Kvinnor och män som gärningspersoner

Transkript

1 Kriminologiska institutionen Kvinnor och män som gärningspersoner En analys av hur gärningspersoner beskrivs i domar gällande misshandel Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Vårterminen 2014 Hanna Snäll Lakso

2 2

3 Sammanfattning För ett rättssäkert samhälle bör kvinnor och män som ställs inför rätta dömas på lika grunder. Däremot har forskning visat att män tenderar att dömas till hårdare straff och kvinnor till mildare straff för liknande brott, och att detta har en trolig grund i normer och föreställningar gällande kvinnor och män som gör att deras brott tolkas på olika sätt. Föreställningar om femininiteter och maskuliniteter grundas i sociala och kulturella normer och för med sig att olika egenskaper och beteenden associeras olika mycket till män och kvinnor. Våld kan anses vara mer associerat till att vara man än att vara kvinna, varför kvinnors våld kan tendera att beskrivas på ett sätt som nedskriver deras agens och ansvar för brottet, exempelvis genom att framställa kvinnor som begått brott som offer eller psykiskt sjuka. Uppfattningar och antaganden om brottslighet och gärningspersonskap kopplar bilden av den idealiska gärningspersonen till en man, och i motsats till detta ses det idealiska offret som en kvinna. Mot bakgrund av detta är uppsatsens syfte att undersöka hur tilltalade personer gärningspersoner beskrivs i aktuella domar från Stockholms tingsrätt gällande misshandel med avseende på femininiteter och maskuliniteter samt idealiskt gärningspersonskap. Detta görs med en diskursanalytisk ansats som syftar till att synliggöra vilka betydelser som genom språket ges till samhällsfenomen som exempelvis brott eller gärningspersonskap. Uppsatsen anlägger ett socialkonstruktionistiskt perspektiv inom vilket kategorier som man och kvinna anses vara socialt konstruerade i relation till den rådande samhällsstrukturen och kontexten. Vidare ses även kunskap som socialt konstruerad och som alltid i relation till den som definierar den. Det anses inte heller finnas en sann representation av verkligheten, utan flera olika. Analysen av domarna gav ett resultat som upplevdes vara i linje med tidigare forskning. De tilltalade kvinnorna beskrevs och framställdes som mindre ansvariga och skuldbelagda för sina brott och därmed mindre straffbara än de tilltalade männen, vars gärningar framställdes som mer uppsåtliga och inte söktes alternativa förklaringar till på samma vis som gällande kvinnorna. Slutsatsen är att kvinnor som begår brott tenderar att konstrueras som mindre ansvariga för brotten, i linje med en normativ femininitet som konstituerar korrekt beteende för en kvinna, där våld inte är acceptabelt för att passera som en god kvinna. Män däremot verkade i materialet beskrivas i termer av ansvar och uppsåt och som en idealisk gärningsperson, vilket kan tyda på att våld är ett mer accepterat och normaliserat fenomen gällande män. Vidare upplevdes offerskap utifrån materialet vara mer relaterat till att vara kvinna. Denna uppdelning kan få konsekvenser i form av olika bedömning och straff, samt fortsatt reproducerad ojämlikhet och obalans mellan män och kvinnor, hur de uppfattas och vilka egenskaper och beteenden de tillskrivs. 3

4 4

5 Innehållsförteckning 1. Bakgrund Syfte Centrala begrepp Tidigare forskning Skillnader i påföljder för brott Kvantitativ forskning Att förklara skillnaderna Män och kvinnor som gärningspersoner Teori Maskuliniteter och femininiteter Brottslighet och våld Den idealiska gärningspersonen Metod Diskursanalys och socialkonstruktionism Material Misshandel som brott Urval Tillvägagångssätt Etik Analys och resultat Skuld och ansvar Föräldraskap Relationen gärningsperson och offer Offerskap Slutdiskussion Kvinnor och män som gärningspersoner Framtida forskning Litteraturförteckning Övriga källor

6 6

7 1. Bakgrund Det står i Sveriges grundlag att alla ska vara lika inför lagen (SFS 1974:152). Detta innebär inte att alla som bryter mot lagen ska få samma straff likhetsprincipen kanske snarare ska betraktas som ett ideal än en total realitet (Diesen 2005:183) men det kan anses vara högst rimligt att lagen för rättssäkerhetens skull ska vara och tillämpas könsneutralt, det vill säga att könet på den som begått ett brott inte ska spela in i bedömningen. När det gäller misshandel döms män i förhållande till kvinnor i större utsträckning till fängelse och kvinnor döms i större utsträckning än män till vad som klassas som lindrigare påföljder exempelvis skyddstillsyn för jämförbara brott. Detta är en trend som hållit i sig i många år och som gäller även när relevanta bakgrundsfaktorer som brottstyp och tidigare belastning hålls konstanta (SCB 1986:42-54, von Hofer & Bogestam 2012: , Åklagarmyndigheten 2007:372). Det finns anledning att tro att karaktär på eller omständigheter kring brottet inte fullt ut förklarar könsskillnaderna i straff och att det istället kan bero på att kvinnor och män som gärningspersoner uppfattas och behandlas olika inom rättsväsendet (von Hofer & Bogestam 2012:320). Hos många människor finns ett nästan automatiskt antagande grundat i stereotyper och föreställningar om kön, att en person som begår våldsbrott är en man stark och aktiv och inte en kvinna omvårdande och passiv (Christie 1986, Connell 2009, Hirdman 2001, Lindholm 2005, Russell 2013:1-2). Det kan förvisso vara ett rimligt antagande då män dominerar statistiken gällande våldsbrott (Mörk 2013:122, 166), men statistik begränsas alltid av mörkertal och alla brott kommer inte till känna eller räknas med i statistiken (Hagstedt 2012:18). Detta gäller brott begångna både av kvinnor och män. Kvinnors brottslighet har dock länge ansetts vara osynliggjord genom att inte talas om eller forskas om i samma utsträckning som mäns brottslighet, som tagits för en norm (Lander, Petterson & Tiby 2003:8-9, Messerschmidt 1993:1-2). Inte minst inom själva juridiken och lagboken har kvinnliga brottslingar länge varit osynliggjorda och man har oftast talat i termer av gärningspersoner som män genom att benämna dessa med han (Diesen 2005). Ett osynliggörande av kvinnliga brottslingar tillsammans med föreställningar om vad en kvinna respektive en man har eller bör ha för egenskaper kan göra att bilden av en gärningsperson som en man konsolideras och att en kvinna inte lika tydligt kan passa in i denna bild. En gärningsperson ses då oftast oproblematiserat som en man (Christie 1986). Föreställningar om kvinnor, män och gärningspersoner kan tänkas ha betydelse för tingsrättens tolkning och bedömning av tilltalade personer och deras brott. Utifrån detta är det relevant att undersöka hur män respektive kvinnor konstrueras i tingsrättsdomar med grund i femininiteter, maskuliniteter och gärningspersonskap. 7

