Mångfald som resurs - nyttan av biologisk mångfald för lantbruket

Transkript

1 Mångfald som resurs - nyttan av biologisk mångfald för lantbruket Seminarium i Stockholm 23 mars 2001 Skriftlig sammanfattning Red. Olle Kvarnbäck, Hushållningssällskapet i Stockholm och Uppsala län Gun Rudquist, Svenska Naturskyddsföreningen Projekt Biologisk mångfald i ekologiskt lantbruk

2 Innehållsförteckning Program...3 Föredragshållarnas sammanfattningar...4 Brukad mångfald... 4 Biologisk mångfald i jordbruket med spannmålsodlingen som exempel... 4 Biologisk mångfald som resurs vid växtförädling... 5 Lantrasers och gamla kulturväxters roll i produktionen... 6 Markbördighetens koppling till markens mikroliv... 7 Biologisk mångfald som garanti för odlings- och matsäkerhet, exempel från Filippinerna... 7 Nytta av biologisk mångfald... 8 Sammanfattning av gruppdiskussionerna...9 Sammanfattning av hela dagen...10 Behövs biologisk mångfald (vild och odlad) för livsmedelsproduktionen på åkern, i åkern, i betesmarken, i djurbeståndet, i grödorna? Finns det några nackdelar med biologisk mångfald i odlingssystemen?

3 Program Kaffe Inledning Olle Kvarnbäck, Hushållningssällskapet och Gun Rudquist, SNF Hur står det till med mångfalden? Vilda växter och djur Björn Cederberg, ArtDatabanken Brukad mångfald Agneta Börjesson, Centrum för Biologisk Mångfald Varför behöver jag mångfalden? Biologisk mångfald som försäkring/ riskspridning vid förändringar i årsmån och klimat Kjell Sjelin, ekologisk lantbrukare, Vattholma Peter Müller, ekologisk lantbrukare, Skillebyholm Bensträckare och frukt Biologisk mångfald som resurs vid växtförädling Else-Marie Strese, Julita Sveriges Lantbruksmuseum Lantrasers roll i produktionen. Agneta Herrlitz, SNF Gotland Biologisk mångfald som resurs vid biologisk bekämpning av skadegörare Forskningsledare Dr. Uno Wennergren, Linköpings universitet Lunch Markbördighetens koppling till marklivet Professor Marianne Clarholm, SLU Internationella exempel på mångfald i odlingssystemen PhD Charito Medina, University of the Philippine islands Hur ser LRF på Mångfald? Erik Bendz, LRF Gruppdiskussioner kring gemensamma frågor Kaffe Redovisning av gruppdiskussionerna samt sammanfattning 3

4 Föredragshållarnas sammanfattningar Brukad mångfald Agneta Börjeson, Jordbruksverket Brukad mångfald är variation av arter, sorter och raser. Varierad växtföljd och variation av sorter och raser innebär bättre skydd mot skadegörare och sjukdomar och medför riskspridning. Varierad växtföljd och variation av djurslag är positivt för den vilda mångfalden. Programmet för odlad mångfald (POM) är det svenska nationella programmet för växtgenetiska resurser. Det är i första hand ett handlingsschema för hur vi ska bevara och hållbart nyttja vår odlade mångfald. Huvudansvaret för genomförandet ligger hos Jordbruksverket. Programmet är för närvarande under uppbyggnad. POM omfattar i princip alla kulturväxter i Sverige. Målen är livsmedelssäkerhet, ett uthålligt jordbruk och bibehållen biologisk mångfald att levandegöra det biologiska kulturarvet. fri tillgänglig dokumentation och information om materialet internationellt samarbete gällande frågor om växtgenetiska resurser. På husdjurssidan planeras också ett nationellt program. I nuläget är arbetet upplagt efter aktionsplanen som togs fram Jordbruksverkets ansvar gäller att arbeta för att de hotade raserna bevaras och att dess genresurser sparas. Det gäller att det finns tillräckligt antal individer för att långsiktigt säkerställa bevarandet av de flesta inhemska raserna. Vi har tappat mycket av den brukade mångfalden och vårt sätt att bedriva jordbruk uppmuntrar vanligtvis inte att öka variationen. Att vi har kvar gammalt material än i dag kan vi i stor utsträckning tacka enskilda människor och ideella föreningar för. Men allt fler blir medvetna om att vi behöver variation och förhoppningsvis går utvecklingen åt rätt håll. Biologisk mångfald i jordbruket med spannmålsodlingen som exempel Peter Müller, ekologisk spannmålsodlare. Historik varför anpassar vi idag odlingen till sorten och inte sorten till odlingen? Moderna sorter är inte anpassade till lokala miljöer. De odlas över enorma geografiska områden och kräver understöd i form utav mineralgödsel och växtskyddsmedel. Hur blev det så och vad är alternativet? För att kunna anpassa sig till lokala förutsättningar såsom jordar, klimat och olika årsmån måste ett utsäde ha en bred genetisk bas. Det kan även i själva verket vara bättre med en sortblandning än med en ren sort. Vete som exempel. Vad menar vi egentligen med friskt utsäde? Högavkastande moderna sorter är så onaturliga att naturens svampar gör allt för att bryta ner dem. De måste skyddas genom en komplicerad 4

