Remissvar: Mer trygghet och bättre försäkring (SOU 2015:21)

Transkript

1 Socialdepartementet Stockholm Stockholm Vår referens Dnr Erik Ageberg S2015/1554SF Remissvar: Mer trygghet och bättre försäkring (SOU 2015:21) Företagarna har fått möjlighet att lämna synpunkter på det rubricerade förslaget och får anföra följande. En inledande synpunkt är att kommitténs förslag utgår från en anställningsnorm. Visserligen är anställning avsevärt vanligare än eget företagande på dagens arbetsmarknad. Tendensen är dock att eget företagande blir allt vanligare. Likaså ökar andelen som anställs i små företag. Fyra av fem arbetstillfällen skapas av företag med färre än 50 anställda. För såväl företagare som anställda i småföretag finns ofta andra utmaningar än för anställda inom större företag. Kommittén konstaterar att arbete är grunden för både den enskilde och samhällets välfärd. Det är därför ofta en överraskning för många småföretagare hur illa anpassat dagens socialförsäkringssystem är för dem. I värsta fall innebär det att färre företag skapas och därmed färre arbetstillfällen. Trots att kommitténs ambition är att göra socialförsäkringarna långsiktigt hållbara förefaller kommittén inte tagit hänsyn till framtidens arbetsmarknad. I takt med att allt fler startar företag och att mindre företag omfattar en allt större del av Sveriges ekonomi blir det allt viktigare med ett socialförsäkringssystem som tar verklig hänsyn till företagare och inte skapar undantag för företagare. En trygg försäkring är en förutsättning för att företagare ska fortsätta skapa arbetstillfällen och utgöra grunden för ett framgångsrikt socialförsäkringssystem. Slutbetänkandet är mycket omfångsrikt. Då många av kommitténs bedömningar och rekommendationer är oprecisa snarare än konkreta förslag är det svårt att ta ställning till alla de förändringar som kommittén föreslår. Företagarna Postadress , Stockholm Besökadress Rådmansgatn 40, Stockholm Tel Fax info@foretagarna.se

2 Mer trygghet och bättre försäkring (SOU 2015:21) 2 ( 13) Del 1 Ett rättvisande inkomstunderlag Kommitténs förslag Kommittén föreslår att den tidigare Sjukpenninggrundande inkomst (SGI) ersätts med ersättningsgrundande inkomst (EGI). Förslaget innebär att EGI ska fastställas genom månatliga inrapporteringar till Skatteverket av arbetsgivaren. Ersättningarna i socialförsäkringarna ska i normala fall baseras på de genomsnittliga inkomsterna tolv månader före försäkringsfallet. I de fall en försäkrad kan påvisa att den ersättningsgrundande inkomsten blir missvisande ska den försäkrade ha möjlighet att komplettera sin ansökan med uppgifter som beskriver dennes förväntade inkomst under de kommande tolv månaderna, dvs motsvarande nuvarande SGI-system. Införandet av det nya gemensamma inkomstunderlaget ska genomföras i två etapper men en särskild införandekommission som ska tillsättas för att leda införandet. Gemensamt inkomstunderlag Företagarna delar uppfattningen att den sjukpenninggrundande inkomsten utgjort ett problem för träffsäkerheten och förutsägbarheten i inkomstunderlaget, inte minst för företagare. För närvarande tvingas företagare med enskilda firmor att argumentera för sin SGI gentemot Försäkringskassan och uppgifter om inkomstutveckling ifrågasätts. Företagare med aktiebolag ifrågasätts ofta av Försäkringskassan genom att underkänna arbetsgivarintyg med motiveringen att arbetsgivare och arbetstagare är samma fysiska person. Företagarna ser positivt på ett gemensamt inkomstunderlag. Användandet av faktiska inkomster som underlag har flera fördelar, bland annat förbättrad förutsebarhet för den försäkrade. Kommitténs förslag är dock svårbedömt och är inte fullständigt beskrivet. Det stegvisa införandet är bitvis mycket oklart där den första etappen av genomförandet är relativt väl beskrivet, medan den andra etappens faktiska genomförande är oprecist. Om nya beräkningssätt ska implementeras bör det faktiska genomförandet vara på förhand väl beskrivet och konsekvensutrett. Utredningens förslag om att en kommission ska avgöra om och när nästa steg i genomförandet ska ske är enligt Företagarnas mening inte ett lämpligt tillvägagångssätt då det riskerar att skapa stor osäkerhet och vara mycket svåröverskådligt. Kommitténs förslag om att det i förekommande fall kan vara mer fördelaktigt att bedömas enligt nuvarande beräkningssätt innebär två parallella system för beräkning av inkomstunderlag. Detta komplicerar tillämpningen av försäkringarna. Inte heller är det administrativt effektivt. Förslaget ställer höga krav på Försäkringskassan och deras förmåga att hantera företagare och deras vardag. Företagare anstränger sig ofta in i det sista för att rädda sitt företag. Av den anledningen vill Företagarna påpeka att det för företagare vars verksamhet läggs ner på grund av allt för låg inkomst också innebär en låg EGI vid arbetslöshet. Det är alltså en stor skillnad på anställda som drabbas av arbetslöshet och Företagare som, på grund av bristande lönsamhet, lägger ner sitt företag i möjlighet till en rättvis arbetslöshetsersättning. Det stora risktagande som är

