Avväpnande attityd och nära till vapnet

Transkript

1 Kriminologiska institutionen Avväpnande attityd och nära till vapnet - Krigsskapande processer mellan polis och demonstranter samt dess följder för utövande av den särskilda polistaktiken Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Vårterminen 2017 Joakim Pettersson

2 1. Sammanfattning 3 2. Inledning 3 3. Problemformulering, syfte och frågeställning Centrala begrepp och avgränsningar Bakgrund Tidigare forskning Teori Metod Resultat och analys Diskussion och slutsatser Litteraturförteckning. 29 2

3 1. Sammanfattning I detta arbete har den teoretiska modellen om freds- och krigsskapande processer (Aggravation & Mitigating model) används för att analysera videomaterial som visar interaktionen mellan poliser och demonstranter under kravaller. Syftet har varit att tydliggöra vilka krigsskapande processer som påverkar interaktionen mellan grupperna och med fokus riktad mot polisen se hur deras agerande svarar mot riktlinjerna för särskild polistaktik (SPT). Tre huvudsakliga slutsatser argumenteras för efter undersökningen, dessa har gemensamt i att krigsskapande processer påverkar polisens agerande till att sämre svara upp till de arbetsförfaranden föreskrivna av SPT. 2. Inledning Erfarenheterna från Göteborgskravallerna i juni 2001 ledde till ett ökat intresse kring interaktionen mellan polis och demonstranter inom ramen för upplopp och andra masshändelser. Vid tiden för kravallerna baserade sig polisens insats mot folkmassa (IMF) på ett något simplifierat och offensivt tillvägagångssätt som under omständigheterna inte kom att ta hänsyn till den mångfald av demonstranter som verkade under EU- toppmötet. Misslyckandet att göra en differentiering mellan de fredliga och våldsamma demonstranterna var en av anledningarna till att en repressiv polismakt slog ner på samtliga parter som ville utöva sina demokratiska rättigheter. Bilderna som kablades ut på nyheterna visade ett Göteborg i krigsliknande tillstånd med stenkastning, maskerade demonstranter, barrikader, omfattande skadegörelse på avenyn och polis som skjuter verkanseld. Dessa kravaller liknade inget som Sverige sett på längre tid och blev ett uppvaknande för polisen, politiker och många andra. Göteborgskommiténs utvärdering av polisinsatserna påtalade nödvändigheten av en förändring i hur organisationen ska fungera i mötet med demonstranter, och Polisstyrelsen tillsatte en egen utredning för framtagandet av en ny nationell insatstaktik för att i framtiden ha bättre arbetsmetoder vid hantering av folkmassor. 1 Samtidigt inleddes i början av talet en rad forskningsprojekt på institutionen för beteendevetenskap vid Linköpings Universitet. Forskarna var intresserade av att förstå hur den socialpsykologiska interaktionen mellan poliser och demonstranter kunde ge kunskap om varför upplopp och kravaller uppstår eller inte uppstår. Resultatet som växte fram efter diverse observationsstudier och samarbete med polisen på fältet blev AM- modellen (Aggravation and 1 Granström m.fl. 2016, Demonstrationer och sporthändelser, s. 5-6 och 9-10 och Madensen & Knutsson 2010, Att förebygga våld i folksamling, s

4 Mitigating Model) vilket på svenska kan översättas modellen om krigs- och fredsskapande processer. Polisens utvecklingsarbete ledde i sin tur till SPT (särskild polistaktik) som i stora delar är ett från grannländerna inspirerat tillvägagångssätt för att mer flexibelt hantera demonstrationer. Den nya taktiken betonar att polisen har en aktiv roll i demonstrationens utveckling och att en dialog med demonstranterna måste föras samtidigt som man har en snabb beredskap för att motverka ordningsstörning. 2 I detta arbete har en kriminologisk undersökning gjorts genom att studera videodokumentation som visar interaktionen mellan polis och demonstranter under kravaller. Genom att utgå från ett socialpsykologiskt perspektiv med AM- modellen som analytiskt verktyg har fokus legat på att hitta vilka krigsskapande processer som påverkar interaktionen mellan poliser och demonstranter samt genom detta besvara hur polisens ageranden svarar mot de uppsatta riktlinjerna för särskild polistaktik. Den teoretiska ingången kan därför betraktas utgå från en socialpsykologisk tradition men används för att studera ett ämne inom kriminologisk område och av kriminologisk relevans. 3. Problemformulering, syfte och frågeställning Polisens arbetsförfarande under demonstrationer och andra masshändelser har som mål att upprätthålla den allmänna ordningen och samtidigt garantera människors demokratiska rättigheter till att samlas för att uttrycka sina åsikter och ta del av det offentliga rummet. Balansgången mellan att ha en konstruktiv relation till demonstranterna samtidigt som man ser till att allmän ordning upprätthålls är problematiskt och en svår utmaning då destruktiva processer kan utvecklas på kort tid och urarta i kravaller. Syftet med detta arbete är att ta reda på vad i polisens och demonstranternas interaktioner som får situationer att urarta till kravaller samt att studera hur polisens agerande kan relateras till de uppsatta arbetsmetoderna. Frågeställning: Vilka krigsskapande processer påverkar interaktionen mellan polisen och demonstranterna och hur svarar polisens agerande mot riktlinjerna för särskild polistaktik? 4. Centrala begrepp och avgränsningar 2 Granström m.fl. 2016, s och Madensen & Knutsson 2010, s

