Rapportserien. Så kände vi. FoU Västernorrland. En utvärdering om familjehemmens upplevelse av FIA, projektet Fosterbarn I Anknytning

Transkript

1 Rapportserien Så kände vi En utvärdering om familjehemmens upplevelse av FIA, projektet Fosterbarn I Anknytning Författare: Christina Nordkvist Rapport: nr 2004:13 ISBN FoU Västernorrland Kommunförbundet Västernorrland

2 2

3 Förord Ett stort varmt tack till alla de familjehem som ingår i utvärderingen. Utan dem hade utvärderingen inte gått att genomföra. Ett tack också till socialsekreterarna i Söderhamn som levererat fakta om projektet och villigt svarat på mina frågor. Ett tack riktas speciellt till några av mina före detta arbetskamrater som delat med sig av sin kunskap och sina erfarenheter från familjehemsvård. Jag vill också tacka min syster Anna-Lena som uppmuntrat mig när det varit motigt och kommit med värdefull kritik på mitt sätt att uttrycka mig språkligt. Till sist vill jag tacka min handledare Eva Rönnbäck som tålmodigt svarat på mina frågor och lotsat mig framåt i uppsatsskrivandet. 3

4 Innehåll Sammanfattning 0 1. Inledning 0 Bakgrund 0 Problemets karaktär och studiens inriktning 0 Problemformulering och syfte 0 Några centrala begrepp 0 Utvärderingens disposition 0 2. Metod 0 Val av forskningsdesign 0 Tillvägagångssätt och urval av familjehem 0 Bearbetning av data och analys 0 Metoddiskussion 0 3. Projektet FIA, Fosterbarn i anknytning 0 Inledning 0 Projektets bakgrund 0 Projektet FIA 0 Metod och arbetssätt 0 Umgängets omfattning vid projektets slut 0 Socialsekreterarnas slutsatser och egna reflektioner 0 4. Att arbeta som familjehem 0 Inledning 0 Vad är ett familjehem 0 Riktlinjer för familjehemsvård 0 Rekrytering av familjehem 0 Familjehemmens kompetens 0 Vad karakteriserar ett familjehem 0 Motiv till uppdraget 0 Rollen som familjehemsförälder 0 Familjehemmets kontakt med föräldrar och släktingar 0 Stöd till familjehemmen 0 5. Några centrala utgångspunkter 0 Förändringsarbete 0 Kommunikation 0 Teambildning 0 Makt 0 Barns upplevelser när föräldrarna separerar 0 Sammanfattning av utvärderingens teoretiska ram kapitel 4 och Resultatredovisning 0 4

5 Information 0 Delaktighet 0 Förändring 0 Stödet från socialtjänsten 0 Minskad efterfrågan på kontakten med socialtjänsten 0 FIA: s fördelar, nackdelar och förslag till förändring 0 Det allmänna intrycket av FIA 0 7. Analys och diskussion 0 Att presentera en förändring 0 Ju mer vi är tillsammans 0 Inte många förändringar och våra relationer är desamma 0 Familjehemmens upplevelser av kontakten med socialtjänsten 0 Familjehemmens upplevelser av stödet från socialtjänsten 0 Mysteriet med dom saknade noteringslapparna 0 Slutord 0 Referenslista 0 Bilagor 0 Bilaga 1. Introduktionsbrev. 0 Bilaga 2. Telefonintervju med familjehem inom FIA.Fel! Bokmärket är inte definierat. 5

6 Sammanfattning Syftet med denna undersökning var att utifrån familjehemmens perspektiv utvärdera FIA, ett projekt riktat mot familjehemsplacerade barn vars huvudsyfte var att med förändrade arbetsmetoder återupprätta placerade barns relationer med den biologiska familjen och/eller dess nätverk. Utvärderingen har en kvalitativ ansats och baseras på resultatet från 23 telefonintervjuer utifrån ett frågeformulär med öppna svarsalternativ. Frågeställningarna var formade utifrån mitt syfte och vilade på familjehemmens upplevelser av information, delaktighet, förändring och stöd. Jag har funnit att familjehemmen upplever stora brister i informationen om projektet och det nya arbetssättet; att drygt hälften av familjehemmen inte upplever sig delaktiga i FIA; att få familjehem uppmärksammat några förändringar i den egna familjen eller hos barnet som en effekt av FIA; att FIA inte påverkat familjehemmens relation till barnet, föräldrarna och/eller andra viktiga personer eller socialtjänsten och att det finns en hel del brister i stödet till familjehemmen. Min slutsats är att det bör ske en förändring i socialtjänstens förhållningssätt i förhållande till familjehemmen. Det nya arbetssättet stämmer inte med intentionen att arbeta i ett professionellt team. Socialtjänsten bör involvera familjehemmen i projektet och betrakta dem som medarbetare. Socialtjänsten bör även ge familjehemmen information, lyssna till deras synpunkter, ta till sig den kunskap som de har om barnet och stödja dem i arbetet som familjehem. Sökord: familjehem, projekt, upplevelse. 6

7 1. Inledning Bakgrund Redan i början av min utbildning vid Magisterprogrammet stod det klart att jag ville fördjupa mig i frågor som rör barn, föräldrar och familjehem. Av en händelse fick jag tips om en verksamhet i Söderhamns kommun där två erfarna socialsekreterare fått möjlighet att arbeta med ett projekt riktat mot familjehemsplacerade barn. Projektets syfte var att med förändrade arbetsmetoder återupprätta placerade barns relationer med den biologiska familjen och/eller dess nätverk. Genom att beskriva en metod för hur socialtjänsten kan arbeta med placerade barn, deras föräldrar och anhöriga hoppades socialsekreterarna förhindra långa placeringar med avsaknad av kontakt med barnets nätverk. Projektet fick namnet FIA - Fosterbarn i anknytning - och påbörjades i april 1999 och avslutades mars Projektet har därefter övergått till en permanent verksamhet efter projekttidens slut. Problemets karaktär och studiens inriktning I socialstyrelsens rapport 1995:8 Ovisshetens barn sägs att sannolikheten för en återförening mellan barn och föräldrar minskar drastiskt om barnet inte flyttar hem inom de första åren av placeringen. Socialsekreterarna i Söderhamn valde att tro att placeringstiden i sig inte var ett hinder. Deras utgångspunkt baserades i stället på en idé om att socialtjänsten kan påverka placeringstiden genom ett aktivt och målmedvetet arbete. Projektet har utvärderats i en delrapport november 2000 och en slutrapport publicerad i maj Båda i samarbete med X-Fokus (Forskning- och kunskapsutveckling inom socialtjänsten i X-län), Kommunförbundet Gävleborg. Rapporterna fokuserar i huvudsak på barnens situation och familjehemmens roll uppmärksammas minimalt. Med anledning av detta blev jag tillfrågad om att utvärdera FIA utifrån familjehemmens perspektiv. Innan projektet startade hade socialsekreterarna ofta en hög med noteringslappar på sina skrivbord där familjehemmen efterfrågade deras hjälp eller ville diskutera frågor rörande placeringen. Två år senare var situationen en helt annan. Samtalen från familjehemmen hade minskat och kontakten med socialtjänsten efterfrågades inte i samma utsträckning. Vad det är som gör att socialsekreterarna inte efterfrågas i samma utsträckning av familjehemmen var en intressant frågeställning och en anledning till varför socialtjänsten önskade få familjehemmens upplevelser av det förändrade arbetssättet belyst. Målet med min studie är att öka kunskapen om familjehemmens upplevelse av FIA. Kunskap som kan utveckla verksamheten och förhoppningsvis gynna barn, föräldrar, familjehem och socialtjänsten i positiv riktning. Enligt socialsekreterarna är verksamheten den enda i sitt slag och några tidigare studier av familjehemmens upplevelser har inte gjorts. 7

