Förslag till ändringar i förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd

Save this PDF as:
 WORD  PNG  TXT  JPG

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Förslag till ändringar i förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd"

Transkript

1 1 Till Regeringskansliet Af-2014/ FK Förslag till ändringar i förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd Med detta förslag föreslår Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan att det införs begränsningar i möjligheten att få aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning för personer som samtidigt har rätt till rehabiliteringspenning. Vi föreslår också en begränsning i rätten till utvecklingsersättning för personer som samtidigt har rätt till aktivitetsersättning. Redan idag gäller att det i aktivitetsstödsförordningen finns begränsningar i vilka ersättningar som kan betalas samtidigt för den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program. Som framgår av denna skrivelse saknas en sådan begränsning för rehabiliteringspenning och aktivitetsstöd. Myndigheterna föreslår därför att en regel om begränsning av dessa förmåner införs i aktivitetsstödsförordningen. Motsvarande begränsningar finns idag i bestämmelsen 14 förordning om aktivitetsstöd. Förslaget innebär att det blir enklare för den enskilde att förstå vilken ersättning som kommer att betalas ut. Risk för felaktiga utbetalningar minskar och de administrativa kostnaderna för hantering av ersättningsfrågor kommer att minska. Myndigheterna kommer att på ett bättre sätt kunna följa och prognosticera medelsförbrukning. Gällande bestämmelser Den som har nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom kan, inom ramen för rehabiliteringssamverkan mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, ta del av Arbetsförmedlingens insatser även under tid med ersättning från sjukförsäkringen. Med dagens bestämmelser kan han eller hon få ersättning dels i form av aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning, dels i form av rehabiliteringspenning eller sjuk- eller aktivitetsersättning. Den som har nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom har rätt till rehabiliteringspenning när han eller hon deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering (31 kap. 3 och 31 a kap. 4 socialförsäkringsbalken, SFB). Rehabiliteringspenningen grundas på den sjukpenninggrundande inkomsten som omfattas av skyddet för sjukpenninggrundande inkomst (enligt 26 kap. 13 SFB). Ersättningen är högst 486 kronor om personen är arbetslös (28 kap. 11 SFB). Personer som deltar i rehabiliteringssamverkan anvisas vanligen till ett arbetsmarknadspolitiskt program som kan ge rätt till aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning. (2 och 4 förordningen [1996:1100] om aktivitetsstöd).

2 2 Den som är beviljad sjukersättning eller aktivitetsersättning får behålla sin ersättning under rehabiliteringstiden (32 36 kap. SFB). När en sådan förmån inte är på heltid, kan även rehabiliteringspenning vara aktuell för övrig tid. Till viss del finns det bestämmelser som samordnar utbetalningar av flera förmåner. Dessa bestämmelser medför att avdrag görs för den ersättning som redan är utbetald för samma tid. Aktivitetsstödet minskas med utbetalning av andra förmåner (se förordningen [1996:1100] om aktivitetsstöd). Däremot kan inget avdrag göras vid utbetalning av utvecklingsersättning om andra förmåner också har betalats ut. Om aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning har betalats ut först kan avdrag göras på utbetalningen av rehabiliteringspenning (107 kap. 2 SFB). Konsekvenser av gällande bestämmelser För den enskilde För en arbetssökande är rehabiliteringspenningen och aktivitetsstödet harmoniserade på så sätt att taken för ersättningen ska vara samma belopp per vecka oavsett vilken förmån som beviljas. Högsta beloppet för rehabiliteringspenning till arbetssökande är 486 kr per dag, sju dagar per vecka, medan aktivitetsstödet är maximalt 680 kr per dag, fem dagar per vecka. När båda ersättningarna beviljas för samma tid och ska samordnas med varandra, uppstår ett överskjutande belopp till följd av att beloppen per dag inte är lika stora och att rehabiliteringspenningen betalas 7 dagar i veckan medan aktivitetsstödet betalas för 5 dagar i veckan. Så här blir det för en person som är arbetssökande. Om rehabiliteringspenningen betalas ut först, har personen utöver den ersättningen även rätt till 194 kr per dag i aktivitetsstöd, fem dagar per vecka ( =194*5=970 kronor). Den som får aktivitetsstödet utbetalt först (5*486) får även rehabiliteringspenning på 486 kr för två dagar per vecka (2*486=972 kronor). Oavsett i vilken ordning ersättningarna betalas ut får personen alltså cirka 970 kronor per vecka utöver det samordnade beloppet. Dessa förhållanden påverkas inte nämnvärt vid en höjning av ersättningsnivåerna som aviserats i budgetpropositionen för För den som har utvecklingsersättning saknas samordningsregler, vilket innebär att deltagaren får dubbel ersättning om rehabiliteringspenningen betalas ut först. Om utvecklingsersättning betalas ut först kan dock rehabiliteringspenningen minskas med motsvarande belopp enligt reglerna i 107 kap. 2, socialförsäkringsbalken. Den som inte är arbetslös kan få rehabiliteringspenning med ett högre belopp än vad som maximalt kan betalas ut i form av aktivitetsstöd. Men även dessa personer får mer ersättning än de skulle få om de deltog i rehabilitering i annan regi än hos Arbetsförmedlingen. Ytterligare en konsekvens av de gällande bestämmelserna är att det är svårt för den enskilde att förstå hur ansökan om flera förmåner påverkar hans eller hennes framtida möjligheter om rätt till respektive förmån. Till exempel förbrukar utbetald rehabiliteringspenning dagar inom förmånstiden för sjukpenning (27 kap. 22 och 24 och 31 kap. 10 SFB). Utbetalt aktivitetsstöd förbrukar dagar inom arbetslöshetsförsäkringen, om den enskilde har rätt till en