5 AM- modellen (Aggravation and Mitigating Model) kan översättas till modellen om freds och krigsskapande processer och utgår från social identitetsteori med betoning på hur intergrupprelationer påverkar beteendena hos poliser och demonstranter. Modellen tar hänsyn till tre processer som sker över tiden under demonstrationer; kategoriserande, organiserande och bemötande, och alla dessa kan vara fredsskapande eller krigsskapande till sin karaktär. 3 Särskild polistaktik (SPT) är polisens strategi för att hantera folkmassor vid demonstrationer, sportevenemang och andra masshändelser. Inspirationen är främst hämtad från dansk och nederländsk modell, och handlar om att föra en dialog med demonstranterna men samtidigt signalera och ingripa med kraft om situationen eskalerar. Grundprinciperna i polisens relation till demonstranterna formuleras i sex nyckelord: underlätta, dialog, motpartsperspektiv, differentiering, signalvärde och stämningsläge. 4 En återkommande benämning i detta arbete är ordet demonstrant vilket avser en individ som demonstrerar offentligt utifrån ett politiskt ställningstagande. Det kommer att talas svepande om grupper som demonstranter och motdemonstranter men ordet kan vara problematiskt eftersom det aldrig finns en homogen folksamling, den är bestående av individer och grupperingar med olika agendor och intentioner. En folksamling som uppfattas manifestera ett politisk budskap kan även innehålla människor utan politisk intresse överhuvudtaget. Polisen som grupp är tydligare att få grepp om, medan demonstranterna får definieras som den andre i sammanhanget. Engelskans rioter kunde vara relevant i beskrivningen, detta kan trubbigt översättas till upploppsmakare, bråkstake eller huligan men dessa beskrivningar bör i största mån undvikas på grund av sin dömande och negativa klang. Således kan beskrivningar som demonstranterna kastade sten mot polisen betyda att en grupp från den andra sidan agerar på detta vis, men det är omöjligt att läsa in vilka agendor dessa individer har eller vilka grupperingar de tillhör eller inte tillhör. En del avgränsningar i användandet av den teoretiska modellen har gjorts för att åstadkomma en mer fokuserad och uttömmande undersökning av materialet och därmed knyta an bättre till frågeställningen. AM- modellen kommer att fokusera på krigsskapande processer samt ha blicken vänd mot polisens agerande och reagerande. Detta betyder dock inte att fredsskapande processer 3 Granström m.fl. 2016, s Madensen & Knutsson 2010, s

6 eller demonstranternas roll utelämnas, detta skulle förutsätta att de andra parten agerar i ett vakuum vilket i grunden motsäger det sociala idenitetspespektivet. 5 Avgränsning har även tillämpats i mängden och vilken typ av videomaterial som analyseras. Från början beräknades åtminstone fem videoklipp kunna redogöras för, men då de två första gav så rikligt med information gjordes bedömningen att endast dessa fick plats i undersökningen. Grupperna som interagerar med varandra är polisen och motdemonstranter som protesterar med anledning av att högerextremister håller manifestation. Anledningen till att just dessa grupper har valts är av den enkla anledningen att det ända sedan förarbetet förekommit ett rikt material på internet som uppvisar både lågintensiva och högintensiva konflikter mellan parterna. 5. Bakgrund Kravaller och upplopp har frekvent uppstått i det moderna Sverige och incidenterna uppvisar både likheter och variationer över tid. Nilsson & Westerberg menar att det går att göra en generell åtskillnad mellan kategorierna politiska upplopp, idrottshuliganism, ungdomsbråk, medborgarpolisupplopp, fylleriupplopp och fängelseupplopp. Första halvan av talet präglas överlag av strejker och hungerkravaller som potatiskravallerna 1917 och Ådalshändelserna 1931, men också tillställningar som Jönköpingskravallerna 1948 som går att beteckna som medborgarpolisupplopp eller raskravaller. Från talet inföll en period med politiska demonstrationer och incidenter som Båstadskravallerna 1968, Kårhusockupationen 1968 och Almstriden Uppmärksammats har även ungdomskravaller som Berzeliikravallerna 1951, Hötorgskravallerna 1965 och Kungsträdgårdskravallerna Fotbollshuliganism samt drabbningar mellan höger- och vänsterextrema grupper har kännetecknat utvecklingen från talet och framåt, tillsammans med antiglobalistiska autonoma grupper på vänsterkanten och förortsupplopp efter millennieskiftet. 6 Efter Göteborgskravallerna 2001 ökade intresset inom olika myndigheter i Sverige för forskning om interaktionen mellan polisen och demonstranter för att på sikt reformera polisens strategier och undvika att en destruktiv situation upprepar sig. Socialpsykologiska forskare vid Linköpings 5 Madensen & Knutsson 2010, s Nilsson & Westerberg 2011, Våldsamma upplopp i Sverige - från avvikelse till normalitet, s och

7 universitet fick ekonomiskt stöd från Krisberedskapsmyndigheten samt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap för att förstå de betingelser och mekanismer som får kravaller och upplopp att uppstå vid masshändelser. Samtidigt som det akademiska arbetet började att ta form i utvecklandet av AM- modellen implementerades det nationella taktikprojektet i poliskåren för att ersätta den tidigare strategin Insats mot folkmassa (IMF) mot en ny särskild polistaktik. 7 SPT:s huvudprinciper kan i teori beskrivas med sex nyckelord: underlätta, dialog, motpartsperspektiv, differentiering, signalvärde och stämningsläge. 8 Med underlätta menas att inte stå i vägen utan att hjälpa demonstranterna att genomföra sina mål, förutsatt att de är legitima och lagliga. Detta innebär att man lägger ett större ansvar på arrangörerna att ordna i sina egna led och genomföra demonstrationen enligt plan och överenskommelse. Dialog innebär att hålla ständigt kommunikation mellan poliserna och demonstranterna för att undvika förvirring kring de båda parternas mål och mening. Motpartsperspektiv handlar om att polisen inte ska låsa sig vid sitt eget arbetsförfarande utan att ständigt vara observanta på reaktioner från folkmassan och vara beredd på att agera på konfliktupptrappning och främja nedtrappning. Differentiering innebär att polisen inte går på offensiven mot hela skaran av demonstranter när det förekommer oroligheter utan siktar in sig på att gripa de undergrupper och individer som begår brotten. Signalvärde avser olika sätt för polisen att kommunicera för demonstranterna att de har förmåga att kunna upprätthålla ordningen med våld om det krävs. Stämningsläge innebär att polisen läser av situationen i folksamlingen för att utvärdera risken för konfrontation och agera därefter. Över tiden har polisen antingen en avvaktande eller offensiv inställning beroende på om situationen eskalerat till den grad att de måste gå in och ingripa på något sätt. 9 SPTs Organisation kan i praktiken beskrivas utgå från en strategi centrerad kring mobilia insatsenheter, civila gripanden och dialogpoliser. Inspiration kommer från Danmark, som arbetade fram ett nytt koncept efter en incident 1993 då polisen sköt skarpt och sårade elva demonstranter i Köpenhamn. De mobila enheterna består av robusta fordon som kunde användas som säkra platser för kravallpolisen att återhämta sig inuti eller att röra sig bakom för beskydd, men de används även för att åka in och skingra eller dirigera folkmassor, och eventuellt ställa upp sig som ett hinder för att stoppa folkmassans avancemang. Fordonen ska vara så tåliga att de står emot stenkastning och 7 Granström m.fl. 2016, s. 5-6 samt Granström m.fl. 2005, Salemmanifestationerna Ett samspel med flera geografiska och ideologiska fokus, s Madensen & Knutsson, 2010, s Madensen & Knutsson 2010, s

