Inventering av hasselsnoksbiotoper 2008

Transkript

1 Inventering av hasselsnoksbiotoper 2008 R 2008:13 ISSN X

2 VI SKALL STRÄVA EFTER STÄNDIGA FÖRBÄTTRINGAR! Göteborgs Miljöförvaltning är sedan oktober 1998 certifierad enligt ISO För att bli trovärdiga i vår roll som tillsynsmyndighet måste vi visa att vi ställer krav på oss själva. Genom att skaffa oss egen erfarenhet av miljöledning blir vi en bättre samarbetspartner till företag, organisationer och enskilda i deras miljöarbete. Miljöpolicy Miljöförvaltningen arbetar på uppdrag av Miljönämnden för att nå visionen om den långsiktigt hållbara utvecklingen av staden. För att vi ska bli framgångsrika är det viktigt att vi i alla situationer uppfattas som goda förebilder. Vår egen påverkan Vi ska när vi utför vårt arbete vara medvetna om vår egen miljöpåverkan. Denna påverkan uppkommer som följd av innehållet i de tjänster vi producerar och hur vi till exempel utnyttjar våra lokaler, reser i tjänsten och gör våra inköp. Ständiga förbättringar Vi ska arbeta för att åstadkomma ständiga förbättringar när det gäller vårt miljöarbete. Detta innefattar både direkt som indirekt påverkan. Bli ledande Vi ska med vår egen miljöanpassning ligga över de krav vi som tillsynsmyndighet ställer på andra. Detta innebär att vi med god marginal följer de lagar och andra bestämmelser som gäller för vår verksamhet samt att vi med detta åtar oss att bedriva ett förebyggande miljöarbete. Samarbete med andra Vi ska ständigt arbeta med att utveckla miljöarbetet genom samarbete och utbyte med andra aktörer. Vi själva som resurs Vi ska nå goda resultat i miljöarbetet genom kunnig och engagerad personal som ansvarsfullt och med helhetsperspektiv tar aktiv del i arbetet. Förvaltningen satsar kontinuerligt på utbildning och information för att alla anställda ska kunna ta ansvar i enlighet med budget och interna miljömål.

3 Inventering av hasselsnoksbiotoper R 2008:13 Förord Denna rapport redovisar resultatet av en hasselsnoksinventering som utfördes av Göteborgs Naturhistoriska Museum under 2008, på uppdrag av miljöförvaltningen. Hasselsnoken för ett väldigt undanskymt liv och är inte lätt att upptäcka, men för den som lyckas är det en spännande bekantskap. Man möter då en orm som till utseendet liknar en huggorm men är helt ofarlig för människan, som inte har någon koppling till hassel, och som betraktar huggormen som ett lämpligt skrovmål. Hasselsnoken är dessutom en av de arter som har ett mycket stark skydd genom EU:s habitatdirektiv. Ett antal djur- och växter omfattas av detta direktiv som har införlivats i svensk lagstiftning via artskyddsförordningen. Skyddet för dessa arter innebär bland annat att man inte får skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser. Detta kan naturligtvis stå i motsättning till utbyggnadsplaner. För att kunna ta tillräcklig hänsyn är det därför mycket viktigt att kartlägga förekomsten av hotade och skyddade arter i god tid. Denna inventering har därför fokuserat på de områden som den kommande översiktsplanen anger som utbyggnadsområden på kort eller lång sikt. Eftersom arten är svår att upptäcka omfattar inventeringen även lämpliga hasselsnoksmiljöer som hittats under inventeringen, men utan att någon hasselsnok har setts. Inventeringen har utförts som ett led i miljöförvaltningens arbete med att kartlägga förekomsten av hotade djur och växter i kommunen. Alla fynd av hasselsnok som har gjorts i samband med inventeringen har rapporterats till Artportalen, den nationella databasen för artobservationer. Och har du turen att träffa på en hasselsnok, titta då lite extra på den mörka huvudteckningen. Faktum är att ingen hasselsnok är den andra lik! Miljöförvaltningen december

