ur-sinnet Arbetstiden räcker inte till Dykning ger självkänsla Var inte så ordentlig Chokladsås och självrespekt

Transkript

1 ur-sinnet Medlemstidning för Yrkesförbundet Sveriges Socialarbetare Arbetstiden räcker inte till Sidan 3 Dykning ger självkänsla Var inte så ordentlig Chokladsås och självrespekt Sidan 4 Sidan 6 Sidan 7

2 2 ur-sinnet YSS Styrelseledamöter Anne-Lie Granroth, ordförande Kulgränd 11, Tungelsta (b), (mobil) e-post Hans Haker Lycketorp Truve, Lidköping (b), (mobil) e-post Haidi Knorring Camillavägen 8, Malmö (b), (a) e-post <haidi.knorring@malmo.se> Lena Wahlgren Sunnanväg 25 G, Limhamn (b), (a) e-post <lena.wahlgren@malmo.se> Ulf Petersen Götagatan 18, Varberg (b), (a) e-post <petersen.yfb@vvv.varberg.se> Raimond Carlsson Hennings Bergsvägen 7 A, Kristianstad (b), (mobil) Malin Johannesson Dyröd 110, Kungälv (b), (a) Javisst är jag generös Yrkesförbundet Sveriges Socialarbetare YSS:s kongresskommitté Hans Haker, se t.v. Margaretha Hård Box 4075, Falköping (a), (b) Fax: (a) Raimond Carlsson, se t.v. Fredrik Gustafsson Fjärilsvägen 4, Falkenberg (a) Fax: (a) Den nordiska kommitté Torun Oskarsdottir Unglingaathvarf Keilifell 5, IS-111 Reykavik , e-post: <thorunnoly@islandia.is> Askell Karason Alfaheidi 8 B, IS-200 Kopavogur (b) Birger Hasvik Åsebråten barnepsyk. klinik Åsebråtveien 27, N 1605 Fredrikstad Else Plesner Thorshøjgård Pedersborgvej 20, DK-2635 Ishøj Ingrid Lange SSBU Pav. 1 Sognsvannsveien 57, N-0372 Oslo Ulf Petersen Behandlingshem Knorpen Träslövsvägen 132 A, Varberg , e-post: <petersen@yfb.se> Katarina Johansson Behandlingshem Torpet Torpagatan 20, Göteborg , e-post: <katarina_json@hotmail.com> Elisabet Hakkola Barnavårdsför. i Finland Stenbäcksgatan 7, FIN Helsingfors Jörgen Winther Behandl.hjem Himmelbjerggården DK 8680 Ry , Kim Berglund Lauste Familie rehabiliteringscenter Mustiogatan 3, FIN Åbo , e-post: <kim.berglund@lauste.finland.net> Solrun Jocobas Færøernes Børnehjem Pedda Ved Steinsgøta 10, FR-100 Thorshavn Susan Johansen Gardsgóta 31, FR-160 ARGIR YC$ Visst vill jag bli rik på erfarenheter och kunskap! Det här vill jag inte missa! Jag vill bli medlem i YSS och skickar in min ansökan till adresserna nedan. Medlemsskapet är gratis resten av året och kostar sedan 240:. Betala på postgiro och skriv namn och adress på inbetalningskortet. och talar med en vän om detta erbjudande Klart jag vill vara med! Ansökan för YSS skickas till: Lena Wahlgren Sunnanväg 25 G, Limhamn (b), (a) e-post <lena.wahlgren@malmo.se> Namn:... Adress:... Personnummer:... Facktillhörighet:... Datum:... Namnteckning:...

