Inventering av sandödla och hasselsnok vid Bökevik i Ronneby kommun,

Transkript

1 Inventering av sandödla och hasselsnok vid Bökevik i Ronneby kommun, Marcus Arnesson

2 Innehåll Innehåll... 2 Syfte... 3 Geografisk avgränsning av området... 3 Bakgrund... 4 Sandödla... 4 Hasselsnok... 4 Tidigare fynd vid Bökevik... 5 Metod... 5 Resultat... 6 Marktyper och strukturer... 6 Artfynd... 9 Omgivande landskap... 9 Diskussion Slutsats Referenser Beställare: Gösta Oredsson Tomt & Gård Genomförande konsult: Ecocom AB Uppdragsledare: Marcus Arnesson Fältarbete: Marcus Arnesson Foto, framsida: Daniel Segerlind Foto, övriga: Marcus Arnesson Inventering av sandödla och hasselsnok vid Bökevik Sida 2 av 12

3 Syfte Arterna sandödla och hasselsnok är påträffade i landskapet vid Bökevik. Då det finns planer på nya tomter i detta område har Ecocom AB fått uppdraget att inventera nämnda arter samt lämpliga miljöer för arterna. Utifrån inventeringen ingår också i uppdraget att bedöma planens effekter på arternas lokala bevarandestatus samt komma med förslag på hur planen kan anpassas eller hur åtgärder kan genomföras för att minimera effekter på sandödlas och hasselsnoks fortlevnadsmöjligheter i området. Geografisk avgränsning av området Inventeringen omfattar det totala område som ingår i detaljplan för Bökevik 1:131 m.fl. enligt samrådshandling (diarienr: 2016/61) från Ronneby kommun. Hela detaljplaneområdet ingår i inventeringen och benämns därför i rapporten som inventeringsområdet. Inventeringsområdet är lokaliserat i ett kustnära läge på en bred udde, sydost om Vierydsfjorden. Omgivningarna består av lövskog, varierad odlingsbygd och glesa stugområden. Figur 1. Utsnitt ut terrängkartan som visar detaljplanområdets placering i landskapet. Inventering av sandödla och hasselsnok vid Bökevik Sida 3 av 12

4 Bakgrund Sandödla Sandödlan (Lacerta agilis) har sin huvudsakliga förekomst i Skåne, Blekinge, Kalmar och Östergötlands län men arten förekommer också i mellersta och västra Götaland. Mindre populationer förekommer även i Värmland och Dalarna där arten lever på sin nordgräns. Adulta sandödlor övervintrar i håligheter eller nedgrävda i marken, från ungefär augustiseptember t o m slutet av mars-april. Nykläckta ungar kan dock under hösten vara aktiva fram till början av oktober. Efter övervintringen kommer sandödlorna åter fram i månadsskiftet mars-april, efter vilket parningsperioden infaller omkring april-maj. Honan lägger därefter en äggkull som grävs ned i sandig jord ca 10 cm under markytan. Äggen kläcks i slutet av juli eller i början av augusti. Könsmognaden infaller efter 3-4 år och sandödlorna blir ca 5-7 år gamla och i enstaka fall över 10 år gamla. Sandödlan livnär sig på spindlar och insekter men kan också predera på t ex skogsödla eller juvenila sandödlor. För sin livscykel är sandödlan beroende av lösa jordar, företrädesvis lös sand eller jordarter med sandinblandning, där äggläggning kan ske. För värmereglering krävs att äggläggningsplatsen är solexponerad varför äggläggningen vanligen sker i sydvända sandsluttningar. Sandödlan behöver också jaktmarker med möjligheter till skydd och värmereglering. Lämpliga habitat är ett mosaikartat fältskikt med örter, ljung eller lägre gräs, gärna med inslag av strukturer som stenmurar, skrevor eller död ved. Arten hotas framförallt av igenväxning som medför att solexponerade ytor försvinner och lösa jordar täcks med förna. Arten förekommer bland annat vid skogsvägkanter, kraftledningsgator och sandtäkter samt på naturliga erosionsbranter. Andra områden där arten kan påträffas i södra Sverige är kustnära hällmarker, dynområden, skjutfält och skjutbanor, järnvägsvallar samt på ängsoch betesmark med inslag av sandfläckar (Naturvårdsverket 2013). Hasselsnok Hasselsnok (Coronella austiaca) har i Norden en lokal utbredning i följande områden; från Österlen i Skåne längs ostkusten till och med Uppland, på Öland och Gotland. Dessutom förekommer den längs västkusten från Bjärehalvön till Oslofjorden och i Vänerområdet, lokalt runt Vättern, i Värmland, Närke och Mälardalen. Förekomsten i Norden utgörs av reliktpopulationer som är isolerade från det huvudsakliga utbredningsområdet i centrala Europa. Hasselsnoken är en värmekrävande art som föredrar den indirekt strålningsvärme och söker sig därför gärna till varma stenar, block och hällar som värmts upp av solen. Vanligtvis ligger ormarna väl dolda i bergsskrevor, under platta stenar eller mellan ljungtuvor, vilket medför att arten är svår att upptäcka. Hasselsnok har en förhållandevis bred biotoppreferens. Biotoperna karaktäriseras av tät markvegetation och arten anträffas ofta på blockrik eller sandig mark i solexponerat läge. Exempel på biotoper är lövskogsbryn, ljung och hagmarker samt hällar med gles tallskog. Hasselsnoksindivider är stationära och förflyttar sig endast korta sträckor på årsbasis. Kantzoner såsom åkerkanter, diken och stenmurar utnyttjas ofta som spridningskorridorer när ormarna förflyttar sig mellan olika delar inom sitt hemområde. Födan utgörs av reptiler, näbbmöss och smågnagare (ArtDatabanken 2011). Hasselsnoken övervintrar från början av oktober till slutet av mars, eller början av april. Övervintringen sker på skyddade platser såsom rasbranter eller stenrösen. Övervintringsplatsen är ofta centralt belägen i den lokala populationens hemområde. Inventering av sandödla och hasselsnok vid Bökevik Sida 4 av 12

