Familjehem behövs Vad behöver familjehemmen?

Transkript

1 Familjehem behövs Vad behöver familjehemmen? En lägesrapport från Västmanland med synpunkter på familjehemsutbildning Rapport 2012:2 Susanne Holmsten

2

3 Familjehem behövs Vad behöver familjehemmen? En lägesrapport från Västmanland med synpunkter på familjehemsutbildning Rapport 2012:2 Susanne Holmsten

4 Familjehem behövs Vad behöver familjehemmen? En lägesrapport från Västmanland med synpunkter på familjehemsutbildning Författaren och Västmanlands Kommuner och Landsting FÖRFATTARE Susanne Holmsten OMSLAG OCH LAYOUT Åsa Erikols, Foto: Susanne Holmsten, Bo Holmsten KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering är förbjuden utöver vad som avtalats mellan upphovsrättsorganisationer och högskolor enligt avtalslicensen i 13 upphovsrättslagen.

5 Innehåll Inledning 5 Studier om vård utom hemmet 11 Om familjehem 17 De placerade barnens fysiska hälsa och skolgång uppmärksammas alltmer 23 Projekt för förbättrad familjehemsvård baserade på forskning 25 Vuxnas lärande 29 Socialstyrelsen har fått i uppdrag att arbeta fram ett utbildningsmaterial 31 Synpunkter från Västmanland på utbildning till familjehem 34 Brukarperspektivet vad är viktigt för barnen och ungdomarna Några synpunkter från dem själva förmedlade av professionella i Västmanland 38 Vad behöver familjehemmen? - Sammanfattande slutsatser och diskussion om familjehemsutbildning 43 Tillägg och förtydliganden 45 Fortsatt arbete med familjehemsfrågor i Västmanland 49 Bilaga 1 Ordförklaringar 51 Bilaga 2 Vilka som deltagit i diskussionerna om familjehemsutbildning 53 Bilaga 3 Deltagare i forskningscirkel Västmanland hösten 2011-våren Referenser 57 3

6 4

7 Inledning För de barn som, av olika anledningar, inte kan bo hos sina föräldrar är det av avgörande betydelse att få komma till en trygg miljö 1. Ofta är det de allra mest utsatta barnen och ungdomarna som placeras. Familjehem är den vanligaste placeringsformen i Sverige. Att ha möjligheten att placera barn i familjehem är av stor betydelse för socialtjänsten. Att vara familjehem är ett mycket svårt och ansvarsfullt uppdrag. Trots detta har många familjehem begränsade möjligheter att få utbildning och stöd. Olikheterna i vad kommunerna erbjuder familjehemmen i fråga om utbildning och stöd är stora. I Västmanland har länets politiker sedan flera år tillbaka uttryckt ett intresse för samverkan i familjehemsfrågor. År 2009 beslutades att familjehemsfrågorna skulle ges en framträdande plats på länets presidiekonferens hösten samma år. Samtliga kommuner redovisade i en enkät (VKL 2009) intresse för samverkan när det gäller utbildning till familjehemmen. Idag är det endast Västerås stad som regelbundet erbjuder en sammanhållen utbildning för familjehemmen. Flera kommuner i länet har dock periodvis erbjudit utbildningsinsatser för familjehemmen. För år 2012 har Västerås stad erbjudit övriga kommuner i länet möjlighet att använda platser i stadens utbildning till familjehemmen. Kommunerna Köping, Arboga och Kungsör (KAK) samarbetar i en gemensam familjehemsenhet. KAK erbjuder familjehemmen en utbildningsdag per år och en cafékväll med utbildning per halvår. Ytterligare några kommuner erbjuder cafékvällar med utbildning. Fagersta har erbjudit förstärkt familjehemsvård i egen regi. Västerås stad startar sådan verksamhet under år Familjehemshandläggare i länet har tagit initiativ till bildandet av ett nätverk och träffas sedan några år tillbaka, för att utbyta erfarenheter och för att samverka. Under år 2011 anordnade Västerås stad en nationell konferens om familjehemsfrågor. På konferensen presenterades den utredningsmodell som stadens familjehemsavdelning utarbetat utifrån BBIC 2. Konferensen var välbesökt och uppskattad. Den lockade deltagare från hela Sverige. Under hösten 2011 gjorde politiker, chefer och handläggare i Västmanland ett gemensamt studiebesök på jour- och familjehemspoolen i Sollentuna för att få kunskap om hur åtta kommuner i Stockholms län samarbetar i Jour- och familjehemspoolen. Studiebesöket uppfattades som intressant och givande. Kommunerna i Västmanland önskar dock en mindre långtgående samverkan. Uppdraget Västmanlands Kommuner och Landstings (VKL:s) vård- och omsorgsberedning, tidigare socialberedning, gav år 2011 VKL:s kansli i uppdrag att utforma ett förslag till länsgemensam utbildning för de familjehem som får uppdrag av kommunerna i Västmanland. Arbetet har bedrivits av en av VKL:s utvecklare tillsammans med en chefsgrupp och en arbetsgrupp bestående av familjehemshandläggare. Det länsgemensamma arbetet med att utforma ett förslag till utbildning för familjehemmen har upphört Det länsgemensamma arbetet med att utforma en utbildning för familjehemmen upphörde när det blev känt att Socialstyrelsen, enligt regeringsbeslut den 12 januari 2012, har fått i uppdrag att arbeta fram en grundutbildning för jour- och familjehem för barn och unga (Regeringsbeslut 11:3). Enligt beslutet ska Socialstyrelsen lämna en redovisning av arbetet till regeringen den 30 juni Regeringsbeslutet innebar att diskussionen i Västmanland inte hann fördjupas och konkretiseras. Ett förslag om att inhämta familjehemsföräldrars synpunkter blev inte diskuterat då motivationen för att fortsätta arbetet försvann i och med Socialstyrelsens uppdrag. Då Socialstyrelsen har tillgång till betydligt större resurser kan uppdraget medföra att kommunerna får del av ett omfattande och genomarbetat material för utbildning till familjehemmen. 1. Det har stor betydelse om det är en familj i det egna nätverket eller en främmande familj. Denna fråga är värd en egen rapport och faller utanför ramen för denna. 2. Begreppet BBIC, Barns behov i Centrum, förklaras i bilaga 1. 5

8 Materialet har dessutom möjlighet att nå samtliga kommuner i landet, vilket är positivt. Arbetsgruppen i Västmanland beslutade, med anledning av regeringens beslut, att upphöra med fortsatt länsgemensamt arbete när det gäller att utforma ett förslag till utbildningsinnehåll och att redovisa länets synpunkter i en rapport samt att därefter skicka rapporten till Socialstyrelsen. Länets IFO-chefer och VKL:s vård- och omsorgsberedning har ställt sig bakom beslutet. Det stora intresse som finns i länet bland politiker, chefer och anställda medför att det finns en god grund för det fortsatta arbetet med familjehemsutbildning och andra familjehemsfrågor i länet. Det fortsatta arbetet med familjehemsutbildning kommer att bedrivas utifrån Socialstyrelsens material. De länsgemensamma diskussionerna och det länsgemensamma arbetet bidrar också till att förutsättningarna för det fortsatta arbetet är goda. Syftet med rapporten Syftet med denna rapport är att redovisa de diskussioner som påbörjades i länet om en länsgemensam utbildning för de familjehem som är uppdragstagare åt kommunerna i Västmanland. Syftet är också att, genom att redovisa fakta, aktuell debatt och delar av den forskning som har relevans för utbildning till familjehemmen, placera de länsgemensamma diskussionerna i ett sammanhang. Förhoppningsvis kan lägesrapporten bidra till en fortsatt och fördjupad politisk diskussion och fortsatta diskussioner bland chefer och handläggare. Familjehem behövs Vad behöver familjehemmen? En lägesrapport från Västmanland med synpunkter på familjehemsutbildning Första delen av rapportens rubrik refererar till att en familjehemshandläggare i Sala kommun funnit att kommunen redan på 80-talet erbjöd en utbildning för de familjehem kommunen hade som uppdragstagare. Familjehemshandläggaren fann detta vid en inventering som gjordes inom ramen för detta uppdrag. Utbildningen som anordnades av ABF 3 hade namnet: Familjen som behövs. Vissa grundläggande delar som ingick i utbildningen är fortfarande aktuella. Att tänka nytt men att också ta tillvara och lära av tidigare erfarenheter är en god grund för allt utvecklingsarbete. Familjehem är nu, precis som då, en verksamhet av avgörande betydelse för barn och unga och för socialtjänstens arbete. Familjehem behövs. Syftet med rapporten är också att framföra synpunkter på innehållet och formen för en familjehemsutbildning. Detta görs utifrån en rapport om det länsgemensamma arbetet och vad som påverkat detta. Rapportens innehåll och disposition I rapportens närmast följande avsnitt: Hur många barn är placerade, redovisas fakta om antalet placerade barn och unga i riket, i Västmanland som helhet och i de enskilda kommunerna i Västmanland. Därefter redovisas några aktuella studier om vård utom hemmet, sedan följer avsnittet: Om familjehem, med bl.a. en beskrivning av det vanliga familjehemmet baserad på en statlig utredning (i vilken ingår forskning). I det efterföljande avsnittet: Projekt för förbättrad familjehemsvård baserad på forskning, presenteras olika projekt som baseras på forskning och syftar till att förbättra situationen för familjehemsplacerade barn och unga, sedan följer ett kort avsnitt om vad som kan vara goda förutsättningar för vuxnas lärande. Därefter följer avsnittet: Socialstyrelsen har fått i uppdrag att arbeta fram ett utbildningsmaterial. Avsnittet följs av: Synpunkter från Västmanland på utbildning till familjehem. Under rubriken: Brukarperspektivet - Vad är viktigt för barnen och ungdomarna- Några synpunkter från dem själva förmedlade av yrkesverksamma i Västmanland, redovisas synpunkter från brukare, insamlade och bearbetade av yrkesverksamma i Västmanland. Rapporten avslutas med avsnittet: Vad behöver en utbildning till familjehemmen innehålla - sammanfattande slutsatser och diskussion och berör sedan kort det fortsatta arbetet med familjehemsfrågor i Västmanland. De allra flesta avsnitten avslutas med en sammanfattning i punktform. 3. ABF, Arbetarnas BildningsFörbund är ett studieförbund se ordförklaringar i bilaga 1. 6

9 Den läsare som främst är intresserad av synpunkterna på vad en familjehemsutbildning bör innehålla rekommenderas att läsa sidorna Hur många barn är placerade? I detta avsnitt redovisas fakta om antalet placerade barn och unga i riket och i Västmanland. Avsnittet är baserat på Socialstyrelsens statistik som redovisas en gång per år. Den senaste publiceringen gjordes den 20 juni år 2012 och baseras på uppgifter för år Socialstyrelsen mäter antalet placeringar på tre olika sätt för att ge en så fullständig och tydlig bild av antalet som möjligt. Hur Socialstyrelsen mäter antalet placeringar utanför hemmet De tre olika sätt som Socialstyrelsen mäter antalet placeringar utanför hemmet på, är: 1. antalet placeringar den 1 november (ett visst år) 2. antalet barn och unga som var placerade någon gång under året (ett visst år) 3. antalet placeringar som påbörjas under året (ett visst år) Antalet placeringar den 1 november (punkt 1 i texten ovan) redovisas med siffror som gäller hela Sverige. Redovisningen görs utifrån placeringsform. De siffror som gäller antalet placerade någon gång under året (2) och antalet påbörjade placeringar under året (3) redovisas däremot, förutom på nationell nivå, på både regional och lokal nivå. De regionala och lokala siffrorna relateras till det totala antalet barn och ungdomar i respektive kommun och åldersgrupp. Siffran redovisas sedan som andelen barn av barn i den aktuella åldersgruppen vilket gör det möjligt att jämföra länens och kommunernas siffror med varandra. 1. Antalet placerade barn och unga i Sverige den 1 november 2011 var cirka (den 1 november 2010 var motsvarande siffra cirka ). 2. Antalet barn och unga i Sverige som var placerade någon gång under året (2011) var ungefär (år 2010 var motsvarande siffra ). Siffran gäller heldygnsplaceringar med stöd av antingen LVU eller SoL och innebär en ökning jämfört med åren innan. Av de sammanlagt barnen och unga var 740 placerade av någon av Västmanlands kommuner (se tabell 1 nedan). 3. För ungefär barn och unga i Sverige påbörjades heldygnsinsatser år 2011 (år 2010 var motsvarande siffra ) enligt SoL och/eller LVU. Av dem var cirka nytillkomna, det vill säga de hade inte fått någon heldygnsinsats under de fem närmast föregående åren. (År 2010 var motsvarande siffra ) 7

10 Placerade barn och unga i Västmanland och riket Tabell 1. Heldygnsinsatser. Barn och unga som någon gång under 2011 fick vård enligt SoL eller insatser enligt LVU. (Inom parentes anges motsvarande siffror för år 2010) Antalet barn och unga fördelade efter län, kommun, typ av insats samt andelen placerade barn per i befolkningen. Geografiskt område Vård utanför egna hemmet, SoL Antalet barn o unga Insatser LVU Placeringar enl SoL och/eller LVU, totalt Placeringar per 1000 barn o unga i befolkn 0-12 år Plac per 1000 barn o unga i befolkn år Plac per 1000 barn o unga i befolkn år Riket (19 223) (7 328) (24 923) 5,4 (5,3) 22,8 (20,8) 17,0 (11,6) Västmanlands län 547 (507) 248 (266) 740 (722) 6,9 (7,2) 21,5 (19,9) 16,5 (11,4) Västerås 288 (272) 150 (157) 406 (404) 7,3 (7,5) 19,9 (19.2) 16,3 (11,7) Arboga 21 (29) 15 (22) 35 (45) 10,3 (12,6) 11,2 (15,6) 14,2 (13,6) Fagersta 20 (25) 9 (9) 28 (33) 5,3 (9,8) 22,6 (18,0) 8,2 (7,3) Hallstahammar 27 (30) 14 (21) 41 (49) 8,5 (9,5) 17,1 (20,4) 11,9 (11,6) Kungsör 16 (15) 3 (5) 18 (18) 2,6 (4,4) 24,4 (17,8) 9,2 (10,3) Köping 64 (52) 23 (18) 79 (61) 8,7 (6,0) 24,3 (20,1) 16,0 (8,0) Norberg 25 (17) 4 (4) 29 (19) 8,3 (8,5) 52,8 (24,5) 20,2 (12,8) Sala 47 (38) 17 (16) 58 (50) 3,4 (3,1) 23,1 (17,9) 20,5 (14,2) Skinnskatteberg 6 (5) 3 (7) 8 (12) 6,0 (7,8) 9,7 (17,1) 18,3 (16,4) Surahammar 33 (24) 10 (7) 38 (31) 2,9 (2,2) 37,8 (40,1) 34,6 (8,8) Av tabellen framgår att det är vanligast att ungdomar i åldern år placeras. Av tabellen framgår också att det i Västmanland är något vanligare, än i riket i övrigt, att de yngre barnen placeras eller är placerade. Fem av Västmanlands kommuner hade fler 0-12-åringar placerade, någon gång under 2011, än genomsnittet för riket 4. Skillnaden mellan Västmanland och riket har minskat sedan föregående år. Några av kommunerna i Västmanland har relativt många åringar placerade. Till stor del beror detta förmodligen på att mottagandet av ensamkommande flyktingbarn har byggts ut. Surahammar hade en stor andel placerade åringar både år 2010 och år (Socialstyrelsen 2011 och Socialstyrelsen 2012). Anledningen är förmodligen att kommunen sedan flera år tillbaka har ett välutbyggt mottagande av ensamkommande flyktingbarn. I Västmanland precis som i riket har antalet placeringar av åringar ökat år Skinnskatteberg ej medräknat eftersom siffrorna där bara skiljer sig marginellt från riksgenomsnittet. 8

