skønheden jeg fik endda en drømmeseng i tilgift. Så var natten reddet, og jeg blev sparet at pakke mit ret store telt ud ;-) Vel ankommen til Helsingborg blev vi modtaget af storsmilende svenske Nimbus-folk og fortsatte direkte til indkvarteringsstedet hos Marina og Tord i Ödåkra, hvor flere læssede deres grej af jeg beholdt dog alt mit i sidevognen, da det gi r en vældig god ballast, når man skal ud på små krogede veje. Efter en pause med kaffe og blødt brød og med mange blikke i Tords garager (sikken han bare kan!) kørte vi alle sammen med vores svenske værter, som kørte 6 solo-maskiner og 2 sidevognsmaskiner, ud i det nordvestlige Skåne i en laaang kortege. Det blev en pragtfuld tur, hvor vi fik set en masse smukke landsbyer og skønne landskaber. Vi fik en dejlig frokost og kaffe igen (TAK til de søde kvinder!) i Margretetorp, hvor vi holdt rast ved en rigtig gammeldags tankstation og desuden fik en spændende orientering fra en specialist i renovering af træpaneler og instrumentbrætter i veteranbiler. Aftenen gik med råhygge i stimevis der var levende underholdning på banjo og guitar, der var pragtfuld mad og nok at drikke af enhver slags, og der var nogle skrappe tests af deltagernes viden om alle mulige og umulige ting og hændelser jeg måtte desværre konstatere, at jeg var langt fra at komme i eliten. Men hyggeligt var det! Næste morgen var der stor morgenmad med alt, hvad man kan tænke sig. Og efter at have 3

4 Delar av tältlägret i fågelperspektiv. Stopp för lunch/frokost i Margretetorp. MC-diskussion i Viken. Bent och Ole tittar på Richards ekipage. Olika färg på sidovagn och cykel var vanligt förr. Den givetvis charmige Nimbusföraren blev snabbt begåvad med fru och barn och transportbehovet ökade! 4

5 Ett kort stopp vid Västersjön. Denna sjö och grannsjön Rössjön har bildats där jättelika isblock blev kvar inbäddade i moränen, efter istidens slut, så kallad dödis. När blocken smält efter kanske tusen år hade hålorna fyllts av vatten som rann till från Hallandsås sluttningar direkt i norr. smurt lidt ny madpakke og pakket alt grejet på Nimbusserne igen var vi klare til en ny dag med oplevelser denne gang rundt på Kullen med stop i et par af de store badebyer, hvor især Mölle var meget imponerende. Turen gik videre til Beredskabs Museet, hvor vi fik fortalt historien om de svenske Bofors-kanoner og kanonernes opstilling med retning mod havnen i Helsingør under 2. Verdenskrig, da man frygtede en invasion af tyske tropper derfra. Denne forsvarsstilling blev bevaret langt op i den kolde krigs tid, men alt var nu bevaret som et museum. Vi spiste vores madpakker hér i strålende sol og efter en omgang frisk kaffe + kanelbuller (igen!) kørte vi det sidste stykke vej til Helsingborg og skiltes fra vores svenske venner. Der skal lyde en varm tak til alle, der gjorde denne tur i det Skånske mulig værtsparret for deres stillen hjemmet til vores rådighed, damerne for den udsøgte forplejning, musikanterne med den levende musik, Lasse W. for den krævende test af vores manglende kundskaber og ikke mindst gruppen, der stod for de flot tilrettelagte og guidede ture de to dage. Og i øvrigt til alle for deres store smil og vänliga bemötande ;-) Vi ses igen! Ole Lindberg Mölle by the sea! 5

6 Qvarnarally 16 juni 2012 Norra Åsum Mårten Ohlsson Så samlades vid klubblokalen, MCV Kristianstad, i Åsum, ett antal entusiaster med veteran-mc, för en åttamila runda söder om Kristianstad. Närmare bestämt 36 stycken MC varav en med sidovagn samt tre mopeder. Snart nog bildades det grupper varvid de tre Nimbussarna körde tillsammans största delen av rallyt. En mycket skiftande och vacker natur. Riktigt bra vägar. Det började med slätmark söder om Åsum. Fick själv bensinbrist ganska så snart då motorn bara dog. Raskt över till reserven och sedan for vi iväg igen, utan att ha stannat. Min oro var mycket stor för jag trodde det var gott om dricka, men mer om detta senare. I huvudet fanns bara en tanke. Var finns närmsta tankställe. Jo det blev i Degeberga, tack och lov. Från Forsakar några km från Degeberga till Gaddaröd var det en rejäl stigning till Linderödsåsens topp. Nimbussen klarade inte högsta växeln här, utan fick jobba i flera kilometrar på tvåan. På denna sträcka var vägen väldigt smal och skogig. Därefter kom vi ut på det öppna landskapet där man kände alla naturens aromer. Särskilt doftade kossorna. Det vill säga för dem med visiret uppe. Nu närmade vi oss utförslöporna mot Brösarp där hela Hanöbukten visade sig i sin yppersta glans, milsvidd bred. Vid Rigeleje, körde vi bara några hundra meter från och parallellt med stranden i flera kilometer norrut. Synd att man inte lagt en Huvuddelen av de startande motorcyklarna. 6

