Yvonne Sjöblom, Stockholms universitet Ingrid Höjer, Göteborgs universitet

Transkript

1 universitet Ingrid Höjer,

2 Det stora problemet med familjehemsvården är att den inte ses som en permanent lösning på ett barns problem, och att den inte fungerar som en sådan. På många sätt är familjehemsvårdens Akilleshäl inte vad som händer medan placeringen pågår, utan vad som händer efteråt Ian Sinclair et al 2005

3 Under tiden mellan 18 och 25 då skapar de flesta ungdomar sitt eget liv De beslut som ungdomar då fattar kan bli avgörande för hur livet kommer att gestalta sig Ett gott stöd under denna tid är därför av stor betydelse

4 Det svenska välfärdssystemet är inriktat på stöd till familjen fast med inslag av barnskydd ( Family service orientation child protection) Familjestödsprincip socialarbetare har hög diskretion samarbetsallians mellan familj och socialtjänst Barn och ungdomar blir osynliga kopplade till familj

5 Över hela västvärlden - ungdomstiden förlängs Längre utbildningstid - mindre tillgång till arbete direkt efter skolan Svår bostadssituation för ungdomar Ungdomar bor kvar hemma i större utsträckning - ökat beroende av föräldrar Medför en ännu mera utsatt situation för de ungdomar som varit placerade i dygnsvård Föga uppmärksamhet mot betydelsen av familjenätverk

6 Ungdomstiden har inte bara förlängts, utan också blivit mera varierad Övergången till vuxenliv kan vara ett fram-ochtillbaka tillstånd -växlar mellan perioder av självständighet och beroende Gör det svårare för unga människor att bestämma sig för om de är unga eller vuxna

7 Från vård till vuxenliv Intervjuer med 16 ungdomar vid två tillfällen med ca års mellanrum Intervjuer med föräldrar (8), fosterföräldrar (8), HVB-personal (8), familjehemssekreterare (5) och socialsekreterare (15) (Finansierat av Stiftelsen Allmänna Barnhuset) Livet efter vården Telefonintervjuer med 111 chefer i Stockholms län och Västra Götaland Telefonintervjuer med ca 60 ungdomar Finansierat av Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap (FAS)

8 81 % kvinnor 19 % män 89 % var socionomer 11 % jämförbar universitetsutbildning 51 % hade mer än 21 års yrkeserfarenhet 43 % hade varit chefer 0 2 år. Bara 4 av de intervjuade hade varit chefer i mer än 15 år

9 Antal som lämnar vården inom ett år Fler än 25 Procent

10 Mellan procent av cheferna uppger att de köper privata stödinsatser för alla typer av stöd för ungdomar som lämnar vården Hur påverkar detta innehåll och kvalitet? Möjlighet att påverka?

11 Särskilda tjänster riktade mot ungdomar som lämnar vården 11 % Särskilda policydokument - 5 % Har frågan om eftervård diskuterats i socialnämnden? 24 % svarar ja Har ändringen i lagen som kom 2008 diskuterats i socialnämnden? 49% ja -51% nej Bara 6 % hade någon information om vart ungdomarna tog vägen efter att de lämnat en placering

12 88 % svarar att stöd till unga som lämnar vården är högt, eller mycket högt, prioriterat i deras kommun MEN Inga särskilda rutiner 75 % Någon form av organiserad planering 11 % Specifika rutiner 14 %

13 Vårdplanen ses som ett viktigt dokument målen skall vara nådda Vilka är då delaktiga i vårdplanen? Hur delaktiga är ungdomarna? Vem avgör när målen är nådda? Skillnad på familjehemsplaceringar och HVBplaceringar Mer planerade avslut av HVB-placeringar Mer ansvar läggs på fosterföräldrar vid avslut