3 3 ur-sinnet Ledare: Arbetstiden räcker inte till Foto: Anki Almqvist Nu ska vi reda ut vem eller vad som brinner respektive är utbänt! Vi som deltog på kongressen i Skövde har vänt och vridit en del på begreppet UTBRÄND. Personligen får jag kalla kårar när jag hör symtomen. Jag verkar vara prototypen för att till och med dö en för tidig död. Och även om jag vet att det är det enda vi kan vara helt säkra på, att vi ska dö alltså, så vill i alla fall jag leva så länge som möjligt. Vad är då detta fenomen och varför är det just nu ett fullständigt utbrändhetssyndrom som sprider sig som en löpeld över vårt land? Är det likadant i andra länder som har en kultur liknande vår? Jag skulle vilja dela några misstankar med er. Jag tror nämligen att det är de organisationer som många av oss arbetar i som har brunnit i alla ändar. Vi har slimmat och plattat, delegerat och lagt ut ansvar, samtidigt som vi har blivit färre och fått mer att göra. Varje sunt tänkande och reflekterande människa inser ganska omgående att det blir väldigt enkelt för ett organisationssystem att individualisera människors reaktioner på en omöjlig arbetssituation. Trots detta enkla resonemang förekommer det dagligen att en ambitiös, seriös, ekonomiskt medveten, kompetent och ansvarsfull människa upplever att hur man än gör blir det för lite i förhållande till vad som skulle behövas. Arbetstiden räcker inte till. Det blir för lite tid med familjen, det blir för lite tid med släkt och vänner och det blir ingen tid för en själv. Jag tror att jag har varit med att skapa detta fenomen. Tillsammans med Er. Vi har i ivern att vara duktiga anpassat, accepterat och kanske till och med tagit initiativ till den arbetssituation vi har. Hur kan man bli så korkad att man inte förstår att det är människa man är och inte en maskin! Det fiffiga med att komma på hur idiotiskt man betett sig och till och med skadat sin egen hälsa är att man kan göra tvärtom! Vågar Ni det? Läs artikeln om Gert Olsson! YSS styrelse kommer att ha sitt första möte den november. Då kommer vi bland annat att utse årets arbetsplats och årets socialpolitiska prestation till en person eller organisation. Kom gärna in med flera nomineringar. Hör av er till Lena eller Heidi (se adresslistan här bredvid). Vi kommer dessutom att diskutera frågan om vår organisations internationella engagemang. Vi berättar i nästa nummer hur det gick. Från en ständigt stressad, pågränsen-till-utbränd ordförande som trots det faktiskt har det riktigt bra! Anne-Lie Granroth Foto om inte annat anges: Lollo Brandt. ur-sinnet är medlemstidning för Ansvarig utgivare: Anne-Lie Granroth YSS:s hemsida: http// Redaktör: Bernt Andersson, Kapitel 2, Frejgatan 62, Stockholm, tel , e-post: bernt@kapitel2.se Layout: Diana Reybekiel, Kapitel 2 Tryck: Federativ, Stockholm Annonspriser: 1/4-sida 300:-, 1/2-sida 600:-, 1/1-sida 1.200:-

4 4 ur-sinnet Dykning och ishockey ger självkänsla och jobb Dykning ställer höga krav på disciplin, ansvar och omdöme. Konsekvenserna av fel och slarv är obehagliga och farliga. Alla måste ta ansvar för sina dykkamrater och kunna lita på att andra tar sitt ansvar. Ishockey kräver samarbete, hänsyn och flexibilitet. Gemenskapen blir starkare, självdisciplinen stärks och konditionen förbättras. Dykning och ishockey är ingredienser i behandlingsarbetet på Västkustfamiljen. Foto: BerntAndersson Tre drivande personer i Västkustfamiljen: fr v Ulf Oredsson, Tord Eriksson och Västkustfamiljens målgrupp är män mellan 18 och 35 år med ett mångårigt missbruk och som är kriminellt belastade. Antalet platser är 25 i Marstrand, 25 i Lindesberg och 20 i Rävlanda. Vårdtiden är ett år samt sex månaders eftervård. Alla som genomgått behandlingen på Västkustfamiljen, drygt två hundra personer, lever idag utan droger och kriminalitet och alla har arbete. Personalen har plockat mycket av metodiken från egna erfarenheter