Fred och Frihet Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet Nummer 4, 2011

Transkript

1 Fred och Frihet Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet Nummer 4, 2011 Dödsorsak Kvinna Erfarenheter från Costa Rica Nationell handlingsplan för 1325 i USA Slaveri i modern tid Kvinnors erfarenheter av säkerhetspolitik

2 Fred och Frihet är utgiven av: Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF Norrtullsgatan 45, Stockholm Tel: E-post: Hemsida: Ansvarig utgivare: Kirsti Kolthoff Redaktion: Pia Johansson Josefine Karlsson Lay-out: Pia Johansson Omslagsfoto: UN Photo Martine Perret Tryck: Print One Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF (eng. Women s International League for Peace and Freedom, WILPF) är en internationell fredsorganisation med sektion er i 40 länder på alla kontinenter. IKFF arbetar för fred, säkerhet och nedrustning - alltid med fokus på kvinnors aktörs skap! Läs mer om vårt arbete på: Nästa nummer av Fred och Frihet utkommer i mars I DETTA NUMMER: Dödsorsak kvinna s. 3 Erfarenheter från Costa Rica s. 5 Nationell handlingsplan för 1325 i USA s. 6 Kvinnors samverkan får genomslag i Indien s. 9 Kvinnor, fred och säkerhet - Perspektiv från Nigeria s. 11 Slaveri i modern tid s. 12 Ordföranden har ordet s. 15 kvinnor prioriteras inte i säkerhetspolitiken Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet har i snart 100 år utgått från ett internationellt perspektiv i de säkerhetspolitiska analyserna. IKFF startade inte i Sverige för att sedan bygga verksamheten utåt. Istället gjorde kvinnor från Sverige gemensam sak med kvinnor från hela världen och skapade ett internationellt kvinnoförbund för fred och frihet! Vi arbetar fortfarande utifrån den devisen, att tillsammans med kvinnor från hela världen göra säkerhetspolitiska analyser, påverka och agera när regeringar, internationella institutioner och myndigheter inte tar ställning för mänsklig säkerhet. I augusti 2011 samlade IKFF nära 130 kvinnor från 24 länder i Costa Rica för att utbyta erfarenheter och diskutera strategier inför framtida arbete och kampanjer. Det var en mycket lyckad konferens och ett av resultaten är att 16 sektioner tillsammans utvärderat sina staters löften att implementera resolution 1325 inför 11-års jubileet av resolutionen i slutet av oktober. Under hösten har också ett flertal sektioner samarbetat i kampanjen the Whistleblower blow the whistle on security, där utgångspunkten är den problematik som rör trafficking i relation till internationella insatser och den internationella ignorans som råder när det kommer till kvinnors säkerhet. Läs mer i artikeln på sidan 12. I det här numret av Fred och Frihet har vi även intervjuat författaren Karin Alfredsson, som tillsammans med två kollegor startat det journalistiska projektet Dödsorsak: Kvinna. Ett projekt som tydligt pekar på stora skillnader, men också likheter i kvinnors utsatthet och säkerhetssituation världen över. Vi vet att kvinnors säkerhet inte är en prioriterad fråga, för många är den inte ens ett definierat problem som bör åtgärdas. Kvinnors underordning är så självklar i de patriarkala samhällsstrukturerna att den är osynlig. Kvinnors situation i krig är nära kopplad till den brist på rättigheter och säkerhet som gäller för kvinnor även i fredstid och problematiken är global. Det arbete som sker i Sverige kommer att påverka kvinnors situation världen över och det är därför det är så viktigt att organisationer som IKFF fortsätter att göra gemensamma analyser för förändring. Under 2012 kommer jag att fortsätta mitt arbete för IKFF från kontoret i New York med fokus på just organisationens möjligheter att öka samarbetet mellan nationella sektioner och än mer slipa vår gemensamma analys av internationella säkerhetspolitiska problem. Jag ser fram emot att samarbeta med IKFF-are från hela världen och känner mig trygg i att mitt arbete för IKFF i Sverige givit mig en stadig grund att stå på i alla frågor som rör fred, frihet, jämställdhet, feminism, nedrustning och kvinnors rättigheter. Petra Tötterman Andorff Generalsekreterare, IKFF

