Fred och Frihet. Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet. Feministisk Säkerhetspolitik

Transkript

1 Fred och Frihet Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet Feministisk Säkerhetspolitik 1, mars FRED OCH FRIHET, Nummer NUMMER 1, MARS

2 Fred och Frihet är redigerad och utgiven av : Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet Norrtullsgatan Stockholm Tel: E-post: info@ikff.se Hemsida: Ansvarig utgivare: AnnaLisa Eneroth Redaktionsgrupp: Pia Johansson Layout: Pia Johansson Josefin Lind Omslagsfoto: Petra Tötterman Andorff INNEHÅLL: TEMA FEMINISTISK SÄKERHETSPOLITIK Vad är feministisk säkerhetspolitik? 4 Militarismens nya ansikte 5 Vad stort sker, sker tyst... 7 Militarism är inget alternativ till fred 8 IKFF-NYTT 11 WILPF INTERNATIONELLT Sri Lanka -en kamp för fred och frihet 14 Tryck: Federativ Tryckeri AB Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) är den svenska sektionen av Womens International League for Peace and Freedom (WIL- PF). WILPF grundades i Haag 1915 och är världens äldsta internationella fredsorganisation med medlemmar i ett 40-tal länder. I Sverige finns ca 1000 medlemmar fördelade på nio lokala kretsar. Läs mer om vårt arbete på se 2

3 FEMINISTISK SÄKERHETSPOLITIK Vem värnar freden? Så löd titeln på den debattartikel som IKFF skickade till Tv 4 i samband med deras nya dokumentärsatsning Fredsstyrkan där man följer svenska soldater i Afghanistan och får en inblick i hur deras liv ser ut i ett krigshärjat land. Programmet är ett utmärkt exempel på den militarisering av fredsarbete som IKFF försöker uppmärksamma. Soldater med vapen framställs som fredsarbetare och det främsta verktyget Sverige har för att skapa fred. Samtidigt går debatten hög om militären ska ta del av biståndsbudgeten för att effektivisera och prioriteringarna verkar ju också stå klara för fredsprojektet EU när krishanteringsinsatserna fokuseras på militära snabbinsatsstyrkor som Nordic Battlegroup. Det första numret av Fred och Frihet 2008 ges ut i samband med den Internationella kvinnodagen. Visst är alla dagar kvinnliga dagar, men den 8 mars ges kvinnor världen över lite extra utrymme i media och vi vill propagera för kvinnor som aktörer i säkerhetspolitiken. Så i det här numret har vi valt att fokusera på den militarisering av fredsarbetet och av resolution 1325 Kvinnor, Fred och Säkerhet som sker i Sverige i dag. En utveckling som är mycket oroväckande och som utestänger kvinnor från säkerhetspolitiken. En utveckling som förvånande nog också sker utan uppmärksamhet i svensk media och bland allmänheten. Författaren och debattören Eva Moberg belyser i sin artikel den brist på debatt om svensk säkerhetspolitik som IKFF efterfrågat under de senaste åren. Hon frågar hur det kommer sig att Sverige frivilligt avslutar 200 år av svensk avhållsamhet från krig, något som många i omvärlden avundats oss. Och hur kan det ske oförmärkt, utan en folklig debatt? Resolution 1325: s andemening att öka kvinnors deltagande i konfliktförebyggande och fredsfrämjande insatser och stödja kvinnors fredsinitiativ i konfliktområden, verkar helt ha fallit bort i Sveriges krishanteringsinsatser. I stället fokuseras resurserna främst på att lägga ett genusperspektiv på militära insatser. Den generella trenden är att kvinnors erfarenheter och expertis fortfarande inte finns med i de säkerhetspolitiska diskussionerna och aktiviteterna. Därför är WILPF: s arbete världen över så viktigt. Det måste finnas en fredsrörelse som hela tiden kan visa på det civila samhällets och kvinnors kunskap och kraft. WILPF var en stor aktör i att driva fram resolution 1325 till säkerhetsrådet och WILPF: s dagliga arbete visar hur resolutionen borde implementeras för att kvinnor ska vara jämställda och delaktiga aktörer. IKFF har sedan första världskriget arbetat med att föra fram strategier för fredsarbete och det arbetet är i dag viktigare än någonsin tidigare. Hur självklart det än är för oss inom fredsrörelsen så verkar det som vi gång på gång måste påminna beslutsfattare och allmänheten om att hållbar fred aldrig kan tvingas fram med vapen. Petra Tötterman Andorff Generalsekreterare IKFF