8 Problemformulering och syfte Syftet med denna undersökning är att utifrån familjehemmens perspektiv utvärdera FIA, ett projekt riktat mot familjehemsplacerade barn vars huvudsyfte var att med förändrade arbetsmetoder återupprätta placerade barns relationer med den biologiska familjen och/eller dess nätverk. För att uppnå syftet har jag i samråd med socialsekreterarna i Söderhamn valt några frågeställningar som tar fasta på familjehemmens upplevelser av information, delaktighet, förändring och stöd. Valet av just dessa frågeställningar baseras på en föreställning om informationens betydelse vid förändringsarbete och medarbetares behov av delaktighet och möjlighet att påverka. Det är också intressant att få veta något om projektets förändringspotential och hur familjehemmen upplever stödet från socialtjänsten. Mer om detta återkommer jag till i kapitel 4. Frågeställningarna är:? Vad är familjehemmens upplevelse av informationen om projektet och det nya arbetssättet?? Upplever familjehemmen sig delaktiga i FIA?? Har familjehemmen uppmärksammat några förändringar i den egna familjen eller hos barnet som en effekt av FIA?? Har familjehemmen upplevt att relationen till barnet, föräldrarna eller socialtjänsten förändrats genom FIA?? Hur upplever familjehemmen stödet från socialtjänsten i sitt arbete som familjehem? Några centrala begrepp I boken Socialtjänstens termer och begrepp definierar författarna Bruzelius & Nasenius (1982) följande för utvärderingen centrala begrepp. Familjehemsplacerat barn, familjehem och familjehemsvård. Synonymer till begreppen fosterbarn, fosterhem och fosterbarnsvård, vilket var de begrepp som fanns i lagstiftningen före Socialtjänstlagen och ofta förekommer i dagligt tal. Med familjehemsplacerat barn avses i utvärderingen ett barn som av socialnämnden placerats i ett annat hem än det egna. Med familjehem avses ett hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och 8

9 fostran. Hemmet kan endera vara ett enskilt hem eller ett hem för vård och boende. Familjehemsvård är den sammanfattande beteckningen för den vård som ordnas av socialnämnden i annat hem än det egna antingen den har åstadkommits på frivillig väg eller med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) eller lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Utvärderingens disposition? I kapitel 1 Inledning har jag presenterat en bakgrund till mitt val av problemområde och introducerat läsaren i problemets karaktär och studiens inriktning. I kapitlet finns även utvärderingens syfte, frågeställningar och några centrala begrepp. Utvärderingens övriga kapitel innehåller följande:? Kapitel 2 Metod innehåller mitt val av forskningsdesign, urval av familjehem och hur jag gått tillväga för att undersöka och analysera familjehemmens upplevelse av FIA. Kapitlet avslutas med en metoddiskussion.? Kapitel 3 Projektet FIA, Fosterbarn i anknytning ger en beskrivning av projektet och sättet att arbeta. Kapitlet innehåller också en redovisning om umgängets omfattning vid projektets slut samt kort om socialsekreterarnas slutsatser och reflektioner.? Kapitel 4 Att arbeta som familjehem innehåller grundläggande fakta om familjehem och aktuell lagstiftning. Kapitlet ger också en beskrivning av den forskning som finns inom området.? Kapitel 5 Några centrala utgångspunkter belyser centrala teorier och avslutas med en sammanfattning av utvärderingens teoretiska ram.? Kapitel 6 Resultatredovisning presenterar de svar jag fått vid intervjuerna. Resultaten redovisas i sammanfattad form och kompletteras med citat.? Kapitel 7 Analys och diskussion analyserar, diskuterar och knyter ihop utvärderingens resultat med hjälp av utvärderingens frågeställningar, begrepp och teorier. 9

10 2. Metod Val av forskningsdesign Denna undersökning är en utvärdering av FIA utifrån familjehemmens perspektiv. Att utvärdera socialt arbete och lära av erfarenheten är ett område under stark utveckling. I det dagliga arbetet kan resultatet av en utvärdering betyda ett lyft för individer, grupper och organisationer. Likaväl som resultatet kan leda till att verksamheter läggs ner och rådande metoder förkastas. I sin bok Utvärdering - mer än metod (1999) skriver Ove Karlsson att en formell utvärdering kännetecknas av att man värderar något på ett systematiskt och genomtänkt sätt. Utvärderaren följer vissa metoder och försöker hålla kontroll på olika steg i bedömningsarbetet. Följande definition av begreppet utvärdering är hämtad från Karlssons bok och har sitt ursprung i ett material från Statistiska centralbyrån: Utvärdering är en systematisk genomförd undersökning av värdet eller förtjänsterna hos ett givet föremål/aktivitet, som kan vara exempelvis ett åtgärdsprogram ett projekt eller en produkt (s 15). Andra definitioner av begreppet utvärdering presenterade vid en föreläsning är: En noggrann efterhandsbedömning av genomförande, prestationer och utfall i offentlig politik, vilken avses spela en roll i praktiska handlingar (Vedung). Att utvärdera innebär att beskriva och belägga vad som faktiskt sker i en verksamhet och vilka samband som råder mellan förutsättningar och resultat / / också att explicit bedöma och jämföra olika insatser och resultat med hänvisning till / / vad som anses vara bra eller dåligt och vilka förändringar i verksamheten som bör eftersträvas (Morén). Björn Blom (föreläsning 8 januari, 2000) Umeå universitet. Magisterprogrammet i Socialt Arbete. Enligt Karlsson kan utvärderingen ha olika syften beroende på vems intressen den ska tillgodose. Utvärderingen kan till exempel syfta till att kontrollera och ge beslutsunderlag, främja och förbättra, kunskapsutveckla och kritiskt granska. I detta fall är utvärderingen ett samarbete mellan forskare och socialtjänst för att förbättra, utveckla och kritiskt granska projektet FIA utifrån familjehemmens perspektiv. Till gruppen intressenter av utvärderingen vill jag räkna upp alla som på något sätt är berörda av FIA, till exempel barn, föräldrar, nätverk, socialtjänst, beslutsfattare och sist men inte minst familjehemmen. I övrigt har min utvärdering en kvalitativ ansats. En ansats som enligt Malterud (1998) lämpar sig för beskrivning och analys av karaktärsdrag och egenskaper hos dem som ska studeras. Jag kan med hjälp av denna ansats få veta mera om familjehemmens erfarenheter, upplevelser, tankar, förväntningar, motiv och attityder. Jag kan också leta efter innebörd, betydelse och nyanser i händelser och beteende och jag kan få större förståelse för varför familjehemmen handlar som de gör. 10

