Till sidan 1 av 16 Högsta Förvaltningsdomstolen(HFD) i mål Stockholm

Transkript

1 Till sidan 1 av 16 Högsta Förvaltningsdomstolen(HFD) i mål Stockholm För kännedom och åtgärd Högsta förvaltningsdomstolens chef Mats Melin Sveriges Regering, alla ministrar Sveriges Riksdag, alla riksdagsledamöter EU-kommissionen, Stockholmskontoret, Pierre Schellekens och Ana Minda Media/journalister och Journalistförbundet via bl.a. pressmeddelande och direkt e-post Denna skrivelse skall i laga ordning diarieföras av registrator, begär med vändande e-post dnr till voulf56@gmail.com som bekräftelse på att tillskrivna fått del av skrivelsen. All kommunicering i målet skall ske, på undertecknads begäran, via e-post till voulf56@gmail.com då denne befinner sig ofta på resande fot och utomlands stora delar av året. Således kan det också innebära att undertecknad byter adresser, även så utomlands kan det förekomma Bestrider lagligheten i beslut i mål av beslutsdatum , målet i grund och sak är utifrån EU-rättigheten till fri rörighet, så kallad gränsöverskridande vård inom EU/EES, dvs. EU-rättigheten till fri rörlighet för svenska unionsmedborgare. Utifrån att HFD icke kunnat motivera beslutet fullt följbart, utifrån EU-rätten, är frågeställningen nu, om besluten som fattats, tills motsatsen är bevisad och ställd utom all rimlig tvivel, som att betraktas som icke EU-lagliga politiskt fattade beslut(utifrån att skydda landstingen i Sverige från att konkurrensutsättas och därmed då involvera HFD i att besluta EU-olagligt/ EU-olagliga beslut i detta syfte) som dessutom är helt EU-olagliga och därtill att anses som brott utifrån svensk lag(kan icke ställas utom all rimlig tvivel)! Följande anföres som bevis för att beslutet i mål är EU-olagligt. Grund till besluten är EU-rätten och skyldigheten att åtfölja EU-rätten och tillämpa EUrättspraxis fullt ut är nu, även sedan tidigare i inlaga, härmed bevisad genom bl.a. följande; Bevis Åberopar som bevis ur prop. 1993/94:114, sidan 32, 4:e stycket, citat; Av detta framgår i sin tur att svenska domstolar och myndigheter är skyldiga att tillämpa EG-rättsliga normer. De är sålunda skyldiga t.ex. att omedelbart utan mellankommande nationell rättsbildning tillämpa gemenskapsfördragen och av rådet utfärdade rättsakter i den mån dessa är direkt tillämpliga eller har direkt effekt samt att i fall av normkonflikt mellan en inhemsk rättsregel och en EGrättslig regel tillämpa den EG-rättsliga före den inhemska. 1. Beslutet är icke motiverat utifrån Rättighetsstadgan, dvs. icke fullt följbart motiverat utifrån gällande lagrum dvs. EU-rättspraxis, synnerligen mycket anmärkningsvärt utifrån att så är begärt. 1

2 2. EU-rättigheten till fri rörlighet, s.k. gränsöverskridande vård inom EU/EES, är en direkt verkande EU-rättighet. Som härmed via beslutet underlåts och undanhålls generellt svenska unionsmedborgare, återigen(se mål nr )via detta beslut av HFD. 3. Landstinget Västernorrland har, utifrån ingivna skrivelser/inlagor i målet förhindrat denna direkt verkande EU-rättighet till fri rörlighet, det kan icke ställas utom all rimlig tvivel. 4. HFD har nu via beslutet av i mål nr , som är helt omotiverat i ett icke fullt följbart beslut utifrån gällande lagrum, EU-rättspraxis/Rättighetsstadgan/EUrätten, bevisligen beslutat ett EU-olagligt beslut, som därtill då innebär att beslut är att betraktas som brottsligt utifrån Brottsbalken, bl.a. grovt uppsåtligt tjänstefel m.m. till dess motsatsen är bevisad och ställt utom all rimlig tvivel. 5. Således är att betrakta detta beslut, som härmed bestrides, utifrån att beslutet bestrides utifrån sin laglighet, är tills motsatsen är bevisad och ställd utom all rimligt tvivel att anses bevisligen som ett beslut som är dels EU-olagligt och dels beslutat utifrån dold politisk agenda och därtill brottsmisstankar kan icke ställas utom all rimlig tvivel! 6. HFD är skyldigt till att utifrån EU-rätten och EU-rättspraxis att fullt ut tillämpa denna och därtill fullt ut tillämpa Rättighetsstadgan, detta är helt ostridligt utifrån vad som inledningsvis bevisat, men så har icke skett och därför bestrides lagligheten i besluten direkt till HFD på mycket laglig och befogad grund. 7. Utifrån att det nu är bevisligen andra gången som HFD anställda presterar och levererar EU-olagligt beslut till undertecknad(u t) är att konstatera att detta är ett systematiskt och generellt förfarande gentemot hela svenska folket/alla svenska unionsmedborgare och därtill är EU-olagligt och diskriminerande utifrån Rättighetsstadgan. 8. Det är således sammantaget icke ett enskilt besluts förfarande utan ett systematiskt förfarande, bevisen från målen mål nr och de beslut som dessa mål innefattas av åberopas som bevis. Utifrån att det går att leda i bevis att dessa bevis och bevisen nu i detta beslut, i mål , som nu bestrides lagligheten i, och icke går att ställa utom all rimlig tvivel att så är till dess motsatsen är bevisad och ställt utom all rimlig tvivel. 9. Utifrån punkten 8 är bevisat att HFD gentemot u t m.fl. bedriver systematisk och generell EU-olagliga beslut presteras systematiskt, som dessutom är kränkande och diskriminerande generellt mot alla svenska unionsmedborgare(se Rättighetesstadgan) och dessutom att det är ett systematiskt förfarande. Dessutom är det ett systematiskt och generellt enligt svensk lag, vilket blir konsekvensen, ett systematiskt och generellt förfarande som innebär att brott begås utifrån svensk lag, Brottsbalken, då utifrån bl.a. grovt uppsåtligt tjänstefel m.m. 10. Här har HFD hänvisat till svensk lag FPL(1971:291), i skäl för beslut, som uppenbart är svensk lag som är producerad före EU-medlemsinträdet 1995 men bevisligen har HFD att notera att via beviset prop. anno 1993/94 gäller EU-rätten att i fall av 2

