Förkortningar i texten IMF= Internationella valutafonden VB: Världsbanken IE: Informell ekonomi

Transkript

1 Seminarium om fackliga strategier gentemot den informella ekonomin ur ett globalt perspektiv 20 oktober 2004, Stockholm, Norra Latin konferenscenter, musiksalen, Förkortningar i texten IMF= Internationella valutafonden VB: Världsbanken IE: Informell ekonomi Leif Håkansson LO, tredje ordförande ordf. I LO/TCO biståndsnämnd Öppningsanförande Den informella ekonomin utgör ett hot mot arbetarnas säkerhet och trygghet. Den bidrar inte till att bekämpa fattigdomen i världen utan cementerar tvärt om den fattigdomen. Den hindrar de fattiga från att komma ur en negativ spiral, liksom den hindrar samhällen från att utveckla hållbara ekonomiska system. Informell ekonomi är inte ett så välkänt fenomen i Sverige. Vi har fått en västanfläkt av det på senare tid, men jag ska återkomma till detta. Informell ekonomi ska göras formell. För att samhällen ska kunna utvecklas krävs välfärd, skatter, etc. Detta är inte enbart en facklig fråga, även om det är en viktig facklig fråga. Vikigt att vi har ett öppet och genomskinligt samarbete mellan fackföreningar och biståndsorganisationer som SIDA. Jag var med en delegation från SIDA i Tanzania nyligen. Minst 50 procent av landets ekonomi är informell, vilket också är fallet i många andra länder i Afrika. Statsbudgeten består till 50 procent av bidrag från givarländer. Legitimiteten i vårt bistånd måste motiveras för de svenska skattebetalarna, och det är viktigt att de får veta att våra biståndsmedel används på rätt sätt. I Tanzania skrev staten tidigare ut checkar utan att ha täckning för utgifter, och först vid slutet av året kunde man se att det inte fanns pengar. Därför behövs ett genomskinligt system så att man kan följa pengarna, både för att ha koll på biståndspengar och landets egna pengar. I Tanzania kan vi nu studera ett lyckat projekt vars syfte är att kunna skapa genomskinlighet i landets statsfinansiella transaktioner. Där jobbar man

2 för att skapa genomskinlighet från budgetbeslut till hur medlen går ut till regionerna och det lokala samhället. Jag träffade en målmedveten dam där nere som var ansvarig för detta projekt, och hade en funktion som motsvarade vår riksrevisor. Hon var totalt uppfylld av engagemang för att få denna genomskinlighet att fungera i systemet, och ingav stort förtroende. Tack vare sin tydliga vision hade hon också den styrka som behövdes för att ta fajten med de lokala och regionala politrukerna som ville att saker skulle göras som de alltid hade gjorts. Viktigt att vi i facket vet hur biståndet fungerar i relation till samhällsbygget i stort, och att vi bygger fackliga organisationer utifrån hur det omgivande samhället utvecklas och fungerar. Syftet är då att förminska den laglösa minoriteten som finns inom den informella ekonomin. Vi vill att vårt bistånd ska vara högt, men då är det är viktigt att det finns transparents, så att skattebetalarna ser var pengarna går. För den fackliga och politiska engagerade svensken är det kanske informell ekonomi inte obekant, men för gemene man i Sverige är det svårare att ha kunskap om detta. Vi måste därför informera. Den verklighet som IE utgör har kommit närmare oss de senaste åren. Inte så som det är i u-länderna, men ändå: i en så reglerad ekonomi som den svenska finns det en växande svart sektor. Sverige är en del utav EU, och EU har utvidgats sedan 1 maj år 2004 med flera länder vars medborgar har mycket sämre förutsättningar socialt och ekonomiskt. Ytterst handlar det om att utnyttja de svaga i samhället, och att vissa att har som affärsidé att lura både stat och samhälle på pengar. Facklig styrka är ett mått på möjligheten för det civila samhället att göra något åt svart och informell ekonomi. Starka fack som kan slå vakt om kollektivavtal i Sverige är lika viktigt som starka fack i tredje världen för att kunna agera mot spridning av informell ekonomi. Facklig samverkan är ett internationell