5 Hemområdet för en lokal population av hasselsnok uppskattas i genomsnitt omfatta hektar. Parningstiden infaller under maj. Ungarna (3-15 per kull) föds i augusti-september i närheten av övervintringsplatsen. Reproduktion sker dock inte varje år (Naturvårdsverket 2009). Tidigare fynd vid Bökevik Registrerade fynd på Artportalen visar att det den 16 juli 2016 observerades en vilande adult hane av sandödla i direkt anslutning till den nordöstra delen av inventeringsområdet. Flera fynd av sandödla har även gjorts inom en yta som är belägen m öster om inventeringsområdet. Under perioden har det här gjorts sju noteringar av adulta sandödlor. Fynd av hasselsnok är mer sparsamt förekommande. Det enda registrerade fyndet från landskapet kring Bökevik är från den 16 juli 2016 och utgörs av en adult hasselsnok som vilade i närheten av Fåranabbsvägen, cirka 400 m öster om inventeringsorådet. Metod Fältinventering utfördes under eftermiddag och tidig kväll den 3 september Temperaturen var runt 20, och inom det undersökta området var det i det närmaste vindstilla, i övrigt växlade mellan starkt solsken och mer molniga förhållanden då solen tidvis blev skymd. Vädret är en viktig faktor vid eftersök av aktuella arter. Vid soligt väder utan nederbörd exponerar sig gärna dessa växelvarma reptiler i soliga och vindstilla lägen. Under september finns möjlighet att både se vuxna individer samt årsungar av hasselsnok och sandödla. Vid inventeringen har arterna eftersökts i soliga och vindstilla lägen. För sandödla har särskilt miljöer med bar sand och jord prioriterats. Hasselsnok är betydligt mer svårinventerad än sandödla. Vid inventeringen av hasselsnok har lampa använts för att belysa utrymmen under stenar och bergssprickor. Där det varit möjligt har även stenar vänts för att avgöra om hasselsnok uppehållit sig under dessa. Inventeringsmetodiken bygger på metodik för ändamålet framtagen av Naturvårdsverket (Naturvårdsverket, 2010) samt den inventering av hasselsnok som Göteborgs kommun genomförde 2011 (Nittérus och Stahre 2011). Utöver fördjupad inventering av hasselsnok och sandödla har även inventeringsområdets habitatvärde för arterna att bedömts. Inventeringen har genomförts genom en preliminär avgränsning av ingående delområden inom inventeringsområdet från ortofoto. Därefter har hela arealen karterats i fält. I samband med fältkarteringen gjordes en validering av flygbildstolkningen och en marktyp angavs för samtliga delområden. Strukturer med betydelse för hasselsnok och sandödla har eftersökts över hela inventeringsområdet. Exempel på sådana strukturer är solbelysta bryn, exponerade stenmurar, stenrösen och bar sand, grus eller jord. En mycket översiktlig bedömning med avseende på förekomsten av miljöer lämpliga för sandödla och hasselsnok har även gjorts av det omkringliggande landskapet som angränsar till inventeringsområdet. Inventering av sandödla och hasselsnok vid Bökevik Sida 5 av 12

