Remiss Diarienummer /12

Transkript

1 Remiss Diarienummer /12 Konsekvensutredning till Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd för djurhållning inom lantbruket m. m.(sjvfs 2010:15), saknr. L100 med särskilda bestämmelser för kaniner avsedda för produktion av kött-, päls- och ull samt avelskaniner Sammanfattning Jordbruksverket har tagit fram förslag till nya föreskrifter om uppfödning och hållande av kanin för kött-, päls- och ullproduktion samt avelsdjur. För denna animalieproduktion saknas ett detaljerat regelverk och företrädare för branschen, Sveriges Kaninproducenters Förening och Sveriges Kaninavelsföreningars Riksförbund har efterfrågat tydligare regler. Det har förts fram att frånvaron av ett tydligt regelverk riskerar att hämma både etablerade och presumtivt nya kaninproducenter från att utöka eller starta upp denna djurhållningsform. De länsstyrelser i landet som förprövat stallar med kaniner för uppfödning och produktion av kött har i avsaknad av ett specifikt regelverk för dessa produktionsinriktningar använt de generella regelverken i djurskyddslagen och djurskyddsförordningen samt i tillämpliga delar de djurskyddsföreskrifter som finns för kaniner som hålls för sällskap och hobby. Det nya förslaget till föreskrifter avses att föras in som kapitel 10 i Statens jordbruksverks och allmänna råd (SJVFS 2010:15) för djurhållning inom lantbruket m.m. Verkets bedömning är att de nya föreskrifterna innebär att kaniner som föds upp och hålls för produktion av kött-, päls- och ull samt för avelskaniner erhåller ett bättre djurskydd och därmed en högre djurvälfärd samt att det blir tydligt för alla berörda vad som gäller. Detta innebär även en trygghet vid planering av ny-, till- och ombyggnationer samt ökad likabehandling vid förprövning.

2 1 Beskrivning av problemet och vad man vill uppnå Bakgrund I Sverige har intresset för uppfödning och hållandet av kanin för framförallt produktion av kött, men även för produktion av ull, ökat enligt bedömningar från bl.a. branschföreträdare. Hållande av kanin för köttproduktion har en lång tradition och har bedrivits i landet sedan början på 1900-talet, men avstannade en tid, för att sedan på nytt under 1980-talet åter öka. Under krigsåren och var kanin en särskilt viktig näringskälla under år med avspärrning och ransonering av livsmedel som följd. Även intresset för angorakaninen som ull- och köttproducent har ökat. Viss produktion, om än i begränsad omfattning, sker med avseende på päls och skinn. Stor andel av produktionen för både kött-, päls och ullproduktion sker inom ramen för bisyssla för verksamhetsutövaren. Branschföreträdare, Sveriges Kaninproducenters Förening och Sveriges Kaninavelsföreningars Riksförbund har sedan en tid tillbaka efterfrågat ett tydligt regelverk för hållande av kanin i syfte att stimulera utvecklingen av denna produktionsinriktning. Tillförlitliga uppgifter över antalet kaniner som slaktas årligen i landet saknas. Branschföreträdare har uppgivit alltifrån, att det slaktas endast stycken kaniner per i år i landet till ca stycken. Uppgifterna har dock inte gått att bekräfta. Enligt Jordbruksverkets uppgifter finns för närvarande två slakterier i landet som är av större omfattning. Inget slakteri slaktar dock mer än kaniner per år. Enligt Sveriges Kaninproducenters Förening ska det finnas fem slakterier anslutna till deras förening som kan ta emot upp till kaniner per år. I vilken omfattning slakt av kanin sker för egen konsumtion är okänt. Vad gäller angorakaniner finns det enligt verkets bedömning och uppgifter från Sveriges Kaninavelsföreningars Riksförbund mellan 50 och75 stycken producenter i landet. Nuläge EU och kaninproduktion Inom Europa produceras 75% av världens samlade kaninkött. De länder som producerar ton eller mer är Ryssland, Ukraina, Frankrike, Italien samt Spanien. Andra länder med omfattande produktion är Portugal, Belgien, Ungern, Grekland samt Storbritannien. Produktionen och konsumtionen av kaninprodukter är låg i Sverige och Norge. Danmark däremot har historiskt haft betydande avelsverksamhet med export mestadels till Tyskland, men den verksamheten har sjunkit under senare år. (The rabbit husbandry, health and production F. Lebas, P. Coudert, H. de Rochambean, R.G. Thébault 1997). Europarådets kommitté är den organisation inom EU som utarbetar rekommendationer för olika typer av djurhållning. Dessa 47 länder har tagit fram förslag till rekommendationer för kaninhållning för köttproduktion, Draft