11 Tillvägagångssätt och urval av familjehem För att orientera mig i ämnet och ta del av tidigare forskning började jag mitt arbete med att ta del av vad som skrivits i ämnet. I samarbete med socialsekreterarna i Söderhamn bestämde jag mig för vad jag ville veta och konstruerade några relevanta frågeställningar. Vid själva datainsamlingen valde jag att använda mig av ett frågeformulär med öppna svarsalternativ. Enligt Halvorsen (1992) är fördelen med öppna frågor att intervjun liknar ett vanligt samtal och intervjuaren väljer formuleringar och ord som inte är främmande för den intervjuade. De öppna frågorna ger också en ökad möjlighet för intervjuaren att upptäcka om intervjupersonen inte förstått frågan. Med hänsyn till den tid jag hade till förfogande och andra praktiska aspekter valde jag att intervjua familjehemmen via telefon. Enligt Dahmström (2000) är telefonintervjuer ett snabbt och billigt sätt att samla in information. I sin bok Från datainsamling till rapport refererar Dahmström till Bergman och Wärneryd (1982) vilka menar att det viktigaste ur kvalitetssynpunkt inte är valet av datainsamlingsmetod, utan hur väl man utnyttjar möjligheterna med den metod man valt. För att pröva om frågorna var förståeliga bad jag en socialsekreterare med erfarenhet av familjehemsvård sedan 1963 och en läkarsekreterare utan erfarenhet av ämnet att kommentera frågeställningarna. Efter vissa justeringar kom det slutliga frågeformuläret att innehålla 16 frågor. Frågorna var formade utifrån mitt syfte och vilade på fyra centrala teman: information, delaktighet, förändring och stöd. När projektet startade omfattades det av 25 familjehem (23 enskilda hem och 2 hem för vård eller boende) och jag bestämde mig för att intervjua samtliga. Socialsekreterarna ombads att informera familjehemmen om utvärderingen och värdet av deras deltagande konfirmerades av verksamhetens ledning. Av socialsekreterarna fick jag en förteckning med familjehemmens namn, adress och telefonnummer. I god tid före intervjun fick varje familjehem ett introduktionsbrev (Bilaga 1. Introduktionsbrev) tillsammans med en kopia av mina frågeställningar (Bilaga 2. Telefonintervju med familjehem inom FIA). Brevet innehöll en beskrivning av utvärderingens syfte, intervjun samt vad resultaten tänkt leda till. Då båda familjehemsföräldrarna (med undantag från 4 enskilda hem med 1 familjehemsförälder) av praktiska skäl inte kunde tala i telefonen samtidigt fick familjehemmen på så sätt en möjlighet att tänka igenom sin medverkan och diskutera sina svar med varandra innan mitt telefonsamtal. Till min stora glädje valde 23 familjehem (21 enskilda hem och 2 hem för vård eller boende) att delta. Av de två familjehem som avstod från att delta svarade ett att de aldrig medverkar i några undersökningar av princip och det andra familjehemmet lyckades jag inte få någon kontakt med. Varje intervju startade med att jag muntligen repeterade presentationen av mig själv och utvärderingens syfte. Familjehemmen garanterades fullständig anonymitet och jag betonade att deltagandet var frivilligt. Så gott som samtliga familjehem var positivt inställda till intervjun och intervjuerna tog mellan 15 och 60 minuter. Tillsammans gick vi igenom fråga för fråga och familjehemmen fick en stor frihet att berätta om sina upplevelser. I det fall det var nödvändigt specificerade jag frågan och bad dem utveckla svaret. Familjehemmens svar noterades i frågeformuläret och efter intervjun kontrollerade jag att anteckningarna stämde med deras uppfattning. 11

12 Bearbetning av data och analys När samtliga intervjuer var klara läste jag noggrant igenom dem ett flertal gånger för att bekanta mig med materialet. Genom att radera frågeformulärets nummer var det inte längre möjligt att veta vilket familjehem som svarat vad. För att lättare få en överblick skrev jag ut varje fråga på ett separat papper och antecknade alla svar i ordningsföljd från 1 till 23. För att ytterligare tydliggöra familjehemmens upplevelser konstruerade jag en lathund. I lathunden antecknade jag familjehemmets svar och registrerade hur många gånger en gemensam upplevelse, olikhet, utmärkande faktor eller mönster förekommit i mina intervjuer. I min analys har jag även här valt att utgå från en kvalitativ ansats. En ansatsform som kräver att materialet sammanfattats till text på ett tillgängligt och hanterbart sätt. Genom analysen ska sedan materialet leda fram till nya beskrivningar och begrepp som kan förmedlas till andra (Malterud, 1998). Metoddiskussion Vid alla typer av undersökningar är det viktigt att kritiskt granska svaren för att avgöra hur exakt den information är som man fått fram. Enligt Bell (2000) är reliabilitet eller tillförlitlighet ett mått på hur pålitlig forskarens resultat är. Validitet eller giltighet är ett mått på om en fråga mäter eller beskriver det man vill att den ska mäta eller beskriva. Om en undersökning inte är reliabel, saknar den validitet. Det betyder i sin tur att bara för att reliabiliteten är hög är det inte givet att validiteten också är hög. En undersökning kan komma fram till samma svar vid olika tillfällen utan att den för den skull mäter vad man avsåg mäta. När man undersöker personers upplevelse av till exempel en verksamhet är det viktigt att beakta en rad faktorer som kan påverka svaren. Om detta resonemang relateras till FIA kan följande frågor bli relevanta: Har familjehemmen nyligen varit med om något som kan påverka deras inställning till verksamheten? Kan familjehemmen förledas att svara på ett sätt som de tror är det rätta? Minns familjehemmen vad de upplevt långt tidigare än intervjun? Vad lägger familjehemmen in i sina beskrivningar av upplevelsen och vilken betydelse har det för svaret? Men även jag som intervjuare kan påverka svaren. Vilka erfarenheter har jag av familjehemsvård? Vilka förväntningar har jag på resultaten? Vad hade varit annorlunda för en forskare med ett annat bagage? Vid mina intervjuer har jag upplevt familjehemmen som ärliga och uppriktiga i sina svar. De har verkat trygga med situationen och inte visat några tecken på rädsla för att deras svar ska försämra deras förhållande till berörda parter. Trots att jag missade ansiktsintryck och kroppshållning hos intervjupersonerna och kommunikationen mellan familjehemsföräldrarna har jag ändå bedömt att svaren gav en trovärdig bild av deras upplevelse av projektet. Min förförståelse, det vill säga vad jag bär med mig av erfarenheter från 15 yrkesverksamma år inom socialt arbete med inriktning mot barn- och familj har säkerligen påverkat forskningsprocessen. Emellertid har min strävan varit att inta forskarens perspektiv utan att färgas alltför mycket av socialsekreterarrollen. Enligt Malterud (1998) innehåller förförståelsen de erfarenheter, hypoteser, ämnesperspektiv och den teoretiska referensram som vi bär med oss under hela forskningsprocessen. Malterud menar att förförståelse är 12