8 attacker från våldsamma demonstranter, som förhoppningsvis skulle trötta ut sig med att angripa materiella föremål än verkliga poliser. Vanlig uniformerad polis utgjorde fortfarande huvudstyrkan, men medan dessa har fokus på demonstrationen i sin helhet, kommer civilpoliser, inom poliskåren kallade romeoenheter med hjälp av sina gråa och mindre uppseendeväckande bilar gripa individuella gärningsmän vid behov och slänga in dem i sina fordon. När de gripna befinner sig i fordonen tar transportpersonal hand om ärendet så att de civila poliserna kan fortsätta sitt arbete. Syftet med dessa civilklädda gripandeenheter är att punktmarkera vart de våldsamma demonstranterna är och gripa individer istället för att använda massgripanden där oskyldiga demonstranter som råkar befinna sig på fel plats hamnar i kläm. Detta förfarande stöds av Brown som menar att den övervägande majoriteten av folksamlingar är fredliga, men att det finns en potentiellt våldsam minoritet som polisen måste identifiera och vara beredd ingripa på. 10 Dialogpoliserna växte fram som en annan viktig funktion för att vidmakthålla kommunikationen mellan polisen och de legitima demontrationsarragörerna, och skapa transparens i organisationernas mål och mening. 11 Den svenska tillämpningen av strategierna har stor tonvikt på att mindre enheter av uniformerade poliser rör sig runt bland människor i folksamlingen och interagerar för att skapa en avväpnande stämning. Kravallutrustning ska undvikas vid dessa tillfällen och endast finnas greppbar om stökigheter väl inträffar, och därför måste de enskilda poliserna vara bra på att läsa av stämningsläget. Överlag kan den nya strategin beskrivas som mer dynamisk, mobil och anpassningsbar men också svårare och mer komplex att följa. 12 Kritik riktad mot SPT har mest förekommit i form av generella anmärkningar mot polisens arbetsförfaranden vid demonstrationer under talet. Vid Limhamnshändelserna 2014 red polisrytteriet över folksamlingen med flera skadade som följd, det är dock tveksamt om detta arbetssätt kan tillskrivas riktlinjerna för SPT, utan verkar ha varit användande av äldre metoder. Kommenderingschefen för insatsen kommenterade i efterhand att problemet med demonstrationen i Limhamn var att den utvecklade sig till ett statisk ställningskrig och att SPT lämpar sig för rörligare tillställningar Brown, "Cops and Chaos: A Historical Examination of the Police Role in Riot Control." i Journal of Applied Security Research 10.4 ( 2015), s Madensen & Knutsson 2010, s Madensen & Knutsson 2010, s Göteborgs fria, Ny kritik mot polisens taktik ( 8

9 6. Tidigare forskning Den moderna forskningen om upplopp och kravaller har en hundraårig historia bakom sig som främst rört sig över det psykologiska, socialpsykologiska och beteendevetenskapliga fältet, men behandlas även inom den kriminologiska traditionen. Det är av vikt att benämna de mest inflytelserika idéströmmningarna över tiden för att få förståelse varifrån modellen om freds- och krigsskapande processer har växt fram. Förklaringsmodellerna för att tyda vad som händer med individen i masshändelser i allmänhet och kravaller och upplopp i synnerhet brukar härledas tillbaka till talet och den franske antropologen Le Bon. Han menade folkmassans krafter likriktade individer åt ett visst håll och fick dem att hänge sig åt beteenden som de aldrig skulle ha gjort om de var själva. I en folksamling kunde vissa situationer få de enskildas tankar och känslor att bilda ett kollektivt medvetande, i vilket den egna personligheten försvinner upp i gruppdynamiken. Detta kan genom gruppens framfart leda till känslor av oövervinnerlighet och anonymitet under gemenskapens kraft, samtidigt som personerna ger efter för sina instinkter utan att tänka sig för eller resonera över sig eget ansvarstagande. När folkmassan befinner sig i sitt mest intensiva sinnestillstånd menar Le Bon att den enskilde individens medvetna personlighet helt har gått upp i den gemensamma anden, och följer hypnotiskt alla suggestioner och impulser i sin framfart. 14 Fransmannens deindividuationsteori (DIT) om avidentifiering kom att utgöra en stark strömning inom forskningsfältet och utvidgas under talet då Festinger m.fl. elaborerade kring anonymitetens betydelse för individen att överge sina spärrar mot att utföra vissa asociala beteenden. Festinger menade att gruppen blir attraktiv för individen just eftersom att den erbjuder att lösa upp de spärrar som förhindrar att denne vanligtvis lever ut vissa behov. Vidare menade Zimbardo i evalueringen av sina berömda fängelseexperiment under talet att anonymitetsaspekten tillsammans med otydlig och utspridd ansvarsfördelning bland vakterna gjorde att flera av dem gick över gränsen och behandlade fångarna elakt och grymt. Till skillnad från Le Bon lyfter Zimbardo kontextens avgörande roll för huruvida gruppen utvecklas i prosocial eller asocial riktning. Då en samling individer knyts samman under stress, förvirring och oklara 14 Granström m.fl. 2016, s