från militärtjänsten som fjäll- och kustjägare. Alla inskrivna betraktas som personer med förmåga att ta ansvar och som det kan ställas krav på. Tydlig gränssättning, fysiskt krävande aktiviteter, utbildning och ett stort individuellt ansvar påverkar de intagnas självkänsla positivt. Ingenting är gratis på Västkustfamiljen, undanflykter och dåliga ursäkter godtas inte. Dykningen i sig kräver ingen speciell fysik, man kan dyka som 12-åring eller som 65-åring. De intagna får hjälp att utbilda sig till dykare, men de får göra jobbet själva, både teoretiskt och praktiskt. Dykningen följer alla inskrivna på Västkustfamiljen under hela inskrivningstiden och blir suc- Mikael Lehner. cessivt alltmer avancerad. I dykningen ställs de dagligen inför praktiska och teoretiska utmaningar. De första sex månaderna är en grundutbildning i allt, såväl dykning som att uppföra sig, säger Tord Eriksson, chef för Västkustfamiljens verksamhet. Det är ren barnuppfostran i- bland, fast grabbarna är vuxna, att gå upp på morgonen, bädda sängen etcetera. Efter dessa sex månader förväntar vi oss att de har anammat normerna och reglerna. Klockan sju på morgonen ska de stå på bryggan för att simma 400 meter innan de får käka frukost. Kommer de en minut för sent måste de simma en extra runda, två minuter för sent två extra rundor och så vidare. Anledningen är att om de inte kan passa tider kan de heller inte behålla ett jobb. Därför är vi så hårda. De har stor frihet också. De får gärna titta på TV till klockan fem på morgonen, bara de är beredda att stå på bryggan klockan sju. Det är deras ansvar. En sak vi inte gör är att medicinera. Det starkaste vi har är treo. De här grabbarna har aldrig litat på någon tidigare. Dyker gör man alltid i par och i hockeyn är det fem lagkamrater på plan och dessutom resten av laget i båset. Det gör att de måste hitta sin plats i laget. De måste samarbeta. Vi är inte ute efter individen när vi tacklar dem på plan, vi gör det för att ta pucken. Det förstår de efter ett tag. Och att domaren dömer. Skolan, där grabbarna kan läsa in högstadiet, innebär studier i basämnena utifrån individens egna behov. Kopplingen till dykning skapar förutsättningar för ett ökat teoretiskt intresse, eftersom kunskaper i svenska, engelska och matematik är nödvändigt för att kunna tillgodogöra sig dykutbildningen. Många fortsätter sedan på gymnasiet när de är färdiga på Västkustfamiljen. Behandlingen är indelad i fyra huvudfaser. Under inledningsfasen är tempot högt, dagliga rutiner och aktiviteter ställer krav på ett eget ansvarstagande, samtidigt förväntas killarna komma in i livet och tempot i gruppen. Många av de intagna har svårt att uppfatta gränser, de har problem att överblicka verkligheten och vilka regler som gäller. Personalen är tillräckligt stark för att visa på kla-

5 5 ur-sinnet ra gränser där disciplin tillsammans med dagliga rutiner skapar den trygghet som är nödvändig för att tillgodogöra sig skola, dykutbildning och hockey. I inledningsfasen tänker grabbarna bara på sig själva, att ta dykarcertifikat, säger Mikael Lehner, grundare av Västkustfamiljen. När det är dags för räddningskursen sätter vi griller i deras huvuden. Vi lär dem hur andra människor känner, det har de aldrig lärt sig förut. Vi är bäst på de våldsamma killarna, de som legat i spännbälte på kåken, tillägger Ulf Oredsson, initiativtagare till Västkustskolan. Vi har haft en hel rad killar från MC-gängen och allihop jobbar och sköter sig idag. I början är det många konfrontationer. Vi lär oss var vi har varandra. Vi säger att vill ni slåss så gör vi det, men det förekommer inget våld på Västkustfamiljen, personalen är för stark, men hotet finns där. Vi tvingar grabbarna att göra en massa misstag annars blir det ingen förändring och det är förändring de behöver. När vi pressar dem händer det en massa saker i huvudena på dem, det blir en utveckling. Glädjen