Bulletinen. Reportage från REVs stora kongress 1-2 okt Från enskild till allmän väg hur länge ska ett ärende pågå?

Transkript

1 Bulletinen Riksförbundet Enskilda Vägars medlemstidning Nr Från enskild till allmän väg hur länge ska ett ärende pågå? Reportage från REVs stora kongress 1-2 okt 2011 Läs om hur finländska före ningar själva prövar sina andelstal VÅRENS NYA KURSER programmet klart nu! 1 Bulletinen Nr

2 Uno har ordet I månadsskiftet sept okt hölls REVs stämma i Örebro. Närvarande medlemmar fick både tillfälle till givande erfarenhetsutbyten med varandra, uppleva en ordentlig debatt med myndighetsföreträdare under rubriken Ordning och reda i samhällets hantering av den enskilda väghållningen samt förkovran genom deltagande på första kurstillfället av den helt nya fördjupningskursen för väghållare, som REV tagit fram. För er som inte hade tillfälle vara med, ges i detta nummer en hel del både bilder och text med information om höstens händelse inom enskild väghållning; förbundsstämman i Örebro! Dagarna före stämman fick REV sin :e medlem! Förbundets tillväxttakt är fortsatt stark, vilket ju är väldigt glädjande. Stämman beslöt bl.a. att ändra förbundets verksamhetsperiod, så den nu påbörjade perioden avslutas den 31 december 2012 och därefter gäller två-åriga verksamhetsperioder som avslutas vid kalenderårets utgång. Nästa stämma går därmed av stapeln i mars Den nya styrelsen har konstituerat sig och när detta nummer kommer ut har riktlinjerna för arbetet under verksamhetsperioden närmare lagts fast vid ett gemensamt symposium med förtroendevalda och anställd personal. En nyhet i förhållande till tidigare är att det bland de förtroendevalda utsetts fyra personer med särskilt ansvar för varsin region; Norr, Syd, Väst och Öst. De regionansvariga, som själva bor och verkar inom varsin region, kommer att bidra mycket positivt till REV:s fortsatta utveckling. De regionansvarigas arbetsuppgifter och kontaktuppgifter kommer att presenteras i nästa nummer av Bulletinen. Vintern är i antågande, förhoppningsvis är Kung Bore inte lika sträng i år, men blir det så, får vi hoppas att ni har tillräckligt i ladorna för att kunna möta trafikanternas behov. Nu brukar ju de flesta enskilda vägars vinterväghållning vara av bättre klass än vad som gäller för det lågtrafikerade allmänna vägnätet, men de senaste årens stränga vintrar har grävt djupa hål i väghållarnas kassor. Förvisso kom det en extra slant i våras till de som är statsbidragsberättigade, efter bl.a. REV:s framstöt om behoven, men de flesta medlemsföreningarna har nog ändå fått höja avgifterna. REV kommer att denna verksamhetsperiod fortsätta sitt enträgna arbete med att söka påverka Regeringen och Trafikverket att reglerna för den statliga medfinansiering utformas på ett sätt som leder till en förutsägbar och rättvis fördelning av statsanslaget, liksom naturligtvis fortsätta förklara att varje satsad krona på drift och underhåll av det enskilda vägnätet ger mångdubbelt tillbaka i form av en väl fungerande infrastruktur också för det småskaliga vägnätet till förmån både för ett fungerande näringsliv och möjligheten att bo och leva i hela landet! REV Bulletinen utges av Riksförbundet Enskilda Vägar Adress: Riddargatan STOCKHOLM Telefon: Fax: E-post: kansliet@revriks.se Postgiro: Bankgiro: REV Bulletinen utkommer med 4 nr per år. Citera gärna Bulletinen - men ange källan. Ansvarig utgivare: Uno Jakobsson Produktion: Elanders Sverige AB Form och original: Anni Sundqvist/Elanders Sverige AB Annonser: Kansliet REV tar inget ansvar för annonsörernas utlovade förpliktelser m m. Kansliet har telefontid: Måndagar-onsdagar, fredagar Tisdagar Torsdagar Lunchstängt På kansliet f inns Maria Sundström, kanslichef , Leif Kronkvist, vägingenjör , Solweig Hultén, administratör Nils Blohm, lantmätare Birgit Westlund, kassaförvaltare, torsdagar Carina Pörn, administratör, ti-on, to Valda funktionärer Ordinarie: Uno Jakobsson, ordförande Jan Johansson, vice ordförande Kristina Åberg, sekreterare Christer Ångström Sture Källgården Mikael Näslund Margareta Vikgren Suppleanter: Jan Ellström Malin Ohlsson Lars Olin Anders Lundell Revisorer: Berndt Wiklander Ulf Crona Revisorssuppleanter: Anders Gejke Claes Henkel Valberedning: Curt Carleteg, sammankallande Inger Strömberg Bengt Larsson Omslagsfoto: Bengt Allfors Foto där inget annat anges: Kansliets personal Ett Gott Nytt 2012! Uno Jakobsson Ordförande Riksförbundet Enskilda Vägar grundades 1968 och har som uppgift att företräda de enskilda väghållarnas intressen. Förbundet bistår medlemsorganisationerna med råd och anvisningar i juridiska, ekonomiska, väg- och lantmäteritekniska frågor, bedriver opinionsbildning och arrangerar utbildningar. Verksamheten finansieras i huvudsak med medlemsavgifter. I medlemsavgiften ingår ett för väghållare heltäckande försäkringspaket. Kansliets öppettider i jul: 23 dec dec dec dec jan jan...stängt Bulletinen Nr

3 Innehåll VÄGHÅLLNING 4 Från enskild väg till allmän 24 Slitageersättning 4 ORDNING & REDA 13 Referat från REVs förbundsstämma 18 REV har utsett regionansvariga 11 Andelstal i Finland LANTMÄTERI 9 Omprövningsförättning 11 Finlands sätt att hantera andelstal REV-NYTT 17 Fördjupningskurs 19 Trotjänare avtackas efter 96 år! 28 Cirkelkurs/Vårens kurser 29 REV i riksdagen/avtack Maud 13 JURIDIK 20 Så gör ni med momsen 22 Fråga Juristen ÖVRIGA ARTIKLAR Referat från REVs förbundsstämma oktober Stopp för EU-pengar till omprövningsförrättning 26 Besök hos Ulf Lidesjö, Gamla Köpstad sff 20