8 1.1 Syfte Hur män och kvinnor uppfattas som gärningspersoner belyses genom att synliggöra hur dessa beskrivs i aktuella domar från Stockholms tingsrätt, avgränsat till att gälla misshandel. Uppsatsen ämnar att med en diskursanalytisk metod synliggöra hur gärningspersoner beskrivs och framställs med utgångspunkt i föreställningar om män och kvinnors beteende och egenskaper samt relaterat till den idealiska gärningspersonen. Utifrån syftet lyder frågeställningen: - Hur konstrueras kvinnor respektive män som gärningspersoner i tingsrättsdomar med avseende på femininiteter, maskuliniteter och den idealiska gärningspersonen? 1.2 Centrala begrepp Nedan kommer ett antal för uppsatsen relevanta begrepp att presenteras och definieras. - Misshandel: Innebär att man tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd. Misshandeln rubriceras som grov då det uppstått livsfara, allvarlig skada eller om brottet begåtts med särskild hänsynslöshet. För misshandel döms högst två år i fängelse (böter eller fängelse i högst sex månader om misshandeln är att betrakta som ringa), och för grov misshandel döms fängelse i lägst ett år och högst sex år (SFS 1962:700). - Gärningsperson: Används i detta sammanhang för att benämna de personer som begått eller misstänks för att ha begått ett brott. Begreppet likställs för enkelhetens skull med den mer juridiska benämningen tilltalad, det vill säga den person som åtalats för ett misstänkt brott. Att man är tilltalad behöver dock inte betyda att man är skyldig eller kommer att dömas. - Brott: I denna uppsats har delvis en juridisk definition av brott tillämpats i och med att materialet utgörs av domar. Ett brott är således den handling som bryter mot lagen så som den definieras i lagboken och som därmed kan ställas inför rätta i domstol. Detta bör dock problematiseras från socialkonstruktionistiskt håll genom att se brott som konstruktioner vars definition står i relation till kontext. Av detta följer att inte alla handlingar nödvändigtvis uppfattas eller definieras på samma sätt som brott. 2. Tidigare forskning I detta kapitel kommer en översikt av utvald forskning på området hur gärningspersoner för brott uppfattas och beskrivs att presenteras. Kvalitativ forskning som gjorts inom detta område kan sägas vara relativt sparsam (Russell 2013:7) och mycket av forskningen som gjorts är av kvantitativt slag med fokus på skillnader i straff, varför föreliggande studie kan bidra till fältet med en kvalitativ analys av hur kvinnor och män beskrivs som gärningspersoner. Föreliggande studie kan även bidra med en specifik inriktning på misshandelsbrott i en aktuell kontext, då mycket forskning gäller 8

9 andra brott utöver misshandel (bland annat rån, mord och sexualbrott). Messerschmidt (1993:4-5) samt Lander, Pettersson och Tiby (2003) menar att kriminologin och forskning inom detta länge kännetecknats av en genusblindhet med en manlig norm som tar mäns brottslighet för normal, och kvinnors brottslighet har istället problematiserats och ifrågasatts som avvikande. Detta verkar vara fallet även för den tidigare forskningen som har hittats i detta sammanhang, som till stor del har ett fokus på att det är just kvinnor som blir särbehandlade inom rättssystemet och beskrivs på ett avvikande sätt som gärningspersoner, inte män. Det är av vikt att även mäns brottslighet och hur den tas för givet som en norm problematiseras och diskuteras, utifrån premisser som exempelvis att män enligt statistiken begår fler brott än kvinnor eller att män döms i större utsträckning till fängelse än kvinnor (Messerschmidt 1993:4). I det närmaste presenteras svensk forskning om skillnader i straff för män och kvinnor, kompletterat med ett internationellt perspektiv. Därefter följer forskning gällande uppfattningen om män och kvinnor som gärningspersoner. Både kvantitativ och kvalitativ forskning presenteras i syfte att ge en nyanserad bild av resultaten på området. 2.1 Skillnader i påföljder för brott Kvantitativ forskning Angela S. Ahola (2010) har i en avhandling genomfört en kvantitativ studie med både studenter och personer som arbetar inom det svenska rättsväsendet. Deltagarna fick läsa igenom samma beskrivning av ett rättsfall, men där gärningspersonen för hälften beskrivs som en kvinna och för andra hälften av deltagarna som en man. Resultatet antydde att män som gärningspersoner tenderar att dömas hårdare än kvinnor, vilket enligt Ahola (2010:35, 46) kan ge stöd till tesen att män oftare än kvinnor kan tillskrivas beteenden och egenskaper som lättare associeras till brott särskilt våldsbrott och därmed straffas hårdare. Studiens styrka ligger i att den är kontrollerad, alla deltagare har samma beskrivning vilket gör det tydligt att kön kan ha en inverkan i hur gärningspersoner för samma brott bedöms. Dock försvårar en kontrollerad miljö generaliseringar till situationer utöver den vid studietillfället, särskilt generaliseringar av resultatet gällande deltagarna som var studenter bör göras försiktigt, då det finns en möjlighet att dessa bedömer gärningspersoner och gärningar på ett annat sätt än de som är utbildade inom rättsväsendet (Bryman 2011:50-51). Även rapporter från Brottsförebyggande rådet, Statistiska centralbyrån samt Åklagarmyndigheten visar på att män tenderar att dömas till hårdare straff, exempelvis fängelse, och kvinnor till mildare straff som skyddstillsyn (SCB 1986:42-54, von Hofer & Bogestam 2012: , Åklagarmyndigheten 2007:372) dock finns som alltid vid statistik frågan om mörkertal (Hagstedt 2012:18). Jenny Yourstone (2008) har i en svensk avhandling gjort en kvantitativ studie med samma upplägg som Ahola (2010) men där försöksdeltagarna, som bestod av personer som arbetar inom rättsväsendet, istället för att bedöma straff skulle bedöma psykisk 9