att lyckas Stabiliseringsfasen bygger på skola, dykutbildning och hockey. Dagliga rutiner och aktiviteter fungerar som ett stöd. Verksamheten är fortfarande hårt strukturerad med disciplin och höga krav, men med ett större personligt ansvar. De intagna förväntas själva känna ansvar för verksamheten och för gruppen, kunna lösa mindre konflikter på ett rationellt sätt och klara av att visa respekt för sig själva och andra. Med grundutbildningen och påbyggnadsutbildningen får de en upplevelse som personalen tar tillvara för att förändra och utveckla dem. De får känna glädjen i att lyckas och de får efter examen ett internationellt certifikat som är giltigt i mer än 115 länder. Den intagne blir dykare. Självkänslan blir starkare, men fortfarande är det den egna säkerheten och förmågan som är i fokus. Dykutbildning kan erbjuda mer än att stärka den egna självkänslan. I kontakten med dykcentrets gäster upptäcker killarna att de blir respekterade för sina kunskaper och att de faktiskt kan någonting som andra vill lära sig. De lär sig att de får respekt för det de kan, inte som tidigare för det de gör, säger Mikael. Västkustfamiljen har en skyhög kostnad för urinprov, men den bästa kollen är grabbarna själva. De kollar varandra. Grupptrycket är stort. Vem vill dyka med någon som tar droger, säger Tord. Ett par stycken ertappades påverkade en gång. Vi beslöt att de skulle skrivas ut, men de ville göra vad som helst för att få stanna kvar. De fick simma runt Marstrandsön som straff. Det tog elva timmar. Och de fick stanna. Om exempelvis någon med köksansvar inte håller rent och snyggt blir han tillsagd, fortsätter han. Är det inte rent efter det kanske han måste simma som straff. Blir det fortfarande inte ordning kanske han får stå på båten och titta på när kamraterna tvingas simma och sedan får han diskutera saken med dem. Grupptrycket är viktigt. Vi får kritik från många håll inom vården och från myndigheter för våra bestraffningar, att vi skulle vara ett macholäger. Det är först det senaste året vi har fått erkännande för det vi gör. I dykutbildningen ingår grundutbildning, påbyggnadsutbildning, räddningsdykarutbildning med första hjälpen, hjärt- och lungräddning, dykledarutbildning samt utbildning till instruktörsassistent. Därefter utbildning till dykinstruktör. Ta ansvar för andra Marstrands dykcenter och dykskola drivs i direkt anslutning till Västkustfamiljen. Intagna som kommit tillräckligt långt i sitt förändringsarbete och med dykutbildningen, har möjlighet att agera dykledare för gästande dykare. Dykledarutbildningen och utbildningen till instruktörsassistent kräver förmåga att ta ansvar för andra människor, säger Mikael. Dykledarutbildningen är det första professionella steget inom dykning och ställer krav på att kunna ansvara för andra dykare och agera utifrån för hur andra människor påverkas i olika situationer. Eftervården är sex månader. Den viktigaste kontaktformen för Västkustfamiljen är hembesök och besök på arbetsplatsen eller skolan. Alla klienter som genomgått behandlingen uppmuntras till att fortsätta delta i dykning och övriga gemensamma aktiviteter. Bernt Andersson Närkontakt med udda personligheter Har du nån gång mött en människa som tigger? Har du stött på nån som undviker dig aktivt? Det är svårt att beskriva ett utanförskap annat än i materiella och fysiska termer. I boken The Outsider a journey into my father s struggle with madness försöker författaren Nathaniel Lachenmeyer komma underfund med den mentalsjukdom som drabbade hans pappa, som var universitetslärare i sociologi, blev schizofren och dog som hemlös. ($ 20 Brodway Books 2000). De flesta kan aldrig göra sig en uppfattning om hur det är att vara utanför samhället, utanför familjen och kamratkretsen, innesluten i sig själv och ändå utan att våga tro på sitt eget förnuft. Inuti och utanför på samma gång; hemlös i flera