3 recommendation concering Domestic Rabbits (det senaste revisionen från den april 2009). Det är endast ett förslag som i flera år har diskuterats men inget beslut har ännu tagits i frågan. Problemet är att de EU-länder som har stor produktion, inte kan enas om vilka rekommendationer som bör tillämpas för kaninerna i en storskalig produktion. I samband med att arbetet med att ta fram rekommendationer, har EFSA:s vetenskapliga panel, publicerat ett vetenskapligt yttrande om hur olika inhysningssystem påverkar kaniner (The Impact of the current housing and husbandry systems on the health and welfare of farmed domestic rabbits från den 14 september 2005). Slutsatsen av rapporten är bl.a. att kaninens beteende och behov inte har förändrats genom domesticering och avel; tamkaniner uppvisar samma typ av beteende som är typiskt för vilda kaniner; dödlighet och sjuklighet hos tamkaniner förefaller vara avsevärt högre än hos andra produktionsdjur p.g.a.främst tarm- och luftvägsinfektioner; mera forskning och information om inhysningssystem och om skötsel av kaniner har efterlysts. Sverige Enligt uppgift från Sveriges Kaninproducenters Förening (2010) finns det ca 60 medlemmar som är aktiva kaninhållare och den genomsnittliga producenten håller avelshonor. De raser som förekommer i produktion är främst New Zealand White, Blå Wiener, Fransk Vädur, Californian samt Belgisk Jätte. Sveriges Kaninavelsföreningars Riksförbund har uppgett att ca 11 % av deras totalt 1600 medlemmar (varav 1400 med kaninhållning) har en verksamhet där kaniner även föds upp för köttproduktion. Som en del av verkets arbete med att ta fram förslag till föreskrifter skickade verket i juni 2011, ut en enkät till samtliga länsstyrelser för att inhämta en lägesbild. Tretton av landets 21 länsstyrelser svarade, det framgick dock att flera länsstyrelser helt saknade uppgifter kring djurhållningsformen inom respektive län. Vidare hade merparten av de 19 anläggningar som kontrollerats i landet visat på brister i djurskyddet. Med ett undantag hade dessa kaninhållningen som en bisyssla på hobbynivå. De dokumenterade bristerna omfattade i huvudsak överbeläggning, bristfällig rengöring av burar och andra utrymmen, undermåligt foder och brister i vattenförsörjningen. Bristerna omfattade även förväxta klor och gödselföroreningar i pälsen. En tydlig lägesbild över hur produktionen och uppfödningen av kanin sker saknas i dagsläget, enligt Jordbruksverkets bedömning. Vid studiebesök som Jordbruksverket genomförde som en del i arbetet med föreskriftsförslaget konstaterades att kaniner hålls i en karg närmiljö, ofta i avsaknad av miljöberikning som gnagmaterial, hyllor, bolådor för avelshonor samt även i otillräckliga utrymmen (mått på burar och höjd på boxar) för avelsdjur.

4 Länsstyrelser som 1 förprövat stallar med kaniner för uppfödning och produktion av kött har i avsaknad av ett specifikt regelverk för dessa produktionsinriktningar använt de generella regelverken i djurskyddslagen och djurskyddsförordningen samt i tillämpliga delar de djurskyddsföreskrifter som finns för kaniner som hålls för sällskap och hobby. Föreslagna föreskrifter Jordbruksverket har mot bakgrund av en samlad bedömning sett att behovet av en föreskriftsreglering är nödvändig för uppfödning och hållande av kaniner för kött- päls- och ullproduktion. Verket har sedan hösten 2010 inhämtat en aktuell lägesbild, både avseende hur näringsverksamheten bedrivs och forskningens slutsatser. Föreskriftsarbetet har bedrivits med utgångspunkt från beprövad erfarenhet och tillgängligt forskningsunderlag. I Rådets direktiv 98/58/EG av den 20 juli 1998 om skydd av animalieproduktionens djur regleras om fastställda gemensamma miniminormer för skydd av djur som föds upp eller hålls för animalieproduktion. Jämförelser har även gjorts med länder i närområdet (Norge, Danmark och Island). Inget nordiskt land har för närvarande ett specifikt regelverk för kaniner. Jordbruksverket har tagit fram förslag till nya föreskrifter för uppfödning och hållande av kaniner för produktion av kött, päls och ull samt för avelsdjur. Föreskrifterna införs som ett särskilt kapitel i Statens Jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd inom lantbruket m.m. (SJVFS 2010:15), saknr. L 100. Första kapitlet i L 100 omfattar grundläggande bestämmelser för djurhållningen, avseende bl. a. tillsyn och skötsel, personal, ventilation, buller, belysning, renhållning, foder och vatten. Vidare har definitioner över nya begrepp införts i föreskriftens 4. Då dessa bestämmelser inte omfattar måttföreskrifter eller liknande krav medför denna reglering endast begränsade konsekvenser för kaninproducenterna. 1 Ny föreskrift för förprövning (SJVFS 2012:12 saknr L 35 har trätt ikraft 14 juni 2012.