3 normkonflikt mellan en inhemsk rättsregel och en EG-rättslig regel tillämpa den EGrättsliga före den inhemska. ; citat; Av detta framgår i sin tur att svenska domstolar och myndigheter är skyldiga att tillämpa EG-rättsliga normer. De är sålunda skyldiga t.ex. att omedelbart utan mellankommande nationell rättsbildning tillämpa gemenskapsfördragen och av rådet utfärdade rättsakter i den mån dessa är direkt tillämpliga eller har direkt effekt samt att i fall av normkonflikt mellan en inhemsk rättsregel och en EG-rättslig regel tillämpa den EG-rättsliga före den inhemska. Slut citat 11. Utifrån bl.a. vad som nu delgivits i punkten 10 är uppenbart att HFD icke har presterat och levererat ett beslut som lever upp till rättssäker rättstillämpning till dess motsatsen är bevisad och ställt utom all rimlig tvivel! Dessutom är att konstatera att HFD skall bevilja prövningstillstånd utifrån att just säkerställa rättssäker rättstillämpning, är viktig för rättstillämpningen! 12. Är anställda inom HFD icke läskunniga? En svensk medborgare som är läskunnig har bevisat vad HFD skall kunna mer eller mindre som ett rinnande vatten just för att säkerställa att prövningstillstånd beviljas som är viktig för rättstillämpningen. Men här, bevisligen utifrån annat lagrum, som inte gäller, för att skydda landstinget Västernorrland och därmed alla landsting, från att få dom emot sig i HFD avslår vad HFD är skyldig att prestera och leverera dvs. rättssäker rättstillämpning och därtill skyldiga att utifrån EU-rätten skydda dessa EU-rättigheter(bl.a. EU-rätten till fri rörlighet) för generellt alla svenska EU-medborgare. 13. EU-rätten är en rättighet och om den skall inskränkas skall LVN(inskränkaren) bevisa sin rätt till att inskränka den fria rörligheten utifrån EU-rättspraxis/Rättighetsstadgan, omvänd bevisbörda gäller utifrån att inskränkaren(lvn) är skyldig att bevisa sin rättighet till att inskränka den fria rörligheten. 14. Samma sak, som i punkten 13, gäller för HFD, tills motsatsen är bevisad och ställt utom all rimlig tvivel i beslut som är fullt följbart utifrån gällande lagrum dvs. EUrätten utifrån att grunden är gränsöverskridande vård inom EU/EES. 15. Dvs. om HFD skall inskränka EU-rättigheten till fri rörlighet så är HFD skyldig att bevisa sin rätt till att inskränka EU-rättigheten till fri rörlighet och då utifrån vad Rättighetsstadgan ger vid handen och därtill då att bevisa HFD:s rätt att inskränka denna EU-rättighet med motiverat följbart beslut utifrån att bevisa via EU-rättspraxis HFD:s rätt till inskränkningen via EU-rättspraxis som är fullt följbart i beslutet/besluten eller beslut! 16. EU-kommissionen mot Portugal, mål C-255/09 dom i EU-domstolen den 27 oktober 2011, åberopas som helhet som bevis, och här skall HFD särskilt genomläsa och beakta följande punkter i denna dom; 45 Med hänvisning till bland annat artikel EG har Republiken Portugal i första hand bestritt att artikel 49 EG är tillämplig på området för gränsöverskridande hälsovård. 3

4 46 Det följer av fast rättspraxis att tillhandahållande av medicinska tjänster mot betalning omfattas av bestämmelserna om friheten att tillhandahålla tjänster (se, bland annat, dom av den 28 april 1998 i mål C-158/96, Kohll, REG 1998,. s. I-1931, punkt 29, och av den 5 oktober 2010 i mål C-173/09, Elchinov, REU 2010, s. I-0000, punkt 36), utan att det för den skull görs skillnad mellan vård på sjukhus och vård som tillhandahålls utanför sjukhusen (dom av den 12 juli 2001 i mål C-368/98, Vanbraekel m.fl., REG 2001, s. I-5363, punkt 41, av den 13 maj 2003 i mål C-385/99, Müller-Fauré och van Riet, REG 2003, s. I-4509, punkt 38, av den 16 maj 2006 i mål C-372/04, Watts, REG 2006, s. I-4325, punkt 86, samt domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, punkt 30). 47 Det är visserligen fastslaget att unionsrätten inte inkräktar på medlemsstaternas befogenhet att utforma sina system för social trygghet. I avsaknad av harmonisering på unionsnivå ankommer det följaktligen på lagstiftaren i varje medlemsstat att bestämma villkoren för beviljande av sociala trygghetsförmåner (se dom av den 27 januari 2011 i mål C-490/09, kommissionen mot Luxemburg, REU 2011, s. I-0000, punkt 32 och där angiven rättspraxis). I artikel EG anges dessutom att när unionen handlar på folkhälsoområdet ska den fullt ut respektera medlemsstaternas ansvar för att organisera och ge hälso- och sjukvård (se domen i det ovannämnda målet Watts, punkt 146). 48 Medlemsstaterna är vid utövandet av denna befogenhet emellertid skyldiga att iaktta unionsrätten, bland annat bestämmelserna om frihet att tillhandahålla tjänster (se bland annat dom av den 12 juli 2001 i mål C-157/99, Smits och Peerbooms, REG 2001, s. I-5473, punkterna 44-46, domarna i de ovannämnda målen Müller-Fauré och van Riet, punkt 100, Watts, punkt 92, Elchinov, punkt 40, dom av den 15 juni 2010 i mål C-211/08, kommission mot Spanien, REU 2010, s. I-0000, punkt 53, samt domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Luxemburg, punkt 32). 49 Domstolen har redan fastställt att artikel EG inte utesluter att medlemsstaterna har en skyldighet enligt andra bestämmelser i fördraget, såsom artikel 49 EG, att anpassa sina nationella system för social trygghet, utan att det för den skull kan anses att deras suveräna befogenhet på området träds förnär (se domarna i de ovannämnda målen Watts, punkt 147, och kommissionen mot Luxemburg, punkt 45). 50 Vad beträffar argumentet om det portugisiska nationella hälsosystemets art, erinrar domstolen om att den omständigheten att en nationell lagstiftning omfattar området för social trygghet och att den, i fråga om sjukförsäkring, närmare bestämt innehåller föreskrifter om vårdförmåner snarare än om förmåner i form av ersättning, inte kan undanta dessa medicinska behandlingar från tillämpningsområdet för denna grundläggande frihet (se, för ett liknande resonemang, domarna i de ovannämnda målen Müller-Fauré och van Riet, punkt 103, Watts, punkt 89, kommissionen mot Spanien, punkt 47, samt kommissionen mot Luxemburg, punkt 36). 51 Medicinska tjänster upphör dessutom inte att omfattas av begreppet tillhandahållande av tjänst i den mening som avses i artikel 49 EG på grund av att patienten, efter att ha betalat den utländska vårdgivaren för den erhållna vården, vänder sig till ett nationellt hälso- och sjukvårdsorgan i syfte att få ersättning för vårdkostnaden (se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Spanien, punkt 47). 4