10 omständigheter kan en deindividuationprocess äga rum allt eftersom händelseutvecklingen blir mer impulsiv och irrationell. 15 I motsats till de Le Bonsinspirerade teorierna om att kravaller uppstår till följd av att individen förlorar sig själv och stiger upp i kollektivets ande finns en annan riktning inom forskningen som menar att individens karaktärsdrag på olika sätt förstärks genom ingåendet i massan. Under talet argumenterade Allport för att folkmassan inte automatiskt växer till en egen organism med destruktiv framfart, utan att det ofta är en liten grupp våldsamma individer som helt enkelt får tillfälle att leva ut sina i grunden asociala beteenden och förstärker varandras agerande i processen. Allports position kan därmed betraktas som ett individualperspektiv. 16 Den kriminologiska traditionen berör frågan om upplopp både på individnivå, gruppnivå och samhällsnivå. Enligt Mertons strukturella strainteori hittar individer alternativa sätt att försöka uppnå kulturella mål som samhället satt upp, men inte tillhandages på institutionaliserad väg genom skola och arbete. Upploppen innebär en maktdemonstration från de maktlösa att visa sitt missnöje med att de inte kan ta sig fram i samhället. Inom den kontextuella kriminologin som utvecklades under talet hålls fortsatt fokus på individer och mindre gruppers agerande i folksamlingar, och det talas inte om folksamlingar som grunden till problemet. Däremot menar förespråkarna att folkmassan är instrumentell i avseendet att den kan ha en främjande eller hämmande inverkan på individernas val av brottstillfällen. Den kontextuella kriminologin innefattar bland andra teorierna om rutinaktiviteter, rationella val och brottsmönster vilket alla är inriktade på individnivå men går att elaborera till att undersöka brott i folkmassa. 17 I R.H Turners Emergent Norm Theory (ENT) föreställer man sig att ett normativt vakuum förekommer i folkmassor tills vissa drivande och framträdande individer träder in med ett distinktivt beteende som sätter igång en normutveckling. Om majoriteten ser att vissa beteenden etableras och accepteras samtidigt som att ingen med kraft motsätter sig det skapas uppfattningen om att en ny norm råder i sammanslutningen. Normteorins idéer om att några enskilda individer fyller igen ett normativt vakuum går att vidareutveckla i anförarteorin eller agitatorteorin vilket är en föreställning som varit kännetecknande för polisens syn på varför kravaller uppstår och hur de bör bekämpas. Enligt anförarteorin fylls det normativa vakuumet av några våldsamma agitatorer 15 Guvå 2005A, Kravaller och social identitet - en forskningsintroduktion, s. 2-3 samt Granström m.fl. 2016, s Hylander 2004, Massrörelser, massaktioner och social identitet, s Madensen & Knutsson 2010, s och samt Granström m. fl. 2016, s

11 som får de andra att tro att deras vilja är den etablerade normen och leder och inspirerar folkmassan mot sina egna mål. Därför ligger det i polisens intresse att komma åt dessa agitatorer och i förlängningen upplösa och skingra alla folksamlingar eftersom de inom en tidsfråga kommer att innebära ordningsproblem. 18 De tidiga teoretiska skolbildningarna inom kravallforskning har något ensidigt riktat den undersökande blicken mot demonstranter och upploppsmakare. Detta kan delvis förklaras med att forskningsområdet har sina anor från industrialismens tidevarv där ordningsmakten kom i konfrontation med en växande folkrörelse av arbetare som gick ut på gatorna med krav på demokratiska rättigheter. Den LeBoninspirerade bilden av individen som förlorar sig själv upp i en kollektiv gruppsjäl passar in i den dåtida föreställningen och rädslan för pöbelväldets konsekvenser. På samma sätt kan hävdas att den individbaserade skolan som följde på Allports förklaringsmodeller speglar den tidens freudianska psykoanalytiska tendenser. 19 De senaste decennierna har dock upploppen börjat betraktas av en allt större del forskare som ett interagerande mellan polis och demonstranter utifrån teorier om intergrupprelationer och social identitet. Tajfel m.fl. utvecklade det sociala identitetsperspektivet (SIT) vilket kan beskrivas som en mellanväg i synen på hur individen förändras i folkmassan, eftersom betoning inte ligger på att den personliga identiteten försvinner eller förstärks, utan att den bara förändras inom ramen för individens uppsättning av sociala identiteter. En människa måste ständigt förhålla sig till etiketter som kön, etnicitet, nationalitet, klass och exempelvis fotbollssupporter till ett lag. Att tillhöra en social kategori innebär att en uppsättning med normer och värderingar gör sig gällande. Både polisen och demonstranter har sedermera en stark social koppling till sina respektive grupptillhörigheter och måste hela tiden förhålla sig till bilden av sig själva i ingruppen och relationen till andra utgrupper. 20 Inom ramen för den sociala identitetsteorin har bland annat J.C Turner utforskat individens självkategorisering i förhållande till den sociala och personliga identiteten, med speciellt fokus på vad som händer i en grupp när medlemmarnas sociala identiteter blir starkare än deras personliga identiteter. I en situation där gruppens personliga identiteter bleknar och ersätts av sociala 18 Mann, Newton & Innes. "A Test between Deindividuation and Emergent Norm Theories of Crowd Aggression." i Journal of Personality and Social Psychology 42.2 (1982), s och Granström m.fl. 2016, s Hylander 2004, s Tajfel, "Social Psychology of Intergroup Relations." i Annual Review of Psychology 33.1 (1982), s

12 identiteter börjar även likheterna mellan ingruppens medlemmar att betonas medan olikheter mot utgrupperna förstärks. Likriktningen inom gruppen kan beskrivas följa en prototyp eller mall som får människor att förstärka gemenskap som det annars inte skulle ha, som exempelvis supportertillhörighet eller nationstillhörighet när man stöter på varandra utomlands. 21 En integrering av den traditionella deindividuationsteorin med social identitetsteori utarbetades av Spears & Lea för att kombinera idéerna om social identitet med den anonymiseringseffekt på individer som större masshändelser innebär. SIDE står för Social Identity model of Deindividuation Effects och menar likt den traditionella teorin att anonymitet infaller när individen befinner sig i folkmassor, men att detta inte leder till normlöshet eller tas över av agitatorer, utan att den individuella identiteten blir mindre prominent och den sociala identiteten kommer att bli mer framträdande. Anonymiteten i folkmassan är alltså nyckeln till att individen hänfaller till en social identitet och börjar verka för gruppens mål i en konfliktsituation med utgrupper. 22 Reicher utvecklade den elaborerade sociala identitetsmodellen (ESIM) för att försöka få svar på hur en från början fredlig masshändelse kunde utvecklas till kravaller och upplopp. Han menar att konfliktupptrappning vid masshändelser beror på intergruppfenomen, att olika grupper upplever spänningar mellan varandra, och detta får individen inom gruppen att utveckla sin sociala identitet. Vidare pekar Reicher på att olika grupper tolkar varandras agerande på ett visst sätt, oavsett vad den andres intention var egentligen, och skapar en ny kontext för hur de själv väljer att agera. Detta kan fortsätta i en spiral av feltolkningar och misstänksamhet som får konflikter att uppstå ur en från början fredlig demonstration. Den sociala identiteten är alltså enligt Reicher dynamisk och kan få en demonstrant som först skulle definiera sig som fredlig att genom processen av konfrontativ interaktion mellan polisgruppen och demonstrantgruppen börja att röra sig mer mot en social identitet som frihetskämpe och gatukrigare. 23 Då ESIM utger sig för att förklara varför fredliga masshändelser kan utvecklas till kravaller har kritik riktats mot varför den inte kan förklara varför det i många situationer inte sker någon eskalerande konfliktupptrappning utan att demonstrationen fortlöper fredligt, eller när det föreligger 21 Drury & Reicher, Collective Psychological Empowerment as a Model of Social Change: Researching Crowds and Power." i Journal of Social Issues 65.4 (2009), s samt Granström m.fl. 2016,, s Chang, Jenna, "The Role of Anonymity in Deindividuated Behavior: A Comparison of Deindividuation Theory and the Social Identity Model of Deindividuation Effects (SIDE)" i Undergraduate Journal of Baylor University, The Pulse: Volume 6, Issue 1. (Fall 2008), s Hylander 2004, s- 1-4 samt Granström m.fl. 2016, s