13 ofrånkomlig och kan vara till nytta och ge styrka och näring om forskaren bara har ett aktivt och medvetet förhållningssätt. Under flera intervjuer visade det sig att familjehemmen hade ett stort behov av att ställa frågor om uppdraget och familjehemsvård i allmänhet. Det var inte heller alla familjehem som kände till projektet eller det nya arbetssättet. I det läget valde jag att berätta om projektet och informera utifrån mina erfarenheter av familjehemsvård i allmänhet. Om detta har påverkat utvärderingen kan jag inte svara på men i den situationen kändes valet att informera naturligt. 13

14 3. Projektet FIA, Fosterbarn i anknytning Inledning Första gången jag kom i kontakt med FIA var i december I februari 2002 besökte jag verksamheten tillsammans med min handledare. Arbetets utformning presenterades av initiativtagarna och jag tittade mig omkring i lägenheten där verksamheten bedrivs. Under tiden som jag arbetat med min uppsats har jag tagit del av socialsekreterarnas rapporter och vi har talats vid i telefon. Jag har också deltagit vid en konferens i Bollnäs där verksamheten presenterades av socialsekreterarna. Projektets bakgrund År 1998 konstaterade Socialnämnden i Söderhamns kommun att de hade 51 placerade barn och ungdomar, varav 33 placeringar hade varit pågående i mer än fem år. De kunde också konstatera att det var den högsta siffran bland kommunerna i Gävleborgs län. Vid socialförvaltningens omorganisation i oktober 1998 kom ansvaret för kommunens alla placerade barn och ungdomar att tilldelas två socialsekreterare. I det dagliga arbetet kom socialsekreterarna de placerade barnens utsatta livssituation väldigt nära och tanken på att göra något mer tog form. Projektet FIA I april 1999 startade projektet FIA. Ett projekt riktat mot familjehemsplacerade barn genomsyrat av barnperspektivet och ett positivt synsätt på människors förmåga till förändring. Projektets syfte var att med förändrade arbetsmetoder återupprätta placerade barns relationer med den biologiska familjen och/eller dess nätverk. Genom att beskriva en metod för hur socialtjänsten kan arbeta med placerade barn, deras föräldrar och anhöriga var målet att förhindra långa placeringar utan någon kontakt med det egna nätverket. Socialsekreterarna i Söderhamn ville gärna tro att resultatet av projektet skulle resultera i stärkta och återupprättade släktband, och i förlängningen möjligen en återförening med föräldrarna. För några barn kanske det skulle innebära ett beslut om vårdnadsöverflyttning och en garanterad uppväxt i familjehemmet. Projekttiden beräknades till två år och kom att omfatta 34 barn och ungdomar (18 pojkar och 16 flickor) där placeringstiden varit pågående i mer än tre år. Av de 34 barnen var 32 barn 7-18 år och två barn yngre än 7 år. Den genomsnittliga placeringstiden uppgick till 8,7 år. När projektet startade var en tredjedel placerade enligt Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och två tredjedelar enligt Socialtjänstlagen (SoL). Antalet föräldrar som omfattades av projektet uppgick till 48 stycken. I några ärenden var en eller båda föräldrarna avlidna och i ett par ärenden hade inte faderskapet varit möjligt att fastställa. Projektet omfattade även 49 familjehemsföräldrar (25 familjehem). 14

15 När projektet startade ägnade socialsekreterarna en stor del av sin tid till att planera och strukturera det fortsatta arbetet. En viktig fråga var vilken av målgrupperna barn, föräldrar och familjehem som man skulle börja arbeta med. Efter en analys av olika konsekvenser beroende på vilken grupp man valde bestämde de sig för att börja arbetet med barnen. Att inte prioritera familjehemmen har varit ett medvetet val och grundar sig på socialsekreterarnas inställning att barnen i första hand är deras uppdragsgivare och att det är barnens behov och önskemål som är grunden för arbetet. När det gäller samarbetet med familjehemmen kan socialsekreterarna konstatera att de är den grupp som de har störst svårigheter med. Familjehemmen anser till exempel att de inte får den tid av socialsekreterarna de varit vana att få och de känner sig inte delaktiga. Socialsekreterarna utformade en prioriteringsordning och delade in barnen i tre grupper. Grupp I bestod av barn med förutsättningar för ett utökat och/eller förstärkt umgänge. I denna grupp ingick även barn med tecken på att anknytningen/situationen i familjehemmet inte var bra. Föräldrarna levde under någorlunda stabila förhållanden och de hade förmodligen vilja och förmåga till ett utökat umgänge. Grupp II bestod av barn med ett behov av utökat umgänge men där det fanns frågetecken om föräldrarnas förmåga och sociala situation. Grupp III bestod av barn där anledningen till placeringen inte hade förändrats. I några ärenden fanns också ett behov av skydd för barnen. Av den anledningen bedömde socialsekreterarna möjligheten till ett utökat umgänge som små men att det kunde komma tillstånd under vissa förutsättningar. Metod och arbetssätt För att skapa en trivsam och mer hemlik miljö hyrde socialtjänsten en lägenhet i centrala Söderhamn. Lägenheten var ett sätt att markera en nystart och skapa gynnsamma förutsättningar för det fortsatta arbetet. Av erfarenhet visste socialsekreterarna att många föräldrar till placerade barn ofta bär på negativa känslor mot socialtjänstens kontorslokaler. I lägenheten har socialsekreterarna sina arbetsplatser. Där hålls samtal i olika konstellationer och socialsekreterarna kan observera relationen mellan och förmågan hos olika parter. Lägenheten möjliggör också umgänge på en neutral plats och där finns övernattningsmöjligheter. Socialsekreterarna har inriktat sig på att förstärka det positiva och de strävar efter ett mer lösningsinriktat arbetssätt. Allt arbete utgår från barnets behov och föräldrarnas förmåga. Det praktiska arbetet består av enskilda samtal med barn, föräldrar, nätverk, familjehem eller andra vårdgivare, men det kan också bestå av samtal i olika konstellationer. Viktiga tekniker i arbetet är till exempel att rita nätverkskartor 1, samtala med hjälp av Emmadockor 2 och tillvarata familjens resurser via Familjerådslag 3. Det viktigaste verktyget i det vardagliga arbetet är ändå enligt socialsekreterarna lägenheten, kaffekoppen och de själva. 1 En modell där betydelsefulla personer placeras i olika sektorer utifrån ett känslomässigt avstånd från sig själv. 2 En metod utvecklad av leg. Psykolog och psykoterapeut Emma Antonsson att samtala med barn med hjälp av trädockor i syfte att illustrera hur ett familjesystem kan se ut eller en händelse. 3 En modell med utgångspunk från den nyzeeländska utrednings- och beslutsmodellen Family Group Conference i syfte att tillvarata den utvidgade familjens resurser vid utformning av insatser när barn far illa. 15