5 resistensförädling och kemiska åtgärder. Genetisk mångfald på en lägre (men inte för låg) produktionsnivå är ett alternativ. Friskt utsäde borde kunna hävda sig lokalt i många år förutsatt att den ekologiska odlingen fungerar och kunskapen och utrustningen för hanteringen av utsäde finns på gården. Hur kan strukturen på utsädesförädlingen, -produktion och -handel se ut? Vi behöver en sortförädling inriktad på genetisk mångfald, lokal anpassningsförmåga och kvalitet vid relevanta avkastningsnivåer i ekologiska odlingssystem. Det behövs regionala och lokala stationer som hjälper till med sortförsök, sortval och anpassning av utsäde till individuella gårdar. Vi behöver en lagstiftning som gör det möjligt att handla med genetiskt heterogena sorter och sortblandningar. Vi behöver en prismedvetenhet som gör att kunden på sikt betalar kostnaderna som uppstår. Ett exempel på ett påbörjat arbete i rätt riktning är Hans Larssons sortodlingar på Alnarp. Här uppförökas och bearbetas material ifrån både genbank och utsädesföretag. Ett stort antal sorter och linjer blir härifrån tillgängliga för odlare. Ett samarbete med regionala och lokala initiativ är påbörjad i blygsam skala. Te x hos undertecknad. Mångfald kostar. Mångfald i själva jordbruket kan egentligen inte skapas genom två-räls politiken där hänsynslös produktion står bredvid samhällsstöttad museumaktig naturvård. Produktionen själv måste ta hänsyn till och utformas efter de ekologiska lagar varav uthållighet genom mångfald är ett. Den enskilda bonden kan behöva både uppmuntran och krav ifrån insiktsfulla konsumenter genom t ex föreningar som naturskyddsföreningen, media eller de politiskt valda beslutsfattare. Sedan måste vi även hjälpas åt att räkna ut vad detta kostar och sedan betala priset. Biologisk mångfald som resurs vid växtförädling Else-Marie Strese, Julita Sveriges Lantbruksmuseum. Den genetiska variationen är förädlarens arbetsmaterial, likt konstnärens färger och snickaren trä. Att ha tillgång till en bred variation och ur denna finna den önskade typen och föröka den till utsäde är växtförädlingens princip. Källor till variation kan vara vilt ursprungsmaterial, närbesläktade arter, gamla och moderna sorter eller att man med någon metod måste skapa mångfalden. De metoder som står till förfogande är mutationsförädling, återskapande av arthybrider eller med hjälp av modern genteknik sammanföra gener från helt andra organismer. Det absurda i dag är att vi skapar en mångfald som aldrig förr, samtidigt utarmas variationen i våra odlingar. Orsaken till denna s.k. generosionen är fram för allt den mer fortskridande specialiseringen. En specialisering som innebär att vi odlar få arter och att den genetiska variationen inom arten blir allt mindre. Utarmningsprocessen går i en rasande fart och för att motverka denna process har genbanker inrättats. Den viktiga frågan som ställer sig är: Vad ska sparas? Det är i stort sett omöjligt att sia om framtiden och vi vet inte ens vad vi kommer att ha för behov de närmaste tjugo åren. När man betraktar kulturväxterna historiskt, så visar det sig att vi har odlat vitt skilda arter, varav flera har försvunnit och andra har tillkommet. Även vilka egenskaper vi har prioriterat genom tiderna har varierat. Ska man ändå försöka utläsa någon tendens som vi ser idag, så är det nog att man intresserar sig i allt större utsträckning för egenskaper som man kan finna i vilda arter. När man talar om bevarande av vilda populationer så är antalet individer en avgörande faktor för hur vitala vi anser att de är. Ett sådant tal existerar inte inom det domesticerade, i värsta fall har vi 5