7 kontroll här, ända ute vid havet. Fanns många möjligheter. Då hade vi fått med nästan alla naturens element. Slättmark, höjd och hav. Vädret var hittills alldeles utmärkt. Ibland sol, ibland moln, men uppehåll och behaglig åktemperatur. Ett längre uppehåll vid Vittskövle golfbana där lunchen inmundigades. Väl godkänt. Så återstod då bara slutetappen mot målet i Åsum. Väl där blev det mycket snack förarna emellan. Naturligtvis om maskinerna. Vi Nimbusförare var helt överens om att Nimbussar såg likadana ut, men det fanns massor med skillnader i detaljer. Tror vi kunnat stå där i timmar för granskning av småsaker, men ändå. Vilka specialkunskaper det finns i gänget. Vid lunchuppehållet, de tre Nimbussarna står samlat. Nu stundade det prisutdelning. Alla mopedekipage fick pris. Dessutom tre MC-förare samt vackraste ekipage. Jag minns att stiligaste ekipage blev en DKW, Östen Svensson på en 350 cc. från Nu åter till min Nimbus (eller rättare sagt min son Henrik s då han skall överta densamma) och dess törst. Vid granskning så visade det sig att cirka halva flottörhuset blev blött nedifrån. Den skarpsynte Roland Nihlén plirade lite klurigt med ögonen innan han hämtade sitt gedigna verktygsfodral. Fram åkte ringnyckel nr 19. (Expert på alla mutterstorlekar på Nimbussar) Med ett enkelt grepp tog han tag i den helt nya bottenpluggens sexkantsmutter under flottörhuset, den visade sig vara helt lös. Inte konstigt den var törstig. Efter ett kraftfullt tag så upphörde allt läckage. Tur att bottenpluggen inte lossnade helt, att leta nålventil, flottör och bottenplugg i vägrenen är inte roligt. Och vem har sådana reservdelar med sig! När allt detta var avklarat så tackade jag övriga Nimbusförare för en mycket trevlig runda. Tillsammans med dessa vänner gör jag det gärna igen, även om kroppen säger ifrån. Nu blev det eld i baken. Molnen tornade upp sig, och strax efter avfärd mot hemmet 12 km bort så öppnades alla himlens portar. Ett rejält störtregn som varade hela vägen hem. Genomsur från midjan och nedåt. Men vad gör det efter en trevlig runda i goda Nimbusvänners lag. Ariel i mycket fint bruksskick. Snyggt renoverad BSA B33 från

8 Utmed vägen till Qvarnarallyt, lite skånsk väghistoria De vägar vi kör har självklart en historia. Ofta är den lång och förlorar sig i medeltidens landskapsorganisation och ibland kan man ana den ännu längre tillbaka i tiden. Många vägar är tillkomna i samband med de skiftesreformer som omvandlade det svenska landskapet under slutet av 1700-talet och början av talet, andra har den tilltagande bilismen att tacka för sin tillkomst och har bara existerat i mindre än hundra år. Lättast är det naturligtvis att bedöma åldern på de vägar som tillkommit i vår egen livstid, motorvägar, förbifarter och så vidare. Ett är säkert, landskapet omkring oss förändras ständigt liksom vårt sätt att organisera det och uppfatta det. Hjularöds borg på en bild från 1900-talets början. Porttornet och muren till höger har senare rivits. Hjularöds gods. med Roland som kom från Eslövshållet. Förutom den rent geografiska förutsättningen, att det inte skulle bli en alltför stor omväg, eftersträvade jag också trevlig småslingrighet, varierad natur- och kulturmiljö och gles trafik. Valet föll på vägar utmed en någorlunda rät linje över Harlösa, Hjularöd, Östraby, över Linderödsåsen vid Önneköp och Östra Sönnarslöv och vidare ut på Kristianstadsslätten över Everöd till Norra Åsum. Östraby kyrka blev mötesplatsen för oss. Vägen till startplatsen korsade Skåne Jag funderade på detta på vägen till Qvarnarallyt, rallyt utgick från Norra Åsum en dryg mil söder om Kristianstad. Mellan hemmet i Södra Sandby till Kristianstadstrakten hade jag naturligtvis kört många gånger, men då med bil. Nu gällde det att hitta en behaglig Nimbusväg där jag även skulle kunna sammanstråla Vi skall titta lite närmare på vägens historia utmed några avsnitt av denna resa. Hjularöds slott ligger på krönet av den ås som löper utmed Vombsänkans norra sida. Godset är känt sedan slutet av 1500-talet och berömt för den nybyggnad som gjordes strax före sekelskiftet Den dåvarande ägaren var intresserad av medeltida arkitektur och lät uppföra en riddarborg i fransk stil. En väldig skapelse med tinnar och torn, borgmur och port. Borgen restes inom den gamla huvudgårdens vallgravar och är trots sin storlek ändå bara hälften så stor som sin franska förebild. Vägen rundar Vägen från Hjularöd i väster till Östraby i öster på dagens Terrängkartan. 8

9 Generalstabens karta från Hjularöd är ännu inte en romantisk borg och Säljeröd är en samlad by som den varit sedan medeltidens slut. Men den moderna tiden har anlänt, järnvägen Eslöv- Ystad korsar vägen vid Orås! Om tjugofem år skall de fyra gårdarna och de tre torpen i Säljeröd rivas, och byn återuppstå en liten bit mot nordöst, men nu som tre gårdar. slottet och fortsätter mot den lilla byn Säljeröd där den ändrar karaktär. Från att ha varit en relativt bred landsväg, där man kan mötas utan större problem, blir vägen nu smalare, böjer i rät vinkel först mot norr och sedan mot öster för att fortsätta mjukt slingrande genom Orås till Östraby. Vägen från Säljeröd och österut visar både äldre kännetecken som organiskt slingrande följsamhet med topografin och yngre drag som artificiella räta vinklar som brukar höra samman med enskiftet eller laga skiftet. Vi skall titta på vad de äldre kartorna har att säga. Den första rättvisande kartan över Skåne upprättades de första åren av 1680-talet av en svensk fortifikationsofficer, Gerhard Buhrman. På kungligt uppdrag, Karl XI hade nyligen gått segrande ur kriget mot Danmark om herraväldet över Skåne, slaget vid Lund hade varit en av de avgörande bataljerna, och snapphanarna hade betytt bekymmer för både svenska trupper och lokalbefolkningen i de norra delarna av landskapet och i Blekinge. Buhrmans karta är en mycket bra återgivning av Skåne, särskilt om man tänker på vilka resurser man på den tiden hade som kartograf. Hela landskapet återges på ett knappt meterstort blad så det är bara de lite större vägarna som är inritade. Vår väg är inte med på Buhrmans karta. På skifteskartor från 1811 finns emellertid en väg mellan Säljeröd och Orås. Den har i stort samma sträckning som idag men ser annorlunda ut i byn Säljaröd. Det rätvinkliga partiet genom dagens Säljaröd har tillkommit då byn flyttades mot öster på 1890-talet. Vägen kan vi fånga igen på Generalstabens karta i skala 1: I ett utsnitt av den äldsta upplagan för området, karterad 1865 ser vi Hjularöd, Säljeröd och Orås och ett exempel på 1800-talets högteknologi, järnvägen, korsar vägen! Det är Ystads-Eslövs järnväg, invigd samma år som kartan gjordes. Banan gav Ystad och samhällena utmed dess väg förbindelse med Södra Stambanan som hade invigts nio år tidigare. Järnvägen är borta sedan länge, men titta på satellitbilden i exempelvis Eniros karta, där syns avtrycken i marken efter den fortfarande, även om de är svåra att uppfatta när man är på platsen! Ortnamnen ger oss lite kunskap om både landskapet och om ortens historia. Många ortnamn är tvådelade där varje del bär på sin information. För att tolka namnen krävs mycket kunskap och kännedom om den äldsta namnformen, annars blir det lätt fel. Säljeröd har ingenting med handel att göra utan består av de två delarna Sel och röd. Den första delen är växten sälg och slutledet -röd är det samma som -ryd och betyder röjning. Att sälgen trivts i den lite fuktiga jorden ner mot våtmarken i söder kan man förstå. Om man jämför de två kartbilderna ser man att den slingrande vägen genom Orås och mot Östraby har i stort sett samma utseende idag som för 150 år sedan. Troligen är den flera hundra år gammal, kanske medeltida. På vägpartiet över Linderödsåsen kan vi använda Buhrmans karta från 1680-talet, ja vi skulle rentav kunnat köra efter den. Efter Östraby passerar vi Odarp, Tollstorp, Långaröd, Önneköp och så vidare ända till Östra Sönnarslöv vid åsens fot. Namnen går alla att känna igen i sin 1600-talsstavning. Men det talade språket från den tiden skulle vi nog ha svårt att förstå! 9