vapen mot den informella sektorn. Därför har vi bjudit in de bästa och mest erfarna inom facklig rörelse världen över med kunskap om IE för att diskutera detta. Jag hoppas att detta seminarium kommer att kasta ytterligare ljus över dessa för oss så viktiga frågor! Jim Baker, ILO, Genève (ACTRAV) Det är viktigt för oss i den internationella fackföreningsrörelsen att definiera begreppet informell ekonomi. Det är svårt att göra detta, men jag skulle vilja att vi utgår ifrån att det är ett tillstånd där de som är involverade inte agerar under tydliga lagliga regleringar. Det gäller de vars arbete i lag eller praktik inte innefattas av lagen, eller på ett otillfredsställande sätt definieras av lagen. De är verksamma utanför lagen, eller i en zon där lagen inte appliceras i 2

3 praktiken. Det skapar svårigheter för ILO att definiera denna del av ekonomin, och vi måste vara medvetna om detta. Var går till exempel gränsen mellan olagliga aktiviteter och de som enbart inte innefattas och skyddas av lagen? I Colombia finns en informell ekonomi som vissa hyllar då den skapat arbetstillfällen. Samtidigt är det en ekonomi där hundratals fackföreningsledare förföljs eller mördas. Det är då naivt att tala om informell ekonomi som något ensidigt positivt. En del väljer att kalla hela den privata sektorn för informell, och andra menar att det enda som skiljer den informella ekonomin från den formella är det faktum att man inte betalar skatt, och att det inte gör den till ett stort problem. Eftersom Al Capone sattes i fängelse på grund av skattebrott tycker jag inte det sista är en speciellt förmildrande omständighet. Det är tvärt om väldigt viktigt att hålla fram bristen på inbetalning av skatt som ett stort problem. Detta är en fråga om transparents. Informell ekonomi är ett tecken på att regerings- och statsstrukturer inte fungerar, och i dessa länder fungerar inte heller ekonomin som helhet på ett bra sätt. Reformprogram som tvingats på fattiga länder av IMF eller Världsbanken har lett till att tusentals människor kastats ut från den offentliga sektorn utan de sociala skyddsnät de tidigare hade rätt till. Dessa människor måste försöka överleva, och hamnar då i den informella ekonomis gråzon. Det gör folk väldigt sårbara och utsatta. De utnyttjas och hotas i ett system som rymmer lånehajar, korruption, hot och beskyddarpengar. Informell ekonomi lindrar inte fattigdomen, utan ökar den. Den är inte inriktad på ett samarbete med det civila samhället. Den leder stater mot sönderfall, och sönderfallande stater kan inte bära upp en fungerande statsstruktur. Den informella ekonomin är ett resultat av dysfunktionella styren, och dysfunktionella styren och samhällen bidrar till att skapa informella ekonomier. Man måste göra en skillnad mellan begreppet informell ekonomi och otrygga anställningsförhållanden. Otrygga anställda kan vara de som arbetar deltid, men vars anställningsförhållanden täcks av fackliga avtal. Samtidigt finns det samband mellan dessa fenomen. I USA finns 40 miljoner anställda som inte har sjukförsäkringar. Det pekar på en större bild, där dessa förhållanden och de där folk inte betalar skatt har beröringspunkter med varandra. Dessa problem måste därmed ses som en helhet och bemötas som sådana av oss inom facket. Inom ACTRAV vet vi att det finns stora svårheter inom tredje världen att få folk involverade inom facket. Det är svårt att organisera sig och lagar som ska garantera dessa rättigheter tillämpas inte, samtidigt som diskriminering, hot och våld mot fackligt aktiva inte är ovanligt. Vi måste erkänna att det finns en enorm rädsla på flera håll i världen att engagera sig fackligt på grund av dessa faktorer. Men det gör vissa framsteg. I Benin i Afrika har man börjat föra in informella arbetare under det fackliga paraplyt. De har fått ett begynnande sjukförsäkringssystem via medlemskap i 3