6 miljontals individer som är genetiskt identiska och därmed mycket sårbara. Förutom att växten ska vara vital och uppvisa en sådan variation att den överlever förändringarna i naturen, önskar vi att kulturväxterna även klarar av att tillgodose våra behov. Människan och hennes önskningar är i detta sammanhang den mest svårdefinierade variabeln i en bevarandestrategi. Lantrasers och gamla kulturväxters roll i produktionen Agneta Herlitz, Naturskyddsföreningen på Gotland. Eftersom äldre rasers och sorters användning i den traditionella livsmedelsproduktionen och växtförädlingen tas upp av andra talare berörs detta inte här. Många förbiser gärna att jordbruksproduktion i ett överflödssamhälle kan inriktas på mycket mer än att vi ska äta, klä oss, bo och värma oss. En ekonomiskt betydelsefull produktion sker och håller på att växa sig större för att möta behov av kultur, äventyr, omväxling, nöjen etc. Marknaden för prydnadsväxter, konst, antikviteter samt museiverksamhet är stor. I det perspektivet har marknaden för ålderdomliga husdjursraser och kulturväxter bara börjat. Vi föredrar äkta vara framför kopior i historiska miljöer. Tyvärr har vi bara kopior av tarpan, uroxe och skogsvin idag för att de äkta raserna utrotats. Låt oss lära av misstagen och bevara den ålderdomliga mångfald av raser och sorter som ännu finns. Sverige har skrivit under FN-konventionen om bevarande av biologisk mångfald. I detta innefattas de svenska husdjursraserna och de svenska sorterna av odlade växter. Bevarandeavel är inriktad på att motverka förändringar och är därmed motsatsen till förädling. När det gäller husdjur bedrivs systematisk bevarandeavel tyvärr endast av ett antal små ideella föreningar som t.ex. Föreningen Allmogekon, medan officiella institutioner såsom Nordisk Genbank för Husdjur fortfarande är inriktad på förädling dvs. förändring av genmaterialet. Inkorsning är ett hot mot genetiska anpassningar hos äldre raser. Ett antal rasföreningar bedriver förädlingsavel med hjälp av rasstandard, t.ex. för gotlandsruss. För det äldsta husdjuret, hunden, finns ingen svensk bevarandepolitik. Jordbruksverket tar inget ansvar för bevarande av hundraser och inget statligt stöd finns att få för räddandet av utrotningshotade svenska hundraser. Den dominerande organisationen, Svenska Kennelklubben, är starkt inriktad på förädling och arbetar för att korsa in utländska raser i ett antal svenska hundraser. Bevarande av äldre kulturväxter bedrivs i huvudsak av privatpersoner och ideella föreningar även om museer de senaste åren har ökat sitt engagemang. Den statliga inventerings- och bevarandeverksamheten bör i högre grad än hittills ta hjälp av ideella aktörer och hellre ersätta dem för deras arbete än anställa eget folk t.ex. i museerna. Naturskyddsföreningar kan bevara äldre raser och sorter på egen mark. T.ex. har Naturskyddsföreningen på Gotland anlagt en trädgård på egen mark för gotländska sorter av fruktträd och lökväxter. 6