10 En detalj från Gerhard Buhrmans Skånekarta från Östraby hittar man längst ner i vänstra hörnet och Sönnarslöv, stavat Sönnerslöf, i det övre högra! Buhrmans karta är också ovanlig genom att den ger oss en uppfattning om vegetationen på 1680-talet i Skåne. Här på Linderödsåsen var det bokskogen som dominerade. Vägen mellan kyrkbyarna härstammar troligen från medeltiden. Den slingrade sig nog mera än dagens väg och var naturligtvis mycket smalare än idag. Kanske kan man på några ställen ana gamla väglinjer om man ser efter noga! Men dessa gamla vägar var sällan byggda från grunden, ursprungligen var de gång- och ridstigar, det är först under 1600-talet man började att underhålla och förbättra vägarna, men ännu i bilismens barndom blev många vägar till moras i tjällossningstider. Tyngre transporter fick utföras vintertid när det var fruset. Våra gamla kartor är en nationell skatt som är förvånansvärt lätt att få del av. Leta upp Lantmäteriet på nätet och gå där in på portalen Historiska Kartor! Där finns kartor från talet och fram till 1928, fritt tillgängliga att titta på för var och en! Gör ett försök att leta upp en av dina favoritvägar hemikring på någon av dessa historiska kartor. Enklast är att stega sig bakåt. Börja med dagens karta, ta sedan den Ekonomiska kartan från mitten av 1900-talet, gå sedan till den så kallade Häradskartan som ofta är från 1900-talets första hälft och sedan till Generalstabskartan från 1800-talets mitt eller sista del. Så långt är det lätt att orientera sig med hjälp av ortnamn och norr är alltid uppåt på kartan. Men gör gärna ett försök med en äldre karta, exempelvis en laga skifteskarta från talet. Var beredd på lite letande innan du hittar rätt, och på att norr kanske inte är rätt upp på kartan. Men om du kommer rätt kommer du befinna dig i en spännande upptäcktsresa i tiden och i landskapet som det en gång såg ut! Det där med att norr på kartan inte alltid är uppåt hänger samman med äldre tiders resursbrist. Papper var dyrt och skulle man avbilda något så var det papperets mått som bestämde orienteringen. Norr markerades med en pil, sedan var det rent praktiska förutsättningar som gällde! 10

11 Årsträffen i Skagen 2012, och lite om resan Vi var fyra man som körde från Skåne till Danmarks Nimbus Tourings årsträff i Skagen. Här anas valda delar av Lasse P i vänsterkanten, Lars-Inge syns i bakgrunden och Roland är den röda färgklicken. Göran, längst till höger, hade inte möjlighet att köra med, men mötte oss vid campingplatsen söder om Fjärås på blå Nimbus med flaksidovagn. Vid färjan till Frederikshavn anslöt Jörgen från Skara. Bertil från Jönköping hade rest en dag tidigare, därmed var vi sex svenskar på träffen. Roland tar en kopp kaffe på stugans altan medan Lasse P börjar resa sitt tält. Framme i Skagen. Det är skönt för hjältar att få sova... En snygg ombyggnad med mycket rostfritt. 11

12 Ett gott exempel på hur en tidig typ C såg ut när det begav sig. Sidovagnen har en ram av plattstål med halvelliptiska bladfjädrar och skärmen på sidovagnshjulet är stagad även på utsidan. Är det ett hembygge eller en ombyggd ram? Utsikt över en del av tältlägret. Sidovagnsmaskinen med norska flaggan längst ner till vänster har bokstavligen kört jorden runt. Det är Klaus Ulvestads maskin som skall ställas ut på Nimbusmuséet i Horsens Fabriksskylten på sidovagnen är mycket elegant men med ett äldre formspråk än 1950-talets. Den före detta tävlingsmotorcyklisten Svend- Aage Engstrøm tillverkade fina sidovagnskorgar från 1950 till

13 Uppställning till start för den gemensamma turen på lördagen, över trehundra Nimbussar var med på träffen! Längst till höger syns Bertil med sin Sport. Två karusellnimbussar varav åtminstone den gula var till salu. Dessa modeller är inte så lika originalmotorcykeln som de från Stefansens karusellfabrik, men charmiga ändå! Lars-Inge, Roland, Jörgen och Lasse P väntar på färjan i Frederikshavn. Resan hem gick bra för oss alla. 13