6 Resultat Marktyper och strukturer Det totala inventeringsområdet har bedömts och delats in i marktyper, vilket framgår av figur 4. Huvuddelen av området utgörs av marktyper som är bevuxna av träd, lövsly eller höga örter med hög täckningsgrad vilket medför att ljusinsläppet på marknivå blir ringa. Sådana marktyper är busk-slymark, uppvuxen lövskog och ung lövskog. Marktypen tomt är endast delvis bevuxen och medger bitvis solinstrålning. Generellt innehåller dock nämnda marktyper få strukturer som är av betydelse för sandödla, hasselsnok och andra reptiler. Den busk-slymark som finns inom området domineras av mycket tät vegetation bestående av lövsly, främst björk samt arter som örnbräken, hallon och veketåg, se figur 2. Den uppvuxna lövskogen utgörs av bok, ek, rönn och björk. I huvudsak är krontäckningen hög, men på några platser är solinsläppet större, exempelvis i den nordöstra delen av inventeringsområdet där det även finns en stenmur som delvis är solbelyst. Ett parti med yngre bestånd av björk, hassel och rönn i den västra delen av inventeringsområdet är utmärkt som ung lövskog, och här är korntäckningen mycket hög. Den tomtmark som är identifierad i figur 4 utgörs av byggnader med omkringliggande tomter. Tomterna omges av lövskog och lövträd finns även på tomtmarken. Figur 2. Grusvägen genom den sydöstra delen av området visar en karaktäristisk bild av miljön; tätt med lövsly och örnbräken samt förekomst av uppvuxna lövträd. Till vänster kan ett tillfälligt upplag i form av grushög ana., Denna yta är särskilt utmärkt i figur 3 som Lågvuxen vegetation med tillfälliga grushögar. Inventering av sandödla och hasselsnok vid Bökevik Sida 6 av 12

7 De ytor som bedömts ha marktyperna lågvuxen vegetation-brynmiljö och lågvuxen vegetation med tillfälliga grushögar är fria från träd och annan högre växtlighet, vilket medför att marken här snabbt kan bli uppvärmd av solinstrålning. Dessa varma miljöer ger generellt goda förutsättning för värmeberoende reptiler. Marktypen lågvuxen vegetation-brynmiljö påträffades främst i den norra delen av inventeringsområdet. Här löper en stenmur i öst-västlig riktning. Norr om stenmuren finns bokskog medan det söder om muren är glest bevuxet av låg vegetation som kruståtel, fårsvingel och pillerstarr. Området söder om bokskogen och i anslutning till stenmuren är exponerat för solinstrålning och blir snabbt uppvärmt. Den aktuella ytan utgör en möjlig födosöksmiljö samt spridningskorridor i öst-västlig riktning för reptiler som sandödla och hasselsnok. I stenmuren kan reptiler finna skydd. Längst i öster finns små högar av uppgrävt material, som skulle kunna utgöra en reproduktionslokal för sandödla, se figur 3. Även i sydöst finns en mindre yta som bedömts hysa lågvuxen vegetation-brynmiljö. Detta område ligger direkt väster om en stenmur som längre söderut blir helt övervuxen av örnbräken. I anslutning till en vägkorsning i den södra delen av inventeringsområdet finns en yta som fungerar som tillfälligt upplag av sand och grus. Vegetationen runt högarna är lågvuxen och inslag finns av barskrapade ytor. I den nordvästra delen av inventeringsområdet finns en ovanligt stor stensamling som består av medelstora block med visst inslag av sten. Stensamlingen är delvis solbelyst och till stor del bevuxen av mossa (västlig hakmossa, Rhytidiadelphus loreus). Stensamlingen utgör en potentiell övervintringsplats för reptiler som exempelvis hasselsnok. Figur 3. Fotot visar marktypen lågvuxen vegetation-brynmiljö som är belägen i norra inventeringsområdet i anslutning till den östra områdesgränsen. Här är massor upplagda i högar, ett dike löper i sydlig riktning och stenmuren går åt väster och skapar ett delvis skyddat habitat med solinstrålning från söder. Platsen utgjorde den mest lämpliga miljön för sandödla inom inventeringsområdet, och det var även i närheten av denna miljö som sandödla rapporterades till Artportalen. Inventering av sandödla och hasselsnok vid Bökevik Sida 7 av 12

