Dentala helkeramer. Kunskapsdokument INAKTUELLT

Transkript

1 Dentala helkeramer Kunskapsdokument

2 Socialstyrelsen klassificerar sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är ett underlag från experter. Det innebär att det bygger på vetenskap och/eller beprövad erfarenhet som tas fram av huvudsakligen externa experter på uppdrag av Socialstyrelsen. Experternas material kan ge underlag till myndighetens ställningstaganden. Författarna svarar själva för innehåll och slutsatser. Socialstyrelsen drar inga egna slutsatser Dokumentdatum: Artikelnummer:

3 Innehåll Vad är en keram? (1)... 3 Historisk återblick (2,3)... 3 Nomenklatur... 3 Indelningsgrunder (4,5)... 3 Sammansättning och uppbyggnad (6-20)... 5 Dentala keramers mekaniska hållfasthet (41-67)... 7 Keramers ytegenskaper abrasion (78-86) Speciella keramkonstruktioner Keramiska inlägg och onlay (87) Keramiska skalfasader/skalkronor (88,89) Keramiska rotstift/pelare (90-93) Helkeramiska broar (94-103) Cementering av keramiska konstruktioner ( ) Vilka keramer fastsätts med klassisk teknik (cementering)? Vilka keramer fastsätts med adhesiv teknik (adhesiv fastsättning eller bonding )? Hälsorisker ( ) Referenser Bilaga Dokumentinformation

4 Vad är en keram? (1) Keramer definieras traditionellt som oorganiska, icke-metalliska material, vilka ofta är resultatet av en högtemperaturreaktion. Enligt en bredare definition, utlämnas kravet på en högtemperaturreaktion, vilket vidgar keramområdet till att omfatta inte enbart traditionella keramer utan även oxider på metallytor och cement. För dentala helkeramer, dvs keramer avsedda att användas för dentala konstruktioner helt i keramik, är dock den traditionella definitionen tillämpbar. Historisk återblick (2,3) Tidigaste dokumenterade användningen av porslin som dentalt rekonstruktionsmaterial går tillbaks 1700-talet i Frankrike. Först vid inledningen av 1900-talet formulerades grundläggande principer för individuella helkeramiska kronor. Det skulle dock dröja till i början av 1960-talet innan några mer betydande teknikutvecklingar gjordes. Då introducerades vacuumbränningstekniken liksom tekniken att bränna porslin på metal. Aluminiumoxidförstärkta helkeramkronor introducerades under 1970-talet som ett resultat av McLean och Hughes forskningsarbete, glaskeramiken 1968, och leucit-förstärkta glaskeramer med pressgjutningstekniken i inledningen av Efter syra-etsteknikens introduktion 1973 följde så den bondade keramiken Idag (2002) sker utvecklingar på tekniksidan (datorproecsstekniker), materialsidan (nanoteknologin) samt konstruktionssidan (helkeramiska brokonstruktioner). Nomenklatur Inom modern keramisk rekonstruktionsteknik används företrädesvis beteckningen dental keram i stället för dentalt porslin. Beteckningen dental keram har kommit att representera flera olika typer av keramiska material och processtekniker. Begreppet dentalt porslin står däremot företrädesvis för den klassiska sintringstekniken, dvs. en processteknik vid vilken porslinsmassorna blandas, uppläggs, formas och bränns (sintras) i porslinsugn. Indelningsgrunder (4,5) Mångfalden av dentala keramer har gjort det nödvändigt att gruppera dem för bättre materialöversikt. Med avseende på kemisk sammansättning kan keramerna indelas i silikatbaserade keramer, oxidkeramer respektive icke oxidkeramer (karbider och nitrider). De silikatbaserade keramerna domineras av glasfas. 3

5 Oxidkeramerna däremot är kristallina med en försumbar glasfasandel. Inom denna grupp återfinns framför allt medicinska/ortopediska implantat, men även konstruktionselement i helkeramiska kronor och broar. Indelning kan även göras enligt keramstandarden SS EN ISO 6872 Dentala Keramer, enligt vilken dentala keramer indelas i två huvudtyper med vardera ett antal underavdelningar eller klasser. Typ I Keramer i pulverform för sintringsteknik Typ II Övriga förekomstformer av keramer Klass 1 Kärnmassor Klass 1 Kärnförstärkta keramer för efterföljande ytbeläggning med silikatbaserad keram tillhörande Typ I, klasserna 2-8. Klass 2 Dentinmassor Klass 2 Keramer för framställning av inlägg och onlay utan efterföljande täckning med andra keramer. Klass 3 Klass 4-8 Emaljmassor Tandhals, transparant, intensiv, korrektur och glaze-massor Indelning kan även göras på konstruktionsmässig grund, enligt vilken keramerna indelas i kärnförstärkta respektive ej kärnförstärkta keramer (se översiktsfigur). Medan de förstnämnda i förekommande fall kan cementeras på traditionellt sätt med fosfat- eller glasjonomercement är det av hållfasthets- och förankringsskäl starkt tillrådligt att utnyttja adhesiv fastsättningsteknik för de ej kärnförstärkta keramiska konstruktionerna. 4