14 Skagen Alla dessa motorcyklar, och likadana är de! 14

15 Oooops! 15

16 En reparationshandbok från 1948 När jag skulle renovera min Nimbus efter inköpet 1969 fanns det inte mycket hjälp att få. En Vejledning hade jag fått på Enghave Motor i Köpenhamn där jag köpt delar, men jag hade inget mera, inte ens en reservdelskatalog! En motorhistoriker i bekantskapskretsen arbetade på Chalmers bibliotek och tipsade om en dansk bok: Motorcykler, Reparationsteknik av Svend Taarnhøj. Boken lånades och jag tog kopior för jag insåg att det skulle bli oljigt och smutsigt! Taarnhøjs bok är minst sagt spännande och lärorik! En guldgruva om man är intresserad av motorcyklar med några år på nacken och, har jag insett på senare år, om man har intresse av motorcyklistens villkor på 1940-talet. Till det senare bidrar inte minst avsnitt om motortrimmning och underhåll som avslutar boken. Den inleds med ett kort avsnitt om inkörning och sedan går författaren igenom motorcykelns olika delar från tändstiften och elsystem via kablar, kedja och koppling till förgasaren. Därefter kommer ett avsnitt om vad man bör göra vid serviceintervallen och hur man sätter samman motorcykeln därefter(!). Kapitel om smörjsystem och olja samt om däck och slangar avslutar denna del av boken som inriktar sig främst mot motorcyklar av engelskt fabrikat som var vanliga på den danska marknaden. Därefter kommer en drygt 200 sidor lång avdelning att dregla över: En genomgång av de vanligaste motorcykelfabrikaten i Danmark år 1948, från Ariel till Velocette. Avsnittet består av bilder, prestandatabeller, sprängskisser, tolerancer med mera. De flesta märkena avhandlas på 5-10 sidor, Ariel och Douglas får tjugo var, medan Nimbuskapitlet är på hela sextio sidor! Förklaringen till detta är naturligtvis att Nimbus var vanlig, den var dansk och den var inte konstruerad som andra motorcyklar. Man kan naturligtvis fråga sig om författaren eller förlaget hade någon knytning till Nimbusfabriken också! Kapitlet om Nimbus inleds med en bild av en solomaskin med hög framgaffel, en 1948-års modell. Därefter kommer en beskrivning av motorcykeln med mått vikter och andra sifferuppgifter samt ett smörjschema. En beskrivning hur man tar ut och sätter i motorn i ramen och därefter går författaren igenom motorcykeln system för system. Dessa genomgångar beskriver funktionen, ger exempel på olika fel, beskriver mått och toleranser och ger vissa monteringsanvisningar. Det fungerar som en verkstadshandbok men med avsaknad av många av de praktiska tips och erfarenheter som finns i dagens handböcker av Knud Jörgensen eller Sten Weidinger. Exempelvis får man själv upptäcka att de tappar som håller ställets fjädrar i ramen tar i motorblocket och sumpen när man står med händerna fulla och försöker skilja motor och ram åt! Man får heller ingen varning om risken att knäcka kamaxelhusets bakre fot när man skruvar loss det från toppen. Bokens illustrationer är inte lika tydliga som de i de moderna böckerna. Men den är likafullt användbar och framförallt ett viktigt tidsdokument. För mig fungerade den, jag fick inga delar över vid monteringen och motorn startade efter Delarna till kardanaxeln på en bild, som liksom de andra illustrationerna i Nimbus-avdelningen, kommer från fabriken. 16

17 andra kicken! Nu, mer än fyrtio år senare har jag skaffat mig ett eget exemplar av boken - till ett betydligt högre pris än vad Jörgensens Nimbus - vedligeholdelse betingar! Boken är nyttig läsning även ur andra synpunkter! Vi säger ofta lite urskuldande om Nimbussens prestanda att ja den är ju byggd som en bruksmaskin, inte en sportmaskin! Jämför man med de andra cyklarna i boken, och den är alltså skriven 14 år efter Nimbus typ C kom på marknaden, så står sig bussen rätt bra! Visserligen toppar Triumph Tiger 152 km/h (vilket nog var lite optimistiskt), men annars låg exempelvis en 750 Harley på 125 km/h och 25 hk. Kommer man upp till tusenkubikarna blir det ju andra siffror förståss, Ariel Square Four 38 hk och drygt 150 km/h och drömhojen HRD Vincent över 180 med hjälp av 55 hk! Även bränslekvalitet är intressant. För Ariel finns en tabell med oktankrav för de olika motorernas kompressionsförhållanden: för en toppventilad 500 cc med kompressionsförhållande 6:1 rekommenderas minst oktan! Hur länge sedan är det sådan gick att köpa? Taarnhøj rekommenderar tidigare tändning om man kör Nimbussen på högre oktantal än standardbensin, det vill säga högre än 70 oktan! Hälsning från träff i Torsång Leif, Lars och Kaj Leif Gising Nimbus 1937, Lars Stenberg militär Nimbus 1951 och Kaj Hansen Nimbus Här i Dalarna har vår klubb MCHK Vb i många årtionden arrangerat träffar på onsdagskvällarna. De flesta träffarna sker i hamnområdet i Smedjebacken, men under sommaren sker en del av träffarna vid Torsångs MC-museum som ligger idylliskt vid Dalälven. Träffen i Torsång var väl egentligen tänkt för oss veterangubbar i klubben, men snart fick "vanliga" MC åkare upp ögonen för träffen och allt har blivit en stor blandning av nytt och gammalt. Museet säljer kaffe med en hembakat bulle för 10 kr och över den blir det mycket MC-prat och trevlig social omgång. Vid träffen 13 juni var inslaget av Nimbus anmärkningvärt. Det var nog en stor procent av Dalarnas Nimbusägare som var på plats och väckte en viss uppmärksamhet. Hälsningar Leif, Lars och Kaj Härlig natur utanför Torsångs Museum till höger och ett tillflöde till Dalälven i bakgrunden. Trots tveksamt väder var kvällen välbesökt. 17