8 Figur 4. Avgränsning för inventeringsområdet visas med blå streckad linje, lokalisering av observerad huggorm är markerad med vit punkt och olika identifierade marktyper är markerade med olika färgsättning. Inventering av sandödla och hasselsnok vid Bökevik Sida 8 av 12

9 Artfynd Trots goda väderförhållanden och noggrant eftersök i lämpliga miljöer gjordes inte någon notering av sandödla eller hasselsnok inom inventeringsområdet. Den enda reptil som noterades var en storvuxen huggormshona som värmde sig i anslutning till en stenmur i den norra delen av inventeringsområdet, se figur 5. Koordinater angivet i Sweref 99 TM för huggormsobservationen är , Figur 5. Huggorm observerad i anslutning till stenmur i norra delen av inventeringsområdet. Omgivande landskap Landskapet som omger inventeringsområdet präglas till stor del av bebyggda tomter med stor förekomst av lövträd. I väster, söder och sydöst är det även nära till Östersjön. Längre norr om inventeringsområdet finns sammanhängande lövskog där bok utgör ett vanligt trädslag. Ungefär 200 meter öster om inventeringsområdet börjar ett småskaligt jordbrukslandskap med betesmarker, åkrar, gårdsmiljöer med förekomst av strukturer som odlingsrösen, stenmurar och öppna diken, se figur 6. Majoriteten av registreringarna av sandödla och hasselsnok på Artportalen är gjorda i detta jordbrukslandskap. Inventering av sandödla och hasselsnok vid Bökevik Sida 9 av 12

10 Figur 6. Ungefär 200 meter öster om inventeringsområdet finns ett småskaligt jordbrukslandskap som breder ut sig i östlig riktning. Huvuddelen av de tidigare observationerna på Artportalen av sandödla och hasselsnok är från detta landskap. Diskussion Fältinventeringen utfördes under relativt goda förhållanden, men trots detta observerades inte någon sandödla eller hasselsnok. Mot bakgrund av förekommande miljöer inom inventeringsområdet bedöms det inte som särskilt förvånande att fynd av nämnda arter uteblev. De relativt täta bestånd av uppvuxna och unga lövträd som dominerar området är generellt inte särskilt lämpliga miljöer för sandödla eller hasselsnok. Det finns även få naturliga spridningsvägar för arterna inom området. Förekommande grusvägar hyser smala kantzoner som inte utgör en god miljö för spridning av reptiler. Stenmurar, som ofta erbjuder en struktur där kräldjur kan finna skydd, är inom inventeringsområdet på många platser övervuxna av lövsly och örnbräken. De allra tätast bevuxna partierna av busk- och slymark utgör i nuläget förmodligen en viss barriär för reptiler som hasselsnok och sandödla. Några intressanta strukturer finns dock med avseende på hasselsnok och sandödla. Det gäller främst den korridor i öst-västlig riktning med marktypen lågvuxen vegetationbrynmiljö som är belägen i norra delen inventeringsområdet, se figur 4. Viktiga strukturer inom denna korridor är den stenmur som sträcker från öst till väst samt upplagda högar av jord och grus i östra delen av området. Att det är från detta område som sandödla rapporterades i juli 2016 bedöms inte vara en tillfällighet, då miljön utgör den mest lämpliga för arten inom inventeringsområdet. Även den stora stensamling (stenröse/stentipp) som finns i den nordvästra delen av inventeringsområdet är av visst värde för reptiler, och kan ha en funktion som övervintringsplats, se figur 4. Det är dock viktigt att tillägga att även om det finns delar i det norra inventeringsområdet som är av intresse för reptiler, utgör miljöerna i dessa delar inte någon ovanlig naturtyp eller något optimalt habitat för sandödla eller hasselsnok. Inventering av sandödla och hasselsnok vid Bökevik Sida 10 av 12