4 Inventering av hasselsnoksbiotoper R 2008:13 Inventering, text, foto och layout Leif Lithander och Anders Nilsson Samt god hjälp av Göran Nilson med inventeringsteknik och hasselsnoksbiologi. Även foto s. 13 Göteborgs Naturhistoriska Museum 4

5 Inventering av hasselsnoksbiotoper R 2008:13 Hasselsnok i Torslanda 5

6 Inventering av hasselsnoksbiotoper R 2008:13 Innehållsförteckning Förord... 3 Sammanfattning... 7 Genomförande... 8 Resultat... 9 Slutsatser och diskussion Bonusart Källförteckning

7 Inventering av hasselsnoksbiotoper R 2008:13 Sammanfattning I föreliggande rapport redovisas förekomsten av 14 hasselsnokshabitat i Göteborgs stad inom de områden som kan komma att exploateras. Habitaten har markerats i kartutsnitt över aktuella exploateringsområden. Dessutom redovisas fyra fynd av hasselsnokindivider där fyndort angivits genom GPS-position. Förslag till naturvårdsåtgärder som kan gynna arten i framtida planeringsarbete ges. 7

8 Inventering av hasselsnoksbiotoper R 2008:13 Genomförande Inventeringen har utgått från karta 1 tillhörande utställningshandlingen av förslaget till ny översiktsplan för Göteborg. De inventerade områdena är de bebyggelseområden och verksamhetsområden som på kartan betecknas med antingen Förändrad markanvändning eller Utredningsområden. Fältarbetet har genomförts under senvåren och försommaren samt sensommar och tidig höst Två personer har besökt samtliga angivna ytor, med undantag av tättbebyggda delar mitt inne i stadskärnan och ute på skärgårdsöarna. På dessa förekommer inte hasselsnok (Göran Nilson muntligen). Enbart områden som fortfarande utgör potentiella hasselsnoksbiotoper och är angivna på kartan behandlas i denna rapport. Ytor som inte erbjuder hasselsnoken lämpliga livsmiljöer berörs inte, även om de kan ha stora naturvärden av annat slag. Vid samtliga besök har vi inriktat oss på att både identifiera potentiella hasselsnoksbiotoper och aktivt söka efter hasselsnoksindivider. Iband har vi direkt kunnat klassa några områden som lämpliga habitat och vid fyra tillfällen även funnit hasselsnok. I sådana fall har vi valt att inte lägga mer tid på dessa lokaler, utan istället koncentrera arbetet till mer svåröverblickbara områden. Dessa har besökts vid ett flertal tillfällen i syfte att få en komplett bild av respektive områdes karaktär. Lämpliga habitat kan ibland ligga insprängda i en i övrigt ogynnsam omgivning. Sökandet efter djuren har skett på olika sätt beroende på områdets beskaffenhet. I vissa fall är det möjligt att lyfta på stenar, i andra, där stenarna är för stora att lyfta, är det bara möjligt att lysa under stenarna med en ficklampa eller reflektera in ljus med hjälp av en spegel. Varje fynd har markerats med GPS-position. Av de fyra individer som hittats under inventeringen har en påträffats under ett större, 10 centimeter tjockt klippblock, två individer påträffats öppet i stenig terräng och en mitt på en grusväg i färd med att ta sig från ett område till ett annat. Samtliga djur har, där så varit möjligt, fotograferats rakt uppifrån så att huvudets färgmönster tydligt framgår. Eftersom detta är unikt kan vi säkert identifiera djuret vid en eventuell återfångst. På så sätt undviks risken att räkna samma individ två gånger. Under inventeringsarbetet har vi använt oss av tre GPS. apparater, två handhållna Garmin 60 CSx med friluftskartan pro Götaland samt en i bil monterad Mio C620. Inventeringen har genomförts under dagtid mellan och oavsett väderleksförhållanden. Övrigt kartmaterial: Göteborgskartan, Stadsbyggnadskontoret Göteborg, Liber Vår inventering har inte uteslutande bedrivits inom de angivna gränserna utan har vid två tillfällen glidit något utanför det på kartan markerade området. Det ena fallet gäller nordost om Skogen och Bua i Torslanda. Här finns några områden med höga värden som gränsar till det angivna, (till exempel 1. Position / Vuxen hona ). Det andra, nordväst om Dalhem, utgör ett sedan länge känt kärnområde för hasselsnok. På grund av metapopulationsdynamiska aspekter är det viktigt att dessa områden tas med, se vidare under Slutsatser och diskussion s.12. 8