18 En historia om min Nimbus Nimbussen som ville leva Lars-Inge Pettersson Lars-Inge på renoverad Nimrod till vänster. Kuttersmycket till höger är Lasse Persson på sin -34. Hösten 1999 började jag läsa på högskolan i Malmö och fick ett mycket generöst erbjudande av mina goda vänner Lars och Kerstin i Harlösa, Skåne. Under studietiden kunde jag få husera hemma hos dem, ett erbjudande som jag tacksamt tog emot. Så jag bodde i Harlösa under två års tid. Det går inte att undvika att bli influerad vad gäller Nimbus när man umgås med Lasse dagligdags. Det blev många åkturer på hans 1934 Nimbus med sidvagn och ett antal turer på hans Honda. Med viss tvekan och efter ett löfte från Lasse att han för evigt skulle tjänstgöra som mekaniker började sökandet efter en Nimbus till mig år En annons på Blocket fångade vår uppmärksamhet och då Nimbussen fanns att beskåda hos en mc-klubb i Kungsbacka bestämdes det att jag skulle åka och titta då jag var hemma över helgen (jag bor i Göteborg). Kommen till mc-klubben som heter TRAGISK MC!!, jo det är sant, visade det sig att de flesta i klubben körde Harley! Lite vid sidan stod en ledsen Nimbus penselmålad i svart och inte i bästa skick. Säljaren förklarade att den var ganska nyrenoverad, gick som tusan och inte hade några problem att hänga med de stora motorcyklarna. Går det att få provköra undrade jag och visst det skulle inte vara några problem. Problemet var att den inte ville starta, 18

19 Fyndskicket var betydligt sämre än det ser ut att vara på bilden. men med hjälp av lite lustgas gick den, om än väldigt ojämnt, igång. Jag körde en liten tur runt klubbhuset och telefonerade sedan till Lasse. Efter en del bollande med Lasse beslutades det att den skulle köpas. Det skulle finnas en del reservdelar i ett källarförråd men de delarna fanns inte när jag hämtade motorcykeln och som det skulle visa sig dök de aldrig upp trots ett antal påstötningar. Jag lånade ett hästsläp av en god vän, lastade Nimbusen och for ner till Skåne. Väl där skulle vi naturligtvis ta en tur, Lasse på sin Nimmer och jag på min Nimrod (de heter så). Mycket svårstartad är ett klent uttryck, men till slut gick Nimrod igång och vi tog en tur runt Revingefältet. Efter provturen skulle Nimrods motor plockas isär, eftersom den gick så dåligt. Lasses kommentar då innanmätet blev synligt var: Den här motorn skall inte fungera över huvud taget! Allt var totalt sönderkört och Nimbusen var så nära döden en motorcykel kan vara - men den hade livsgnista kvar. Efter en genomgripande renovering går Nimrod, precis som säljaren sa, som tusan. Den gillar inte att gå för långsamt, men det kan bero på att det är en Sport från början. Efter renovering har vi åkt runt i Europa, ner till Italien och deltagit på ett antal årsträffar i Danmark. Så nu lever Nimrod ett behagligt pensionärsliv hos min personliga mekaniker i Skåne, Lasse Persson. Nimrod är numer som fågeln Fenix framträdd ur askan, tivoliblå med sportavgasrör och silverstripes. Innan den totala renoveringen var klar men med en helt renoverad motor åkte Lasse och jag över till Köpenhamn där vi träffade Kim, en legend i Nimbuskretsar. Tillsammans åkte vi till den första ägarens son. Sonen finns på ett gammalt kort sittandes på sin fars motorcykel. Sonen kom väl ihåg Nimbussen. Naturligtvis fick han köra en sväng och väl tillbaks hade han en tår i ögat. Om det berodde på fartvinden eller mötet med Nimrod låter jag vara osagt. En fin dag och ett fint minne blev det för oss alla. 19

20 Nimrods hosta Lars Persson Lars-Inges tivoliblå Nimbus 'Nimrod', hade under många år utvecklat en besvärande hosta i mellan och lågt register. Hostan tilltog under åren och till sist gick Nimrod bara rent när man gav det bekanta 'järnet' och vred handtaget helt tillbaka. I egenskap av Nimrods livmedikus så blev det mer och mer uppenbart att jag måste göra något åt denna accelererande astma. Diverse tändnings- och förgasarpilleri gav endast kortvarig och begränsad lisa och något mer drastiskt måste göras. Men vad? Tvenne livsfunktioner utreddes, nämligen karburation och tändning. Bägge föreföll dock vara i ordning. Konstigt... Djupare undersökningar inleddes och det stod klart att förgasaren inte blivit grundligt rengjord i historisk tid. En nystädad 1938 års förgasare fanns lyckligtvis för handen och monterades. Den andra demonterades och kördes i ultraljudsapparat och blev SKINANDE ren. Hostan kvarstod dock men uppkom först när motorn blivit varm. Märkligt... Tändspolen kanske? Garanterat juste tändspole från Nimrods garagekamrat, Nimmer, monterades. Symptomen kvarstod. Attans... Emellertid! Nimrod beslogs med en lättare slapphet i fjädrarna till den automatiska tändförställningen. Diagnosen fastslogs genom att med varm motor, ge full gas i 2-3 sekunder och sedan abrupt släppa gasen. Ett distinkt klick skall höras från fördelarräjongen men Nimrods klick var mycket diskret och knappt hörbart. Äntligen något att gå på! Fördelarskålen demonterades och montage av nya fjädrar inleddes. Givetvis så ramlade en av sprintarna som håller en av fjädrarna in bakom kamaxeldrevet och jag fick plocka av tank och kamaxelhus och dra ut kamaxeln för montage av sprinten och de nya fjädrarna. Verdamnt! Koll av brytare och kondensator gav förhanden att brytarna var kraftigt brända bortom räddning. Ny kondensator och nya brytare monterades således. Jojo.. reparationspriset började stiga med en besvärande lutningskoefficient... Ihop med rasket och en provtur och Nimrod hade aldrig mått så bra NÅGONSIN! Det gick att köra under 30 i fyran och det var fart och kläm i motorn. Hurra! Men SEN - kom våra vänner Miles och Pat från Vermont och hälsade på.. Vi åkte på en lite tur med mig och hustrun Kerstin på sidovagnsmaskinen Nimmer och Pat och Miles på Nimrod som initialt gick mycket elegant. En försvarlig bit väg senare och hostan var tillbaka. Råttor och förintelse! Miles och jag tillbringade en, i och för sig trevlig, eftermiddag i garaget och gick igenom Nimrod DETALJ för DETALJ. Allting verkade tip top och jag tog en längre provrunda och körde Nimrod som om jag hade en Harleyklubb i hasorna. Två tändkablar lossnade från fördelaren på kuppen men fixerades med små kilar. Sedan gick det som tåget. INGA problem. Hurra! 20