11 Tabell 2. Heldygnsinsatser. Vård enligt SoL och insatser enligt LVU som påbörjades för barn och unga under (Inom parentes anges motsvarande siffror för år 2010) Antalet insatser fördelade efter län, kommun, typ av insats och per barn i befolkningen. Geografiskt område Antalet påbörjade insatser Vård utanför egna hemmet Enl SoL Påbörjade insatser enl LVU Påbörjade placeringar enl SoL och/eller LVU tot Per 1000 barn o unga i befolkn 0-12 år Per 1000 barn o unga i befolkn år Per 1000 barn o unga i befolkn år Riket (9 607) (3 892) (13 499) 3,1 (2,9) 15,2 (13,6) 5,0 (3,7) Västmanlands län 265 (245) 120 (138) 385 (383) 3,5 (3,9) 13,4 (13,1) 5,8 (3,1) Västerås 139 (137) 67 (90) 206 (227) 3,8 (4,4) 11,5 (12,8) 6,3 (4,0) Arboga 4 (11) 6 (17) 10 (28) 4,0 (9,1) 1,2 (9,6) 3,5 (5,4) Fagersta 8 (14) 2 (7) 10 (21) 2,4 (6,1) 9,0 (16,5) 0,0 (0,0) Hallstahammar 12 (x) 1 (x) 13 (19) 2,3 (3,8) 8,0 (9,6) 1,5 (2,3) Kungsör 8 (x) 3 (x) 11 (12) 0,9 (2,6) 20,3 (15,8) 0,0 (2,6) Köping 33 (23) 23 (9) 56 (32) 6,3 (3) 17,9 (14,1) 10,0 (0,7) Norberg 17 (7) 2 (4) 19 (11) 4,1 (1,4) 38,1 (24,5) 12,1 (3,2) Sala 30 (15) 13 (5) 43 (20) 1,7 (0,7) 25,4 (11,7) 6,5 (2,4) Skinnskatteberg 1 (x) 0 (x) 1 (x) 0,0 (0,0) 0,0 (4,3) 6,1 (0,0) Surahammar 13 (12) 3 (0) 16 (12) 2,9 (0,7) 18,9 (17,4) 4,9 (1,8) I Västmanland har antalet påbörjade SoL-placeringar ökat 2011 medan antalet påbörjade LVU-placeringar minskat, jämfört med år Det totala antalet påbörjade placeringar är ungefär lika stort år 2011 som Tabellen visar att den skillnad som fanns mellan riket och Västmanland i antalet påbörjade placeringar av 0-12-åringar har minskat betydligt år (År 2011 överstiger andelen påbörjade placeringar den genomsnittliga svenska kommunen i fem kommuner i Västmanland. Det är bara delvis samma kommuner som året innan.) (Socialstyrelsen 2011 och 2012) Familjehem är den vanligaste placeringsformen Familjehem är den vanligaste placeringsformen (Socialstyrelsen 2012 s 26). Ungefär 70 procent av dem som vårdas med stöd av SoL vistas i familjehem. Motsvarande andel för dem som vårdas med stöd av LVU är 67 procent. Resten vårdas i HVB 6. Familjehemsplaceringar är vanligare för flickor än för pojkar 5. I fyra av länets kommuner översteg andelen den andel som fanns i den genomsnittliga svenska kommunen år 2010 (jämför tabell 1).. 6. HVB betyder Hem för Vård eller Boende, se ordförklaringar bilaga 1. 9

12 (den 1 nov 2011). En jämförelse med föregående år (Socialstyrelsen 2011 respektive Socialstyrelsen 2012) visar att förhållandet var detsamma föregående år. Vanligare att pojkar placeras Det är något vanligare att pojkar än flickor får någon typ av heldygnsplacering. År 2011 var ungefär 58 procent av dem med heldygnsplacering pojkar och ungefär 42 procent flickor. Sedan år 2003 har andelen pojkar i åldern år som fått heldygnsinsatser i form av HVB ökat. Den främsta förklaringen till detta är ökningen av ensamkommande flyktingbarn. Hur många redovisas dock inte i Socialstyrelsens statistik över placerade barn och unga. År 2004 var det cirka 5 av tusen pojkar i befolkningen som fick del av en påbörjad insats och denna siffra har år 2011 ökat till drygt 14 pojkar per tusen i befolkningen. Ökningen av antalet pojkar i åldersgruppen år utgörs till största delen av pojkar med annan vårdnadshavare än förälder eller okänd vårdnadshavare. Det är mycket sannolikt att detta till stor del rör sig om ensamkommande flyktingbarn. (Socialstyrelsen 2011 och 2012) Ensamkommande barn och unga står bakom en stor del av ökningen av placerade på institution År 2010 var antalet asylsökande ensamkommande barn och ungdomar År 2011 var antalet asylsökande De allra flesta var pojkar (85 procent). Sedan 2004 har antalet asylsökande barn och unga i Sverige mer än femdubblats. Majoriteten av dem som sökte asyl under år 2011 var i åldern år. De allra flesta kom från Afghanistan. I Västmanland har sju av länets kommuner tecknat avtal om att ta emot sammanlagt 87 ensamkommande barn och unga. (Migrationsverket 2012) Sammanfattning i punktform Antalet placerade barn och unga ökar. Sammanlagt barn och unga i Sverige var placerade någon gång under år 2011 (Motsvarande siffra för år 2010 var barn och unga). 740 av dem var placerade av någon av Västmanlands kommuner (År 2010 var motsvarande siffra 722 barn och unga). Västmanland hade fler 0-12-åringar placerade (någon gång) under år 2010 än genomsnittet för riket. Familjehem är den vanligaste placeringsformen. Det är något vanligare att pojkar placeras än flickor. Andelen pojkar i åldern som fått heldygnsinsatser i form av HVB har ökat. Det beror främst på ökningen av ensamkommande flyktingbarn. Sammanlagt ensamkommande barn och ungdomar sökte asyl i Sverige år Av dem var 85 procent pojkar. Sju av länets tio kommuner i Västmanland har tecknat avtal om att ta emot sammanlagt 87 ensamkommande barn och unga. 10

13 Studier om vård utom hemmet I detta avsnitt ges några exempel på forskning och undersökningar som har gjorts av placerade barn och ungdomars situation. Forskningen och undersökningarna visar att placerade barn och unga har en mycket utsatt situation. Av den s.k. vanvårdsutredningen (eg. Vanvård i social barnavård, SOU 2011:61) framgår att många f.d. placerade barn har varit utsatta för försummelser och övergrepp under tiden de har varit placerade. I den kvalitativa studien (och totalundersökningen): Som ett litet lamm bland hungriga vargar, Vilka upplevelser och erfarenheter har de ungdomar som tvångsomhändertogs p.g.a. eget beteende i Eskilstuna kommun åren ? Hur gick det för dem? (Eskilstuna kommun, Holmsten, 2000) ges en bild av hur f d tvångsomhändertagna ungdomar aldrig gavs möjligheten att uppleva en tillhörighet i sina familjehem. Ett undantag finns dock. Det är en f d placerad pojke som uttrycker att han var som doms egen i familjehemmet. Han är den enda av de tio intervjuade som fick en avgörande bättre situation i och med placeringen. Under placeringen hade han viss kontakt med sin biologiska mamma. Professor Gunvor Andersson har under 25 år följt sammanlagt 26 barn. Hon konstaterar att drygt 50 procent av dem idag har en stabil arbetssituation och förmågan att klara sig själva. Gunvor Andersson pekar på att den som har en tillhörighet i en familj klarar sig bättre än den som inte har det. Hon visar att denna tillhörighet kan finnas i olika sammanhang. Det kan vara en god relation till en kärleksfull förälder i den biologiska familjen, en god relation till familjehemsföräldrarna eller förståelse och stöd av en kamrat och kamratens familj. Gunvor Andersson skriver vidare att andra faktorer som har en positiv påverkan är hjälp att klara skolan, hitta en partner och bli välkomnad och accepterad av en ny familj, att få fortsatt stöd när samhällsvården upphör vid 18 års ålder och att få professionell hjälp för att kunna bearbeta och försonas med det förflutna. Filosofie doktor Lena Hedin beskriver i sin avhandling (2012) att gemensamt skojande och skämtande i familjehemmet kan ge en upplevelse av tillhörighet. Professor Bo Vinnerljungs forskning visar att familjehemsplacerade barn i högre grad än andra riskerar en låg utbildningsnivå och att drabbas av fysisk och psykisk ohälsa, arbetslöshet och bidragsberoende i vuxen ålder. Utbildning är den starkaste skyddsfaktorn, konstaterar Vinnerljung. Den forskning och de undersökningar som redovisas i detta avsnitt är gjorda med vitt skilda metoder. Bo Vinnerljungs forskning bygger på omfattande kvantitativa data. Medan den forskning och de undersökningar som redovisas i övrigt bygger på kvalitativa data. Forskningen och undersökningarna belyser situationen för ungdomar som har varit placerade i olika former och under olika tidsperioder. Urvalet av intervjupersoner har gjorts på helt olika sätt, från totalundersökningar till att de som velat bli intervjuade har uppmanats att höra av sig. Olikheterna medför att det inte är möjligt eller meningsfullt att jämföra de olika studierna med varandra. Forskningen och undersökningarna ger dock sammantaget en bild av att placerade barn och ungdomar har en mycket utsatt situation. De behöver få möjlighet att uppleva en tillhörighet. De behöver skyddas från att bli utsatta för försummelser och övergrepp inte bara i sina biologiska familjer utan också i sina familjehem. De behöver att familjehemmen inte undervärderar kontakten med de biologiska familjerna. De behöver få tillgång till ett aktivt stöd i sina studier. Utbildning är den starkaste skyddsfaktorn Professor Bo Vinnerljung har genom registerstudier kunnat dra slutsatserna att familjehemsplacerade barn i högre grad än andra riskerar en låg utbildningsnivå och att drabbas av fysisk och psykisk ohälsa, arbetslöshet och bidragsberoende i vuxen ålder. Utbildning är den starkaste skyddsfaktorn. Inte bara Vinnerljungs egen forskning visar detta utan forskning i flera andra länder visar detsamma, skriver Vinnerljung. Vanvårdsutredningen och Upprättelseutredningen Till grund för den s.k. vanvårdsutredningen (2011) ligger 866 intervjuer med f.d. placerade barn om deras tid i familjehem eller på institution under 1900-talet. De f d barnen berättar om försummelser 11

14 och övergrepp under sina placeringar. Berättelserna handlar om barn som ständigt har varit hungriga, barn som har fått utstå kränkningar från fosterföräldrar eller institutionspersonal, barn som har blivit utsatta för psykisk och fysisk misshandel, barn som inte har fått en ordentlig skolgång på grund av hårt arbete och barn som har berövats kontakten med sin biologiska familj. Utredningen konstaterar att den sociala barnavården har brustit i sitt tillsyns- och uppföljningsansvar. Vanvårdsutredningen följdes av upprättelseutredningen. Upprättelseutredningens uppdrag var att utreda hur en offentlig och formell upprättelse skulle kunna komma till stånd. Utgångspunkten var att en upprättelse behöver innehålla fyra olika delar: 1. sanningsökande och dokumentation 2. erkännande och ursäkt 3. kompensation och en offentlig ursäkt 4. åtgärder för att förhindra en upprepning. Den 10 februari 2011 presenterade utredaren Kerstin Wigzell, Upprättelseutredningens (SOU 2011:09) betänkande «Barnen som samhället svek - åtgärder med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården. Den offentliga ursäkten gavs under den så kallade upprättelseceremonin i Stockholms stadshus, den 21 november Ceremonin innebar att svenska staten framförde en ursäkt till alla de f d barn som vanvårdats på barnhem och ungdomshem under 1900-talet. Den 14 juni 2012 beslutade regeringen om en proposition med förslag om ny lag som ger personer som utsatts för övergrepp eller försummelser i samhällsvården möjlighet till ekonomisk ersättning från staten. Beslutet bygger på en överenskommelse mellan företrädare för regeringspartierna och Socialdemokraterna, Miljöpartiet de gröna och Vänsterpartiet. Möjligheten till ersättning gäller dem som under sin barndom varit omhändertagna för samhällsvård någon gång under perioden den 1 januari 1920 till och med den 31 december 1980 och under placeringen varit utsatta för allvarliga försummelser och övergrepp. Ersättningen lämnas i form av ett schablonbelopp och omfattar kr för den som är berättigad. En särskild myndighet ska bildas för att pröva ansökningarna och fatta beslut om ersättning. Den nya myndigheten planeras kunna inleda sin verksamhet den 1 januari Innan ersättningen kan utbetalas måste en ny lag antas. Regeringens målsättning är att den nya lagen ska antas den 1 januari Som ett litet lamm bland hungriga vargar I Susanne Holmstens studie: Som ett litet lamm bland hungriga vargar (Eskilstuna kommun 2000) redovisas hur det har gått för de totalt 16 ungdomar som tvångsomhändertogs i en mellansvensk kommun åren p.g.a. eget beteende. Tio ungdomar intervjuades, sju av dem vid två tillfällen. De första intervjuerna gjordes 1995 och de sista år Intervjuerna kompletterades med aktstudier, uppgifter ur socialregistret och utdrag ur kronofogdens och polismyndighetens register. Registerutdragen pekade på att de sex som ej kunde nås för en intervju hade en svårare social situation än de tio som lät sig intervjuas. En slutsats som dras i studien är att kostnaderna för familjehemsvistelser och institutionsvistelser är låga i förhållande till övriga samhällskostnader för de intervjuade. De stora kostnaderna har belastat domstolsväsendet, kriminalvården, sjukvården, försäkringskassan och försörjningsstödet. Genomgående i de intervjuades berättelser är upplevelser av att inte ha blivit sedda eller lyssnade på. De flesta av de intervjuade menar att placeringen av dem var nödvändig i sig, men ändå svår på flera sätt. Två anser att socialtjänsten gjorde fel som placerade dem. De tror inte att de placerades för sin egen skull. En tror att målet med hans placering var att fylla platserna på ungdomsvårdsskolorna. Den andra tror att hans placering var ett uttryck för tidsandan, socialtjänsten var pigg på att skicka iväg folk på den tiden. 12