6 Sammansättning och uppbyggnad (6-20) Merparten av dentala keramer utgörs av silikatbaserade keramer, vilkas strukturenhet utgörs av kisel-syre-tetraedern (SiO 4 ). Atomerna i keramiska material är bundna i starka jon- och kovalenta bindningar, vilket förklarar många av keramernas specifika egenskaper såsom hårdhet, sprödhet och låg reaktivitet i korrosiva miljöer. Dentala helkeramiska konstruktionerna är till stor del uppbyggda av silikatbaserade keramer, vilka mikrostrukturellt domineras av en glasfas utgående från naturlig eller syntetisk fältspat (K 2 O Al 2 O 3 6 SiO 2 ). I glasfasen ingår såväl oxidiska tillsatser som kristallstrukturer. En vanlig kristalltyp är leucit, vilken förekommer i varierande mängder och kristallstorlekar. Alkalioxider ingår för att sänka sintringstemperaturen och justera den termiska expansionen. För att ge keramen ett tandliknande utseende ingår opakgörare som tenn-, titan- och zirkonium-oxider och för färganpassningen metalloxider eller keramiska spineller. Bariumoxid ingår för röntgenkontrasten och samarium/ceriumoxider för att ge keramkonstruktionen tandliknande fluorescensegenskaper. Dentala glaskeramer (21-25) utgörs av polykristallina keramer, vilka är resultatet av en kontrollerad kristallbildningsprocess. Såväl mängden som kristalltyperna (leucit, glimmer, litiumdisilikat + litiumortofosfat) varierar mellan olika produkter. Jämfört med sintrade keramer är volym andelen kristaller större och kristallstorlekarna mindre och med jämnare fördelning i glasmatrixen. Produktionsmässigt framställs glaskeramer vanligen genom pressgjutning av godset i en kyvett under kontrollerade temperaturprogram - en teknik som ger bättre produktionskontroll än sintringstekniken. Dentalt glas (26,27) karaktäriseras av en glasfas utan kristallina element. Material av denna typ är vanligen lågtemperaturbrända (<850 C) och är primärt avsedda som yttäckande keram. Endast ett fåtal produkter finns av denna typ. Oxidkeramer (28-35) som aluminiumoxid och zirkoniumoxid avviker från de av glasfas dominerade keramerna i det att de är praktiskt taget helt kristallina och att de i stort sett saknar glasfas. Oxidkeramernas främsta funktion är att öka konstruktionens hållfasthet. Detta åstadkoms framför allt genom att kristallerna bromsar upp spricktillväxten och därmed förlångsammar dess utbredning i materialet. Jämfört med aluminiumoxid har zirkoniumoxid en mer aktiv sprickhämningsmekanism genom en lokal, spänningsinitierad fasomvandling i en sprickas omedelbara närhet. Då den nybildade fasen upptar en större volym (1-3 vol%) än den som förelåg, uppstår riktade tryckspänningar mot sprickan vars tillväxt bromsas upp. Den polykristallina uppbyggnaden gör även dessa keramer begränsat ljusgenomsläppliga, vilket har positivt värde för blockering av missfärgningar i tanden samt vid metallpelare. Förutom silikatbaserade keramer och oxidkeramer förekommer inom odontologin även bland- eller hybridkeramer (36-40) som består av varierande stora volymandelar oxidiska tillsatser i en glasmatrix. Funktionellt används 5

7 de för uppbyggnad av kärnstrukturen i helkeramiska kronor och broar, men når hållfasthetsmässigt inte upp till oxidkeramerna. 6

8 Dentala keramers mekaniska hållfasthet (41-67) Dentala keramiska material karaktäriseras av hög Elasticitetsmodul och höga tryckhållfasthetsvärden men betydligt lägre värden för drag- och böjhållfasthet. Detta sätter sin prägel på keramerna som rekonstruktionsmaterial. Då keramen inte själv kan utjämna vid belastning uppkomna inre spänningar, kommer defekter i keramens inre, eller på dess yta, att utgöra en potentiell riskfaktor ( crack initiators and slow crack growth ). Viktiga faktorer för att bedöma ett keramiskt materials hållfasthetsegenskaper är: Böjhållfasthetsvärdet medelvärde och spridning. Spridningssiffrorna viktiga för att kunna avgöra hur tillförlitligt materialet/framställningsmetoden är. Stora spridningssiffror = osäkert material och/eller osäker teknik. Fraktursegheten ( fracture toughness ), betecknar effektiviteten hos ett förstärkningssystem att bromsa upp en befintlig sprickas tillväxt i materialet. Ett högt värde anger ett spricktåligt material. Principiell keramtyp Böjhållfasthet MPa Sintrad fältspat Glaskeram Hybridkeram >300 3 Oxidkeram - Al-oxid Oxidkeram Zr-oxid Frakturseghet Mpa x m 1/2 Kappert HF och Krah M: Quintessennz Zahntech 27;6: :2001) 7

9 Keramiska restaureringars hållfasthet bestäms till väsentliga delar av fyra faktorer (se figur nedan). Optimerad hållfasthet Material: Se tidigare avsnitt : sammansättning och uppbyggnad. Processteknik/Hantering (68-73) : Utgör en viktig kvalitetsfaktor för alla material men extra viktig för keramiska material på grund av dessas oförmåga att bemästra defekter. Processtekniken skall idealt leda fram till en por- och defektfri produkt något som i realiteten är praktiskt taget omöjligt att uppnå. Produktionsmässigt svarar pressgjutnings- och CAD-CAMteknikerna för de bäst kontrollerade metoderna, medan traditionell sintringsteknik uppvisar större kvalitativa variationer. Då sprickutveckling ofta har sitt ursprung från keramytan (den yttre såväl som den inre) är korrekt ytbehandling av stor betydelse för slutresultatet. Detta innebär bl a att all bearbetning av keramytor skall ske intermittent och med välcentrerade och finkorniga diamantinstrument under kylning. En slipad och polerad keramyta kan mäta sig i ytfinhet med den glansbrända ytan, vilken långt ifrån alltid är den slätaste. Praktiskt kan en bearbetad keramyta återges sin jämnhet genom användandet av finisheringsdiamanter (30µm efterföljt av 15µm) och gummipolerare för keramer. Eventuellt kan även poleringspasta med finpartikulära diamantkorn komma till användning. Formgivning (74-77) : Är en faktor av betydligt större betydelse för keramer än för metaller. Orsaken till detta är framför allt keramens sprödhetsegenskaper och uttalade benägenhet för spänningsuppbyggnad. Avgörande för preparationsutformningen är valet av keramkonstruktion och fastsättningsmetod. Av hållfasthetsskäl skall keramkonstruktioner som saknar förstärkande innerkärna fastsättas med adhesiv teknik. Den adhesiva fastsättningstekniken innebär även modifieringar av de klassiska preparationsprinciperna då avverkningsdjupet, och fr.a. avverkningsomfånget kan begränsas. För tunna keramiska konstruktioner av typ skalfasader/kronor anges en facial djupavverkning på mm, en incisal höjdreduktion om ca mm, vid kuspersättning 1.5 mm och vid bärande kusp 2 mm. Viktigare än en viss dimension är en successiv ökning/minskning av godstjockleken. Preparationsytorna skall vara 8