21 Och SÅ kom den stora Nimbusträffen i Skagen. Glada i hågen satte vi av. Lars-Inge på Nimrod, jag på Nimmer, herr redaktören Lasse Wallin på sin blå sidovagnare och Roland Nihlén på sin svarta 36-a. Harmoniskt och omgivna av god karma, flöt vi genom landskapet mil efter mil tills Nimrods astma var tillbaka med förnyad fermitet. Helvete och svavelångor! Efter lite tafatta och planlösa skruverier, kom Roland uppsläntrande och undrade i förbifarten om den nya kondensatorn verkligen satt fast i sin fjädrande hållare. Han hade lagt märke till att de nya kondensatorerna är lite mindre än de gamla och ibland glappar det... Det gjorde det här. Ordentligt. Roland donerade en gammal kondensator och sedan gick Nimrod som en fuktig önskedröm hela vägen upp och hela vägen ner och har gått fantastiskt sedan dess. Vad var det vi lagade? Pja... Svårt att säga och sådant är ju lite frustrerande. Vi fixade NÅGOT fel emellertid för hojen går vidunderligt. Vad vi lagade är kanske inte så viktigt EGENTLIGEN för hojen går nu geschwint. Fördelarskålen med kondensator och brytare. Det är lätt att förstå att en mindre, och framförallt kortare kondensator får dålig kontakt med godset! Bilden ur S. Taarnhøj, Motorcykler från Sensmoralen är att det är bättre att pilla även om man inte riktigt vet på vad. Lite grand som i tonåren ungefär... 21

22 Göingeträffen för Nimbus, planerad till pingst 2013 Det nordöstra hörnet av Skåne hör enligt den medeltida häradsindelningen till Göinge härad. Ett vilt land där, om man får tro äldre uppgifter, inneboarna, göingarna, var en korsning av räv och smålänning! Göinge ligger i den del av Skåne som sedan länge räknats till skogsbygden. Här var skogens produkter viktigare än jordbrukets för den direkta försörjningen. På dansktiden skeppade man stora mängder ved till Köpenhamn och man försörjde den danska flottan med tjära. Nordligaste Skåne var också Danmarks bergslag. Järn från sjömalm och myrmalm men framförallt så kallad rödjord var en mycket viktig produkt. Det egna åkerbruket var närmast en biinkomst eller ett komplement och boskapen var betydligt viktigare än odlingen. Fortfarande kan man på kartan se att det är relativt få vägar som korsar gränsen mellan Skåne och Småland, men att det finns vägar parallellt med gränsen på båda sidor om densamma! I detta gamla gränsland och en gång så särpräglade del av Danmark, tänker vi ordna en Nimbusträff vid pingst (pinse på danska) nästa år, Träffen är tänkt att vara över tre dagar, alltså med två övernattningar. Vägen till och från träffen kan vi erbjuda som gemensam tur från Helsingborg med ledsagare och även från Sydskåne för dem som kommer därifrån. Får vi flera anmälningar från exempelvis södra Halland, så lägger vi en rutt från det hållet också! Ankomst till Gundrastorp under tidig eftermiddag. Givetvis är man lika välkommen om man kör sin egen väg till träffen! Väl framme i Göinge finns det gott om fina Nimbusvägar och gott om besöksmål. Den dansk-svenska historien har lämnat många spår i landskapet och kombinationen av skogsmark, odlade gläntor och kuperad terräng garanterar fina körupplevelser. Dag två blir det en drygt 100 kilometer lång gemensam tur med historietema, det blir lite snapphanar och en del ärkebiskop Absalon samt två nypor förhistoria. Förhållandet att man bodde långt från makten i Köpenhamn och nära en länge odefinierad gräns i vidsträckta skogsmarker mot Sverige, gjorde att man blev självständig och kanske något stursk. Detta återspeglas också i att man oftast bodde i ensamliggande gårdar och att byarna var små. Vid de återkommande krigen mellan de två länderna var det naturligtvis gränsbygderna som drabbades mest och hårdast av genommarscher och därmed följande plundring av såväl vän som fiende. Bland de många hantverken som förekom i gränsskogarna var gevärssmidet särskilt berömt. Göingebössan, ett finkalibrigt vapen med snapplås och räfflad pipa var ett mycket effektivt vapen för sin tid, 1600-talet. Men egenskapen av gränsområde gjorde också att makten i form av både kungamakt och kyrka var intresserad av Göinge, från den tidiga medeltiden och framåt. Man ville ha ett gränsskydd och anlade borgar vid vägarna nära gränsen, kyrkor byggdes och skatteuppbördscentra etablerades i anslutning till borgar och fasta hus. Den viktiga hanteringen av ved, tjära och järn ville man kontrollera. Kärnan i organisationen är Ole Artved och Lasse Wallin och träffplatsen Gundrastorp vid Vittsjö. Fina turer till och från träffen, en gemensam tur den andra dagen och trevlig samvaro, hoppas vi kunna erbjuda. Vägarna i Göinge räcker till många års träffar! Mera information kommer efterhand. Ett sätt att förbereda sig är att läsa Danmark i Skåne av Palle Lauring, finns på antikvariat! VÄLKOMNA TILL GÖINGE! Gumlösa tegelkyrka, invigd av Absalon Teckning av Jacob Kornerup