4 facket. Det är dessa frågor vi måste ställa oss för att se om någon tillhör den informella ekonomin: Har de sjukförsäkring? Har de rätt till arbetslöshetsunderstöd? Finns det pensionsplaner? osv. Begreppet IE kan vara väldigt försåtligt. Man betraktar vissa sektorer som informella och klumpar samman folk från fleras olika arbetsområden. Det gör det svårjobbat att arbeta med detta fält. Benin har ännu inte avvecklat sin informella ekonomi, men man går i alla fall i rätt riktning: mot en formell ekonomi. Vi måste motarbeta alla tendenser att isolera och förminska det problem som IE innebär. Vi måste se som vår plikt att motarbeta korruption och främja en hållbar social utveckling. Den informella ekonomin är också en värdemätare på kvinnornas situation i ett land. De är de som i dessa länder har de mest utsatta arbetena, både i den formella och informella ekonomin. Vi måste påminna om Philadelphiadeklarationens princip att arbete inte är en vara fortfarande är en hörnsten i vårt sätt att se på dessa frågor. Finns det en arbetslagstiftning och miniminivåer för löner kan man reglera och minska en utveckling mot att arbete blir till en vara. I och med den globala ekonomin tvingas arbetare att konkurrera mot varandra, och det är ett hot mot denna princip. Den informella ekonomin kan då konkurrera med den formella ekonomin, även då med den formella i den utvecklade delen av världen. Genom att medvetet arbeta för att inlemma arbetare in den informella ekonomin i den formella kan vi jobba mot en lösning. I Ghana har man hjälpt aktiva inom den informella möbelsnickeribranschen med utbildning och certifiering. De har börjat betala skatter och få tillgång till sociala skyddsnät via arbetet. Genom denna hjälp har de kunnat ta steget från den informella till den formella ekonomin. Men för de vars arbete strängt handlar om att överleva från dag till dag måste andra åtgärder till. Där hjälper inte att kapitalisera på en entreprenörsanda. De enda som tjänar på dessa strukturer är maffialiknande organisationer som utnyttjar de verksamma. Dessa lever helt oskyddade i en arbetsmiljö som präglas av hot och våld. De måste få hjälp att ta steget in i den formella ekonomin, och vi måste argumentera för att den typen av arbete de utför inte för något bra med sig, allra minst för dem själva. Vi måste inom ACTRAV arbeta för att bidra till en förändring, annars kommer generationer av människor att leva i otrygghet och hopplöshet. Vi måste ge hopp och skapa förutsättningar för en övergång till en formell ekonomi. Det handlar om väldigt konkreta åtgärder: att skapa bättre sjukvårds- och utbildningssystem, arbetsrättsliga regler och att kunna definiera olika former av verksamhet såsom informella och formella. Korporationer kan vara ett sätt att skapa en utveckling åt rätt håll. I Indien har vi sett hur arbetare organiserat sig i korporativa enheter.det har gjort att de kunna köpa in arbetsmaterial billigare, och att de kunna skapa hälso- och pensionsplaner. Just att utveckla fungerande socialförsäkringssystem är en grundbult i att åstadkomma en utveckling från en informell ekonomi mot en formell. I Sri lanka och Honduras har ILO i 4

5 samarbete med den Interamerikanska utvecklingsbanken haft trepartsstödda projekt för att skapa just sådana system. Den här typen av projekt som syftar till att ändra grundläggande samhällstrukturer är mycket mer effektiva än mindre projekt vars effekt tar slut så fort biståndspengarna är förbrukade. I Benin har man lyckats bibehålla de framsteg som gjorts: De har lyckats organisera ytterligare tre stora grupper av arbetare efter att projektpengarna var förbrukade. Det visar att det finns en speciell och unik styrka i ett utvecklingsprojekt då det finns en facklig medverkan. Fråga till Baker: Är Världsbanken och IMF i dag medvetna om att deras reformprogram inte avhjälpt sociala och ekonomiska problem, utan i stället förvärrat dem? Svar: Fackföreningsrörelsen har i dag en mycket bättre kontakt med dessa institutioner än tidigare. Problemet är bara att när deras chefer uttalar sig om något som vi ser som en attitydförändring till det