5 52 Artikel 49 EG är följaktligen tillämplig på gränsöverskridande vård. 17. EU-rättspraxis mål C-224/97, citat; 26 Det skall vidare erinras om att eftersom bestämmelserna i EG-fördraget är direkt tillämpliga inom rättsordningen i varje medlemsstat och gemenskapsrätten har företräde framför nationell rätt, ger dessa bestämmelser upphov till rättigheter för de berörda personerna som de nationella myndigheterna(läs HFD och landstingen) måste iaktta och skydda och att varje däremot stridande bestämmelse i nationell rätt saknar tillämplighet (se dom av den 4 april 1974 i mål 167/73, kommissionen mot Frankrike, REG 1974, s. 359, punkt 35; svensk specialutgåva, volym 2, s. 257). 27 Eftersom de tvingande bestämmelserna i artikel 59 i fördraget är direkt och villkorslöst tillämpliga från och med övergångsperiodens utgång (se dom av den 17 december 1981 i mål 279/80, Webb, REG 1981, s. 3305, punkt 13; svensk specialutgåva, volym 6, s. 265), innebär denna bestämmelse att ingen rättsakt i nationell rätt som strider mot nämnda artikel får tillämpas. Slut citat. Kommentar Landstinget har icke uppfyllt dessa kriterier som bevisats i inlagorna sammantaget. HFD anställda har icke uppfyllt dessa kriterier som bevisats i inlagorna sammantaget och i denna skrivelse sammanstaget. Således är befogat och mycket oroande utifrån rättssäker rättstillämpning inom HFD om beslutet och tidigare beslut, som åberopats som bevis nu i denna inlaga. Dvs.att det nu visar sig vara dels helt EU-olagliga och det icke på något sätt kan uteslutas en dold politisk agenda i syfte att skydda landstingen för att konkurrensutsättas, vilket icke kan ställas utom all rimlig tvivel. Särskilt då icke utifrån att HFD nu återigen presterar och leverera icke motiverade beslut, dvs. systematiskt bedriver EU-olaglig handläggning, beslutsfattande systematiskt och generellt tvärtemot EU-rätten/EU-rättspraxis och Rättighetsstadgan. 18. EU-kommissionens tolkningsmeddelande 2000/C 43/03, sidan 3, citat; Genom artikel 49 och följande i fördraget inrättas principen om fri rörlighet för tjänster. Principen är efter övergångsperioden direkt och villkorslöst tillämplig. Principen ger de berörda parterna rättigheter som de nationella myndigheterna måste respektera och tillvarata, och nationella bestämmelser som strider mot principen får inte tillämpas vare sig det är frågan om bestämmelser i lag, administrativa bestämmelser eller konkreta enskilda förvaltningsbeslut. Slut citat. Kommentar; Kommissionens tolkningsmeddelande bygger bl.a. på EU-rättspraxis Ciola. 5