4 FEMINISTISK SÄKERHETSPOLITIK Vad är feministisk säkerhetspolitik? F eministisk säkerhetspolitik ger ett bredare perspektiv på begreppet säkerhet. Från att traditionellt se på säkerhet som en mellanstatlig angelägenhet rör sig den feministiska säkerhetspolitiken mot en mänsklig säkerhetsfråga som skyddas med utveckling och inte med vapen. Vad tänker du på när jag säger säkerhetspolitik? Efter en snabb rundringning till några vänner fick jag ganska blandade svar, både positiva associationer som skydd och demokrati, och negativa som fientlighet och politiska fångar. Gemensamt för många av dem var dock sammankopplingen mellan säkerhet, stat och militär. Flera nämde Säpo, CIA, George Bush och Guantanamobasen. Jag blev inte speciellt förvånad, eftersom det ofta är denna bild av säkerhetspolitik vi blir matade med via media. Militära operationer, terroristbekämpning och stängda nationsgränser flimrar förbi på våra TVskärmar. Vi får veta att vi för ett krig mot terrorismen och vi ser hur vi skickar ut unga människor i full stridsmundering för att bevara freden. Många av oss är så vana vid att se och höra talas om säkerhetspolitik i dessa termer att vi inte ifrågasätter det. Eller som en av mina tillfrågade vänner sa; Säkerhetspolitik...det låter så manligt, det är ju bara gamla gubbar som håller på med det, spioner och sånt. Det realistiska synsättet, där säkerhet endast handlar om politiska och militära hot mot nationalstaten, anses idag förlegad av många. Vi vet att en stor majoritet av offren i väpnade konflikter är civila och att en bredare definition av säkerhetsbegreppet som inkluderar fler behövs. Trots detta agerar många stater och andra internationella aktörer fortfarande efter gamla föreställningar om säkerhetspolitik. Men vad finns det för alternativ? Säkerhet för vem? I början av 1990-talet började FN använda begreppet mänsklig säkerhet. Man talade om säkerhet för människor snarare än stater, och om att garantera säkerhet med utveckling istället för vapen. Inom ramarna för detta säkerhetstänkande har det feministiska perspektivet och genusperspektivet på säkerhetspolitik fått ett stort utrymme. Den traditionella säkerhetspolitiken med fokus på nationalstatens intressen har varit mycket dålig på att representera och skydda kvinnor och minoritetsgrupper. Hur dessa grupper, som tillsammans utgör en majoritet av världens befolkning, ser på säkerhet och säkerhetshot har kommit bort bakom inrullande stridsvagnar och ståtliga fredsavtal. Frågan som den feministiska säkerhetspolitiken ställer är Säkerhet för vem?. Enligt Cynthia Enloe, forskare och feminist, måste vi alltid fråga oss detta när vi hör statsöverhuvuden eller politiker tala om för oss att vi lever i en farlig värld, full av våld och terrorhot. Naturligtvis finns det en fara i dessa hot, men allra farligast är världen för de som utsätts för våld i hemmet eller som inte har tillgång till säkra preventivmedel, alltså främst kvinnor, menar Enloe. Kvinnors utsatthet Feministisk säkerhetspolitik vill alltså vara ett alternativ till den traditionella synen på säkerhet. Kvinnor och män Vi vet att en stor majoritet av offren i väpnade konflikter är civila har ofta olika erfarenheter av att leva i konfliktområden och kvinnor är ofta extra utsatta på grund av sitt kön. Inte sällan ses kvinnan ses som ett objekt eller ett byte som det är fritt fram för den motsatta sidan i konflikten att förgripa sig sexuellt på. Forskaren Cynthia Cockburn pekar på att kvinnan genom alla tider fått symbolisera nationens stolthet. Liksom männen förväntas offra sina liv för kriget, förväntas kvinnor offra sina kroppar, skriver Cockburn. Eftersom kvinnan symboliserar nationen, arvet och familjen, blir våldtäkt ett effektivt vapen för att förnedra motståndaren. Kvinnor som aktörer Men kvinnor är inte bara mer utsatta, utan har också andra erfarenheter än män av att leva i konflikter. Erfarenheter som kan bidra till att ett bättre sam- Källa: Försvarets Bildbyrå