5 Föreskrifterna reglerar i huvudsak följande: Skötsel Konstruktion av förvaringsutrymmen, inklusive utrymmeskrav, golv, hylla, bolåda samt utomhushållning Miljöberikning, gnagmaterial Utfodring Beteendestörningar Pälsvård och kloklippning 1 kapitlet Gemensamma bestämmelser 4 Definitioner Nya begrepp som används i författningen har förts in under rubriken definitioner. Begreppet avelsdjur anger att både hon- och hankaniner som hålls med syfte att producera kött-, päls- och ull ska omfattas av föreskriftsförslaget. 10 kapitlet - Särskilda bestämmelser för kanin 2-7 Skötsel Förslaget anger hur kaniner ska hållas, vilka djurkategorier som kan hållas tillsammans utan att riskera att skador uppstår samt hur kaniner i övrigt ska hållas. Regleringen lägger även ansvar på djurhållaren att vidta åtgärder för att förhindra stereotypiska beteenden som t. ex apati, nervositet, grävande på burgolvet, tuggande på burgallret. (Marai & Rashwan 2004, Chu et.al. 2004). Kaniners beteende har inte kvalitativt förändrats genom domesticeringen och uppvisar därför beteenden som är typiska för vilda kaniner. Forskning inom området har visat på en beteenderepertoar för djurslaget på upp till 20 olika sociala beteenden (Lehmann 1991) Förvaringsutrymmen Förslaget reglerar krav på hur förvaringsutrymmen, burar och boxar bör vara konstruerade för att tillgodose kaninens naturliga rörelsebehov som att t ex ha tillräckligt utrymme för att kunna ligga utsträckta samtidigt eller stå uppresta på bakbenen med sträckta/spetsade öron. Materialval och infästningar i galler, nät

6 och andra anordningar ska vara anpassade till förvaringsutrymmets storlek och till djurens storlek samt styrka Golv strömedel Förslaget reglerar att det inte är tillåtet att hålla kaniner på nätgolv förutom när de hålls i betesburar utomhus. Sveriges Kaninproducenters Förening har i samband med ett möte på Jordbruksverket (2009) lämnat in en prototyp av spaltgolv med frågeställningen om denna typ av golv skulle kunna användas i kaninburar. I intensivhållning av kaniner i övriga Europa används både nätgolv och plastgolv. Forskning har visat att alla kaninraser inte är anpassade för att kunna hållas på nät- eller spaltgolv. Bara New Zealand White och Californian raser tål dessa typer av golv. Fördelen med nät-/spalt golv är att träck och urin inte ansamlas i buren och att renhållningen underlättas. Även problematiken med parasitangrepp minskar. Nackdelen är att nätgolv orsakar förändringar (lesioner) på tassarna och att miljöberikning i form av ströbädd inte kan användas. (The Rabbit Husbandry,health and production, Lebas 1997). Nackdelen med spaltgolv är även att spalten lätt blir nedsmutsad och kaniner gärna gnager på spalten. Utifrån dessa uppgifter har Jordbruksverket kommit fram till att det kan vara möjligt att tillåta spaltgolv, men endast i en begränsad del av buren. Spaltgolv har tidigare inte använts i kaninburar i Sverige. För att kunna göra en bedömning av hur djuren skulle påverkas av den aktuella golvtypen gör Jordbruksverket bedömningen att en ny teknik prövning krävs. Sveriges Kaninproducenters Förening har informerats om vad som krävs för att ansöka om ny teknik prövning. Ansökan om detta har ännu inte kommit in till Jordbruksverket. Mot bakgrund av ovanstående omfattar föreskriftsförslaget inte spaltgolv som ett alternativ som golv för kaniner. 14 Utomhusanläggning Förslaget anger krav på hur utomhusburar ska uppföras för att ge skydd mot sol, vinddrag och nederbörd. Det är av särskild vikt att placeringen och utförandet av en anläggning (både inomhus- och utomhusanläggning) ger ett fullgott skydd mot t ex från direkt solinstrålning och höga temperaturer eftersom kaninen inte kan svettas. 16 Placering av anläggning Förslaget ska gälla för ny- och tillbyggnader med syftet att minimera riskerna att djuren utsätts för stress vid plötsliga förändringar som t ex buller och andra yttre faktorer. Sjukdomsrisker finns även när djuren utsätts för höga ljud och kaotiska miljöer. Kaniner är utpräglat bytesdjur med ett vaksamhetsbeteende.