9 Inventering av hasselsnoksbiotoper R 2008:13 Resultat Hasselsnoken på skandinaviska halvön skiljer sig ifråga om biotopval från den kontinentala. Vår hasselsnok hittar man på ljungklädda hällmarker, medan den kontinentala förekommer på sandhedar. Under inventeringen har ett antal lämpliga biotoper för hasselsnok identifierats. På fyra av dessa har vi dessutom gjort fynd av arten. Biotopernas kvalitet har bedömts utifrån kunskap om dessa djurs krav på livsmiljö och har inte grundats enbart på belagda fynd. Inom denna inventerings ramar betraktas således identifierade områden med eller utan fynd av hasselsnok som likvärdiga. Nedan presenteras var identifierade hasselsnoksbiotoper är belägna inom respektive inventeringsområde. De är markerade med cirklar inom utsnitt från karta bilaga 1. Observera att utsnitten inte är skalenliga och att cirkelns storlek inte står i proportion till områdets kvalitet eller storlek, utan är bara en markering för att lätt kunna hitta platserna på kartan. En mer detaljerad avgränsning har inte varit möjlig att utföra inom ramen för detta arbete. För att få en uppfattning om biotopernas karaktär har intill varje kartutsnitt lagts in en bild från området. = Hasselsnoksbiotop Generellt kan sägas att biotoperna oftast är tämligen högt belägna. De utgörs av öppna till halvöppna hällmarker med relativt stort inslag av ljung men även med lågvuxna enar, tallar och björkar. På några få ställen är det blockig terräng. Följande fyra positioner (RT 90) visar exakta fyndplatser 1. Position / Torslanda, Skogen Vuxen hona Position / Torslanda, Halvorsäng Unge Position / Torslanda, Nordhagen Ung hane Position / Högsbo Hasselsnok under sten. Ej könsbestämd. Bild saknas

10 Inventering av hasselsnoksbiotoper R 2008:13 Norr om Säve Området kring Kalsbo är uppdelat i flera mindre habitat. Sammantaget kan dessa småområden hysa en population. Kongahällavägen utgör ett spridningshinder. Björlanda Hela området, Dalhem, Hovdalen, Storegården och Lunnegården utgör ett kärnområde för hasselsnoken. Tidigare fynd finns även i närheten av Björlanda kyrka. 10

11 Inventering av hasselsnoksbiotoper R 2008:13 Skogen, Bua, Bur, Nordhagen, Låkeberget 1. Position / Vuxen hona Position / Ung hane Halvorsäng 3. Position / Unge

12 Inventering av hasselsnoksbiotoper R 2008:13 Högsbo norra delen 2. Position / Hasselsnok under sten. Ej könsbestämd. Bild saknas Öster om Billdal Bra miljöer finns i Gatersered, Ambjörnhagen, Lilla Svindal, Stora Svindal men även i de små områdena Uggledal, Graneråsen och Heden. Stora delar av området hyser lämpliga biotoper för hasselsnok. I de södra delarna finns också Göteborgs enda dokumenterade sandödlepopulation, se bonusart s