bättre kan man sällan se att det direkt förvandlas till en konkret policy i de olika länderna. Samtidigt bör vi vara medvetna om att de flesta länder som söker sig till Världsbanken är länder som har stora finansiella och ekonomiska problem. Därmed tycker jag inte det är helt rättvist att ensidigt kritisera Världsbankens och IMF:s agerande. Samtidigt ser man att idén om att avregleringar som en sorts universalmedicin är på tillbakagång hos dessa institutioner. Problemet med internationell terrorism har om inte annat visat att man har ett behov av reglering och kontroll. Kort sagt, det finns en större förståelse för vår ståndpunkt hos dessa organ i dag, men ännu har det inte lett till större konkreta förändringar. Fråga till Baker: Kina håller på att översvämma världsmarknaden med billiga varor, samtidigt som företagen i västvärlden omvandlas från nationellt baserade företag till internationella varumärken utan lojalitet till något land eller de som är inblandade i produktionen av deras produkter. Hur ska vi kunna övertyga folket i våra länder att satsa på den här typen av utveckling när de ser hur länder som utvecklas i tredje världen konkurrerar ut vårt eget näringsliv? Svar: Det gäller att tydliggöra kopplingen mellan handel, fackföreningar och arbetstillfällen. Kina undergräver detta samband globalt genom att inte tillåta fria fackföreningar eller ha ett transparent demokratiskt samhällskick. Det oroar oss i resten av världen. Vad kommer att hända med världsekonomin om Kina får stora sociala, politiska eller ekonomiska problem? Det skulle i så fall hota hela marknadsekonomin i resten av världen. ILO arbetar aktivt för mänskliga rättigheter i Kina. Vi vågar ta upp de här frågorna med Kina, medan flera regeringar och företag i omvärlden inte vill eller vågar, då de är rädda att mista lukrativa handelskontrakt och ekonomiska överenskommelser med Kina. 5

6 Crecentia Mofokeng, Internationella bygg- och träfackföreningen, IBTU, afrikaavd. Den informella ekonomin är inte en olyckshändelse, utan en del i en strategi att i den tredje världen skapa billig arbetskraft och nya marknader för bolag baserade i utvecklingsländerna. Vi är skuldsatta gentemot IMF/VB, och vi kan inte betala tillbaka lånen på grund av att de skapat denna informella ekonomi, som också låter den lokala korruptionen ta ett grepp över våra länder. Afrika har 800 miljoner innevånare, och av de som arbetar är procent verksamma inom den informella ekonomin. Hög arbetslöshet, HIV/AIDS, skuldkriser och politisk instabilitet: det är så dagens Afrika ser ut. Låt mig ge ett exempel på hur den informella ekonomin kopplar sitt grepp om vanliga afrikaner. En dam jag träffade i Zimbabwe var anställd i ett möbelföretag kom Världsbanken in och tvingade vårt land att öppna upp för import av billiga möbler från andra länder. Damen blev av med jobbet som anställd, i stället blev hon kontraktsarbetare. Hon förlorade då rätten till pension, hälsovård och sitt medlemskap i fackföreningen, liksom rätten att låta facket representera henne inför arbetsgivaren. En annan kvinna jag mötte var gift med en gruvarbetare. När han dog i AIDS tvingades hon överleva genom att sälja kol. Hennes dotter på 12 år tvingades också arbeta, och modern fick låna pengar för att ha råd att lägga in sin dotter på sjukhus då hon blev sjuk. Det är konkreta erfarenheter av den informella ekonomin i Afrika. Under 80-talet växte den informella ekonomin fram i Afrika, då IMF och VB tvingade länder att avskeda folk anställda i den offentliga sektorn. Detta har också lett till en kollaps av flera lokala och regionala marknader, där import från ett land som Kina bara är ett exempel hur man raserat lokalt näringsliv. Inom byggsektorn finns inga skyddsnät. När man blir arbetslös finns ingen a-kassa. Mer än hälften av de som bor söder om Sahara lever i fattigdom. Det finns problem med underskott på arbetskraft, då de som är verksamma inom den informella ekonomin saknar utbildning eller möjlighet att söka och ta jobb inom den formella. Folk lever under knappa omständigheter, utan sjukvård, el och rinnande vatten. Vi har en dålig ekonomisk tillväxt men stigande befolkningssiffror. Kvinnor drabbas hårdast av den informella ekonomin. De är de första att bli av med jobben, och har svårt att kombinera familjeliv med yrkesliv. Den förväntade livslängden i Södra Afrika väntas på grund av fattigdom, dålig ekonomisk utveckling och AIDS sjunka med sjutton år inom en nära framtid. 