16 I mars 2000 bildades en referensgrupp bestående av fyra representanter: ett familjehem från en annan kommun, biologisk förälder som tidigare haft ett placerat barn, ett vuxet före detta placerat barn från en annan kommun och överläkare vid barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Söderhamn och Hudiksvall. Gruppens syfte har varit att få verksamheten belyst i olika perspektiv och ge feedback på socialsekreterarnas reflektioner. Umgängets omfattning vid projektets slut Projektet omfattade sammanlagt 34 barn. Av de 34 barnen var det 12 av dem som inte hade något umgänge med föräldrarna eller andra personer ur nätverket när projektet startade. När projektet avslutades hade 7 barn av de 12 som inte haft något umgänge med det egna nätverket fått ett markant förbättrat umgänge med de biologiska föräldrarna eller nätverket (regelbundet minst ett tillfälle per kvartal). För ett barn hade vårdnaden övergått till familjehemmet och för 3 barn hade processen för en vårdnadsöverflyttning till familjehemsföräldrarna startat. För 1 barn var situationen oförändrad på grund av föräldrarnas missbruk och ointresse. Av de kvarvarande 22 barnen som redan hade ett umgänge vid projektets början har umgänget för 10 av dem inte förändrats i någon betydande omfattning. Enligt socialsekreterarna kan det bero på att 5 barn redan haft tillgång till sina föräldrar och annat nätverk och att 5 barn är tonåringar med tydliga önskemål om hur de vill att kontakten med föräldrar och nätverk ska vara. För 11 barn av de 22 har umgänget blivit markant förbättrat. Kvaliteten på umgänget har ökat och umgängestillfällena blivit fler. Nio av dem har fått ett förbättrat umgänget med sin mamma. De andra 2 barnen har återförenats med sina föräldrar och placeringen avslutats. För 1 barn av de 22 har umgänget minskat bit för bit och slutligen upphört under projekttiden. Föräldrarna är aktiva missbrukare och saknar enligt socialsekreterarna motivation att förändra sin livssituation. Socialsekreterarnas slutsatser och egna reflektioner I slutrapporten liknas FIA vid ett socialt spel (s 25) med många beståndsdelar och aktörer. Arbetet har många gånger varit mycket svårt och innehållit komplicerade bedömningar med mångsidiga hänsynstaganden. I projektets delrapport, november 2000 ansåg socialsekreterarna att placeringstiden i sig inte behövde ha någon avgörande betydelse för återupprättande av relationer och i förlängningen även återförening. Under projektets gång har socialsekreterarna emellertid konstaterat att placeringstiden har betydelse och att den påverkar sannolikheten för en återförening. De kan också se att det finns andra viktiga faktorer som påverkar villkoren för såväl möjligheten till återupprättade relationer som återförening. Dessa faktorer är främst barnets ålder vid placeringen, antalet uppehåll som varit under placeringen mellan barn och förälder och den anknytning som finns till familjehemsföräldrarna. När det gäller umgänget mellan barn och föräldrar konstaterar socialsekreterarna att ju yngre barnet varit vid placeringen och ju fler långa uppehåll i kontakten desto svårare blir det för både barn och föräldrar att ta igen den förlorade tiden. Socialsekreterarna anser att det är viktigt att socialtjänsten tar sitt ansvar för att ge föräldrarna stöd i umgängesfrågan och att det inte får gå för lång tid efter placeringen innan stödet sätts in. 16

17 En annan intressant upptäckt under projektet är att socialsekreterarna uppmärksammat skillnader i engagemang både hos barn och hos föräldrar. I socialsekreterarnas material har det visat sig att mammor tenderar att ha ett större engagemang för sina söner i jämförelse med döttrar och en bättre förmåga till ett bra umgänge, även om placeringen pågått under lång tid och barnet placerades i tidig ålder. I dessa ärenden fann socialsekreterarna att pojkarna hade samarbetsvilliga och flexibla familjehem beträffande kontakten med deras mammor. Flickor med liknande bakgrund hade mindre engagerade mammor och ett betydligt mer sporadiskt umgänge med sina mödrar. Flickornas familjehem anses också vara mindre samarbetsvilliga och ha ett oflexibelt förhållningssätt i relationen till föräldrar (mammor). Om detta är en slump eller om könet faktiskt har en betydelse kan socialsekreterarna inte svara på utifrån sitt material men tycker att infallsvinkeln är intressant. Under projektets gång har det visat sig att barnens pappor i det flesta fall inte har någon kontakt med sina barn. Trots upprepade försök att komma i kontakt med de frånvarande papporna har socialsekreterarna i de flesta fall inte lyckats. En förklaring är enligt socialsekreterarna att papporna inte levt tillsammans med barnet och aldrig etablerat en relation. Det kan även vara så att de aldrig efterfrågats som pappa och nu har en alltför lång tid gått. I förhållande till de familjehem som ingått i projektet betonar socialsekreterarna att dessa självklart haft en viktig roll men att de valt att koncentrera sina insatser på barnen och deras nätverk. Att utbildning och förberedelse för uppdraget som familjehem med tydligare fokusering på ursprungsfamiljens betydelse och samarbetet med de biologiska föräldrarna är viktigt har projektet ytterligare bekräftat. I det här kapitlet har jag sammanfattat projektets syfte och resultat. För den som vill läsa mera om projektet och ta del av socialsekreterarnas erfarenheter kan jag varmt rekommendera deras slutrapport FIA, Fosterbarn i anknytning (2001). 17