23 Användes Nimbus av den svenska trafikpolisen? Rune Lundström Artikeln har varit införd i Nimbus tidende, Danmarks Nimbus Tourings tidning, nummer 32 i juni 1983, men då översatt till danska. Med tillstånd av författaren och den danska klubben återges här artikeln i sin ursprungliga språkdräkt. Arne Berglund och en dansk polis. Ja, vi har ju den bekanta bilden där en svensk och en dansk trafikpolis skakar hand, och den svenske trafikpolisen sitter bevisligen på en polisutrustad, svenskregistrerad Nimbus. Och kameran ljuger inte, påstås det. Men hur var det nu med den saken? Har Nimbus verkligen använts av svenska trafikpolisen? Vid ett av många trevliga samtal med nr.42, Knud Jørgensen, frågade Knud mig om jag kände till något om detta. Vi var överens om att det i så fall borde vara i södra Sverige som polisen kunde ha inspirerats av danska kollegor att skaffa Nimbus. Men, fastän född, uppvuxen och alltid bosatt i Skåne kan jag ej erinra mig att jag någonsin sett en svensk polis på en Nimbus. Polismotorcyklar på 50- talet var något ovanligt, och jag borde komma ihåg om jag som motorcykelintresserad yngling vid den tiden sett svensk polis på en i Sverige så ovanlig motorcykel som Nimbus. Engelska fabrikat, och BMW, men inte Nimbus. Nåväl, frågan föll i glömska tills Knud vid genomgången av fabrikens arkiv fann fotona med den svenske trafikpolisen på Nimbus. Saken fördes på tal igen. Vi kom överens om att jag skulle forska lite i ämnet svensk trafikpolis och Nimbus. 23

24 Jag fick två olika foton från Knud. Båda med samma polis på samma polismotorcykel. Tydligt registreringsnummer, K 46. De gamla länsbokstäverna är sedan många år avskaffade i Sverige men K stod på sin tid för Blekinge län, alltså Skånes östliga grannlandskap. Från fordonsregistret i Blekinge län fick jag en kopia på besiktningsinstrumentet för mc K 46. Och mycket riktigt, det avsåg en polis-mc, Nimbus 1954, med radioanläggning. Registrerad den 18/ på Polisverket, Karlskrona och den 8/ överförd på Rikspolisstyrelsen i Stockholm. Så var det alltså konstaterat att svenska polisen använde Nimbus. Åtminstone en Nimbus. Var det bara denna enda Nimbus eller var det fler? Den handskakande polisen på K 46 borde ju veta besked. Jag sporde en vänlig dam i telefonväxeln hos polisen i Karlskrona om hon kunde koppla mig till någon polis av sådan årgång, att han kunde tänkas ha kört polis-mc på 50-talet. Jodå inga problem för en serviceinriktad telefonist. Mannen jag blev kopplad till var visserligen ej den jag sökte, men han visste exakta besked. Nimbusen hade körts av två poliser, av vilka den ene ej längre var i tjänst. Men väl den andre, poliskomissarie Arne Berglund, länstrafikgruppen. Och Arne Berglund berättade för mig hur det låg till med Karlskronas polis-nimbus. Karlskrona hade på 50-talet en framsynt polismästare, som såg till att polisen där tidigt fick två polismotorcyklar. Och det var inte vilka motorcyklar som helst. När man i andra polisdistrikt fick nöja sig med en- eller tvåcylindriga maskiner (om man över huvud taget fick några motorcyklar), ja då fick Arne Berglund och hans kollega två fyrcylindriga maskiner till sitt förfogande. En var av välkänt och ovan nämnt danskt kvalitetsmärke. Den andra (det får även en Nimbus-vän erkänna) av icke mindre välkänt fabrikat, nämligen en Ariel 4 G, alltså en 1000 ccm Square Four. Inga dåliga grejor för en ung mc-polis på 50-talet! Den framsynte polismästaren hette Nils Cederholm och är numera pensionerad länspolischef. När jag ringde upp honom bekräftade han vad jag tyckte mig minnas, nämligen att svenska polisens fordonspark under första hälften av 50-talet var mycket blygsam. De polismotorcyklar som fanns var säkert lätt räknade. Han var emellertid tidigt övertygad om att motorcykeln hade en framtid som polisfordon. Det Arne Berglund på välutrustad Nimbus. fanns många som menade att om polisen skulle ha några motorcyklar skulle det vara som i U.S.A., stora Harley-Davidson. Nils Cederholm var av annan uppfattning och ville ha smidigare fordon. Genom kontakter med danska kollegor hade han tillfälle att studera polismotorcyklar i Köpenhamn. Och så blev den ena av Karlskronas två polismotorcyklar en Nimbus. Nils Cederholm och Arne Berglund åkte över till Danmark och hämtade Nimbusen på fabriken. Ett val som man inte ångrade. Nimbusen gjorde god och trogen tjänst. Genom Nils Cederholms kontakter i Danmark fick Arne Berglund också möjlighet till litet specialutbildning i Danmark för uppgiften som mcpolis på Nimbus. Det blev studiebesök både hos polisen i Köpenhamn och på Nimbusfabriken. Arne Berglund körde omväxlande Nimbus och Ariel Square Four. Gärna Nimbusen i stadstrafik och Arieln vid landsvägspatrullering. Ett eller annat specialuppdrag blev det också. Bl.a. eskorterades dåvarande svenske kungen och drottning Juliana av Holland av Arne Berglund på Nimbus. Men fanns det fler Nimbus i tjänst hos svenska polisen? Jag fick rådet att kontrollera saken med avdelningschefen på rikspolisstyrelsens tekniska byrå i Stockholm, Lars Erik Freeman. Och Lars Erik Freeman visste besked. När svenska polisen förstatligades helt den 1 janu- 24