6 19. EU-rättspraxis C-157/99, punkt 90, citat; Det följer även av fast rättspraxis att ett system med föregående myndighetstillstånd inte innebär att de nationella myndigheterna kan agera på ett sådant skönsmässigt sätt att de gemenskapsrättsliga bestämmelserna, särskilt de som rör en grundläggande frihet sådan som den varom det är fråga i målet vid den nationella domstolen, fråntas all ändamålsenlig verkan (se dom av den 23 februari 1995 i de förenade målen C-358/93 och C-416/93, Bordessa m.fl., REG 1995, s. I-361, punkt 25, av den 14 december 1995 i de förenade målen C-163/94, C-165/94 och C-250/94, Sanz de Lera m.fl., REG 1995, s. I-4821, punkterna 23-28, och av den 20 februari 2001 i mål C-205/99, Analir m.fl., REG 2001, s. I-1271, punkt 37). För att ett krav på föregående myndighetstillstånd skall kunna anses berättigat trots att en sådan grundläggande frihet därigenom inskränks måste det under alla förhållanden grundas på objektiva kriterier som inte är diskriminerande och som är kända på förhand för att begränsa myndigheternas utrymme för skönsmässig bedömning och förhindra att bedömningen blir godtycklig (domen i det ovannämnda målet Analir m.fl., punkt 38). Ett sådant system med föregående myndighetstillstånd skall på samma sätt administreras enligt en förfarandeordning som är lättillgänglig och ägnad att säkerställa att den berördes ansökan behandlas inom en rimlig frist och objektivt och opartiskt. Eventuella avslag skall dessutom kunna överprövas genom talan vid domstol. Kommentar HFD godtycke, som högsta instans inom förvaltningsprocesskedjan, är uppenbart godtycklig utifrån att HFD bevisar inte sin rätt till att inskränka EU-rättigheten till fri rörlighet i beslutet och därtill icke heller i tidigare åberopade mål, som i denna inlaga åberopats som bevis, Dessutom underlåter HFD helt vad som anges i Rättighetsstadgan artikel 41, att i beslutet fullt följbart motivera sitt besluts underlag och därtill då utifrån gällandes lagrum som är bevisligen EU-rätten! Därför kränker HFD då generellt alla svenska unionsmedborgare utifrån att det nu bevisats att det är ett generellt och systematiskt förfarande som är i system satt inom HFD av dessa anställda som varit delaktiga i besluten. 20. Samtal med HFD anställde justitiesekreteraren Charlotta Berglund som undertecknat beslutet i mål Samtalet är av och detta samtal åberopas som bevis i sin helhet. Samtalet begäres härmed att HFD nedladdar och sparar som mp3 fil och detta bandinspelade samtal åberopas i sin helhet som bevis material, nedladdas via denna länk Begär av HFD att domstolen bekräftar via e-post till u t voulf56@gmail.com att samtalet är nerladdat och sparat som bevismaterial. 21. Utifrån samtalet i punkt 20 Det är bevisligen så att denne anställde uppmärksammas på beviset om prop. 1993/94:114, sidan 32, 4:e stycket, högläses för denne anställde, men att den anställde HFD medarbetaren definitivt icke förstår innebörden av denna högläsning är helt uppenbart i fortsättningen av samtalet. Det är synnerligen högst mycket anmärkningsvärt. Hur skall HFD kunna prestera och leverera rättssäker rättstillämpning när 2 anställda, justitieråd och justitiesekreterare, uppenbart och bevisligen icke är i förmåga att hantera rätt lagrum och rådande EU-rätt/EU-rättspraxis och Rättighetsstadgan? OBS här gäller myndighetsutövning och medborgare står i 6

7 beroendeställning till HFD beslut som skall vara rättssäker rättstillämpning men motsatsen är bevisad! 22. Omvänd bevisbörda gäller Lissabonfördragets Rättighetsstadga artikel 52 villkorar att varje begränsning av EU-rättigheter ska vara föreskriven i nationell lag och därtill vara nödvändig och proportionerlig. Rättighetsstadgan och skyldighet att respektera EU-praxis vid utövande av EU-rätt. I ingressen av Rättighetsstadgan framhålles att ett unionsmedborgarskap inrättats. Detta innebär att individen har en direkt rätt eller skyldighet till de sakfrågor som ingår i stadgan. (D.v.s. inte ett indirekt medlemskap via att staten Sverige är medlem i EU) Konsekvensen blir således att individen har en direkt rättighet till EU:s vårdmarknad. En vårdmarknad dit varje land kan leverera utifrån sin egen lagstiftning. Dock, ifrån denna huvudlinje kan länderna undanta rättigheter, men undantagen ska då motiveras utifrån en av EU-domstolen godkänd agenda. Därutöver ska framkomna motiv överprövas utifrån principen, nödvändighet och proportionalitet. Rättighetsstadgan artikel 51 anger att institutionerna (FÖRSÄKRINGSKASSAN) skall följa EG-fördraget när de tillämpar Unionsrätten. Rättighetsstadgan artikel 52 slår fast att varje begränsning av individens rättigheter ska vara föreskriven i lag. Eftersom individen har en grundläggande unionsrätt, så är det ostridigt att begränsaren, d.v.s. HFD skall bära bevisbördan. Alltså om HFD har för avsikt att förhindra den fria röligheten i beslut eller delbeslut! Således, den enda EU-legala begränsningen, enligt rättighetsstadgan artikel 52 är medlemslandets lagstiftning.( se RR dom av jan 2004 Folke Widstrand i domskälen) Rättighetsstadgan artikel 52.7 ålägger HFD att bevaka den enskildes rätt och är även satt att bevaka så inte HFD inskränker rättigheterna i större utsträckning än vad som medges i stadgan (artikel 54) Eftersom stadgan bygger på tidigare EU-domar, så är det klargjort sedan länge, HFD och landstingens skyldighet att säkerställa unionsrätten för den enskilde och underlåta nationell lagstiftning som strider emot gemenskapsrätten. ( se bl.a. EUrättspraxis Elchinov, punkt 31) 23. Professor Ulf Bernitz, professor i EU-rätt Åberopar Ulf Bernitz uttalande som bevis och då som bevis utifrån spetspecialist kompetens som är helt fristående från HFD, dvs. helt objektiv, och då följande åberopas som bevis; att rättighetsstadgan är primärrätt och jämställd med fördragen, det vill säga högsta rättsliga nivå EU-rätten har ju en starkare position än Europakonventionen genom att reglerna har företräde framför svensk rätt och är omedelbart gällande EU:s rättighetsskydd är att det har en starkare position än Europakonventionen, åtminstone i Sverige 7