7 17 Bolåda Forskningen visar att både vilda och tama kaniner använder bohåla/bolåda. Vuxna domesticerade kaniner spenderar mer tid än vilda kaniner utanför bolådan. För kaninhonan har bolåda stor betydelse när hon ska ta hand om sina ungar. Om honan inte har tillgång till bolåda gräver hon i ströbädden och försöker forma en bohåla av material som finns. Risken att ungarna ska hamna utanför denna bohåla och dö är större än om honan har tillgång till bolåda. (Behavior of breeding does in cases, Julio Fernandez-Carmons, Marina Lopez,2006). Bolådan ger bättre termisk komfort till ungarna som är av stor betydelse för deras överlevnad. När ungarna föds har de ingen päls. För att kunna behålla sin kroppstemperatur behöver den omgivande temperaturen vara minst 28 grader (optimalt grader) och ungarna måste ha tät kroppskontakt med varandra. Vid plötsliga temperaturändringar kan en kaninunge dö om den befinner sig bara 10 cm bort från gruppen. Vid grupphållning av honor ska det finnas minst en bolåda per kaninhona. I studier som gjorts har visats att hondjur konkurrerar om bohålor (Cowan 1987). Antalet bohålor har därför en direkt korrelation med aggressioner mellan individer men också gruppstorleken av kaniner. 18, 19, 20 Miljöberikning Förslaget syftar till att kaninernas behov av sysselsättning ska tillgodoses, genom t ex födosök som stimuleras genom lämpliga foderanordningar och hylla. Föreskriften ställer krav på att samtliga djurkategorier ska ha tillgång till en eller flera hyllor. Detta för att kunna hoppa upp på, sitta under och för att vila på eller utforska eftersom det är naturligt för kaniner att spana från upphöjningar i naturen. Enligt en EFSA rapport spenderar honor med kull ca % av sin tid på hyllan (EFSA Journal, ). Kaninen har ett stort gnagbehov och kaniner värdesätter berikning i form av kvistar, grenar, pinnar att gnaga på och det är även visat att mängden fysiska skador minskade hos kaniner inhysta i burar försedda med gnagmaterial ( Stauffacher M, 1992, Princz et al 2007). Forskning har även visat på att en berikad miljö gör kaninerna mindre stressade och bidrar till att minskar risken för olika sjukdomar (Tuyttens et. al 2005). Kaninen är övervägande nattaktiv, med ett utpräglat socialt och aktivt leverne. Kaninen har också en bred beteenderepertoar som omfattar att kunna gräva, springa, hoppa, spana, gömma sig samt att fritt kunna tillgodose sitt behov av grovfoder. Om dessa naturliga beteenden inte tillgodoses leder detta till beteendestörningar och stereotypier. Sammantaget visar detta på att behoven på miljöberikning behöver vara väl tillgodosedda för att tillförsäkra kaninen välbefinnande samt motverka utbrott av stereotypier och andra beteendestörningar.