3 Mer trygghet och bättre försäkring (SOU 2015:21) 3 ( 13) förknippat med företagande drabbar potentiellt företagare i dubbel bemärkelse då det, förutom en lägre EGI, kan vara kostnadskrävande att avveckla ett företag. För företagare som inte driver aktiebolag redovisas inte e-inkomster. Kvalifikationsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen uppfylls istället genom arbetsvillkoret som styrks med redovisning av arbetad tid. Därmed fastställs den ersättningsgrundande inkomsten på samma sätt som idag. Grundersättningen baseras på EGI från det senaste året enligt samma princip som för den frivilliga försäkringen vilket riskerar leda till en försämring för vissa företagare jämfört med dagens regler. Företagare utan tidigare anställning kommer inte att omfattas av den föreslagna skyddsregeln. Kommitténs förslag om förbättring för företagare som upphör med sitt företagande och skyddas av 36-månadersregeln är välkommet. Företagarna efterlyser en större diskussion och konsekvensanalys om ökade skillnader i försäkringssystemet beroende på företagsform. Det är Företagarnas uppfattning att valet av bolagsform inte ska påverka företagares försäkringar. Av den anledningen måste tidsaspekterna i försäkringarna vara lika, oberoende av bolagsform. Företagare med aktiebolag och enskilda näringsidkare ska omfattas av försäkringen lika och 36-månaders gränsen bör gälla båda bolagsformerna. Inrapportering av månadsuppgifter Utredningen har tidigare föreslagit en komplicerad inrapportering av månadsuppgifter som fått mycket kritik vilken utredningen tagit till sig. Istället för det ursprungliga förslaget föreslår nu utredningen en inrapportering enligt kontantprincipen. Företagarna ser positivt på att kommittén tagit till sig av kritiken från bland andra Företagarna, som framförallt rörde arbetsgivare extra uppgiftslämnarbörda och otydligheten i vad uppgifterna skulle användas till. Den månatliga inrapporteringen ska ersätta arbetsgivares nuvarande månadsvisa arbetsgivardeklaration. I första hand ska inrapporteringen ske elektroniskt direkt från lönesystem till Skatteverket. I flera fall saknar småföretagare administrativa resurser och löneadministrativa system. Det är därför välkommet att inrapporteringen också kan ske genom blanketter. Det är dock viktigt att påpeka att detta förslag innebär en ökad administrativ börda för företagare. I konsekvensanalysen framhålls att förslaget väntas leda till en ökad administrativ effektivitet bland såväl myndigheter som bland företag, samtidigt som det konstateras att det inte är möjligt att närmare beräkna denna effekt. Företagarna menar att det istället finns risk för att effektiviteten kan bli svagt negativ då beräkningen för inrapporteringen för flera småföretag görs manuellt. Likaså finns det anledning att oroas över att de två parallella bedömningssystem som föreslås gälla för beräkningen av inkomstunderlag leder till en minskad effektivitet bland myndigheter. Utredningens förhoppning om att den inrapporterade informationen i framtiden kommer att kunna användas av flera myndigheter och för olika ändamål är givetvis välkommet. Företagarna vill dock framhålla att det är viktigt att detta inte innebär att fler datapunkter ska samlas in och ytterligare bidra till den administrativa bördan för småföretagare. Enligt utredningen kommer

4 Mer trygghet och bättre försäkring (SOU 2015:21) 4 ( 13) digitaliseringen att förbättra konkurrensförmågan för svenskt näringsliv. Företagarna vill här framhålla det viktiga i att inte göra en elektronisk rapportering tvingande. Företagarna kan se att det finns ett behov av insamlandet av uppgifter men vill betona att det är fler uppgifter som ska lämnas av företagare och att det därmed innebär en ökad administrativ börda. Det rimmar illa med regeringens regelförenklingsarbete. Del 2 En långsiktigt hållbar sjukförsäkring Kommitténs förslag Ett kvarstående problem i sjukförsäkringen är, enligt kommittén, att insatserna för återgång i arbete sätts in för sent och inte är tillräckligt effektiva. Därför ska ett bedömningsstöd för hälso- och sjukvården som gör det lättare att tidigt identifiera sjukskrivna som har behov av specifika insatser och bedöma när samverkan ned arbetsgivare ska ske. Försäkringskassan får i uppdrag att kompetensutveckla personal för att minimera felaktiga bedömningar och förbättra kommunikationen med