15 I skildringarna av familjehemmen framträder en rad missförhållanden. En vanlig upplevelse är upplevelsen av att inte ha fått tillhöra familjen. Två intervjuade berättar om hur familjehemsföräldrarna ständigt markerade att de placerade barnen inte hörde till familjen. De fick exempelvis inte använda samma dusch eller gå in i familjens kök. Det som krävdes av dem var anpassning till en orimlig situation. Bara ett enda hem beskrivs av den intervjuade som ett hem där han ingick i familjen. Han uttrycker detta som att han var som doms egen. Under vistelsen i familjehemmet hade han kontakt med sin biologiska mamma som var den av hans föräldrar som var i livet. Han var den som fick den mest avgörande positiva förbättringen av sin situation i och med placeringen. Han var den ende av de sammanlagt tio intervjuade som fortfarande hade en regelbunden och omfattande kontakt med familjehemmet vid intervjutillfället. Av fyra intervjuades berättelser framgår att deras missbruk påbörjades eller ökade i samband med att de var tvångsomhändertagna. Två personer började använda narkotika under tiden de var tvångsomhändertagna. En tredje intervjuad berättar att han hade testat narkotika tidigare men började missbruka under tiden han var tvångsomhändertagen. En fjärde person började injicera narkotika under tiden hon var tvångsomhändertagen, vilket hon inte gjort tidigare. Studien visar att alla intervjuade hade skolkat från skolan, ofta i långa perioder. Ett par personer verkade knappt ha gått i skolan alls. Nio av de tio gick ut grundskolan med ofullständiga betyg. Av dessa nio hade bara en kompletterat sina grundskolestudier under tiden i familjehem så att han kunde få fullständiga grundskolebetyg. Genomgående i de intervjuades berättelser om skolsituationen är bilden av maktlösa föräldrar och maktlösa lärare. Samtidigt hade sju av de tio, åtminstone till någon liten del, positiva erfarenheter av skolan. Det gällde oftast låg- eller mellanstadietiden. Två av de sju hade positiva skolerfarenheter från skoldaghem. Som vuxna hade några av de intervjuade gjort försök att åtgärda sina kunskapsbrister. I många fall skulle de ha behövt ett omfattande stöd för att klara detta. Ofta saknades det stödet. Det fanns ingen att fråga. Att fråga läraren kunde upplevas som mycket svårt när man hade stora kunskapsluckor. En intervjuad fick undervisning i fängelset, men säger att den undervisningen inte räknas. Totalt tre personer hade en yrkesutbildning då jag intervjuade dem. Två av dem hade alltså lyckats skaffa sig denna utan fullständiga grundskolebetyg. Utsatt barndom - Olika vuxenliv Forskaren och professorn Gunvor Andersson har, i en studie, följt sammanlagt 26 barn under 25 år. Gemensamt för de 26 barnen är att de i början av 1980-talet var föremål för vård på ett barnhem. Studien bygger på djupintervjuer som har gjorts regelbundet med fem års mellanrum. Studien visar att 70 procent av de nu unga vuxna är laglydiga. Drygt 50 procent har en stabil arbetssituation och förmågan att klara sig själva. I boken: Utsatt barndom olika vuxenliv, skildrar Gunvor Andersson barnens tankar om sig själva som barn, tonåringar och vuxna. Hälften av de intervjuade har genomgått högst grundskola och hälften har gymnasieexamen. Två har gått på högskola. Alla de 13 som har gått ut gymnasiet har en stabil arbetssituation. Nio, främst kvinnor, har en osäker arbetssituation. De har varit sjukskrivna eller arbetslösa i perioder. Fyra har aldrig haft ett arbete p.g.a. långvarigt missbruk, behandlingshemsvistelser eller fängelsevistelser. Djupintervjuerna visar att många av de intervjuade, nu vuxna, har ett behov av att tala om och bearbeta sina erfarenheter som barn. I analysen pekar Gunvor Andersson bl. a. på att den som har en tillhörighet i en familj klarar sig bättre. Det kan vara en god relation till en kärleksfull förälder i den biologiska familjen, en god relation till familjehemsföräldrarna eller förståelse och stöd av en kamrat och kamratens familj. Andra faktorer som har en positiv inverkan är hjälp att klara skolan, hitta en partner och bli välkomnad och accepterad av en ny familj, att få fortsatt stöd när samhällsvården upphör vid 18 års ålder och att få professionell hjälp för att kunna bearbeta och försonas med det förflutna. Det minsta samhället kan göra, enligt Gunvor Andersson, är att ge familjehemsbarnen en voucher till samtalsterapi som kan lösas in när barnet (som barn eller vuxen) behöver detta. (Allmänna Barnhuset 2012) 13

16 Skämt, skoj och skratt är viktiga för att barn ska känna sig hemma i sina familjehem Filosofie doktor Lena Hedin har i sin avhandling (2012) intervjuat ungdomar i familjehem. Hennes forskning visar hur viktigt det är att familjen gör saker tillsammans. Bra rutiner, en möjlighet att påverka och att familjehemmet har respekt för de biologiska föräldrarna har också stor betydelse för ungdomar i fosterhem, konstaterar Lena Hedin. Hon menar att att känna sig hemma för många symboliserades av att de på egen hand fick ta mat ur kylskåpet eller av att de fick följa med på utflykter och semestrar som en i familjen. Lena Hedin menar att känslomässig värme skapas genom att göra saker tillsammans och att humor och vänligt skämtande fyller många funktioner. Det sprider en känsla av gemenskap. Det lindrar spänningar och är avkopplande. En intervjuad berättar exempelvis att hon hade varit skeptisk till sin nya familj, men en semesterresa då hon upptäckte hur roliga de faktiskt var, blev en vändpunkt. Lena Hedins forskning visar att barn som placeras i familjer som de känner innan placeringen snabbare kommer in i gemenskapen. Det underlättar tillhörigheten, speciellt i början av placeringen, att få vara med och påverka valet av familj. När ungdomarna funnit sig tillrätta i sin nya familj märktes detta även i skolan. När de placerades i familjehem hade flertalet allvarliga skolproblem. De hade skolkat under långa perioder, gått i specialklass eller hade varit tvungna att gå om en årskurs. Men redan efter en kortare tids placering gick alla ungdomarna i skolan och arbetade hårt för att få godkänt i alla ämnen. De betonade att de skulle kunna få en bättre framtid genom att sköta skolan. De var stolta över vad de åstadkommit. Lena Hedin menar att när det fungerar riktigt bra mellan den biologiska familjen och familjehemmet kan barnet få hjälp och stöd från både familjehemmet och den biologiska familjen. I intervjuerna framkom att det förekom sådant de intervjuade inte ville prata om i familjehemmen, men som de kunde diskutera med sina biologiska föräldrar. De kunde också uppskatta att få åka hem och bara slappna av. Släppa kravet att skärpa till sig som de ofta har på sig själva i familjehemmet. (Lena Hedin 2012, enligt Linda Harradine, Örebro universitet 2012) Sammanfattning i punktform Det finns ett samband mellan låg utbildningsnivå och risker för att drabbas av fysisk och psykisk ohälsa, arbetslöshet och bidragsberoende. Utbildning är den starkaste kända skyddsfaktorn. Undersökningar visar att: barn och ungdomar har utsatts för försummelser och övergrepp under tiden de var placerade möjligheten att uppleva en tillhörighet har en avgörande betydelse kontakten med den biologiska familjen är viktig att tvångsomhändertagna ungdomar kan ha genomgående upplevelser av att inte ha blivit lyssnade på Lena Hedins forskning visar att gemensamma skämt, skoj och skratt kan vara viktiga för att ungdomar ska känna sig hemma i sina familjehem och att när ungdomarna fick ta mat i kylskåpet eller följa med på utflykter och semestrar som en i familjen kunde de känna sig hemma. Slutsatser: Placerade barn och ungdomar behöver skyddas från att utsättas för försummelser och övergrepp få möjlighet att uppleva en tillhörighet ha kontakt med sina biologiska familjer då detta är möjligt bli lyssnade på ha möjlighet att få stöd i sina studier. 14

17 Till detta kan läggas: Gemensamma skämt, skoj och skratt kan vara viktiga för att barn ska känna sig hemma i sina familjehem. Att känna sig hemma kan symboliseras av att få ta mat i kylskåpet själv eller av att få följa med på utflykter och semestrar som en i familjen. 15

18 16

19 Om familjehem Familjehem är en viktig resurs inom socialtjänsten I boken: Nya sociallagarna. Med kommentarer, lagar och förordningar som de lyder den 1 januari 2007, presenteras de tre lagar på vilka socialtjänsten vilar: socialtjänstlagen (SoL), lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) samt lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Boken är försedd med kommentarer till lagarna. Kommentarerna återger huvudsakligen uttalanden i propositionerna och uttalanden av Socialutskottet. Kommentarerna underlättar tolkningen av själva lagtexten. I socialtjänstlagens sjätte kapitel regleras vården i familjehem och i hem för vård eller boende: 1 Socialnämnden skall sörja för att den som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna tas emot i ett familjehem eller i ett hem för vård eller boende. Socialnämnden ansvarar för att den som genom nämndens försorg har tagits emot i ett annat hem än det egna får god vård. Vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön. I en kommentar till paragrafen skriver Carl Norström och Anders Thunved (1982, 2007 s 146) att: Vård i annat enskilt hem än det egna är en viktig resurs inom socialtjänsten. Med familjehem avses enskilda hem där en placering sker genom socialnämndens försorg. Längre fram i texten skriver författarna: Att vård i familjehem i flertalet fall anses överlägsen vård i institution beror på den nära anknytningen till vuxna föräldraersättare och den känslomässiga relation som uppstår mellan dem och barnet. Detta är oftast en förutsättning för barnets utveckling till en trygg, harmonisk och väl fungerande människa. Vård av barn och ungdom som inte längre kan bo i sina egna hem bör därför ges på ett sådant sätt att förhållandena för barnet så lite som möjligt avviker från den unges normala förhållanden. Det typiska familjehemmet Docent Ingrid Höjer beskriver i sin doktorsavhandling det typiska familjehemmet. Det typiska familjehemmet består av en familj som bor på en mindre ort (63 %). Kvinnan i familjen förvärvsarbetar i mindre utsträckning utanför hemmet än andra kvinnor generellt gör (i bara 50 % av fallen). Familjehemsföräldrarnas utbildningsnivå är generellt sett lägre än befolkningens i övrigt. (SOU 2009:68). Av en enkätundersökning gjord av Sociala barn- och ungdomskommittén framgår att familjer som har valt att bli familjehem ofta gjort detta för att de var socialt engagerade och hade en önskan om, och ett utrymme för, att hjälpa barn till en trygg tillvaro. (SOU 2005:81, enl SOU 2009:68 s 405). Carola Johansson tar i en C-uppsats upp, med hänvisning till Höjer (2001), att forskningen har fokuserat på familjehemsmammornas upplevelser av att vara familjehem, framför familjehemspappornas. Familjehemsföräldraskapet tycks ofta tillhöra kvinnans livsplan, som mannen har inrättat sig i. Det finns dock viss forskning som visar att även familjehemspappan är aktiv och engagerad i föräldraskapet som familjehemsförälder. Johansson skriver vidare, med hänvisning till Vinnerljung (1996), att familjehemsföräldrar ofta lever i stabila äktenskap och att föräldrarna i många fall har en traditionell könsrollsfördelning, där kvinnan tar huvudansvaret för hemmet och omsorgen om barnen. Med hänvisning till Höjer (2001) skriver Johansson att intervjuer med familjehemsföräldrar visar att de upplever att de har förändrats som föräldrar i och med familjehemsuppdraget. Familjehemsföräldrarna har hittat nya föräldrastrategier och relationen mellan makarna har ofta förändrats då de har fått ett gemensamt intresse och tillsammans bildar ett team. Familjehemsföräldraskapet innebär också en chans för de vuxna att fortsätta leva ett liv som föräldrar, det vill säga ett sätt att behålla status quo, skriver Johansson, med hänvisning till Höjer (2008). 17

20 Svårt att rekrytera familjehem Barnskyddsutredningen (SOU 2009:68 s 405) skriver om återkommande rapporter om svårigheterna att rekrytera familjehem. Utredningen hänvisar till rapporter från Riksdagens revisorer (1991/92:4 och 2001/02:16,) SOU 2005:81 och Länsstyrelserna 2008). Riksdagens revisorer har dragit slutsatsen att detta kan leda till att barn och unga får bo kvar i en olämplig miljö eller placeras på institution. Sociala barn- och ungdomskommittén antog att samhällsförändringar medfört svårigheter att rekrytera familjehem. Det gäller exempelvis det faktum att både kvinnor och män förvärvsarbetar i stor utsträckning och att många i storstäderna, där behoven av familjehem är stora, bor trångt. De egna barnen bor kvar längre hemma. Det saknas utrymme. Samtidigt har många som placeras ett behov av omfattande vård och omsorg. Det visar sig bl. a. genom att kommunerna alltmer efterfrågar familjehem som alternativ till HVB. Oklara socialförsäkringsvillkor och oklara arbetsrättsliga villkor, nämns också som orsaker till att det är svårt att rekrytera familjehem. Som svar på en enkät från VKL i mars 2011 svarar en av länets kommuner nej på frågan om det är svårt att rekrytera familjehem. I stället menar kommunens två familjehemshandläggare att det går rätt så bra. Så många familjehem behövs inte eftersom kommunen inte är så stor, skriver de. Ibland när flera förfrågningar om familjehem kommer ungefär samtidigt så måste de söka familjer på flera olika sätt, exempelvis genom annonsering, förfrågningar till andra kommuner och genom att tillfråga familjer som tidigare visat intresse men som ej har utretts. Det har fungerat. Men det är inte jättelätt att få tag i familjehem till svåra ungdomar. I kommunen finns dock flera familjehem som varit familjehem under lång tid och som gärna tar emot barn och ungdomar. En faktor som kan underlättar rekryteringen är att familjehemmen tycker att vi är bra på att stödja dem. Tre mindre kommuner i länet svarar entydigt ja på frågan om det är svårt att rekrytera familjehem. I alla tre kommunerna utgör familjehemshandläggningen bara en del av innehållet i handläggarnas tjänster. En av dem svarar. Ja, det är alldeles för svårt. När resurserna är begränsade kan också matchningen bli ett större problem. När det blir alltför svårt kan lösningen bli att anlita de konsulentstödda familjehemmen. De övriga kommunerna för ett resonemang kring frågan som innebär att det ofta finns intresserade familjer. En annonsering kan leda till många svar. Men många av familjerna saknar erfarenhet. Särskilt svårt kan det vara när det är tonåringar som har en sammansatt och svår problematik. Om en ungdom har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och samtidigt missbrukar och begår brott är det mycket svårt att hitta en bra placering. När flera eller många barn/unga behöver placeras samtidigt innebär också detta en svårighet. Ett par av kommunerna framhåller att de ändå alltid brukar få till det. En handläggare påpekar att det ställs allt högre krav på familjehemmen, vilket innebär att det blir svårare att rekrytera. Hon säger: Det krävs också att man inte bara klarar av att ta emot barnet utan också hela systemet (föräldrar, syskon, far- och morföräldrar etc). Handläggaren i en av de mindre kommunerna tar upp att det är särskilt svårt med rekrytering när placeringen behöver ske utanför den egna kommunen. Höga krav på familjehemmen Familjehemsvården har professionaliserats, vilket ställer delvis nya krav. Johansson (2009) tar i sin uppsats upp, med hänvisning till Wåhlander och Högdin (2003), att dagens familjehem inte enbart förväntas ta hand om den dagliga vården utan att det nu också finns förväntningar på att familjehem aktivt ska arbeta med barnets sociala svårigheter. Detta arbete förväntas ibland bli genomfört med hjälp av olika specifika program eller modeller. Johansson tar också upp att det innebär en stor omställning för den familj som blir familjehem. Det inre livet i familjen påverkas och förändras eftersom relationen mellan makarna och relationen mellan föräldrar och barn påverkas. Familjehemmet blir också öppet för insyn då socialtjänsten, andra professionella och den biologiska familjen får tillträde till familjens vardag. Familjens sociala kontakter ökar väsentligt, vilket påverkar rutiner och vanor hos familjen. 18