14

15 Cheferna nämner frekventa intressekonflikter mellan olika aktörer Inom kommunen (EX: Vuxengrupp ungdomsgrupp Mellan andra verksamheter (BUP, skola, vuxenpsyk.) Mellan olika kommuner (placerande, mottagande) Mellan socialtjänst och fosterföräldrar/hvb Mellan socialtjänst och föräldrar Ungdomarna själva tillskrivs stort ansvar Cheferna tycker att socialarbetarna har stort ansvar Efterlyser också mera samarbete mellan olika aktörer övergångsfasen ses som komplex

16 Ett familjeorienterat perspektiv Föräldrar behåller vårdnaden vid en placering Syftet med placeringen är barns återförening med föräldrarna Fosterföräldrar är komplementföräldrar - inte ersättningsföräldrar Cheferna utgår i många fall från att fosterföräldrarna skall fortsätta ta ansvar efter placeringens upphörande som biologiska föräldrar utan ett formellt uppdrag eller ekonomisk ersättning

17 min pappa då har nog med sitt eget och är absolut inte rätt person att hjälpa. Så man står ganska hjälplös ändå. Man vet inte riktigt.man sätter sig i en konstig situation. När man har sitt avslutningsmöte så säger dom kanske att ja nu är inte det dina föräldrar längre. - Nähä!..Liksom jag har ändå bott där i fem år och så har dom sagt till att dom här ska vara dina föräldrar och helt plötsligt efter fem år när jag är redo att klara mig själv: ja men det är inte dina föräldrar längre. Föräldrar är väl föräldrar även ifall man bor där eller inte?

18 Att få boendet ordnat Arbete Försörjning En önskan om att vara som alla andra Man var medveten om avsaknad av stöd från familj/nätverk Endast 10 nämnde skola/utbildning i kommentarerna

19 Svår uppväxt dysfunktionella familjer Lite stöd från föräldrar, nätverk och skola Skola och utbildning prioriteras inte av socialarbetare fokus på sociala/emotionella problem HVB-hem/fosterföräldrar lite fokus på utbildning Låga förväntningar på skolprestationer för placerade barn och ungdomar

20 Chefernas inställning var att: 70 % tyckte inte att socialtjänsten skall ha ett förlängt ansvar risk för att ungdomar blir beroende Unga människor vill också vara oberoende klara sig själva utan socialtjänstens stöd Motsägelsefull inställning: säger sig se ungdomarnas behov och socialtjänstens ansvar, men tycker samtidigt att ungdomarna är som alla andra.

21 Placeringen upphör vid 18 - måste omförhandlas De flesta kan stanna tills de gått ut gymnasiet (oftast vid 19 år) En sådan fastlagd tidpunkt för att avsluta en placering och starta ett självständigt liv kan inte vara förenligt med att se till varje ungdoms individuella behov Möjlighet att lämna vården när ungdomar är redo som alla andra När är ungdomar redo? Annan forskning visar på ungdomars beroende av föräldrar upp till ca 28 år

22 Fastställd tid för när man är redo att klara sig själv Ungdomar själva tyckte att det var just detta som skilde dem från andra jämnåriga (Sinclair et al) Många ungdomar kände sig utkastade, de var inte redo, hade velat ha en mjukare övergång (vår studie)

23 Omedvetenhet om ungdomarnas sårbara position i förhållande till den förlängda ungdomstiden och i förhållande till den svenska välfärdsmodellen Ungdomarna blir sårbara i dubbel bemärkelse svagt stöd från både biologiska föräldrar och socialtjänst Familjeorienterat perspektiv skapar en oklar ansvarsfördelning mellan föräldrar och socialtjänst när ungdomar lämnar en placering i dygnsvård?

24 Saknas ofta stöd från familj (ursprung, fosterfamilj eller HVB) Yo-yo-övergångar blir inte möjliga Minska ungdomars valmöjlighet och vilja/förmåga att våga pröva utbildningar, annat boende, arbete etc. Att kunna välja är ett tecken på demokrati och medborgarskap - Här finns således ett demokratiproblem Samhället lyckas inte alltid med sin uppgift som förälder? Hur kan det bli bättre?