7 Markbördighetens koppling till markens mikroliv Marianne Clarholm, SLU. Vad vet vi om mikrobiell mångfald i naturliga ekosystem? Analys av DNA extraherat från lövskogsjord har avslöjat en stor genetisk variation, och att få metaboliskt aktiva arter förekommer i stora antal, medan många inaktiva arter finns i låga antal. Vilka arter som är många och aktiva ändras med omständigheterna. Vad gäller växter så har bördig naturmark större variation än lågproduktiv naturmark. Många typer av växter innebär många typer av kolkälla för mikroorganismerna och aktiverar många arter bakterier och svampar. Detta gäller även markdjur som oftast har mikroorganismer som viktig födokälla. Bördig naturmark återfinns på mineralrik jord med god vattenförsörjning. tillgång på katjoner, fosfor och vatten avgör mängden kol- och kvävefixering. Jordbruk har mestadels tagit naturligt bördig mark i bruk. Tillsatser och jordbearbetning styr vilka mikroorganismer som kommer att vara aktiva. Växtmonokulturer minskar substratutbudet, vilket minskar antalet aktiva arter. Den genetiska potentialen finns dock kvar och kan tas i bruk när omständigheterna förändras. Olika tillsatser används i allt jordbruk. De gynnar olika mikroorganismer, och deras metaboliska aktiviteter äger rum i all odling. I jordbruk baserat på tillförsel av stallgödsel, märgellera, benmjöl och biologisk kvävefixering förlitade man sig maximalt på mikroorganismernas aktiviteter. Med industriell N-fixering, superfosfat och kalk hoppar man över de svårkontrollerbara mineraliseringssteget. Mikroorganismerna finns ju ändå kvar i marken och är aktiva så fort omständigheterna tillåter, ofta med negativa tillskott till luft och vatten som följd. Låt oss titta på generalister och specialister i kvävets kretslopp som består av mikrobiella processer centrala för varje form av jordbruk och naturekosystem. Vad driver de oftast reversibla processerna i olika riktningar? Kan vi förbättra jordbrukets negativa påverkan på omgivande luft-, vatten- och landmiljöer genom att bättre förstå och styra mikroorganismernas förekomst och aktiviteter i marken? Den möjligheten är ännu inte medvetet utnyttjad och bör undersökas. Ökade kostnader ska relateras till vinster vad gäller jordbrukets nuvarande miljökostnader som tyvärr är svåra att prissätta. Biologisk mångfald som garanti för odlings- och matsäkerhet, exempel från Filippinerna Sammanfattning av föredrag av Dr Charito Medina, MASIPAG, Filippinerna. MASIPAG (Farmer Scientist Partnership for Development) är en av de folkrörelser som Svenska Naturskyddsföreningen samarbetar med i andra delar av världen. Organisationens kärnverksamhet består av deltagande växtförädling och utveckling av uthålliga jordbruksmetoder med och för småbönder. Man arbetar också med andra frågor som är viktiga för bönderna, som jordreformer och nationell och internationell jordbrukspolitik. Filippinerna är ett typisk asiatisk jordbruksland, där merparten av befolkningen är direkt eller indirekt försörjd genom jordbruk, och till största delen småjordbruk. En bonde på Filippinerna brukar i genomsnitt 1,5 hektar. Att försörja en hel familj på ett så litet land är naturligtvis en stor utmaning. Många bönder kan av och till få arbete vid sidan om, men för att få mat på bordet varje dag till familjen förlitar man sig i första hand på sitt jordbruk. Och i den situationen är polykultur av grödor betydligt säkrare än monokultur. 7