90 procent i Ghana, 59 procent i Sydafrika och 58 procent av arbetskraften i Tunisien är verksamma inom informella ekonomin. 6

7 Det är människor som är aktiva inom flera olika områden: transport, kolförsäljning, rörmokare, snickare, möbelmakare, skogsarbetare, taxichaufförer listan kan göras lång. I Sydafrika har vi i alla fall lyckats reglera taxiförarnas villkor och se till att de är en del av den formella ekonomin, de har organiserats fackligt. Många av de som är verksamma som egenföretagare inom den informella ekonomin saknar kunskaper i bokföring och har svårt att låna kapital. Vad kan då fackföreningar göra i denna fråga? Vi bör utgå ifrån de diskussioner vi fört inom ILO där vi menar att man inte bara ska skapa jobb i en ekonomi, utan det vi kallar decent jobs ( anständiga arbeten). Det handlar om att skapa en ekonomi som rör sig mot en allt mer formell struktur. Klarar vi inte denna utveckling så kommer vi att få leva med en konstant fattigdom. ILO har gjort flera stora undersökningar om IE världen över, runt hundratalet. De visar alla entydigt att majoriteten av de som jobbar inom den informella ekonomin inte gör det frivilligt. De tvingas in i den. Många är också en sorts dolda anställda, där de officiellt betraktas som egenföretagare, men egentligen bara är det på papperet, och utnyttjas av egentliga företag som slipper ta ansvar för anställda och stå for de kostnader som inbegriper sjukförsäkringar, pensioner och andra avgifter. Om vi kan organisera de som är verksamma inom den informella ekonomin kan vi också ge hela fackföreningsrörelsen en större röst. Vi måste arbeta att ändra våra avtal och lagstiftning för att underlätta för den informella ekonomins arbetare att bli inkorporerade in facket. Vi måste samarbeta med andra sociala organisationer för att se till att IE integreras inom den formella ekonomin. Att de bolag som utnyttjar arbetskraften betalar skatter, liksom arbetarna själva. Vi måste fortsätta att bedriva lobbyverksamhet i dessa frågor. Det behövs en tvåhövdad strategi i frågan vad gäller Afrika: För det första måste vi arbeta på för att ge arbetarna inom IE ett bättre liv: främja deras sociala, ekonomiska och juridiska situation. Se till att vi organiserar dem och för in dem i den formella ekonomin, samtidigt som de får ta del av det skyddsnät som finns där. Se till att vi ändrar lagarna för att tydliggöra vad som är ett informellt och ett formellt arbete. I Sydafrika har vi nu en minimilön, och stora grupper som stått utanför blir nu fackligt organiserade. Vi visar vägen, och hoppas att andra länder i Afrika ska följa oss. För det andra är det viktigt att vi skapar transparenta demokratiska system i Afrika, som motverkar korruption och social och ekonomisk stagnation. Här är det inte minst viktigt för att förbättra kvinnornas situation, då de ofta har en stor del av försörjnings- och familjebördan, men ofta är helt maktlösa i förhållande till männen. 7