8 Och om det är ovillkorliga precisa regler är de omedelbart gällande i Sverige. Källa Citat; Se Ulf Bernitz Midander-Lönnföreläsning om EU-stadgan EU-stadgan kan bli minst lika användbar som Europakonventionen i kampen för fri- och rättigheter i Sverige. - EU-rätten har ju en starkare position än Europakonventionen genom att reglerna har företräde framför svensk rätt och är omedelbart gällande, sa professor Ulf Bernitz på årets Midander-Lönnföreläsning på Advokatfirman Lindahl i Stockholm på onsdagskvällen. Hela föreläsningen finns på webb-tv i anslutning till denna artikel. Precis som förra året när Mannheimer Swartling var värd och Stefan Lindskog talade om dubbelbestraffningsmålen lockade årets Midander-Lönnföreläsning med Ulf Bernitz stor publik. Anmälningslistan var övertecknad och över 70 personer var på plats i Lindahls fina lokaler på Mäster Samuelsgatan i Stockholm. Och Ulf Bernitz inledde med att tala om Rättighetsskyddets fantastiska resa. Han påminde om att det trots allt hänt en hel del på Europarättens område de senaste decennierna där höjdpunkten kanske var möjligheten till skadestånd med stöd av Europakonventionen direkt i svensk domstol. - När jag träffade kolleger på Nordiska Juristmötet i Stockholm i augusti sa de att de inte kommit lika långt vad gäller nationellt rättsskydd vid överträdelser. Man talar om det stora Lundgrenmålet som ett stort framsteg. Vi har alltså en kommit en bra bit. Och nu tas alltså nästa steg när EU:s relativt nya rättighetsstadga ska tillämpas. Bernitz poängterade att rättighetsstadgan är primärrätt och jämställd med fördragen, det vill säga högsta rättsliga nivå. Rättighetsstadgan innehåller dessutom betydligt fler rättigheter än Europakonventionen. Och den säger mer än Europakonventionen om äganderätten, är mer precis. Där talas det bland annat om rättmätig ersättning för förlusten i rätt tid. Det anges dessutom uttryckligen att immaterialrätter åtnjuter äganderättsskydd. Och näringsfrihet finns med. Och rätten till god förvaltning och rätt till tillgång till offentliga handlingar. Detta finns inte i Europakonventionen. Vad har rättighetsstadgan för rättslig position? Starkare än Europakonventionen - En väldigt spännande aspekt på EU:s rättighetsskydd är att det har en starkare position än Europakonventionen, åtminstone i Sverige. EU-rättens primärrätt gör anspråk på företräde framför svensk rätt. Och om det är ovillkorliga precisa regler är de omedelbart gällande i Sverige. Europakonventionen har visserligen ställning av lag i Sverige men det kompromissande som var vid införlivandet sa inte riksdagen att det var klart företräde framför svensk rätt. Det var lite förarbetsuttalanden i olika riktningar i det avseendet, menade Ulf Bernitz. 8

9 Hur kan man då göra det här rättsskyddet gällande? Jo, på det viset att det till stor del är gällande rätt. Det ska kunna åberopas och domstolarna ska förväntas känna till innehållet i EU-stadgan. Ulf Bernitz pekade vidare på möjligheten till förhandsavgörande från EG-domstolen vilket det inte finns någon motsvarighet till i Europadomstolen. Haparanda tingsrätt har ju frågat exempelvis EU om dubbelbestraffningen. Öppnar ny väg - Det öppnar ju en helt ny väg jämfört med Europadomstolen där vi först måste uttömma de nationella rättsmedlen och där ligger mål i balans vilket innebär handläggningstider på åtminstone fem år. När det gäller skadeståndsansvaret i EU-rätten noterade Bernitz att vi har en likvärdighetsprincip och ett rättsskydd som innebär ett motsvarande skydd som Europakonventionen och direkt skadestånd. Och det räcker att en överträdelse från ett land är tillräckligt klar, har en viss kvalité, culpa krävs alltså inte utan det är fråga om strikt ansvar, precis som i Europadomstolens praxis. Ulf Bernitz nämnde mot slutet också det horisontella ansvaret mellan privata aktörer som också kan också bli en möjlighet med stöd av Lavalmålet som många jurister talar om i Europa. Ulf Bernitz kunde inte låta bli att ge såväl Högsta domstolen som dåvarande Regeringsrätten en känga på sitt sedvanligt humoristiska sätt för behandlingen av skattetilläggsmålen, bland annat när det gäller underlåtenheten från HD att begära förhandsavgörande på grund av oklarheterna i frågan trots att själva avslagsbeslutet togs med rösterna 3-2. Han slutade ändå optimistiskt: - Hoppas att ni som jag tycker att det är en väldigt spännande resa som vi gjort och som vi gör i det här landet när det gäller rättighetsskyddet, avslutade han, och fick rungande applåder. Därefter vidtog utdelningen av årets Midander-Lönnstipendium till Robert Hannah och sedan mingel med mat och dryck Slut citat. 24. Kommentar Härmed är bevisat till HFD att HFD systematiskt och generellt satt i system att underlåta att tillämpa EU-rätten fullt ut och icke motiverar besluten fullt följbart och så ledes är de åberopade besluten EU-olagliga och misstanke om att brott begås inom HFD är styrkt och det innebär att Mats Melin är skyldig att till Statens Ansvarsnämnd rapportera via skrivelse, som u t härmed begär kopia på, vad som försiggår inom HFD utifrån att Mats Melin är domstolens högste chef. Om Melin har annan uppfattning begär u t detta i separat skrivelse där Melins uppfattning är motiverat fullföljbart utifrån bl.a. artikel 41 i Rättighetsstadgan, gällandes 9