18 4. Att arbeta som familjehem Inledning Detta kapitel kan sägas ha två syften. Det ena är att få kunskap om vad ett familjehem är och dess förutsättningar. Det andra är att få kunskap om familjehemmen i relation till barnet, föräldrarna och socialtjänsten. Ett självklart moment för att åstadkomma detta var att ta reda på vad som tidigare gjorts och skrivits inom området. Det har emellertid inte alltid varit så lätt att hitta relevant kunskap eftersom den forskning som finns ofta handlar om det placerade barnet och/eller de biologiska föräldrarna och inte primärt om familjehemmen och deras roll och situation. Vad är ett familjehem I Socialtjänstlagens 6 kapitel redogörs för vilka bestämmelser som gäller för vård i familjehem och i hem för vård eller boende. Ett familjehem är enligt 35 Socialtjänstförordningen. Ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad och vars verksamhet inte är sådan att hemmet blir att anse som ett hem för vård eller boende enligt 6 andra stycket. Hem för vård eller boende (HVB) är det sammanfattande begreppet för alla verksamheter där vården bedrivs yrkesmässigt av offentlig eller privat huvudman. För att yrkesmässigt driva ett privat hem för vård eller boende krävs tillstånd av länsstyrelsen och hemmet ska uppfylla vissa kriterier. Före den 1 januari 1998 var alla familjehem med mer än fyra platser, eller hem där vården bedrevs yrkesmässigt hem för vård eller boende. I propositionen 1996/97:124 uttrycker regeringen att det inte längre finns anledning att förvandla kvalificerade familjehem till hem för vård eller boende. Detta då det visat sig att erfarna och duktiga familjehem av olika anledningar valt att inte ansöka om ett tillstånd, vilket i sin tur resulterat i en resursförlust (Y. Berggren, socialkonsulent Länsstyrelsen i Västernorrlands län, personlig kommunikation, 19 november, 2002). Riktlinjer för familjehemsvård Skälen till att ett barn placeras kan vara flera. Ett skäl kan vara föräldrarnas oförmåga att tillgodose barnets behov av omvårdnad, trygghet och god fostran. Ett annat skäl kan vara barnets eget beteende som gör att det utsätter sig själv för en påtaglig risk när det gäller hälsa och utveckling. Placeringen kan ske efter en ansökan från föräldrarna eller med deras samtycke. Placeringen är då frivillig och bygger på stöd enligt socialtjänstlagen (SoL). Om föräldrarna inte samtycker till socialtjänstens förslag till placering ansöker socialnämnden hos länsrätten om vård enligt Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Länsrätten beslutar sedan om barnet ska omhändertas (Thorsen, 1991). 18

19 Enligt 5 kapitlet 6 Socialtjänstlagen får ett barn inte utan socialnämndens medgivande tas emot för stadigvarande vård och fostran i ett hem som inte tillhör någon av föräldrarna eller någon annan person som har vårdnaden om barnet. Lagen kräver att hemmets förmåga och lämplighet att tillgodose det aktuella barnets behov utreds och som ett medgivande anses socialnämndens beslut att bereda barnet vård i det aktuella hemmet. Minst en gång var sjätte månad ska socialnämnden överväga om vården fortfarande behövs, om inte ska vården upphöra alternativt att övergå i en frivillig placering. Socialnämnden är skyldig att alltid upprätta en övergripande vårdplan. Vårdplanen beskriver barnets behov, vårdens målsättning, samt vem som är ansvarig när insatsen ska genomföras. Vårdplanen utgör en bas för samarbetet mellan socialtjänsten, föräldern och andra myndigheter och är en förutsättning för uppföljning av vården. Vårdplanen ska undertecknas av berörda parter vilket inkluderar barn över 15 år. Vårdplanen kan i de flesta fall behöva kompletteras med en behandlingsplan, vilken är en beskrivning av hur insatserna ska genomföras och blir ett konkret verktyg i den löpande vården (Socialtjänstlag SFS 2001:453). För att stärka skyddet för barn i utsatta positioner och minska osäkerheten hos ett placerat barn om vad som gäller för framtiden infördes den 1 juli 2003 ett tillägg i 6 kapitlet 8 SoL och 13 fjärde stycket LVU. Innebörden i den nya bestämmelsen är att när ett barn varit placerat i samma familjehem under tre år ska socialnämnden överväga om det är till barnets bästa att vårdnaden överflyttas till familjehemsföräldrarna enligt 6 kapitlet 8 Föräldrabalken (FB). Rekrytering av familjehem Hur ett familjehem rekryteras och utreds kan se olika ut i olika kommuner. En del barn placeras hos en släkting och familjehemmet är ett så kallat släktingshem. En del familjehem rekryteras och utbildas utifrån PRIDE (Parents Resources Development Education) ett kompetensbaserat utbildningsprogram som förbereder, utreder, utvecklar och stödjer familjehem. I utbildningen träffas blivande och godkända familjehem tillsammans med utbildarna för att diskutera vad det innebär att ta hand om ett familjehemsplacerat barn. En del av utbildningen inriktas särskilt på familjehemmets villighet och förmåga att ingå i ett team kring det placerade barnet, något som anses vara en nödvändighet i alla placeringar (Sundell & Thunell, 1997). En del familjehem utbildas utifrån ARENA en förberedande grundutbildning för familjehem utarbetad av Familjehemscenter i Finnspång. Ytterligare en del familjehem utreds med hjälp av Kälvestens familjediagnostiska intervjumetod vilken innebär att socialsekreterarna intervjuar familjehemsföräldrarna och intervjun tolkas av en särskilt utbildad person (G. Silfver, socialsekreterare Sundsvalls kommun, personlig kommunikation, 18 november, 2002). Sundell & Thunell (1997) fann att det var små skillnader mellan de tre familjehemsgrupperna (släktinghem, PRIDE-metoden, Kälvestens intervjumetod) när det gäller barnens utveckling och familjehemmens upplevelse av arbetet som familjehem. Enligt Sundell & Thunell kan en förklaring vara att olika rekryteringsvägar startar samma process och leder fram till medvetna familjehemsföräldrar. En annan förklaring är den att en kort utbildning inte direkt påverkar lämpligheten, utan kompetens och 19