10 sjukdom hos personen i gärningsbeskrivningen. Resultatet från denna studie visar att kvinnor oftare än män bedömdes vara psykiskt sjuka, vilket kan tolkas i enlighet med föreställningar om att kvinnors brottslighet ofta uppfattas som att vara en följd av något annat, till exempel sjukdom, än ett rationellt och förnuftigt val att begå brott eftersom brottslighet länge varit associerat mest med män och således blir avvikande för kvinnor (Yourstone 2008:26-29). Yourstone (2008:29) menar att resultatet visar på en tendens att döma män till hårdare straff än kvinnor 1 en tendens som benämns tesen om chivalry (ung. ridderlighet), vilken innebär att kvinnor kan uppfattas som det svagare könet, som att inte vara kapabla till våld eller att kunna hantera ett hårt straff, och därmed kan dömas till milda påföljder så länge de befinner sig inom ramen för den normativa femininiteten, hur en god kvinna ska vara. Men ju grövre brott och ju mer skuld som kan läggas på en kvinna, desto större är risken att hon istället straffas hårdare då hon ses som att utöver lagen, även bryta mot den normativa femininiteten. Även forskning gjord utanför Sverige har kommit fram till liknande resultat och tendenser. Män och kvinnor tenderar att inom rättsystemet uppfattas på olika sätt och därmed få olika straff för liknande brott, samt att bevis kan värderas olika beroende på om den tilltalade är en kvinna eller en man (Henning & Feder 2005, McCoy & Gray 2007, McKimmie et al. 2012, Shatz & Shatz 2012). Exempelvis döms män i större utsträckning än kvinnor till dödsstraff i USA för mord vilket Shatz och Shatz (2012) menar kan ge aktuellt stöd till tesen om chivalry (som nämndes ovan). Vidare tolkning av resultaten är, i likhet med de svenska resultaten som presenterades ovan, att kvinnor och män som gärningspersoner, utifrån femininiteter och maskuliniteter, uppfattas på olika sätt och att detta har en påverkan på vilket straff som anses lämpligt. Studierna av McCoy och Gray (2007) samt McKimmie et al. (2012) brister i att man använt studenter och vanliga medborgare som deltagare i likhet med Aholas (2010) studie som nämndes ovan. För att få mer av en helhetsbild av den internationella forskningen 2 kompletteras denna forskning som använt fiktiva rättegångsfall därför med resultat av Henning och Feder (2005) samt Shatz och Shatz (2012) där verkliga rättsfall analyserats. 2.2 Att förklara skillnaderna Män och kvinnor som gärningspersoner De fastställda kvantitativa skillnaderna i straff förklaras som nämnts bland annat med att kvinnor och män som gärningspersoner för brott uppfattas olika och därför behandlas olika inom rättssystemet. I detta avsnitt redogörs för forskning gällande just på vilket sätt kvinnor och män 1 Rättspsykiatrisk vård tolkas i detta fall som en mildare påföljd än fängelse. 2 Det bör nämnas att forskning som här benämns internationell främst är från engelsktalande länder, då det finns sparsamt med forskning gjord i andra länder. 10

11 framställs och uppfattas inom rättssystemet, med avstamp i normer och föreställningar om femininiteter och maskuliniteter. Brenda L. Russell (2013) har i antologin Perceptions of Female Offenders sammanställt, främst kvantitativ men till viss del även kvalitativ, forskning på området hur kvinnor och män konstrueras som gärningspersoner för brott, framförallt sexualbrott och partnervåld. Antologin ger en omfattande redogörelse av mycket av den genusteoretiska forskningen på fältet. Det sammanfattade resultatet är att kvinnor och män som gärningspersoner tenderar att uppfattas på olika sätt som gärningspersoner med grund i normer i samhället som uttrycker olika korrekta handlingsmönster kvinnor bör förhålla sig till en normativ femininitet och män till en normativ (hegemonisk) maskulinitet (dessa begrepp beskrivs mer ingående i kapitel 3). Att kvinnor och män som gärningspersoner uppfattas på olika sätt har diskuterats även av andra författare (Africa 2010, Gilbert 2002, Jack 1999, Morrissey 2003, Quadrelli 2003, Weare 2013, Worrall 1990), som kommer fram till att kvinnor som gärningspersoner ofta beskrivs och framställs i termer av exempelvis patologi ( the mad woman ), viktimisering och förnekat eller förminskat aktörskap. Liknande förklaringar verkar inte sökas gällande män som gärningspersoner, som istället tenderar att tillskrivas mer förnuftigt och rationellt ansvar för sina brott. Brottslighet, särskilt våld, antas genom föreställningar och normer kunna associeras till maskuliniteter men blir motsägelsefullt i relation till normer om femininiteter vilket kan göra att brottslighet tolkas på olika sätt. Våld och gärningspersonskap kan bli mer normaliserat för män än kvinnor, som associeras med icke-våld, vilket gör kvinnors brottslighet till något avvikande som måste förklaras med exempelvis sjukdom. Uppfattningar om gärningspersoner kan i förlängningen ha en påverkan på hur dessa behandlas inom rättssystemet. Pierce (2013:183) menar som ett exempel att eftersom moderskap är tätt kopplat till att vara kvinna (och faderskap är inte lika starkt kopplat till att vara man) kan kvinnor med barn straffas mildare än män då de inte kan tas ifrån familjen. Dock, om en kvinna har begått ett brott av allvarlig karaktär mot sitt barn kan det istället hända att hon straffas hårdare än en man, då hon ses som en dålig mor som bryter mot moderskapsnormen (Pierce 2013:187). Detta tenderar att gälla överlag om kvinnor uppfattas befinna sig för långt från normen för femininitet och hur en kvinna bör vara till exempel genom att begå mycket grovt våld. Då kan kvinnor istället straffas hårdare än män för liknande brott. Detta brukar benämnas som dubbel avvikelse eller the bad woman eftersom kvinnan uppfattas bryta mot både den juridiska lagen och normer för femininitet (Diesen 2005: , Svensson 2004: , Weare 2013:346, Worrall 1990:82). 11