8 Världsbanken har sagt att vår viktigaste prioritet är att reformera vår ekonomi i markandsliberal riktning. De har fel: de viktigaste för Afrika är att få en stabil arbets- och medelklass. Fackföreningarna har här ett stort ansvar och en stor möjlighet att förverkliga detta. Men vi måste få driva denna förändringsprocess utan inblandning från aktörer som IMF och VB. Vi måste få hitta vår egen väg för att lösa detta. Det finns ingen patentlösning på det här problemet, utan man måste ta hänsyn till lokala förhållanden. Fråga till Mofokeng: Hur kan vi övertyga folket i Afrika som går från informell till formell ekonomi att deras skatter verkligen kommer dem till godo? Svar: Vi har byggt ett demokratiskt system som är självreglerande och innehåller säkerhetsmekanismer som ska motverka utnyttjande och missbruk av den demokratiska makten. Vi har till exempel särskilda program som ska se till att statens tillgångar används på rätt sätt. En del av de personer som kom till makten 1994 i Sydafrika efter Apartheids fall missbrukade sin maktställning; de trodde de var någon sorts halvgudar. När det avslöjades att flera av dem tagit mutor från utländska bolag för att favorisera deras affärsverksamhet i landet tvingades de att avgå. Vi måste alltid se till att de pengar vi får in via skatter används på ett korrekt sätt. Christian Rivas, internationella Kemi-, Energi-, gruv- och fabriksarbetarfederationen ICEM:s koordinator i Peru Peru är världsledande inom gruvdrift av metaller. De senaste tio åren har utländska bolag baserade i bland annat Kanada, Kina, USA, Sydafrika och Australien etablerat sig i Peru. Fram till 2008 räknar man med att 8 miljarder dollar kommer att investeras i Perus gruvindustri. Av Perus arbetskraft på 8,6 miljoner är bara 7,1 procent fackligt anslutna. Inom Gruvindustrin kan man statistiskt kategorisera arbetare på följande sätt: Kontraktsarbetare: 66 % Fast anställda: 34% Organiserade: 14 % Oorganiserade : 86 % Det finns ytterligare arbetande inom guldgruvorna som tillhör IE, man beräknar att de är ca till antalet. 8

9 Levnads- och arbetsvillkor för Gruvarbetarna i Peru: 12-timmarsskift, med 14 dagar per sju vilodagar. Arbetet bedrivs i en miljö som är förorenad av sprängningar och avgaser från dieseldriven maskinutrustning. Arbetsolyckor registreras inte. Den som är sjukskriven får ingen lön. Arbetarna hyr sin bostad på gruvområdet, och de anställdas familjer får inte bo på området. LO/TCO har sedan år 2000 ett avtal med ICEM om finansiering av ett projekt för organisering och utbildning av ICM:s medlemmar. Mål med projektet är att: Öka antalet fackligt organiserade Organisering av kontraktsanställda Öka inbetalning av medlemsavgifter Framsteg som gjorts: Fack för kontraktsanställda har skapats Besök av arbetsplatsinspektörer från staten har åstadkommits. Dagordning för lokala fackföreningar har skapats. Kampanj för facklig organisering Fler medlemmar Ökad inkomst från medlemsavgifter Man diskuterar kampanjer för att rekrytera fler medlemmar. Bland arbetarna finns en högre medvetenhet om att organisera sig bland dem som är kontraktsarbetare. Vi har haft en ökning av antalet medlemmar inom företaget Sindicato Skanska. Det finns lokala fackklubbar nu som är involverade i att förhandla via kollektivavtal. Den nationella federationen för gruv- o metallarbetare börjar få in mer pengar via medlemsavgifter. Framtiden? - Vad vi vill är att kräva att en standard för decent work ( anständigt arbete ) som ILO har antagit också ska antas i Peru. Rätten till "decent work" (anständigt arbete) är central. Frihet att kunna teckna kollektivavtal och att verka inom fria fackföreningar. Vi arbetar också för att skapa en nationell facklig federation som täcker de som arbetar inom gruv-, metall- och stålindustrin. Vill att den ska förhandla fram nationella kollektivavtal. 9

10 Vi arbetar också för att bli mer aktiva i ett globalt nätverk ITM (?). En annan fråga jag vill ta upp är de informella gruvarbetare i guldgruvor i Nicaragua. Där har arbetarna bestämt att organisera sig i kooperativ. I det arbetet har de etablerat tre mål att arbeta mot: - en bra arbetsmiljö. - ett bra sätt att sälja sina produkter. - att skapa tydliga regler på arbetsmarknaden i denna sektor. Det arbete som Nicaraguas gruvfack gjort har lett till skapandet av dessa gruvarbetarkooperativ. Det arbetet är väldigt likt det arbetet som vi har i Peru, där vi tar fram program för den informella ekonomins arbetare. Jag vill återknuta till det de tidigare talarna tagit upp: Den viktiga uppgiften att organisera och