8 21 Foder Den föreslagna regleringen om foder syftar till att kaninens behov av fibrer i foderstaten ska tillgodoses. Kaniners tänder och matsmältningssystem är anpassade för en växtdiet rik på växtfiber. Regleringen omfattar även krav på att fodret ska ges i foderanordning, t ex foderhäck för att uppnå en god foderhygien och att kaniner i grupphållning ska kunna äta samtidigt. Grovfoder ska alltid finnas tillgängligt, då kaninen äter mindre mängder åt gången men med täta intervall. Utfodringsmetoden för grovfoder är därför en viktig faktor för att minimera beteendestörningar och stereotypiska beteenden. 23 Utrymme I föreskriftsförslaget har utrymmeskraven anpassats till fem viktsklasser, från mindre än 2 kg levande vikt upp till vikter över 6 kg. Kaninen har en rik rörelserepertoar som t ex att hoppa, springa, krypa, starta och stoppa. Inhysning i traditionella bursystem för kanin medför svårigheter att tillgodose dessa naturliga beteenden (Morton 1995). Ett viktigt beteende hos kaninen är att stå upprätt på bakbenen utan att stöta i taket. För att kaninen ska kunna få utlopp för detta beteende är det viktigt att den har tillräckligt hög bur eller box där kaninen ska stå upprest på bakbenen med upprätta öron. Tyngre kaniner har svårare att utföra vissa beteenden om utrymmet begränsas. Risk för skelettoch muskelförändringar föreligger även hos djuren om de hålls i för små utrymmen (Lidfors 1997). I förslaget regleras även om utrymmeskrav vid grupphållning av kaniner till slakt. Det har påvisats att hållande av kaniner i mindre grupper och på en för kaninerna större yta, är ett mycket effektivt sätt att motverka aggressioner mellan djuren (Vastrade 1987). För köttproduktion används främst de kaninraser som återfinns i gruppen Stora raser med viktsintervall om 4,5 5,5 kg för avelshona och växande kaniner för slakt med medelvikt om 3,5 kg. De tyngsta kaninraserna s.k. Jätteraser i viktsintervall 5,51 till 7,01 och högre används i mindre omfattning i produktion till slakt. Däremot kan denna grupp användas för korsning med Stora raser (enligt uppgift från Sveriges Kaninavelsföreningars Riksförbund). Inom produktion av kaniner för kött tillämpas grupphållning vid uppfödningen av kaniner för slakt. Avelsdjuren hålls dock oftast individuellt. På senare tid inom forskningen finns exempel på att kaniner börjat hållas mer och mer i grupp i större golvburar (boxar). Grupphållning av kaniner leder till ökat välbefinnande under förutsättning att utrymmeskraven tillgodoses.

9 2 Beskrivning av alternativa lösningar för det man vill uppnå och vilka effekterna blir om någon reglering inte kommer till stånd Jordbruksverkets bedömning är att rekommendationer från branschen och de generella bestämmelser som finns i djurskyddslagen och djurskyddsförordning idag inte räcker som enda instrument för att tillförsäkra djuren inom dessa produktionsinriktningar en tillräcklig välfärdsnivå. Verket vill säkerställa att en god nivå på djurskyddet- och djuromsorgen uppnås. Ett förslag till bindande särskilda föreskrifter har mot bakgrund av detta utarbetats. Om regleringen inte kommer till stånd blir effekten att kaninen även fortsättningsvis kommer att hållas under förhållanden där välfärden för djuren inte alltid är tillräckligt hög. De nya reglerna är även i linje med föreskrifterna om förprövning av ny-, till- och ombyggnationer av stall eller andra förvaringsutrymmen som länsstyrelserna ska utföra i enlighet med djurskyddsförordningen och tillhörande författning (L 35) för den som håller kaniner med aktuella produktionsinriktningar. Branschens egen bedömning, som vid flera tillfällen förts fram till verket, är att föreskrifter behövs för att skapa förutsättningar för nyinvesteringar och tillväxt i denna bransch. 3 Uppgifter om vilka som berörs av regleringen Samtliga de företag som föder upp eller håller kanin för kött-, och päls- och ullproduktion samt avelsdjuren inom denna produktionsinriktning berörs av de föreslagna föreskrifterna. Stor andel av dessa produktionsinriktningar sker i små företag och som en bisyssla. Utöver verksamhetsutövarna berörs även länsstyrelserna som ansvarar för den operativa djurskyddskontrollen och utför förprövningar. 4 Uppgifter om kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen medför och en jämförelse av konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen Regleringsförslaget innebär ett antal förändringar som omfattar ombyggnation av befintliga burar med otillräckliga mått, och även installation av bolådor samt hyllor. Antalet företag som kommer att beröras av den föreslagna föreskriften är mer eller mindre ett antagande, då ett tillförlitligt underlag över omfattningen av dessa produktionsinriktningar saknas. I flera avseenden är det dock inte någon större förändring för de företagare som följer de bestämmelser som idag finns för sällskapsdjur, (DFS 2005:8) sak.nr L 80, rörande t ex kraven på miljöberikning i kaninernas förvaringsutrymmen, krav