12 Christian Diesen (2005), professor i processrätt, bidrar till det svenska forskningsfältet med en sammanställning av ett stort antal examensarbeten från juristlinjen handledda av densamme. Styrkan i forskningen ligger i att ett omfattande material, bland annat förundersökningar, domar och lagtexter, analyserats kvalitativt vilket annars är mycket tidskrävande. Detta ger en omfattande och djupgående bild av området. Ett genomgående resultat från studierna sammanställda av Diesen (2005) är, i likhet med de presenterade ovan, att det förekommer skillnader i hur kvinnor och män uppfattas som gärningspersoner och hur deras handlingar tolkas och förklaras, grundat i normer och föreställningar för beteende. Vidare menar Diesen (2005: ) att kvinnors plats inom rättssystemet generellt sett länge uppfattats vara som offer för brott och som passiva objekt medan männen framställs som agerande subjekt. Ett av examensarbetena som ligger till grund för sammanställningen gör en analys av hur lagtexter är formulerade och hur de tolkas, vilket visar att positioner som åklagare, advokat och gärningsperson oftast tillskrivs manliga pronomen vilket osynliggör kvinnor som aktörer inom rättsväsendet, både som verkande på lagens sida och som lagöverträdare (Diesen 2005: ). 3 Denna subjekt-objektdikotomi kan även återfinnas i kultur och medias framställning av brottslighet och rättssystemet exempelvis i deckarfilmer där mannen är gärningsperson och kvinnan offer cementeras denna syn ännu mer (Diesen 2005:217). Diesen (2005:210) menar vidare att denna uppdelning reproduceras även inom själva juristutbildningen, genom att män i tentamensfrågor och kurslitteratur oftast placeras i agerande roller som advokat eller gärningsperson och kvinnor framställs som offer eller passiva åskådare. I de fall kvinnor faktiskt framställs i rollen som till exempel jurist betonas ändå egenskaper relaterade till femininiteter genom att de exempelvis beskrivs med fokus på utseende och skönhet, vilket män inte gör (Diesen 2005:210). Således särskiljs hela tiden män och kvinnor. 3. Teori Jag ser teori som ett verktyg och ett hjälpmedel för att förstå ett insamlat material. Teori kan ses som en lins som man betraktar materialet igenom och man tolkar det på ett visst sätt och kommer fram till vissa slutsatser beroende på teoretiskt perspektiv. Givet detta, så kommer mitt val av teori att ha en påverkan på resultatet och analysen. Valet av teori influeras sedan i sin tur av min egen förförståelse. Genom studier i kriminologi och genusvetenskap är jag mer bekant och bekväm med vissa teoretiska perspektiv, som av den anledningen kommer föredras som teoretisk ram. Det är i hela processen viktigt att vara medveten om hur man som forskare alltid är medverkande i skapandet av det slutgiltiga resultatet (Winther Jörgensen & Phillips 2000: ). Detta betonas inom socialkonstruktionismen som är uppsatsens vetenskapsteoretiska utgångspunkt eftersom 3 Dock redovisar Advokatsamfundet (2014) att kvinnor år 2014 utgör hälften av ordinarie domare i Sveriges domstolar. 12

13 kunskap som ett socialt konstruerat fenomen aldrig kan anses vara objektiv eller fri från påverkan (Burr 2003:2-5). Socialkonstruktionismen menar vidare att kategorier som människor organiserar världen i, till exempel män och kvinnor, inte nödvändigtvis är naturligt indelade (Burr 2003:3). Det finns inte några stora biologiska eller naturliga skillnader mellan män och kvinnor som orsakar olika beteenden, utan de skillnader som uppfattas finnas gällande egenskaper och beteenden hos män och kvinnor är sociala konstruktioner (Connell 2009:76, Gothlin 1999:4, Hirdman 2001:65). Det finns dock olika föreställningar om och normativa förväntningar på män och kvinnor gällande beteenden och egenskaper, vilket kan få konsekvenser för hur de uppfattas och hur deras brottsliga gärningar tolkas och i förlängningen döms, exempelvis i en tingsrätt. I det närmaste kommer det att presenteras en definition av begreppet genus, samt maskuliniteter och femininiteter och den idealiska gärningspersonen. Detta utgör uppsatsens teoretiska ram som kommer användas i analysen, med syfte att undersöka hur män och kvinnor beskrivs som gärningspersoner i misshandelsdomar. 3.1 Maskuliniteter och femininiteter Med genus menas det socialt konstruerade könet, innefattande föreställningar om manligt och kvinnligt och hur det uttrycks och ger upphov till vissa handlingsmönster (Hirdman 1988:51). Olika egenskaper och beteendemönster tillskrivs och associeras till antingen kvinnor eller män och kan insorteras i femininiteter och maskuliniteter som grundas i en social och kulturell norm, varför innebörden är föränderlig och inte heller lika överallt (Lander 2003a:26-27). Femininiteter och maskuliniteter bör ses som en del av en mer övergripande struktur av genusrelationer och normer, och inte som enskilda objekt (Connell 2005:67, 71). De existerar och definieras i relation till och ofta som kontraster till varandra vad som är maskulint är det som inte är feminint och vice versa (Gemzöe 2010:83, Hirdman 2001:35, 48, Pettersson 2003: ). Lander (2003a:22, 41) menar att kvinnligt och manligt hela tiden skapas, återskapas och särskiljs genom praktiker och budskap i samhället, till exempel genom språk och handlingar. Att vara man eller kvinna är för många människor ständigt närvarande i ens självbild, beteende och interaktion med samt hur man uppfattas av andra (Connell 2009:129, Messerschmidt 1993:79-80). Då begreppen femininitet och maskulinitet, eller kvinnligt och manligt, för med sig kultur- och historiespecifika samt kontextberoende betydelser och innebörder som är betydligt vidare än biologiskt kön, bör dessa inte likställas (Connell 2005:69, Connell 2009: , Lander 2003a:33, Pettersson 2003: ). Vidare är det viktigt att tala om femininiteter och maskuliniteter samt män och kvinnor då det inte bara finns en enda, utan flera olika maskuliniteter och femininiteter som uppfattas och iscensätts på olika vis i relation till kontext och dimensioner som exempelvis etnicitet och klass. Dessa förhåller sig till varandra med inbördes maktförhållanden och strukturer för över- och underordning 13

14 exempelvis kan en heterosexuell maskulinitet ses som överordnad en homosexuell (Connell 2005:76-78, Lander 2003a:26-28, 42, Messerschmidt 1997:27, Pettersson 2003: ). Lander (2003b:14-15) menar att andra femininiteter tar form i förhållande till en normativ femininitet. Denna innebär föreställningar om vad som är korrekt beteende för kvinnor i en viss tid och kontext, en norm som kvinnor förhåller sig till och som de själva och deras beteende kan tolkas i relation till (Lander 2003a:33). Som motsvarighet till den normativa femininiteten beskriver Connell (2005:77) en hegemonisk maskulinitet, föreställningar om det mest eftersträvansvärda beteendet och sättet att vara på gällande män den för tillfället och sammanhanget dominerande maskuliniteten som verkar för att upprätthålla mäns överordnade position. Connell (2005:79) menar dock att få män faktiskt uppvisar en hegemonisk maskulinitet men att det finns maskuliniteter som relaterar till och konstrueras utifrån den hegemoniska (jfr normativ femininitet). Connell (2005:79-82) framhåller också att långt ifrån alla män medvetet utövar den auktoritet och dominans som hegemonisk maskulinitet kan stå för gentemot exempelvis sina kvinnliga partners men de kan ändå vara en del av överordningen. Att förhålla sig till dominerande, normativa femininiteter och maskuliniteter kan begränsa individers handlingsutrymme då endast vissa beteenden och egenskaper anses vara korrekt, vilket gör att normerna kan fungera som en makt- och kontrollfunktion (Lander 2003b:15). Moderskap och moral har länge varit en central del i föreställningen om femininiteter i en västerländsk kontext (Hirdman 2001:37, Lander 2003a:39) och att vara kvinna har ofta associerats till att vara känslosam, omvårdande och relationsinriktad (Connell 2009:86, Gemzöe 2010:82, Hirdman 2001:48). Vidare finns föreställningen att kvinnor är passiva objekt i relation till män som kan uppfattas mer som subjekt (Gemzöe 2010:83, Hirdman 2001:45). Femininiteter är strukturellt underordnade i förhållande till maskuliniteter och kvinnor associeras ofta till svaghet och beroende i förhållande till mannen som associeras till överordning, styrka och oberoende (Gemzöe 2010:83, Hirdman 2001:48, Lander 2003a:39, Pettersson 2003:142). Män och maskuliniteter associeras generellt med egenskaper som rationalitet och förnuft, även till viss del aggressivitet, och ses som att ha ett självständigt aktörskap (Connell 2005:45, Connell 2009:86, Gemzöe 2010:82-83, Pettersson 2003:142). Dessa begrepp kan beskrivas som föreställningar om beteenden och egenskaper som tillskrivs eller associeras med män och kvinnor i en västerländsk kontext, som kvinnor och män uppfattas i relation till och som de mer eller mindre förväntas uppvisa (Lander 2003a:26). Dessa föreställningar kan tänkas ligga till grund för hur människor uppfattas, talas om och konstrueras i exempelvis en tingsrättsdom. Dock är det viktigt att poängtera att dessa betydelser är föränderliga över tid och alltså inte statiskt fixerade. De ska heller inte ses som förenliga med alla konstruktioner av femininiteter och maskuliniteter det finns inte en man eller kvinna förenliga 14