21 Samtidigt som höga krav ställs på familjehemmen vilar familjehemsföräldraskapet på en relativt ostadig grund. Johansson, med hänvisning till Höjer (2008), tar upp det faktum att familjehemsföräldraskapet bygger på ett avtal mellan en placerande kommun och familjehemmet. Ett avtal innebär en viss osäkerhet då det kan sägas upp av båda parter. Det tredelade föräldraskapet Begreppet det tredelade föräldraskapet innebär att socialtjänsten, familjehemmet och föräldrarna har ett gemensamt vårdansvar, där socialtjänsten har den viktiga uppgiften att få till stånd en samverkan som gynnar barnet. (Dahlberg & Forssell, 2006, enligt Johansson 2009). Johansson, med hänvisning till Höjer (2001), tar upp att en svårighet som familjehemmen upplever är att de har ett stort ansvar för de placerade barnen. Samtidigt som de har begränsad rätt att fatta beslut. Många familjehem uppfattar detta som den största svårigheten förknippad med att vara familjehemsförälder eftersom detta leder till känslor av maktlöshet. Det förekommer att familjehem uppfattar att socialtjänsten sätter de biologiska föräldrarnas behov framför barnets och att socialtjänsten använder barnet som motivation i behandlingsarbetet med föräldrarna. Johanssons uppsats baserar sig på en diskussion på hemsidan: Hon citerar en familjehemsförälder som beskriver familjehemmets svåra roll på följande sätt: Vår uppgift är ju att hitta balansen i relationen till barnet och allt runtomkring Vi ska ju samtidigt som vi älskar barnet som det vore vårt eget hålla distansen så pass att bioföräldrar också får plats samtidigt som vi ska reparera det som samma biologföräldrar förstört samtidigt rusta barnet för framtiden med allt vad det innebär Utan stöd och hjälp från nätverket blir det ju omöjligt! Och soc är ju dom som ska ha huvudansvaret för att allt detta fungerar. (EJE, , kl.13:24) Den erfarna familjehemsmamman, Eva-Charlotta, skriver på sin blogg om det tredelade föräldraskapet: Min erfarenhet är att kontakten (med den biologiska familjen) är mycket viktig för att ett barn ska bli helt. Men kontakten måste ske under trygga förhållanden för barnet. Tredelat föräldraskap. Det innebär föräldrarna (som oftast inte klarar att vara delaktiga), socialtjänsten(som kan byta handläggare 3-4 gånger på ett år) och så familjehemmet. Familjehemmet står alltför ofta alltför ensamt i mycket svåra situationer. Joes Bjerg utgår i sin uppsats i socialrätt från ett uppmärksammat fall 7 där två barn har flyttats från ett familjehem mot deras egen och familjehemsföräldrarnas vilja. Bjerg ställer frågan hur familjehemsföräldrar kan förväntas att helhjärtat knyta an till ett barn som plötsligt kan omplaceras utan att familjehemmet har något att säga till om. Hur ska man som familjehemsförälder kunna erbjuda en föräldraliknande relation om man saknar inflytande på de beslut som fattas om barnet? Han ifrågasätter att socialsekreterare bättre än familjehem skulle kunna ta tillvara barnets bästa? Carola Johansson visar i sin C-uppsats i socialt arbete (2009) att familjehem kan uppleva det som svårt att samarbeta med socialtjänsten. Den handläggare i Västmanland som (se ovan, under rubriken: Svårt att rekrytera familjehem) påpekar att höga krav ställs på familjehemmen, säger att: Det handlar inte enbart om att ta emot ett barn som har haft det svårt utan också att kunna samarbeta med de placerade barnens biologiska släktingar. Familjehemmen har rätt till stöd och hjälp Enligt socialtjänstlagen (6 kap 7 ) har den socialnämnd som utreder och godkänner familjehemmet ansvaret för att familjehemmet får det stöd och den hjälp det behöver. Vad stödet ska bestå av framgår inte av lagstiftningen. 7. Fallet i Marks kommun uppmärksammades först av TV-programmet: Uppdrag granskning. Socialstyrelsen riktade allvarlig kritik mot kommunen för handläggningen av ärendet. Barnen kom så småningom tillbaka till familjehemmet. 19

22 Sveriges Kommuner och Landsting har i sina rekommendationer angivit att familjehemmen förutom ett generellt behov av utbildning inför placeringen behöver kontinuerligt stöd i form av fortbildning och handledning utifrån det enskilda barnet. Familjehemmet kan också behöva avlastning i olika former. Brister i stödet till familjehemmen Många utredningar har konstaterat stora brister i stödet till familjehemmen. I en enkätundersökning uppgav bara knappt hälften av de tillfrågade familjehemsföräldrarna att de hade fått särskild utbildning för sitt uppdrag. En kartläggning gjord av Stockholms stad visade att endast tio procent av alla familjehem har genomgått den grundutbildning som Stockholms stad erbjuder. Det framgår också att det är svårt att motivera familjehemmen att delta. Stora skillnader Det föreligger stora skillnader mellan kommunerna både vad gäller om huruvida utbildning överhuvudtaget erbjuds och vad gäller villkoren för att delta. De större kommunerna har som regel ett utarbetat utbildningsmaterial och erbjuder familjehemmen både en förberedande utbildning och återkommande utbildningar under uppdragstiden. Mindre kommuner som inte har så många familjehem har svårt att fortlöpande tillhandahålla utbildning. Det förekommer att de mindre kommunerna kan få del av de större kommunernas utbildningssatsningar. Vanligt i några av storstadskommunerna är att den utbildning som erbjuds omfattar 5-8 tillfällen à 2-4 timmar per gång. I Stockholm och Göteborg är det ett krav att familjehemmen deltar i utbildning. Familjehemsföräldrarna ersätts för förlorad arbetsinkomst. Utbildningarna innehåller kunskaper om barns utveckling och allmän information om lagstiftning, vårdnadsöverflyttning och adoption. Familjehemsföräldrarna blir uppmanade att träffas även efter avslutad utbildning tillsammans med familjehemssekreteraren. I Göteborg och Stockholm används i princip samma upplägg när det gäller utbildning till släktinghem. I Västmanland är det bara Västerås stad som har utarbetat en sammanhållen utbildning för familjehemmen som regelbundet erbjuds familjehemsföräldrarna. Flera kommuner i länet har dock periodvis erbjudit utbildningsinsatser för familjehemmen. KAK erbjuder en utbildningsdag per år och en cafékväll med utbildning per halvår. Ytterligare några kommuner erbjuder cafékvällar med utbildning. Några kommuner har prövat att skriva in i avtalen med familjehemmen att deltagandet i utbildning är obligatoriskt. I praktiken visar det sig dock svårt eller omöjligt att kräva detta. För år 2012 har Västerås stad erbjudit övriga kommuner i länet platser i sin utbildning till familjehemmen. Många kommuner saknar en samlad plan för familjehemmens kompetensutveckling Enligt Öppna Jämförelser (2012) har bara 16 procent av landets kommuner en samlad plan för familjehemmens kompetensutveckling år Ingen av kommunerna i Västmanland har en samlad plan för familjehemmens kompetensutveckling. De flesta av kommunerna i Västmanland (sju av tio) svarar delvis i de öppna jämförelserna. Två kommuner svarar nej och en kommun har inte lämnat svar. Vanligare med handledning än utbildning Tidigare har handledning till familjehemmen varit ett eftersatt område. När Sociala barn- och ungdomsvårdskommittén gjorde en kartläggning visade det sig att en majoritet av familjehemsföräldrarna fick handledning av socialtjänsten, en mindre andel fick handledning av privata organisationer eller av barn- och ungdomspsykiatrin. Det framgår inte om handledningen skedde i grupp eller individuellt. De flesta av familjehemmen uppgav att de träffade socialtjänstens handläggare vid två tillfällen per år eller mindre (SOU 2005:8, enligt SOU 2009:68 s ) Samtliga kommuner i Västmanland, uppgav i telefonintervjuer 2009, att de kunde erbjuda familjehemmen handledning. I ingen av kommunerna var handledningen obligatorisk. Västerås stad och Sala 20

23 erbjöd familjehemmen grupphandledning. Sala erbjöd särskilda grupper för nya familjehem, gamla familjehem respektive hem med släktplaceringar. Det var dock inte ovanligt att familjerna tackade nej. Både Sala och Västerås beviljade också enskild handledning i vissa fall. Övriga kommuner uppgav att de köpte in extern handledning om det behövdes eller hade interna resurser i kommunen. I något fall nämndes att BUP gav handledning till familjehemmet. I Sala erbjöds familjehemmen handledning av familjehemssekreterarna. Andra kommuner uppgav att stöd, råd och vägledning gavs av familjehemshandläggarna. Flera handläggare nämnde att familjehemmen har möjlighet att få del av samma stöd som andra familjer. Någon tillade att familjehem är vanliga familjer och, precis som andra, kan hamna i svårigheter. Någon annan tillade att de familjehemsplacerade barnen kan ha stora svårigheter och därmed skapa eller medverka till konflikter i familjen. Familjerådgivare, Familjepedagogenheten (KAK), kommunernas öppenvårdsresurser, föräldrautbildning och BUP nämndes som resurser för familjerna. Sammanfattning i punktform Det typiska familjehemmet: består av en familj som bor på en mindre ort kvinnan i familjen förvärvsarbetar i mindre utsträckning utanför hemmet har en lägre utbildningsnivå än befolkningen i övrigt kvinnan i familjen har huvudansvaret för hemmet och barnen. Svårt att vara familjehem: Familjehemsföräldraskapet bygger på ett avtal som kan sägas upp av båda parter, vilket innebär en otrygghet (för barnet i första hand, men också för familjehemmet). Att bli familjehem innebär stora förändringar i familjens inre liv. Familjehem kan uppleva att de har ett stort ansvar för de placerade barnen. Samtidigt som de har en begränsad rätt att fatta beslut. Detta kan leda till en upplevelse av maktlöshet. Om stöd och utbildning till familjehemmen: Familjehemmen har enlig lag rätt till stöd och hjälp. Många utredningar har konstaterat stora brister i stödet till familjehemmen. Det föreligger stora skillnader mellan kommunerna både vad gäller om huruvida utbildning överhuvudtaget erbjuds och vad gäller villkoren för att delta. I Västmanland är det bara Västerås stad som har utarbetat en sammanhållen utbildning för familjehemmen som regelbundet erbjuds familjehemsföräldrarna. Enligt Öppna Jämförelser har bara 16 procent av landets kommuner en samlad plan för familjehemmens kompetensutveckling år De flesta av Västmanlands kommuner (sju av tio) svarar delvis på frågan om de erbjuder en samlad plan för familjehemmens kompetensutveckling. Fler familjehem erbjuds handledning än utbildning. Det är vanligast att familjehemmen får handledning av socialtjänsten, en mindre andel får handledning av privata organisationer eller av barn- och ungdomspsykiatrin. Detta gäller i riket såväl som i Västmanland. 21

24 22

25 De placerade barnens fysiska hälsa och skolgång uppmärksammas alltmer De placerade barnens fysiska hälsa uppmärksammas alltmer Under senare år har situationen för placerade barn uppmärksammats i en ökande omfattning av Socialstyrelsen, forskare och yrkesverksamma. Studier visar att det är vanligt med hälsoproblem hos familjehemsbarnen och att det finns brister i det medicinska omhändertagandet. Det kan handla om att inte ha fått samtliga vaccinationer, inte varit på BVC:s fyraårskontroll, inte ha genomgått hörsel- och synkontroll under de första skolåren eller inte ha besökt en tandläkare.(socialstyrelsen Lägesrapport 2012) De placerade barnens skolgång uppmärksammas alltmer Som nämnts tidigare i rapporten har forskaren professor Bo Vinnerljung genom registerstudier kunnat dra slutsatserna att familjehemsplacerade barn i högre grad än andra riskerar en låg utbildningsnivå och att drabbas av fysisk och psykisk ohälsa, arbetslöshet och bidragsberoende i vuxen ålder. Utbildning är den starkaste skyddsfaktorn 8. Det visar forskning i flera länder. Många placerade barn saknas i betygsregistren Mycket tyder på att fullföljt gymnasium är den viktigaste skyddsfaktorn för barn som har varit placerade i samhällsvård. Fullföljt gymnasium ökar möjligheterna att kunna få ett arbete och ett gott vuxenliv (Socialstyrelsen lägesrapport 2012). Socialtjänsten och skolan har ett gemensamt ansvar att medverka till att placerade barn får en god utbildning. I november 2011 publicerade Socialstyrelsen för första gången öppna jämförelser av placerade barns skolresultat. Till grund för de öppna jämförelserna ligger uppgifter som tagits fram genom samkörningar av Socialstyrelsens och Skolverkets register. Många av de svenskfödda barn som varit placerade under årskurs 9 saknas i betygsregistren för grundskolan. Siffrorna är höga (även efter att ungdomar som har fått sjuk- och aktivitetsersättning (eller motsvarande) före 23 års ålder räknats bort). För barn placerade före 10 års ålder saknas 12 procent. För barn placerade efter 12 års ålder saknas 19 procent. (Socialstyrelsen 2011, öppna jämförelser) De öppna jämförelserna omfattar barn som är födda i Sverige åren och har varit placerade under hela årskurs 9. Av alla barn, födda i Sverige i den åldersgruppen, var 86 procent behöriga att efter avslutade grundskolestudier läsa vidare på gymnasiets nationella program. När det gäller barn som var placerade för första gången före 10 års ålder var motsvarande siffra 71 procent. För barn som placerats för första gången efter 12 års ålder var siffran 55 procent. (Socialstyrelsen 2011) Endast 38 procent av de barn (födda ) som placerades första gången efter 12 års ålder har gått tre år på gymnasiet. Av de som placerades för första gången före 10 års ålder har 57 procent av barnen (födda ) gått tre år på gymnasiet. I Västmanland är det bara Västerås som har haft tillräckligt många barn placerade för att komma med i den fullständiga redovisningen av skolresultaten, i de öppna jämförelserna. För Sala redovisas en siffra; siffran för hur många av de barn som placerats för första gången före 10 års ålder och som var placerade i årskurs 9 och som efter avslutad grundskola hade behörighet att söka gymnasiet. Siffran för Västerås är ungefär densamma som för riket i sin helhet. Medan siffran för Sala väsentligt understiger siffran för riket i sin helhet. Socialstyrelsen, med hänvisning till socialtjänstlagen 6 kap.1 och 7 (2001:453) 9, konstaterar att staten och kommunerna behöver agera kraftfullt för att de placerade barnen ska ges grundskoleutbildning och därefter kunna fullfölja gymnasiet. 8. Bland högutbildade är det väsentligt mindre risk att bli arbetslös, hemlös eller föremål för sluten vård. (se exempelvis Bo Vinnerljung 2009). 9. Enligt SoL ska placerade barn få god vård och lämplig utbildning. 23

