lyckades. Jag fick sluta på dagis och mamma blev tvungen att stanna hemma från jobbet ibland, eftersom jag inte tyckte om de barnflickor som mina

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "lyckades. Jag fick sluta på dagis och mamma blev tvungen att stanna hemma från jobbet ibland, eftersom jag inte tyckte om de barnflickor som mina"

Lina Öberg
för 7 år sedan
Visningar:

1 Förlåt mig mamma! D et finns bara en människa här på jorden som älskar mig och det är min mamma. Jag är en svår och besvärlig person som jag ofta är fruktansvärt trött på, en människa jag tycker riktigt illa om. Om man inte ens trivs med sitt eget sällskap borde man avsluta sitt liv. Att jag inte gjort det, fastän jag nu snart är femtio år, beror på att jag vet att min stackars mamma skulle bli besviken och mycket olycklig. Skyller jag nu på henne för att jag är feg och nästan lika rädd för döden som för livet? Mamma skulle säkert få det mycket bättre om jag inte fanns! Jag passar inte in någonstans. Redan på dagis var jag olycklig och besvärlig, avskydde att sitta i ring och sjunga med de andra barnen. Och jag förstod inte hur de andra flickorna kunde leka och prata med dockorna och laga mat på en fånig kall spis. En flicka brukade pussa dockan innan hon la den i sängen. Jag tyckte att hon var dum och larvig! Jag satt för mig själv och ritade eller byggde lego men blev ursinnig om någon kom och ville hjälpa mig. En gång bet jag en pojke i handen och dagisfröken ringde till mamma. Det blev psykolog och BUP och där skulle de reda ut mina problem, vilket inte 76

2 lyckades. Jag fick sluta på dagis och mamma blev tvungen att stanna hemma från jobbet ibland, eftersom jag inte tyckte om de barnflickor som mina föräldrar betalade för att ta hand om mig. Jag ville inte gå på barnkalas och förresten blev jag sällan bjuden. Jag ville inte ha kamrater hemma heller fast mamma gjorde några tappra försök med bullar och glass och fiskdamm. Mamma letade efter en speciell skola där man tog hänsyn till annorlunda barn. Vi var bara tio barn i klassen. Jag var duktig i skolan och kunde läsa redan innan jag kom dit. Det var tråkigt att sitta där och glo medan min lärare förklarade bokstäver och siffror för de andra barnen. Jag var kinkig med mat och min bacillskräck krånglade till vardagen för både mig och personalen. Det hade varit bättre om jag varit mindre begåvad och lite klokare istället, som min mamma. Pappa är murare. Han var en flitig arbetare, slet ut sig och förstörde sin rygg. Han tröttnade på allt dalt med mig och försvann ur vårt liv redan när jag gick i lågstadiet. Han skickade pengar till mamma men det var allt. Jag vet att mamma älskade honom men hon visade inte sin besvikelse för oss barn. Vi var alltid viktigast för henne. Pappa bor nu i Tyskland och har en ny familj. Jag har inte sett honom på femton år. Jag saknar honom inte. Jag är fortfarande arg på honom. När jag gick i åttan började jag skolka och betygen sjönk. Jag blev av med oskulden i en bil och när jag var femton år blev jag gravid. Jag var inte 77

3 kär i killen jag legat med. Jag vet faktiskt inte vad kärlek är! Mamma höll mig i handen under aborten och tröstade mig efteråt. Jag minns hur hon bakade min älsklingskaka då vi kom hem från sjukhuset. Men lite senare började hon bråka med mig om skolan och killar och också om droger men jag använde inga sådana. Min bror råkade ut för en bilolycka och blev liggande länge på sjukhuset. Då var jag arton år och pluggade mycket. Jag ville ha bäst betyg i klassen. Han blev mycket illa skadad. Mamma ville att jag skulle besöka honom men jag avskyr sjukhus. Då tvingade hon mig dit. Det var hemskt. Han hade respirator och kunde ju varken andas eller prata själv men mamma log och låtsades att allt var som vanligt. Jag sprang därifrån och in på toaletten och kräktes och vägrade gå in i sjukrummet igen. När vi kom hem var mamma fruktansvärt arg på mig och skrek och grät. Hon såg ut som hon tänkte slå mig. Jag hade aldrig sett henne sådan och blev rädd. Dagen efter bad hon om förlåtelse och sedan behövde jag aldrig mer hälsa på honom på sjukhuset. Han låg där i många månader och mamma var där ofta. Han blev aldrig återställd efter olyckan. Han ville verkligen leva och kämpade på med sin träning och med sin utbildning och blev läkare och var en gladlynt och vänlig människa. Mamma var mycket stolt över honom. När han fick barn var hon så lycklig. 78