4 VÄGHÅLLNING Förändring av enskilda vägen, Hörnefors-Sörmjöle (gamla riks 13) till allmän väg. Enskilda vägen mellan Hörnefors och Sörmjöle. Här följer historien om vad som händer (eller snarare inte händer) när en enskild väg beslutas att övergå till att bli allmän. REV har vi ett flertal tillfällen kontaktats av Anders Månsson, ordförande i Bådahällans samfällighetsförening, som delgett oss sin syn, både via telefon och brevledes hur ärendet hanterats från myndigheternas sida. Detta föranledde att jag reste upp till Umeå och träffar Anders Månsson som börjar sin berättelse med en fråga, var vill du jag skall börja? Låt oss börja från början, eller i var fall till 1969 då dåvarande riksväg 13 blev enskild. Ett förmodligen rimligt beslut då den nya E4 hade tagits i bruk och dåvarande allmänna väg inte behövdes för den allmänna samfärdseln. Som tack för att de boende tog över vägen bjöd Vägverket på en hyvling av vägen! Därefter tog Bådahällan sff och Bovikens sff över väghållare ansvaret efter lagakraftvunnen lantmäteriförrättning. Eftersom trafiksituationen i dag inte ser likadan ut som uppsatta mittskiljeräcket på intilliggande E4 hade fått till följd att framför allt den tunga långsamgående trafiken snarare använde den enskilda vägen i allt större om fattning. Dels ökade krav på standard och krav på underhåll i fråga om frekvensen på snöröjning och sandning vintertid. Detta medförde också ett ökat ansvar för styrelsen att vägstandarden för skolskjutsar andra kommunala servicefordon var tillräckligt bra. Kostnaderna för fören- Trafiksituationen idag ser inte ut som för drygt 40 år sedan! för drygt 40 år sedan tillskrev föreningarna Vägverket i juni 2003 och hemställde att berörd vägsträcka borde omprövas till att bli allmän. Som skäl till detta anfördes bland annat den markant ökade fordonstrafiken. Det 4 Bulletinen Nr

5 VÄGHÅLLNING ingarna stod inte i proportion till det statliga bidraget varför väghållningen blev allt väsentligt kostsamt för föreningarna. LÅNG VÄNTAN I de fall man som enskild väghållare eller som enkel medborgare skriver ett brev till en myndighet förväntar man sig naturligtvis ett svar. Inte nödvändigtvis med vändande post, men i vart fall så skall man inte behöva vänta på svar i flera år. Efter att ärendet legat några år, beslutade Vägverket att överlämna ärendet i september 2005 till Länsstyrelsen i Västerbotten. Åren går och i mars 2009 tillstyrker Länsstyrelsen i Västerbotten att vägen överförs till allmän med vissa förbehåll, bland annat att en överföring förutsätter att det är möjligt att finna en lösning för att möjliggöra de standardhöjande åtgärder som krävs för att vägen ska få en acceptabel standard som allmän väg. Mot bakgrund av att länsstyrelsen har tillstyrkt en förändring till allmän väg, mellan Hörnefors och Sörmjöle samt att ombyggnadsarbetena, enligt Vägverkets mening får anses betydande, ansåg verket, med hänsyn till bestämmelserna i 40 vägkungörelsen, att verket inte är behörig att pröva frågan om förändring av den enskilda vägen. Ärendet överlämnades därför till länsstyrelsen för fortsatt handläggning. Av intresse är att Länsstyrelsen i sitt yttrande till Vägverket i januari 2009 skrivit följande: Frågan om att förändra aktuell väg från enskild till allmän var föremål för utredning följt av sedvanligt remissförfarande redan Samtliga remissinstanser, inklusive länsstyrelsen var dock positiva till att överföra vägen till det allmänna. Vägverket Region Norr överlämnade i slutet av 2005 handlingarna i ärendet till Vägverkets huvudkontor för prövning. Därefter har inget hänt med ärendet förrän i slutet av Nu skulle det visa sig att Vägverket önskade få frågan prövad gällande två vägdelar längs berörd väg, sålunda vägdelarna var för sig. Vad nu detta spelade för roll? Länsstyrelsen ansåg att vägdelarna naturligtvis hade ett så kallat Bulletinen Nr

6 VÄGHÅLLNING Bådahällans sff ordförande Anders Månsson. funktionellt samband och naturligtvis ses som en helhet och inte var för sig. Vidare var länsstyrelsen kritisk till hur handläggningen i ärendet gått till, vilket man naturligtvis kan instämma i. Närmare fyra år efter att frågan remitteras och skickats till Vägverkets huvudkontor ställer man i stor sett samma fråga igen. Vägverket hade inte gjort någon ny kartläggning av hur tillexempel trafiken och antalet boende längs vägen utvecklats under dessa år. Detta skall ses mot bakgrunden att vägen redan 2005 uppfyllde kriterierna för trafik samt antal boende för allmän väg. Länsstyrelsen ansåg att en överföring förutsätter att det är möjligt att finna en lösning för att möjliggöra de standardhöjande åtgärder som krävs för att vägen skall få en acceptabel standard. Vad innebär nu detta rent konkret? Jo, för att vägen skall kunna uppgraderas så krävs det naturligtvis medel, det vanliga är att staten tar denna kostnad, men här förefaller det som staten föreslår att det skall samfinansieras på något sätt. Är det rimligt kan man fråga sig? Skall ett fåtal boende vara med och betala för en blivande allmän väg? Värt att nämna är att är att under den tid som gått från första inlagan till Vägverket och fram till 2009 så har föreningarnas representanter inte precis legat på latsidan när det gäller kontakter med Vägverket, det har skrivits, ringts, ett otal gånger som ni säkert förstått vi det här laget. I länsstyrelsebeslutet om att vägen kan förändras till allmän, föreskriver man att Trafikverket ska ta fram underlag och upprätta erforderliga handlingar för genomförandet av ombyggnadsarbetena så att vägen kommer att uppfylla aktuell standard för allmän väg. Här visar det sig att Trafikverket inte direkt kastar sig på uppgiften. Nej, inget händer så Anders Månsson som är en driftig man tar själv fram ett underlag för ombyggnad. Man kan lugnt säga att Anders kan sin sak, han har i hela sitt verksamma liv ägnat sig åt entreprenad arbeten både på privata och statliga sidan. Här kommer sålunda föreningen och visar upp ett förslag som mycket väl kan duga som underlag för arbetena, men Trafikverkets handläggare rynkar mest på näsan och ställer det ena nya kravet efter det andra. Till saken hör att de båda föreningarnas medlemmar är angelägna om att förändringen kommer till stånd. Bådahällans sff jobbar fram en åtgärdsplan med underliggande projektering och färdigförhandlad offert. De är beredda att utifrån egen kassa skjuta till ett ganska så avsevärt belopp nämligen 0,5 Mkr. Därtill en finansieringsplan där Trafikverket satsar 1,05 Mkr och Föreningen 0,5 Mkr samt Umeå kommunen 0,4 Mkr. Detta under förutsättning att vägen övergår till bli allmän väg. Avgrävd och avstängd väg. PROJEKTET FALLER Bovikens sff tar årsstämmobeslut på att inte finansiera iståndsättningsarbeten på deras befintliga väg. De grundar sitt beslut på att de anser att väg delen har en normal standard likt andra allmänna vägar. Efter det beslutet faller hela projektet om att nå en uppgörelse med Trafikverket vilket leder till att vägen helt sonika grävs av. En allmän reflektion från REV är om det är rimligt att om en enskild väg skall förändras till allmän, skall då upprustningen bekostas av de boende längs vägen? Det är inte de boende längs vägen som står för den förändrade trafiksituationen som föranleder att vägen skall bli allmän. Spontant kan man tycka att Trafikverket borde stå för alla kostnader som förändringen kräver. Så vitt REV erfar från välunderrättad källa, är det så att normalt tar Trafikverket denna 6 Bulletinen Nr