3 3 sådan ersättning (22 lagen [1997:238 om arbetslöshetsförsäkring). Om personen har ersättning från båda systemen samtidigt förbrukar han eller hon både dagar inom förmånstiden för sjukförsäkringen och dagar inom arbetslöshetsförsäkringen. Det beror på att dessa dagar räknas som deltagandedagar. Den 1 mars 2015 införs nya åtgärder inom aktivitetsstödet. Det kan inte uteslutas att detta kommer att skapa ytterligare problem om personer även i fortsättningen ska ha rätt till flera förmåner för samma rehabiliteringsinsats. Inte minst för den enskildes möjlighet att förstå vad som påverkar försörjningen. Konsekvenser för myndigheterna När någon deltar i en insats hos Arbetsförmedlingen och ansöker om flera förmåner måste Försäkringskassan administrera och samordna flera förmåner vilket givetvis påverkar de administrativa kostnaderna. Nuvarande ordning innebär att utbetalning av översskjutande belopp i form av aktivitetsstöd belastar det särskilda anslaget 1:6 för rehabiliteringssamverkan. Medel på anslag 1:6 avser dock inte att täcka ersättning till deltagare i rehabiliteringssamverkan. Om rehabiliteringspenning betalas ut först belastas anslaget för rehabiliteringssamverkan med 970 kronor per vecka och anslaget för sjukförsäkringen med samma belopp som om personen endast hade rätt till rehabiliteringspenning. Det blir omvänd anslagsbelastning om den enskildes anspråk på aktivitetsstöd istället handläggs först. Då belastas budgeten för aktivitetsstöd med utbetalningen för aktivitetsstödet utan samordning och anslaget för rehabiliteringspenning belastas med cirka 970 kronor per vecka om det blir något överskjutande belopp. Konsekvenser av förslaget För den enskilde Förslaget innebär att den enskilde ska få ersättning enligt bestämmelserna för rehabiliteringspenning när han eller hon har rätt till det. Men däremot inte samtidigt ha rätt till aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning. Om personen har aktivitetsersättning innebär förslaget att han eller hon inte dessutom får utvecklingsersättning. För en mindre andel av deltagarna i rehabiliteringssamverkan innebär förslaget att ersättningen kan bli något lägre. Det beror på att överskjutande belopp från ytterligare en förmån inte betalas ut. Det blir enklare för den enskilde att ansöka om ersättning. Den enskilde kommer även i fortsättningen att ha sin sjukpenninggrundande inkomst skyddad och aktiv enligt 26 kap. 17 SFB. Ekonomiska och administrativa konsekvenser för myndigheterna Förslaget innebär en tydlig renodling av ersättningen till en person som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program via rehabiliteringssamverkan mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Förslaget innebär därmed förenklingar för båda myndigheterna.

4 4 Vidare innebär förslaget fördelar i budgetarbetet. Det beror på att myndigheterna med två möjliga ersättningar inom rehabiliteringssamverkan har svårt att prognosticera och följa förbrukningen av medel. Innan förslaget genomförs behövs det systemutveckling. Informationsmaterial och styrande och stödjande dokument hos Försäkringskassan behöver också omarbetas. De administrativa kostnaderna bör minska något eftersom det bedöms bli färre ärenden inom aktivitetsstöd att administrera samtidigt som behovet av ekonomisk samordning minskar vid utbetalning av aktivitetsstöd och rehabiliteringspenning. Även de felaktiga utbetalningarna kommer sannolikt att minska om förslaget genomförs, vilket också är positivt för den enskilde och samhället i stort. Förslaget innebär lägre försäkringsutgifter, eftersom deltagarna inte längre kommer att kunna få flera förmåner. Övrigt Förslaget innebär inga förändringar för andra deltagare i arbetsmarknadspolitiska program, eftersom de inte har rätt till rehabiliteringspenning. Deras sjukpenninggrundande inkomst är även i fortsättningen vilande när de deltar i arbetsmarknadspolitiska program och får aktivitetstöd eller utvecklingsersättning. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har övervägt om förslaget kan innebära oönskade konsekvenser för unga med en funktionsnedsättning som kan få den högre nivån på aktivitetsstödet när de har deltagit i sammanlagt tolv månader i arbetsmarknadspolitiskt program. Eftersom det inte krävs att utvecklingsersättning eller aktivitetsstöd har betalats ut under de tolv månaderna påverkas detta förhållande inte av förslaget. Men även för denna grupp innebär förslaget att de har rätt till aktivitetsstöd först när de har återfått sin arbetsförmåga och inte längre har rätt till rehabiliteringspenning men fortsätter i ett arbetsmarknadspolitiskt program. Om en person i rehabiliteringssamverkan tillfälligt försämras eller drabbas av annan sjukdom och därför är förhindrad att delta i aktiviteter under rehabiliteringsinsatsen får han eller hon sjukpenning. Under förutsättning att personen på grund av sjukdom är ur stånd att delta i planerade aktiviteter. (27 kap. 55 a SFB). Slutsats Sammantaget menar både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan att flera skäl talar för en begränsning av möjligheterna till ersättning. Vi menar också att en begränsning skulle göra det enklare för den enskilde att förstå bestämmelserna. Risken för felaktiga utbetalningar bedöms minska. Myndigheterna föreslår därför gemensamt att regeringen ska besluta att en ny bestämmelse ska införas i förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd med följande innebörd:

5 5 dels att aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning inte ska lämnas till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program om han eller hon har beviljats rehabiliteringspenning för samma tid. dels att en person som har rätt till aktivitetsersättning inte samtidigt ska ha rätt till utvecklingsersättning. Ann Persson Grivas t.f generaldirektör för Försäkringskassan Mikael Sjöberg generaldirektör för Arbetsförmedlingen