4 Min bror dog för några år sedan. Jag tror inte att mamma är stolt över mig, fastän hon säger att hon är det. Hon säger det ofta! Jag gav henne inga barnbarn. Aldrig har hon klagat på det. Mamma talar aldrig om sorgen efter sin son. Men däremot om sin glädje över att hon har mig. Om jag har nya kläder ser hon det genast och säger att jag är söt. Lilla mamma, jag är inte särskilt snygg och alldeles för tjock för jag tycker om mat och gillar inte att motionera. Men jag har ett vackert litet hem som hon berömmer när hon hälsar på, vilket händer sällan. Jag vill inte ha gäster. Jag har i alla fall ett arbete som jag trivs med. Jag är programmerare och jag tjänar mycket pengar som jag gör av med på datorprylar, kameror och märkeskläder. Jag behöver inte samarbeta med någon tack och lov. Jag behöver mycket pengar. Terapi kostar pengar och alla piller som jag måste ta för mina depressioner. Mitt matkonto är dyrt för jag äter bara ekologisk mat. Det har hänt att jag gett mamma en blomma och då tackar hon så mycket att jag blir generad. Hon vill krama mig men det vet hon ju att jag inte gillar och oftast låter hon bli det. Jag tror inte mamma fattar vad en programmerare gör, fast jag har förklarat det för henne flera gånger. En gammal kvinna som jobbat i vården hela sitt liv har aldrig använt någon dator. Det behöver man inte för att mata gamlingar eller sköta deras hygien. Hon har alltid funnits till för mina brorsbarn sedan 79

5 deras pappa dog. Dom älskar sin farmor. Hon läste läxor med dom och de gjorde utflykter tillsammans. Sådant klarar man också utan dator. På sista tiden har mamma börjat ringa till mig nästan varje kväll. Hon frågar hur jag mår och hur dagen varit. Ibland vill hon kolla att jag tar min medicin ordentligt. Det tycker jag är jobbigt och ibland struntar jag i att svara. Då ringer hon igen. Säkert är hon orolig för mig men det säger hon inte. Jag tycker hon tjatar och ofta är jag trött på henne och snäser åt henne. Hon måste lära sig att jag är vuxen och sluta lägga sig i mitt liv. Jag ringer inte till henne. Mitt liv är verkligen bara mitt. Jag orkar inte bry mig om hur andra har det, inte ens hur hon har det. Visst förstår jag att hon är ledsen men jag orkar inte tänka på det. Då får jag bara dåligt samvete. Jag vet inte hur det känns att älska någon. Jag har nog med mig själv och mitt dåliga liv. Måste jag vänta tills hon är borta med att avsluta det? Mamma är snart åttio år. Hon har hjärtfel och hör dåligt. Hon lever ensam och sköter sig själv utan hjälp. Hon är en klok kvinna, läser böcker och följer med vad som händer i världen. Hon har aldrig slutat hoppas! Att hon älskar mig fortfarande kan jag inte förstå men så är det! Hur orkar hon? 80

Relevanta dokument

Du är klok som en bok, Lina!

Du är klok som en bok, Lina! Den här boken handlar om hur det är när man har svårt att vara uppmärksam och har svårt att koncentrera sig. Man kan ha svårt med uppmärksamheten och koncentrationen, men på