7 VÄGHÅLLNING kostnad rätt av. Nu ville de boende skynda på förändringen och ställde naturligtvis upp på beslutet men inte hur långt som helst och i synnerhet inte när man från Trafikverket bara ökar kraven mer och mer. Till saken hör att pengar från den lilla pott som går till regionens enskilda vägar skulle användas för att rusta den blivande allmänna vägen vilket kan synas en smula förvirrande. Dessa pengar är öronmärkta till enskild väghållning inte till allmänna vägar. Föreningen grävde resolut av vägen i augusti i år inför ett stort massmedialt pressuppbåd där till och med riks TV fanns på plats. Nu var måttet rågat säger Anders Månsson då ingen hände från Trafikverkets sida ledsnade vi på att Trafikverket inte kom till skott trots idogt arbete från framförallt Anders Månsson i Bådahällans sff. Trafikverket skriver i sitt yttrande daterat att parterna misslyckats med att uppfylla kravet i beslutet. Bådahällans sff anser dock att de försökt hjälpa till så gott de kunnat men att inget hänt från Trafikverkets sida mer än att en besiktning av vägen skett. Var ligger frågan i dag? Har beslutet tagits tillbaka om att förändra vägen till allmän kan man fråga sig? Enligt de uppgifter vi fått av Trafikverket äger länsstyrelsen fortfarande frågan. Region Västerbotten som sitter på pengarna för den så kallade länsplanen kan kanske komma att omprioritera planen så att pengar snabbare kan komma till förfogande. Här ombeds föreningarna stöta på. Var det inte så att beslutet var taget och följaktligen torde genomföras genom Trafikverkets försorg. Det hela förefaller en smula rörigt, milt sagt. Det pågår som bekant ett projekt i Trafikverkets regi som handlar om rätt avgränsat vägnät. Sålunda vilka vägar skall vara statliga/kommunala och enskilda. Projektet har representanter från bland annat SKL och REV. Vi följer detta projekt med spänning. Jag kan inte helt utesluta tanken att Trafikverket kommer att hantera kommande förändringsärenden på samma sätt som uppe i Umeå. Jag hoppas innerligt att jag har fel. Vad säger lagen? Förändring av enskild väg till allmän regleras utifrån Väglag (1971:948) Text: Leif Kronkvist 21 Enskild väg får förändras till allmän, om vägen behövs för allmän samfärdsel eller annars är av synnerlig betydelse för det allmänna. 22 Fråga om förändring av enskild väg till allmän prövas av Trafikverket efter samråd med länsstyrelsen. Om Trafikverket och länsstyrelsen har olika uppfattning, hänskjuts frågan till regeringen för prövning. Regeringen kan förordna att frågan om förändring av enskild väg till allmän i vissa fall skall prövas av länsstyrelsen. Lag (2010:92) Bulletinen Nr

8 LANTMÄTERI Vart tog EU- pengarna till omprövningsförrättningar vägen? Hallå där Niclas Purfürst (Avdelningschef, Jordbruksverket). Varför kan enskilda väghållare inte längre söka bidrag för omprövningsförrättningar från EU:s Landsbygdsprogram? Tidigt en morgon i slutet av oktober får jag per telefon tag i Niclas, som tar sig tid att förklara situationen: Den medfinansiering som EU gör inom ramen för Landsbygdsprogrammet har bl.a. som mål att ge positiva effekter på sysselsättningen. På grund av att det både funnits ett svagt nyttjande av anslagna medel inom programmet och då vissa genomförda delar ej, enligt regeringens särskilda utredare, kunnat visa önskade effekter på sysselsättningen, är förändringar i det existerande programmet på gång att beslutas. Dock är beslutsgången något krånglig, först skall den Övervakningskommitté, som Sverige förbundit sig till EU att ha, bestående av representanter från myndigheter och vissa organisationer, bl.a. Lrf, yttra sig över Regeringens förslag att stänga vissa delar av programmet till förmån för andra satsningar. Regeringen vill att medel skall satsas i större utsträckning på bredbandsutbyggnad i glesbygd och att stöd också skall ges till djurvälfärd för grisar, varpå andra delar av det existerande programmet skall tas bort, vilket drabbar bl.a. infrastrukturåtgärder och därmed medfinansieringen av omprövningsförrättningar. Om kommittén inte har några invändningar mot Regeringens intentioner om ändringar, kommer frågan att därefter avgöras av EU-kommissionen. De väghållare som redan erhållit besked om att medel kommer utgå för medfinansiering av omprövningsförrättning kommer få beslutade medel, däremot så är dörren nu stängd för nya ansökningar. Men, nästa landsbygdsprogram, , kommer det finnas medel för omprövningsförrättningar till enskilda väghållare i detta? Niclas Niclas Purfürst, avd.chef jordbruksverket. besked är att denna fråga ännu inte är avgjord. Just nu tar Jordbruksverket fram ett s.k. tekniskt underlag för den vidare beredningen. När verket levererat sitt underlag till Regeringen i maj 2012, vidtar arbetet inom regeringen med att besluta om förutsättningarna för hur EU:s medfinansiering kommer se ut under nästa period. Till syvende och sidst är det politiska överväganden om vilka projekt som ger bäst måluppfyllelse som kommer att få tillgång att ansöka om anslag från programmet. Efter samtalet med Niclas kan jag bara konstatera att REV nu har ett arbete framför sig att övertyga både Jordbruksverket och Regeringen om att medfinansiering av omprövningsförrättningar är mycket väl använda skattemedel, som leder till en fungerande infrastruktur och därmed ger bättre förutsättningar för en levande landsbygd. Redan i höst avser REV att inge sin första skrivelse i frågan till Jordbruksverket! Text Uno Jakobsson 8 Bulletinen Nr

9 LANTMÄTERI Omprövningsförrättning, slutrapport. Bakgrund Under det gångna året har REV och Lantmäteriet arbetat med ett projekt för att se hur omprövningsförrättningar kan genomföras på ett enklare sätt om föreningen själv bidrar med underlagsmaterial och hjälper lantmätaren med vissa moment i förrättningen. Syftet är att sänka kostnaden för förrättningen, så att fler föreningar väljer att ompröva sina gemensamhetsanläggningar när det behövs, och medan medlemmarna är överens. Den vanligaste orsaken till att anläggningsbeslutet behöver omprövas är att andelstalen inte längre stämmer överens med hur delägarna använder vägen numera. Vi har dels listat förenklingsidéer för Lantmäteriet och dels tittat på hur en omprövningsförrättning kan te sig ur föreningens synvinkel. Om föreningen kan leverera de grunddata som behövs och initialt få en bra dialog med den lantmätare som ska göra förrättningen är mycket vunnet. Då kan en tidplan göras över de moment som förening respektive lantmätaren ska hålla i för att få låg tidsåtgång och därmed låg förrättningskostnad. Det dokument vi tagit fram är uppdelat i 4 avsnitt samt en bilaga hur ett anläggningsbeslut för väg normalt är utformat. Inför en lantmäteriförrättning Den första avdelningen i dokumentet är en checklista över vad föreningen bör fundera över och vilka uppgifter som bör tas fram inför ansökan om lantmäteriförrättning oavsett vilket typ av omprövning det gäller. Bulletinen Nr