26 De barn som blir omhändertagna av samhället behöver ges sådana förutsättningar att de kan undvika arbetslöshet, bidragsberoende och ohälsa. (Socialstyrelsen 2011, öppna jämförelser) Sammanfattning i punktform De placerade barnens fysiska hälsa uppmärksammas alltmer. Studier visar att det är vanligt med hälsoproblem hos familjehemsbarnen och att det finns brister i det medicinska omhändertagandet. De placerade barnens skolgång uppmärksammas alltmer. Familjehemsplacerade barn riskerar i högre grad än andra en låg utbildningsnivå och att drabbas av fysisk och psykisk ohälsa, arbetslöshet och bidragsberoende i vuxen ålder. Utbildning är den starkaste kända skyddsfaktorn. Undersökningar visar att placerade barn har sämre skolresultat än andra barn. Många av de placerade barnen saknas i betygsregistren. 24

27 Projekt för förbättrad familjehemsvård baserade på forskning I detta avsnitt redovisas projekt som är baserade på forskning. Tanken med projekten är att forskningen ska tillämpas i praktiken och innebära förbättringar för de placerade barnen. Inledningsvis redovisas ett nationellt projekt som tillfört ny kunskap till familjehemsvården i hela Sverige. Därefter redovisas lokala och regionala projekt som är av betydelse för familjehemsvården i både Västmanland och andra län. Det nationella projekt som redovisas allra först är SkolFam. SkolFam har först prövats i Helsingborg och därefter i flera andra svenska kommuner. SkolFam har fokus på utbildning I SkolFam (Skolsatsning inom Familjehemsvården) har Helsinborgs stad, i samverkan med forskaren Bo Vinnerljung, sökt möjligheter att skapa optimala skolförhållanden för de familjehemsplacerade barnen. Projektet startade år 2005 och är efter en utvärdering av Bo Vinnerljung 2008 en permanentad verksamhet. Arbetet i SkolFam är uppdelat i fyra faser: 1. Kartläggning 1 (barnets förutsättningar kartläggs genom pedagogiska och psykologiska tester) 2. Analys av resultatet, utbildningsplan och uppföljning (barnets behov och styrkor analyseras, individuella mål tas fram). SkolFam-teamet, skolans pedagoger, rektor och familjehemmet kommer tillsammans överens om en utbildningsplan. Teamet föreslår stödjande insatser när de bedömer att det är nödvändigt och följer regelbundet upp utvecklingen. Vid behov får arbetslaget i skolan handledning av SkolFam-teamet i de arbetssätt som parterna gemensamt har bestämt sig för att använda. 3. Kartläggning 2 (genom samma pedagogiska och psykologiska tester som vid kartläggning 1) 4. Fortsatt uppföljning (i samråd med ledningen för SkolFam och alla involverade parter). Arbetet sträcker sig över minst två år. Målet med SkolFam är att barn i familjehem ska få samma möjligheter till en god utbildning som andra barn. I SkolFam deltar barn i åldern 6-11 år som är familjehemsplacerade av Helsingborgs stad. SkolFam vänder sig till alla barn i målgruppen även till dem som fungerar bra i skolan. Till varje barn knyts ett team med en psykolog, en specialpedagog och en ansvarig socialsekreterare som i sin tur samverkar med skolan och familjehemmet. (Helsingborg stad 2010) Att lära av fosterbarn Ytterligare ett projekt som har fått nationell spridning startades av socialförvaltningen i Karlstads kommun, i samverkan med socialförvaltningens utvecklings- och utvärderingscentrum (UUC) för att utveckla familjehemsvården i Karlstads kommun. Utgångspunkten var frågeställningen: Hur ska vi bli bättre på att möta barnens och ungdomarnas behov i familjehemsvården? År 1999 började man intervjua barn och unga som hade varit familjehemsplacerade i syfte att lära och i syfte att förbättra familjehemsvården. Projektet har sedan permanentats. Familjehandläggarna i Karlstad intervjuar nu nästan alla barn och unga som har varit placerade i familjehem. När det gäller minderåriga barn ber de först om föräldrarnas tillstånd. De barn som lämnat familjehemmet i en konfliktsituation intervjuas inte. Anledningen är att det då anses alltför svårt för barnen att berätta vad de känner. Intervjuerna görs ca två år efter avslutad placering. I en rapport framgår att handläggarna ibland blivit omskakade av barnens och ungdomarnas berättelser. Barnen hade det inte som de hade trott. Ofta hade de haft det sämre. Det förekom emellertid också att barnen hade haft det bättre än handläggaren trodde. (Westberg och Tilander, 2009) Modellen prövas nu inom Västerås stad och ytterligare några kommuner i länet diskuterar ett införande av modellen. 25

28 Paired reading ett projekt som drivs av Västerås stad i samarbete med Stockholms universitet och Allmänna barnhuset Västerås stad liksom kommunerna Linköping, Huddinge och Sundbyberg samt kommunerna i Jönköpings län genomför, i samarbete med professorerna Bo Vinnerljung och Marie Sallnäs samt den brittiska forskaren Julia Alfano, ett projekt som är inriktat på att öka placerade barns läsförmåga och läsförståelse. Modellen är utarbetad i Storbritannien och kallas paired reading. I Sverige används ofta det brittiska begreppet, men ibland används i stället det svenska begreppet parläsning. Modellen prövas nu för första gången i Sverige samtidigt som den beforskas. Modellen innebär att familjehemsplacerade barn i åldern 8-13 år regelbundet, minst tre gånger i veckan, läser tillsammans med en av sina familjehemsföräldrar. Varje lässtund ska vara 20 minuter lång och innebära en trevlig stund. Den ska vara ostörd av syskon och hundar eller annat som kan störa. Fika i samband med lässtunden är ett sätt att göra den extra trevlig. Modellen är strukturerad. Den innehåller en enkel teknik för att välja en bok som är lagom svår och en teknik för att barnet ska kunna avbryta en läsning som är för svår. Familjehemmen får stöd av en specialpedagog i arbetet. De lämnar veckorapporter om hur arbetet fortskrider. I samarbete mellan specialpedagogen, som är anställd av individ- och familjeomsorgen i Västerås stad, och biblioteken i de kommuner barnen är placerade i har lämpliga böcker för varje enskilt barn valts ut. Barnens läsförmåga testas innan projektstarten och sedan på nytt efter 16 veckor. Sammanlagt 28 barn placerade av Västerås stad ingår i projektet. Totalt i Sverige ingår ca 100 barn i projektet. Positiva resultat har redan konstaterats av Västerås stad, förutom att barnens läsförmåga ökar så stärks banden mellan barnet och familjehemsföräldrarna. I några fall har projektet lett till att papporna engagerat sig i större utsträckning än tidigare. Projektet finansieras till stor del av Socialstyrelsen. Resultatet kommer att redovisas under senhösten 2012 av professorerna Marie Sallnäs och Bo Vinnerljung. (Källor: Samtal med konsulent Ylva Florin-Holmsten, Västerås stad i juni 2012 och Allmänna Barnhusets hemsida.) Att utveckla barn och ungdomars medverkan inom socialtjänsten Västmanlands län beviljades våren 2011, tillsammans med sex andra regioner i Sverige, deltagande i utvecklingsprojektet: Barn och ungdomars brukarmedverkan i den sociala barn- och ungdomsvården. Bakgrunden till projektet är att många barn och ungdomar i Sverige (liksom i andra länder) upplever att de inte blir lyssnade på eller kommer till tals i kontakten med den sociala barn- och ungdomsvården. Att ändra detta är viktigt både ur demokrati- och kvalitetssynpunkt. Barnen och ungdomarna behöver ges reella möjligheter att påverka den egna situationen. Socialtjänsten behöver få del av barn och ungdomars erfarenheter för att förbättra kvaliteten i det sociala arbetet. Projektet drivs av stiftelsen Allmänna Barnhuset i samarbete med regionala FoU-verksamheter Projektet drivs av stiftelsen Allmänna Barnhuset i samarbete med regionala FoU-verksamheter och Utvecklings- och Utredningsfunktionen (UoU) inom Västmanlands Kommuner och Landsting (VKL). Hela projektet omfattar sju regioner och 37 av landets 290 kommuner. I varje region pågår en forskningscirkel som ska lägga grunden till det fortsatta utvecklingsarbetet i varje deltagande kommun. Forskningscirklarna ger kunskap, inspiration och stöd i utvecklingsarbetet. I Västmanland deltar kommunerna: Fagersta, Västerås, Sala, Hallstahammar och Arboga. En beskrivning av det första projektårets arbete och resultat i Västmanland finns presenterat i rapport 2012:1. Nästa rapport (om cirka ett år) kommer att innehålla beskrivningar av det lokala arbetet med att pröva modeller för barn och ungdomars medverkan inom den sociala barn- och ungdomsvården och av de fortsatta regionala träffarna. Projektets syfte Projektets syfte är att, med utgångspunkt i FN:s konvention om barnets rättigheter (artikel 12) och dagens praktik, utveckla hållbara strukturer och arbetssätt för: barn och ungdomars delaktighet i och inflytande över den sociala barnavården 26

29 systematiskt ta tillvara deras erfarenheter och synpunkter som en kunskapskälla i det praktiska sociala arbetet pröva något eller några arbetssätt och strukturer i praktiken. Projekt inom den sociala barn- och ungdomsvården Med stöd av statliga projektmedel fördelade av Sveriges Kommuner och Landsting har en regional utvecklingsledare anställts för Västmanland. (Regionala utvecklingsledare har anställts också i övriga svenska regioner.) Västmanlands regionala utvecklingsledare har sin anställning inom Västmanlands Kommuner och Landsting. Utvecklingsledaren arbetar med att utforma mätmetoder för en systematisk uppföljning av den sociala barn- och ungdomsvården. Hon gör detta tillsammans med andra regionala utvecklingsledare och med stöd av SKL. Arbetet bedrivs i samarbete med och med stöd av den utvecklare inom VKL som är ansvarig för IFO-frågor. En styrgrupp bestående av IFO-chefer eller motsvarande leder arbetet. I flera av Västmanlands kommuner har särskilda tjänster inrättats som har särskilt fokus på de placerade barnen. Tjänsterna kallas ofta barnuppföljare eller barnföljare. Den regionala utvecklingsledaren har inbjudit dem som har sådana tjänster till nätverksträffar där man kan utbyta erfarenheter och lära av varandra. Den regionala utvecklingsledaren medverkar också, vid behov, i träffar för länets familjehemshandläggare. Sammanfattning i punktform Utvecklingsarbete för att förbättra den sociala barn- och ungdomsvården pågår på flera olika nivåer: nationell, regional och lokal nivå. SkolFam har tillfört ny kunskap till familjehemsvården i Sveriges kommuner. Västerås stad prövar modellen att lära av fosterbarn. Andra kommuner i länet diskuterar ett införande av modellen. Paired reading, parläsning, är ett projekt som syftar till att utveckla familjehemsplacerade barns läsförmåga. Projektet drivs av Västerås stad (och ytterligare några svenska kommuner) i samarbete med forskare vid Stockholms universitet samt en brittisk forskare och i samarbete med Allmänna Barnhuset. Projekt för att utveckla barn och ungdomars medverkan drivs av VKL i samarbete med fem av länets tio kommuner, sex regionala FoU-enheter och Allmänna barnhuset, och med vetenskapligt stöd av docent Ulf Hyvönen. Den regionala utvecklingsledaren i Västmanland: arbetar för att finna metoder för en systematisk uppföljning av den sociala barn- och ungdomsvården har inbjudit länets barnuppföljare/barnföljare till ett regionalt nätverk. 27

30 28

31 Vuxnas lärande Filosofie doktor Maud Baumgarten disputerade 2006 med avhandlingen: Anställdas deltagande i läraktiviteter. En studie av arbetsplatslärande i ett industriföretag. Avhandlingen handlar alltså om något helt annat än utbildning till familjehem. Baumgarten drar dock vissa generella slutsatser som kan vara tillämpliga också när det gäller utbildning till familjehem. Det handlar om vikten av individuella anpassningar och flexibilitet. Det handlar också om vikten av att relationen mellan dem som lär ut och de som ska lära inte blir alltför ojämlik. I sin avhandling drar Baumgarten slutsatsen att man behöver ta hänsyn till såväl individerna och deras förutsättningar som de organisatoriska omständigheterna när man organiserar utbildning. Detta i stället för att, som man ofta gör, utarbeta ett koncept för ett helt kollektiv. En fungerande lärmiljö handlar både om den fysiska miljön och människors attityder till lärande. Baumgarten tar upp att när utbildningssystemet ska samverka med arbetslivet försvåras detta av att det råder en obalans mellan systemen som beror på den ojämlika relationen. Utbildningssystemet har ett överläge genom bl. a. de teoretiska kunskaperna och genom nationella styrdokument. Baumgarten drar slutsatsen att utbildningssystemet behöver bli mer flexibelt och tillgängligt och utveckla både en variation av pedagogiska modeller och en interaktiv lärarroll. Slutsatser i punktform (utifrån Maud Baumgartens forskning) Baumgartens forskning visar att det är viktigt att utbildningen: är flexibel ger möjlighet till individuella anpassningar. Och att: de som utbildar strävar efter en så jämlik relation som möjligt mellan den som lär ut och den som ska lära. 29