10 välfinisherade och alla övergångar mjukt avrundade. Avverkning och dimensionering av helkeramiska kärnförstärkta kronor bestäms av konstruktionstyp och fr.a. av kärnans dimensionering. I allmänhet krävs en godstjocklek av mm i belastningsriktningen och mm i axialled. Även vid den tandtekniska utformningen av keramiska konstruktioner finns krav på särskild uppmärksamhet på formgivningen. Man bör exempelvis undvika djupa och spetsiga fissursystem liksom branta kuspplan och spetsiga kuspar. Belastning: Hållfastheten gynnas av tryckspänningar framför drag- och böjspänningar. Sneda, skjuvande eller roterande krafter gynnar uppkomsten av drag- och böjspänningar. Vaksamhet bör prägla användandet av dentala helkeramer i kraftigt belastningsutsatta bett, då högre belastningar är liktydigt med högre spänningsnivåer. 9

11 Keramers ytegenskaper abrasion (78-86) Dentala keramer betraktas traditionellt som orsaksfaktor till antagonistabrasion framför allt p.g.a. sin ythårdhet. Övertygande klinisk bevisning för att så är fallet saknas. Abrasion är ett multikausalt tillstånd, vilket gör det utomordentligt svårt att utpeka en enstaka faktor som specifik orsak. Förutom hårdheten inverkar även faktorer som friktionsmotstånd, och för keramiska material, även fraktursegheten. För att söka motverka keramernas angivna abraderande effekt har lågtemperaturbrända keramer (<850 C) introducerats. Jämfört med konventionella, högtemperaturbrända keramer har dessa: större glasandel lägre kristallandel mer finkorniga kristaller Gruppen lågtemperaturbrända keramer är mycket heterogen. In vitro abrasionstester av lågtemperaturbrända keramer visar på varierande grad av antagonistabrasion och endast enstaka produkter har dokumenterats som mindre abraderande. Tolkningen av värden erhållna från in vitro abrasionstester är svår och det är mycket osäkert om laboratorietester kan utgöra en säker prediktor för materialets kliniska uppträdande. Den högre glasandelen i dessa keramer resulterar dessutom i lägre frakturseghet, vilket ökar risken för skiv-frakturer ( chip-fractures ), något som måste beaktas vid mer utbyggda keramkonstruktioner. Utvecklingen mot mjukare keramer är som helhet positiv, men kräver kontroll av att andra egenskaper inte samtidigt försämras. 10

12 Speciella keramkonstruktioner Keramiska inlägg och onlay (87) Keramiska inlägg är såväl kliniskt som laboratorietekniskt en komplicerad terapiform. Värdering av resterande tandmaterials hållfasthet samt preparationsdesignen utgör tillsammans med en optimalt genomförd adhesiv fastsättning kritiska faktorer för en lång funktionstid. Onlay eller keramiska partialkronor är mer omfattande konstruktionstyper, med betydande fördelar ur hållfasthetsmässig och behandlingsteknisk synpunkt. Preparationsutformningen varierar med det kliniska fallet, dock skall allmänna keramiska preparations- och formgivningsprinciper följas. Sintring, pressgjutning och CAD-CAM är möjliga process-tekniker, av vilka de två sistnämnda får betraktas som mer kontrollerbara än sintringstekniken. Adhesiv fastsättningsteknik är den enda tillämpbara. Keramiska skalfasader/skalkronor (88,89) Tunna keramiska faciala/linguala fasader, vilka i förekommande fall ersätter fullkrone-terapier. Tandsubstansbesparande (tjocklek mm). Förutom facialytan omfattar preparationen vanligen incisala skäret. Varierande approximal omfattning. Sintringstekniken dominerar framför pressgjutningstekniken, av vilka dock den senare har hållfasthetsmässiga fördelar vid mer omfattande tandsubstansförluster. CAD-CAM-teknik möjlig. Adhesiv fastsättningsteknik är den enda tillämpbara. Keramiska rotstift/pelare (90-93) Erbjuder ett alternativ till traditionella metallpelare. Dentala keramers relativt låga frakturstyrka och frakturseghet begränsar urvalet till oxidkeramer eller oxidförstärkta keramer. Hållfasthets-, produktions- och konstruktionsmässigt syns kombinationen yttrium-stabiliserad zirkoniumdioxid för stiftdelen och glaskeramik för den koronala delen vara mest fördelaktig. Det kommersiella zirkoniumdioxidstiftets höga böjhållfasthet (850 MPa), frakturseghet (8 MPa x m 1/2 ), kombinerad med den adhesiva fastsättningstekniken ger tilltro till systemets hållfasthet. Teknikkänsligheten är dock stor och den adhesiva fastsättningstekniken för oxidiska keramer är inte färdigutvecklad. Terapiformen bör än så länge användas med återhållsamhet. Helkeramiska broar (94-103) Dentala brokonstruktioner i helkeramik bygger på en understruktur av oxidkeram, helst tätsintrad >99.5 % Al 2 O 3, yttriumoxid-stabiliserad ZrO 2, eller oxidförstärkt silikatbaserad keram (hybridkeram). Alternativt kan understrukturen utgöras av glaskeram med hög kristallandel. Understrukturer av oxidkeramer produceras till del genom datorstyrd teknik efter inscanning av preparationerna. Glaskerambroar framställs efter 11

