Remissvar från Centrum för lättläst

Transkript

1 Remissvar från Centrum för lättläst Alla människor ska kunna få läsa böcker, nyheter och information. Det handlar om det viktigaste i samhället: demokrati och delaktighet. Därför är vi på Centrum för lättläst glada att en utredning vill undersöka frågan om lättläst. Vi tycker också det är bra att någon undersöker den här frågan nu när medier utvecklas så mycket med den nya tekniken. När Centrum för lättläst nu lämnar in sitt remissvar på utredningen om lättläst har vi allra mest tänkt på vad målgrupperna för lättläst behöver. Vi tycker också det är viktigt att säga att utredningen inte tänkt över hur utredningens förslag ska betalas. Därför får vi svårt att säga vad vi tycker om hela utredningen. Sammanfattning Vi är glada över att utredaren föreslår att namnet Centrum för lättläst ska vara kvar och att vi ska kunna bli ett nationellt kunskapscenter. Vi tycker också att det är bra att det mesta av vårt arbete ska finnas kvar och att förlaget och tidningen kan fortsätta att arbeta. Vi tycker att det är bra att vi ska arbeta mer för läsare som har allra svårast att läsa. Men vi tycker inte att staten ska sluta ta ansvar för andra läsare med lässvårigheter. 1

2 Utredningen har valt att dela in läsarna i två grupper. De kallar grupperna för primära och sekundära målgrupper. Primära målgrupper är de läsare som mest behöver lättläst. Sekundära målgrupper är de läsare som inte behöver lättläst lika mycket som de primära målgrupperna. Vi säger ja till dessa delar av förslaget: Att man ska skapa ett nationellt kunskapscenter med namnet Centrum för lättläst. Att information och marknadsföring blir bättre och att samarbetet med biblioteken blir bättre. Att man har ett brukarråd där brukarorganisationer och förmedlare är med och pratar om vad de svaga läsarna behöver. Att vi ska börja använda och följa utvecklingen av ny teknik. Att myndigheten Handisam ska kontrollera att myndigheterna har samhällsinformation på lättläst svenska. Denna del av förslaget är vi osäkra på: Vi vill skicka tillbaka denna del av förslaget och vill att man ska utreda det mer: Att statens stöd till lättläst förs över till Myndigheten för tillgängliga medier, MTM. Utredaren ser problem med det sätt Centrum för lättläst arbetar på idag. Därför föreslår utredaren att vårt arbete ska flytta till myndigheten MTM. Men vi tror inte att problemen blir lösta för att vi blir en myndighet. Vi tror istället att det skapar andra problem om vi blir en myndighet. 2

3 8 Sidor är en oberoende nyhetstidning och LL-förlaget är ett oberoende bokförlag. De bestämmer själva vad som ska stå i tidningen och vilka böcker de ska ge ut. Tidningen och bokförlaget är den största delen av Centrum för lättlästs arbete. Många läsare litar på nyhetstidningen och bokförlaget om en myndighet ger ut tidningen och böckerna. Det blir svårt för tidningen och bokförlaget att fortsätta vara oberoende. Vi tycker inte heller att utredaren funderat tillräckligt mycket på andra rätt som staten kan organisera sitt stöd för lättläst i framtiden. Ett sätt är att skapa ett aktiebolag på samma sätt som SR, SVT och UR. SR är Sveriges Radio, SVT är Sveriges Television och UR är Utbildningsradion. Vi säger nej till dessa delar av förslaget: Dessa förslag säger vi nej till eftersom utredningen inte funderat över vad som kan hända om de förslagen blir verklighet: Att det nationella kunskapscentret bara ska arbeta för de så kallade primära målgrupperna. Att tidningen 8 Sidor ska skriva mer för de så kallade primära målgrupperna. Att förlaget bara ska göra böcker till de sekundära målgrupperna om inget annat bokförlag gör det. Att Centrum för lättläst ska sluta med att se till att det finns lättlästa nyheter och böcker i skolorna. Utredaren har inte alls tänkt på vad dessa förändringar kommer att kosta. Hade utredaren tänkt på det hade utredningen inte kunna lämna dessa förslag utan att säga att staten måste betala mycket mer pengar. Vi på Centrum för lättläst har därför själva räknat på vad dessa förändringar kommer att kosta. Vi har räknat ut att staten måste betala mellan 7,3 och 9,0 miljoner kronor mer varje år 3

4 om utredarens förslag blir verkliga. Förslagen skulle alltså inte betyda att staten sparar pengar. Tvärtom betyder förslagen att staten måste betalar mer statligt pengar än i dag. Utredaren har inte räknat med att hälften av det arbete som sker i dag på Centrum för lättläst betalas med pengar som kommer in från försäljning till de läsare som utredaren föreslår att vi ska sluta sälja till, alltså de sekundära målgrupperna och till skolan. Utredaren har inte heller tänkt på att Centrum för lättläst arbetar i två branscher som det är svårt för just nu: bokförlag och nyhetstidning. Utredaren har inte heller räknat på hur de privata bokföretagen klarar sig genom att sälja böcker men också genom att få statligt stöd från SPSM, Specialpedagogiska skolmyndigheten. Utredaren vill hjälpa de svagaste läsarna. Men Centrum för lättlästs egen undersökning visar att förslagen inte hjälper de svagaste läsarna. Utredarens förslag leder istället till att det blir sämre för alla som idag använder lättläst. Förslaget om att dela in målgruppen i en primär och en sekundär målgrupp går emot tankarna om att inkludering och tillgängliggörande. Inkludering betyder att alla ska få vara med i samhället. Tillgängliggörande betyder att samhället ska arbeta för att alla ska få vara med i samhället på samma villkor. Genom att dela in läsarna i primära och sekunda målgrupper följer inte utredningen regeringens funktionshinderpolitik. Funktionshinderspolitiken ska inkludera personer med funktionsnedsättningar i samhället. Utredaren föreslår istället särskilda lösningar för personer med funktionsnedsättning. Utredaren föreslår att Lättläst-tjänsten ska försvinna från Centrum för lättläst. Vi förstår det eftersom Lättläst-tjänsten inte finns med i Centrum för lättlästs riktlinjer från regeringen idag. Men Lättlästtjänsten är den enda avdelning inom Centrum för lättläst som arbetar med lättläst samhällsinformation. 4

5 Ett sätt att lösa det skulle kunna vara att ge ut lättläst samhällsinformation, utan tjäna pengar på det. Utredningen har inte räknat på vad kostnaderna skulle bli för samhället om målgrupperna för lättläst blir färre. Om inte nyanlända personer får lättlästa nyheter, böcker och samhällsinformation kan det leda till att de inte kommer in i samhället. Så kan det också bli för lässvaga ungdomar som hamnar utanför samhället. Den internationella PIAAC-studien visar att det finns ett samband mellan låg läsförmåga och att inte vara med i arbetslivet och i samhället. Utredaren har haft kort tid på sig att göra sin utredning. Det märker vi på förslagen. Utredningen handlar mest om hur vår organisation ska vara så att det passar bäst för staten. Men ingen verkar ha tänkt på vad läsarna behöver eller hur man bäst når läsarna. Vi vill också vara tydliga med att frågan om lättläst inte bara är en kulturfråga som hör hemma på Kulturdepartementet. Tillgänglighetspolitiken gäller för många områden i samhället som demokrati, integration, arbetsmarknad och utbildning. 5