hur man skall organisera de som finns inom IE är det vi alla har gemensamt. I Latinamerika finns en tendens att stödja dessa utifrån en syn som bygger på att om man hjälper dem så ger de tjänster tillbaka (antar att han anspelar på en form av korruption/överläge där man köper dessa arbetares tystnad). Detta gör det svårt att organisera dessa. Denna assistanspolicy är något regeringen stöder. Vi håller med om det som sagts innan, den Informella ekonomin ser nu en ny generation av arbetare, de flesta kvinnor. Det intressanta är att i Latinamerika har kvinnor fler möjligheter att skaffa arbete, men oavsett vad de gör så hamnar de ofta inom IE. Vad vi behöver är starka fack så att vi också kan organisera arbetare inom IE i Inom Latinamerika. Fråga till Rivas : Hur når ni ut till de arbetare inom den informella sektorn, och vad tycker deras arbetsgivare om att ni närmar sig dem och ber dem gå med i facket? - Det första vi gör är att kartlägga situationen, att ordna ett seminarium där vi diskuterar vad vi kan göra. Det andra vi gör är att lista de viktigaste målsättningarna för facket och dessa arbetare. I denna samförståndsanda arbetar vi med utbildning om fack, hur facken fungerar, och försöker diskutera vad som är praktiskt möjligt. Vi håller också kontakt med bolaget som de arbetar för, åtminstone några gånger per år. Rent konkret gäller detta till exempel gruvfacket i Nicaragua och deras arbete. 10

11 Fråga till Rivas: Vad anser bolagen om att ni närmar er deras IE arbetare? - Bolagen skapar ofta problem då vi försöker göra en kartläggning. I Nicaragua så köper bolagen mindre metall från de kontraktsarbetare som organiserar sig. De informella har inte egna verktyg, dynamit, utan dessa tillhandahålls av bolagen. Är bolaget inte nöjd, håller de tillbaka denna utrustning. Det stora problemet i Peru är att det finns en lag som gör att man kan flyttas IE arbetare till den formella sektorn, men att den är svår att implementera i praktiken. Enligt lagen för att flytta gruvjobbare från den informella ekonomin till den formella måste det först göras en undersökning av arbetsmiljön. Det kostar pengar, är dyrt, och regeringen vill inte samverka till detta, bland annat på grund av kostnaderna. Fråga till Rivas: Vilka sanktioner kan regeringen sätta mot gruvbolagen? Svar: Det finns flera problem, det finns tekniska problem inom gruv-, energi- och arbetsmarknadsdepartementen att få dem att samverka inom dessa frågor. Att få till inspektioner av gruvorna har varit och är ännu svårt. De sanktioner som finns är ekonomiska böter. Men bolagen betalar hellre dessa böter än förändrar de orsaker som lett fram till att de bötfällts. Det saknas en ansvarskänsla hos huvudbolagen för olyckor och problem som arbetaren råkar ut för. Huvudbolaget har inget ansvar, formellt. Det vore bättre om vi kunde se till att de hade detta ansvar. Därför är det viktigt att det lokala facket arbetar för att få till arbetssplatsinspektioner, och för att få in detta i det juridiska systemet, så att man kan använda sig av lagstiftning och domstolar för att komma framåt. Fråga till Rivas: Används bly inom guldgruvenäringen? Svar: Ja, det är ett allvarligt problem, inte minst inom gruvarbetarens familj. Inte minst för barnen och kvinnan i familjen. Stort problem då barn och kvinnor ofta deltar i framtagandet av guldet från ådern och detta görs med hjälp av bly, vilket är väldigt giftigt och hälsovådligt. Fråga till Rivas: Diskuterar man IE i media och bland allmänheten i Peru, finns det en medvetenhet om detta? Svar: Diskussionen om IE inom gruvnäringen, som är en stor del av landets arbetskraft, 70 procent faktiskt, den finns främst inom facket. Allmänheten, media och gruvbolagen är inte speciellt intresserade eller medvetna om dessa frågor. Bishnu Rimal, General Federation of Nepalese Trade Unions, GEFONT. I Nepal är en stor del av arbetskraften verksam inom den informella ekonomin, inte minst inom jordbruket och hemmet. 11