25 ari 1965 begärde rikspolisstyrelsen in uppgifter om fordonsparken i samtliga polisdistrikt i landet. Det fanns bara en Nimbus, nämligen K 46 hos polisen i Karlskrona. Så var det alltså med den saken. Svenska polisen använde Nimbus. En Nimbus. För vår enda svenska polis-nimbus kan jag dock rapportera ett gott slut. Eller rättare sagt att den fortfarande finns kvar. När staten tog över 1965 beslöt man på rikspolisstyrelsen att på polismuseet i Stockholm bevara två av alla de maskiner, som togs över från de kommunala polisdistrikten. Det blev vår Nimbus och dess kollega från Karlskrona. Därför står Nimbusen i dag i gott fyrcylindrigt sällskap med Ariel Square Four som pensionist på Ulriksdals slott, där polisen har lokaler. Och ett så klokt beslut gläder naturligtvis varje vän av gamla fina motorcyklar. När artikeln skrevs för den danska Nimbus tidende, brukade man ange personernas medlemsnummer i klubben tillsammans med namnet, något man slutat med sedan många år! I nästa nummer av Svenska Nimbus-tidningen hoppas vi kunna återkomma till Karlskronapolisen och deras Nimbus. Det finns en del frågor som det skulle vara intressant att få svar på: hur var den utrustad, hur långt har den gått, vem servade motorcykeln, lade man upp något reservdelsförråd, hur är skicket idag, mm? Det har visat sig att Polismuséet i Stockholm har ett omfattande material om de två motorcyklarna från Karlskrona och så finns det ju de två cyklarna förståss, Arieln och Nimbussen. Lasse Isle of Man 2012, modern racing och en Nimbus Tord Nilsson Många är de DVD som setts om loppen på Isle of Man. Och äntligen i år kunde drömmen förverkligas att se elitracingen på plats. Janne Törnkvist och jag åkte iväg med SMC-resor till ön. Det kändes tryggt att låta SMC sköta bokningar av färjor och boende, vilket gjordes med den äran. vårt Home-stay, en vänlig dam som hyr ut större delen av sitt hus under TT-veckorna. Vi är sex SMC-are som bor ihop där. Totalt var det tjugofem i gänget. Cirka 115 mil har vi kört på väg ner och nästan allt på motorväg. Så här i efterhand vet vi att det finns utrymme för egna initiativ och ändå hinna med. Quarter Bridge strax efter start. Kvällen den 29 maj bar det iväg med Stena Line från Göteborg till Kiel. Nästa morgon transportsträcka till Hoek van Holland och färja till Harwich på natten. Morgon två transportkörning till Heysham där så den sista, ganska korta färjeturen mot resmålet avgår från. Kl anländer vi till Isle of Man och kör till Tords och Jannes cyklar. Det blir en lugn dag, tittar på träning och rekar. Nästa dag, lördag börjar racen. När det är race så stängs banan av för all trafik en timme innan och en god stund efter. Kanske två race och någon träning betyder minst fem timmar, sen är det mer regel än undantag med förseningar på grund av olyckor eller väder. 25

26 Sidovagnsekipaget är fångat vid Onchan i utkanten av Douglas. Här är det ungefär en minut kvar till mållinjen. Darryl Rayner och Matthew Johnston kör en Shelbourne Honda 600, det syns väl! Just vädret var på sitt mest brittiska humör, med varannandagsstuk så turligt nog var tävlingsdagarna de torraste. UTOM sista tävlingsdagen då allt ställdes in och sköts på till dagen efter. Skapligt väder efter lunch men trots det ställdes Senior-TT in för första gången sedan kriget. Detta var en stor besvikelse för oss alla. En dag står vi och tittar vid Bray Hill. Strax efter starten hör jag ett bekant ljud men som inte hör hemma i detta sammanhang. Vänder mig om och helt riktigt: en Nimbus. Det är Mats Andersson som med sin son på en modernare hoj besöker TT-veckan. Det var en upplevelse att se dessa tävlingar, att trampa racinghistorisk mark och kanske det var i grevens tid. Värdinnan berättade för oss att öns befolkning inte är helt positiva till tävlingarna, det är kanske fifty-fifty, mycket beroende på låsningen med avstängda vägar. Trist om man inte bor och jobbar på samma sida av avspärrningarna. En skitsak tycker vi, bara att göra en planskild korsning, men si detta är England och allt är inte så enkelt där. Vi har mycket kvar att se och uppleva på ön och hoppas verkligen att vi kan komma tillbaka och se tävlingarna fler gånger. Depå med tankställen 26

27 Puben Cregg-ny-baa vid slutet av Mountain Corse, 34 kilometer(!) efter start. En moderniserad Vincent HRD, tusenkubikare! Yamaha och Nimbus 1939 sport. 27

28 Kalender 2012 och lite september Uppvisningskörning i Köpenhamn enligt följande inbjudan. Paradekørsel på Frederiksberg I København/Frederiksberg afholdes kulturdagene, Golden Days, i år på Frederiksberg og med temaet firmaer på Frederiksberg i halvtresserne. I den forbindelse er Nødebo Nimbus Klub blevet spurgt om at stille op til dagen Den 15. september Dagen forventes at forløbe således, at vi møder med vore Nimbusser ved det gamle fabriksområde på Peter Bangsvej, hvor vi så stiller op til en paradekørsel. Der køres til Frederiksberg Runddel hvor vi igen stiller op for at fortælle om vores Nimbusser og fabrikationen. Grunden til dette opråb er, at vi i Nødebo Nimbus Klub ikke er mange medlemmer og en sådan paradekørsel skal da gerne se ud af noget, så jo flere vi bliver jo sjovere er det. Alle er velkommen. Undervejs vil vi blive forplejet ligesom de der kommer langvejs fra vil få kompensation til benzin. Vi mødes kl på Peter Bangsvej og det hele forventes at slutte kl Hvis du har lyst til at være med i dette enestående arrangement, må du meget gerne ringe til mig og melde din deltagelse på telefon eller mobil , mail kan også bruges: ahrendt@c.dk På Nødebo Nimbus Klubs vegne: Peter Ahrendt fm. Om du anmäler dig till Peter så anslut gärna till oss andra från Skåne, vi samlas vid sista macken före Öresundsbron det vill säga Shellmacken vid den andra avfarten mot Fosie, vid Sedan kör vi tillsammans till Frederiksberg april 2013 Fladjernstræf vid Sorö på Själland. Starta säsongen med en mycket trevlig träff, anmälan tilmelding@nimbusabc.dk Även här blir vi säkert några stycken från Skåne som kör tillsammans, kom med! Prenumerera på Fladjerns Nyt gör du på fladjernsnyt@nimbusabc.dk Pingst 2013 Göingeträffen för Nimbus. Vi kör för första gången en tredagars träff i norra Skåne. Se artikeln på sidan 20. Anmälan till Ole Artved oartved@gmail.com eller Lasse Wallin, , lasse.wallin@kulturlandskap.se Nimbuslänkar Lars Perssons hemsida liksom verkstädernas kommer vara fasta under denna rubrik, övriga kommer variera ibland. Lars Perssons Nimbus-hemsida. Reservdelar och verkstäder JC Nimbus, John Carlsen Århus Nimbus, Carsten Nielsen Fyns Nimbus Center, Tage Johansen Niels Nielsen`s MC og Cylinderservice Smeden, Ole Nielsen Møllers Nimbusser PH's Nimbus Service, Preben Herskind