32 30

33 Socialstyrelsen har fått i uppdrag att arbeta fram ett utbildningsmaterial Enligt ett regeringsbeslut den 12 januari 2012 har Socialstyrelsen fått i uppdrag att arbeta fram ett material som kan användas för grundutbildning av jour- och familjehem för barn och unga. En redovisning av arbetet lämnades till regeringen sommaren Uppdraget utgör en del av Socialstyrelsens arbete med att utforma ett program för en trygg och säker vård för placerade barn. Uppdraget hör också samman med Socialstyrelsens arbete med att utforma ett stödmaterial för utredning och bedömning av familjehem. Socialstyrelsens arbete med att ta fram en grundutbildning sker i samverkan med Sveriges Kommuner och Landsting, Barnombudsmannen och yrkesverksamma. Enligt projektplanen (PM 2012) ska några av landets kommuner pröva utbildningsmaterialet under hösten År 2013 ska utbildningsmaterialet spridas i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting och implementeras i kommunerna inom ramen för den överenskommelse som finns mellan regeringen och SKL om stöd för en evidensbaserad praktik. Under hösten 2011 påbörjade Socialstyrelsen arbetet genom en inventering av kunskaper och erfarenheter av utbildning för jour- och familjehem. Syftet är likvärdighet och en trygg och säker vård Syftet med att på nationell nivå arbeta fram ett utbildningsmaterial är att skapa förutsättningar för en likvärdighet mellan kommunerna och att bidra till att kommunerna ger barn och unga i familjehem en trygg och säker vård. Utbildningen ska bygga på bästa tillgängliga kunskap Utbildningsmaterialet ska bygga på flera kunskapskällor varav forskningen är en. Andra kunskapskällor är professionens, familjehemmens och de placerade barnens kunskaper och erfarenheter. Socialstyrelsen tillägger dock att det inte finns någon forskning om familjehemsutbildning som tydligt visar vad en grundutbildning bör innehålla för att en trygg och säker vård ska kunna uppnås. Socialstyrelsen skriver att grundutbildningen ska bygga på bästa tillgängliga kunskap. Som bästa tillgängliga kunskap bedömer Socialstyrelsen forskning om risk- och skyddsfaktorer, barns behov, barns utveckling, föräldraskap och familjehemsvård tillsammans med erfarenheter från professionen, barn som har erfarenheter av placering och familjehems erfarenheter. Pride och BBIC Socialstyrelsens bedömning är att PRIDE 10 omfattar de områden som myndigheten identifierat som viktiga i en utbildning för familjehemmen. Socialstyrelsen menar att vissa tillägg och modifieringar behöver göras. BBIC 11 kommer också att utgöra en utgångspunkt för utformandet av utbildningsmaterialet. Socialstyrelsen om utbildningens innehåll och upplägg Socialstyrelsen har identifierat fyra kunskapsområden som viktiga att fokusera på i grundutbildningen: Allmänna kunskaper om familjehemsvård och uppdraget som familjehem (exempel på områden: vad är familjehemsvård, varför placeras barn, familjevårdens historia och vilken kompetens familjehemmen behöver). Kunskap om ramarna för uppdraget (exempel på områden: lagstiftning, barnkonventionen, socialtjänstens uppgift, BBIC, ansvarsfördelning och information om avtal och försäkringar). 10. PRIDE är ett utbildningsprogram som är till för att förbereda och utreda, utveckla och stödja familjehem.se ordförklaringar bilaga Begreppet BBIC, Barns behov i Centrum, förklaras i bilaga 1. 31

34 Att möta barns behov (exempel på områden: barns utveckling, risk- och skyddsfaktorer, anknytningsteori, hantera förluster och kriser, hantera beteendeproblem, barn från olika kulturer, barns behov i samband med att placeringen inleds respektive avslutas). Familjehemmens inre liv (områden: påverkan på den egna familjen, de biologiska barnens situation). Socialstyrelsen skriver i ett PM (2012), med hänvisning till professionella och forskning, att teoretiska kunskaper behöver kombineras med praktiska övningar och att det kan vara bra att bjuda in erfarna familjehemsföräldrar till utbildningen. Socialstyrelsen menar att åtta tillfällen à tre timmar kan vara lämpligt. Men skriver också att andra upplägg bör vara möjliga av praktiska skäl. Grundutbildningen är tänkt att ges innan eller i nära anslutning till att barn placeras. Uppdraget redovisades till regeringen sommaren Utbildningsmaterialet ska bestå dels av en lärobok för familjehem och dels av en handbok för utbildare. Materialet kan komma att redovisas som pdf-filer som kan laddas ned. Materialets slutliga layout och utformning görs efter testomgången hösten Socialstyrelsens plan för hösten 2012-mars 2013 September-november: Några regioner genomför pilotutbildningar. November-december: Utbildningsmaterialet revideras. Januari-mars 2013: Utbildningsmaterialet färdigställs. Regionala utbildare ges utbildning för sitt kommande uppdrag. Socialstyrelsen planerar att i samverkan med SKL medverka till genomförandet av en första utbildning av regionala utbildningsledare. Socialstyrelsen förutsätter att kommunerna fortsätter arbetet utan nationellt stöd och tar ansvar för andra viktiga delar Efter att Socialstyrelsen genomfört en första utbildning av familjehemsutbildare förutsätts kommunerna själva svara för utbildningen till familjehemsutbildare. Kommunerna förutsätts också ta ansvar för vidareutbildning och handledning till familjehemmen. Socialstyrelsen skriver: Erfarenhet från både forskning och praktik visar att fortsatt handledning och utbildning under pågående placering är en viktig framgångsfaktor. Västmanland har anmält intresse för att genomföra pilotutbildningar De ansvariga för familjehemsverksamheten i Västerås stad respektive i KAK har anmält intresse för att pröva det utbildningsmaterial som Socialstyrelsen utarbetat, genom att anordna pilotutbildningar. Sammanfattning i punktform Socialstyrelsen har fått regeringens uppdrag ( ) att arbeta fram ett material som kan användas för grundutbildning av jour- och familjehem för barn och unga. Arbetet sker i samverkan med Sveriges Kommuner och Landsting. Socialstyrelsen har lämnat en redovisning till regeringen sommaren Utbildningsmaterialet ska testas av några regioner hösten Det slutliga utbildningsmaterialet ska, enligt planerna, presenteras i pdf-filer i april Syftet med Socialstyrelsens uppdrag är att skapa förutsättningar för en likvärdighet mellan kommunerna. Syftet är också att bidra till att kommunerna ger en trygg och säker vård. 32

35 Socialstyrelsens utbildningsmaterial ska bygga på flera kunskapskällor: forskning professionens kunskaper och erfarenheter familjehemmens kunskaper och erfarenheter de placerade barnens kunskaper och erfarenheter. Socialstyrelsen bedömer att Pride och BBIC är goda utgångspunkter för arbetet. Socialstyrelsen har identifierat fyra kunskapsområden som viktiga: Allmänna kunskaper om familjehemsvård och uppdraget som familjehem. Kunskap om ramarna för uppdraget. Att möta barns behov. Familjehemmens inre liv. Socialstyrelsens syn på formerna för utbildning: Teoretiska kunskaper behöver kombineras med praktiska övningar. Åtta tillfällen à tre timmar bedöms som lämpligt (men praktiska skäl kan göra att ett annat upplägg behövs). Utbildningen ska ges innan eller i nära anslutning till att barn placeras. I Västmanland har Västerås stad och KAK anmält intresse för att testa materialet genom pilotutbildningar. 33

36 Synpunkter från Västmanland på utbildning till familjehem Arbetet med en gemensam familjehemsutbildning inleddes med att Västmanlands Kommuner och Landsting inbjöd IFO-chefer/avdelningschefer/enhetschefer för att diskutera en länsgemensam utbildning för de familjehem som anlitas av kommunerna i länet. Chefsgruppen beslutade att utse en arbetsgrupp bestående av handläggare som tillsammans med VKL skulle utforma ett förslag till en sådan utbildning. Västerås stad har sedan tidigare en utarbetad grundutbildning. Kommunerna Köping, Arboga, Kungsör (KAK) anordnar en utbildningsdag per år för familjehemmen och en cafékväll med utbildning per halvår. Fagersta har tidigare anordnat cafékvällar med utbildning. Även andra kommuner i länet har i perioder erbjudit utbildningsinsatser. De kommuner som inte erbjuder utbildningsinsatser erbjuder i stället information och stöd i varierande omfattning. Västerås stad har delat med sig, till arbetsgruppen, av de dokument de utarbetat och som innehåller en övergripande planering av utbildningsinsatser. För länsarbetsgruppen har det dock varit viktigt att förutsättningslöst diskutera vad en utbildning till familjehemmen ska innehålla. Utgångspunkten har varit var och ens erfarenheter av goda utbildningar och erfarenheter av vad familjehemmen önskar och uppskattar. Samtliga kommuner i länet har ställt sig positiva till det länsgemensamma arbetet. Vid en inventering av tidigare utbildningar för familjehem fann handläggaren i Sala att kommunen redan för ett par decennier sedan, genom ABF, erbjöd utbildningen: Familjen som behövs. Innehållet i utbildningen överensstämmer i viktiga delar med de delar som fortfarande anses behöva ingå Dessa delar är: lagstiftning (i första hand SoL, LVU och FB) socialtjänstens arbete med utsatta barn familjehemmens rättigheter och skyldigheter barns behov funktionsnedsättningar (med dåtida terminologi: handikappade barn ). De ovan nämnda delarna är fortfarande viktiga delar av en familjehemsutbildning. I dagens socialtjänst är det relevant och naturligt att lägga till delar, som: en kort orientering om barnkonventionen aktuell forskning om barn och ungdomar med svårigheter aktuell forskning om familjehemsplacerade barn behovet av att uppmärksamma barns fysiska hälsa behovet av att uppmärksamma barns tandhälsa behovet av att stödja barnen att få en fungerande skolgång vikten av att ge barnen hjälp med läxläsning BBIC det tredelade föräldraskapet. Västerås stads utbildning Den grundkurs som finns utarbetad av Västerås stad består av två delar. Den första delen består av två träffar och den andra delen av tre träffar. Utbildningen bygger på deltagarnas aktiva medverkan, som hjälpmedel används olika typer av övningar (garnnystan för att illustrera hur svårt det kan vara med ett stort antal relationer, pusselövning för att beskriva matchningsprocessen, en övning som innebär reflektion kring vilka sammanhang den egna familjen ingår i eller vilka sammanhang deltagarnas ursprungsfamiljer ingick i, o.s.v.) Utbildningen startar med en beskrivning av Västerås stads organisation 34

37 av socialtjänsten och definitioner av olika centrala begrepp såsom kontaktperson, kontaktfamilj och familjehem. Lagstiftning, matchning, fakta om antalet barn som placeras av Västerås stad, familjehemmens ersättningar och försäkringar, familjehemmens rättigheter och skyldigheter, rollen som uppdragstagare, vad det innebär att bli utredd, vilket stöd som ges familjehemmen, BBIC, utredning, vårdplan, genomförandeplan, samverkan och det tredelade föräldraskapet ingår också. Del 2 inleds med samtal om vad det innebär för ett barn att tvingas bryta upp från sitt sammanhang och hur socialtjänsten, föräldrarna och familjehemmet kan samverka så att det blir så bra som möjligt för barnet. Anknytningsmönster, utvecklingspsykologi och kristeori ingår också i del 2, liksom ett historiskt perspektiv på familjehemsvården och barn som kommer från olika kulturer samt livsboken 12 och litteraturtips. Filmvisning och en erfaren familjehemsförälder som berättar om sina erfarenheter är uppskattade inslag. I denna del tas också barnets umgänge med biologiska släktingar upp och vad som avgör om barnen flyttar hem. Avdelningschefens D-uppsats och andra arbeten hon har gjort inom ramen för sin magisterutbildning i socialt arbete används, bl.a. en forskningsöversikt som behandlar familjehemsplacerade barns umgänge med sina biologiska föräldrar. Arbetsgruppen menar att det är viktigt att de som utbildar: - har sådana erfarenheter att de verkligen vet vad de talar om - är engagerade - är intressanta och roliga att lyssna på - kan åskådliggöra genom praktiska exempel - kan ge en helhetsbild - inspirerar deltagarna att tänka på nya sätt. Begripligt innehåll Den chefsgrupp och handläggargrupp som har arbetat med frågan i Västmanland poängterar också vikten av att den utbildning som ges inte blir alltför teoretisk. Det ska vara möjligt att koppla samman utbildningens innehåll med vardagen som familjehemsförälder. Viktigt att få möjlighet till ett aktivt deltagande Det är också viktigt att deltagarna ges möjlighet till ett aktivt deltagande, genom att exempelvis: - delta i rollspel - få möjlighet att göra egna reflektioner - få följa och diskutera utsatta (tänkta) ungdomars situation genom fallbeskrivningar. Tid att umgås och knyta kontakter Utbildningstillfällena får inte innebära korvstoppning utan behöver ge tid för: - fika - umgänge - att knyta nya kontakter. 12. Med hjälp av livsboken: Berättelsen om mitt liv för barn dokumenteras barnets historia. Min story är en livsbok för äldre fosterbarn. 35

38 Viktiga frågor som vi tycker det skulle vara bra om Socialstyrelsen kunde belysa Chefsgruppen och handläggargruppen i Västmanland har kort berört följande frågor: Hur utlandsfödda familjehem med olika etnisk bakgrund utan tillräckliga kunskaper i svenska språket ska kunna ta del av utbildningsinsatser. Fördelar respektive nackdelar med familjehemsutbildning som genomförs genom en serie utbildningskvällar kontra utbildning i form av internat. Vi tycker att det vore bra om Socialstyrelsen belyste frågorna i sitt utbildningsmaterial. Handläggares konkreta erfarenheter av sådant som fungerat bra De kommuner som har erfarenhet av att visa filmen Den lyckliga familjen har goda erfarenheter av detta. Filmen uppskattas, väcker tankar och leder till diskussion. I Västerås har en erfaren familjehemspappa berättat om sina erfarenheter, vilket har varit uppskattat av deltagarna. I KAK har man erfarenheter av att familjehemmen gärna lyssnar på vuxna som själva har erfarenhet av att ha varit placerade som ungdomar. Pipping nämns som exempel på en uppskattad föreläsare. Västerås stad har en särskild hemsida för de familjehem staden har som uppdragstagare och har goda erfarenheter av detta. Sammanfattning i punktform I Västmanland inledde en chefsgrupp och en handläggargrupp ett arbete för att utforma en länsgemensam utbildning till familjehemmen. Västerås stad har sedan tidigare en genomarbetad grundutbildning för familjehem eller blivande familjehem. KAK anordnar utbildning i form av en utbildningsdag per år och en cafékväll med utbildning per halvår. Vid en inventering av tidigare familjehemsutbildningar fann en familjehemshandläggare i Sala att kommunen redan för ett par decennier sedan erbjöd en utbildning som innehöll aktuell lagstiftning, familjehemmens rättigheter och skyldigheter, barns behov och fakta om funktionsnedsättningar. Idag är det relevant och naturligt att lägga till aktuell forskning om barn och ungdomar med svårigheter, aktuell forskning om familjehemsplaceringar och familjehemsplacerade barn, behovet av att uppmärksamma barnens fysiska hälsa inklusive tandhälsa, behovet av att stödja barnen att få en fungerande skolgång, vikten av att ge barnen stöd i sin skolgång, kunskaper om BBIC och om begreppet det tredelade föräldraskapet. Chefsgruppen och handläggargruppen framhåller att utbildningen behöver: vara begriplig och inte alltför teoretisk ge möjlighet att koppla utbildningens innehåll till vardagen med det placerade barnet ge möjlighet till ett aktivt deltagande från deltagarnas sida ge utrymme för umgänge med andra familjehem och att knyta nya kontakter genom fikapauser och tillfälle till reflektion och diskussion öppna för samtal om svåra saker är en viktig del av utbildningen utbildning och handledning behöver hänga samman visa film, engagera föreläsare som har egna erfarenheter som f d placerat barn eller som familjehem. De som utbildar behöver: kunna ge en helhetsbild fånga deltagarnas intresse 36