13 en förhöjd konfliktnivå men att situationen trappas ner. AM- modellen (Aggravation and Mitigating Model) utgår från den elaborerade sociala identitetsmodellen ovan, men söker förklara hur både freds och krigsskapande processer sker mellan polisen och demonstranterna Teori 7.1 AM - Modellen Modellen om freds- och krigsskapande processer har växt fram inom den svenska kravallforskningen för att beskriva varför demonstranter och polisernas interaktion får en fredlig eller våldsam utgång. Modellen förutsätter att tre olika processer sker över tiden under demonstrationen, nämligen kategoriserande, organiserande och bemötande, och samtliga av dessa kan vara fredsskapande eller krigsskapande till sin karaktär och påverkas av båda parterna. 25 Figuren nedan ger en klar överblicksbild: Typ av process Krigsskapande Fredsskapande Kategoriserande Negativt stereotypiserande Nyanserat differentierande Organiserande Kaotiserande Ordningsskapande Bemötande Provocerande Avväpnande 26 Kategoriserande avser hur polisen och demonstranterna kategoriserar varandra på ett negativt stereotypiserande eller positivt nyanserade vis. Organiserande avser hur situationen kan beskrivas vara av en negativt kaotiserande eller positivt ordningsskapande karaktär. Bemötande avser om kommunikationen mellan polisen och demonstranterna är negativt provocerande eller positivt avväpnande. 24 Knutsson & Madensen 2010, s Granström m.fl. 2005, s Granström m.fl. 2005, s

14 De processer som rör sig i positiv riktning blir fredsskapande och kommer att höja tilltron mellan polisen och demonstranterna, medan de processer som rör sig i negativ riktning är krigsskapande och kommer att minska tilltron mellan grupperna. En god tilltro mellan grupperna är essentiell för att upprätthålla en konstruktiv dialog där båda parterna får kompromissa för att få igenom bådas viljor och målsättningar. Det råder ett interaktivt förhållande mellan hög- låg tilltro och fredskrigsskapande processer, där både påverkar varandra, det vill säga fredsskapande processer skapar en hög tilltro men hög tilltro skapar även fredsskapande processer. Granström & Guvå mfl. kommer till slutsatsen i sin undersökning om Salemmanifestationerna 2004 att det inte räcker med en krigsskapande process för att det ska uppstå en allvarlig konfrontation mellan grupperna utan det är kombinationen av stereotypiserande, kaotiserande och provocerande processer som är avgörande. Om någon av dessa processer kan brytas kommer krigsrisken att rinna ut i sanden Kategoriserande med fokus på negativ stereotypisering som krigsskapande process En negativ kategorisering innebär ett stereotypiserande av den andra gruppen som skapar föreställningen om en ansiktslös massa med samma mål och mening. Från polisens perspektiv kan det handla om att svartklädda demonstranter med huvor kategoriseras in i det man kallar det svarta blocket, den grupp som går runt och väntar på tillfälle till bråk och stökigheter. De som väljer att dra upp sin huva och inte visa sitt ansikte under en demonstration har bevisligen någonting att dölja enligt att polisiärt synsätt. Från demonstranternas håll uppfattas ofta kravallutrustade poliser med sköldar, hjälmar och visir som en militär enhet som inte är intresserad av dialog utan väntar på konfrontation. 28 Under Göteborgskravallerna 2001 hade demonstranterna fått tillstånd av kommunen att övernatta på Hvitfeldska gymnasiet natten till demonstrationen skulle äga rum. På morgonen fick polisen underrättelser om att vissa personer burit in vapen i skolan för att förbereda upplopp och beslöt sig för att omringa skolan för att kontrollera all in och utpassage och kroppsvisitera den som ville in eller ut genom byggnaden. Genom bristande kommunikation och förvirring uppfattade många demonstranter att de inte fick lämna platsen utan hindrades av polisen för att gå ut och demonstrera. De fredliga demonstranterna kände att deras demokratiska rättigheter kränktes och började mobilisera ett motstånd mot polisen och planer spreds på att vägra lämna byggnaden. Poliserna tolkade att de demonstranter som stannade kvar inne i byggnaden hade valt sida med de våldsamma 27 Granström m.fl. 2005, s Granström m.fl. 2016, s