3 Foto: UN Photo/Eskinder Debebe Inom projektet kommer totalt tio länder besökas; Pakistan, USA, Ryssland, Sydafrika, Demokratiska Republiken Kongo, Egypten, Mexico, Brasilien, Spanien och Sverige. dödsorsak kvinna Av: Elin Liss - Intervju med Karin Alfredsson. Karin Alfredsson författare och frilandsjournalist, Linda Forsell, frilansfotograf och Kerstin Weigl, journalist på Aftonbladet driver tillsammans projektet Dödsorsak Kvinna med syfte att synliggöra och bekämpa våld mot kvinnor världen över. Varje år utsätts kvinnor världen över för psykiskt, ekonomiskt, fysiskt och sexualiserat våld och de drabbas just för att de är kvinnor. Mäns våld mot kvinnor klassas numera som ett folkhälsoproblem men det är också ett allvarligt säkerhetshot. I Sverige mördas varje år ca 17 kvinnor av en närstående man. Globalt utsätts var femte kvinna för våldtäkt eller våldtäktsförsök under sin livstid. Det var en rapport från världsbanken som visar att fler kvinnor mellan dör och skadas av våld än som dör och skadas av cancer som fick journalisten och författaren Karin Alfredsson att fundera över varför ett sådant enormt samhällsproblem inte får mer uppmärksamhet, erkännande och resurser. Varför denna tystnad? Då föddes idén till det journalistiska projektet Dödsorsak: Kvinna (Cause of death: Woman). Utöver Karin Alfredsson bedrivs projektet av, fotografen Linda Forsell och journalisten Kerstin Weigl. Tillsammans vill de genom projektet synliggöra och bekämpa våld mot kvinnor världen över. Genom text och bild skildrar de starka personliga berättelser om kvinnor som utsatts för våld eller mördats. Inom projektet kommer totalt tio länder besökas; Pakistan, USA, Ryssland, Sydafrika, Demokratiska Republiken Kongo, Egypten, Mexico, Brasilien, Spanien och Sverige. Karin Alfredsson poängterar att i valet av länderna har en bred geografisk och kulturell spridning prioriterats för att visa att det är ett globalt problem som finns överallt. I varje land letar de efter ett fall där en kvinna har dött för att hon är kvinna, personer som arbetar för förändring och kvinnor som överlevt våldet. Att hitta kvinnor som vill ställa upp på att berätta och bli fotograferade är en viktig del av projektet då en ambition är att arbeta mot skammen och skulden som finns kopplad till att ha blivit utsatt för våld. Det har varit olika svårt att nå kvinnor i olika länder, förklarar Karin och menar att det beror på flera saker. Klass är en viktig faktor. Medan det var enkelt att få tag på kvinnor i en favela i Brasilien är de rika kvinnorna tysta. I falvelorna är våld vanligt förekommande och sker väldigt öppet vilket gör det mindre skamligt. En annan viktig aspekt är hur samhället förhåller sig till våldet. Där samhällets institutioner inte agerar blir det normaliserat. I Sydafrika, där våldtäkter är frekventa, är det både skamligt och farligt att berätta att man blivit utsatt. Det kan leda till att man blir utsatt igen då man uppfattas som en redan förstörd kvinna. I Sverige har det varit ganska svårt att få tag på kvinnor som vill ställa upp. Vi har kommit en bit på väg men våld mot kvinnor omges fortfarande av mycket tystnad. Ofta tror jag den förstärks av kvinnojourer och den svenska kvinnorörelsen. Det faktum att det ses som farligt för kvinnorna att berätta leder ibland till ett slags överbeskyddande. Karin fortsätter dock med att understryka att det självklart kan finnas en reell hotbild mot kvinnor som FRED OCH FRIHET, NUMMER 4, DECEMBER

4 Foto: Linda Forsell Begränsningar av rörelsefrihet, bristande möjligheter att försörja sig själv. Mannens kontroll är central när våldet mot kvinnor trappas upp. Projektet finansieras av Sveriges kvinno- och tjejjourer, SIDA, Sigrid Rausing Trust och Moggliden AB, som drivs av författaren Stieg Larssons arvtagare. Läs mer om projektet på: inte har möjlighet att kliva fram, men att detta inte alltid är fallet. Hon tror att det är bra att prata om det och synliggöra våldet i samhället. Våldet har olika ansikten, utryck och kan ursäktas på olika sätt på olika platser, men är i grunden det samma. Våldet är en del av globala strukturer som förtrycker kvinnor och som inte handlar om kultur, religion eller utvecklingsgrad. I grunden menar vi att det är samma sak överallt, nämligen att mäns och även i vissa fall familjers eller släkters eller byars behov att kontrollera kvinnor och i sista hand kvinnors sexualitet. Det finns vissa saker som man under projektets gång har märkt återkommer. Begränsningen av rörelsefrihet, markeringen att mannen har kontroll över pengarna, att kvinnan inte kan försörja sig själv och måste ta hand om barnen. Detta händer gång på gång innan mannen griper till våld. Kontrollen är central och historierna upprepar sig. Vad kan Sverige lära av andra länder? Karin poängterar att det är mycket Sverige kan bli bättre på. Spanien är det enda land jag känner till som har en riktigt väl fungerande statistik över framförallt det dödande våldet och som verkligen försöker lära av sina misstag. Ett annat exempel är en polisstation vi besökte i Montgomery County i Washington där de gör noggranna riskbedömningar över hur farlig en man är när de möter våld mot kvinnor i hemmet för att kunna ge kvinnan 4 FRED OCH FRIHET, NUMMER 4, DECEMBER 2011 skydd och mannen besöksförbud. Jag tror att det är en metod som kan leda till att många dödsfall undviks. Den finns även i Sverige men används allt för sällan. Sverige har dock en ganska bra lagstiftning när det gäller våld mot kvinnor och det finns en medvetenhet om problemet. Ett exempel där Sverige ligger i framkant är att alla som har blivit utsatta har rätt till ett målsägandebiträde. Hos exempelvis Helsingborgspolisen har man bestämt sig för att bli mycket bättre på att reda upp den här typen av brott. De ska inom 48 timmar efter en anmälan ha förhört målsägaren och se till att det tagits bilder och gjorts en läkarundersökning om det behövs. Målet är att de ska höja uppklarandeprocenten vilket de redan lyckats med. Kvinnosäkerhetsmärkning På den första resan till Pakistan diskuterade projektgruppen hur den komplicerade situationen skulle kunna beskrivas. De bestämde sig för att gå igenom länderna utifrån åtta variabler; lagstiftning, rättsystem, ekonomiskt oberoende för kvinnor, skydd, förebyggande arbete, behandling av förövare, våldstatistik och annan kunskap samt kvinnosyn/jämställdhet. Med hjälp av dessa plus och minus kan ett land både kritiseras för t ex korruption samtidigt som landet kan få pluspoäng utifrån projektets bedömning för till exempel en förändrad lagstiftning. Vi kommer vara generösa i bedömningen för att uppmuntra dem som försöker förändra situationen. I Sydafrika finns det en väldigt bra konstitution som förbjuder alla typer av diskriminering och i Pakistan finns det statliga kvinnojourer. Det betyder inte att lagstiftningen efterföljs eller att jourerna är tillräckligt många eller bra, men de finns. På en punkt har dock inget av de länder de besökt lyckats leva upp till förhoppningar eller förväntningar. Ingen kommer att få beröm på variabeln preventivt arbete, understryker Karin. Projektet ska bland annat resultera i en hemsida www. causeofdeathwoman.com och en utställning. Det kommer också att göras ett dialogmaterial som ska kunna användas i skolor, kvinnoorganisationer, ambassader och så vidare för att starta diskussioner.