39 inspirera deltagarna att tänka nytt. Att erbjuda familjehemmen en egen hemsida kan vara en god idé. Synpunkterna utvecklas ytterligare i slutet av rapporten under rubriken: Vad behöver en utbildning till familjehemmen innehålla - sammanfattande slutsatser och diskussion. 37

40 Brukarperspektivet vad är viktigt för barnen och ungdomarna Några synpunkter från dem själva förmedlade av professionella i Västmanland När barnen och ungdomarna själva beskriver vad de vill och önskar så handlar detta om att på allvar bli lyssnade på, att bli förstådda och att få möjlighet att uppleva en tillhörighet. Forskningscirkeln har intervjuat barn och unga Inom ramen för den forskningscirkel, som pågår i Västmanland, och som syftar till att utveckla barn och ungdomars medverkan i den sociala barn- och ungdomsvården har de deltagande socialsekreterarna genomfört intervjuer med barn eller ungdomar om deras kontakt med socialtjänsten. Att ha en egen kontakt är viktigt Intervjuerna visar vikten av att placerade ungdomar har en egen socialsekreterare som de kan vända sig till. En intervjuad flicka poängterar att det är viktigt att etablera kontakten innan det blir jobbigt. Att träffas innan det blir för jobbigt gör det möjligt att grundlägga det förtroende som behöver finnas i svåra situationer. Hon säger också att det är viktigt att man träffas utan familjehemmet när det behövs. Hon tillägger att det inte är så många av de andra placeringarna i hennes familjehem som har egna handläggare vilket hon tycker är synd. Flickan tycker också att det är bra att de (hon och socialsekreteraren) bestämmer tillsammans vad de ska säga till och prata med familjehemmet om. Flera av länets kommuner har särskilda barnuppföljare (i vissa kommuner kallade barnföljare) som särskilt ska värna de placerade barnen och ungdomarnas intressen. Flera kommuner har infört eller är på väg att införa en informationskasse med gosedjur eller dagbok, informationsmaterial och kontaktuppgifter till socialtjänsten. Informationsväskan ges till barnen och ungdomarna i samband med placering. SMS och mejl - bra sätt att kommunicera I forskningscirkeln har framkommit att de barnuppföljare som finns i flera av kommunerna ofta öppnar för en (för socialtjänsten) otraditionell kontakt genom SMS och mejl. Barnuppföljarna har erfarenhet av att detta kan medföra att ungdomarna oftare tar kontakt och också upplever sig mindre störda då socialtjänsten kontaktar dem. De upplever sig exempelvis inte tvingade att prata vid tillfällen det inte passar dem. Viktigt att socialsekreterarna har förmågan att på allvar lyssna och förstå I intervjuerna ges flera exempel på hur viktigt det är att socialsekreterarna på allvar kan lyssna och förstå. En intervjuad flicka tar upp att hon inte har blivit lyssnad på i samband med sin placering. Hon tyckte det var jättetufft att bli placerad och hade velat att hennes mamma skulle få mer hjälp så att hon kunde ha haft henne kvar hos sig. Den intervjuade flickan berättar att hon hade en massa förslag om hur det skulle kunna ha gjorts, men det lyssnade inte soc på. Ibland tar det lång tid inom socialtjänsten. Den långa väntan på att få hjälp kan innebära upplevelser av att inte bli tagen på allvar och lyssnad på. En cirkeldeltagare intervjuade en flicka som berättade att hon talat om för socialtjänsten att hon inte kunde bo kvar hemma utan önskade bli placerad. Hon upplevde att hon inte fick någon respons på det hon sa. Det tog flera månader av väntan innan hon blev placerad, vilket för henne blev en bekräftelse på att hon inte blev lyssnad på och tagen på allvar. När samma flicka senare i livet (i övre tonåren) tog kontakt med socialtjänsten i den kommun familjen då flyttat till upplever hon att hon blev lyssnad på och tagen på allvar. När hon berättade att hon inte kunde bo kvar hemma fick hon snabbt hjälp att flytta hemifrån. Den intervjuade flickan säger att förutom att hon snabbt fick hjälp var det viktigt att socialsekreteraren inte behandlade henne som ett litet barn och att socialsekreteraren frågade henne hur hon ville ha det. Hon har också positiva erfarenheter 38

41 av det nätverksmöte som hölls. Alla fick säga sitt och nätverksmötet gjorde att hon inte behövde upprepa sin historia flera gånger. En intervjuad pojke framhåller att det är viktigt att barn/ungdomar får komma till tals. Att man tar sig tid. Viktigt att socialsekreteraren ger familjemedlemmarna stöd att komma fram till en lösning En cirkeldeltagare berättar att den flicka hon intervjuade framhöll hur viktigt det var att socialsekreteraren inte ensidigt tog parti för henne eller mamman i deras konflikt om var hon skulle bo. De hade båda förslag som inte kunde accepteras av den andra. Om socialsekreteraren hade tagit parti för en av dem hade konflikten kunnat förvärras. Med socialsekreterarens stöd kunde de i stället komma fram till en lösning på var flickan skulle bo som båda upplevde som bra. När socialsekreteraren på allvar lyssnar kan hon lära sig något nytt En socialsekreterare beskriver hur den intervju hon gjorde fick henne att ifrågasätta sina tidigare föreställningar och planer. Hon berättar hur hon fylld av goda ambitioner hade talat med en nioåring om att starta en grupp för honom och andra familjehemsplacerade barn. När pojken svarade: Jag vill vara som alla andra, normal liksom, fick hon sig en tankeställare. Socialtjänsten behöver lämna viktiga besked som utlovats En intervjuad ungdom poängterar att en viktig uppgift för socialtjänsten är att hålla en uppdaterad och att det värsta är att vänta. Den intervjuade berättar att han tvingats vänta två veckor på ett viktigt besked trots att han blivit förespeglad att beskedet skulle ges efter en vecka. Rakt på sak men inte för allvarlig En flicka understryker att det är bra att (som socialsekreterare) vara rakt på sak, men det får inte bli för allvarligt. Hennes handläggare var både rakt på sak och lindade in saker lite grand vilket var bra. Det blir en isbrytning då och det blir lättare att prata. Om tillhörighetens betydelse I Gunvor Anderssons forskning och i studien om f d tvångsomhändertagna ungdomar (Som ett litet lamm bland hungriga vargar ) framkommer vikten av att ges möjligheten att få uppleva tillhörighet. Lena Hedin visar i sin avhandling vad som symboliserar tillhörigheten för ungdomarna. I studien om f d tvångsomhändertagna ungdomar (Som ett litet lamm ) beskriver flera av ungdomarna hur de saknade en tillhörighet i familjehemmet. Ett par av dem berättar hur detta ständigt markerades för dem. De var totalt utelämnade och maktlösa. Det krävdes av dem att de anpassade sig till en orimlig situation. En av dem (flicka) protesterade genom att rymma. Den andres (pojke) maktlöshet fick till följd att han funderade på om det var någon mening med att leva. Flickan berättar att fosterbarnen inte tilläts vara på övervåningen. Den var låst för dem. Fostermamman som rökte inomhus, tillät inte de placerade barnen att göra detsamma. De fick i stället röka i pannrummet. Samma flicka berättar hur hon fick vara hästskötare till familjens biologiska dotter, medan dottern tävlingsred. Hon hade en stark önskan om att också få tävlingsrida. Flera vuxna uppmärksammade hennes önskan och talade med fosterpappan utan att få gehör. Den intervjuade pojken berättar att fosterbarnen inte tilläts gå in i köket, ville de ha något från kylskåpet fick de säga till. De fick inte använda duschen inomhus utan fick, året runt, gå 30 meter utomhus för att komma till den dusch de tilläts använda. Om de placerade ungdomarna inte hade varit snälla fick de duscha i kallvatten. Lena Hedin skriver i sin avhandling att känna sig hemma för många symboliserades av att de fick ta mat ur kylskåpet själva eller av att de fick följa med på utflykter och semestrar som en i familjen 39

42 Den intervjuade flickan har så negativa erfarenheter att hon är helt emot familjehem. (Institution anser hon vara bättre genom att den fungerar mer rättvist). Den intervjuade pojken säger att man kan ju inte påstå att hans placering var en familjeplacering. Bara ett familjehem beskrivs av den som bodde där som ett hem där han ingick i familjen. Det var den intervjuades sjunde och sista placering. Han säger: Jag var doms egen. Av hans berättelse framgår att familjehemsföräldrarna inte ger upp och avvisar honom när han vid två tillfällen under samma vecka återfaller i brott. Han skämdes så mycket att han inte kunde tänka sig att återvända till familjehemmet. Familjehemsmamman som var fast besluten att inte ge upp, sa till polisen som gripit pojken att han (mot reglerna) måste hålla kvar pojken tills hon och familjehemspappan hunnit tala med honom. Pojken dömdes sedan till skyddstillsyn och att betala kr (vilket han gjorde genom avbetalning). Familjehemsföräldrarnas handlande gjorde det möjligt för pojken att bo kvar. I samma studie intervjuas pojkens familjehemsmamma. Både hon och hennes man hade talat med varandra om att när de skulle ta emot den pojke som placerades hos dem så skulle han bli en i familjen. De hade båda uppmärksammat att det i andra familjer förekom att fosterbarnen inte räknades som en del av familjen. Familjehemsmamman tillägger att det lätt kan bli så att fosterföräldrar får utlopp för sina egna aggressioner i umgänget med sina fosterbarn. Hon konstaterar att det verkligen inte är bra när det blir så. Av hennes beskrivning framgår att familjehemmet mötte den placerade pojken utan förutfattade meningar. Till dem kom en pojke som behövde deras omsorger och som också visade att han brydde sig om de yngre barnen i familjen. Han fick genast en annan identitet än gravt kriminell. Han blev omtyckt av både fostersyskonen, fosterföräldrarna och fostermammans släktingar. Pojken erbjöds redan från sin andra dag arbete på samma arbetsplats som sin familjehemspappa. De dagliga matlådorna och jul- och födelsedagsfirandet spelade en viktig roll, märkte familjehemsmamman. Familjehemmet fortsatte sitt engagemang som kontaktpersoner efter avslutad placering. Därefter har familjehemmet och den f d placerade pojken fortsatt att spela en viktig roll i varandras liv på helt frivillig basis (utan ersättning). Under placeringen hade pojken fortsatt kontakt med den biologiska förälder som var i livet. Den f. d. pojken bor fortfarande kvar på samma ort som familjehemmet. Gunvor Andersson tar också upp att tillhörigheten är av grundläggande betydelse. Hon skriver att den kan skapas på flera olika sätt, genom en god relation till en kärleksfull förälder i den biologiska familjen, en god relation till familjehemsföräldrarna eller förståelse och stöd av en kamrat och kamratens familj. Andra faktorer som har en positiv påverkan är hjälp att klara skolan, hitta en partner och bli välkomnad och accepterad av en ny familj, att få fortsatt stöd när samhällsvården upphör vid 18 års ålder och att få professionell hjälp för att kunna bearbeta och försonas med det förflutna. Sammanfattning i punktform Deltagarna i den forskningscirkel som pågår i Västmanland (och i ytterligare 6 svenska regioner) har intervjuat barn och unga. Intervjuerna visar: Vikten av att placerade ungdomar har en egen socialsekreterare som de kan vända sig till. SMS och mejl kan vara bra sätt för meddelanden mellan socialsekreterare och ungdomar. Det är viktigt att socialsekreterarna har förmågan att på allvar lyssna och förstå. Det är viktigt att socialsekreterarna tar sig tid att lyssna på barn och ungdomar. Det är viktigt att socialsekreteraren ger familjemedlemmarna stöd att komma fram till en lösning som upplevs bra för alla. När socialsekreteraren på allvar lyssnar kan hon få tillfälle att lära sig något nytt. Socialtjänsten behöver lämna viktiga besked som utlovat. Det är bra om socialsekreteraren är rakt på sak men inte för allvarlig. 40

43 Intervjustudier med vuxna som har varit placerade som barn eller unga visar att: Det har den allra största betydelse att få uppleva tillhörighet. Många barn och unga har inte fått uppleva sig som tillhörig i sitt familjehem. Att uppleva tillhörighet kan exempelvis handla om att få ta mat ur kylskåpet på eget initiativ och att åka med familjen på utflykter och semester. 41

44 42

45 Vad behöver familjehemmen? - Sammanfattande slutsatser och diskussion om familjehemsutbildning. I utbildningen behöver ingå olika faktadelar I utbildningen behöver ingå olika faktadelar. Utifrån erfarenheter och kunskaper från yrkesverksamma i länet har nedanstående delar föreslagits ingå i en grundläggande utbildning till familjehemmen. Dessa har nämnts tidigare i rapporten: lagstiftning (i första hand SoL, LVU och FB) en kort orientering om barnkonventionen socialtjänstens arbete med utsatta barn familjehemmens rättigheter och skyldigheter kunskaper om funktionsnedsättningar (en kort orientering) aktuell forskning om barn och ungdomar med svårigheter aktuell forskning om familjehemsplacerade barn behovet av att uppmärksamma barns fysiska hälsa behovet av att uppmärksamma barns tandhälsa behovet av att stödja barnen att få en fungerande skolgång vikten av att ge barnen hjälp med läxläsning barns behov och BBIC BBIC och det tredelade föräldraskapet. Utbildningens form Att utbildningens form främjar lärandet är viktigt. nedan har nämnts tidigare i rapporten. Utbildningen behöver: vara begriplig och inte alltför teoretisk ge möjlighet att koppla utbildningens innehåll till vardagen med det placerade barnet ge möjlighet till ett aktivt deltagande från deltagarnas sida ge utrymme för umgänge med andra familjehem och att knyta nya kontakter genom tillfälle till reflektion och diskussion innehålla fikapauser de kan ge möjlighet att knyta nya kontakter och möjlighet till informella kontakter mellan deltagarna öppna för samtal om svåra saker utbildning och handledning behöver hänga samman innehålla filmvisning och engagera föreläsare som har egna erfarenheter som f.d. placerat barn och/eller som familjehem. Utbildarna De som utbildar behöver: kunna ge en helhetsbild fånga deltagarnas intresse inspirera deltagarna att tänka nytt. Att erbjuda familjehemmen en egen hemsida kan vara en god idé. Där kan också utbildningen beskrivas och utbildningsmaterialet läggas ut. 43