hälso- och sjukvården. En mer flexibel sjukskrivning vid stegvis återgång i arbete föreslås. Kommittén föreslår också att nuvarande karensregel ersätts med ett karensavdrag som ska uppgå till 20 procent av en genomsnittlig veckoersättning. Företagarnas kommentarer Tidiga specifika insatser Återgång i arbete är en viktig fråga. Utöver den personliga kopplingen till anställda medför en sjukskriven anställd stora svårigheter att planera arbetet för arbetsgivare som är småföretag. Utmaningarna kan röra bemanning, kompetensbrist eller arbetsrättsliga frågor. Både gällande den egna rehabiliteringen och åtgärder för anställda medför detta ansvar stora utmaningar för småföretagare. Företagarna vill föra fram att arbetsgivares ansvar för åtgärder för återgång i arbete har två huvudsakliga utmaningar; dels utmaningen att anpassa arbete för anställda och dels utmaningen att vara ansvarig för sin egen rehabilitering. Kommittén utelämnar förslag för en bättre anpassning av sjukförsäkringen för de specifika utmaningar som drabbar arbetsgivare i små företag. Tidiga specifika insatser och samverkan med arbetsgivare i småföretag kräver specifik kompetens av handläggare även inom hälso- och sjukvården. Det är för småföretagare en förutsättning att det statliga ansvaret och förståelsen för företagande är stort i fråga om insatser för sjukskrivna arbetstagare. Företagarna förordar kompetensutveckling för Försäkringskassan även inom företagarfrågor, vilket idag lämnar mer att önska. Kommitténs bedömning att arbetsgivares ansvar för åtgärder för återgång i arbete bör stärkas visar på en oförmåga att förstå företagandets villkor och det redan stora ansvar som är förknippat med att anställa.

5 Mer trygghet och bättre försäkring (SOU 2015:21) 5 ( 13) Kompetensutveckling Försäkringsskyddets brister för småföretagare har visat sig på flera plan. Bland annat har försäkringskassans förmåga att bedöma företagares arbete och arbetsförmåga samt de krav arbetsuppgifterna kan medföra utgjort ett problem för en likformig sjukförsäkring. Av den anledningen är Företagarna positiva till en kompetensutveckling av Försäkringskassans personal men efterfrågar också en tydligare kompetensutveckling för svårbedömda fall rörande småföretagares arbetssituation. Flexibel sjukpenning Företagarna är positiva till en mer flexibel sjukpenning. Även här krävs dock en ökad förståelse för företagares verksamhet av Försäkringskassan. En ökad förståelse för företagares verksamhet från Försäkringskassan är i flera fall avgörande för att företagare ska ges möjlighet att återgå i arbete. När egenföretagare blir sjukskrivna finns ingen annan arbetsgivare för hälso- och sjukvården att kontakta och samarbeta med. Det är därför av stor betydelse att ge den försäkrade flexibilitet i återgång i arbete. Den föreslagna kompetensutvecklingen hos Försäkringskassan bör därför gälla även företagandet villkor. Likaså bör hälso- och sjukvårdens bedömningsstöd särskilt innefatta egenföretagare, deras arbete och arbetsbelastning. Detta är en förutsättning för att den flexibla sjukpenningen ska fungera. Karensavdrag Den nuvarande karensdagen har inte fungerat på ett önskvärt sätt. Idag har arbetstagare möjlighet att minimera sin självrisk genom att gå hem sjuka under en senare del av arbetsdagen. Det finns därmed en förutsättning för att ett karensavdrag ska fungera bättre än karensdag. Företagarna ser positivt på att utredningen försökt ta hänsyn till arbetsförhållande och scheman som inte är statiska utan ofta skiftande. Kommittén konstaterar att det för de flesta försäkrade inte innebär någon ekonomisk skillnad på ett karensavdrag eller en karensdag. Företagarna menar att det för somliga arbetstagare och arbetsgivare finns risk att skillnaden blir större än vad kommittén förväntar sig. För arbetsgivare i branscher med långa och/eller ojämnt fördelade arbetspass innebär förslaget potentiellt en förlust vilket också kan drabba arbetstagare med ojämna arbetstider. Exempelvis finns risk att anställda inom vissa servicebranscher i praktiken får en inkomst för sjukdom trots karensavdraget. Alternativt kan arbetstagare får ett större karensavdrag än den motsvarande oarbetade arbetstiden. Principen om lika självrisk mellan arbetstagare uppnås därmed inte om en arbetstagare har koncentrerad arbetstid. Det är därför möjligt att förslaget om karensavdrag inte slår rätt i alla avseenden och kan leda till oväntade resultat för både arbetstagare och arbetsgivare. Kommittén väljer dock att lämna den närmare utformningen av förslaget till ett senare skede. De fullskaliga effekterna av förslaget är svåra att utläsa av konsekvensanalysen. Företagarna eftersöker därför en förtydligad konsekvensbeskrivning av karensavdraget.