10 lagrum, som bevisligen vid gränsöverskridande mål handläggning, som i detta mål och de mål som åberopats som bevis, är skyldiga att tillämpa EU-rätten fullt ut utan undantag! Tills motsatsen är ställt utom all rimlig tvivel av HFD är domstolen skyldig att utifrån gällande EU-rätt att bevilja dels prövningstillstånd och dels inhämtande av förhandsavgörande av EU-domstolen i dessa mål. Annat är att betrakta som grovt uppsåtligt tjänstefel och därtill trolöshet mot huvudman enligt Brottsbalken. 25. Domstolen dom C-490/09, ytterligare bevis. DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 27 januari 2011 (*) Fördragsbrott Artikel 49 EG Frihet att tillhandahålla tjänster Kostnader för laboratorieanalyser och -undersökningar som utförts i andra medlemsstater än Storhertigdömet Luxemburg ersätts inte Nationell lagstiftning enligt vilken omhändertagande av kostnader inte kan ske genom ersättning för belopp som erlagts i form av förskottsbetalning avseende sådana analyser och undersökningar Nationella föreskrifter enligt vilka omhändertagande av kostnader för vårdtjänster underställs de villkor som föreskrivs i dessa föreskrifter I mål C-490/09, angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 30 november 2009, 44 Storhertigdömet Luxemburg har emellertid varken visat att en sådan risk föreligger eller förklarat på vilket sätt uteslutandet av ersättning för kostnader avseende laboratorieanalyser och - undersökningar utförda av vårdgivare i andra medlemsstater skulle säkerställa att målet avseende skyddet för folkhälsan uppnås. Medlemsstaten har inte heller visat att denna lösning inte går utöver vad som är objektivt nödvändigt för att uppnå detta mål. 45 Som svar på ett argument att medlemsstaterna skulle tvingas att överge principerna och systematiken i sina sjukförsäkringssystem samt att deras frihet att inrätta sina sociala trygghetssystem efter eget val och detta systems funktionssätt skulle inskränkas, särskilt om de skulle vara tvungna att vid sin organisation för att göra hälsovården tillgänglig införa ersättningsmekanismer för kostnader avseende sådan vård som tillhandahålls i andra medlemsstater har domstolen, i punkt 102 i domen i det ovannämnda målet Müller-Fauré och van Riet, slagit fast att genomförandet av de grundläggande friheter som säkerställs genom EGfördraget oundvikligen förpliktar medlemsstaterna att göra vissa förändringar i sina nationella system för social trygghet, utan att det för den skull kan anses att deras suveräna befogenhet på området träds förnär. 46 Vid genomförandet av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57), ska de medlemsstater som har infört system med naturaförmåner, till och med ett nationellt sjukvårdssystem, införa mekanismer för ersättning i efterhand för kostnader avseende vård som har tillhandahållits i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten (domen i det ovannämnda målet Müller-Fauré och van Riet, punkt 105). I detta avseende finns det inte något som hindrar att en behörig medlemsstat, i vilken det finns ett system(svenska allmänna 10

11 sjukvårdssystemet!!!) med naturaförmåner, fastställer de ersättningsbelopp som patienter som erhållit vård i en annan medlemsstat kan kräva, såvitt dessa belopp grundas på objektiva, ickediskriminerande och öppna kriterier (domen i det ovannämnda målet Müller-Fauré och van Riet, punkt 107). 47 Vad slutligen avser de anvisningar från Inspection générale de la sécurité sociale vilka Storhertigdömet Luxemburg har åberopat till stöd för att det inte föreligger något fördragsbrott, är det tillräckligt att erinra om att den administrativa praxis som består i att dessa anvisningar tillämpas, och som till sin art är sådan att den kan ändras av myndigheten efter eget gottfinnande och som inte offentliggörs i tillräcklig utsträckning, inte kan anses som ett korrekt fullgörande av de skyldigheter som följer av fördraget (se, bland annat, dom av den 13 december 2007 i mål C-465/05, kommissionen mot Italien, REG 2007, s. I-11091, punkt 65). 48 Domstolen bedömer således att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 49 EG genom att i sin nationella lagstiftning om social trygghet inte ha föreskrivit någon möjlighet till omhändertagande av kostnader avseende laboratorieanalyser och -undersökningar, i den mening som avses i artikel 24 i socialförsäkringslagen, vilka har utförts i en annan medlemsstat, genom ersättning för de belopp som har erlagts i form av förskottsbetalning för dessa analyser och undersökningar, utan endast ha föreskrivit ett system med direkt betalning från sjukförsäkringskassorna. 49 Vad för det andra beträffar kommissionens talan i den del den avser artikel 12 i föreskrifterna, erinrar domstolen inledningsvis om att kommissionen i mål om fördragsbrott enligt artikel 226 EG har bevisbördan för det påstådda fördragsbrottet och ska förse domstolen med de uppgifter som den behöver för att kunna kontrollera huruvida detta fördragsbrott föreligger (se, bland annat, dom av den 29 april 2010 i mål C-160/08, kommissionen mot Tyskland, REU 2010, s. I-0000, punkt 116, och domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, punkt 56). 50 Det följer vidare av artikel 38.1 c i domstolens rättegångsregler och av rättspraxis avseende denna bestämmelse att en ansökan genom vilken talan väckts ska innehålla uppgifter om föremålet för talan samt en kortfattad framställning av grunderna för denna. Dessa uppgifter ska vara så klara och precisa att svaranden ska kunna förbereda sitt försvar och domstolen ska kunna utöva sin kontroll. Av detta följer att de väsentligaste faktiska och rättsliga omständigheter på vilka talan grundas på ett konsekvent och begripligt sätt ska framgå av innehållet i själva ansökan. Yrkandena i ansökan ska vara tydligt utformade för att undvika att domstolen dömer utöver vad som har yrkats eller underlåter att ta ställning till en anmärkning (se dom av den 21 februari 2008 i mål C-412/04, kommissionen mot Italien, REG 2008, s. I-619, punkt 103, domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Spanien, punkt 32, och 11