15 med alla dessa. Att spalta upp manligt och kvinnligt blir därför något av en förenkling, men det kan av samma anledning också göra analysen mer tydlig då det kan bli mer lättfattligt att relatera till materialet. Analysen kommer att vägledas och tolkas utifrån dessa begrepp i syfte att undersöka hur tingsrätten konstruerar gärningspersoner för misshandelsbrott med avseende på just normer om femininiteter, maskuliniteter och den idealiska gärningspersonen, som beskrivs längre fram Brottslighet och våld Brottslighet har länge teoretiserats och talats om utifrån att det är män som begår brott särskilt våldsbrott anses vara starkare associerat till egenskaper och beteenden som relateras till maskuliniteter än till femininiteter och mannens brottslighet kan därför ses som norm (Connell 2005:83, , Messerschmidt 1993:4, 14, Pettersson 2003:139, Svensson 2004:148). Våld kan också ses som en manifestation av makt och överordning vilket kopplas till maskulinitet genom att den positionen oftast innehas av män i förhållande till kvinnor (Connell 2005:83). Eftersom maskuliniteter och femininiteter kan anses förhålla sig som motsatser till varandra följer att om våld är något manligt kan det också ses som något okvinnligt (Hirdman 2001:35, 48, Pettersson 2003: ). Våld kan givetvis associeras olika mycket till olika former av maskuliniteter eller femininiteter, men i förhållande till varandra kan det anses vara mer kopplat till maskulinitet än femininitet. Att det statistiskt sett är fler män som begår våldsbrott kan också bidra till att kopplingen män-våld görs lättare än kvinnor-våld. Detta kan tydliggöras med Christies (1986) resonemang som redovisas längre ned, om att gärningspersoner ofta föreställs som män snarare än som kvinnor. Connell (2005:83) menar att våld, speciellt mot kvinnor i nära relationer, kan uppfattas som något accepterat och rättfärdigat för män på grund av den överordnade positionen, vilket i praktiken skulle kunna innebära att män kan straffas mildare än kvinnor och på så vis dra nytta av sin position. Dock visar forskning på det motsatta förhållandet, män straffas ofta hårdare för liknande brott som kvinnor (se exempelvis Ahola 2010, von Hofer & Bogestam 2012). Denna paradox kan möjligtvis förklaras med att mäns våld i en nutida kontext istället för att rättfärdigas och osynliggöras snarare har börjat pratas mycket om, inklusive mäns våld mot kvinnor (Tham 2011:28). Bilden av en gärningsperson som en man reproduceras genom språk och praktik, och våldet och ansvaret för det blir på ett sätt normaliserat gällande män, i förhållande till hur det är för kvinnor, och därmed också i högsta grad straffbart. En man som begår brott kan därmed komma att straffas med hårdare påföljder i jämförelse med kvinnor. För en kvinna däremot som utifrån normer om femininiteter inte ses som att vara våldsam utan snarare ofta konstrueras i rollen som ett offer (se exempelvis Christie 1986, Diesen 2005, Weare 2013) kan brottsligheten straffas med mildare påföljder då ansvaret och skulden för brottet tenderar att nedtonas (Africa 2010, Gilbert 2002, Jack 1999, Morrissey 2003, Russell 2013, Weare 2013, Worrall 1990). Det uppfattas inte vara lika självklart och oproblematiserat som för en man att en kvinna är våldsam det blir en avvikelse 15

16 (Jack 1999:21, Messerschmidt 1993:4) och hon kan då för att normaliseras istället konstrueras i termer som överensstämmer med den normativa femininiteten, så hon förväntas vara, genom att brottet ses som en följd av något annat än att hon varit uppsåtligt våldsam. Kvinnor som begår brott tenderar att inom rättssystemet mätas mot och bedömas utifrån en femininitetsnorm, som hon förväntas förhålla sig till (Lander 2003a:33, Weare 2013:353). Att kvinnors brottslighet tenderar att bortförklaras kan ses som en följd av att våld ses som inkonsekvent med femininiteter, och konsekvensen kan bli ett förhållandevis mildare straff (Africa 2010, Gilbert 2002, Jack 1999, Morrissey 2003). Däremot, om en kvinna uppfattas bryta alltför mycket mot femininitetsnormen genom exempelvis väldigt grovt våld, kan straffet istället bli hårdare då gärningen kan uppfattas som både ett lagbrott och ett extremt normbrott (Diesen 2005: , Svensson 2004: , Weare 2013:346, Worrall 1990:82). En mans brottslighet kan istället tolkas utan den dubbla avvikelsen eller bortförklaringar, då brott är mer accepterat (i termer av förståeligt ) och oproblematiserat inom maskulinitetsdimensionen. I socialkonstruktionistiska termer kan man tala om att brott är en konstruktion som kan ges olika betydelse, till exempel utifrån om det är en kvinna eller en man som har begått handlingen. Messerschmidt (1993: ) menar att kvinnor som begår våldsbrott kan sägas iscensätta och konstrueras utifrån en viss typ av femininitet som står i relation till den normativa femininiteten, snarare än en maskulinitet. Kvinnor och mäns brottslighet kan utifrån ovanstående, antas i en tingsrätt kunna tolkas på olika sätt genom att kvinnor och män kan sägas tillskrivas och förväntas uppvisa olika beteenden och egenskaper i termer av maskuliniteter och femininiteter (Lander 2003a:26). Detta kan i sin tur få vidare konsekvenser i form av påföljder, och det är därför av relevans att undersöka hur gärningspersoner för brott konstrueras i domar. 3.2 Den idealiska gärningspersonen Nils Christie (1986) för ett resonemang om offer och gärningspersoner och hur de uppfattas i en västerländsk kultur. Christie (1986:47) menar att ett idealiskt offer är den som blir utsatt för ett brott och som tillskrivs en legitim offerstatus. Det är inte nödvändigtvis den som oftast blir utsatt, utan mer en konstruktion på samhällsnivå utifrån rådande kultur och sammanhang, där vissa personer lättare kan ses som offer än andra beroende på egenskaper de antas besitta. Det idealiska offret och gärningspersonen ska ses som en återspegling av föreställningar om verkligheten, snarare än en reell avbild av hur verkligheten ser ut (Christie 1986:57). Det som enligt Christie (1986:48) kännetecknar föreställningen om ett idealiskt offer är främst svaghet, det är till exempel en sjuk eller gammal eller väldigt ung person, samt att denne engagerar sig i någon respektabel aktivitet på en respektabel plats att vara på. Offer- och gärningspersonskap kan relateras till femininiteter och maskuliniteter genom att när det talas om brottsoffer görs detta ofta i termer av en kvinna och i 16