5 hälle kan byggas upp efter konflikten. Trots detta värderas kvinnors erfarenheter och åsikter lågt i krishantering och fredsbevarande arbete. Kvinnor finns mycket sällan representerade när fredsavtal eller politiska beslut om deras lands framtid förhandlas fram. Det är viktigt att uppmärksamma och ge stöd till de kvinnor som varit stridande parter i en konflikt, kvinnor som ofta negligeras. Både FN och EU har antagit resolutioner som betonar vikten av kvinnors medverkan i konfliktlösning och återuppbyggnad. Mest känd är kanske resolution 1325 som antogs år 2000 av FN:s säkerhetsråd. Resolutionen är bindande för FN:s medlemsländer och innebär ett erkännande av konflikters speciella inverkan på kvinnor och vikten av deras medverkan i fred och säkerhetssammanhang. Så varför är det så svårt att se kvinnor inte bara som offer för konfliktsituationer, utan även som potentiella aktörer i konfliktlösning? Shanna Löfgren Källor; Cynthia Cockburn The space between us Negotiating Gender and National Identities in Conflict Zed Books Cynthia Enloe Bananas, beaches and bases Making Feminist Sense of International Politics University of California Press Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, Kvinnor, fred och säkerhet Kvinna till Kvinna, FEMINISTISK SÄKERHETSPOLITIK Militarismens nya ansikte Just nu har Sverige det sammanhållande ansvaret för insatsstyrkan Nordic Battlegroup. Styrkan är ett resultat av EU: s reformering mot en gemensam militaristisk front. Det finns dock all anledning att förhålla sig kritisk till denna militaristiska utveckling. I år leder Sverige en av EU: s två insatsstyrkor för internationella ingripanden, Nordic Battlegroup. Insatsstyrkan står i konstant beredskap för att när som helst, och med kort varsel, skickas iväg på internationella uppdrag. Truppen är en snabbinsatsstyrka tränad för militära stridsinsatser, och är ett av flera instrument som ingår i EU: s krishanteringsprogram. EU: s medlemsstater turas alltså om att stå i konstant militär beredskap, trots att det är föga troligt att våld kan vara lösningen på våld, att vapen kan skapa hållbar fred. Sveriges försvarsverksamhet har under senare år alltmer inriktats mot internationell samverkan och internationella insatsstyrkor. Istället för att fokusera på territoriellt försvar riktas alltså uppmärksamhet nu mot konflikter i och mellan andra länder. Även om denna förändring är en anpassning till rådande världsordning, leder den inte till ett avsteg från militarismen. Snarare är det tvärt om. Med utökad internationell militär verksamhet sprids den militaristiska ideologin att det är med militära medel som fred och säkerhet skall skapas, trots att så inte är fallet. Hållbar fred kan endast åstadkommas genom dialog, samverkan, förtroendeskapande insatser och en inkluderande fredsprocess där såväl män som kvinnor kommer till tals. Detta går stick i stäv med militära insatser, där man istället för att bygga fred genom kapacitetsstärkande försöker tvinga fram den. Det finns alltså ett skrikande behov av att problematisera den nya tidens militarism. För att Nordic Battlegroup skall sättas i bruk krävs ett enhälligt beslut i EU: Källa: Försvarets Bildbyrå Hållbar fred kan endast åstadkommas genom förtroendeskapande insatser där såväl män som kvinnor kommer till tals. s ministerråd, samt ett riksdagsbeslut i Sverige. I praktiken är det dock föga troligt att Sveriges Riksdag skulle besluta sig för att rösta mot den verksamhet man redan har lagt ner tid och resurser på att vara del av. Vid klartecken skall styrkan, inom tio dagars tid, infinna sig på angiven plats i en verkningsradie om 600 mil från Bryssel. Styrkan skall kunna hantera situationer över hela konfliktskalan, varierande uppgifter i form av såväl humanitär hjälp som väpnad strid. Förutom att insatsstyrkan helt klart följer militarismens väg, innebär kravet på dess snabba utplacering ett stort problem. För att en konflikt skall kunna lösas är det nämligen nödvändigt att man har god kännedom