6 Mer trygghet och bättre försäkring (SOU 2015:21) 6 ( 13) Del 3 - Bättre stöd för återgång i arbete vid ohälsa Kommitténs förslag Kommittén föreslår att regeringen, i dialog med arbetsmarknadens parter, ska utveckla nuvarande ersättningssystem så att de allra flesta arbetsgivare tillhandahåller företagshälsovård eller annat expertstöd för sjukskrivnas återgång i arbete. Utredningen poängterar samtidigt att det är av särskild vikt att mindre arbetsgivare får bättre möjlighet att ge stöd till sina anställda. Att en majoritet av de mindre företagen inte är anslutna till en arbetsgivarorganisation behandlas inte av kommittén. Landstinget ska, om patienten medger det, samverka med patientens arbetsgivare, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen för att patienten så fort som möjligt ska återgå i arbete. Hälso- och sjukvården ska få utvecklat uppdrag för koordinering av återgång i arbete. Kommittén förtydligar att arbetsgivaren ska, efter samråd med den försäkrade, svara för de åtgärder som krävs för en effektiv rehabilitering vidtas. Arbetsförmedligen får i uppdrag att följa upp personer med begränsad arbetsförmåga på grund av ohälsa och som inte har någon arbetsgivare. I de fall den försäkrade medger det ska Arbetsförmedlingen också ha möjlighet att samverka med hälso- och sjukvården och andra rehabiliteringsaktörer för att främja återgång i arbete. Utredningen föreslår att Försäkringskassans samordningsansvar ersätts med uppföljningsansvar. Försäkringskassan ska, om den försäkrade medger det, samverka med med den försäkrades arbetsgivare och arbetstagarorganisation, hälso- och sjukvården m. fl. Försäkringskassan ska också löpande följa upp de åtgärder för återgång i arbete som vidtas. Staten bör avsätta särskilda resurser för utbildning och rådgivning av arbetsgivare. Kommittén föreslår också att staten bjuder in arbetsmarknadens parter till samtal om hur den framgångsrika omställningsverksamheten vid uppsägningar kan vidareutvecklas också för personer som har svårt att återgå i arbete på grund av sjukdom. Företagarnas kommentarer Dialog med arbetsmarknadens parter Företagarna välkomnar att regeringen för samtal om hur nuvarande ersättningssystem ska utvecklas för att fler företag tillhandahåller stöd för återgång i arbete. Att småföretagare är särskilt viktiga ses som mycket positivt. Det är dock viktigt att framhålla att en stor del av landets småföretagare inte är knutna till en arbetsgivarorganisation. Därmed krävs en bredare inbjudan än arbetsmarknadens parter. Allt fler människor arbetar i små och medelstora företag. Större företag har ofta andra möjlighet till stöd till rehabilitering än mindre företag. Det är, enligt kommittén, särskilt angeläget att de mindre arbetsgivare får bättre möjligheter att ge stöd till sina anställda. Det är av den anledningen eftersträvansvärt att bjuda in de mindre arbetsgivarna som inte representeras av arbetsmarknadens parter. Kommitténs förslag missar därmed fullständigt målet.