13 Inventering av hasselsnoksbiotoper R 2008:13 Ytterligare individer Dessa observationer ligger inte inom något av de inventerade områdena men kan ändå ha en stor betydelse för framtida planering. Position / Djupedal Ung hona Foto: Göran Nilson Göteborgs Naturhistoriska Museum. Position / Björlanda Ung hane Göran Nilson, Leif Lithander och Anders Nilsson Göteborgs Naturhistoriska Museum. Position / Sisjön Fem hasselsnoksungar Anders Nilsson och Leif Lithander Göteborgs Naturhistoriska Museum. 13

14 Inventering av hasselsnoksbiotoper R 2008:13 Slutsatser och diskussion Hasselsnoken Coronella austriaca är utbredd i stora delar av Central- och Sydeuropa samt i västra Asien. I Skandinavien förekommer arten ställvis i ett bälte från Norges sydostkust tvärs över Sverige i höjd med Vänern och längs Väst- och Östkusten söder om Mälardalen (limes norrlandicus). Ingenstans är hasselsnoken allmänt förekommande tvärtom är den på tillbakagång över i stort sett hela utbredningsområdet. Arten omfattas av EUs habitatdirektiv bil. 4 (Djur och växter av gemenskapsintresse som kräver noggrant skydd) som föreskriver att de miljöer (habitat) där den lever och fortplantar sig inte får förstöras eller förändras (Artskyddsförordning (1998:179)). Vart sjätte år skall enligt artikel 17 i habitatdirektivet en bedömning göras av hur trenden ser ut för listade habitat och arter. ArtDatabanken har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en utvärdering som Sverige inlämnade i juni I hasselsnokens fall är trenden alltjämt negativ. I Sverige klassas den som utrotningshotad och anges i rödlistan som sårbar (VU) enl. kriterierna A2c + 3c + 4c; C1 +2a(i). Hasselsnoken jagar främst andra reptiler, såsom kopparödla, huggorm och skogsödla. Eftersom den befinner sig högt i näringskedjan, förekommer den glest utspridd i landskapet. Störst chans att träffa på hasselsnoken har man i ljungmarker där berget går i dagen såsom till exempel glesa hällmarkstallskogar. Allra helst ska det finnas soldränkta, tunna berghällar med sprickor eller flata stenar. Arten är beroende av solvärmen för att upprätthålla sin kroppstemperatur, men undviker vanligen direkt solbelysning. Den höjer sin kroppstemperatur genom att krypa in i smala bergsprickor och andra trånga utrymmen som värmts upp av solen. Möjlig övervintringslokal strax öster om position 2. I Högsbo norra delen. För alla växelvarma djur utgör vintern ett överlevnadsproblem. Hasselsnoken måste ha tillgång till frostfria övervintringsplatser. Eftersom snokarna kan vandra långt behöver dessa lokaler inte finnas i eller i omedelbar anslutning till sommarens aktivitetsområden. Många exemplar kan på höstkanten samlas inför övervintring på en och samma lokal. Lövskogsklädda, sydvända rasbranter erbjuder perfekta förutsättningar. Innan bladen slår ut badar stenskravlet i vårsolen. Runt månadsskiftet mars/april kravlar sig snokarna upp från vintervilan för att ägg och spermier ska mogna i värmen. Sedan sprider sig djuren åter ut i omgivningarna för att para sig och äta. 14