6 FEMINISTISK SÄKERHETSPOLITIK Militariseringen av det tänkta fredsorganet är redan igång, och idag står vi inför en osäker framtid. Foto: Oscar Westerlund om konfliktens orsaker och hur den drabbar befolkningen olika. Tio dagar kan knappast vara tillräckligt med tid för att grundligt hinna förbereda sig. Risken finns alltså att förarbetet sätts åt sidan vilket i värsta fall kan leda till att konfliktens orsaker och verkan förblir oklara. Den stora frågan handlar alltså om hur troligt det egentligen är att snabbinsatsstyrkor med militära medel kan skapa hållbar, långsiktig fred. Genom att ha stående insatsstyrkor i ständig beredskap följer EU militarismens väg. Från att ha varit en union vars främsta syfte under lång tid har varit att undvika krig skymtar idag tendenser av något annat; en gemensam försvarspolitik och på sikt ett gemensamt försvar. Militariseringen av den tänkta fredsunionen är redan igång, och idag står vi inför en osäker framtid. Sedan slutet av 90-talet har förändringar genomförts som på olika sätt har resulterat i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom unionen. Inga tecken finns heller på att utvecklingen håller på att förändras. Visserligen är det fortfarande upp till medlemsstaterna att nationellt fatta beslut om internationella insatser. Dock finns redan militära organ under EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP), som alltmer möjliggör en gemensam militariserad front. Istället för att motverka EU: s militarisering tar Sverige genom Nordic Battlegroup aktiv del i den. Ett annat problem med Nordic Battlegroup är att den kan sättas in i konfliktområden utan att FN så beslutar. Det fredsorgan som inrättades efter andra världskrigets slut, FN, riskerar att urholkas om nya militära aktörer tar plats på arenan. Visserligen står det skrivet att EU skall handla i enlighet med principerna i FN-stadgan i sina militära uppgifter. Dock är det oklart hur detta skall ske. Därför finns det risk för att FN får stå tillbaka till förmån för nya regionala aktörer. Detta leder inte bara till minskad internationell legitimitet, utan också till en möjlig normförändring som bygger på militarismens värden. Nordic Battlegroup är ett slående exempel på hur militarismen snarare har ökat, eller åtminstone har fått ett nytt ansikte, än släppt taget om det säkerhetspolitiska tänkandet i Sverige, trots det tydliga behovet av att tänka om. Istället för att satsa på nya strategier vill EU utveckla det militära europeiska samarbetet, och på så vis vidmakthålla och till och med förstärka militarismen. I fredens namn legitimeras använd-ningen av militära medel, och den militaristiska kulturen lever vidare på bekostnad av en alternativ fredskultur. För att motverka våldets institutionalisering i EU måste debatten föras om hur fredsarbetet i unionen borde förändras. Det är nämligen ohållbart att sträva efter fred utan att på samma gång kräva alternativ till militarism. Därför är IKFF: s och WILPF: s arbete för alternativ till militarism lika aktuellt idag som det var för mer än 90 år sedan. Emma Rosengren Foto: Anna Hedlund

