Inventering av hasselsnokshabitat i Rollsbo Östergård

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Inventering av hasselsnokshabitat i Rollsbo Östergård"

Birgit Mattsson
för 8 år sedan
Visningar:

1 Inventering av hasselsnokshabitat i Rollsbo Östergård Inventeringsrapport augusti 2011 Leif Lithander Avdelningen för Naturvård Göteborgs Naturhistoriska Museum Västarvet

2 Bakgrund Hasselsnoken Coronella austriaca omfattas av EUs habitatdirektiv bil.4 (Djur och växter av gemenskapsintresse och som kräver noggrant skydd). Direktivet föreskriver att de miljöer (habitat) där arten lever och fortplantar sig inte får förstöras eller förändras (Artskyddsförordning (1998:179)). I Sverige klassas hasselsnoken som utrotningshotad och anges i rödlistan som sårbar (VU). Uppdrag och syfte Enviro Planning AB uppdrog åt Göteborgs Naturhistoriska Museum att inventera eventuella förekomster av lämpliga hasselsnokshabitat inom aktuellt planområde. Trakterna kring Nordre Älv utgör ett kärnområde inom hasselsnokens utbredning i västra Sverige och observationer av arten i nära anslutning till planområdet föreligger. Inventeringen syftar till att utreda om och i så fall vilken grad en utvidgning av angränsande industriområde kan tänkas försämra förutsättningarna för hasselsnokens fortsatta existens i trakten. Material och metoder Inventeringen genomfördes då önskemål om snabb behandling av ärendet förelåg från uppdragsgivarens sida. Chansen att påträffa hasselsnok mitt i sommaren är mycket liten, varför sökandet begränsades till att upptäcka eventuella lämpliga habitat. Området genomströvades till fots varvid punkter som ger en representativ bild av områdets karaktär och eventuella lämplighet som hasselsnokshabitat GPS-positionerades med handhållen Garmin GPS map 60CSx. Koordinaterna överfördes till Friluftskartan Pro (Lantmäteriet 2005) och anges i RT-90. Punkterna fotodokumenterades och beskrivningar av dem återfinns nedan. Sammanfattning och slutsats Till följd av tidigare exploatering har planområdet kommit att isoleras från det omgivande landskapet. De för hasselsnokens trivsel lämpliga habitat som en gång fanns här har numera gått förlorade och det är inte troligt att någon population har lyckats hålla sig kvar. Ytterligare exploatering av kvarvarande ytor inom planområdet torde därför inte försämra hasselsnokens förutsättningar för överlevnad mer än vad som redan skett. Den fortskridande uppsplittringen av hasselsnokens livsmiljöer i små, isolerade biotopöar utgör det mest akuta hotet mot arten. För att kompensera redan gjorda skador på hasselsnokens livsmiljöer i området bör ansträngningarna inriktas på att bevara och utveckla kvarvarande större, sammanhängande habitat. Dessa ytor bör vara belägna i anslutning till kända fyndlokaler, inte genomskäras av vägar samt skyddas mot framtida exploateringar. Lämpliga lokaler utgörs av exempelvis hällmarkstallskogar i framskridet igenväxningsstadium. Sådana biotoper har utmärkt potential att utvecklas till goda hasselsnokshabitat om skogen glesas ut något så att solinstrålningen mot marken ökas så att ljungen kan breda ut sig. På några platser inom ytan bör det även finnas sydvända, lövskogsklädda bergsluttningar med sprickor och block.

I Sverige klassas hasselsnoken som utrotningshotad och anges i rödlistan som sårbar (VU).

3 Hasselsnokens ekologi Hasselsnoken är beroende av solvärmen för att upprätthålla sin kroppstemperatur, men undviker helst att exponera sig för direkt solbelysning. Istället höjer den sin kroppstemperatur genom att krypa in i soluppvärmda bergsprickor och andra trånga utrymmen. Den kan också lägga sig under ljungtuvor där dess kamouflerande färgteckning gör den näst intill omöjlig att upptäcka. Här ligger den i bakhåll för sina favoritbyten, skogs- och kopparödlor. Hasselsnokens undangömda vanor gör den till en mycket vårinventerad art. Mot slutet av sommaren lämnar hasselsnokarna sina vistelseorter bland soldränkta berghällar med sprickor, flata stenar och ljungtuvor och ger sig ut på vandring i riktning mot sina övervintringsområden. För att överleva vintern måste hasselsnoken ha tillgång till frostfria övervintringslokaler. Ofta föder honan sina ungar i närheten av övervintringsplatsen strax innan hon går i vinterdvala. Eftersom djuren kan vandra ansenliga sträckor är övervintringslokalerna ibland belägna långt från sommarens aktivitetsområden. Många individer kan samsas om samma lokal vilket innebär att hasselsnokar från en betydande upptagningsradie koncentreras på en och samma plats. Om en sådan övervintringsplats förstörs kan därför en hel population i ett slag raderas ut. Lövskogsklädda, sydvända rasbranter erbjuder perfekta förutsättningar för övervintring. Innan bladen slår ut når vårsolens värmande strålar stenskravlet. Runt månadsskiftet mars/april kommer de nyvakna hasselsnokarna upp för att ägg och spermier ska mogna i värmen. Sedan sprider sig djuren i landskapet för att para sig och äta. Det är då ormarna är i rörelse risken är som störst att förolyckas. Då de är aktiva dagtid är chansen att levande ta sig över en trafikerad väg praktiskt taget obefintlig. Ett tätnande vägnät i kombination med exploatering av sommarvisten och övervintringsplatser utgör nu det mest omedelbara hotet mot arten. Populationerna isoleras från varandra i alltmer krympande habitat, vilket leder till genetisk utarmning. Minskad genetisk variation innebär sämre förutsättningar att möta framtida miljöförändringar och ökar populationernas sårbarhet.