5 erfarenheter från costa rica Av: Adilia Caravaca med bearbetning av Ida Wikblom Adilia Caravaca arbetar som jurist och är ordförande för IKFF: s sektion i Costa Rica, samt president för internationella WILPF (IKFF). År 1949 blev Costa Rica det första landet i världen att avskaffa sin armé. Detta historiska skeende har kommit att prägla den Costaricanska identiteten. Våra barn har vuxit upp utan att se stridsvagnar och soldater, och föräldrar behöver inte oroa sig över att bli tvungna att skicka iväg sina barn till militärtjänst eller krig. Vi förväntar oss att våra ledare ska lösa eventuella konflikter genom dialog och civila metoder och inte militärt förtryck; militarism har blivit ett främmande koncept för oss costaricaner. Trots allt detta har säkerhetssituationen för befolkningen kommit att försämras. Statistik på våldet i Costa Rica ligger på förödande hög nivå och militarisering av polisen har pågått under en längre tid. Flertalet polisstyrkor har genomgått träning vid amerikanska militärbaser; något som rättfärdigats genom hänvisning till kriget mot drogerna. Vidare har antalet privata vaktbolag skjutit i höjden, vilket lett till ett ökat antal tjänstevapen som sprids till resten av samhället. Man skulle kunna tro att en gammal och fredlig demokrati som Costa Rica också kan garantera säkerheten för kvinnor; ett samhälle fritt från sexuelltoch könsbaserat våld. Men könsidentitet är fortfarande grundläggande i vårt samhälle och dess utbredning kan ses i dagsnyheter och statistik om kvinnomord. Det ökade våldet på gatorna leder till ett ökat våld mot kvinnor i hemmet. Våld mot kvinnor har i första hand uppmärksammats av olika kvinnoorganisationer, men efter en FN-konferens om Mänskliga Rättigheter i Wien 1993 har frågorna kommit att ta plats på den Costaricanska regeringens agenda. Som ett led i detta antogs 2006 Lagen mot våld i hemmet. Lagens syfte var att verka avskräckande genom att tvinga förövare att lämna ifrån sig vapen och lämna hemmet (om hemmet delades med våldsoffret). Efter påtryckningar från kvinnoorganisationer och andra frivilligorganisationer beslutade den Costaricanska regeringen år 2007 att kriminalisera våld mot kvinnor. Lagen mot våld i hemmet är dock baserad på temporära åtgärder och inte förrän 2011 innefattade lagen att förövarens vapenlicens kunde dras in. Att det tog så pass lång tid mellan inrättandet av lagen mot våld i hemmet och indragande av vapenlicens för förövare visar på bristen på kopplingar däremellan. Det är också problematiskt att kopplingen mellan våld i hemmet och tillgången till lätta vapen sällan görs i samhällsdebatten eller i media med tanke på att antalet vapen i de Costaricanska hemmen fortsätter att stiga och därmed även våldet mot kvinnor. De existerande lagarna är inte bara tandlösa, de saknar också kvinnors deltagande i lagstiftningen samt uppmärksammandet av kvinnors säkerhetssituation. Ett tydligt genusperspektiv på den costaricanska säkerhetspolitiken samt en tydlig koppling till nedrustning av lätta vapen är centralt för att komma till rätta med problemen som Costa Rica dras med i dagsläget. Vi har därför aktivt under de senaste åren, genom workshops och möten, arbetat för att uppmärksamma problemet och utmana våldskulturen. Vi kommer att fortsätta med detta arbete inte minst i samarbete med vår systersektion i Colombia men även med IKFF i Sverige. FRED OCH FRIHET, NUMMER 4, DECEMBER