7 Vad stort sker, sker tyst... Vad stort sker, sker tyst, och det gäller inte minst skeenden som är djupt illavarslande. Förr motiverades vårt försvar som skydd för vårt territorium och vårt oberoende. Syftet med vår neutralitet var att hålla oss utanför krig. Nu ska vi tvärtom, med berått mod, dels göra oss beroende, dels frivilligt utsätta oss för fientlighet från länder och grupper i omvärlden för att passa in i strategier som vi inte styr över och bidra till andras maktpolitiska strävanden. I stället för att söka undgå att dras in i krig söker vi nu målmedvetet dras in i krig. Det allra märkligaste med denna utveckling är att den pågår så oförmärkt, så helt utan den breda intensiva folkliga debatt som saken förtjänar. Den innebär dock ett slut på 200 år av svensk avhållsamhet från krig, något som många i omvärlden avundats oss. I stället för att söka undgå att dras in i krig söker vi nu målmedvetet dras in i krig. Nordic Battle Group är bara det senaste och tydligaste exemplet på denna förändring. De flesta verkar tro att det fortfarande handlar om neutrala blå baskrar som på FN:s uppdrag övervakar demilitariserade zoner och hjälper civila. Två avgörande nyheter tycks inte ha trängt igenom ens bland de folkvalda. Den ena är att FN-mandat inte längre ska krävas för att EU ska aktivera Nordic Battle Group. Det räcker med ett OK från OSSE (Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa) och att det sker i överensstämmelse med folkrätten, vilket som bekant kan tolkas olika. Den andra är att insatsen nu också har blivit fredsframtvingande och kan använda militära medel till detta. Stridsgrupperna ska enbart agera utanför Europa och det finns ingen geografisk gräns för vart de kan skickas. Teoretiskt krävs samtycke av riksdagen hur är den tänkt att ta ställning när truppen ska iväg inom tio dagar efter FEMINISTISK SÄKERHETSPOLITIK beslutet i Bryssel? De största EUländerna är också NATO-länder. Den här utvecklingen stämmer påfallande överens med både den gamla koloniala mentaliteten (vi européer är bäst skickade att styra och ställa i andra världsdelar) och med USA:s ständiga anspråk på världsdominans, som både fruktas och hatas i stora delar av just den värld där de här insatserna är tänkta att utföras. Av vilken anledning ställer Sverige upp på det här? Varför är den politiska enigheten så stor? Och media! Allt som har spårats där är yrvakna bekymmer: Kan det möjligen komma hem döda kroppar i kistor? Är vi psykologiskt förberedda för det? Har vi krisgrupper för det? En soldat råkade bli dödad vid en övning. Frågan gällde då om det skulle bli åtal för vållande till annans död. Om bara den annan som dör är en utomeuropé är allt OK. Fredsrörelsen brukar ofta kallas naiv av militaristerna. Vad är då det här? Det råder ingen brist i världen på lidande folk eller brutala diktaturer. Urvalet av platser för EU:s stridstrupper kommer att vara politiskt motiverat. Tydligen tror faktiskt de flesta att Norden och EU alltid kommer att välja det rätta och stå på det godas sida mot det onda. Det behöver inte ens diskuteras! Men alla krig har motiverats med vad som då ansetts vara goda syften. Finns det någon anledning att tro att framtidens EU-ledare och svenska utrikespolitiker kommer att vara mer omdömesgilla än några i den rad vi nyligen sett passera: Tony Blair, Berlusconi, Thatcher (som sände tusentals engelska pojkar i döden för Falklandsöarna), eller dagens Sarkozy som säljer fransk kärnkraft till ett antal länder i Mellanöstern, eller varför inte vår egen Göran Persson, som hoppades att Irak-invasionen skulle vara snabbt undanstökad så att den inte störde den ekonomiska konjunkturen. Och om herrarna Bildt och Björklund suttit vid rodret när invasionen inleddes så hade Sverige sannolikt aktivt stöttat den i någon form. Samtidigt pågår sen många år en smygintegrering av Sverige i NATO. Strategin är densamma som när det gällde EU-medlemskapet. Man arbetar stegvis i skymundan för att sen kunna visa att vi är ju ändå i praktiken medlemmar, varför inte sitta med vid borden där besluten fattas? De här borden och de här besluten glider ständigt undan bakom en skog av förkortningar som kan få vilken normal riksdagsledamot som helst att bryta samman: det är VEU, WEAO, ASD, EAPR, ECAP, KUSP, GUSP, ERRF, EUBG, EUMC, EUMS, osv osv. Inga klockor tycks ha