11 Brynmiljön inom den nämnda korridoren bedöms som tillfällig och kommer att växa igen inom ett fåtal år, detsamma gäller för högarna med jord och grus vilka kommer att bli bevuxna. De mindre ytor med lågvuxen vegetation som identifierats i sydöstra delen av inventeringsområdet, se figur 4, bedöms vara för begränsade och isolerade för att ha någon betydande funktion för sandödla eller hasselsnok. Det odlingslandskap som är beläget cirka 200 meter öster om inventeringsområdet bedöms ha betydligt fler kvaliteter, jämfört med inventeringsområdet, som är viktiga för överlevnad och reproduktion av sandödla och hasselsnok. Det är dock möjligt att individer av nämnda arter med jämna mellanrum rör sig från odlingslandskapet åt väster in i inventeringsområdet. Därför är det positivt om det finns en korridor med lämplig miljö för arterna genom inventeringsområdet som har en koppling åt öster. En lämplig placering för en sådan korridor kan exempelvis vara den brynmiljö som löper i öst-västlig riktning genom den norra delen av inventeringsområdet. Denna brynmiljö ansluter i väster till den stora stensamling som kan ha en funktion som övervintringsplats för reptiler. Brynmiljön rekommenderas att ha en bredd av minst 5-10 meter, men framförallt är det viktigt att brynmiljön är öppen till halvöppen så att stenmuren delvis blir solbelyst och att det finns lågvuxen vegetation samt gärna förekomst av andra strukturer som död ved, block och sandhögar. Det vore önskvärt om det avsattes ett område för den beskrivna miljön vilket innebär att gränsen för den planerade tomten söder om stenmuren bör flyttas cirka fem meter åt söder. När det gäller stensamlingen i nordväst så bedöms det vara positivt för reptiler om denna yta kan bevaras i så stor utsträckning som möjligt, det är dock svårt att värdera betydelsen av denna miljö eftersom det saknas fynd som tydligt kan kopplas hit. Slutsats Inventeringsområdet hyser få ytor av särskilt värde för sandödla eller hasselsnok. Etablering av tomtmark kommer i de flesta fall att medföra liten påverkan på reptiler generellt. Odlingslandskapet öster om inventeringsområdet bedöms ha högre värde för sandödla och hasselsnok jämfört med inventeringsområdet. I den norra delen av inventeringsområdet finns brynmiljöer med lågvuxen vegetation samt en större stensamling som bedöms ha visst värde för sandödla och hasselsnok. Det är positivt för sandödla och hasselsnok om planeringen av tomter kan genomföras på ett sådant sätt att nämnda miljöer bevaras och kan utgöra en livsmiljö och spridningsväg för sandödla och hasselsnok. Inventering av sandödla och hasselsnok vid Bökevik Sida 11 av 12

12 Referenser ArtDatabanken Artfaktablad hasselsnok Coronella austiaca. ArtDatabanken, SLU. ArtDatabanken Artfaktablad Sandödla Lacerta agilis. ArtDatabanken, SLU. Naturvårdsverket Handbok för artskyddsförordningen. Del 1. Fridlysning och dispenser. Handbok 2009:2. Naturvårdsverket. 2010: Manual för uppföljning i skyddade områden - Skyddsvärda däggdjur, samt grod- och kräldjur. Version 4.0. Naturvårdsverket. 2013: Åtgärdsprogram för sandödla, Rapport 6597 Nittérus, K. och Stahre, M Inventering av hasselsnok (Coronella austriaca) i Göteborgs kommun Göteborgs Stad, Miljöförvaltningen. Inventering av sandödla och hasselsnok vid Bökevik Sida 12 av 12