13 uppvaxning och kyvettinbäddning genom pressgjutning av understrukturen i förstärkt glaskeram (litium-och ortofosfatkristall-förstärkt) och förses med en överstruktur av fluor-apatit-glas. Att tänka på för tandläkaren. Då helkerambroar i nuläget har ett begränsat indikationsområde bör denna terapi inte väljas då: flera tänder än en skall ersättas (stora tandluckor). stor kraftutveckling föreligger i bettet. brist på utrymme föreligger i vertikalled. Ej vid korta kliniska kronor. preparationer har djup subgingival utsträckning. Preparationen skall vara understödjande, utformas med avrundade kanter/vinklar och finisheras så att jämna släta ytor erhålls. Kontrollera att inte tunna sektioner snabbt går över i tjockare. Kravet på motståndsytor anpassas efter vilken fastsättningsmetod som planerats traditionell cementering eller adhesiv fastsättning. Att tänka på för tandteknikern. Valvformen ger bäst spänningsutjämning. En jämntjock, täckande keram minskar spänningskoncentrationerna. Djupa och spetsiga fissurer skall undvikas. Branta kuspplan ökar spänningsnivån i konstruktionen. Koncentrerade punktkontakter i ocklusion och artikulation skall undvikas. Sannolikt kommer den vidareutvecklade datorstyr- och processtekniken att betyda mycket för den fortsatta utvecklingen inom området. Cementering av keramiska konstruktioner ( ) Avgörande för vilken typ av fastsättning som blir aktuell bestäms framför allt av: förankringsmöjligheterna hur mycket tandmaterial kvarstår? typ av keramkonstruktion/material silikatbaserad keram eller oxidkeram? Torrläggningsmöjligheten kan kofferdam appliceras? Adhesiv fastsättning medför för keramernas vidkommande att invändiga keramytor behandlas med en glasetsande syra (5-10% fluorvätesyra i gelform) under 2 minuter eller i övrig efter fabrikantens anvisningar, varefter noga sköljning och torrläggning följer. Kerametsningen genomförs vanligen på tandteknikerlaboratoriet. Inte alla dentala keramer ger en fungerande etsrelieff med den rekommenderade etstekniken. Oxidkeramer påverkas inte nämnvärt. Kristallfria respektive kristallfattiga keramer (dentalt glas respektive många 12

14 lågtemperaturbrända keramer) ger vanligen inte ett tillräckligt välutvecklat etsmönster. Blästring ger inte en lika fullgod ytprofil som syraetsning, men används likväl för oxidkeramer. För att optimera bindningen silanbehandlas silikatbaserade keramer i nära tidsmässig anslutning till fastsättningen. Vilka keramer fastsätts med klassisk teknik (cementering)? Kronor och broar med en kärna i tätsintrad oxidkeram (Al 2 O 3 resp Y 2 O 3 - ZrO 2 ) har tillräcklig styrka för att kunna cementeras med fosfat- eller glasjonomercement. Keramer med böjhållfasthetsvärden <100 MPa respektive frakturseghetsvärden < 2 MPa x m 1/2 bedöms inte besitta tillräckliga hållfasthetsegenskaper för cementering utan måste fastsättas med adhesiv teknik. Vilka keramer fastsätts med adhesiv teknik (adhesiv fastsättning eller bonding )? Av hållfasthetsskäl skall keramkonstruktioner utan oxidkärna, dvs sintrade silikatbaserade keramer och glaskeramer fastsättas med adhesiv teknik. Detta gäller således för inlägg, skalfasader, skalkronor samt keramkronor utan oxidkärna. Även oxidkeramisk konstruktioner uppges kunna fastsättas med adhesiv teknik. Retinerande ytojämnheter finns antingen som ett resultat av processtekniken eller skapas genom blästring. Metoder och material kan variera mellan olika keramprodukter och området får som helhet betraktas som ej färdigutvecklat. För den adhesiva fastsättningen används ljus-, dual- eller kemiskt härdande kompositcement, beroende på vilka förutsättningar som finns för ljushärdning. Försiktighet anbefalls vid användning av resinförstärkta glasjonomer-cement för fastsättning av dentala helkeramkonstruktioner, då på grund av vattenupptag dessa cement expanderar, resulterande i en inre spänningsuppbyggnad som kan vara sprickinitierande. Variationer förekommer dock mellan olika kommersiella produkter. 13

15 Hälsorisker ( ) Dentala keramers låga kemiska reaktivitet gör dem biologiskt mycket stabila. De är dock inte inerta. I korrosiva miljöer äger ett visst mycket lågt jonläckage rum från ytan. Några biverkningar av toxisk eller allergisk karaktär till följd av detta finns inte rapporterade. Resultaten från en keram kan dock inte extrapoleras till att gälla samtliga. Individuella variationer förekommer. Förutom jonläckaget kan det mekaniska slitaget under funktion resultera i mikrofina kerampartiklar, vilka vid ackumulering i vävnaderna skulle kunna medföra lokala och/eller generella störningar. Detta är dock mycket ofullständigt studerat. Under själva framställningsprocessen bör beaktas att slipning i keramer alltid utförs med kylning och samtidigt utsug av slipdammet. Inhalerat keramdamm kan i olyckliga fall bidra till uppkomst av silicos. Detta bör i synnerhet beaktas av tandtekniker. 14