6 nationell handlingsplan för 1325 i usa Av: Laura Roskos med översättning och bearbetning av Rebecca Paulsson och Pia Johansson Laura Roskos är ordförande för IKFF: s sektion i USA. Hon arbetar som lärare och driver Center for Women s Health and Human Rights på Suffolk Universitetet i Boston. IKFF:s internationella kongress i Costa Rica i år var en viktig påminnelse om att arbetet att utmana militarismen för att stärka kvinnors rättigheter och kvinnors säkerhet världen över fortfarande behövs. Detta arbete kan dock se olika ut mellan och inom sektioner och grupper. IKFF:s internationella program som antogs på kongressen i Costa Rica erbjuder en kraftfull vision för hur vi som organisation ska arbeta tillsammans med målsättningen att IKFF:s många sektioner, lokala aktivister, och personal stödjer varandra och arbetar mot samma mål. Men, frågan är om vi är redo att anta denna utmaning? Kan vi lära oss att strategiskt använda våra skillnader? Inom det civila samhällets organisationer finns det en rad olika sätt att se på påverkansarbete. Några är villiga att samarbeta med regeringar för att reformera dem, men andra helst vill arbeta med frågor på gräsrotsnivå. I en internationell organisation som IKFF är det nödvändigt att poängtera att dessa förhållningssätt är olika sidor av samma mynt. Om vi inte arbetar för att skapa engagemang på lokal nivå kommer vi aldrig att kunna bidra till förändring av våra regeringars prioriteringar och arbete. Foto: UN Photo/M För att stärka arbetet vad gäller den nationella handlingsplanen har man konkluderat att fler institutioner inom samhälle och regering bör inkluderas för att kunna täcka den komplexa bilden av kvinnors säkerhetssituation. 6 FRED OCH FRIHET, NUMMER 4, DECEMBER 2011

7 I den amerikanska sektionen av IKFF har vi under det senaste året fokuserat särskilt på den amerikanska handlingsplanen för resolution Samtidigt som jag var på den internationella kongressen i Costa Rica fick jag nämligen besked om att USA:s utrikesdepartement hade gått med på att delta i fem samrådsmöten med det civila samhället för att samla in information till USA:s nationella handlingsplan. Inte nog med detta, departementet hade även efterfrågat att IKFF i USA skulle ha en koordinerande roll. För oss innebar detta en fantastisk möjlighet att ta oss rakt in i maktens korridorer. IKFF i USA har länge arbetat för en institutionell implementering av resolution 1325, och i vår dialog med regeringen har vi satt upp tre prioriteringar: -Att den nationella handlingsplanen tar hänsyn till säkerhetsfrågor som är relevanta för kvinnor som lever i USA såväl som kvinnor som lever i konfliktområden -Att handlingsplanen omfattar situationer där man visar på hur kvinnor som lever i USA påverkas negativt av landets medverkan i väpnade konflikter -Att handlingsplanen har en holistisk ansats med utgångspunkt i mänsklig säkerhet när det gäller att motverka väpnade konflikter Det var självklart en stor framgång att få möjlighet till direkt dialog med regeringen. Samtidigt väckte det frågor om vad vi egentligen borde lägga vår kraft och vår värdefulla tid på. Ska det vara prioriterat att investera dyrbara resurser i att skapa mötesplatser som någon annan redan satt ramarna för? Vill vi överhuvudtaget samarbeta med det amerikanska utrikesdepartementet? Självklart finns det oro för att ett sådant samarbete kan ha negativ inverkan på IKFF:s rykte som fristående organisation. I bästa fall kommer arbetet leda till att vi får utrymme för våra synpunkter, men det finns också risk för bakslag i form av bristande konkreta resultat. Detta är viktiga frågor som vi hela tiden måste ställa oss och förhålla oss till. Samtidigt får de inte hindra eller försvåra vårt arbete. I en internationell organisation som IKFF, som samlar kvinnor från alla världsdelar, från skilda samhällsklasser och generationer och med olika bakgrund måste man handskas med det faktum att alla inte vill eller kan göra samma sak hela tiden. Kvinnor i olika sociala och politiska sammanhang har inte nödvändigtvis samma behov eller intressen och detta måste respekteras. För en del är det konstruktivt att jobba inifrån strukturen, medan andra ser större potential till förändring genom att påverka strukturen utifrån. Trots att vi ibland analyserar metoder olika har vi dock samma mål; en värld utan krig och konflikter där resurser läggs på människors säkerhet. IKFF i USA har i dagsläget genomfört fem konsultationsmöten med utrikesdepartementet och organisationer från civila samhället ibland annat Detroit, San Diego och Boston. För att stärka arbetet vad gäller den nationella handlingsplanen har man konkluderat att fler institutioner inom samhälle och regering bör inkluderas för att kunna täcka hela den komplexa bild av kvinnors säkerhetssituation som bör tas hänsyn till när man formulerar planen för implementering av Planen måste ta hänsyn till faktorer som rör kvinnors situation i relation till våld i hemmet, en ökad militarisering av samhället kopplat till maskulina ideal, fattigdom, sexualisering och hur man kan investera i fred genom att minska militära utgifter. FRED OCH FRIHET, NUMMER 4, DECEMBER

8 Få länder i världen uppvisar så stora kontraster vad gäller levnadsvillkor för sin befolkning som Indien. Extrem rikedom, ultramodern teknologi och sekularisering existerar sida vid sida med utbredd fattigdom, uråldriga seder och religiös fundamentalism. 8 FRED OCH FRIHET, NUMMER 4, DECEMBER 2011