15 upploppsmakarna, och när även fall av stenkastning förekom stärktes stereotypiseringen av samtliga demonstranter från polisens sida. När så ordern kom från högre ort att gå in i byggnaden stormade polisen in och gjorde urskillningslösa massgripanden. Händelsen visar på hur polisen i sin pressade situation kategoriserar demonstranterna på ett stereotypiserande och inte nyanserande sätt. Effekten av detta blir att de fredliga demonstranterna blir ihopbuntade och likabehandlade som den våldsamma minoritet som utgör ett säkerhetshot, vilket gör att de får en gemensam fiende i polisen Organiserande med fokus på kaotisering som krigsskapande process Kaotisering avser de processer som förekommer då organisation eller disorganisation sprider sig inom den ena gruppen och påverkar den andra gruppen negativt. Detta kan i praktiken handla om att ryktesspridning eller osäkerhet sker inom den ena gruppen vilket skapar oroligt och oförutsägbart agerande, och detta stressar och skrämmer den andra gruppen. Under Göteborgskravallerna spreds knapphändig och motsägelsefull information både inom polisen och demonstranternas led, polisen fruktade att det svarta blocket bestående av utländska huliganer skulle ha beväpnat sig på Hvitfeldska och manövrerade därefter, och demonstranterna tolkade polisens vägran att svara på frågor som en medveten strategi och påbörjade en egen ryktesspridning. Warner & Mccarty pekar på att polisens arbetsförfarande blir mer aggressivt när de upplever svårigheter i att kontrollera folksamlingar och andra osäkerheter och brister i sin egen organisationsförmåga. 30 De två grupperna måste även ha någorlunda god insyn i varandras organisationsstruktur, beteendemönster och intentioner för att känna fortsatt tilltro till varandra. För polisen är det särskilt viktigt att förstå demonstranternas organisationsstrukturer för att kunna föra en dialog med deras ledare, och ett återkommande problem är de löst organiserade demonstranterna som inte fungerar enligt klassisk hierarkisk struktur. Före demonstrationerna i Göteborg hade polisen och arrangörerna för de större organisationerna planerat tillsammans hur kommunikationen skulle skötas och hur färdvägarna skulle gå, men demonstranter ur den autonoma miljön som också befann sig i staden hade inga klara ledare att föra dialog med. Polisen, som själva har en starkt hierarkisk beslutsfattande organisation, har svårt att se att en folksamlings agerande inte har en planerad agenda bakom sig. Holgersson & Knutsson pekar på att polisen ofta har lättare att samarbeta med 29 Madensen & Knutsson 2010, s Warner & Mccarthy, "Whatever Can Go Wrong Will: Situational Complexity and Public Order Policing i Policing and Society 24.5 (2013), s

16 högerextrema organisationer under demonstrationer eftersom att de båda har en modern organisationsstruktur, medan större svårigheter tillkommer vid kontakt med vänsterextrema eller autonoma vänstern eftersom de har en postmodern organisationsstruktur Bemötande med fokus på provokation som krigsskapande process Provocerande bemötande är sådant som riktas mot utgruppen och upplevs av dessa som konfrontativt, och vad som uppfattas som konfrontativt är beroende på om det råder tilltro eller misstro mellan grupperna. Ett provocerande bemötande kan ske från polisens sida genom att man radar upp sig i stridsformation, tar på sig hjälmar, fäller ner visir, omringar demonstranterna, åker in med tunga fordon, går in med skällande hundar och har helikoptrar i luften. Från demonstranternas sida kan en provocerande uppvisning kommuniceras genom att dra upp huvor, maskera sig med halsdukar, balaklavor, göra oförutsedda manövrar och rusningar, skrika, sjunga och hoppa framför polisen. I många fall är de signaler som skickas ut omedvetna, som i fallet med polisen där kravallutrustning anses vara vanliga arbetskläder, och skrikande kommenderingar med stora gester ses som normalt arbetsförfarande när man handskas med folksamlingar. I förlängningen resonerar polisen ofta att alla demonstranter som har rent mjöl i påsen omöjligt kan provoceras av deras upprätthållande av den allmänna ordningen. Provokationer kan även ske i mer direkta och medvetna former då polisen har upprättat en linje med order om att hålla isär demonstranter och motdemonstranter. I dessa fall är det inte ovanligt att några av de mer hårdföra maskerade demonstranterna skriker och gestikulerar mot polisen för att få en motreaktion. 32 Guvå har gjort intervjustudier med poliser som tjänstgjorde under Göteborgskravallerna och funnit att det finns en medvetenhet om att enskilda poliser regerar på provokationer i affekt och med sitt aggressiva gensvar eskalera situationen för samtliga parter. 33 AM- modellen har utvecklats i olika faser sedan början av talet och de nuvarande termerna och benämningen kom till förhållandevis sent. På grund av att modellen är tämligen nyutvecklad är det svårt att hitta akademisk kritik riktad mot den men det är tydligt att analysen befinner sig på en ytlig nivå utan att se till de komplexa bakomliggande faktorer till varför polis och demonstranters relation ser ut som den gör. Kritik av det sociala identitetsperspektivet i vilken AM- modellen är sprungen ur har dock formulerats i att även om man inkluderar polisgruppen i ekvationen, tenderar 31 Granström m.fl. 2016, s och Madensen & Knutsson 2010, s Granström 2016 m.fl. s Guvå 2005B, Polisens arbete i samband med demonstrationer som övergått till kravaller, s

17 polisen i många fall betraktats som en homogen grupp. När O Neil studerade skotska poliser som arbetade vid fotbollsmatcher hittades flera olika polisgrupperingar med olika normer och arbetssätt som fungerar oberoende av varandra. 34 Att den socialpsykologiska blicken är riktad mot situationer och inte bakomliggande strukturer kan framstå som bristfälligt ur en kriminologisk utgångspunkt som söker bredare förklaringar till fenomenet upplopp. AM- modellens undersökande karaktär blir dock användbar för analys av videomaterial på grund av att den utvecklats genom just observationsstudier av demonstrationer och förlitar sig på mätningar av synliga interaktioner. Den teoretiska modellen blir en verktygslåda som går att följa steg för steg för att tolka materialet på ett visst sätt, och de olika perspektiven tjänar närmast som ett par glasögon som synliggör tidigare förbisedda detaljer i videomaterialet. 8. Metod Undersökningen har gjorts genom att gå igenom filmdokumentation av konflikt mellan polis och demonstranter som inträffat de senaste fem åren i Sverige. Från början ett tiotal exempel på interaktion mellan polis och demonstranter har genom gallring skurits ner till två videor som uppfyller särskild tydlighet för att analyseras utifrån den teoretiska modellen. Materialet är uppladdat av enskilda privatpersoner eller pressfotografer på Youtube för att finnas tillgängligt för allmänheten. Sökning har gjorts på orden demonstration, kravaller, upplopp och resultaten ska gälla svenska händelser som har inträffat inom de senaste fem åren för att behålla aktualitet. Dessutom måste materialet vara av god kvalitet i avseendet att det går att skönja en tydlig händelseutveckling och interaktion mellan parterna. Urvalet är att betrakta som ett ändamålsurval där materialet har kommit med på grund av sin tillgänglighet och uppskattade relevans för undersökningen. Videorna innehåller förekommen konflikt mellan polis och demonstranter, och är därför av intresse att analysera utifrån den teoretiska modellen. Detta är generellt inte representativa exempel på majoriteten av demonstrationer som fortlöper fredligt och ordningsamt. Generalisering kan därför endast göras till 34 Madensen & Knutsson 2010, s