bemärkelser. Populära spelfilmer som Matrix och the Truman show och aktuella dokusåpor visar mänskor som lever i fiktiva världar, där varje person kan vara en skådespelare eller där tillfälliga yttranden kan vara kodord för en sammansvärjning mot den enskilde. Det behövs en stor del viljestyrka och mycket självkontroll för att klara sig i en sån värld, som alltså var pappan i bokens verklighet under många år. Jag tror att boken kan vara utmärkt för den som vill gå i närkontakt med udda personligheter. Den används redan som kurslitteratur i USA - inom vården, på socialhögskolor, psykiatrikurser och psykologutbildningar. Det är en bok som fått väldigt bra kritik från läsarna (se Vi är omgivna av genier och unika varelser. Vi är själva gudar! Problemet är att våga lära sig samspela och påverka verkligheten. Peter Lamming

6 6 ur-sinnet Var inte alltid så ordentlig Kreativitet och humor är två vapen mot utbrändhet. Men det viktigaste är att komma till insikt och kunna bo i sin kropp, i alla fall enligt före detta riksspelmannen Gert Olsson. Att ägna sig åt ett kreativt arbete som man trivs med, där det alltid finns nya projekt att kasta sig in i kan i värsta fall vara inkörsporten till utbrändhet. Gert Olsson vet. Han arbetade som riksspelman på fiol och nyckelharpa och engagemanget tog i princip aldrig slut, all tid gick Gert Olsson åt till musiken, konserterna, evenemangen... Vändpunkten blev en bil- olycka där han velade i gränslandet mellan liv och död, men överlevde. Vid olyckan skadades Gert så att han inte kunde spela mer. Han insåg att han hade minst två decennier kvar att leva och vände den utbrännande kreativiteten till en positiv kreativ spontanitet. Utbrända har svårt att prioritera, när man möter sin död blir det lätt att prioritera, berättar Gert Olsson. Idag arbetar han som terapeut i en form som kallas uttryckande konstterapi, som innebär att patienterna får uttrycka sig via musik, målning, dans och andra kreativa former. För Gert Olsson är den centrala, och självklara, frågan när det gäller utbrändhet: Varför jäktar folk när de vet att de blir sjuka av det? Han tar exempel ur olika forskningsrapporter på faktorer som utlöser utbrändhet på arbetsplatsen och/eller hos individen. På arbetsplatsen är de viktigaste faktorerna oklara mål och otydligt ledarskap. Andra faktorer är förbud, ointresse för nya idéer, ingen uppmuntran eller uppföljning, dolda bestraffningar eller att arbetstagaren har dålig överblick över verksamheten. Individuella karaktärsdrag som främjar utbrändhet är dåligt självförtroende och att ha svårt att sätta gränser för sig själv och mot andra. Helst vill man göra flera saker samtidigt, men då blir man lätt ett offer eller en martyr. Den mest utpräglade formen kallar Gert hjälpterrorister, dvs att man har ett överdrivet behov av att ha kontroll, om inte jag sköter allt så kommer ingenting att fungera, jag är oumbärlig. På en arbetsplats där många av dessa faktorer sammanfaller är ofta inställningen Nu är det mycket, det blir bättre sen. Här ska det lidas! När lidandet får hög status är hela arbetsplatsen sjuk, säger Gert. Det anses vara ett tecken på ansvarskänsla om man lider. Om man däremot har roligt är man oansvarig. Orimliga krav För att undvika att bli utbränd bör man, enligt Gert, fundera över framför allt två begrepp: Tid: Han talar om fortvärlden, allt ska gå fortare, men vad är poängen? Det enda som händer är att stressen bygger bo i kroppen. Han tar ett exempel: Om jag använder ett modem som skickar mig ett mejl inom tio sekunder så säger någon att jag borde skaffa ett snabbare modem som kan ta emot samma mejl inom fem sekunder istället, en tidsrymd jag knappt hinner märka. Skillnaden är att jag får mejlet nu istället för... nu. Krav: De största kraven ställer jag på mig själv, ofta orimliga både privat och i arbetslivet. Man har svårt att prioritera. Man blir ett offer, ibland