9 Kvinnors samverkan får genomslag i indien Av: Ila Pathak med översättning och bearbetning av Pia Johansson Ilha Pathak är pensionerad universitetslektor som undervisat i engelska. Hon har lång erfarenhet av fredsarbete och är idag ordförande för IKFF: s sektion i Indien samt viceordförande för WILPF (IKFF) internationellt Få länder i världen uppvisar så stora kontraster vad gäller levnadsvillkor för sin befolkning som Indien. Landet är på god väg att bli en ekonomisk stormakt med många välutbildade ungdomar, men en stor andel av befolkningen är fortfarande fast i extrem fattigdom med små möjligheter att förändra sin situation. Den sedan 1947 pågående konflikten om Kashmirregionen med grannlandet Pakistan har lett till krig ett flertal gånger och kapprustningen mellan länderna är problematisk inleddes försiktiga fredssamtal, men situationen är bräcklig och fredssamtalen har avbrutits i samband med bland annat terrorbombningarna i Mumbai 2006 då över 200 människor dödades. Fortfarande sker sammandrabbningar mellan indiska soldater och islamistiska separatister och de som drabbas hårdast är som så ofta civilbefolkningen som aldrig kan känna sig trygg. Foto: UN Photo/Oddbjörn Monsen Det finns en stark tradition av aktivism genom ett otal statliga och icke-statliga organisationer och rörelser som arbetar för mänskliga rättigheter. Kvinnorörelsen var en del av kampen mot kolonialmakten och bidrog till Indiens självständighet Kvinnorörelsens medverkan i självständighetsrörelsen ledde till vissa framsteg vad gäller kvinnors rättigheter. Bland annat skrevs vikten av lika rättigheter för män och kvinnor in i konstitutionen. Dessa framsteg innebar dock inte någon omfattande social eller materiell förändring för en majoritet av Indiens kvinnor och 1970 uppstod en förnyad kvinnorörelse för att hantera dessa frågor, som fortsätter att vara relevanta än idag. Den kulturella och historiska kontexten har haft inverkan på de analyser och de arbetssätt man väljer. Det finns indiska kvinnoorganisationer som inte vill förknippas med ordet feminism, då det historiskt sammankopplats med västvärldens maktövertag och kulturella imperialism. Det viktiga och globalt gemensamma målet kvarstår dock att förbättra kvinnors situation. Lektor Ila Pathak har länge varit engagerad i arbetet för att förbättra situationen för dem som har det allra svårast. Dit hör våldsutsatta kvinnor, varav många lever utan kasttillhörighet*. Ila menar att ett stort ansvar i förändringsarbetet, utöver det ansvar som ligger på den FRED OCH FRIHET, NUMMER 4, DECEMBER

10 Foto: UN Photo/Ray Witlin *Fotnot: Den dryga miljard människor som idag lever i landet måste förutom klass och religion fortfarande även förhålla sig till det uråldriga kastsystem som, trots att de officiellt avskaffades i och med självständigheten, fortfarande anammas i praktiken. egna regeringen, även vilar på internationella organisationer, exempelvis IKFF, och på det internationella samfundet. Jag tror att IKFF kan utöva internationella påtryckningar som får Indiens regering att reagera, förklarar Ila. När det kommer till opinionsbildning i FN anses många länder i nord ha en bra position i förhandlingar rörande mänskliga rättigheter. Ila menar vidare att det finns en skillnad i arbetssätt mellan organisationer beroende på i vilken kontext de befinner sig. Aktivism i globala syd skiljer sig, enligt mig, från den i globala nord. I Indien börjar motstånd med handling och aktioner snarare än ord för att på så sätt kunna få regeringens uppmärksamhet och inleda dialog. I globala nord tycker jag att det är ordet, dialogen som styr vilka handlingar man sedan vidtar. Ila anser att IKFF är en bra plattform för förändring och att internationella verktyg som resolution 1325 kan påverka inomstatliga förhållanden både i konflikt liksom i fredstid. Hon har översatt resolutionen till hindi och det har varit oerhört betydelsefullt eftersom den trots sina brister utgör ett användbart redskap för det civila samhället att sätta press på sina respektive regeringar. Resolutionen kan framförallt bidra till att synliggöra kvinnors situation och arbeta för kvinnors meningsfulla politiska deltagande på olika nivåer, betonar hon. Ila berättar vidare om år 2009 då viceordförande Annelise Ebbe inbjöds att besöka flyktinglägren i Kandhamaaldistriktet i Orissa. Detta har haft betydelse för många kvinnor. Tidigare släpptes inte icke-statliga organisationer in på området så jag bevakade situationen genom media, berättar Ila. Jag upptäckte att de rekommendationer som gjorts inte tog upp kvinnors situation i lägren. Detta utgjorde en stor brist i hanteringen av situationen och behövde påpekas. Jag kontaktade statliga myndigheter men jag var inte säker på att jag skulle få gehör hos makthavarna! Tillsammans besökte Ila och Anneliese olika instanser och lyckades få gensvar från berörda 10 FRED OCH FRIHET, NUMMER 4, DECEMBER 2011 myndigheter. Generalsekreteraren med ansvar för katastrofhantering, och andra högt uppsatta tjänstemän lyssnade och accepterade deras förslag på förbättringar. De sa att ingen hade tagit upp frågan om situationen för kvinnor i flyktinglägren, att ingen nämnt att de saknades anläggningar för kvinnor, fortsätter Ila. Vi rekommenderade att kvinnor borde ingå vid förhandlingarna om återförandet av flyktingar till sina respektive hem. Den högsta myndigheten i bygden, accepterade omedelbart våra förslag och organiserade kommittéer inkluderande kvinnor. Ila menar att detta inte hade varit möjligt utan IKFF och Annelises besök. Jag tror att det är tack vare närvaron av en internationell IKFF-representant som vi fick tillåtelse att besöka lägren som tidigare hade varit oåtkomliga. IKFF i Indien har efter många försök lagt in en civil ansökan kallad Public Interest Litigation (PIL) i Högsta domstolen i Indien. Detta är en mekanism som kan aktiveras i tider då behovet av att skydda kvinnors mänskliga rättigheter är stort och behandlar krav på bestämmelser som rör kvinnor samt implementeringen av dessa bestämmelser. Högsta domstolen kommer att ta upp ärendet inom kort och Ila hoppas på positivt resultat. En annan fråga som sektionen arbetar med är de grova brott som armén har begått mot civilbefolkningen. Den 2 november 2000, i staden Malom i Imphaldalen, påstås civila ha skjutits till döds av de paramilitära krafter som verkar i staten. Händelsen kom senare att bli känd som Malom Massacre. Armén är stationerad där, i enlighet med den indiska regeringens lag om väpnade styrkors särskilda befogenheter, eftersom området är förklarat som oroligt. Aktivisten Irom Sharmila inledde som protest mot detta en hungerstrejk som nu har pågått i mer än tio år. Hon är i dag i polisens förvar på sjukhus. Jag stöder protesten mot regeringens passivitet i frågan som togs upp av Irom Sharmila genom att resa till platsen för massakern, berättar Ila. Därefter vet jag om IKFF: s samverkan internationellt kan göra skillnad och om vi kan utöva påtryckningar som får Indiens regering att reagera.