10 LANTMÄTERI Arbetsgång, omprövning av gemensamhetsanläggning med 5-ca20 delägare Här skissar vi på en arbetsgång när det är sannolikt att alla delägarna kommer överens om de åtgärder som ska göras. Tanken är att delägarna pratar ihop sig vad gäller checklistan ovan och utser någon eller några som tar kontakt med lantmätaren. Hos lantmätaren utarbetas anläggningsbeslutet med andelstalsförteckning i lantmätarens handläggningssystem. Lantmätaren skriver ut en ansökan om förrättningen där förslaget till anläggningsbeslut biläggs. Samtliga berörda fastighetsägare tas in i ansökan. Föreningen ombesörjer att ansökan undertecknas av samtliga berörda fastighetsägare varefter förrättningen kan avslutas utan sammanträde. Arbetsgång, omprövning ca 20-ca 150 delägare eller fler När det är så många delägare är det ingen idé att försöka få en gemensam ansökan. Däremot bör stämman ansöka om förrättningen och då också ta upp ett antal av frågorna på checklistan ovan till diskussion för att få en så bra grund som möjligt för anläggningsbeslutet. Arbetsgrupp som utsetts av stämman utarbetar anläggningsbeslutet med andelstalsförteckning tillsammans med lantmätaren i lantmätarens handläggningssystem. Förslaget kan förankras på en extra stämma för att få medlemmarnas synpunkter innan lantmätaren kallar till förrättningssammanträde. På detta sätt kan tvistefrågor beredas en omgång innan förrättningssammanträdet och lantmätaren kan få ett bra underlag för beslut som gör att det normalt räcker med detta sammanträde. Arbetsgång, ideell förening ändras till gemensamhetsanläggning och samfällighetsförening. När det inte finns någon tidigare förrättning och således inte heller någon samfällighetsförening är det flera moment som tillkommer, till exempel måste marken där vägen ligger upplåtas och beslut tas om eventuell ersättning till markägaren. Vidare måste en samfällighetsförening bildas genom att stadgar antas och att föreningen registreras i samfällighetsföreningsregistret. Detta innebär att man alltid måste ha ett sammanträde i dessa fall. Projektets fortsättande Det framtagna dokumentet kommer att läggas på REV:s hemsida och Lantmäteriet kommer att sprida det på lämpligt sätt inom förrättningsorganisationen. Det är viktigt att Lantmäteriet beslutar att dokumentet visar på ett lämpligt sätt att arbeta med omprövningsförrättningar. Föreningarna När det gäller ett förutsägbart ärende, borde fast pris alltid ges! som använder dokumentet bör ta med sig detta till lantmätaren och gå igenom det förarbete som föreningen gjort och lyssna om dokumentets arbetssätt kan användas vid det aktuella ärendet. På detta sätt kommer dokumentets arbetsupplägg att spridas inom lantmätarkåren. Förrättningskostnader Förrättningskostnaderna tas ut som timersättning för den tid lantmätaren lägger ner på förrättningen. Med ett bra förarbete enligt ovan borde denna tid kunna förkortas väsentligt. Lantmätaren borde kunna ge ett fast pris i samband med det inledande mötet. Samtidigt är det ju så att det inte alltid är lämpligt med fast pris, till exempel när det är stor osäkerhet vilken tid ärendet kommer att ta (blir det tvistigt med många telefonsamtal till lantmätaren). I sådana fall måste ju lantmätaren ta med denna osäkerhet i beräkningen av fast pris. Numera är ju möjligheten till EU-stöd ur glesbygdsprogrammet för förrättningskostnader borta, vilket innebär att det inte behövs göras någon kostnadsuppskattning av den anledningen. När det gäller ett förutsägbart ärende, som t.ex. registrering av styrelsens beslut om ändrat andelstal, borde däremot fast pris alltid ges. REV arbetar för att Lantmäteriet inför ett generellt, lågt, fast pris för dessa åtgärder, så föreningarna inte drar sig för att registrera dessa. Lagen föreskriver ju att det är styrelsen som ansvarar för beslutet och att Lantmäteriet endast registrerar det i fastighetsregistret. Generellt fast pris borde även gälla för godkännande och registrering av överenskommelse om ändrat andelstal enligt 43 anläggningslagen. Uppföljning Givetvis är vi på REV väldigt intresserade av hur detta går. Kommer det att bli många fler omprövningar i framtiden? Hur kommer förrättningslantmätarna att uppfatta det nya arbetssättet och hur kommer det att fungera för föreningarna? Det kommer säkert uppföljning på detta här i Bulletinen när vi har svaren på dessa frågor. Text Nils Blohm 10 Bulletinen Nr

11 LANTMÄTERI Skulle samfällighetsföreningarna själva kunna ompröva sina andelstal? I Finland kan föreningarna det. att andelstalen bara kan användas så länge inte någon medlem protesterar eller vägrar att betala årsavgiften. REV verkar för att få ner kostnaderna för omprövningsförrättningar och har tillsammans med Lantmäteriet tagit fram exempel på hur sådana förrättningar kan göras när föreningarna bistår lantmätaren så långt möjligt i förrättningsarbetet, se artikel om detta i annan del av tidningen. Vi tror att med dessa handläggningsmodeller kan kostnaderna sänkas för omprövningsförrättningar. Detta borde innebära att fler föreningar söker omprövning av sina gemensamhetsanläggningar. Den stora frågan är dock hur vi ska få de återstående föreningarna med otidsenliga andelstal att ompröva sina gemensamhetsanläggningar och få aktuella andelstal? Om alla föreningar skulle ansöka om förrättning så skulle det behövas i storleksordningen 400 lantmätare som arbetar i 10 år för att ompröva dessa. Man inser lätt att resurserna inte finns, och kommer inte att finnas i framtiden heller. Det är således hög tid att börja fundera på hur alla vägföreningar ska få legala andelstal så att föreningarna kan använda det stora lagpaket som är framtaget för att administrationen av våra enskilda vägar ska fungera på ett bra sätt. Bakgrund Anläggningslagen har nu funnits i ca 35 år. De vägföreningar som bildades dessförinnan fungerar i dag som samfällighetsföreningar och anläggningslagens regler gäller för att ompröva andelstalen i dessa. Trots att dessa vägföreningar är mellan 35 och 70 år gamla, och således borde ha helt inaktuella andelstal, är det endast ca 11 % av dessa som omprövats. Detta tyder på att den metod som lagstiftaren valt för omprövning av andelstal i anläggningslagen inte fungerar tillfredställande. Det vi hör från många föreningar är att ni beslutar om egna andelstal i stället för de som angavs i den ursprungliga lantmäteriförrättningen för att föreningen ska fungera. Samtidigt är ni medvetna om Mikael Still Anders Wikholm Finlandsbesök REV fick tips om att andelstalen ändras på ett helt annat sätt i Finland. Där är det stämman som beslutar om ändring av andelstalen. Maria Sundström och undertecknad besökte därför Ekenäs i Finland och fick där ett intressant studiebesök. Vi träffade Anders Wikholm som samordnat dagen. Under förmiddagen träffade vi lantmätare Mikael Still från Södra Finlands lantmäteribyrå som berättade om den finska modellen och under eftermiddagen träffade vi skogsbruksingenjör Carl-Johan Jansson från Gatunämnden i Raseborgs stad (Ekenäs inkorporerad där) och Verner Orre som är ordförande i Samhällstekniska nämndens vägsektion. De berättade hur det Nils Blohm Bulletinen Nr