till och med en martyr, hela arbetsplatsen ramlar ihop om inte jag fixar allt. Att välja, att prioritera och att bestämma själv, är Gert Olssons främsta recept mot utbrändhet. Lär dig sätta gränser, ta över ansvaret för kraven på dig själv. Bestäm dig vad du vill göra, låt inte andra styra. Det är vad man inte får gjort som man blir trött av. Det som man gör blir man inte lika trött av. Gert tar familjen som exempel: Det viktigaste är att föräldrarna mår bra, då mår också barnen bra. De vuxna ska vara barnens förebilder. Att föräldrarna sliter ut sig för att barnen ska få mat och få skjuts till ishockeyträningen håller inte i längden. Han säger skämtsamt: Vi måste värna om svälten, den skapar kreativitet och behov. Om inte mamma störtar hem och lagar mat till barnen så blir de hungriga efter säg tre dagar och tröttnar på chips och börjar laga mat själva. Likadant med leken. Om barnen alltid blir underhållna när de säger att de har tråkigt, så slipper de ju tänka ut något själva. Den andra sidan är barn med sönderstressade magar, där föräldrarnas orimliga krav på sig själva sprids till barnen som slits mellan träning, balett, ja allt. Sedan har vi de dödas krav, sommarstugan som du känner kravet att sköta om som farföräldrarna lämnat efter sig, fast du egentligen inte vill? Och vilka krav lämnar du efter dig själv när du dör? Det är viktigt att kunna prata om det här, säger Gert sammanfattningsvis. Att ha ett öppet samtal om den psykiska hälsan, att man sätter gränser och lyssnar på kroppens varningssignaler och söker hjälp i tid. Humorn viktig Så här gör Gert själv för att må bra: Jag tycker om att göra det gott för mig, till exempel med bara vara-dagar. Tidigare började jag med att fylla varje ny almanacka med uppdrag, nu fyller jag den först med egna dagar. Det är min tid och min almanacka. Ostörd tid är vår tids stora bristvara. Jag bor i min kropp. Gert åskådliggör detta begrepp med en episod när han och hans kamrater fastnade på en flygplats i USA: Medan kamraterna sprang omkring och räknade den tid de förspillde när flyget försenats nio timmar, satt jag och njöt av att ha fått nio timmar ostörd tid. Om jag bor i min kropp spelar det ingen roll var jag har den. Men det viktigaste knepet är ändå humorn: Det är viktigt att ha roligt i livet och inte vara så präktig och ordentlig. Vi behöver flippa ut mer helt enkelt, säger Gert. Jag är själv jätterädd för att bli för ordentlig. Men min fru säger att det inte är någon risk! Anna Rask

7 7 ur-sinnet När chokladsås ökar självrespekten På Roslagens elevhem i Täby är naturligtvis barnen i centrum. Men även föräldrarna får behandling. Ett viktigt redskap i terapin är chokladsås. I stora mängder. På Roslagens elevhem är målet med behandlingen är att möta varje barns och förälders speciella behov av att bli sedd och respekterad utifrån sin specifika situation och erfarenhet med hjälp av individual- och miljöterapi på psykodynamisk grund. Kan vi inte nå föräldrarna kan vi inte heller nå barnen, säger vårdchef Christine Román. På hemmet finns 20 platser för pojkar och flickor i åldern år. Majoriteten är tvångsomhändertagna. Ofta har barnen varit på andra institutioner tidigare där behandlingen har misslyckats. Det är ingen som orkar med dem, förklarar Christine Román. Trasiga familjer Barnen ser sig själva som värdelösa och har ingen tillit till vuxenvärlden. Erfarenheter av fysisk eller sexuell misshandel, fattigdom, drogmissbruk, svek och övergivenhet är inte ovanligt. Ofta har de utvecklat en egen överlevnadsstrategi som kan innebära att provocera bråk med vuxna istället för att på nytt bli ett utsatt offer. De kommer från trasiga familjer, ofta med en ensam mamma. Den biologiska pappan är vanligtvis försvunnen, till exempel efter en skilsmässa. Det är vanligt med flera olika styvpappor. Målet med behandlingen av föräldrarna är att ge dem upprättelse och ökad