11 kvinnor, fred och säkerhet - perspektiv från nigeria Av: Joy Onyesho och med översättning och bearbetning av Rebecca Paulsson Joy Onyesho arbetar som konsult för institutionell utveckling på nationell nivå och är ordförande för IKFF:s sektion i Nigeria. Kvinnors deltagande är oumbärligt för att en hållbar och meningsfull utveckling ska kunna ske. Fred kan betyda olika saker för olika människor i olika tider och situationer men en sak brukar alla definitioner ha gemensamt; fred betyder inte nödvändigtvis avsaknaden av krig. Vi kan också hålla med om att det är dags, nu mer än någonsin, att ha med kvinnor vid förhandlingsbordet; att kvinnor deltar i fredsprocesser världen över. Som kvinna i Nigeria i första hand, och som kvinna i Afrika i andra hand, finns det fortfarande grundläggande frågor som vi måste arbeta med. Vi har kommit långt, men det finns fortfarande mycket kvar att göra. Säkerhet utifrån mitt perspektiv som nigeriansk kvinna, vilket säkert också gäller för många andra kvinnor, innebär att kunna försäkra sig om nästa mål mat för familjen, att kunna gå på vägar utan att oroa mig för att bli ofredad eller våldtagen. Det är en ständig rädsla man får lära sig att leva med i dagens Nigeria: risken att bli våldtagen eller antastad även av dem som är satta att beskydda befolkningen och bevara stabiliteten i landet. Säkerhet för mig är att ha råd att ge mina barn en utbildning av god kvalitet samt att kunna införskaffa det nödvändigaste. Säkerhet innebär att respekteras som kvinna, som jämlik med män och inte behandlad som en andraklassens medborgare. Situationen i Nigeria, ett land som välsignats så rikligt med naturresurser lider ändå av en så pass utbredd fattigdom att över 85 procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen och över hälften av dem är kvinnor och barn. Jag anser att man inte kan ha fred utan säkerhet, något som inte existerar i Nigeria. Vi lever under hot om bombattentat, sammandrabbningar mellan olika grupper och religiösa konflikter. Det utbredda våldet, den höga mordstatistiken och det ökade antalet människor som förflyttats från sina hem beror på den orättvisa som råder och den misstro och missnöje som finns gentemot de existerande sociala strukturerna. På grund av våldet dödas många män och kvinnorna tvingas ta över huvudansvaret för hushållet. Kvinnor får bära den tyngsta bördan, då vi förväntas ta hand om hemmet samtidigt som det råder sådan orättvisa och osäkerhet. Vi behöver fler ledare som är genusmedvetna och fler kvinnor som har ledande roller för att driva kvinnors rättigheter och ge en mer balanserad bild inom policys och program. Vi är nyckelaktörer i att genomdriva detta. För att lyckas måste vi lobba för en nationell handlingsplan för resolution 1325 (National Action Plan) i Nigeria med relevanta, mätbara indikatorer som också innehåller varningssignaler för att hindra att fler konflikter utbryter. Foto: UN Photo/John Isaac SNABBA FAKTA OM NIGERIA: Kvinnor i parlamentet 2009: 7%, Spädbarnsdödlighet 2009: 86 per 1000 födslar, Andel kvinnor i arbetsstyrkan 2008: 34,9%, Läskunnighet bland kvinnor 2008: 48,8%, Försvarsutgifter per capita 2008: 9 US dollar per år (landsguiden.se) FRED OCH FRIHET, NUMMER 4, DECEMBER