10 på hylla till samtliga djurkategorier, miljöberikning, gnagmaterial och bolåda för dräktiga kaninhonor, utfodring samt fodertilldelning i t ex foderhäck. I tabellen nedan har kostnader för de olika åtgärderna inom kaninbranschen sammanställts. Beräkningarna redovisas nedan och kommenteras under respektive rubrik i detta avsnitt. Åtgärd 1.Ombyggnad av kaninstall omfattar rivning av befintliga burar och nybyggnation Kostnad för medelstort företag, ca kr SEK ( *SKAF) SEK (*SKF) Kostnad för branschen totalt, ca kr SEK 2.Komplettering med bolåda i burfack 3.Komplettering med hylla i burfack SEK SEK SEK SEK * Baserat på uppgifter från Sveriges Kaninavelsföreningars Riksförbund (SKAF) och Sveriges Kaninproducenters Förening (SKF) 1. Inomhus - ombyggnad av kaninstall Kostnadsberäkningen har baserats på följande underlag: Beräkningarna under punkt 1 baseras på uppgifter från yrkesverksam hantverkare som utfört byggnadsåtgärderna i exemplet (timkostnad 350 kr/timme). Omfattning: rivning av gamla burar Nybyggnation av 36 fack Materialkostnad kr Arbetskostnad Summa SEK Kostnad per burfack SEK (exkl. moms) a. Antal burfack i medeltal per producent är 34 stycken och 75 producenter berörs som håller kaniner i inomhusanläggning. Kostnaden för rivning av befintliga burfack och nybyggnad av uppgraderade burfack uppgår således till SEK per fack. För en anläggning beräknas kostnaden till SEK För branschen totalt innebär det en kostnad på SEK (50 % av 150

11 producenter har inomhusanläggning och medeltal burfack per producent är 34 stycken enligt 2 SKAF). b. Antal burfack per producent är 200 stycken och 48 producenter berörs som håller kaniner i inomhusanläggning. Kostnaden för rivning av befintliga burfack och nybyggnad av uppgraderade burfack uppgår till SEK per fack. För en anläggning beräknas kostnaden till SEK. För branschen innebär det en totalkostnad på SEK (80 % av 60 producenter har inomhusanläggning och uppskattat medeltal burfack per producent är enligt 2 SKF). Kostnaden per burfack har justerats ned med 30 % för ombyggnaden under punkten 1.a. Den sammanlagda kostnaden för a respektive b uppgår till SEK. Totalkostnaden för den samlade kaninnäringen i landet med anledningen av regleringen är till största delen avhängigt hur många kaniner som landets uppfödare har. I avsaknad av tillförlitliga statistiska uppgifter inom området har verket extrapolerat de inrapporterade uppgifter som lämnats från 2 branschföreträdare i landet. För punkterna 1, 2 och 3 är således en totalkostnad inte möjlig att ange då 2 fullständiga uppgifter saknas om: antalet producenter med inomhusanläggning som behöver bygga om, helt eller delvis antalet producenter med utomhusanläggningar som behöver bygga om, helt eller delvis antalet producenter som har både inomhusanläggningar (isolerade och oisolerade byggnader) och utomhusanläggningar som behöver bygga om helt eller delvis i vilken omfattning som bolådor och hyllor redan finns installerade hur produktionen bedrivs, t ex viktsklasser, enbart i bursystem, grupphållning i box, byggnadstyp,(exempelvis befintliga byggnader för husdjur som f.d mjölkladugårdar och stallar för gris ) m.m. 3. Bolåda Beräkningen baseras på antagandet att det är 210 företag ( respektive 2 60 producenter) som berörs och med ett uppskattat medelantal på 35 avelshonor per anläggning. [Uppskattningsvis kr/bolåda ger en snittkostnad om 188 SEK /bolåda x 35 avelshonor = SEK]. [ 35 x 210 x 188 SEK = SEK ]. 2 Jordbruksverket har efterfrågat underlag från Sveriges Kaninavelsföreningars Riksförbund och Sveriges Kaninproducenters förening, om fördelningen i procent av antalet producenter som har anläggningar med kaniner som hålls i inomhus- och utomhusanläggningar samt kombinerade anläggningar, både inomhus- och utomhus. Uppgifter om medeltal för antalet burfack per producent har även redovisats till verket.