12 LANTMÄTERI fungerade i deras kommun. Vi hann även med en rundtur i Ekenäs och ett besök på en föreningsväg som slingrade sig vackert förbi en nybyggd golfbana i utkanten av Ekenäs. Vår guide, Anders Wikholm, som är engagerad i föreningen, berättade om den upprustning och standardhöjning av vägen som var förestående för att klara trafiken fram till golfbanan på ett bra sätt. Föreningen avsåg att finansieringen av upprustningen skulle klaras genom avtal med golfklubben och genom utdebitering från medlemmarna. Någon omprövning av lantmäteriförrättningen var inte akteuell. Finlandsmodellen Finland och Sverige har snarlik lagstiftning inom fastighetsbildningsområdet eftersom vi har en gemensam historia. På några punkter skiljer sig dock lagstiftningen och en av dessa är hur ändring av andelstalen i en vägförening går till. En vägförening bildas normalt på samma sätt som i Sverige genom en lantmäteriförrättning. Där bestäms vägens sträckning och standard samt vilka fastigheter som ska ha del i vägens utförande och drift. I Finland har man inga stadgar utan lagen om förvaltning av samfälligheter ger tillräcklig ledning. Föreningen antecknas i fastighetsregistret på varje berörd fastighet. Däremot registreras inte andelstal för utförande och drift. Tanken är att föreningarna själva ska besluta om dessa och ompröva dem när behov uppstår och minst var 4:e år. Inför varje årsstämma ska styrelsen utarbeta Mikael Still, Lantmäteriet Finland förslag till ändring eller ny fördelning av andelstal och brukningsavgifter som sedan ska fastställas av stämman. Brukningsavgifter används framför allt för skogsfastigheter som betalar avgift för det virke som körs ut i stället för att ha skogstransporterna inräknade i andelstalet. Styrelsen ska vidare utarbeta debiteringslängd som utvisar den vägavgift som svarar mot andelstalet för respektive fastighet. Debiteringslängden har i övrigt samma uppgifter som våra debiteringslängder. När stämman har beslutat om andelstal har delägare som är missnöjd med andelstalet möjlighet att inom 30 dagar föra ärendet till vägnämnden för avgörande. Vägnämnd finns inom varje kommun. Hur fungerar Finlandsmodellen? Av det vi hörde så fungerar det bra med att låta föreningarna själva besluta om andelstal. Antalet överklaganden var inte särskilt stor. En snabbenkät med svar från 39 kommuner med totalt ca föreningar gav vid handen att 200 överklagningar inkommit de senaste 2 åren. Skulle det översättas till Sveriges ca vägföreningar skulle det kunna bli ca 400 överklagningar per år. I de kommunala vägnämnderna tas ärendena snabbt och om man är missnöjd med vägnämndens beslut finns det möjlighet att överklaga till jorddomstol och vidare till högre rätt. Det som fungerar mindre bra är bristen på kompetensen inom de många små kommunerna som sällan har ett vägärende att behandla. Vad händer i Sverige REV kommer att arbeta vidare för att en ändring av anläggningslagen kommer till stånd som förenklar föreningarnas Carl-Johan Jansson, Verner Orre möjligheter att anpassa andelstalen i de förvaltade gemensamhetsanläggningarna till rådande förhållanden. Särskilt nedanstående punkter bör studeras. Kan föreningsstyrelse bereda och stämma besluta om ändrade andelstal i gemensamhetsanläggning som föreningen förvaltar. Kan ett sådant beslut överprövas hos Lantmäteriet som i så fall enbart prövar den missnöjdes andelstal. Kan stämmans beslut om andelstal och debiteringslängd verkställas trots att någon begärt att det ska överprövas, varvid debiteringen korrigeras om överprövningen medfört förändring av andelstalet. Vad ska en överprövning kosta och hur bör kostnaden fördelas. Kan stämma fatta beslut om ny medlem när överenskommelse om detta träffars mellan förening och fastighetsägare (43 överenskommelse). Ska andelstalen vara registrerade i fastighetsregistret eller räcker det med att aktuella andelstal finns hos föreningen. Lantmäteriet har föreslagit att ett examensarbete startar där för- och nackdelar beskrivs med den finska modellen jämfört med den svenska. Även översiktliga förslag till lagändringar skulle kunna ingå i arbetet. REV anser att det är ett bra initiativ och kommer att stödja detta arbete med våran kunskap om hur föreningarna arbetar i dag. Text Nils Blohm 12 Bulletinen Nr