20 omsorgsförmåga kanske är frukten av livserfarenhet och att under lång tid fostrat egna och andras barn. Ytterligare förklaringar kan vara att PRIDE-metoden kanske inte anpassats efter svenska förhållanden och att tidigare inte vetenskapliga utvärderingar möjligen har övervärderat metoden. En sista förklaring är att endast godkända familjehem deltog i studien, det vill säga trygga och mogna föräldrar med självinsikt. Familjehemmens kompetens Det är mycket viktigt att familjehemmet har den kompetens som krävs för uppdraget och det placerade barnet. I en undersökning av familjehemsvården (Sundell & Thunell, 1997) redogör författarna för ett antal områden inom vilka familjehemmen bör ha kompetens: - att vårda och fostra samt på ett adekvat sätt lära barnet hantera känslor. - att möta barnets fysiska, psykiska, kulturella/moraliska och intellektuella utvecklingsbehov. - att bejaka barnets känslor för sin biologiska familj och stödja deras relationer till varandra. - att ge barnen trygga, harmoniska relationer avsedda att bestå livet ut. - att arbeta som medlem i ett professionellt team. Sundell & Thunell tar i sin undersökning upp tre kännetecken på framgångsrika familjehem. För det första att familjehemmet har god erfarenhet av barn, för det andra att familjehemmet har god omsorgsförmåga, och för det tredje att familjehemmet har goda sociala relationer inom den egna familjen. I sin avhandling Fosterfamiljens inre liv (2001) refererar Ingrid Höjer till en undersökning av Eastman som funnit ett antal faktorer av betydelse för hur familjehem lyckas med sitt uppdrag. Dessa faktorer var: Att ha en god relation till socialsekreteraren framförallt i början av placeringen, att familjehemsföräldrarnas relation till barnet med betoning på familjehemsmamma-barn påverkar utfallet av vården, att familjehemsföräldrar som kunde tolerera attityder och värderingar som var olika deras egna hade större chans att lyckas och att det var positivt om familjehemmet klarade av att hantera osäkerhet. Ytterligare faktorer var att kunna dela sig mellan den egna familjen, barnet och socialsekreterarna, att ha en öppen attityd i förhållande till den egna familjen, att ha kunskap om sig själv och sina egna reaktioner, att ha förmåga att sätta barnets behov före sina egna och att verka utifrån ett barnperspektiv. Slutligen att ha en positiv attityd till barnets föräldrar och att barnet och familjehemsföräldrarna hade en liknande socioekonomisk bakgrund. Vad karakteriserar ett familjehem I sin avhandling beskriver Ingrid Höjer (2001) vad hon funnit i tidigare svensk och internationell forskning om vad som karakteriserar ett familjehem. Forskningen visade att det främst är människor ur arbetarklass och lägre mellanklass som blir familjehem. De flesta bor på landet och är äldre än vad föräldrar i allmänhet är när barnen är små. Det är inte heller ovanligt att uppdraget som familjehem kommit till när de egna barnen vuxit upp. De flesta 20

21 familjehemsföräldrar lever i trygga och stabila äktenskap. Makarna har ett gott förhållande till varandra och en vilja till att samarbeta inom familjen. Ett flertal undersökningar har visat att det idealiska familjehemmet tycks vara en kärnfamilj och att kvinnan har en stark ställning i familjen. Familjen har ett traditionellt sätt att organisera sitt vardagsliv, vilket innebär att kvinnan har ansvar för hem och barn och mannen ansvarar för familjens försörjning samt andra saker som sker utom hemmet. Höjer beskriver vidare hur familjehemsföräldrar vanligtvis är personer med ett socialt intresse och en vilja att göra en insats för utsatta medmänniskor. Ett särskilt kännetecken för familjehem är att ha barn som livsplan, det vill säga barn ger mening och är det mest tillfredsställande i livet. Familjehemsföräldrarna har blivit utvalda av socialtjänsten och anses därmed uppfylla de krav som ställs på ett familjehem. Till exempel att familjehemsföräldrarna bedöms vara trygga och stabila personer med resurser att ta emot ett barn som har stora behov. Höjer refererar till Havik som funnit att skilsmässofrekvensen bland familjehemsföräldrar är låg. Något han tolkar såsom att familjehemsföräldrar är mogna personer, vilka reflekterat över sig själva och förhållandet till den andra partnern. Motiv till uppdraget Motiven för att vara familjehem varierar från familjehem till familjehem. Det är viktigt att alla i familjen diskuterar vad uppdraget innebär och hur det kan påverka den egna familjen. Att ha klart för sig vilket motiv man har för uppdraget kan ha en avgörande betydelse för hur man lyckas i sin uppgift. Grovt kan man dela in familjehemmen i två grupper; de familjehem som själva kontaktar socialtjänsten för att anmäla sitt intresse och de familjehem som blir tillfrågade utan att de själva varit aktiva (Sundell & Thunell, 1997). I Ingrid Höjers (2001) litteraturgenomgång av svensk och internationell forskning om vilka motiv som framkommit för att vara familjehem nämns bland annat Kälvestens undersökning där 40 familjehem ombads rangordna bland 15 påståenden till valet att bli familjehem. Undersökningen resulterade i behovet av att göra gott, en insats och att tillfredsställa känslomässiga behov på samma sätt som med biologiska barn visade sig väga tungt inför beslutet. Familjehemmen uppgav också att de familjehemsplacerade barnen fyllde behovet av barn i huset när de egna barnen flyttat hemifrån. Höjer beskriver också hur Börjeson med flera tillfrågat 24 familjehemsföräldrar om motiven. Det vanligaste motivet var att slumpen styrt, familjen hade sett en annons eller fått en förfrågan. Därefter kom svaret att paret ville ha ett barn, på grund av att de egna barnen flyttat hemifrån eller barnlöshet. Andra motiv var att familjen tillfrågats av de biologiska föräldrarna eller ett tydligt religiöst, socialt eller politiskt motiv. Andra motiv som ett flertal kvinnor i en undersökning av Stymme och Sambergs (i Höjer, 2001) uppgav var att anta en utmaning, ge sig i kast med en svår uppgift, mäta sina krafter och se om man klarar av det. I boken De andra föräldrarna (Vinterhed, 1985) redogör författaren för ett antal motiv som påverkat i valet av att bli familjehem. Ett motiv kan vara att uppdraget ses som en form av ekonomisk lösning. Den ekonomiska ersättning som erbjuds i form av arvode och omkostnadsersättning ersätter vanligt lönearbete. Ett annat motiv kan vara av känslomässig art. Familjehemsföräldrar 21