Den kan också lägga sig under ljungtuvor där dess kamouflerande färgteckning gör den näst intill omöjlig att upptäcka. Här ligger den i bakhåll för sina favoritbyten, skogs- och kopparödlor.

4 Översikt över inventeringsområdet

5 Punkt 1. N E Öppna ytor med angränsande ljungtuvor och omgivande hällmarkstallskog utgör lämpliga sommarvisten för hasselsnok. Det är i sådana miljöer de flesta fynd av arten gjorts vid museets tidigare inventeringar. Habitatets läge, inklämt mellan väg och industriområde, innebär dock i detta fall att det förlorat sitt värde för arten. Punkt 2. N E Ungskog på hällmark. Igenväxning av tall och löv medför att punkten i dagsläget inte är något lämpligt habitat för hasselsnok.

Det är i sådana miljöer de flesta fynd av arten gjorts vid museets tidigare inventeringar.

6 Punkt 3. N E Gamla, solbelysta gärdesgårdar i av detta slag kan enligt museets erfarenhet utgöra lämplig vistelseort för unga exemplar av hasselsnok. Här finner de både sol och skugga i omedelbar anslutning till varandra så att de lättare kan upprätthålla lämplig aktivitetstemperatur. Lokalen kan mycket väl tidigare ha hyst hasselsnok, men dess nuvarande isolering gör att den förlorat sitt värde. Punkt 4. N E Fuktiga skogspartier medför hög insektsproduktion vilket kan ge goda födobetingelser för skogs- och kopparödlor vilka i sin tur utgör föda för hasselsnok. Några hasselsnokar lär dock knappast hitta hit på grund av lokalens nuvarande isolerade läge.

Lokalen kan mycket väl tidigare ha hyst hasselsnok, men dess nuvarande isolering gör att den förlorat sitt värde. Punkt 4. N57 52.930 E11 56.

7 Punkt 5. N E Gammal gärdesgård med tallåga. Död ved innebär rikt insektsliv och därmed mat för hasselsnokens byten. Samma resonemang som under punkt 4 gäller dock även här. Punkt 6. N E Lokalen utgörs av en sydvänd, solexponerad och sprickig bergsbrant som tidigare utgjort lämplig vistelseort och möjligen även övervintringslokal för hasselsnok. Det sistnämnda är svårt att avgöra på grund av de grusmassor som nu täcker sluttningens nedre delar. Lokalens närhet till industriområde och väg medför att den förlorat sitt värde.

331 Lokalen utgörs av en sydvänd, solexponerad och sprickig bergsbrant som tidigare utgjort lämplig vistelseort och möjligen även

8 Punkt 7. N E Gammal gärdesgård i skog. Biotopen är för skuggig för att i dagsläget utgöra habitat för hasselsnok. Skogens innehåll av död ved medför dock hög insektsproduktion vilken skulle ha gynnat hasselsnokspopulationer i angränsande solbelysta ytor, försåvitt sådana funnits. Punkt 8. N E Gammal gärdesgård intill skogsstig. Lokalen är för skuggig för hasselsnokens trivsel i dagsläget. Tillsammans med punkt 7 kan den tidigare, då den inte var lika isolerad som nu, ha fungerat som vistelseort.

solbelysta ytor, försåvitt sådana funnits. Punkt 8. N57 52.805 E11 56.147 Gammal gärdesgård intill skogsstig.

9 Punkt 9. N E Lövklädda sydsluttningar kan utgöra ypperliga hasselsnoksmiljöer. Lokalen kan tidigare ha utgjort övervintringslokal, men till följd av närheten till trafikerade vägar har den förlorat sin potential härvidlag. Punkt 10. N E Gärdesgård i skog och i nära anslutning till trafikerad väg. Saknar idag värde för hasselsnok.

Lokalen kan tidigare ha utgjort övervintringslokal, men till följd av närheten till

Relevanta dokument

Bilaga 10. Inventeringsbehov av huggorm

Bilaga 10. Inventeringsbehov av huggorm Bedömning av inventeringsbehov av huggorm vid den planerade vindkraftanläggningen Brattberget, Arvidsjaurs kommun, Norrbottens län. Johan Lindberg, Enetjärn Natur