13 Ordning & Reda TEMA Rose-Marie Frebran REVs kongresshelg 1-2 oktober REVs kongress med förbundsstämma hölls den 1-2 oktober i Örebro. Temat på kongressen var Ordning och reda och REV ville ställa frågan på sin spets. Hur ska vi få ordning och reda i samhällets hantering av de enskilda vägarna? Lördagen startade med mingel bland utställarna som visade upp sina produkter. Alla utställningsmontrar var välbesökta och medlemmarna såg till att bolla sina frågor och få tips från experterna. Ett nytt och oprövat kort presenterades en öppen frågestund, Speakers Corner. Där kunde man ställa frågor direkt till REVs experter inom områdena lantmäteri, juridik, vägteknik och försäkring. Många medlemmar hade förberett frågor, andra kom på frågor efter hand. En del ville helt enkelt berätta hur de hade löst vissa problem i sin förening. Frågestunden uppfattades som något mycket positivt och kanske kommer igen på nästa förbundsstämma. Örebros landshövding, Rose-Marie Frebran, hälsade REV och alla medlemmar varmt välkomna och uttryckte sin tillfredsställelse med att REV förlagt sin stämma till Örebro. Hon var påläst inför helgen och konstaterade förvånat att den imponerande totala väglängden av de enskilda vägarna uppgick till mil gånger runt ekvatorn. Det ger verkligen en positiv bild av Sverige, människors förmåga att samarbeta och att hålla landsbygden levande, även om den är glest befolkad. Hon vet att REVs medlemmar har känt sig styvmoderligt behandlade av politiker och myndigheter. Därför vill hon understryka att den levande landsbygden, som vi är så stolta över när vi pratar om landsbygd, jordbrukspolitik, natur vård och klimatarbete, inte skulle vara så levande om det inte fanns välskötta och fungerande enskilda vägar. Länsstyrelsen vill värna om landsbygdsutvecklingen genom olika insatser som finansieras av de EU-stödda projekten. Örebro Länsstyrelse har startat upp ett nytt projekt One stop shop som innebär att myndigheter och organisationer tillsammans åker ut på landsbygden och erbjuder lokala företag stöd så som coaching, rekryteringshjälp, skatterådgivning och finansiering. Ytterligare en lyckad landsbygdsutveckling är en lokal samverkan kring fiberoptiken. Städerna har i dag tillgång till mycket snabba fiberlösningar men på landsbygden är det bara 3% som har den snabba fiberoptiken. Örebro länsstyrelse har hittat en aktör som kan ställa upp på att lägga fiberoptik även på landsbygden i mindre orter, vilket inte hade skett om man inte tyckt att landsbygden är viktig. Rose-Marie Frebran avslutar med att det finns en röd tråd i svensk politik: landsbygden är viktig lika viktig för Sverige som de tätbebyggda områdena. Hon avslutade med att önska de enskilda väghållarna en positiv utveckling och förklarade kongressen öppnad. Bulletinen Nr

14 TEMA Ordning & reda Från vänster: Niclas Purfürst, Anders Åkesson, Lars-Gunnar Tannerfors Enighet om behov av ORDNING OCH REDA vid REVs kongress! Birgit Allfors, Carina Pörn och Sture Källgården förbereder det sista på lördagen Solveig Elfving, Erland Bengtsson, Britt Börjesson Landvetters VF Kristina Åberg och Solweig Hultén tog emot vid registreringen. Här tillsammans med Anders Wikholm och Jan Ellström Eric Nordström, Rune Wahlfridsson, Lena Nilsson Bonerud-Styrsta VF Efter välkomstord av Landshövdingen i Örebro så var det dags att bänka sig för att under L-G Tannerfors ledning få strukturerna belysta kring enskild väghållning. REV har ju under året som tema drivit frågan om behovet av tydligare ansvarsfördelning när det gäller den enskilda väghållningen. Frågan har också accentuerats genom regeringens, Jordbruksverkets och länsstyrelsernas turer kring Landsbygdsprogrammet, Trafikverkets utredningar om statsbidragsverksamheten i långbänk, länsstyrelsernas agerande etc. Ett mycket kvalificerat sällskap av myndighetspersoner och beslutsfattare hade välvilligt tagit lördagseftermiddagen i anspråk för att delta i REVs debatt. Efter ett inledningsanförande av REVs ordförande med några exempel på hur tokigt det kunnat bli och blivit i olika sammanhang fick Niclas Purfürst från Jordbruksverket och Anders Åkesson (C) från Riksdagens Trafikutskott (som för dagen också representerade Eskil Erlandsson och Anna-Karin Hatt) redogöra för de olika turerna kring Landsbygdsprogrammet. Förklaringarna om hur målnivån blivit låg på grund av svagt intresse från målgruppen (väghållarna), särskilt som länsstyrelserna påstods ha gått ut och marknadsfört stödet, väckte viss förvånad munterhet. Sanningen är ju att flera länsstyrelser svarat våra medlemmar att det inte är någon idé att söka stöd, ni får ändå inget! forts. s16 14 Bulletinen Nr Torsten Björnberg, Finkarby VF Marie-Louise Lignell, Stall Lignell Leif Wrenkler, Berga-Hacksta VF Örjan Öhman, Högens SFF Anders Gejke Forsmark St Rångsen VS Roland Johansson Nordskogens SFF Malin Ohlsson, Saxtorpsvägens SFF

15 avgående ordförande i REV, Sven Ivarsson Ordning & Reda TEMA Från vänster: Per Nillén, Per Wenner, TRV, Göran Roos, Magnus Persson, Hans Rosen REVs avgående ordförande Sven Ivarsson föräras en medalj av Hans Majestät Konungen samt en blombukett av kanslichef Maria Sundström. Soul Picnic Imitatör Jan Wolfhagen Bulletinen Nr Stellan Sandström, Österskärs VF Peter Gillberg, Törneby SFF Mattias Gustafsson, Älåkra-Hamra-Hästmosshult SFF Mr Been Peter Harrysson Mr Been bjuder upp till dans Bengt Nydahl, fd vice ordf

16 TEMA Ordning & reda Utställarna presenteras från scenen. Den stängning av programmet för nya ansökningar som gjordes i somras förklarades med att medel behövde frigöras för andra åtgärder och man ville inte riskera inlåsningseffekter (frusna pengar!). Både Purfürst och Åkesson ville nu i stället att alla krafter nu ska sättas in för att säkra åtkomst av stödet i nästa Landsbygdsprogram. Underlaget till detta program har nu kommit från Bryssel och Åkesson hade en inbjudan med från Eskil Erlandsson att REV är välkomna att delta och aktivt medverka i arbetet. Förslaget från REV att Jordbruksverket skulle lyfta infrastrukturfrågorna från länsstyrelserna till ett nationellt program på Jordbruksverket noterades av Purfürst som en intressant ide. Riksdagsledamoten Åkesson beskrev därefter hur regioner i allt större utsträckning tar över länsstyrelsernas och ibland landstingens och kommunernas uppgifter. Han konstaterade att strukturen är förvirrande i dag och att REV bör fortsätta att jobba med frågan: Vem ska ha ansvaret för de enskilda vägarna? Åkessons förslag om att ta in ansvaret för bredband i samfällighetsföreningarna möttes av skepsis från stämmodeltagarna: Vi sköter vägarna som obetalda vägarbetare, ska vi nu ta över ännu mer? I den paneldebatt som följde framgick tydligt att oredan är stor. Många frågor hamnade mellan stolarna eller blev obesvarade. Ett tydligt budskap kom från LRFs representant: Det enskilda vägnätet är en del av landsbygden. Transporterna för de areella näringarna måste utföras när det behövs, inte bara när vägarna bär. En stor del av det enskilda vägnätet behöver förstärkas för att undvika långa perioder med tjälnedsättningar! Det behövs en miljard till! Trafikverkets Per Wenner redovisade pågående utredningar med gott hopp om ett bra resultat. Göran Roos från Sveriges Kommuner och Landsting uttryckte sin beundran Vem ska ha ansvaret för de enskilda vägarna? Historiker Per Blomkvist berättar om sin bok. och uppskattning för det arbete som läggs ner av medlemmarna i den enskilda väghållningen. Kommunerna deltar visserligen ofta med finansiering, men annars är intresset från kommunpolitiker svalt. Det är ingen politisk fråga! Han påtalade också att ett tydligare statligt ansvar krävs, det är alltför många gråzoner. Frågan om kommunala vägstrategier ansågs intressant och kommer att tas upp inom SKL. Magnus Persson, regiondirektör i Örebro, inledde med att påminna om att förra gången han var inbjuden till REVs stämma var 1995 när han som statssekreterare hos Inez Uusmann skulle informera om det halverade anslaget till enskild väghållning. Han upplevde stämningen som mera positiv den här gången! Som regionchef upplevde han två parallella system vad gäller ansvaret för infrastruktur. EU definierar alla orter med färre än invånare som landsbygd, vilket till exempel gör att Örebro Stad är enda tätorten i Örebro län. Karlskoga och Forshaga är landsbygd och skall hanteras av länsstyrelsen som befriats från resurserna utan att dessa tillförts regionerna! Självklart ger detta problem vad gäller ansvaret för verksamheten och försvårar samordningen. Kontentan från Magnus Persons anförande var att REV bör rusta sig för att klara utökade uppgifter med att företräda sina medlemmar. Regionerna är beredda att ta uppgifterna om staten så beslutar och tillskjuter resurserna. Hans Rosén från Lantmäteriet redovisade ambitionen att hjälpa till med att minska oordningen och oredan och berättade från projektet som REVs Nils Blohm initierat och som Lantmäteriet har stora förväntningar på. Han påtalade också de problem som avsaknaden av kommunala vägstrategier förorsakar. En deltagare från Finland (som ju tillsammans med Sverige har systemet med samfälligheter) undrade varför man kan godta där att stämman beslutar om 16 Bulletinen Nr