15 Inventering av hasselsnoksbiotoper R 2008:13 Hasselsnokens totala utbredningsområde i landet var så sent som för bara något hundratal år sedan betydligt större och mer sammanhängande än vad det är idag. Detsamma gäller även inom Göteborgs kommun. Bebyggelsen har under de senaste fyrtio åren fördubblats och ett allt finmaskigare nät av vägar skär genom landskapet. Många biotoper har efter upphörd hävd vuxit igen, andra har planterats med barrskog eller omvandlats till bergstäkt. Övervintringslokaler har förstörts, vilket inneburit att dess upptagningsområden tömts på hasselsnoksförekomster. Där vi idag finner hasselsnokbiotoper fanns för cirka femtio till hundra år sedan vidsträckta ljunghedar. På den tiden fanns på dessa lokaler stora populationer, där djuren utan svårighet kunde nå kontakt med varandra inför vårarnas parningslekar. Dessa fordom individrika populationer är numera uppsplittrade i ett antal metapopulationer. Fortlöpande exploateringar och växande vägnät stänger in djuren i ett minskande livsrum där de i allt högre grad hänvisas till att söka sina parningspartners inom den egna metapopulationen. Den hasselsnok som dristar sig till att försöka korsa de tätt trafikerade vägarna har små utsikter att överleva och sprida sina gener till andra metapopulationer. Uppsplittringen i metapopulationer bedöms utgöra ett hot mot hasselsnoken, men hur långt en eventuell genetisk utarmning fortskridit har vi ännu ingen kunskap om. Vi kan dock få en uppfattning om problemets allvar genom att jämföra med sandödla. Här finns bättre kunskapsunderlag (se vidare under Bonusart s 17). Hos denna art har en hög frekvens missbildade ungar konstaterats i en naturlig population i Halland. Eftersom liknande defekter uppkommit till följd av experimentella syskonparningar ligger det nära till hands att anta att missbildningarna hos de vilda sandödlorna är ett resultat av inavel. 4. Position / Ung hanne på vandring över en grusväg i Torslanda Under sina vandringar exponerar han sig för fiender och för den stora risken att bli överkörd. 15

16 Inventering av hasselsnoksbiotoper R 2008:13 För att erhålla en komplett bild av hasselsnokens förekomst i Göteborg erfordras att de inventerade områdena betraktas utifrån ett landskapsekologiskt perspektiv. För att säkerställa artens långsiktiga överlevnad krävs ett antal åtgärder. Tänkbara åtgärder 1. Undvik exploatering av befintliga biotoper. 2. Sätt in befintliga biotoper i ett landskapseko- logiskt och markanvändningshistoriskt sam- manhang. 3. Identifiera spridningsbarriärer och undersök möjligheter att åtgärda dem. 4. Upprätta kompensationsytor som kan motverka den förlust av lämpliga biotoper som redan skett. 5. Återställ där så är lämpligt igenvuxna habitat. Varje fynd representerar en population, men säger ingenting om dess storlek. För att få kunskap om populationernas vitalitet krävs ekologisk forskning enligt nedan. 6. Undersök hur föryngringen ser ut på lokaler där vi vet att hasselsnoken förekommer. 7. Identifiera populationsstorlekar och kärnområden. 8. Undersök förekomst av in- och utvandring. Samtliga punkter bör samordnas med annan naturvård. Insekter är mat för skogsödlor och skogsödlor är mat för hasselsnok. 16