12 4. Hylla Beräkningen baseras även här på att 210 företag; 34 burfack per producent och 150 producenter respektive 200 burfack per producent och 60 producenter. [Uppskattningsvis 75 kr -150 kr/hylla ger en snittkostnad om 113 SEK x 35 avelshonor= SEK]. [ 34x150x 113 SEK = SEK ] och [ 200x60x 113 SEK = SEK ]. [Totalkostnad = SEK ]. Kostnaden för hyllor för kaniner som hålls i grupp har inte kunnat beräknas då tillförlitligt underlag saknas. Om fast installerade bolådor finns i anläggningarna för avelshonor (punkt 3) kan bolådans överdel/tak även kan användas som hylla för avelshonorna. Den sammanlagda kostnaden för producenterna har beräknats uppgå till SEK och omfattar utfasning av befintliga bursystem och ombyggnad av burfack i inomhusanläggningar. Beräkningarna baseras på underlag från företrädare för branschen att uppskattningsvis producenter ( enligt SKAF och medeltal på 34 burfack per producent och att 50 % har inomhusanläggning) och 2 60 producenter (enligt SKF ett uppskattat medeltal på 200 burfack per producent dock med spridning mellan 30 till 400 burfack per producent och att 80 % har inomhusanläggning) med köttproduktion berörs av förslaget till reglering. Kostnaden för bolåda och hylla har baserats på faktisk kostnad från fackhandeln och har uppskattats till SEK. Kostnadsberäkningen avseende kravet på bolådor och hyllor omfattar 210 producenter (enligt uppgift från respektive branschföreträdare samt 2 60 producenter med inriktning på köttproduktion) med ett uppskattat medeltal på 35 avelshonor per anläggning. Producenter med Angorakaniner, st ingår inte i beräkningen då det saknas underlag om hur denna djurhållningsform bedrivs. 5 Bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen Regleringen överensstämmer med nu gällande EU-rätt. Europarådet antog 1976 en konvention om skydd av animalieproduktionens djur. Sverige har ratificerat konventionen som trädde i kraft I Rådets direktiv 98/58/EG av den 20 juli 1998 om skydd av animalieproduktionens djur regleras om fastställda gemensamma miniminormer för skydd av djur som föds upp eller hålls för animalieproduktion (artikel 3). Regleringen överensstämmer med de särskilda rekommendationerna, och i några delar möjliggör den föreslagna regleringen en högre miniminivå. Inom EU saknas idag en särskild reglering helt för detta djurslag.

13 6 Bedömning av om särskild hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och om det finns behov av speciella informationsinsatser Eftersom regleringen bl. a. innebär krav på om- och nybyggnationer eller installation av nya burar, hyllor samt bolådor med tillräckligt utrymme som kräver viss tid att genomföra och medför vissa investeringskostnader så har tidpunkten för ikraftträdande satts med hänsyn tagen till detta. Jordbruksverket har i ett tidigt stadium och vid flera tillfällen haft möten med olika företrädare från branschen om det pågående föreskriftsarbetet. Branschföreträdarna är därmed informerade om att ändringar är på gång. Ett behov av vissa informationsinsatser finns för att mer i detalj ge branschen information om vad de nya kraven innebär. Även länsstyrelserna som ansvariga för den operativa djurskyddskontrollen, är i behov av informationsinsatser. En vägledning kopplad till den aktuella föreskriften kommer att utarbetas av Jordbruksverket för länsstyrelsernas kontrollverksamhet. 7 Beskrivning av antalet företag som berörs, vilka branscher företagen är verksamma i samt storleken på företagen Samtliga de företag som beskrivs nedan är verksamma i branschen, vilket i Sverige avses uppfödning och hållande av kaniner för produktion av kött, pälsoch ull och avelskaniner. Med avelskaniner avses avelsdjuren (hon- och hankaniner) som hålls inom denna produktionsinriktning med syftet att producera kaniner för kött-, päls- och ull. Vad gäller hållandet av kanin för produktion av kött- och päls finns det enligt uppgift drygt 200 uppfödare av kaniner för slakt och ett fåtal av dessa uppfödare producerar även pälsskinn (uppgift om antalet saknas). Vad gäller ullproduktion finns enligt uppgift uppfödare. För merparten av uppfödarna inkluderas även hållandet av avelsdjur. 8 Beskrivning av vilken tidsåtgång regleringen kan föra med sig för företagen och vad regleringen innebär för företagens administrativa kostnader. Regleringen innebär inte några administrativa kostnader för företagen. Regleringen innebär inte några andra kostnader för företagen än de som redovisas under punkt 4 ovan.