17 relation till detta talas gärningspersonen om som en man, vilket kan leda till stereotypa bilder och sätt att tala om dessa som utesluter det omvända förhållandet (Tham 2011:26-28). Gärningspersonen för brottet är enligt Christie (1986:48) stor, ond och okänd i förhållande till offret, för att denne ska ges status som ett idealiskt offer. Man kan till exempel jämföra bilden av en gammal person boende på ett ålderdomshem som blir bestulen på sina smycken, med en ung man som berusad blir överfallen på väg hem från krogen en lördagsnatt. Dessa två personer har inte lika legitim offerstatus utifrån sett. Vad som kännetecknar ett idealiskt offer är dock föränderligt och inte nödvändigtvis samma idag som för ett antal år sedan eller ett antal år framåt (Christie 1986:49, 52). Christie (1986:54-55) menar att idealiska offer och idealiska gärningspersoner skapas relationellt och förstärker varandra så ju mer de särskiljs, desto mer idealiska blir de båda. Den idealiska gärningsmannen liknar inte offret. Han är ur moralisk synpunkt svart i jämförelse med det vita offret. Han är en farlig man som kommer långt bortifrån (Christie 1986:55, min markering). Offer och gärningsperson kan alltså ses som varandras motsatser (Heber 2012:190). Rättens bedömning och hur de uppfattar och beskriver en gärningsperson i domar kan komma att påverkas av att det finns en föreställning om en idealisk gärningsperson som en man och ett idealiskt offer som en kvinna. Begreppet idealisk gärningsperson (och till viss del idealiskt offer) används i denna uppsats tillsammans med maskuliniteter och femininiteter som analytiska begrepp för att undersöka hur personer i tingsrättsdomar beskrivs och framställs. 4. Metod 4.1 Diskursanalys och socialkonstruktionism Vilken kunskapssyn man har påverkar hur en studie utformas, genomförs och vad studieobjektet kommer vara (Winther Jörgensen & Phillips 2000:142). Den påverkar även hur resultaten kommer tolkas, och kunskapsteoretiska utgångspunkter har således en direkt påverkan på kunskapen som produceras. Denna uppsats anlägger en socialkonstruktionistisk syn på kunskap och omvärlden. Ett socialkonstruktionistiskt synsätt utmanar den traditionella bilden av kunskap som ett objektivt avspeglande av verkligheten, och menar att detta inte är möjligt (Burr 2003:2-3). Hur världen uppfattas är enligt socialkonstruktionismen historiskt och kulturellt betingat (Burr 2003:3-4) och hur kunskap och tolkningar av världen ser ut och förändras med tiden blir således beroende av kontext (Winther Jörgensen & Phillips 2000:11-12). Det kan egentligen inte sägas finnas någon sann kunskap, utan snarare flera olika kunskaper och konstruktioner av verkligheten som är påverkade av kontext och vem som skapar dem (Burr 2003:4-5). Det är viktigt att betona forskarens egen roll i förhållande till kunskapsproduktionen, eftersom man alltid är deltagande i och påverkar kunskapsproduktionen (Winther Jörgensen & Phillips 2000:148). Således gör inte denna uppsats 17

18 något anspråk på att beskriva en sanning om gärningspersonskap och brott, utan är endast en representation och tolkning av många möjliga. Studien i denna uppsats görs med en diskursanalytisk ansats, en metod till för att studera samhällsfenomen i detta fall gärningspersoner för misshandelsbrott och vilka betydelser som tillskrivs dessa fenomen genom att de talas om på ett visst sätt. Inom rättsvetenskap specifikt kan diskursanalysen användas för att problematisera den objektivitet som ofta antas känneteckna lag och rätt och istället se det som sociala konstruktioner som är beroende av kontext, samt synliggöra genuskonstruktioner i rätten (Gunnarsson & Svensson 2009: ). Språket och hur det används anses ha en central roll i formandet och upprätthållandet av föreställningar om verkligheten och är därför viktigt inom diskursanalysen (Bergström & Boréus 2012:354, Gunnarsson & Svensson 2009:174). Detta gör diskursanalys till en lämplig metod för föreliggande studie vars syfte är att undersöka just hur gärningspersoner talas om och beskrivs i tingsrättsdomar, alltså hur de konstrueras genom språket. Diskursanalysen vilar tungt på en socialkonstruktionistisk grund och det är en förutsättning att anamma denna grund om man som forskare vill använda sig av diskursanalytisk metod (Winther Jörgensen & Phillips 2000:10-11). Detta innebär en potentiell begränsning med metoden då den utesluter forskare som sällar sig till en annan vetenskapsteoretisk utgångspunkt. Ett annat potentiellt problem gällande diskursanalysen är att det kan vara svårt att som forskare se bortom självklara och djupt inrättade diskurser, varför det är viktigt att vara kritisk och medveten om sin egen roll och förförståelse och inte ta något för givet, utan att problematisera vad man möter (Winther Jörgensen & Phillips 2000:28, 44). Det är åtminstone min strävan att i denna studie försöka se bortanför självklarheterna. Diskursanalys som metod kan uppfattas som relativt omfattande och kanske svårhanterlig då det finns ett stort antal olika inriktningar och därmed tolkningar av diskurs, hur de verkar och vad analysens syfte är (Winther Jörgensen & Phillips 2000:7). Fairclough (refererad i Winther Jörgensen & Phillips 2000:69, 71), exempelvis, menar inom den kritiska diskursanalysen att diskurser genom sin verkan kan skapa och återskapa bland annat kunskap, identiteter och maktförhållanden, och analysen är ofta fokuserad på att synliggöra detta för att generera social förändring och balansera ut ojämlika maktförhållanden. Laclau och Mouffe (refererad i Winther Jörgensen & Phillips 2000:31, 43-44) står för en annan diskursanalytisk inriktning, diskursteori, och menar att betydelser av sociala fenomen aldrig blir slutgiltigt fastställda utan är föränderliga. Vissa betydelser kan dock ha en mer dominerande position och uppfattas som naturliga men stå i kamp och motstridighet med andra betydelser. Det faktum att det finns ett flertal inriktningar av diskursanalys kan dock öppna upp för möjligheten och fördelen med att kombinera olika delar från 18