8 Några faktorer skiljer på ett avgörande sätt en filippinsk småjordbrukare från en svensk: 1) det saknas resurser för att investera i inköpta insatsmedel, såvida man inte tar dyra lån. 2) en hög grad av osäkerhet i odlingsförutsättningarna; översvämningar, stormar, stor potential för skadegörare etc. 3) men, som en oerhörd tillgång finns också en rik biologisk mångfald, av såväl kulturväxter som vilda växter. Exempelvis finns minst 3000 sorter av ris samlade på Filippinerna. Det som ger den filippinska familjen en säkerhet i försörjningen är just den biologiska mångfalden på gården. Stapelgrödan är ris och majs, men då förråden av dessa tar slut har man olika rotgrödor som cassava och sötpotatis att skörda. Runt husen odlas en mångfald av fruktträd i olika höjd, och under och omkring dem grönsaker, blad och växter för olika medicinska ändamål. Dessa kan även odlas i och i anslutning till risfälten. Tillfälliga små överskott kan säljas på marknaden. Till djuren hör ett flertal smådjur som höns, ankor, getter, grisar liksom bondens bäste vän, en caraboo som tjänar som tålmodigt dragdjur. De traditionella integrerade risodlingssystemen innebär att även fisk föds upp i risfälten och att ankor kan söka sin föda där, och samtidigt bidra till bekämpning av skadegörare. Dessa system som effektivt tar vara på resurserna till låg kostnad blir givetvis omöjliga att upprätthålla om man använder kemiska bekämpningsmedel, vilket skett där gröna revolutionens metoder gjort sitt intåg. Sett ur en filipinsk småbondes perspektiv är den biologiska mångfalden ovärderlig. Nytta av biologisk mångfald Erik Bendz, LRF. Redan idag är en lantbrukare beroende av en stor biologisk mångfald. Exempel på detta är maskar som förbättrar markbördigheten, skalbaggar som bryter ner stallgödsel, bakterier som fixerar kväve, andra insekter och mikroorganismer som gör jorden levande, pollinatörer, m.m. Om man genom en ökad biologisk mångfald skulle få ytterligare hjälp i odlingen kan detta inte vara annat än positivt. För att nya metoder med ökad biologisk mångfald i odlingen ska få ett brett genomslag, krävs att de är lönsamma. Endast i enstaka fall kommer odlingsmetoder som sänker lönsamheten att tillämpas. Vad är det då som kan göra att odlingen blir mer lönsam? För det första om man kan minska kostnaderna i odlingen genom att ta hjälp av olika mikroorganismer, insekter eller växter. En ökad biologisk mångfald skulle också kunna minska skadetrycker från svampar och insekter. Man kan också få mer betalt för produkterna på marknaden om hänsyn tas till den biologiska mångfalden, exempelvis som i KRAV eller Svenskt Sigill. Åtgärder kan också vara lönsamma om lantbrukaren kan få ersättning för kollektiva nyttigheter. Exempelvis ges idag ersättning till värdefulla natur- och kulturvärden, till kantzoner, till ekologisk produktion och till våtmarker. Ökad biologisk mångfald kan även ge andra värden som ökar lönsamheten vid sidan om odlingen t.ex. landsbygdsturism. 8

9 En utveckling mot en mer diversierad produktion med lokala och regionala varumärken, turridning med häst, nischprodukter, gårdsbutiker m.m., kommer att motverka trenden att varje region specialiseras på en viss typ av produktion. Detta ger ökad variation i landskapet och troligtvis bättre förutsättningar för ökad biologisk mångfald. Hur göra för att redan känd kunskap ska komma ut till lantbrukarna? Kollektiva nyttigheter? Sammanfattning av gruppdiskussionerna Gun Rudquist, Naturskyddsföreningen. Den 23 mars 2001 ordnade SNF och Projekt biologisk mångfald i ekologisk odling ett seminarium om mångfald och produktion. Nedan sammanfattas gruppdiskussionerna kring tre gemensamma frågor. Fråga 1: Är vi eniga om att en bevarad biologisk mångfald behövs för produktionen? Grupperna betonade att man måste definiera vilken mångfald som aves, men var i stort eniga om att svaret på frågan är ja. Följande bejakande argument fördes fram; mångfald ger stabilitet, försäkring mot störningar försiktighetsprincipen; vi vet inte vilka arter vi behöver långsiktighet fordrar mångfald om frågan om produktion avser produktion av upplevelser, livskvalitet, o s v, är biologisk mångfald central. Fråga 2: Om man skall göra något för att gynna den (biologisk mångfald), vilken politisk förändring, respektive konsumtionsförändring är viktigast? Politisk: Större delen av matpriset till bonden. Reformering av CAP; minska arealstöden, öka miljöersättningarna, ta bort transportstödspolitiken. Öka produktionen av mer svenskt kött. Förbättra lönsamheten för småbrukare och landsbygdsboende genom t ex sänkt arbetsgivaravgift och resekostnad. Beskatta gris- och fågelproduktion och minska skatterna på nöt och får. Betala mer för kollektiva nyttigheter. Konsumtion: Positiva informationskampanjer om hur valet av produkter påverkar mångfalden. Närproducerat. Konsumenterna måste tydligare veta vad de betalar för. Nya sorter behövs. Utbildning. Förstärka bygdekänslan. Sprida bra exempel. Mer pengar och tid till maten. 9