12 I Nepal har man delat upp den informella ekonomin i följande sektorer: Lantarbetare Landsbygdens informella sektor Den urbana informella sektorn Jordbruk är den största sektorn, med byggnads- och konstruktion som tvåa. Jordbrukssektorns arbetskraft kan delas upp i två läger: 1) Självägande bönder 2) Arrendatorer De fattigaste lantarbetarna är de s.k. Kamiyas. De har i princip tills nyligen varit livegna. Övriga yrken som återfinns inom IE är mekaniker, gatuförsäljare, handelsmän, barberare, tvätterskor, hantverkare, byggnads- och transportarbetare liksom städare, lastare och rikshawförare. Det finns också en mängd olika små familjeföretag på mikronivå som är informella. Vi har också problem med så kallade falska egenföretagare, bogus contracts, där främst Australiensiska byggföretag ordnar så att dess arbetare formellt sett blir egenföretagare, men i praktiken arbetar för och får alla resurser från det utländska företaget. Det indiska Mandi-systemet finns också Nepal, där daglönare samlas på marknader, där de på platsen gör upp om dagslön med arbetsgivaren via en mellanhand. Man använder också personsökare för att skicka beställningar till kontraktsarbetare då det finns jobb, inte minst inom textil- och mattillverkning. Vår informella ekonomi bidrar till fattigdomen och ett tillstånd av underskott av kvalificerad arbetskraft, så de verksamma i den informella ekonomin inte kan ta jobb i den formella. Hinder i vägen för en utveckling mot en formell ekonomi: Analfabetism Bristande kunskaper och utbildning Social konservatism Dessa tre faktorer interagerar med varandra i att sätta hinder i vägen för en utveckling bort från IE mot en formell ekonomi. Den fackliga aktiviteten inom IE är otillräcklig. Invandring av utländsk arbetskraft från Indien skapar också problem, med en snedvriden konkurrens på arbetsmarkanden och sjunkande löner. Liknade problem med invandrar fattig arbetskraft finns i våra grannländer. 12

13 Könsaspekten är ett problem inom IE. 62 procent av alla inom IE är kvinnor, och de får mindre betalt än män. Många får betalt i natura och inte i pengar, vilket heller inte gagnar en utveckling. Kastväsendet skapar också problem, då det gör det svårare att förbättra den ekonomiska situationen för vissa lägre kaster, och uppmuntrar en exploatering av dem som arbetskraft. GEFONT:s strategier för att möta problemet med IE i Nepal: Förare inom transportsektorn har tillförts en fond som ska garantera att de inte automatiskt kastas i fängelse i samband med trafikolyckor de är inblandade i. Fonden ska bidra med medel till rättsliga, sjukvårdsrelaterade och familjerelaterade kostnader i samband med olyckor. En kampanj för att de livegna Kamiya befrias från livegenskap. Let's make the slaves poor. Mottot innebär: hellre fattig och fri än livegen och fattig. Ett steg i rätt riktning. Skapande av en fackförening för alla lantarbetare. Har nu medlemmar. Facklig närvaro på Mandi-marknaden. Daglönarna lär sig att agera kollektivt och inte utsätta varandra för en underbudspolitik. svenskt bistånd till att driva studiecirklar om facklig aktivitet. Facklig organisering av sherpas och andra guider. Kampanjer via NATU/UNITRAV för att locka gatuförsäljare att ansluta sig fackligt. Strukturella förändringar som GEFONT vill se: Se inte IE som en isolerad del av ekonomin. Se till att den uppgår i den formella! Genomför genomgripande landreformer! Att skapa sysselsättning för alla måste premieras Den neo-liberala agendan om flexibla marknader måste följas åt av utveckling av sociala trygghetssystem. Fyra frågor måste upp på dagordningen: 1) Frågan om ett värdigt liv 2) Frågan om rättigheter i arbetslivet 3) Frågan om riktiga anställningsförhållanden 4) Frågan om social trygghet Den politiska situationen i Nepal är svår just nu. Extremister på båda sidorna måste fås att överge våldet och inlemmas i en positiv politisk utveckling. Den maoistiska gerillan har inte vunnit folks hjärtan eller stöd. De kidnappar och mördar vanligt folk. Det är en situation som 13