17 Inventering av hasselsnoksbiotoper R 2008:13 Bonusart Under en inventering som denna upptäcks givetvis ett stort antal arter som inte ingår i uppdraget. Många av dessa är av stort naturvårdsintresse, men på grund av uppdragets inriktning, behandlas de inte i denna rapport. En art som trots detta förtjänar att nämnas är sandödlan Lacerta agilis. Under inventeringen gjordes det första belagda fyndet av sandödla i Göteborgs stad. Position / Gatersered. Fynddatum En vuxen hona, bild till vänster. Sandödlan är fridlyst i Sverige sedan Arten ingår i Bernkonventionen under bilaga 2 (strikt skyddade arter). Dessutom har Bernkonventionen antagit en rekommendation (nr 26/1991) om establish a recovery plan for Lacerta agilis and identify and give adequate protection to key sites for the species. Arten ingår därtill i EU:s habitatdirektiv under bilaga 4. (Ur Åtgärdsprogram för sandödla (Lacerta agilis)). Sandödlan är en reliktart från värmetiden. Den förekommer bara där den kan finna gynnsamma förhållanden som t.ex. solbelysta ljunghedar. Artens livsmiljöer är idag mycket fragmenterade och det saknas stora sammanhängande områden. Närmaste större population finns vid Vallda Sandö i Kungsbacka kommun. När en population blir isolerad ökar risken för inavel. Negativa effekter såsom missformningar hos ungar, sannolikt till följd av inavel, har observerats i Halland. Olika former av markexploatrering, såsom vägar och bebyggelse samt igenväxning, utgör i detta område (Sydsverige) de största hoten mot arten och kan medföra att hela populationer utrotas. Närheten till bebyggelse kan dessutom innebära kraftigt ökad predation från tamkatter. Sandödlan kan fungera utmärkt som paraplyart. En sådan delar sina höga krav på livsmiljö med en lång rad andra arter. Restaureringsåtgärder som gynnar en paraplyart, i detta fall sandödlan, spiller över och innebär förbättrade förhållanden även för andra arter som till exempel hasselsnok. 17

18 Inventering av hasselsnoksbiotoper R 2008:13 Källförteckning Andrén, C. (2003) Kräldjur på ljungheden och ljungbevuxen mark. Seminarium på Botaniska institutionen. Göteborgs universitet Andrén, C. & Nilson, G. (1976) Hasselsnoken (Coronella austriaca) en utrotningshotad ormart! Fauna och Flora No.2:61-76 Andrén, C. & Nilson, G. (1979) Hasselsnoken (Coronella austriaca) i Norden en isolerad och ekologiskt särställd ras? Fauna och Flora No.2:89-96 Berglind, S-Å., Gullberg, A., Olsson, M. (2005) Åtgärdsprogram för bevarande av Sandödla (Lacerta agilis) von Böhme, W. (1993) Handbuch der Reptilien und Amphibien Europas. Schlangen 1 Fog, K., Schmedes, A. & Rosenørn de Lasson, D. (2001) Nordens padder och krypdyr Gislén, T. & Kauri, H. (1959) Zoogeography of the Swedish amphibians and reptiles. Acta vertebratica 1: Gärdensfors, U. (2005) Rödlistade arter i Sverige ArtDatabanken Honegger, R.E. (1981) Threatened Amphibians and Reptiles in Europe Larsson, K. (2003) Skötsel av Ljunghedar - några allmänna utgångspunkter. Del av Ljunghedar - historia, ekologi, skötsel och arter ett seminarium på Botaniska institutionen. Göteborgs universitet Larsson, M. (1994) Radiopejling av hasselsnoken (Coronella austriaca). Examensarbete vid Zool. inst. Göteborgs universitet Lithander, L., Nilsson, A., Nilson, G. (2007) Hasselsnoken vid Rambomosse. Inventeringsrapport. Göteborgs Naturhistoriska Museum, Västarvet Tjernberg, M. & Svensson, M. (red.) (2007) Artfakta. Rödlistade ryggradsdjur i Sverige Artskyddsförordning (1998:179) I förordningen avses med Habitatdirektivet: rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/

19 Inventering av hasselsnoksbiotoper R 2008:13 Hasselsnok eller slätsnok? Varför heter hasselsnoken just hasselsnok? Den har ju ingen anknytning till hassel överhuvudtaget. På 1800-talet fanns i Danmark en snok som i folkmun kallades hasselsnok eftersom den sågs klängande i hasselbuskar. Danska forskare trodde att det rörde sig om Coronella austriaca. År 1893 ansågs från svenskt forskarhåll att snoken borde ha samma namn i Sverige som i Danmark. Det gamla svenska namnet slätsnok övergavs till förmån för hasselsnok. Dock upptäckte danska forskare redan samma år att den art de benämnt hasselsnok i verkligheten var eskulapsnok Elaphe longissima. De övergick därför till att kalla Coronella austriaca glatsnog, det vill säga ungefär samma som det gamla svenska namnet slätsnok. I Sverige behöll man dock namnet hasselsnok. Slätsnok hade varit ett mer träffande namn eftersom snoken känns alldeles slät när man tar upp den i handen. Ömsskinnen är också lätta att känna igen på att de helt saknar huggormens och snokens kölade fjäll. Både hasselsnok och eskulapsnok är numera till följd av biotopförstörelse utdöda i Danmark. 19