självrespekt. Att ens barn tas in på behandlingshem upplevs ofta som det definitiva nederlaget och beviset på ett totalt tillkortakommande i föräldrarollen. Deras livssituation är oftast kantad av negativa erfarenheter och konflikter med dagis, skola, PBU och sociala myndigheter. Behandlingspersonalen vill lätta föräldrarnas skuldbörda, visa dem att de har gjort så gott de har kunnat. I första hand vänder man sig till mammorna, de är enklast att nå. En av grundtankarna är att freda barnets behandling, eftersom föräldrarna ofta blir avundsjuka på barnet som får all uppmärksamhet, något som föräldrarna behöver lika mycket. I mammagruppen får mammorna träffa andra mammor i samma situation. Det blir en lättnad att inse att man inte är konstig eller annorlunda och framför allt att den uppkomna situationen inte är deras fel, berättar Christine Román. En viktig del i terapin är att ge kvinnorna självrespekt. Efter en tid kan de se mönster i sina relationer till partner och barn och därigenom få möjligheter att göra nya val i sitt liv. Varje mamma som kommer till elevhemmet får en kontaktperson. Dennes första uppgift är att locka mamman till gruppen, vilket inte alltid är lätt. Ofta är mamman lika trasig som sitt barn, med samma negativa självbild. Kontaktpersonen ska vara en medmänniska som ger uppmärksamhet och bli en länk mellan mamman, elevhemmet och barnet. För närvarande ingår fem, sex kvinnor i mammagruppen. De träffas två gånger i månaden på Hotell Royal Viking i Stockholms city. Poängen är att kvinnorna ska känna att de får uppskattning, att de är värda en eftermiddag i lyx, långt från sin vardagliga miljö. Resan är betald och träffen inleds med lunch. I början är kvinnorna blyga och oroliga, men efter bara några träffar har terapeuterna noterat positiva förändringar. Det är underbart att se när dessa kvinnor börjar ta för sig, som i något så enkelt som att de tillrättavisar servitö- ren och säger: Du har glömt salladsskålen idag, berättar Christine Román. Ett annat exempel är kvinnan som, när hon fick huvudrätten framför sig, direkt ringde upp sin partner på mobiltelefonen och berättade vad hon skulle få att äta. Lunchen avslutas med att mammorna beställer efterrätt som ska serveras till eftermiddagskaffet, som en paus i eftermiddagens gruppsamtal. Mest populärt är glass med chokladsås. Och det ska vara mycket sås, den serveras numera i tillbringare. För en gångs skull får mammorna chansen att frossa. Tidigare har de trott att de måste sätta barnets behov och önskningar i första rummet. Nu får de möjlighet att tänka bara på sig själva, att unna sig något själva. De lär sig att även de får ta plats. De känner att jag kan, jag duger också. Det leder i sin tur till att de kan börja ställa krav på sin omgivning, som till exempel att säga nej till barnet eller andra. Paddla kanot Så sakteliga har även en pappagrupp kommit igång. Papporna är svårare att nå än mammorna, eftersom de ofta tidigt har försvunnit ur barnens liv. Men terapeuterna har noterat att det faktiskt är barnen som i flera fall har påverkat sina fäder att gå med i gruppen. Ett barn kan till exempel berätta för ett annat barn att min pappa är med i en pappagrupp. Och detta barn kan då fråga sin pappa Varför är inte du också med i pappagruppen?, berättar Christine. Hittills har manlig personal haft ett par träffar med några fäder. Syftet är detsamma som i mammagruppen, att ge papporna egenvärde och självrespekt. Aktiviteterna skiljer sig dock åt. Männen har velat flyga sportflygplan, köra gocart, fiska och paddla kanot snarare än att sitta och prata. Än så länge har inga samtal förts. Men den senaste gången var det faktiskt två pappor som hade synpunkter på programmet, de ville ha mer tid för att prata med varandra. Anna Rask

8 Posttidning B Mer kongessvimmel Här är fler ögonblicksbilder från kongressen. Fler följer efter kongressen Missa inte den.