17 Ordning & Reda TEMA ändringar i andelstalen men att man i Sverige måste ha det demokratiskt fattade beslutet godkänt av Lantmäteriet. En sådan lösning är dock Lantmäteriet tveksam till. En viss vägledning anses behövas. På Tannerfors fråga om slutsats från dagens debatt svarade REVs ordförande att bristen på ordning och reda är uppenbar med ett par tydliga exempel. Nuvarande struktur för Landsbygdsprogrammets infrastrukturmedel fungerar inte utan bör läggas på en nationell nivå. Gränsdragningsproblematiken kräver kommunala vägstrategier om framgång och förståelse skall kunna nås. Deltagarna i debatten tackades därefter för det engagemang de visat och REV fortsätter framåt, styrkta av den förståelse som trots allt var tydlig bland representanterna för myndigheter och organisationer! Text Nils Blohm Fördjupningskurs för enskilda väghållare REV har tagit fram en fördjupningskurs för väghållare. Det första kurstillfället hölls i samband med förbundsstämman och kursen blev mycket väl mottagen av närvarande medlemmar. Vi har därför beslutat gå vidare och under våren erbjuda kursen på åtminstone tre orter i landet. I nästa nummer av Bulletinen så kommer kursorter och kurstillfällen att redovisas. Kursen innehåller bl.a. en fyllig del om förvaltningsfrågor, aktuella rättsfall berörande enskild väghållning samt mycket matnyttiga råd och anvisningar gällande barmark- samt vinterunderhåll. Med kursmaterialet följer flera exempel och mallar som kommer väl till användning för den enskilda väghållarens egen vägskötsel och föreningsadministration. Kursen riktar sig i första hand till de som har gått kurs I, som REV under flera år har tillhandahållit i samarbete med Trafikverket och Lantmäteriet. Men, även den som inte har tillgodogjort sig kurs I kan ha stor behållning av fördjupningskursen, inte minst genom det kursmaterial som tillhandahålls alla deltagare. Håll utkik i nästa nummer var fördjupningskursen kommer att ges, förhoppningsvis har du och din förening möjlighet att delta! Citat från kursutvärderingen: Mycket bra kurs! Välgenomarbetat och engagerat. En förträfflig kurs! Lärorikt! Hem och kolla stadgar och anläggningsbeslut! Bra upplagt med bra kursdokumentation. Värdefulla kunskaper! Bulletinen Nr

18 REV NYTT REV utser regionansvariga ledamöter Vid styrelsens konstituerande möte beslutades utse fyra regionansvariga personer. Tanken är bl.a. att REV därigenom skall få en bättre representation i hela landet och dessutom möjlighet till en mer lokal kontaktyta för medlemmarna. Mikael Näslund som bor och verkar i Hassela tar sig an motsvarande trafikverkets region Mitt/Norr. Lars Ohlin, som mestadels befinner sig i Vellinge kommer att finnas till hands för REV och dess medlemmar i södra Sverige, motsvarande trafikverkets region Syd. REV:s nye vice ordförande Jan Johansson, Kållekärr, Tjörns kommun, svarar för västra Sverige, motsvarande trafikverkets region Väst, samt Christer Ångström, som har sin egen vägsamfällighet i norra Värmland, men bor i Stockholm, är ansvarig för den östra delen, motsvarande trafikverkets region Stockholm/Öst. En närmare beskrivning av de regionansvarigas arbetsuppgifter samt kontaktuppgifter planeras till kommande nummer av bulletinen. REVs nye ordförande Uno Jakobsson REV:s nye ordförande, Uno Jakobsson, ger här följande korta presentation av sig själv: Jag är 44 år gammal, är gift och har tre barn. Sedan några år tillbaka är jag sekreterare i Yxlö Eds vägsamfällighet, som förvaltar en vacker liten grusväg på ön Yxlan utanför Furusund i Stockholms skärgård. Det var min pappa som tillsammans med andra fastighetsägare längs vägen initierade bildandet av vägsamfälligheten på 1970-talets mitt, när jag själv ännu inte hade en aning om vad en enskild väg var. Något senare i livet, i mitten av 1990-talet, fick begreppet enskild väg dock reellt innehåll för mig när jag började på Lindhés Advokatbyrå i Stockholm. Ända sedan dess har jag bistått enskilda väghållare med hjälp vid de rättsliga problem som kan uppstå både i väghållningen och internt i föreningen, föreningsrättsligt. Sedan ett halvår tillbaka driver jag Optimus Advokatbyrå och fortsätter att tillsammans med jur. kand. Louise Bark hjälpa de väghållare som har rättsliga bekymmer. Det känns mycket inspirerande att få förtroendet att leda REV och jag upplever det som en förmån att tillsammans med den mycket kompetenta styrelse som stämman utsett ta mig an de utmaningar som förbundet och den enskilda väghållningen står inför. 18 Bulletinen Nr