ringt hos våra folkvalda när de läste regeringens beskrivning av den nordiska stridsgruppens uppgifter: Den lämpar sig väl för att vara förstyrka för en större och mer långsiktig styrka. Eftersom krigshärdarna inte kommer att i detalj passa in på något av de här beskrivna typfallen så blir en flexibel syn på konceptet och dess tillämpning nödvändig. Vi lovades försvarspolitisk självständighet under EU-omröstningen. Nu ska vi utan omröstning godta Lissabonfördraget där gemensam försvarspolitik förutsätts. Och tystnaden fortsätter, kanske för att allt övrigt larm är så öronbedövande. Eva Moberg Källa: Försvarets Bildbyrå

8 FEMINISTISK SÄKERHETSPOLITIK Militarism är inget alternativ för fred Militarismen som ideologi är djupt rotad i samhällsstrukturer världen runt. Den återfinns i såväl krigförande som fredsskapande verksamheter. Trots att våld inte borde vara ett inslag i fredsbyggande mekanismer, används ändå våld som lösning på våld. Detta är dock inte den enda metoden för konfliktlösning. Vapen och tvång kan inte skapa en hållbar fred och vapenrustning är ingen effektiv metod för att undvika krig. Många är de organisationer som verkar i det civila samhället för konfliktlösningsstrategier där icke-våldsmetoder används för att skapa fred. Att arbeta för fred inom det civila samhället kan ske med olika metoder och på många olika nivåer. Flera rapporter har inventerat svenska enskilda organisationers arbete med att omvandla konflikter och bygga fred och de visar att bredden av fredsarbete i konfliktområden är enorm. Metoderna som används för att skapa förtroende, bearbeta attityder och konfliktbeteende, stödja uppbyggnad av samhällen och institutioner och analysera strukturella orsaker är många och de ger en förhoppning om att hållbar fred inte är omöjlig att skapa. Förändra maskulina strukturer Med ett genusperspektiv på säkerhetspolitik kan vi få en bredare tolkning av begreppet säkerhet och utrymme att arbeta med mänsklig säkerhet som en metod för att uppnå hållbar fred. Det är en del av den kvinnliga fredsrörelsens uppgift att med olika medel dekonstruera det stereotypt manliga och kvinnliga för att på så sätt lösgöra kopplingen mellan militarism och patriarkat och synliggöra hur militarismens aggressiva värden är socialt konstruerade och inte medfödda. Detta är ett steg i arbetet med att få bort militära värderingar i samhället och föra fram icke-våldsalternativ som fredsskapande verksamheter. Dessa alternativ innebär i grunden att skapa en fredskultur där freden blir varaktig och byggd på dialog och förtroende för det civila samhället. WILPF har i nära 100 år arbetat för att kvinnor och män tillsammans ska kunna lösa konflikter utan militära medel. Sedan konferenserna i Haag, där kvinnor från hela världen samlades mitt under brinnande världskrig för att visa världens regeringar att det fanns ett civilt samhälle som inte accepterade krig, har WILPF varit i opposition mot nationalstaternas militära upprustning. Under 1900-talet har WILPF: s arbete internationellt och IKFF: s nationella arbete fortsatt för att ständigt föra fram strategier för hållbar fred. Enligt de feministiska teorier som den kvinnliga fredsrörelsen utgår ifrån är huvuduppgiften för konfliktlösning att hitta de grundläggande orsakerna till konflikter och däri även hitta lösningen. Nya vapen och nya strategier försvårar detta arbete men vapen och strategier är framtagna av människor och kan därmed stoppas av människor. Ett exempel på en organisation som arbetar med att uppmärksamma militarismens effekter på ett samhälle är East Asia-US-Puerto Rico Women s Network against Militarism. Det är ett större nätverk som utgår från att militarism är ett stort problem som fördärvar hela samhället. Deras arbete har sin grund i de negativa effekter amerikanska armén har på kvinnors situation världen över. I nätverket finns bland annat organisationer som arbetar mot prostitution i närheten av amerikanska baser. Det finns också de som arbetar med problem som uppstår vid amerikanska truppers närvaro, såsom oönskade graviditeter, äktenskap och övergrepp. I Korea har nätverket 8 Källa: WILPF arkiv