46 44

47 Tillägg och förtydliganden Här nedan följer några förtydliganden och tillägg i frågor som har stor betydelse för en utbildning till familjehem. Vikten av kontakt med den biologiska familjen För de allra flesta barn är kontakten med de biologiska föräldrarna av stor vikt. Kunskap om detta, baserad på forskning, behöver ges under utbildningen. Det är dock viktigt att utbildningen inte förenklar komplicerade sammanhang. Familjehemsföräldrarna behöver vara lyhörda för hur just det barn som är placerat hos dem upplever umgänget så att de utifrån detta kan stödja barnet och hjälpa till att få till stånd den lösning som passar bäst för just det barnet. Att familjehemsföräldrarna är lyhörda och flexibla är viktigt. Det tredelade föräldraskapet kan vara svårt Att det tredelade föräldraskapet kan innebära svårigheter (se tidigare i rapporten under rubriken: Det tredelade föräldraskapet) för familjehemmen framkommer bl. a. när Johansson, med hänvisning till Höjer (2001), tar upp att en svårighet som familjehemmen upplever är att de har ett stort ansvar för de placerade barnen, samtidigt som de har begränsad rätt att fatta beslut. Många familjehem uppfattar detta som den största svårigheten förknippad med att vara familjehemsförälder eftersom detta leder till känslor av maktlöshet. Det förekommer att familjehem uppfattar att socialtjänsten sätter de biologiska föräldrarnas behov framför barnets och att socialtjänsten använder barnet som motivation i behandlingsarbetet med föräldrarna. Familjehemsföräldrarna behöver få tillfälle att tala öppet om hur de uppfattar det tredelade föräldraskapet och svårigheter förknippade med detta. De behöver få tillfälle att föra fram frågor och kritik till socialtjänsten. Detta gör det också möjligt för socialtjänsten att lära nytt och att utvecklas. Vikten av att uppmärksamma barns fysiska hälsa och skolgång Forskning visar att barns fysiska hälsa och skolgång är områden som är mycket betydelsefulla och samtidigt försummade när det gäller familjehemsplacerade barn. Projekt som SkolFam och Paired reading (se tidigare i texten) försöker råda bot på detta. Det är viktigt att ta tillvara den forskning som finns och de erfarenheter som görs inom de olika projekten. Vilket stöd ger socialtjänsten Vilket stöd socialtjänsten kan ge behöver ingå i utbildningen. Familjehemmen behöver få veta dels vad lagstiftningen säger om deras rätt till stöd och dels vilket stöd som konkret erbjuds av den specifika kommunen. Detta kan ingå i det avsnitt som Socialstyrelsen kallar: Familjehemmets rättigheter. Hur det är att vara familjehem Vad innebär det för familjehemsföräldrarna, för de biologiska barnen, för relationerna mellan makarna, för relationen mellan föräldrar och barn, för de placerade barnen, när en familj blir familjehem. Det är viktigt för familjehemmen att få tillfälle att diskutera och reflektera kring detta inom ramen för en utbildning. Detta antar vi att Socialstyrelsen kommer att belysa i avsnittet: Familjehemmets inre liv. Definitioner av begrepp I Västerås stad inleds utbildningen för familjehemmen med definitioner av centrala begrepp. Det är viktigt att alla som deltar i familjehemsutbildningen inledningsvis får kunskap om vad begrepp som socialtjänst, kontaktperson, kontaktfamilj och familjehem står för. En gemensam begreppsapparat underlättar kommunikationen mellan deltagarna och mellan utbildarna och deltagarna. 45

48 Överensstämmer i stora delar De erfarenheter och kunskaper som finns bland yrkesverksamma i Västmanland verkar i stora delar överensstämma med det som Socialstyrelsen nämner i PM Innehållet i PM:et är relativt kortfattat. Diskussionen i Västmanland hann inte fördjupas innan den avslutades med hänvisning till regeringens uppdrag till Socialstyrelsen om att utarbeta ett utbildningsmaterial varför det inte går att dra några säkra slutsatser om likheter och skillnader. Det finns dock sådant som Socialstyrelsen nämner helt kort där det finns ytterligare synpunkter från Västmanland. Det finns också vissa frågor som inte belysts i Socialstyrelsens PM som, utifrån kunskaper och erfarenheter i Västmanland, kan finnas anledning att lyfta fram. Ytterligare några tillägg från Västmanland Familjehem ska inte sträva efter att vara perfekta En utgångspunkt för utbildningen till familjehemmen behöver vara att familjehem inte kan vara eller ska sträva efter att vara perfekta. I det länsgemensamma arbetet har deltagarna i diskussionen ibland återkommit till att det är viktigt att inte ställa orimligt höga krav på familjehemmet. Hela idén med familjehem är ju att barnet ska få komma till en vanlig familj. Det är inte bra om familjehemmet strävar efter att vara perfekt. Det innebär risker för att familjen försöker upprätthålla en fasad och därmed också indirekt eller direkt kräver detta av barnet. I stället är det viktigt att de vuxna i familjehemmet vill utvecklas och att de kan erkänna egna tillkortakommanden och är beredda att be om hjälp och stöd. På så sätt ges också de placerade barnen gynnsamma förutsättningar för utveckling. Teorier En grundläggande kortfattad allmän orientering om vilka teorier som är aktuella i människovårdande yrken (se t ex Payne; kognitiva-beteendeinriktade teorier, psykodynamisk teori, humanistisk psykologi, systemteori, (utvecklingsekologisk teori)) kan vara bra att ha med i en familjehemsutbildning. Liksom en orientering om begreppet evidensbaserad praktik. Sammantaget skulle detta ge en övergripande bild av det sociala arbetet och tydliggöra det sammanhang som familjehemmen verkar i. Familjehemmen behöver också få kunskap om anknytningsteori och anknytningsmönster. Barn och ungdomar behöver få möjlighet till en trygg situation och att knyta an till betydelsefulla vuxna. Västerås stad tar upp anknytningsmönster i sin utbildning och det är inte ovanligt att institutioner ser anknytningsteori som en del av sin teoretiska bas. (Socialstyrelsen nämner anknytningens betydelse som en del i avsnittet: Att möta barns behov i PM ) Det är viktigt att få tillfälle att problematisera och diskutera teoriernas innehåll och koppla samman dem med vardagens erfarenheter. Aktuell forskning och debatt Att få del av aktuell forskning och debatt inom familjehemsvården är viktigt i en familjehemsutbildning. Vanvårdsutredningen och upprättelseutredningen har fått stor betydelse för den aktuella debatten och för olika nationella insatser inom området. De är därför viktiga att känna till. Gunvor Anderssons forskning liksom Bo Vinnerljungs och Ingrid Höjers har fått stor betydelse för yrkesverksamma inom området. Lena Hedins forskning kompletterar de tidigare nämndas forskning genom att ge exempel på hur tillhörighet kan skapas. De nämnda forskarnas forskning är relativt lättillgänglig. En bra och (till målgruppen) anpassad presentation behövs dock för att öka tillgängligheten ytterligare. I samband med presentationen är det viktigt att ge familjehemmen möjlighet att koppla forskningen till de egna vardagserfarenheterna och att också få tillfälle att problematisera och diskutera. Detta skapar förutsättningar för lärande, men behövs också för att komplicerade sammanhang inte ska förenklas. Att skapa tillhörighet exempelvis är inget man kan göra på ett mekaniskt eller tekniskt sätt. Sådana försök riskerar att i stället leda till motsatsen. Basen för att uppleva tillhörighet är att bli sedd och förstådd. 46

49 Utbildningen behöver präglas av en öppen atmosfär Utbildningen behöver öppna för samtal om sådant som är svårt och viktigt när man är familjehemsförälder. Det är viktigt med dialog mellan deltagarna och mellan utbildarna och deltagarna. Maud Baumgartens forskning visar att det är viktigt att utbildningar är flexibla och ger möjlighet till individuella anpassningar. Det är också viktigt att de som utbildar strävar efter en så jämlik relation som möjligt mellan sig själva och dem som ska lära. I det här fallet innebär det exempelvis att de som håller i utbildningen behöver kunna ta emot ifrågasättanden och kritik av socialtjänsten. Öppna för samtal är en viktig del av utbildning Det ställs höga krav på den som ska hålla i en utbildning. Egen kompetens är viktig liksom förmågan att lära ut. Det är också viktigt att de som leder utbildningen har förmågan att öppna för samtal om svåra saker. Det är av grundläggande betydelse att barnen och ungdomarna i familjehem får möjlighet att känna tillhörighet i familjehemmet. De behöver samtidigt (i de allra flesta fall) en kontakt med sin biologiska familj. Alla barn behöver bli omtyckta och älskade. En utbildning kan inte lära ut hur man tycker om eller älskar, men den kan öppna för samtal om hur viktigt och svårt detta kan vara och om vad som kan ligga i vägen för att man ska kunna tycka om eller älska. Ett sådant samtal kan ge tillfälle till reflektion om den egna personens och de egna förhållningssättens betydelse. Detta skulle sedan kunna följas upp i den handledning som ges familjehemmen för relationen till barnet. Behovet av tillhörighet Gunvor Anderssons forskning och Susanne Holmstens studie: Som ett litet lamm bland hungriga vargar, visar vikten av att barn och ungdomar ges möjlighet att uppleva tillhörighet. Lena Hedins forskning visar att tillhörigheten i familjehemmet för de placerade ungdomarna ofta symboliserades av att kunna ta mat ur kylskåpet och att tillsammans med familjehemmet åka på utflykter och semester. Det är rimligt att anta att detta är viktiga men inte tillräckliga delar av tillhörigheten. Det är rimligt att anta att grunden för tillhörighet är att barnen och ungdomarna kan bli sedda, förstådda och omtyckta av familjehemsföräldrarna. Den pojke som (i studien: Ett litet lamm ) uttryckte sin tillhörighet, genom att säga: Jag var som doms egen, hade en mer gynnsam situation än många andra placerade barn. Trots att han kom till familjehemmet i övre tonåren, är relationen fortfarande viktig flera år efter att placeringen upphört och pojken bildat egen familj. Den f d placerade pojken bor fortfarande mer än ett par decennier efter att placeringen upphört kvar på samma lilla ort som familjehemmet. Familjehemmet har aldrig tagit emot fler barn för placering. Ett familjehem som har tagit emot en stor mängd barn har naturligtvis inte samma möjligheter att fortsätta spela en viktig roll för de f d placerade barnen. Familjehemsvård kan sägas befinna sig i spänningsfältet mellan professionell behandling och vanlig familj. Det ställs allt högre krav på familjehemmen. De ska kunna ta emot barn eller ungdomar med en svår och sammansatt problematik. De förväntas ibland arbeta med barnet enligt bestämda modeller eller metoder. De förväntas ha en god kontakt med den biologiska familjen. De förväntas också vara positivt inställda till socialtjänsten. Samtidigt ska familjen vara en vanlig familj. Utbildningens relation till handledning Det är viktigt att handledning och utbildning blir delar av samma helhet. Därför kan det också finnas behov av utbildning för handledare till familjehemmen eller åtminstone att handledare informeras om innehållet i familjehemmens utbildning. Allt ska inte planeras i förväg flexibiliteten viktig Det är viktigt att i utbildningen kunna fånga upp synpunkter, anpassa innehållet efter deltagarna och vid behov lägga till extra utbildningstillfällen. Det ska vara meningsfullt och roligt att komma till utbildningstillfällena. 47

50 Vem ska utbilda Vem som ska utbilda kan behöva diskuteras. Är det exempelvis möjligt att samtala om hur svårt det kan vara för placerade barn och unga att erfara att familjehemmet begär extra ersättningar för olika saker samtidigt som man kanske är den handläggare som ska besluta om ersättningarna. Vilka svårigheter innebär det om man är den som har makten att anställa och avsluta uppdrag och samtidigt leder en utbildning där man ska vara den som öppnar för samtal. Form för utbildningen Utbildningens form kan behöva diskuteras ytterligare i Västmanland. En serie träffar ger de bästa möjligheterna för deltagarna att lära känna varandra och underlättar en läroprocess. En serie träffar kan dock vara svårt av praktiska skäl. Särskilt om familjehemmen är spridda över ett stort geografiskt område. 48

51 Fortsatt arbete med familjehemsfrågor i Västmanland I det fortsatta arbetet med familjehemsfrågor i Västmanland är det intressant för samtliga kommuner att ta del av erfarenheterna från de kommuner som genomför pilotutbildningar med Socialstyrelsens material. Det är också viktigt att ta del av Västerås stads erfarenheter av Paired reading och Att lära av Fosterbarn, Forskningscirkelns arbete med att utveckla barn och ungdomars medverkan kommer att fortsätta under hösten 2012 och våren De fem deltagande kommunerna kommer att pröva en modell för barnens egen utredning utarbetad i Hallstahammar. Två kommuner kommer att pröva en modell som syftar till att utveckla informationen till ungdomar inom ramen för en mottagningsfunktion, en av kommunerna kommer att genomföra en forskningscirkel på den egna arbetsplatsen. Kunskaperna och erfarenheterna från projektet kommer att spridas också till de kommuner i Västmanland som inte deltar. Den regionala utvecklingsledaren kommer att inbjuda till möten om hur familjehemsutbildningar, utifrån Socialstyrelsens material bäst kan organiseras i Västmanlands län. VKL:s utvecklare inom IFO-området kommer att inbjuda till möte för att diskutera om det finns behov av ett länsgemensamt arbete kring handledning till familjehemmen. Om det finns ett sådant behov kommer också behovet av att integrera utbildning och handledning och hur detta i så fall bäst kan ske, att diskuteras. VKL:s utvecklare inom IFO-området har i uppdrag att kort informera Vård- och omsorgsberedningen, socialchefer och IFO-ansvariga om denna rapport som ett underlag för en diskussion om vilken länsfråga som är bäst lämpad att gripa sig an härnäst. Frågor som nämnts tidigare i länet är exempelvis gemensam rekrytering och samverkan kring förstärkt familjehemsvård. 49

52 50

53 Bilaga 1 Ordförklaringar ABF ABF, Arbetarnas Bildningsförbund, är Sveriges största och äldsta studieförbund. ABF finns i alla landets kommuner och erbjuder studiecirklar (kurser), föreläsningar, seminarier. (Hämtat från: www. abf.se/ augusti 2012) BBIC Många kommuner använder idag BBIC-triangeln (BBIC = barns behov i centrum) som underlag för barnavårdsutredningar. Triangeln är hämtad från Storbritannien där den används i arbetet med familjehemsplaceringar. I Sverige har Socialstyrelsen aktivt verkat för att triangeln ska användas i barnavårdsutredningar. Modellen fokuserar på barnens behov och bedömning av föräldrarnas förmåga att tillgodose barnens behov. Hämtad från utvärderingen: Varför springa in i dörren när det går att öppna den (Susanne Holmsten, Västmanlands Kommuner och Landsting 2010) HVB HVB-hem, hem för vård eller boende, är behandlingshem som tar emot enskilda för vård eller behandling i förening med boende. Verksamheten bedrivs yrkesmässigt. HVB-hem drivs av privata vårdgivare, kommuner eller landsting. En privat vårdgivare, det vill säga ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ, måste ha tillstånd av Socialstyrelsen för att bedriva verksamheten. I Sverige finns över 400 HVB-hem. De barn och ungdomar som bor där vårdas antingen frivilligt med stöd av socialtjänstlagen (SoL) eller har blivit tvångsomhändertagna med stöd av lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Skälet till placeringen kan bland annat vara att de har farit illa i sin hemmiljö, eller att de har problem med aggressivitet, kriminalitet eller droger. Det finns också HVB-hem som tar emot vuxna med missbruksproblem för frivillig vård med stöd av socialtjänstlagen. Det är Socialstyrelsen som ansvarar för tillsynen av HVB-hem. (Hämtat från Statens institutionsstyrelse: augusti 2012.) 51