12 av den 28 oktober 2010 i mål C-508/08, kommissionen mot Malta, REU 2010, s. I-0000, punkt 16). 51 Kommissionen har vad beträffar artikel 12 i föreskrifterna anfört att Storhertigdömet Luxemburg underställer ersättningen för kostnader avseende biomedicinska analyser som har utförts i en annan medlemsstat samtliga villkor som i detta avseende föreskrivs i dess nationella bestämmelser. Kommissionen har även gjort gällande att dessa villkor är uppenbart oproportionerliga. 26. Domstolens dom mål C-465/05, ytterligare bevis. KOMMISSIONEN MOT ITALIEN DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 13 december 2007 * I mål C-465/05, angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 23 december 2005, 65 Vad avser Republiken Italiens argument att det skulle finnas en förvaltningspraxis enligt vilken de behöriga myndigheterna, när de skall fatta beslut om tillståndsansökningar, beaktar de krav som ställs i ursprungsmedlemsstaten, skall det erinras om att inga bevis om förekomsten av en sådan praxis har frambringats. Det framgår under alla omständigheter av fast rättspraxis att enbart förvaltningspraxis, som kan ändras av myndigheten efter eget gottfinnande och som inte offentliggörs i tillräcklig utsträckning, inte kan anses utgöra ett giltigt genomförande av de skyldigheter som medlemsstaterna har enligt fördraget (se, bland annat, domen i det ovan nämnda målet kommissionen mot Nederländerna, punkt 19). 27. Kommentar Varken HFD eller landstinget Västernorrland har bevisat deras/sin rätt till att inskränka EU-rätten till fri rörlighet i åberopade beslut eller likvärdiga handlingar utifrån att beslut är begärt gentemot myndighetsutövaren landstinget Västernorrland. Detta för med sig konsekvensen utifrån vad som är nu bevisat att Det framgår under alla omständigheter av fast rättspraxis att enbart förvaltningspraxis, som kan ändras av myndigheten efter eget gottfinnande och som inte offentliggörs i tillräcklig utsträckning, inte kan anses utgöra ett giltigt genomförande av de skyldigheter som medlemsstaterna har enligt fördraget (se, bland annat, domen i det ovan nämnda målet kommissionen mot Nederländerna, punkt 19). 28. Bevisligen har beslut begärts utifrån bl.a. Rättighetsstadgan artikel 41 som skall vara fullt följbart och motiverat av dels HFD och dels av Landstinget Västernorrland och bägge parterna har underlåtit detta och tillämpat, vilket är bevisligen EU-olagligt, egna inhemska påhittade förvaltningspraxis vilket bevisligen strider emot och är således brottsligt utifrån att det är EU-olagligt. 12

13 29. Domstolens dom C-189/03 KOMMISSIONEN MOT NEDERLÄNDERNA DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 7 oktober 2004 * I mål C-189/03, 19 Den nederländska regeringen har gjort gällande att de skyldigheter som uppställs i ursprungsmedlemsstaten beaktas i administrativ praxis inom ramen för artikel 2.2 i 1997 års lag. Domstolen finner dock att den nederländska regeringen inte på ett tillräckligt klart sätt lyckats styrka att en sådan praxis verkligen föreligger. Det är i vart fall fast rättspraxis att enbart administrativ praxis, som till sin art är sådan att den fritt kan ändras av myndigheten och som inte offentliggörs i tillräcklig utsträckning, inte kan anses utgöra ett giltigt genomförande av de skyldigheter som följer av EG-fördraget (se bland annat dom av den 9 mars 2000 i mål C-358/98, kommissionen mot Italien, REG 2000, s. I-1255, punkt 17). 30. HFD skall upprätthålla och innehava kompetens för att säkerställa rättssäker rättstillämpningen men har icke presterat och levererat detta bevisligen Myndighetsutövning innefattar och innebär skyldigheter och ansvar. Att utkräva ansvar om detta ansvar icke upprätthålls är varje svensk medborgares skyldighet som finansiär av myndighetsutövares löner och via allmännas försorg upprätthållare av att dessa myndigheters utövare alls existerar i ett demokratiskt samhälle. Uppenbart har myndighetsförtrycket blivit mer eller mindre totalt utifrån att även HFD har införlivats i detta begrepp myndighetsutövarförtryckare! 31. SFS 2010:1408 skall mycket nogsamt genomläsas av alla anställda inom HFD Lagprövning 10 Finner ett offentligt organ att en föreskrift står i strid med en bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning får föreskriften inte tilllämpas. Detsamma gäller om stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid föreskriftens tillkomst. Vid prövning enligt första stycket av en lag ska det särskilt beaktas att riksdagen är folkets främsta företrädare och att grundlag går före lag. Lag (2010:1408). 32. Bevisligen har HFD icke anammat vad som gäller vid prövning av målet och de mål som åberopats som bevis och därför har HFD via denna begäran om att ompröva beslutet utifrån att beslutet i mål har fullt ut bestridits lagligheten i beslutet och bevisat att beslutet är EU-olagligt och därtill då också bevisats att domstolchefen Mats Melin är skyldig att anmäla dessa brottsmisstankar till Statens Ansvarsnämnd tills motsatsen är ställd utom all rimlig tvivel. 33. Bevisligen sammantaget har bevisats att HFD har underlåtit att tillämpa EUrättspraxis fullt ut och därmed har grova uppsåtliga tjänstefel begåtts och brott utifrån trolöshet mot huvudman, kan icke ställas utom all rimlig tvivel, och således är domstolen HFD skyldiga att bevilja utifrån EU-rätten dels prövningstillstånd och 13

14 dels begärt inhämtande av förhandsavgörande från EU-domstolen utifrån att HFD icke är sakliga och objektiva i sin bevisade ofullkomlighet utifrån juridisk vetenskap. 34. Brott enligt svensk lag som trolöshet mot huvudman, grova uppsåtliga tjänstefel(då i syfte att undanhålla EU-rättigheten till fri rörlighet m.m.) således kan misstanke om dessa brott icke ställas utom all rimlig tvivel utifrån vad som bevisats i denna skrivelse och således finnes en anmälningsplikt, att till Statens Ansvarsnämnd anmäla om dessa brottsmisstankar, citat; Allmän information Nämnden prövar frågor om disciplinansvar, åtalsanmälan, avskedande, avstängning och läkarundersökning med tvång beträffande statligt anställda i högre befattningar. Bl.a. verkschefer, domare, åklagare och professorer hör till denna krets. Syftet med en prövning utanför den myndighet där den anställde arbetar och har en högre befattning är att det inte skall kunna misstänkas att kollegor tar obehöriga hänsyn vid prövningen. Nämndens beslut kan, liksom andra beslut av arbetsgivare, bli föremål för en arbetsrättslig tvist. Rätt men också skyldighet att anmäla ett ärende till ansvarsnämnden har den myndighet där arbetstagaren är anställd. Rätt att anmäla har också Riksdagens ombudsmän (JO) eller Justitiekanslern (JK). Skrivelser från allmänheten tas däremot inte upp av ansvarsnämnden. Enskilda, media och andra får alltså vända sig till JO eller JK för att få en prövning. Det är inte ovanligt att enskilda personer skriver direkt till ansvarsnämnden, men sådana skrivelser föranleder inga åtgärder från ansvarsnämndens sida. webbmaster@dom.se Förordning med SFS instruktion för 2007:831 Statens ansvarsnämnd Begär att HFD ansvarige domstolschef Mats Melin anmäler sammantaget vad som framgår av bevisen i åberopade mål i denna inlaga och sammantaget utifrån dessa målen inger, utifrån skyldigheten då brottsmisstanke finnes, mycket skyndsamt skrivelse till Statens Ansvarsnämnd för utredning och vidare handläggning. Begär att om Mats Melin har som högste chef för HFD annan uppfattning att denne utifrån EU-rätten till fri rörlighet, bevisar sin rätt till sin uppfattning utifrån att omvänd bevisbörda gäller. 14