22 ses som emotionella överskottsmänniskor och belönas genom en förstärkt föräldraidentitet. Familjehemsföräldrarna vill vara föräldrar och trivs i föräldrarollen. Ytterligare ett motiv kan vara att familjehemsuppdraget blir ett sätt att kompensera egna brister, misslyckanden och frustrationer. Rollen som familjehemsförälder Att vara familjehemsförälder skiljer sig på flera punkter från det biologiska föräldraskapet. Som familjehemsförälder får man veta att målet med placeringen är att barnet ska återförenas med föräldrarna, men det är svårt att säga hur lång tid det tar. Familjehemsföräldern ställs inför ett psykologiskt faktum att ta barnet till sig och ge det värme och kärlek och samtidigt älska det lagom så att separationen inte blir så svår (Linden, 1984). I boken Byta föräldrar (1982) skriver Gunilla Linden om hur familjehemsföräldrar kan hålla sig tillbaka känslomässigt för att inte konkurrera med den biologiska föräldern. Det är inte heller säkert att barnet väcker så starka känslor hos familjehemsföräldrarna som de hade hoppats på. Andra familjehemsföräldrar älskar barnet som sitt eget och tänker inte på vad som ingår i uppdraget. För dem känns tanken att barnet ska flytta tillbaka till de biologiska föräldrarna lätt som ett hot och det kan vara svårt att se fördelarna med en nära och god kontakt mellan barn, föräldrar och anhöriga. Enligt Linden behöver familjehemmet stöd att balansera och bearbeta sina ofta starka och motstridiga känslor för barnet. Att inte knyta an till barnet kan bottna i att man som familjehemsförälder känner sig främmande för mycket i barnets personlighet och saknar kunskap om dess bakgrund. Barnet liknar inte familjehemsföräldrarna och man kan ha svårt att förstå varför det reagerar som det gör i olika situationer. Vid påfrestningar i familjen är det lätt att slitningarna fokuseras på barnet som inte är invuxet i familjen på samma sätt som de egna barnen. Att älska barnet för mycket kan betyda att man tycker synd om barnet och överbeskyddar det. Barnet kanske inte behandlas på samma sätt som de egna barnen och man tillåter sig inte bli arg om barnet gjort något som det inte får. Familjehemsföräldern kan också överbetona sina kärleksbevis i syfte att tillgodose sina egna behov. Familjehemsföräldern förvandlas till en tiger som vill skydda barnet mot faror och det är lätt att den biologiska föräldern blir en av dem (Linden, 1982). En annan faktor som särskiljer familjehemsföräldern är mandatet att besluta i viktiga frågor som rör barnet. Att barnet placeras i ett familjehem betyder inte med automatik att föräldrarna fråntas vårdnaden. Ingrid Höjer (2001) fann att majoriteten av de intervjuade familjehemsföräldrarna uttryckt en frustration över att inte kunna fatta beslut i frågor som rör de barn de själva tycker att de har ett stort ansvar för. I intervjuerna beskriver familjehemsmammorna hur de hamnar i ett paradoxalt vakuum där de känner ett stort ansvar för det placerade barnet, utan möjlighet att besluta och påverka utformningen av barnets liv. 22

23 Familjehemmets kontakt med föräldrar och släktingar I uppdraget som familjehem ingår att samarbeta med barnets biologiska föräldrar och övriga i nätverk. Familjehemmet ska stimulera till en god och nära kontakt med föräldrar och nätverk och medverka till umgänge. I sin avhandling skriver Ingrid Höjer (2001) att kontakten mellan familjehem och föräldrar kan vara allt från välfungerande, tolerabel eller konfliktfylld. Höjer refererar i sin avhandling till en undersökning av Triseliotis med flera. Triseliotis fann att familjehemsföräldrarna ofta var skötsamma, välstrukturerade och nöjda med sig själva och hur de lyckats forma sina liv. Det var ofta svårigheter i kontakterna mellan familjehemmen och föräldrarna. Enligt Triseliotis är det möjligt att skillnaderna i levnadssätt blir så stora och uppenbara att det i sin tur kan ha ett samband med de svårigheter som uppstår i kontakterna mellan familjehem och föräldrar. I de fall kontakten fungerade bra upplevdes det som positivt att familjehemmet och föräldrarna fått en större förståelse för varandra. Det var också bra för barnet att se familjehem och förälder prata med varandra och samarbeta i frågor som rörde barnet. Höjer fann i sin undersökning att flera av de intervjuade familjehemmen upplevt att kontakten med föräldrarna varit svår att upprätthålla av olika anledningar. I några av dessa ärenden har mor- och farföräldrar blivit viktiga personer som familjehemsföräldrarna etablerat en god relation till. I några ärenden där barnens mammor haft stora missbruksproblem har mor- och farföräldrarna blivit särskilt viktiga för barnen. I några ärenden har mormödrar velat skydda sina barnbarn i tron att kontakten med föräldrarna varit skadlig, vilket inneburit att de har hindrat eller försökt hindra barnen från en kontakt. I intervjuerna finns också flera exempel på hur viktiga släktingarna är för barnen och att familjehemsföräldrarna uppskattat kontakten med dessa. I några ärenden har kontakten med släktingarna inte medfört något positivt. Mor- och farföräldrarna har varit missnöjda med placeringen och kontakten med familjehemmen, vilket i sin tur försämrat familjehemsföräldrarnas relation till barnens föräldrar. Stöd till familjehemmen Enligt 6 kapitlet Socialtjänstlagen är socialnämnden skyldig att ge familjehemmen råd, stöd och annan hjälp som de behöver för att på bästa sätt utföra sitt uppdrag. Det kan till exempel betyda en tät och regelbunden kontakt med socialsekreterarna, möjlighet till handledning från socialtjänsten, avlastning och utbildning (Socialtjänstlagen 2001:453). På öppen intervjufråga vad som varit svårt i rollen som familjehem fann forskarna Sundell & Thunell (1997) i sin undersökning att det familjehemsplacerade barnet inneburit en ökad arbetsbörda, vilket i sin tur lett till en ökad trötthet hos familjehemsföräldrarna. I boken Svikna barn refererar författaren Kari Killén (1991) till en undersökning av Stone & Stone från1983. Undersökningen visade att socialarbetarnas investeringar av tid i samarbetet med familjehemsföräldrarna var den faktor som var starkast förbunden med en lyckad placering. I boken vill författaren betona att familjehemmen inte söker hjälp för sina personliga problem utan behovet av stöd är förbundet med uppdraget. Ett annat sätt att byta erfarenheter och stödja varandra i rollen som familjehemsförälder kan vara att familjehemmet engageras i någon av de intresseorganisationer som finns i landet till exempel Familjehemmens 23