16 Referenser Definition 1. Kingery WD. Introduction to ceramics. John Wiley & Sons Inc, New York, Historisk återblick 2. Jones DW. Development of dental ceramics. An historical perspective. Dent Clin North Amer 1985; 29: McLean JW. Evolution of dental ceramics in the twentieth century. J Prosthet Dent 2001;85: Nomenklatur 4. Hench, L.L., Ceramics, glasses and glass-ceramics. In: Biomaterials Science. An introduction to materials in medicine. Eds: Ratner, BD, Hoffman AS, Schoen FJ, Lemons JE, San Diego, USA. Academic Press, 1996: ISO 6872 International Standards for Dental Ceramics. International Organization for Standardization. Geneva, Switzerland, Sammansättning och uppbyggnad 6. Anusavice KJ. Degradability of dental ceramics. Adv Dent Res 1992;6: Binns D. The chemical and physical properties of Dental Porcelain (sid ). I: McLean JW. Dental Ceramics. Proceeding of the first International Symposium on Ceramics. Quintessence Publishing, Chicago,USA, Barreiro MM, Riesgo O, Vicente EE. Phase identification in dental porcelains for ceramo-metallic restorations. Dent Mater 1989, 5, Baumann W. Verblendmetallkeramik für Titan - Haftefestigkeit und Aufbrenn - temperatur. Med Diss. Aachen, Germany, Claus HD. The structural bases of dental porcelain. Dental Labor 1980;10. Special issue. 11. DellaBona A, Anusavice KJ. Microstructure, composition and etching topography of dental ceramics. Int J Prosthodont. 2002;15: Fischer H, Rentzsch W, Marx R. R-curve behaviour of dental ceramic materials. J Dent Res 2002;81:

17 13. Grambow B. Corrosion of glass. In: Uhlig s corrosion handbook. Second ed. Ed: Revie RW. John Wiley & Sons Inc, USA, 2000; Heimke G. Structural characteristics of metals and ceramics. In: Metal and ceramic biomaterials. Eds: Ducheyne P and Hastings GW. CRC Press, Boca Raton, Florida USA.1984; 10: Hooshmand T, Daw R, van Noort R, Short RD. XPS analysis of the surface of leucitreinforced feldspathic ceramics. Dent Mater 2001;17: Kappert HF, Krah M. Keramiken eine Übersicht. Quintessenz Zahntech 2001;27: Richerson DW. Modern Ceramic engineering. Properties, Processing and Use in Design. Chapter 2: Crystal chemistry and specific crystal structure, Marcel Dekker Inc.New York, 1992; Schmid M, Fischer J, Salk M, Strub J. Mikrogefüge Leucit-verstärkter Glaskeramik. Schweiz Monatsschr Zahnmed 1992; 102: Schäfer R, Kappert HF. Die chemische Löslichkeit von Dentalkeramiken. Dtsch Zahnärztl Z 1993; 48: Tinschert J, Marx R, Gussone R. Struktur von Keramiken für Titanverblendung. Dtsch Zahnärztl Z 1995; 50: Dentala glaskeramer. 21. Höland W, Reinberger V, Wollwage P, Klester A. Mikrostruktur der IPS-Empress-Glaskeramik. Phillip J 1992;9: Höland W, Schweiger M, Frank M, Rheinberger U. A comparison of the microstructure and properties of the IPS Empress 2 and IPS Empress glass-ceramics. J Biomed Mater Res (Appl Biomat) 2000;53: Höland W, Rheinberger U, Wegner S, Frank M. Needle-like apatiteleucite glass-ceramic as a base for the veneering of metal restorations in dentistry. J Mater Sci Mater Med 2000;11: Höland W. Pressbara Glaskeramiken: IPS Empress und IPS Empress 2. Quintessenz Zahntech 2000;26: Wohlwend A, Schärer P. Die Empress-Technik ein neues verfahren zur Herstellung von vollkeramischen Kronen, Inlays und Facetten. Quintessenz Zahntech 1990;16: Dentalt Glas 26. Paul A. Chemistry of glasses. Chapman and Hall, London

18 27. Hohmann W. Dentalkeramik der Basis hydrothermaler Gläser. Quintessenz Verlag, Gmbgh, Berlin, Oxidkeramer 28. Andersson M. Procera, a new system for fabrication of artificial teeth. Thesis. Umeå universitet, Andersson B, Ödman P, Boss A, Jörnéus L. Mechanical testing of the superstructure on the CeraOne abutment in the Brånemark system. Int J Oral Maxillofac Implants 1994;9: Calès B. Zirconia ceramic for improved hip prosthesis a review. In: Proceedings of the 6 th Biomaterial Symposium, Göttingen, Prozyr Bioceramic Expertise Publications 1998: Carre A, Roger F, Varinot C. Study of acid/base properties of oxide, oxide glass and glass-ceramic surfaces. J Colloid Interface Sci 1992; 154: Gottlander R, Adielsson B, Haag P. Efficient manufacturing, precision fit and biocompatibility in the Procera technique for fabrication of dental prosthesis. QDT 1994;17: Kosmac T, Oblak C, Jevnikar P, Funduk N, Marion L. Strength and reliability of surface treated Y-TZP Dental Ceramic. J Biomed Mater Res 2000;53: Luthard RG, Holzhuter M, Sandkuhl O, Herold V, Schnapp JO, Kuhlisch E, Walter M. Reliability and properties of ground Y-TZP- Zirconia Ceramics. J Dent Res 2002;81: Rühle M, Claussen N, Heuer AH. Microstructural studies of Y 2 O 3 - containing tetragonal ZrO 2 Polycrystals (Y-TZP). In: Internat Conf on the Science and Technology of Zirconia II. Ed: Claussen N. Amer Ceram Soc 1984: Hybridkeramer 36. Jones DW. The strength and strengthening of Dental Ceramics. In: McLean JW. Dental Ceramics. Proceeding of the first International Symposium on Ceramics. Quintessence Publishing, Chicago,USA, McLean JW. The Science and Art of Dental Ceramics. Vol 1. Quintessence Publishing, Chicago, USA, McLean JW, Hughes TH. The reinforcement of dental porcelains with ceramic oxides. Br Dent J 1965;119: Pröbster L, Diehl J. Slip-casting alumina ceramics for crown and bridge restorations. Quintessence Int 1992;23:

19 40. Stephan M, Nickel KG. Zum Haftmekanismus von Dentalkeramik: In Ceram Alumina und Vitadur Alpha. Quintessenz Zahntech 1998;24: Dentala keramers mekaniska hållfasthet 41. Ardlin BI. Transformation-toughened zirconia for dental inlays, crowns and bridges: chemical stability and effect of low-temperature aging on flexural strength and surface structure. Dent Mater 2002, 18: Ban S, Anusavice KJ. Influence of method and failure stress of brittle dental materials. J Dent Res 1990;69: Cho H-W, Dong J-K, Jin T-H, Oh S-C, Lee H-H, Lee J-W. A study of the fracture strength of implant-supported restorations using milled ceramic abutments and all-ceramic crowns. Int J Prosthodont 2002;15: Dong JK, Luthy H, Wholwend A, Schärer P. Heat-pressed ceramics: technology and strength. Int J Prosthodont 1992;5: Erneklint C, Ödman P, Örtengren U, Rasmusson L. Tolerance test of five different types of crowns on single-tooth implants. Int J Prosthodont 1998;11: Fischer H, Marx R. Fracture toughness of dental ceramics: comparison of bending and indentation method. Dent Mater 2002;18: Geis-Gerstorfer J, Kanjantra P. Zum Einfluss der Prüfemethode auf die Biegefestigkeit von IPS-Empress. Dtsch Zahnärztl Z 1992;47: Geis-Gerstorfer J, Kanjantra P, Pröbster L, Weber H. Untersuchung der Bruchzähigkeit und das Risswachstums zweier vollkeramischer Kronenund Brückensystemen. Dtsch Zahnärztl Z 1993;48: Giordani R, Pelletier L, Campbell S, Pober R. Flexural strength of an infused ceramic, glass-ceramic and feldspathic porcelain. J Prosthet Dent 1995;73: Hahn R, Löst C. Konventionella Dentalporzellane versus bruchzähe Hochleistungskeramiken. Dtsch Zahnärztl Z 1992;47: Hahn R, Löst C. Experimentella Festigkeitsbestimmung sprödharte Restaurationswerkstoffe. Dtsch Zahnärztl Z 1993;48: Kelly JR, Giordano R, Pober R, Cima MJ. Fracture surface analysis of dental ceramics: Clinically failed restorations. Int J Prosthodont 1990;3: Kelly JR. Perspectives on strength. Dent Mater 1995;11:

20 54. Kelly RJ. Clinically relevant approach to failure testing of all-ceramic restorations. J Prosthet Dent 1999;81: Kvam R, Herö H, Öilo G. Fracture toughness measurements of some dental core ceramics: a methodologic study. Scand J Dent Res 1991;99: Lawn BR, Deng Y, Lloyd IK, Janal MN, Rekow ED, Thompson VP. Materials design of ceramic-based layer structures for crowns. J Dent Res 2002;81: Morena R, Lockwood PE, Fairhurst CW. Fracture toughness of some commercial dental porcelains. Dent Mater 1986;2: Ohyama T, Yoshinari M, Oda Y. Effects of cyclic loading on the strength of all-ceramic materials. Int J Prosthodont 1999;12: Richerson DW. Modern Ceramic Engineering. Properties, Processing and Use in Design. Chapter 5: Mechanical behavior and measurement. Marcel Dekker Inc. New York, 1992; Scherrer SS, de Rijk WG. The fracture resistance of all-ceramic crowns on supporting structures with different elastic moduli. Int J Prosthodont 1993;6: Scherrer SS, Denry IL, Anselm Wiskott HW, Belser UC. Effect of water on the fracture toughness and flexural strength. Dent Mater 2001;17: Sobrinho LC, Cattell MJ, Glover RH, Knowles JC. Investigation of the dry and wet fatigue properties of three all-ceramic crown systems. Int J Prosthodont 1998; Tsai Y-L, Petsche PE, Anusavice KJ, Yang MC. Influence of glassceramic thickness on Hertzian and bulk fracture mechanisms. Int J Prosthodont 1998;18: Wen MY, Mueller HJ, Chai J, Wozniak WT. Comparative mechanical property characterization of 3 all-ceramic core materials. Int J Prosthodont 1999;12: Yoshinari M, Dérand T. Fracture strength of all-ceramic crowns. Int J Prosthodont 1994;7: Zeng K, Odén A, Rowcliffe D. Flexure tests on dental ceramics. Int J Prosthodont 1996;9: Öilo G. Flexural strength and internal defects of some dental porcelains. Acta Odontol Scand 1988;46:

21 Processteknik/hantering 68. Gross JM, Baumann MA. Das Celay-kopierfräsverfahren und seine Anwendungsmöglichkeiten. Quintessenz 1996;47: Luthard R, Musil R. CAD/CAM-gefertigte Kronengerüste aus Zirkondioxid-keramik. Dtsch Zahnärztl Z 1997;52: Mörmann WH, Brandestini, M. Die CEREC computer reconstruction: Inlays, onlays and veneers. Quintessenz, Berlin Sjölin R, Sundh A, Bergman M. The Decim system for the production of dental restorations. Int J Computerized Dent 1999;2: Tinschert J, Spiekermann H, Das PROCERA Verfahren in der Kronen und Brückenprothetik. Phillip J 1996;13: Tinschert J, Zwez D, Marx R, Anusavice KJ. Structural reliability of alumina-, feldspar-, leucite-, mica-, and zirconia-based ceramics. J Dentistry 2000;28: Formgivning 74. Broderson SP. Complete-crown and partial-coverage preparation designs for bonded cast ceramic restorations. Quintessence Int 1994;25: Castenuovo J, Tjan AH, Phillips K, Nicholls JF, Kois JC. Fracture load and mode of failure of ceramic veneers with different preparations. J Prosthet Dent 2000;83: Highton R, Caputo AA, Matyas J. A photoelastic study of stresses on porcelain laminate preparations. J Prosthet Dent 1987;58: Mörmann WH, Bindl A, Lüthy H, Rathke A. Effects of preparation and luting system on all-ceramic generated crowns. Int j Prosthodont 1998;11:1-7. Keramers ytegenskaper abrasion 78. Chen HY, Hickel R, Setcos J, Kunzelmann K-H. Effects of surface finish and fatigue testing on the fracture strength of CAD-CAM and pressed ceramic crowns, 1999;82: Clelland NC, Agarwala V, Knobloch LA, Seghi RR. Wear of enamel opposing low-fusing and conventional ceramic restorations. J Prosthodont 2001;10: Dérand P, Vereby P. Wear of low fusing dental porcelains. J Prosthet Dent 1998;81:

22 81. Fuzzi M, Zaccheroni Z, Vallania G. Scanning electron microscopy and profilometer evaluation of glazed and polished dental porcelain. Int J Prosthodont 1996;9: Hulterström AK, Bergman M. Polishing systems for dental ceramics. Acta Odontol Scand 1993;51: Kawai K, Vrano M, Ebisu S. Effects of surface roughness of porcelain on adhesion of bacteria and their synthesizing glucans. J Prosthet Dent 2000; Metzler KT, Woody RD, Miller AW 3 rd, Miller BH. In vitro investigation of the wear of human enamel by dental porcelain. J Prosthet Dent 1999;81: Milleding P. On surface corrosion of dental ceramics in vitro. Thesis. Oral protetik/odontologisk materialvetenskap, Göteborgs universitet, Won-suck OH, DeLong R, Anusavice KJ. Factors affecting enamel and ceramic wear: a literature review. J Prosthet Dent 2002;87: Speciella keramkonstruktioner Keramiska Inlägg och onlay 87. Milleding P. Inlägg. InvestOdont, Stockholm, Keramiska Skalfasader/skalkronor 88. Garber DA, Goldstein RE, Feinman RA. Porcelain laminate veneers. Quintessence Publ Co, Chicago, USA, Peumans M, Van Meerbeek B, Lambrechts P, Vanherle G. Porcelain veneers: a review of the literature. J Dentistry 2000;28: Keramiska rotstift/pelare 90. Koutayas SO, Kern M. All-ceramic post and cores: The state of the art. Quintessence Int 1999;30: O Keefe KL, Miller BH, Powers JM. In vitro tensile bond strength of adhesive cements to new post materials. Int J Prosthodont 2000;13: Ottl P, Hahn L, Lauer H-CH, Fay M. Fracture characteristics of carbon fibre, ceramic and non-palladium endodontic post systems at monotonously increasing loads. J Oral Rehabil 2002;29: Rosentritt M, Fürer C, Behr M, Lang R Handel G. Comparison of in vitro fracture strength of metallic and tooth-colored posts and core. J Oral Rehabil 2000;27:

23 Helkeramiska broar 94. Apholt W, Bindl A, Lüthy H, Mörmann WH. Flexural strength of Cerec 2 machined and jointed InCeram-Alumina and InCeram-Zirconia bars. Dent Mater 2001;17: Bienik KW, Marx R. Die mekanische Belastbarkeit neuer vollkeramischer Kronen- und Brückenmaterialen. Schweiz Monatsschr Zahnmed 1994;104: Chong K-H, Chai J, Takahashi Y, Wozniak W. Flexural strength of In- Ceram Alumina and In-Ceram Zirconia core materials. Int J Prosthodont 2002;15: Filser F, Lüthy H, Kocher P, Schärer P, Gauckler LJ. Vollkeramischer Zahnersatz im Seitenzahnbereich. Bewertung von Werkstoffen hinsichtlich Bruchlast und Zuverlässigkeit. Quintessenz Zahntech 2002;28: Fritz H, Freesmeyer WB, Döring K, Bader G. Herstellung einer vollkeramischen Brücke unter Anwendung einer CAD/CAM Technik. Quintessenz Zahntech 1999;25: Kurbad A. Die Herstellung von In-Ceram-Brückengerüsten mit neuer CEREC-Technologi. Quintessenz Zahntech 2001;27: McLaren EA, White SN. Glasinfiltrierte Keramik auf zirkoniumoxid aluminiumoxidbases für Kronenkappen und Brückengerüste: Richtlinien für Klinik und Labor. Quintessenz Zahntech. 2000;26: Oh W, Götzen N, Anusavice KJ. Influence of connector design on fracture probability of ceramic fixed partial dentures. J Dent Res 2002;8: Tinschert J, Natt G, Mautsch W, Augthun M, Spiekermann H. Fracture resistance of Lithiumdisilicate-, alumina-, and zirconiabased three-unit fixed partial dentures: A laboratory study. Int J Prosthodont 2001;14: Vult von Steyern P, Al-Kansari A, White K, Nilner K, Dérand T. Fracture strength of InCeram all-ceramic bridges in relation to cervical shape and try-in procedures. An in-vitro study. Eur J Prosthodont Rest Dent 2000;8: Cementering av keramiska konstruktioner 104. Awliya W, Odén A, Yaman P, Dennison JB, Razzog ME. Shear bond strength of a resin cement to densely sintered high-purity alumina with various surface conditions. Acta Odont Scand 1998;56:

24 105. Blixt M, Adamczak E, Lindén L-Å, Odén A, Arvidson K. Bonding to densely sintered alumina surfaces: Effect of sanblasting and silica coating on shear bond strength of luting cements. 2000;13: Calamia JR. Etched porcelain veneers. The current state of the art. Quintessence Int 1985;16: Dérand P, Dérand T. Bond strength of luting cements to zirconium oxide ceramics. Int J Prosthodont 2000;13: Kato H, Matsumura H, Atsuta M. Effect of etching and sandblasting on bond strength to sintered porcelain of unfilled resin. J Oral Rehabil 2000;27: Kern M, Thompson VP. Sandblasting and silica-coating of a glassinfiltrated alumina ceramic: volume loss, morphology and changes in the surface composition. J Prosthet Dent 1994;71: Kern M, Thompson VP. Bonding to glass-infiltrated alumina ceramic. Adhesive methods and their durability. J Prosthet Dent 1995;73: Kern, M Wegner SM. Bonding to zirconia ceramic: adhesion methods and their durability. Dent Mater 1998;14: Milleding P. Wennerberg A, Alaeddin S, Karlsson S, Simon E. Surface corrosion of dental ceramic materials in vitro. Biomaterials 1999;20: Nathanson D. Factors in optimizing the strength of bonded ceramic restorations. In: Mörmann WD (ed). Proceedings of the international symposium on computer restorations, Quintessence Publ, Berlin, 1991: Rosenstiel S, Land M, Crispin B. Dental luting agents: A review of the current literature. J Prosthet Dent. 1998;80: Sadoun M, Assmussen E. Bonding of resin cement to an aluminous ceramic: A new surface treatment. Dent Mater 1994;10: Stangel I, Nathanson D, Hsu CS. Shear bond strength of the composite bond to etched porcelain. J Dent Res 1987;66: Hälsorisker 117. Ardlin BI. Transformation-toughened zirconia for dental inlays, crowns and bridges: chemical stability and effect of low-temperature aging on flexural strength and surface structure. Dent Mater 2002, 18: Anusavice KJ. Degradability of dental ceramics. Adv Dent Res 1992;6:

25 119. Anusavice KJ, Zhang Z-N. Chemical durability of Dicor and lithiabased glass-ceramics. Dent Mater 1997; 13: De Rijk W.G, Jennings KA, Menis DL. A comparison of chemical durability test solutions for dental porcelains. In: Biomechanical engineering - recent developments. Proceedings Biomedical Engineering Conference. Ed: Sauer BW. New York, Pergamon. 1985; Gatti AM, Ballestri M, Monari E, Bagni A. Conditions of nonbiocompatibility of dental porcelains. Transactions of the Sixth Biomaterials Conference, May 2000, Hawaii, USA. Publ by: Society for Biomaterials, USA. 2000: Grambow B. Corrosion of glass. In: Uhlig s corrosion handbook. Second ed. Ed: Revie RW. John Wiley & Sons Inc, USA, 2000; Hatton A, Ingham E, Nevelos J, Fisher J, Nevelos A. Histological analysis from revised uncemented ceramic-on-ceramic total hip arthroplasties. Transactions of the Sixth Biomaterials Conference, May 2000, Hawaii, USA. Publ by: Society for Biomaterials, USA. 2000: Kang K-Y, Bice D, Hoffmann E, D Amato R, Salvaggio J. Experimental studies of sensitisation to beryllium, zirconium and aluminium compounds in the rabbit. J Allerg Clin Immunol 1977; 59: Mackert JR, Jr. Side-effects of dental ceramics. Adv Dent Res 1992; 6: McCracken WJ. Corrosion of glass, ceramics and superconductors. In: Corrosion of glass, ceramics and superconductors. Eds: Clarke DE, Zoitos BK. Noyes Publication, New Jersey, USA. 1992: Milleding P. On surface corrosion of dental ceramics in vitro. Thesis. Oral protetik/odontologisk materialvetenskap, Göteborgs universitet, Lepistö TT, Mäntylä TA. Degradation of TZP ceramics in humid atmospheres. In: Corrosion of glass, ceramics and superconductors. Eds. Clarke DE, Zoitos BK. Noyes Publication, New Jersey, USA. 1992: Risito C, Lutty H, Loeffel O, Schärer P. Chemische Löslichkeit und Festigkeit von niedrigschmelzenden Dentalporzellanen. Schweiz Monatsschr Zahnmed 1995; 105: Toni A, Sudanese A, Terzi S, Tabarroni M, Calista F, Giunti A. Ceramic in total hip arthroplasty. In: Encyclopedic handbook of biomaterial and bioengineering, Eds: Wise DL, Trantolo DJ, Altoelli 24

26 DE, Yaszemski MJ, Gresser JD, Schwartz ER. 1995; 2 (Part A): Turk L, Parker D. Granuloma formation in normal guinea pigs injected intradermally with aluminium and zirconium compounds. J Invest Dermatol 1977 a; 68: Turk L, Parker D. Sensitisation with Cr, Ni and Zr salts and allergic type of granuloma formation in the guinea pig. J Invest Dermatol 1977 b; 68: White WB. Theory of corrosion of glass and ceramics. In: Corrosion of glass, ceramics and superconductors. Eds: Clarke DE, Zoitos BK. Noyes Publication, New Yersey, USA. 1992: Williams DF. Toxicology of ceramics. In: Fundamental aspects on biocompatibility. Volume II. Ed: William DF. CRC Press Inc, Boca Raton, Florida, USA.1981:

27 Bilaga Översikt över dentala helkeramer med exempel på keramprodukter. MK-keramerna är inkluderade i denna översikt på grund av att de ofta används för adhesivt förankrade keramkonstruktioner som exempelvis inlägg, onlay, skalfasad och skalkrona. 26

28 Dokumentinformation Institution: Titel: Dokumentdatum: Version: 1.0 Personlig huvudman/huvudexpert Dokumenttyp Socialstyrelsen, Kunskapscenter för Dentala Material Dentala helkeramer Percy Milleding;Universitetslektor Avd för protetik/odontologisk materialvetenskap Odontoligiska institutionen Box Göteborg Underlag från experter 27