15 Begär av HFD nytt beslut som är utifrån de förutsättningar/lagrum som är gällandes och därtill att beslutet är fullt följbart motiverat och därtill är att se som rättssäker rättstillämpning i målet i det nu bestridna beslutet utifrån att lagligheten i beslutet är bestridit. Hänvisar till EU-rätten, EU-rättspraxis och Rättighetsstadgan och begär av HFD att dessa tillämpas fullt ut utifrån de skyldigheter som HFD bevisligen gäller under! Begär att HFD inhämtar spetspecialist sakkunnighetsutlåtande dels från professor Ulf Bernitz och dels professor i Europeisk rätt Carl Michael von Quitzow (se om denne via nästa punkt) och det är synnerligen mycket skäligt att sakkunnighetsutlåtande beviljas utifrån att HFD icke är trovärdiga utifrån vad som har bevisats sammantaget, då syftet att inhämta sakkunnighetsutlåtande av dessa begärda är utifrån att säkerställa rättssäker rättstillämpning! Åberopar som bevis följande; Källa Patientfrihet i Europa Inom Europa gäller en frihet att prestera och att tillgodogöra sig tjänster. För en del medlemsstater är detta okomplicerat då man har marknadsekonomiskt baserade försäkringssystem. Alltsedan det vägledande rättsfallet Kohll som bekräftats i senare praxis är de enskilda unionsmedborgarna att se som kunder i de olika socialförsäkringssystemen och kan välja vård inom desamma. Detta har inte setts med blida ögon i medlemsstater som har planekonomiskt baserade vårdsystem, vilket är fallet med Sverige. I det svenska vårdsystemet är den enskilde underordnad de övergripande vårdpolitiska målen och att denne skulle kunna ta en genväg utomlands strider mot det socialpolitiska solidaritetsbegreppet som präglat det planekonomiska sjukvårdssysten som står bjärt i kontrast till det kundbegrepp som präglar EG-rättsliga bedömningar. Att vara kund i de olika medlemsstaternas socialpolitiska system är en unionsmedborgerlig rättighet enligt EG-domstolens avgöranden. De försök som medlemsstaterna gjort att kringränna densamma har inte varit framgångsrika. Under det svenska ordförandeskapet förkastades ett direktivförslag som hade begränsat EU-medborgares frihet att söka vård i andra medlemsstater i strid med fördragets grundprinciper. Detta direktivförslag hade med all sannolikhet annulerats av EG-domstolen vid talan härom. Det kan uttolkas att medlemsstaterna står långt ifrån varandra i denna fråga. EG-domstolens praxis är emellertid entydig. De enskilda kan som kunder utnyttja medlemsstaternas olika socialförsäkringssystem för att i vart fall få täckt de kostnader som behandlingen kostat i ursprungsmedlemsstaten. Att knyta behandlingsbehov i andra medlemsstater till svenska behandlingsformer såsom sker i Sverige strider mot den fria rörligheten och är öppet diskriminerande. Att lägga inhemska behandlingskriterier och att förbise utländsk vetenskap strider mot EG-rätten. Internationellt vetenskapliga rön skall respekteras, Sverige har ingen möjlighet att försvara en egen politisk linje enär EG-rätten skall tillämpas lika i alla medlemsstater och Sverige ej har några undantag härifrån. Sålunda har svenska patienter rätt att söka vård i andra länders socialförsäkringssystem utan inskränkningar. 15

16 Lund den 7 december 2010 Carl Michael von Quitzow LL.D. Jur.dr., Jean Monnet Professor i Europeisk rätt Carl Michael von Quitzow Jur dr., Jean Monnet Professor i Europeisk rätt All kommunicering skall ske via e-post till voulf56@gmail.com och u t begär mycket skyndsamt beslut av domstolschefen Mats Melin, i den del som berör domstolschefen, och beslutet skall vara väl motiverat utifrån gällande lagrum i alla delar utifrån rättighetsstadgan artikel 41, hela Rättighetsstadgan begäres att HFD genomläser mycket nogsamt! Undertecknad överväger att instämma ansvariga inom HFD till tingsrätt utifrån vad som är bevisat men avvaktar i första hand Mats Melins beslut utifrån den delen som berör domstolschefen för HFD. U t ser fram emot att HFD nu mycket rättssäkert tillämpar fullt ut EU-rätten och värnar om sin uppgift att återskapa rättssäker rättstillämpning utifrån vad som delgetts HFD sammantaget. Upplysningsvis Bandinspelning jämte denna inlaga kommer att publiceras offentligt via följande länk och därtill kommer detta också delges media/journalister utifrån att detta är av allmänhetens intresse att få vetskap om. Rättssäker rättstillämpning är generellt av största vikt i en demokratisk och rättssäker stat som Sverige utgett sig för att vara övertid, men uppenbart icke är så längre, tills motsatsen är ställt utom all rimlig tvivel! Det kanske skulle blivit så att den politiska segern skulle blivit större än den juridiska rättvisan, men utifrån vad som bevisats är EU-domstolens EU-rättspraxis den juridiska rättvisan som icke någon politiker kan bevisligen sätta sig till doms över. Därtill inte heller för den delen HFD som endast å allena har att fullt ut tillämpa och åtfölja EU-rättspraxis full ut, vilket HFD nu fått full insikt i! Ulf Bittner voulf56@gmail.com 16