9 FEMINISTISK SÄKERHETSPOLITIK exempelvis lyckats få igenom en lag som skyddar prostituerade kvinnor och straffar sexköpare och hallickar. Fredsarbete i konfliktområden Civilsamhället behövs i alla skeden av en konflikt och framförallt i det förebyggande arbetet. Civila organisationer är i regel skickliga på att uppmärksamma tidiga varningstecken, så kallade early warnings, på att en konflikt kan vara nära att bryta ut och detta i sin tur gör att förebyggande åtgärder kan sättas in. Exempel på tidiga varningssignaler är ökad förekomst av våld i samhället i allmänhet och mot kvinnor i synnerhet. Insamlingsstiftelsen Kvinna till Kvinna, som IKFF är initiativtagare till, har sedan början av 1990-talet arbetat med att stödja kvinnors arbete i konfliktsituationer med sikte på att bygga långsiktig och hållbar fred. Utgångspunkten är att stärka kvinnors ställning på alla nivåer i samhället. Att få med kvinnor i fredsprocesser genom lokal organisering är en viktig förutsättning för att hållbar fred skall vara möjlig. I dag arbetar KtK i tre konfliktfyllda regioner, Balkan, Mellanöstern och Södra Kaukasien, med att stärka kvinnors arbete för fred. En viktig del av verksamheten är att verkligen lyssna på kvinnorna och att ta deras expertkunskap på allvar. Kvinnor i Svart är ett annat exempel på hur antimilitaristiska medel kan användas i fredsarbetet. De bildades i Israel under första intifadans första natt Syftet var att dramatisera ett motstånd mot ockupationen och detta har spridit sig runt hela jorden och Kvinnor i Svart beräknas finnas i över 30 länder idag. Varje fredag står den israeliska gruppen i Jerusalem i en timme klädda i svart och med stora plakat. Det är genom dessa aktioner som Kvinnor i Svart är kända men de utför även andra fredsaktioner såsom lobbyarbete, blockader av militära etablissemang och flyktingsupport. Det viktigaste temat för Kvinnor i Svart världen över är rättvisa för palestinier och fred för israeliter men olika grupper arbetar med olika teman såsom prostitution och trafficking. Informations- och lobbyarbete Många är de problem och konflikter som leder till interna och externa oroligheter och de är ofta sammanlänkade och måste inkluderas i kampen för en hållbar fred. Ända sen starten har WILPF analyserat konflikter ur ett brett perspektiv och miljömässig hållbarhet och global ekonomisk och social rättvisa är därför viktiga fredsfrågor för WILPF. Idag har organisationen konsultativ status i flertalet FN-organ exempelvis ECOSOC och UNICEF och informationsarbetet om dessa frågor sker från WILPF: s internationella kontor i Genève, FNkontoret i New York och ifrån de nationella sektionerna runt om i världen. Sedan 1999 arbetar WILPF med nedrustningsprojektet Reaching Critical Will vars mål är att sprida information om den internationella debatten kring kärnvapen. Projektet syftar till att involvera det civila samhället i nedrustningsfrågor samt öka interaktionen mellan NGO: s, regeringar och FN. Genom Reaching Critical Will bistår man med resurser och information om olika nedrustningsforum, framför allt Nedrustningskonferensen i Genève och Generalförsamlingens första kommitté. WILPF var en av de starka krafterna bakom FN: s säkerhetsråds antagande av resolution 1325 Kvinnor, Fred och Säkerhet år Projektet PeaceWomen startade året efter för att övervaka och arbeta för en snabb implementering av resolution På hemsidan finns 82 översättningar av resolutionen och denna siffra stiger kontinuerligt, allt för att öka resolutionens tillgänglighet. Inom PeaceWomen-projektet arbetar WILPF Foto: Tommy Andorff aktivt med att sprida nyheter om resolutionen till såväl FN-personal som regeringar och det civila samhället.