18 att gälla demonstrationer som har utvecklats i en destruktiv riktning. Video 1 är kortare och innehåller en mindre allvarlig händelse medan video 2 är längre och innehåller en mer allvarlig händelse. Båda är dock filmade på samma dag och berör samma motdemonstrationer. 35 Att använda sig av videomaterial som finns tillgängligt på internet är en tacksam metod eftersom forskaren inte behöver göra förarbetet eller gå ut på fältet för att samla in materialet själv. Dessutom behöver denne inte bekymra sig nämnvärt över direktpåverkan på de som finns med på filmen. Dock väcks viktiga frågor om autenticitet och reliabilitet i undersökningen och huruvida materialet visar faktiska omständigheter. Det är av vikt för forskaren att leta efter kännetecken på att filmen har blivit redigerad, retuscherad eller påverkad och bedöma om det finns ett intresse för fotografen att vinkla händelsen till den grad att de använt redigeringsteknik. Överlag är dock rörliga bilder svårare att påverka än stillbilder. 36 Tillvägagångssättet har varit att se igenom det utvalda videomaterialet noga flera gånger om för att lägga märke till individer, beteenden och händelseutvecklingar av intresse. När en god helhetsbild erhållits har AM- modellen används som analytiskt verktyg för att hitta krigsskapande processer mellan polis och demonstranter. Analys av videomaterial är tämligen sällsynt inom samhällsvetenskapen trots dess explosionsartade utbredning i samhället, kulturen, internet och sociala medier. Detta kan bero på att filmmediet är svår att anpassa till de mallar som vanligast används för presentation av data och transkriberingen till textform kan kännas något abstrakt. 37 En videoanalys kan göras på olika djup, där det yttre perspektivet fokuserar på de faktiska omständigheter och vad som syns utspela sig i bild, därefter kan tolkningar göras av bakomliggande orsaker och få förståelse för den sociala kontexten. Djupare analys av människors intentioner bakom beteenden tenderar dock att bli spekulativa och bör utelämnas i möjligaste mån. 38 Partiskheten från den som har filmat videomaterialet är viktigt att resonera kring. Ponera att det finns en fotograf med sympati för demonstranternas sak så kan blicken vara riktad mot polisens agerande mot demonstranterna, och detta gäller även vice versa. Fördelen med filmat material är dock att den på många vis ger en klar bild om hur människor fysiskt beter sig. I detta avseende är videodokumentation i själva verket mer objektivt än redogörelser som tecknas ner i efterhand. 35 Bryman 2002, Samhällsvetenskapliga metoder, s Denscombe 2010, The good research guide, s Denscombe 2010, s Denscombe 2010, s

19 Eftersom fotografen väljer vad kameran ska fokusera på så går det i analysen endast att med säkerhet uttala sig om vad som syns i bild, och sedan lämna ytterligare spekulationer därhän eftersom att det är omöjligt att styrka. I ett av videomaterialen i undersökningen förekommer klippning vid flera tillfällen eftersom pressfotografen som lagt upp bilderna på sin kanal vill sammanfatta de mest händelserika situationerna. Av denna anledning är det extra viktigt att vara medveten om att vissa mer lugna skeden har utelämnats, och att videon tenderar att ge en mer kaotisk bild. Av transparens- och replikerbarhetsskäl kommer länk till videomaterialet med exakt tidsangivelse att finnas med i fotnoten, så med en klick kommer läsaren att länkas till youtubeklippet och den exakta tidpunkten för vad som hänvisas till. Detta förutsätter dock att läsaren sitter vid en dator och har tillgång till internet. 39 Forskarens förförståelse om ämnet påverkar hur denne ser på forskningsmaterialet och vart den analytiska blicken kommer att riktas mot, och därför skulle resultatet variera om någon annan gjort undersökningen. Det kan handla om bredare förutfattade meningar kring sakers beskaffenhet, eller att man har speciella förkunskaper inom ett visst område och snöar in sig på vissa aspekter utan att se helheten. Därutöver, om forskaren i den bästa av världar skulle vara helt fördomsfri, går det att missa viktiga observationer i materialet av rent mänskliga skäl. Av dessa anledningar är det nödvändigt med konceptet peer- review eller referentgranskning för att påminna om forskarens blinda fläckar. 40 Trovärdigheten i studien är starkt påverkad av om tolkningen av materialet har gjort på ett riktigt sätt inom ramen för den teoretiska modellen, och detta säkerställs bäst vid möjlighet till replikation av studien. Det positiva med ett digitalt videomaterial är att det inte kan fördärvas över tiden utan visar samma sak men kan analyseras av andra ögon. Forskningsetiskt kan konstateras att all material redan har filmats och finns tillgängligt på internet och därför sker ingen direkt påverkan på individerna som är med. De som har filmat demonstrationer på allmän plats har lagstadgad rätt till detta, dock kan spridandet av dessa ha en indirekt påverkan på människor som finns med. 41 Tidigare observationsstudier av upplopp har gjorts av forskare både på fältet och genom att studera videomaterial, bland annat har M.J Adang under talet observerat och filmat 77 fotbollsmatcher och 60 demonstrationer i Holland Denscombe 2010, s Denscombe 2010, s Bryman 2002, s Adang 2010, Initiation and escalation of collective violence: An observational study, s

20 9. Resultat och analys 9.1 Video 1. Poliser och motdemonstranter i Stockholm efter Svenskarnas Parti haft möte på GAT Videomaterialet utspelar sig den 30 augusti 2014 då högerextrema Svenskarnas parti haft möte på Gustav Adolfs Torg och polisen i anslutning till detta har formerat sig på ett mindre torg för att hålla isär dem från motdemonstranterna. Polisen har full kravallutrustning på sig med visiret nerdraget, omkring hälften sitter till häst och de resterande har hund med munkorg i koppel och batongen i handen. De har inte ställt upp ett kravallstaket utan håller tillsammans en fysisk linje för att inte släppa förbi motdemonstranter. Stämningen är förhållandevis lugn och polis och motdemonstranterna håller några meters avstånd från varandra. En man står framme och diskuterar med en av poliserna vilket föranleder att polisen puttar tillbaka motdemonstranten för att denne ska avlägsna sig. 44 Denna fysiska upptrappning får flera polishundar att börjar skälla och dra i kopplet för att komma åt mannen, som trotsigt står kvar och fortsätter att diskutera med polisen. En stor civilpolis med solglasögon och keps som har observerat skeendet träder fram och tar tag i motdemonstranten, drar i honom och manar honom att lämna platsen. Mannen snubblar över en kant i vägen och hamnar liggandes vilket leder till att civilpolisen drar honom över asfalten, och detta får resten av motdemonstranterna att protestera högljutt och komma närmare. Mannen ligger kvar en stund på platsen medan protesterna ökar från motdemonstranterna, men blir sedermera bortdragen bakom polisens linjer och omhändertagen. Utrop om att mannen ska släppas och diverse provokationer sker från demonstranternas sida medan en polis hånler tillbaka 45, men situationen utvecklas inte vidare till någon fysisk. 9.2 Kategorisering med fokus på negativ stereotypisering som krigsskapande process När videosekvensen börjar står polisen uppställda i linje med kravallutrustning, hjälm med nerdragna visir, batonger och schäferhundar vid sin sida. Den mänskliga skyddsvallen skapar en negativ stereotypisering där döljande av ansikte och kropp ger en opersonlig massa av likriktade gruppmedlemmar. Troligtvis har ledningen bedömt redan från början att det finns risk för 43 Uppladdat 31 augusti V1_Polis knuffar demonstrant. 45 V1_Polis provoceras och hånler tillbaka. 20