19 olika områden till en skräddarsydd metod som passar en specifik studie (Winther Jörgensen & Phillips 2000:10, 62, 141). Diskurser och vad de innefattar är relativt fritt att definiera för forskaren själv utifrån den specifika studien, och vad som är diskurs kan komma att förändras under analysens gång (Winther Jörgensen & Phillips 2000: ). Att skräddarsy sin egen metod och definition kräver dock att man som forskare noggrant redovisar hur man gjort på ett tydligt sätt. I denna uppsats definieras diskurs som ett sätt att tala om, förstå och ge betydelse till ett visst fenomen i ett visst sammanhang, i detta fall gärningspersonskap gällande misshandel (Winther Jörgensen & Phillips 2000:7). Betydelser är föränderliga och det finns inte en enda representation av verkligheten, exempelvis är våld och gärningspersonskap fenomen som ges mening i förhållande till olika perspektiv och diskurser (Winther Jörgensen & Phillips 2000:15-16). Men det finns dominerande betydelser som utesluter andra betydelser, exempelvis av gärningspersonskap, vilka kan reproduceras och upprätthållas genom att uttryckas vilket i sin tur kan ge konsekvenser i form av fortsatta ojämlika förhållanden, till exempel att en kvinna förnekas agens eller att en man förnekas brottsofferskap. Dominerande synsätt bör brytas ned och analyseras för att synliggöra hur det diskursiva står i relation till hur världen uppfattas se ut och vilka sociala konsekvenser det kan få (Winther Jörgensen & Phillips 2000:47, 56, 138). För att undersöka hur tingsrätten talar om gärningspersoner av olika kön hade förslagsvis observation av en huvudförhandling kunnat vara en lämplig metod. Denna metod har dock valts bort till förmån för diskursanalys av domar, eftersom en observationsstudie riskerar att bli alltför tidskrävande då huvudförhandlingar kan vara mycket långa och det ges inte heller alltid i förväg information om förhandlingen kommer hållas bakom lyckta dörrar vilket försvårar planering av tid. Istället för diskursanalys hade även en innehållsanalys kunnat göras av materialet. Dock upplever jag att denna metod skrapar på ytan av texten istället för att gå mer på djupet och uttalat söka efter diskurser och hur man talar om något, som man gör i diskursanalysen. Vidare uppfattar jag diskursanalys som en öppnare metod som är mer anpassningsbar efter syfte och frågeställning, varför jag föredrar den. 4.2 Material Som material för min analys har jag valt domar gällande misshandel från Stockholms tingsrätt. Domar ska utöver beskrivning av gärning och påföljd även innehålla domskäl, det vill säga rättens motivering till domen inklusive hur man värderat och beaktat eventuella bevis (Ekelöf, Edelstam & Boman 1998:235). Domskälen kan betraktas som domens kärna (Granström 2006:240) och bör beskrivas utförligt, bland annat för att möjliggöra bedömning och kontroll utifrån av riktigheten i resonemanget men även för att underlätta eventuell överklagan (Ekelöf, Edelstam & Boman 19

20 1998: ). Med avseende på detta är domar ett lämpligt analysmaterial för att undersöka rättens konstruktion av gärningspersoner eftersom det kan antas finnas en tämligen utförlig beskrivning i domskälen i synnerhet och hela domen i allmänhet. Anledningen till att jag endast använt mig av material från Stockholms tingsrätt är att det är den största tingsrätten med störst antal inkomna brottmål per år i Sverige (Domstolsverket 2013:11-13, Tabell 1.2). Detta är relevant eftersom jag vill avgränsa urvalet till att innehålla så nya domar som möjligt för att skänka uppsatsen aktualitet. Min tanke var att Stockholms tingsrätt borde ge ett stort antal domar under så kort tidsintervall som möjligt. Att tingsrätten valts som instans motiveras med att högre instanser, hovrätt och Högsta domstolen, hanterar överklaganden av tingsrättsdomar av vilket följer att de kan innehålla en mindre utförlig och tydlig beskrivning av personen som står tilltalad för brottet Misshandel som brott Kvinnor står generellt sett för en liten del av våldsbrottsligheten (Mörk 2013:166). Detta medför att underlaget gällande kvinnor som begår våldsbrott är begränsat i jämförelse med underlaget för män som begår våldsbrott, och urvalet misshandelsdomar gällande tilltalade kvinnor kommer därför att sträcka sig över en längre tidsperiod än domarna för män. Jag har valt brottstypen misshandel trots det begränsade materialet gällande kvinnliga gärningspersoner för att jag upplever det vara ett intressant brott att undersöka ur ett genusperspektiv och se till hur män och kvinnor konstrueras som gärningspersoner, eftersom våld är starkt förknippat med maskuliniteter och inte femininiteter (Connell 2005: , Messerschmidt 1993:27, Pettersson 2003:139, Svensson 2004:148). Vidare motivering till misshandel som brottstyp är att det kan ses som ett medelgrovt brott som kräver en viss utredning och där ord ofta står mot ord, vilket borde leda till en relativt utförligt skriven dom. Mildare brott (exempelvis stöld) kan vara så pass snabbt och relativt enkelt avgjort att det inte ger någon längre utläggning i domen som då blir kortfattad och därmed svår att analysera på djupet Urval Stockholms tingsrätt kontaktades med en förfrågan om uttag av domar, vilka sedan skickades från tingsrätten via mail. De hämtade domarna grupperades först och främst på kön, efter huruvida tingsrätten benämnde den tilltalade med han eller hon. Därefter sorterades alla domar med en tilltalad som var född 1996 eller senare bort, eftersom bedömningen i tingsrätt i regel ser annorlunda ut för personer under 18 år (SFS 1962:700). Vidare har domar sorterats bort där åtalet gäller flera olika brott, eftersom studiens fokus är enbart misshandel. Dock upptäcktes när analysen påbörjats att i en dom med två tilltalade en man och en kvinna förekom olaga hot utöver misshandel som åtalspunkt men denna dom behölls då det upplevdes som att det kunde vara fördelaktigt för urvalet att ha en dom där en kvinna och en man som gärningspersoner kunde relateras till varandra. Misshandel var ändå huvuddelen av denna dom och jag ansåg att den gick att 20