7 Mer trygghet och bättre försäkring (SOU 2015:21) 7 ( 13) Arbetsgivarens ansvar Kommittén konstaterar att arbetsgivaren är en nyckelaktör för återgång i arbete och lyfter fram betydelsen av att finna arbetsuppgifter för arbetstagarens innan dag 181 i rehabiliteringskedjan. Återigen vill Företagarna framhålla utmaningen i att ansvaret för att anställdas återgång i arbete för småföretagen. Utmaningarna kan röra bemanning, kompetensbrist eller arbetsrättsliga frågor. Mindre företag har av naturliga orsaker svårt till anpassning av arbetsuppgifter och mer begränsade möjligheter att administrativt hjälpa anställdas återgång i arbete. Det är en förutsättning för Företagarna att det offentligas ansvar för återgång i arbete är stort. Detta gäller inte minst för de som är sina egna arbetsgivare. Eventuella åtgärder i rehabiliteringsarbetet som krävs av arbetsgivare måste vara hanterbara och samordnande och uppföljande myndigheter måste ha förståelse för företagandets villkor och utmaningar. Företagarna välkomnar dock att reglerna inte ska vara tvingande för företagare. Arbetsmiljölagstiftningen kräver att arbetsgivare som saknar nödvändig kunskap ska anlita en extern expert, företrädesvis i form av företagshälsovård. Detta är förknippat med stora kostnader och är extra utmanande för mindre företag. Att ytterligare ansvar ska läggas på arbetsgivaren är inte rimligt. Eventuella statliga satsningar gällande arbetsgivaransvaret bör handla om positiva incitament och inte hot om sanktioner. Utbildning och rådgivning av arbetsgivare. En stor utmaning för småföretagare är avsaknaden av vana i ärenden gällande arbetsträning och rehabilitering. En arbetsgivare med 4 anställda ställs förhoppningsvis inte inför utmaningen om arbetsträning med mer än en anställd under tiden som arbetsgivare. Det medför naturligtvis en större utmaning för arbetsgivaren som samtidigt är VD, ekonomiansvarig, marknadsansvarig och HR-ansvarig, än för ett större företag med renodlade HRansvariga. Det är av den anledningen angeläget att arbetsgivare i mindre företag ges tillgång till komplett stöd i arbetet med att rehabilitera och arbetsträna anställda. De föreslagna utbildnings- och rådgivningsinsatser är därför välkomna, men kan inte anses vara tillräckligt stöd för arbetsgivare i små företag. Dessutom kvarstår utmaningar för de personer som är sina egna arbetsgivare. Det är för Företagarna en förutsättning att det offentligas ansvar för återgång i arbete är stort, inte minst för de som är sina egna arbetsgivare. De föreslagna utbildningsinsatserna får inte heller innebära att att rehabiliteringsansvaret skjuts över på arbetsgivarna utan tydligt ansvar från myndigheter. Hälso- och sjukvården ska få utvecklat uppdrag för koordinering Idag uppstår ofta brister i kontakten mellan arbetsgivare och vården då arbetsgivaren söker information om de anställdes rehabilitering. Varken Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen eller vården har tillräcklig insyn. Kommitténs förslag om att vården ansvarar för kontakten med arbetsgivaren är i grunden positivt. Det betyder att rehabiliteringsarbetet kan påbörjas från första dagen i sjukskrivningsperioden. Det får dock inte innebära att det blir oklarheter i ansvarsfördelningen. Flera olika myndigheter får enligt kommitténs förslag i

8 Mer trygghet och bättre försäkring (SOU 2015:21) 8 ( 13) uppdrag att koordinera, samordna och följa upp rehabiliteringsansvaret. Det faktiska ansvaret riskerar därför att bli oklart för de försäkrade, arbetsgivare och för myndigheterna själva. Försäkringskassans har viktiga verktyg för stödet för återgång i arbete och myndighetens ansvar bör förtydligas. Arbetsförmedlingens uppföljning och samverkansansvar Kommitténs förslag tar hänsyn till de personer som saknar arbetsgivare vid sjukdomstillfället. Företagarna vill därför betona att även egenföretagare som drabbas av sjukdom i praktiken saknar arbetsgivare som stöd i rehabiliteringen. Det är av den anledningen önskvärt att kommittén behandlar även denna utmaning. Företagarna har flera exempel på lönsamma företag som idag tvingas läggas ner vid längre sjukdom för att få tillgång till rehabiliteringsinsatser via Arbetsförmedlingen. Det försäkringssystem som egenavgifterna syftar till att finansiera omfattar därmed inte en av grupperna som är mest utsatta. Problemen är en följd av reglerna om rehabiliteringskedjan och villkoren för att företagaren ska kunna få arbetslöshetsförsäkring under tiden denne prövas mot arbetsmarknaden. Lönsamma företag ska inte behöva läggas ned. Av den anledningen bör stödet för återgång i arbete vid ohälsa vara flexibelt nog att lönsamma företag inte läggs ner på grund av en ovilja för offentligheten att ta ansvar för rehabiliteringen. Det ställer höga krav på Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens bedömningsförmåga, vilka inte endast kan förväntas avhjälpas genom de kompetensutvecklingsinsatser som föreslås för Försäkringskassan. Kompetensutvecklingen måste vara omfattande för fler myndigheter med specifikt fokus på företagandet villkor och utmaningar. Försäkringskassans uppföljningsansvar Att utse Försäkringskassan till en kontrollerande myndighet istället för en samordnande riskerar att försämra och försvåra för såväl anställda som för företagare. Försäkringskassans har viktiga verktyg för stödet för återgång i arbete och myndighetens ansvar bör förtydligas. Flera olika myndigheter får enligt kommitténs förslag i uppdrag att koordinera, samordna och följa upp rehabiliteringsansvaret. Det faktiska ansvaret riskerar därför att bli oklart och kan medföra ökade kostnader för arbetsgivare vid ett misslyckande. Det offentliga ansvaret för samordning och rehabilitering är centralt för arbetsgivare i små företag att få anställda åter i arbete. I takt med att fler människor arbetar i små företag ter sig ett samordningsansvar allt viktigare för samhället än tidigare. Förslaget riskerar att skapa otydligheter i ansvarsfördelningen mellan myndigheter, vården och arbetsgivare. Omställningsförsäkringar Dagens Omställningsavtal kan ses som en ökad reglering av vad arbetsgivaren ska stå för i samband med uppsägning. Kommittén föreslår att denna ska utökas även till de som drabbas av ohälsa. Även om omställningsavtalen har fungerat väl har de också inneburit en ansvarsförskjutning från individen till företagaren i ansvaret för arbete. En arbetsgivare som tillhandahållit arbetstillfällen tvingas erbjuda ytterligare en form av försäkring till anställda. Företagarna vill poängtera

9 Mer trygghet och bättre försäkring (SOU 2015:21) 9 ( 13) att omställningsförsäkringar i praktiken är en försäkringslösning för anställda som betalas av arbetsgivaren där ansvaret för den enskildes framtida arbetsliv förskjuts till arbetsgivaren. Den självrisk som annars förknippas med välfungerande försäkringar återfinns inte i omställningsförsäkringen för arbetstagare. Det är därmed ytterligare en kostsam post för företagare. I utredningens underlagspromemoria om omställningsavtalens roll på arbetsmarknaden problematiseras omställningsförsäkringen genom att avtalen tycks driva på en uppdelning av arbetssökande. Personer som är etablerade på arbetsmarknaden, och därmed ofta omfattas av omställningsverksamhet, får sämre tillgång till arbetsförmedlingens satsningar till förmån för de som är långt ifrån arbetsmarknaden. En delförklaring till omställningsförsäkringens positiva effekter är att den i regel omfattar människor som redan står mycket nära arbetsmarknaden. Hur detta ter sig i relation till ohälsa är mycket svårt att förutse. Omställningsavtalen i sin helhet är endast tillgängligt för företag som omfattas av kollektivavtal. För de företag som inte omfattas av kollektivavtal uppstår istället kostnaden i ett, för företaget, sannolikt mycket utsatt skede. Kostnaderna för en omställningslösning utanför kollektivavtalens uppgår till ca kronor per anställd. Denna typ av omställning är heller inte lika omfattande som den som erbjuds genom kollektivavtal. Cirka 60 procent av Företagarnas medlemmar är inte anslutna till ett kollektivavtal. Andelen arbetstagare i privat sektor som omfattas av kollektivavtal eller hängavtal har sjunkit till ca 84 procent, enligt Medlingsinstitutets årsrapport En växande andel privatanställda omfattas därmed inte av omställningsverksamheten. Utöver att kommitténs förslag ökar trösklarna för företag att ansluta sig till en arbetsgivarorganisation riskerar förslaget att leda till att det staten friskriver sig från hälsoansvaret genom att hänvisa till arbetsmarknadens parter. I takt med att fler människor arbetar inom små företag ter sig kommitténs förhoppning omodern. Kommittén vill lägga ett ännu större ansvar på arbetsgivare och arbetstagare i fråga om rehabiliteringen i en tid då färre personer omfattas av de kollektivavtal som krävs. Del 5 En trygg och effektiv arbetslöshetsförsäkring Kommitténs förslag Kommittén ser två övergripande svårigheter i arbetslöshetsförsäkringen. Den första är att regelverket är komplext och svårt att överblicka. Den andra övergripande svårigheten i arbetslöshetsförsäkringen är försäkringens täckningsgrad. För att stärka likformig tillämpning inom arbetslöshetsförsäkringen föreslår kommittén att allmänna råd och besked i tolkningsfrågor tas fram. Regeringen bör dock ta ställning till organisatorisk hemvist för myndighetsfunktionen. Kommittén föreslår att begränsningen av ersättningsperioden till 300 ersättningsdagar kompletteras med en begränsning i kalendertid om fem år. 100-dagarsregeln återinförs i arbetslöshetsförsäkringen.