12 slaveri i modern tid Av: Ida Wikblom Inom internationell säkerhetspolitik har militära medel länge ansetts vara det enda verktyget i arbetet för fred. FN:s fredsbevarande styrkor har med de bästa av intentioner placerats i ett antal konflikt- och postkonfliktområden med syfte att öka säkerheten för civilbefolkningen. Samtidigt har avsaknaden av ett tydligt genusperspektiv inom det internationella säkerhetsarbetet och kvinnors underordnade roll i säkerhetspolitiken fått förödande effekter. I synnerhet kvinnor har utsatts för bland annat trafficking*, prostitution och våldtäkt i samband med internationella insatser, inte sällan som en direkt konsekvens av FN:s fredsbevarande styrkors närvaro. Kvinnor har fått betala priset för att den internationella säkerhetspolitiken inte inkluderar ett genusperspektiv i sina analyser. Ett tydligt exempel är det som skedde i postkonflikternas Bosnien under senare delen av 90-talet då en av de största FN -skandalerna någonsin uppdagades. I de fredsbevarande styrkornas spår blomstrade prostitution och FN-personal avslöjades vara direkt inblandade i en omfattande traffickinghärva där kvinnor från Östeuropa lurades in i slavhandel, förnedring och våld. Dessa händelser skildras i den högaktuella filmen The Whistleblower som med sitt verklighetsbaserade manus och tema om FN:s inblandning pekar på ett fortfarande mycket verkligt problem. Filmen skildrar Kathy Bolkovac, en amerikansk polisofficer i FN:s fredsbevarande styrka i Bosnien och hennes kamp för att rapportera de brott mot kvinnor som begicks av de egna FN-styrkorna. Vid sin sida, i kampen för att säkerställa kvinnors rättigheter och för att utkräva ansvar, har hon juristen, människorättsaktivisten och fredskämpen Madeleine Rees som vid tidpunkten var chef för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheters kontor i Sarajevo ( ). Rees arbetar numera som IKFF:s internationella generalsekreterare. Filmen visades för första gången under Human Rights Watchs filmfestival tidigare i år och senare, den 14:e oktober, visades den på FNs högkvarter i New York inför ett hundratal personer; FN-anställda och civila. Efter visningen av filmen debatterades övergrepp och sexuell exploatering i konflikt- och postkonfliktsituationer av en panel med bland 12 FRED OCH FRIHET, NUMMER 4, DECEMBER 2011

13 Avsaknaden av ett genusperspektiv och kvinnors fulla deltagande i återuppbyggandet av samhället och dess institutioner efter krig och konflikt återspeglas i FN:s insatser i Bosnien, men även under senare fredsbevarande insatser. Foto: Scanbox Entertainment andra filmens regissör Larysa Kondracki, FN:s generalsekreterare Ban-ki Moon och Madeleine Rees. Debatten drog uppmärksamhet till de brister som än idag finns i FN:s arbete för kvinnors säkerhet. Flera paneldeltagare satte fokus på den problematik som IKFF länge arbetat för att belysa för att säkerställa kvinnors säkerhet krävs kvinnors meningsfulla politiska deltagande och lika makt över agendan. Trafficking är slaveri och exemplifierar den utsatthet och maktlöshet som många kvinnor i konfliktdrabbade länder befinner sig i, under och efter en väpnad konflikt. Fattigdom och avsaknad av utbildning gör kvinnor till lätta offer för traffickerare och människohandlare. Otaliga rapporter vittnar om hur kvinnor från bland annat Moldavien, Ukraina och Rumänien under de senaste två årtiondena har sålts via slavliknande marknader i Europa, ofta till Bosnien och Kosovo. Genom att köpa oss hade han köpt sig rätten att slå oss, våldta oss, svälta oss och tvinga oss ha sex med hans kunder vittnar en 21-årig kvinna från Moldavien. Avsaknaden av ett genusperspektiv och kvinnors fulla deltagande i återuppbyggandet av samhället och dess institutioner efter krig och konflikt återspeglas i FN:s insatser i Bosnien, men även under senare fredsbevarande insatser. Problematiken kring trafficking har tidigare inte tagits på allvar och säkerhetshot som berör främst kvinnor har nedprioriterats i konflikt- och postkonfliktsituationer. Uppföljningen har varit undermålig, och soldater som ertappats har skickats hem för att bli bestraffade i hemlandet med resultatet att få har fått stå till svars för sina handlingar. I princip råder alltjämt straffrihet för dessa brott. En del förändringar har skett internationellt under de senaste tio åren. I Bosnien och Herzegovina startade FN ett särskilt program mot människohandel, Special Trafficking Operations Program - STOP, som följdes upp med STOP II. Tyvärr har det också lett till att verksamheten nu sker mindre öppet och är svårare att upptäcka. Operationerna har kritiserats av bland annat Refugee International(RI) för bristande kompetens vad gäller sexualbrott i ledningen hade 10 av FN:s 17 fredsbevarande operationer inrättat en genusrådgivare på heltid utnämndes svenska Margot Wallström som särskild representant i FN för att bevaka kvinnors utsatta situation i konflikt och krig och att implementera resolution Hon har dock varit tydlig med att hennes mandat inte omfattar de fredsbevarande styrkornas handlingar eller brott. Även EU har tillsatt genderrådgivare i fredsbevarande insatser och i det arbetet har Sverige varit drivande. NATO antog år 2004 en policy mot människohandel. Traffickingproblemet finns således numera högre upp på agendan än för tio år sedan. Utnyttjandet av de allra mest utsatta fortsätter alltjämt vara ett allvarligt problem, inte minst för FN. Rapporter från Kosovo, Demokratiska Republiken i Kongo, Liberia, Somalia och nu senast i Haiti och Elfenbenskusten vittnar om liknande historier. I Haiti där en 18årig pojke våldtogs, dömdes dock de ansvariga FN-soldaterna till fängelsestraff i hemlandet Uruguay. Ett litet steg i rätt riktning mot säkerhet för alla. *Fotnot: Med trafficking menas här människohandel för sexuella ändamål. Exposing Injustice, the Real-Life Kind by Ari Karpel, New York Times Movies , Peacekeepers Sex Scandals Linger, On Screen and Off by Neil MacFarquhar, New York Times World Panel discussion: Sexual exploitation and abuse in conflict and postconflict situations, 14 October 2011, trafficking-pa-balkan, Martin, Sarah, 2005 Must Boys Be Boys? Ending sexual exploitation & abuse in UN peacekeeping missions, Refugee International (RI) 92002E1810 Skriftlig fråga till EU kommissionen, E-1810/02, Europeiska Unionens officiella tidning nr 192 E, 14/08/2003, s FRED OCH FRIHET, NUMMER 4, DECEMBER