10 Storköken måste få utrymme att ta hand om maten. Prisskillnaderna mellan eko-produkter och konventionella måste minska. Gynna betesbaserat kött. Fråga 3: Vad behöver vi vet mer om, t ex genom forskning? Först och främst föra ut existerande kunskap. Kvantifiera mångfald ur ett nyttoperspektiv. Vilken BM behövs? Skillnader eko konventionellt. CAP:s inverkan på produktionen och hur man kan styra produktionen. Systemorienterad forskning. Artkunskap/ekologi. Kunskap om lokala förhållanden gräv där du står. Ämnesflöden i jordbruket och samverkan med biologisk mångfald. Böndernas motivation. Markutnyttjande, markens hållbarhet. Bevarandegenetik Uppfinningspengar behövs för att utveckla odlingsteknik. Sammanfattning av hela dagen Olle Kvarnbäck, Hushållningssällskapet. Jag har försökt göra en sammanfattande analys av dagen utifrån några, i mitt tycke, centrala frågor. Behövs biologisk mångfald (vild och odlad) för livsmedelsproduktionen på åkern, i åkern, i betesmarken, i djurbeståndet, i grödorna? Ja, därom var de medverkande rörande överens. På vilka sätt är då mångfalden gynnsam för produktionen? Den ger: 1. Stabilitet och pålitlighet i odlingen Sprider riskerna: Ekologiske lantbrukaren Kjell Sjelin berättade om sina vallar med 10 olika arter av insådda gräs och örter som ger en stabilare och pålitligare skörd än traditionella vallar med ett fåtal arter. Vallen blir t ex mindre väderberoende eftersom olika arter gynnas vid olika väderlek. Likt fondförvaltaren sprider riskerna mellan olika branscher och bolag, sprider Kjell riskerna genom att ha många olika djurslag och många olika arter i vallarna. 10

11 Den här typen riskspridning och ekologisk pålitlighet är kanske ännu viktigare i tropiska länder som t ex Filippinerna, där man inte har samma tillgång till insatsmedel som i västvärlden. Dr Charito Medina berättade att genomsnittsarealen för ett lantbruk i Filippinerna är 1,5 ha och på det ska man kunna försörja familjen med mat och mediciner därtill. Behovet av riskspridning gäller inte enbart att ha många olika arter utan även variation inom arterna något som både Peter Müller och Else-Marie Strese betonade i sina föredrag. I dagens situation med några få, genetiskt homogena, sorter av t ex spannmål är vi mycket beroende av vissa typer av bekämpningsmedel och med dåliga förutsättningar för anpassning till lokala och regionala behov. Naturlig reglering av skadegörare: Rovinsekter som t ex jordlöparen har en stor betydelse för skörden, särskilt år med mycket bladlöss. Uno Wennergren och hans forskargrupp har funnit 30 % skillnad i skörd mellan fält med respektive utan rovinsekter. Ett annat aktuellt exempel på hur man kan utnyttja antagonism mellan olika arter är företaget Bioagris framgångar med emulsioner av vissa mikroorganismer som biologiska betningsmedel för bl a spannmålsutsäde. 2. Handlingsfrihet för dagens och framtidens lantbruk Peter Muller framhöll att dagens situation med några få, genetiskt homogena, sorter av t ex spannmål, gör lantbruket beroende av vissa typer av insatsmedel. Förutsättningen för anpassningar till t ex ekologisk produktion är dålig. Else-Marie Strese påpekade att vi inte vet vilka egenskaper hos våra nyttoväxter som vi behöver i framtiden. En stor genpool innebär att vi står bättre rustade inför framtida utmaningar i form av klimatförändringar, människors ändrade behov och önskningar etc. Finns det några nackdelar med biologisk mångfald i odlingssystemen? Få nackdelar lyftes fram på seminariet, kanske hade det främst samlat mångfalds-vänner. Uppenbart är att det finns en konflikt mellan maximal mångfald och odling. Att odla är att gynna och missgynna som Kjell Sjelin uttryckte det. Peter Müller framhöll att man får räkna med att mångfald kostar, t ex i form av mer resurser till förädling av många olika sorter som är anpassade till de skiftande förutsättningar som finns i olika regioner och på olika lantbruk. 11