10 Mer trygghet och bättre försäkring (SOU 2015:21) 10 ( 13) Kommittén föreslår också att en person som deltidsarbetar lämnas ersättning under längst 60 veckor istället för dagens 75-dagarsbegränsning. Företagarnas kommentarer Inledande kommentarer Företagare anstränger sig ofta in i det sista för att rädda sitt företag. Av den anledningen vill Företagarna påpeka att det för företagare vars verksamhet läggs ner på grund av allt för låga inkomst också innebär en låg EGI vid arbetslöshet. Det är alltså en stor skillnad på anställda som drabbas av arbetslöshet och företagare som lägger ner sitt företag i graden av arbetslöshetsersättning. Det stora risktagande som är förknippat med företagande drabbar potentiellt företagare i dubbel bemärkelse då det, förutom en lägre EGI, kan vara kostnadskrävande att avveckla ett företag. För företagare som inte driver aktiebolag redovisas inte e-inkomster. Kvalifikationsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen uppfylls istället genom arbetsvillkoret som styrks med redovisning av arbetad tid. Därmed fastställs den ersättningsgrundande inkomsten på samma sätt som idag. Grundersättningen baseras på EGI från det senaste året enligt samma princip som för den frivilliga försäkringen vilket riskerar leda till en försämring för vissa företagare jämfört med dagens regler. Företagare utan tidigare anställning kommer inte att omfattas av den föreslagna skyddsregeln. Kommitténs förslag om förbättring för företagare att skyddas av 36-månadersregeln är välkommet. Företagarna efterlyser en större diskussion om ökade skillnader i försäkringssystemet beroende på företagsform. Tolkningsfrågor Kommittén föreslår att en myndighet ska besluta allmänna råd eller tolkningar av tillämpningen av arbetslöshetsförsäkringen. En tydlig tolkning av regelverket är av stor vikt för transparensen och likformigheten. Inte minst är det aktuellt för företagare vars situation och arbete skiljer sig stort från anställdas situation i arbetslöshetsförsäkringen. Kommitténs förslag lämnar mycket oklart i fråga om eventuella konsekvenser och hur en sådan myndighetsfunktions bör se ut. Tillämpningen av arbetslöshetsförsäkringen slår idag ofta snett mot företagare. Bakgrunden till företagares begränsningar är att man vill förhindra ett överutnyttjande och att arbetslöshetsförsäkringen används som konjunkturbuffert. Grundregeln är att det inte få bedrivas någon verksamhet i företaget för att vara berättigad till arbetslöshetskassa. Under rehabilitering kan företagare därför tvingas lägga ner sina företag för att kunna få arbetslöshetsförsäkring under tiden den sökande prövas mot arbetsmarknaden. Lönsamma företag ska inte behöva lägga ner. Det är stor skillnad mellan att kräva att en företagare ska lägga ner sitt företag och att tvinga en anställd att söka jobb inom nya områden. Vilandekravet innebär också att företagare inte ges möjlighet att inleda nya kundkontakter i syfte återuppta verksamheten. Till och med en suppleant-plats i en företagsstyrelse kan innebära att en närstående betraktas som företagare vid arbetslöshet. Därför krävs det en översyn av tolkningar för att

11 Mer trygghet och bättre försäkring (SOU 2015:21) 11 ( 13) ge företagare samma möjligheter inom arbetslöshetsförsäkringen. Begreppet vilandeförklaring behöver därför formaliseras. Komplettering av begränsning av ersättningsperioden i kalendertid Företagarna instämmer i att en kalendertidsbegränsning i ersättningsperioden skulle tydliggöra arbetslöshetsförsäkringen som en omställningsförsäkring och ser positivt till en likartad omställningstid för olika sökande. 100-dagarsregeln Som utredningen påpekar minskar sannolikheten för att hitta ett nytt arbete med tiden i arbetslöshet. Företagarna menar att det kan finnas fördelar med att ta särskilda hänsyn till arbetssökande som står nära arbetsmarknaden att först söka arbete i sitt närområde, men att ett återinförande av 100-dagarsregeln är ett större steg än vad kommittén tycks mena. Eventuella hänsynstaganden som behöver göras gällande en sökandes förutsättningar och personliga förhållanden kan idag tillgodoses inom ramen för den individuella bedömning som ska göras inom ramen för dagens regelverk. Företagarna förespråkar visserligen en flexibilitet i försäkringarna men den bör vara välgrundad och inte allmängiltig. Snarare bör flexibiliteten återspeglas bättre för företagare exempelvis i kravet om vilandeförklaring. Deltidsbegränsning Det finns förtjänster i en deltidsbegränsning till 60 veckor istället för ersättningsdagar och kan verka främjande för likformigheten i försäkringen. Arbetslöshetsförsäkringen ska inte användas som en konjunkturbuffert. Kravet på vilandeförklaring för företagare främjar dock inte likformigheten mellan arbetstagare och företagare. Som nämns ovan har en rehabiliterade företagare inte möjlighet att, under ett