14 9 Beskrivning av vilka andra kostnader den föreslagna regleringen medför för företagen och vilka förändringar i verksamheten som företagen kan behöva vidta till följd av den föreslagna regleringen Regleringen innebär inte några andra kostnader för företagen än de som redovisas under punkt 4 ovan. 10 Beskrivning av i vilken utsträckning regleringen kan komma att påverka konkurrensförhållandena för företagen Den föreslagna regleringen överensstämmer till stor del med branschens rekommendationer och regelverket för sällskaps- eller hobbykaniner som tillämpats och bedöms därför inte påverka konkurrensförhållanden negativt. 11 Beskrivning av hur regleringen i andra avseenden kan komma att påverka företagen En effekt som eventuellt kan bli en följd av dessa regleringar är att samhället ger branschen en ökad acceptans eftersom åtgärder vidtas för att förbättra djurens välfärd. 12 Beskrivning av om särskilda hänsyn behöver tas till små företag vid reglernas utformning Föreslagen reglering omfattar till stor del producenter som bedriver verksamheten som bisyssla. Övergångstiden som föreslagits har satts till två år för att företagen ska ges möjlighet att anpassa djurhållningen till de nya reglerna. Det är från djurskydds- och djuromsorgssynpunkt av största vikt att reglerna kommer till stånd eftersom syftet är att förbättra välfärden och är även påkallat av de brister som dokumenterats vid kontroll av hållandet av kaniner runt om i landet. 13 Kontaktpersoner Mirjam Håkansson Enisa Miljanic

15 Bilaga: 1. Referenser Referenser Carmons, Julio Fernandez, Lopez, Marina - Behavior of breeding does in cases 2006, Recent advances in rabbit sciences. Chu LR, Garner JP, Mench JA, A behavioural comparison of New Zealand White rabbitshoused individiually or in pairs in coventional laboratory cages (Oryctolagus cuniculus), Applied Animal Behaviour Science (2004), Volym 85, sid Cowan, D.P. & Bell D.J. (1986) Leporid social behaviour and social organization, Mammal rewiew 16, Cowan, D.P (1987) Group Living in the Europena Rabbit (Oryctolagus cuniculus) Journal of Animal Ecology, Vol.56, No. 3 (1987). Sid EFSA Journal (2005) - 267, The Impact of the current housing and husbandry systems on the health and welfare of farmed domestic rabbits från den 14 september F. Lebas, P. Coudert, H. de Rochambean, R.G. Thébault, The rabbit husbandry, health and production 1997 Gunn, D. & Morton, D. (1995) Inventory of the behaviour of New Zealand White rabbits in laboratory cages. Applied Animal Behaviour Science 45, Lehmann, M. (1991) Social behaviour in young domestic rabbits under seminatural conditions, Appl. Animal Behaviour, Science 32, Leslie, T. K. et al (2004) Preference of domestic rabbits for grass or coarse mix feeds. Animal Welfare 13, Lidfors, L (1997) Behavioural effects of environmental enrichment for individually caged rabbits. Applied Animal Behaviour Science 52, Marai, I.F.M.,Rashwan A. A Rabbits behavioral response to climatic and managerial conditions. Archiv für Tierzucht. 47, Princz Z, Orova Z. Nagy I., Jordan D., Stuhec I. Luzi F., Verga M., Szendro ZS. Application of gnawing sticks in rabbit housing, World rabbit Sci. 2007, 15:29-36.

16 Stauffacher M, (1992) Group housing and enrichment cages for breeding, fattening and laboratory rabbits Tuyttens et al.2005, Measuring fluctuating asymmetry in fattening rabbits; a valid indicator of performance and housing quality?, Journal of Animal Science 83; Vastrade, F. M., (1986) The social behaviour of free-ranging domestic rabbits (Oryctolagus cuniculus L.) Journal of Applied Animal Behaviour Science 16,