21 oroligheter, och därför rör sig inte heller de uniformerade poliserna runt bland folkmassan, utan detta görs av romeoenheter i olika munderingar. En polisiär föreställning om en våldsam minoritet bland demonstranterna kan leda till att man uppfattar minsta meningsyttring eller friktion som ett annalkande hot. Vid tillfället då den samtalande mannen rycks omkull av en civilklädd rusar ytterligare tre civilpoliser till platsen 46, och det förefaller sig uppstå förvirring bland demonstranterna gällande vilka som är de egna och vilka som utgör den andra sidan Organisering med fokus på kaotisering som krigsskapande process Polisens uppställning tjänar till att hindra demonstranterna mot att komma vidare och nå sina tilltänkta mål, och flera demonstranter verkar förvirrade över varför de spärrat av vägen. Dessa organisationella förändringar inom den ena gruppen kan ha en kaositerande effekt på den andra gruppen vilket sätter igång ryktesspridning och felinformation, och när så bristande information förmedlas från det polisiära ledet ökar frustrationen och irritationen hos flera av demonstranterna. Vid ingripandet mot mannen sker snabbt en kaotiseringsprocess då hundarna skäller, civilpolisen börjar gå över till fysiskt våld och människor börjar skrika runtomkring. Denna omedelbara upptrappning bryts emellertid då den uniformerade polisen behåller sin linjeformation och romeopolisen istället träder in för att bilda en cirkel runt mannen och underlätta gripandet. Introducerandet av civilpoliser som dyker upp från ingenstans är också att betrakta som en organisationsförändring från demonstranternas perspektiv vilket kan skapa osäkerhet och förvirring gällande organisationsstrukturen Bemötande med fokus på provokation som krigsskapande process För de demonstranter som önskat komma närmare sina tilltänkta mål kan polisens avspärrningar uppfattas som en inskränkning mot deras rätt till att demonstrera, och när den kravallutrustade ordningsmakten sitter högt uppe på sina hästar eller har en schäferhund i ena handen och en batong i andra handen signaleras att de inte är ute efter dialog eller kompromiss. Detta bemötande kan inleda en provocerande process där samma typer av fientliga beteenden utvecklas på den andra sidan också, i form av maskering och sammanslutningar i tätare grupperingar. Den första av demonstranterna som går fram och talar med en polis blir puttad tillbaka omgående vilken visar på 46 V1_Två manliga och en kvinnlig civilpoliser anländer. 47 Granström m.fl. 2016, s Granström m.fl 2016, s

22 att bemötandet grupperna emellan är allt annat än avväpnande. När polisen så tydligt har radat upp sig kan uppfattningen bland dessa förekomma att samtliga demonstranter som går fram gör det för att provocera och skapa konflikt. Vid ett senare tillfälle i videon skanderar demonstranterna Nassesvin! och pekar långfinger framför polisens ansikte, samtidigt som han själv skrattar, nickar och hånler tillbaka. Huruvida skanderandet är till för att provocera polisen till att förlora fattningen och ingripa våldsamt förblir oklart, men trots att han gensvarar provokationen något eskalerar inte situationen till att bli våldsam eftersom han förblir där han står och säger inget Video 2. Våldsamma upplopp i Stockholm d , Presse-fotos.dk. 50 Videomaterialet utspelar sig samma dag, den 30 juli 2016 då en motdemonstration bestående av olika politiska och icke- politiska grupperingar samt fristående individer har formerats i Kungsträdgården. Polisen har gjort en avspärrning med kravallstaket för att skapa en mur mellan motdemonstranterna på ena sidan, och sig själva samt demonstranterna som befinner sig utom synhåll på andra sidan. Hela interaktionen i videon sker mellan polisen och motdemonstranterna i parken, och händelseutvecklingen kan i generella drag beskrivas enligt nedan. När videoinspelningen börjar är stämningen är redan mycket hotfull, men kravallstaketet fungerar som en fredsskapande barriär från fysiska våldsamheter mellan polis och demonstranter, det enda allvarliga som far över gränsen är ramsor, skrik, verbala provokationer, gestikulerande samt enstaka smällare och rökgranater. Det är troligt att polisen i det här läget har för avsikt att hålla sin linje bakom kravallstaketet och inte släppa förbi några motdemonstranter, så länge projektilerna från folkmassan inte består av allvarligare art. Några maskerade motdemonstranter står framme och skakar på kravallstaketet 51 varvid polisen går fram för att mota bort dessa, vid flera tillfällen ses polis utrustad med brandsläckare spruta med den mot demonstranterna. Situationen eskalerar till den grad att en kärna av maskerade demonstranter kastar stålstaket från en byggarbetsplats mot polisen vid kravallstaketen. Detta blir en utlösande faktor för en grupp om dussinet kravallpoliser som rusar in från polisens högra flank med höjda batonger för att skingra folkmassan. 52 Polisen defensiva taktik förbyts snabbt till en offensiv där de gör chock framåt med skällande hundar och batongslag och avancerar i syfte att ta mark och pressa tillbaka hundratals demonstranter längre 49 Granström m.fl. 2016, s Publicerad 30 augusti V2_Maskerade demonstranter skakar på kravallstaketen. 52 V2_Kravallpolisen gör chock. 22