återuppbyggnadssked efter sjukdom, vara deltidsarbetslös. Det leder till att lönsamma företag tvingas läggas ner. Arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring. Deltidsarbetesreglerna bör därför kompletteras med möjlighet för deltidsarbetslöshet för företagare under ett återuppbyggnadsskede. Del 6 Bättre försäkringsskydd för vissa grupper Kommitténs förslag Kommittén anser att nuvarande regler för företagare som startar näringsverksamhet genom juridisk person, tex aktiebolag, ger ett otillräckligt försäkringsskydd, men att problemen inte bör lösas genom att införa ännu fler komplicerande undantagsregler i sjukförsäkringen, som bygger på antagna inkomster etc. Enligt kommittén bör istället ersättning till företagare som driver företag i aktiebolagsform, under ett uppbyggnadsskede, baseras på tidigare faktiska inkomster. Ett förslag till regler för uppbyggnadsskede som ska gälla tills dess att det finns inkomstuppgifter bakåt i tiden föreslås också. Även för så kallade kombinatörer ger sjukförsäkringen i vissa fall ett otillräckligt ekonomiskt

12 Mer trygghet och bättre försäkring (SOU 2015:21) 12 ( 13) skydd vid sjukdom. Det är enligt kommittén inte heller i detta fall lämpligt att lösa problemen med komplicerade undantagsregler. Problemen bör istället lösas genom en övergång till att basera sjukpenning på tidigare faktiska inkomster. Företagarnas kommentarer Företagarna välkomnar att kommittén uppmärksammar otillräckligheten i försäkringarna för företagare och kombinatörer och förslaget att ersättningen istället ska baseras på ett mer rättvisande inkomstunderlag. Att starta en egen näringsverksamhet är ofta förknippat med en stor ekonomisk risk för den enskilde, och alla företag konfronteras med motgångar vid uppstarten. Av den anledningen välkomnar Företagarna kommitténs föreslagna regler för uppbyggnadsskede för att reducera den ekomiska risken vid sjukdomsfall. Föreslagna regler för uppbyggnadsskede har i bästa fall en uppmuntrande effekt på viljan att starta och driva företag. Det är Företagarnas uppfattning att valet av bolagsform inte ska påverka företagares försäkringar. Av den anledningen måste tidsaspekterna i försäkringarna vara lika, oberoende av bolagsform. Företagarna instämmer givetvis i att det är angeläget att stärka arbetslöshetsförsäkringens likformighet och transparens där en grundläggande princip är att arbetslöshetsförsäkringen ska baseras på inkomstbortfallsprincipen. Den flexibilitet som förväntas i bland annat de allmänna råd och besked i konkreta tolkningsfrågor i ramen för förslagen om ökad likformighet inom arbetslöshetsförsäkringen förutsätter dock en avsevärt bättre förståelse för företagandets villkor. Företagarna efterlyser därför en kompetensutveckling bland berörda myndigheter i företagandets villkor och utmaningar. Specialiserade företagsenheter på myndigheter är ett alternativ till en förbättrad samhällsservice. Som redan nämnts anstränger sig Företagare ofta in i det sista för att fortsätta med sitt företagande. Av den anledningen vill Företagarna påpeka att det för företagare vars verksamhet läggs ner på grund av allt för låga inkomst också innebär en låg EGI vid arbetslöshet. Det är alltså en stor skillnad på anställda som drabbas av arbetslöshet och Företagare som lägger ner sitt företag i graden av arbetslöshetsförsäkring. Det stora risktagande som är förknippat med företagande drabbar potentiellt företagare i dubbel bemärkelse då det, förutom en lägre EGI, kan vara kostnadskrävande att avveckla ett företag. Arbetslöshetsförsäkringen för företagare är problematisk att nyttja. Grundregeln är att företagare endast kan få arbetslöshetsersättning om det inte längre bedrivs någon verksamhet alls i företaget (undantaget nödvändiga förvaltningsåtgärder, som redovisning). Normalt sett innebär det att företaget avvecklas, men företaget kan också läggas vilande. En företagare kan bara lägga sitt företag vilande om det gått minst fem år sedan det tidigare skedde för att undvika att arbetslöshetsförsäkringen används för att hantera säsongsvariationer. Oklarheter i vilandebegreppet har i flera fall inneburit en rad felbedömningar som drabbat företagare. Av den anledning bör, som påpekats tidigare, begreppet vilandeförklaring formaliseras. Reglerna för när ett företag ska anses vilande bör ses över så att en vilandeförklaring inte innebär ett förbud mot arbete i syfte att återuppta verksamheten. Vidare drabbas exempelvis familjeföretag hårt i bedömningen av företagare vid arbetslöshet. Det kan röra sig om en partner som

13 Mer trygghet och bättre försäkring (SOU 2015:21) 13 ( 13) innehar en suppleantplats i styrelsen vilket i vissa fall betraktas som att vara företagare och därmed exkluderar den anhöriga från arbetslöshetsersättning. Reglerna bör ses över. Företagarna Patrik Nilsson Chef Politik Analys & Opinion Erik Ageberg Utredare