21 behålla som ett specialfall. Urvalet bestod efter sortering på dessa kriterier av domar gällande enbart misshandel (av normalgraden samt ringa och grov), med tilltalade män och kvinnor över 18 år. Domar där åtalet ogillats och den tilltalade frikänts har behållits eftersom jag anser att även detta är en dom som kräver sin motivering och således borde det kunna hittas diskurser gällande den tilltalade även i dessa. Även domar med flera tilltalade har behållits detta för att det kan vara intressant att se hur gärningspersonerna konstrueras i förhållande till varandra. Detta gällde dock bara två domar, varav den ena gällde två män åtalade för gemensamt brott mot samma målsägande, och den andra en manlig och en kvinnlig tilltalad åtalade för brott mot varandra. Gällande faktorn tidigare belastning har detta inte varit möjligt att sortera materialet på eftersom det hade krävt att läsa igenom alla domar i sin helhet redan vid urvalsstadiet då uppgifter om tidigare belastning inte framkommer tydligt i början av domen. Det hade blivit alltför arbetsamt i förhållande till tid. Detta gäller även faktorer som huruvida det förekommit alkohol- eller drogbruk vid tillfället samt om de inblandade känner varandra och har eventuella konflikter med varandra sedan tidigare. Att inte ha tagit hänsyn till dessa faktorer kan te sig problematiskt. Exempelvis är det i många fall så att när kvinnor begår våldsbrott föregås det av att kvinnan själv blivit utsatt för våld av offret som ofta är en närstående (Westfelt 2012:45). Hur mycket ansvar och skuld som egentligen bör läggas på personen som utövat våld, och hur den personen konstrueras i domen borde därför variera med bakomliggande faktorer såsom relation mellan målsägande och den tilltalade, tidigare belastning och alkohol-/drogbruk. Det hade varit fördelaktigt med ett urval domar som kan påstås vara så lika varandra och jämförbara som möjligt eftersom det uppstår stora svårigheter i att gruppera fler domar eller gärningspersoner med varandra då varje brott som begås är unikt och en rad olika faktorer alltså kan påverka hur de tilltalade konstrueras i domarna. Dock tas faktorer som tidigare belastning, alkohol och droger samt relation mellan den tilltalade och målsägande alltid upp i domen i den mån det är känt och (enligt tingsrätten) har relevans för fallet, varför det är möjligt att förhålla sig till detta i efterhand om det vid analysen blir nödvändigt. Stockholms tingsrätt kontaktades en första gång via mail för uttag av alla dittills avgjorda domar gällande misshandel och grov misshandel från 2014, vilket resulterade i ca 80 domar. Efter att urvalskriterierna uppfyllts gav tidsperioden 1 januari 2014 till 20 mars domar för misshandel och grov misshandel varav fem stycken gällde kvinnliga tilltalade och 50 stycken gällde manliga tilltalade, sorterat efter huruvida personen i domen benämndes han eller hon. Eftersom detta första uttag gav ett så litet antal domar med tilltalade kvinnor, gjordes ännu ett uttag av domar från Stockholms tingsrätt från perioden 1 oktober 2013 till 31 december 2013 i syfte att få fram fler domar gällande kvinnor. Denna tidsperiod valdes utifrån längden på perioden för det första uttaget 21

22 tre månader. I detta uttag hämtades dock endast domar med kvinnliga tilltalade, eftersom gruppen domar gällande manliga tilltalade redan var nog stor. När domarna från andra uttaget (22 stycken) sorterats efter urvalskriterierna ålder och brottsrubricering återstod åtta domar, varav en dom visade sig gälla två tilltalade en kvinna och en man. Denna dom grupperades för sig själv och inte med kvinnor eller med män som tilltalade således blev det slutgiltiga antalet domar från det andra uttaget sju stycken med kvinnor som tilltalade och det totala antalet domar gällande kvinnor från första och andra uttaget blev således 12. Domarna i detta andra uttag valdes från en lista från tingsrätten och baserades endast på namn på den tilltalade. Namn, målnummer, datum och brottsrubricering är den enda information man får vid detta stadium eftersom tingsrätten inte kategoriserar domar på kön. Detta kan te sig problematiskt, då personer som tingsrätten skulle benämna han kan ha ett typiskt kvinnonamn och vice versa. Men eftersom tingsrätten tar en avgift för att ta ut större antal domar ville jag begränsa uttaget så mycket som möjligt och i de fall jag kände mig osäker på om namnet kunde tänkas tillhöra en man eller en kvinna, tog jag med den domen i uttaget i alla fall för att sedan kunna säkerställa hur tingsrätten benämnt personen. Jag är dock medveten om att detta urvalsförfarande kan ha lett till att vissa domar med kvinnliga tilltalade från den perioden har missats. Jag upplevde att 50 domar gällande manliga tilltalade var ett för stort material att analysera med diskursanalys som kräver en noggrann läsning av materialet (Bergström & Boréus 2012:411). Detta antal justerades därför till att matcha det slutgiltiga antalet domar med kvinnliga tilltalade (12 stycken), så att det blev lika många domar för kvinnor som för män. De 12 nyaste domarna gällande män valdes ut för att få ett så aktuellt urval som möjligt. Jag bedömde att de sammanlagt 25 domarna (12 gällande män, 12 gällande kvinnor och en gällande en man och en kvinna) som återstod av de första uttagen skulle vara ett lagom antal domar att börja analysen med om det vid analysen upplevdes som för få kunde jag göra en till hämtning från tingsrättens arkiv. Detta blev dock inte aktuellt då materialet var stort nog för att göra en tillräckligt omfattande analys i relation till uppsatsens omfattning. 4.3 Tillvägagångssätt Rent praktiskt är tillvägagångssättet att hela domarna (inte bara domskälen även om tonvikten ligger där) läses igenom i syfte att synliggöra beskrivningar av kvinnor och män som gärningspersoner samt deras gärningar. Materialet lästes flera gånger då man kan finna nya aspekter vid exempelvis tredje läsningen som man inte uppfattade vid första läsningen (Bergström & Boréus 2012:411). De meningar eller uttryck som tingsrätten i domarna använde för att beskriva gärningspersonerna markerades för att sedan kunna sammanställas i resultatet. Olika teman som 22