14 talare eller föreläsning på temat feministisk säkerhetspolitik. IBoka förelasningar om Ko in nta f a Tw fo k ta ik o bo itt F ff ss ok er: ölj.s e :.c ik os om ff s: _s /i kf ver fs ig w e ed en FRED, nedrustning och feminism Sveriges feministiska fredsorganisation sedan INTERNATIONELLA KVINNOFÖRBUNDET FÖR FRED OCH FRIHET, IKFF IKFF:s fickmanualer om väpnat våld mot kvinnor samt om kvinnor, fred och säkerhetsagendan finns på engelska, franska och spanska. Ladda ner dem från hemsidan ikff.se eller beställ dem genom ett mejl till info@ikff.se 14 FRED OCH FRIHET, NUMMER 4, DECEMBER 2011

15 Ordföranden har ordet Säkerhetsrådets resolution 1325 får inte användas för något slags militarisering! Att risken finns framhåller Maud Eduards, professor i statsvetenskap vid Stockholms Universitet, i nr 1 av Fred o Frihet i år och menar att mycket av debatten i den svenska riksdagen handlat om att få fler kvinnor att arbeta inom försvarsmakten. Under de år jag var i ledningen för European Women s Lobby fick jag insikt i att andra länder i Europa tyvärr är inne på samma spår. På flera toppkonferenser talade högt uppsatta politiker stolt om att ha kvinnor på höga militära poster eller om att vara på väg dit. Militäralliansen NATO har enligt många kidnappat resolution 1325 genom att åberopa den vid militära insatser som genomförs utifrån enligt traditionell syn om att skapa fred genom krig. När säkerhetsrådet antog resolution 1325 (IKFF var en av flera organisationer som medverkade till detta) var syftet att ge stöd till civilsamhället och att involvera kvinnor och kvinnoorganisationer på plats i konfliktdrabbade områden för att förhindra våld och krig och bidra till konfliktlösning. Tanken att fred skapas genom att kvinnliga militärer ger stöd till drabbade kvinnor är absurd. Fred och mänsklig säkerhet byggs upp genom civilsamhällets insatser med kvinnors aktiva deltagande samt genom stöd och resurser för detta arbete. Min uppmaning är att ta tillbaka 1325 från militären och NATO! Hur kan IKFF och kvinnofredsrörelsen använda resolution 1325, om kvinnors meningsfulla, politiska deltagande för att påtala och uppmärksamma den pågående militariseringen av Sverige? Militären i Sverige arbetar för att utöka militära övningsområden i bland annat Göteborgs skärgård*, vid Vättern och vid Enköping. I Norrland har under flera år militära övningar med flyg genomförts. Utökade skjutövningar med förhöjd intensitet på större områden drabbar naturligtvis de boende i berörda områden direkt. Även övriga svenska medborgare drabbas genom miljöförstöring och att beslut om utländsk militärs möjlighet till övningar i Sverige fattas utifrån affärsmässiga principer. Här har IKFF en uppgift att stödja arbetet med mobilisering av den växande medborgaropinionen i berörda områden och att skapa folkopinion mot den ökade militariseringen. Vi gläder oss åt och firar Nobelkommitténs val av fredspristagare. Årets pris representerar ett tydligt genusperspektiv på säkerhetspolitik och fredsbyggande arbete för och med kvinnor, som visar vägen framåt. Vår svenska riksdag och politiker på europanivå måste nu ta ansvar för att 1325 i sin helhet blir verklighet. Här har vi även förväntningar på Mikael Gustafsson, ny ordförande i kvinnoutskottet i Europaparlamentet efter Eva Britt Svensson. IKFF uppmanar honom att inte glömma kopplingarna mellan militarismen och kvinnors rättigheter! *Fotnot: Ett uttalande om Militariseringen av Göteborgs skärgård gjordes av IKFF: s kongress i Göteborg i maj i år. Kirsti Kolthoff, ordförande IKFF facebook.com/ ikffsweden You ve got mail! Du har väl anmält din adress till oss? Skriv anmälan i ämnes raden och skicka ett till info@ikff.se Genom att göra det får du kontinuerlig uppdatering på vad som händer runt om i landet och internationellt. RSS Missa inte senaste nytt om IKFF. Nu kan du hålla dig uppdaterad genom att prenumerera på RSS-feeds via vår hemsida. Följ IKFF:s blogg `Pax et Libertas på Här kan du ta del av det senaste vad gäller IKFF:s arbete. Hör gärna av dig om du vill skriva på bloggen! FRED OCH FRIHET, NUMMER 4, DECEMBER

16 Stöd vårt arbete DU med - bli en del av fredsrörelsen, bli medlem i IKFF!