19 REV NYTT Avtackningen av verkliga trotjänare sammanlagt 96 år i enskilda väghållningens tjänst Avgående revisor Åke T Carlestam, blev invald i styrelsen redan I och med förbundsstämman i Örebro så tackade tre av REV:s verkliga trotjänare för sig. Avgående ordförande, Sven Ivarsson, med sammanlagt 34 år som förtroendevald och vice ordförande, Bengt Nydahl, med 27 år i förbundets tjänst. Under Sven och Bengts tid i REV har förbundet vuxit från ett hundratal medlemmar till nu över och herrarnas insatser vågar jag påstå har varit helt avgörande för den positiva utvecklingen! Men, vad gäller antal år i förbundet så brädas de båda av den skönsjungande revisorn, Åke T Carlestam, som blev invald redan 1976! Avgående vice ordförande Bengt Nydahl tackar avgående ordförande Sven Ivarsson, för ett gott samarbete. Nyvalda till förtroendeuppdrag är också Malin Ohlsson, Lars Olin och Anders Lundell, suppleanter i styrelsen samt Claes Henckel, revisorssuppleant. Alla fyra har gedigen erfarenhet av enskild väghållning och förtroendeuppdrag i samfällighetsföreningar. Lars Olin är ordförande i Ljunghusens vägförening i Vellinge. Malin Ohlsson är revisor i Saxtorps vägsamfällighet i Landskrona och Anders Lundell är kassör i Kummelnäs vägförening i Nacka. Anders hjälper även andra väghållare med både administrativa uppgifter och råd vid t.ex. omvandlingar på grund av kommunal planläggning. REV:s nya styrelse: Ordförande, Uno Jakobsson, advokat, Yxlö Eds vs, Yxlan, Norrtälje Vice ordförande, Jan Johansson, civilingenjör, Kållekärrs vf, Kållekärr, Tjörn Sekreterare, Kristina Åberg, administratör, Söderåsens sff, Viby, Sollentuna Ledamot, Christer Ångström, jurist, Kärrbacksstrands sff, Torsby Ledamot, Margareta Vikgren, ekonom, Vidja vf, Huddinge Ledamot, Sture Källgården, lantmätare, Evalunds vägens sff, Älta Ledamot, Mikael Näslund, företagare, Älvåsenvägarnas sff, Hassela Suppleant, Jan Ellström, Björknäs, Nacka Suppleant, Malin Ohlsson, Saxtorp, Landskrona Suppleant, Lars Olin, Ljunghusen, Vellinge Suppleant, Anders Lundell, Kummelnäs, Nacka Bulletinen Nr

20 JURIDIK MOMSHANTERING En återkommande fråga till REV gäller hanteringen av moms för en enskild väghållare. Vi har i tidigare nummer informerat om detta men det finns tydligen ett behov av att återigen informera om vad som gäller. En enskild väghållare (samfällighetsförening) är i de allra flesta fall inte redovisningsskyldig för moms. Momsen på inköpta varor och tjänster är därför en direkt kostnad för väghållaren. Det finns i och för sig samfällighetsföreningar som bedriver näringsverksamhet, exempelvis förvaltning av gemensamhetsskog, där föreningen är momspliktig men i detta sammanhang kan vi bortse från dessa. Med samfällighetsföreningar avses även vägföreningar och vägsamfälligheter som bildats före En konsekvens av att föreningen inte är redovisningsskyldig för moms blir att utgifterna som tas upp i utgifts- och inkomststaten (budgeten) redovisas inklusive moms. Vid uttaxeringen innebär detta att vägavgiften som fastigheterna betalar till samfällighetsföreningen även täcker kostnaden för moms som föreningen måste betala. I de fall en fastighet som ingår i föreningen bedriver näringsverksamhet finns en specialbestämmelse som ger rätt för näringsidkaren att i sin momsredovisning dra av den moms som föreningen betalar. Avdragsrätten omfattar dock bara den del som svarar mot fastighetens andel i föreningen. Bestämmelsen finns i 8 kap 4 andra punkten mervärdesskattelagen (1994:200) och finns återgiven i faktarutan intill. Aktuell lagtext Mervärdesskattelagen (1994:200) 8 kap 4 Den som bedriver en verksamhet som medför skattskyldighet får också göra avdrag 1. (---) Det bör i sammanhanget nämnas att det på en näringsfastighet, exempelvis en lantbruksenhet, även kan finnas en privatbostad. En privat ägd fastighet har enligt den aktuella bestämmelsen i mervärdesskattelagen inte avdragsrätt för moms. I de fall det finns en privatbostad på en näringsfastighet skall det i princip göras en proportionering av momsen som belöper på fastigheten mellan näringsdelen och den privata bostaden. En svårighet som då uppkommer är att andelstalet i föreningen omfattar hela fastigheten. Detta är emellertid ingenting som föreningen behöver beakta utan det är näringsidkaren som får ta ställning till en eventuell proportionering. I praktiken görs det nog mer sällan en sådan fördelning i näringsidkarens momsredovisning. För att näringsidkaren skall kunna dra av sin del av momsen 2.om den skattskyldige är delägare i en samfällighet för vattenreglering, väghållning eller liknande ändamål och den fastighet som ingår i samfälligheten används i den verksamhet som medför skattskyldighet: för den ingående skatt som hänför sig till samfällighetens förvärv, dock endast till den del som svarar mot hans andel i samfälligheten. som föreningen betalat måste denne få någon typ av intyg från föreningen som kan ligga till grund för momsredovisningen. Detta sker enklast om föreningen utfärdar ett momsintyg till de medlemmar som meddelat att de bedriver näringsverksamhet och att de har rätt att göra avdrag för den moms som föreningen betalat. Föreningen har ingen skyldighet att själv undersöka i vad mån det finns näringsidkare som har rätt att göra avdrag för moms men bör tillhandahålla ett intyg till de som begärt detta. Även om det inte finns några formella regler kring utfärdande av momsintyg rekommenderar REV att ett sådant intyg skickas till näringsidkaren så snart det är praktiskt möjligt, kanske i samband med något annat utskick. Intyget bör då utvisa föreningens namn, beteckning på näringsidkarens fastighet, hur mycket föreningen betalat i moms året innan och hur mycket som belöper på fastigheten utifrån andelstalet. Som nämnts ovan behöver föreningen i detta sammanhang inte beakta om det finns någon privatbostad på näringsidkarens fastighet. Intyget bör skrivas under av någon i styrelsen exempelvis kassören. Exempel på momsintyg finns på REV:s hemsida. Eftersom momsen är en kostnad för föreningen brukar kostnaden för en vara eller tjänst bokföras till hela kostnaden, d.v.s. inklusive moms. För att underlätta för kassören att upprätta ett momsintyg kan det vara lämpligt att i samband med bokföringen notera hur mycket moms som belöper på varje faktura. Efter årets utgång blir det då lätt att summera ihop hur mycket moms föreningen totalt betalat under året och även räkna ut hur mycket moms som hänför sig till en fastighet som används i näringsverksamhet. I detta sammanhang skall påpekas att man inte behöver ta hänsyn till om föreningen får några bidrag till verksamheten eller inte. Skälet till den aktuella momsbestämmelsen är bl.a. att en näringsidkare som har en fastighet som ingår i en enskild väg inte skall hamna i ett sämre konkurrensläge i förhållande till någon som har en egen väg som används i näringsverksamheten. Den som driver näringsverksamhet och har en egen väg får ju dra av momsen som rör drift och underhåll av denna väg. 20 Bulletinen Nr