20 Publikationer utgivna av Göteborgs Miljöförvaltning Rapporter (ISSN X): R 2008:1 Årsrapport Bokslut och resultat för Göteborgs miljönämnd R 2008:2 Bottenfauna. En undersökning av bottenfauna i sötvatten i Göteborg 2007 R 2008:3 Metaller i vattendrag. En undersökning av metallhalter i vattenmossa i Göteborg 2007 R 2008:4 Inventering av två arter dykarskalbaggar först - bred gulbrämad dykare och bred paljettdykare i Göteborg R 2008:5 Årsrapport Luftföroreningar. Mätningar i Göteborgsområdet 2007 R 2008:6 Analyser av bly, kadmium och ftalater i leksaker. Ett delprojekt inom projektet Giftfritt Göteborg R 2008:7 Rökfria skolagårdar i Göteborg - finns det? R 2008:8 Projekt Säveån 2007 R 2008:9 Luftkvaliteten vid förskolor i Göteborgs kommun R 2008:10 Miljörapport En beskrivning av miljötillståndet i Göteborg R 2008:11 Antibakteriella medel inom livsmedelsindustrin förekomst och användning i Göteborg. Ett delprojekt inom projekt Giftfritt Göteborg R 2008:12 Inventering av källsnabblöpare 2008 R 2008:13 Inventering av hasselsnoksbiotoper 2008 R 2007:1 Årsrapport 2006 Bokslut och resultat för Göteborgs miljönämnd R 2007:2 Bottenfauna. En undersökning av bottenfauna i sötvatten i Göteborg 2006 R 2007:3 Metaller i vattendrag. En undersökning av metallhalter i vattenmossa i Göteborg 2006 R 2007:4 Transplantering av lunglav Lobaria pulmonaria i sex skogsbestånd i Göteborg R 2007:5 Kvicksilver i gädda från insjöar i Göteborg R 2007:6 CMR-ämnen - utfasning i Göteborg. Ett delprojekt inom projektet Giftfritt Göteborg. R 2007:7 Jobba giftfritt. Exempel på arbete för en giftfri miljö. Inkluderar vägledning för intern kemikalieredovisning R 2007:8 Årsrapport luftföroreningar Mätningar i Göteborgsområdet R 2007:9 Läkarstämman i Nordstan. Ett nytt sätt att nå allmänheten med kunskap. R 2007:10 Inventering av fladdermöss i Göteborgs kommun 2006 R 2007:11 Luftkvaliteten på torg i 21 stadsdelar R 2007:12 Batteriprojekt del 2 - utfasning av kadmium, en enkätundersökning bland importörer och återförsäljare R 2007:13 Miljörapport En beskrivning av miljötillståndet i Göteborg R 2007:14 Ftalater i leksaker och barnavårdsartiklar. Ett tillsynsprojekt inom miljömålet Giftfri miljö R 2007:15 Energianvändning hos tillståndspliktiga verksamheter R 2007:16 Inventering av stinkpadda (Bufo calamita) i Göteborgs kommun 2006 R 2007:17 Marinbiologisk undersökning. Utbredning av blåmusselbankar inom Göteborgs skärgård R 2007:18 Ekologiska fotavtryck. Vad är det och hur beräknas det? R 2007:19 Miljöutställning på Båtmässan Göteborgs Stad i samarbete med Miljösamverkan Västra Götaland.

21