10 FEMINISTISK SÄKERHETSPOLITIK I början av 2008 arrangerade IKFF en manifestation mot Nordic Battlegroup för att påvisa bristen på allmän debatt i Sverige. Även i Sverige pågår ett brett fredsarbete utifrån feministiska säkerhetsteorier genom IKFF: s verksamhet. Sveriges avsaknad av krig gör att IKFF: s säkerhetsarbete ofta fokuseras på informations- och lobbyarbete. De lokala kretsarna runt om i landet och kansliet i Stockholm bedriver informations- och utbildningsprojekt för medlemmarna och allmänheten. Målsättningen är att alltid kunna erbjuda information via hemsidan och tryckt material om aktuella händelser och utvecklingar. Påverkansarbete mot svenska institutioner och politiker utgör en stor del av arbetet och är också en viktig del för att påverka den internationella utvecklingen. IKFF är en organisation där medlemmarna antingen kan välja att aktivt agera för fred på lokal nivå eller enbart informera sig själv och sin omgivning om aktuella säkerhetsfrågor. En viktig del av det civila samhällets fredsarbete är samarbete mellan organisationer och aktörer. IKFF är således aktiv i flera svenska och internationella nätverk. IKFF är en av de fem frivilligorganisationer som utgör paraplyorganisationen Operation Organisationen har arbetat fram utbildningar för att stärka kvinnors möjlighet att engagera sig i fredsarbete. En av grundtankarna var att bygga utbildningarna på kvinnors metoder i informella fredsprocesser och lyfta fram de många exemplen på hur många kvinnor lyckats skapa fredliga relationer över etniska, religiösa och kulturella gränser. Aktionsbaserat fredsarbete Under hela 1900-talet har WILPF och IKFF arbetat mycket med utåtagerande aktioner för att uppmärksamma politiker och allmänheten om behovet att säkerhetspolitiska förändringar. Inspirerade av Haag-kongressen 1915 arrangerade svenska kvinnor Kvinnornas Fredssöndag samma år på 343 platser runt om i Sverige och skrev under för att betona kvinnors viktiga roll i konfliktlösning arrangerades i Sverige Kvinnors vapenlösa uppror mot krig för att protestera mot det militära systemets sätt att lösa konflikter. Det var kvinnorörelsen som genom att mobilisera allmänheten förhindrade att Sverige blev en kärnvapenstat. Kvinnors brist på tillgång till maktens formella strukturer har gjort att kvinnor över hela världen alltid har vänt sig till folket och gatans arenor för att framföra sitt budskap. Kända exempel är marschen mot Pentagon 1980 där tusentals kvinnor protesterade mot Kalla Kriget. Med sig hade de dockor och upprättade med dem en begravningsplats som symboliserade civila offer för krigsmaskineriet. Aktionens motto var: Take the Toys from the Boys. Denna aktion upprepades följande år. Protestmarschen i Storbritannien mot den brittiska regeringens beslut att husera amerikanska kärnvapenmissiler Kvinnorna gick från Wales till flygvapnets bas vid Greenham Common. Marschen symboliserade hur nu även kvinnor marscherade mot kriget såsom männen tidigare hade gjort, skillnaden var att kvinnorna marscherade för fred. Detta var startskottet till en massrörelse bland brittiska och amerikanska kvinnor som bland annat resulterade i ett mer än årtionde långt läger vid Greenham Common. En annan amerikanskbaserad aktionsrörelse var Code pink: women for peace. De bildades 2002 av amerikanska kvinnor som besökte Afghanistan och vid hemkomsten försökte göra media uppmärksamma på afghanska kvinnors situation och det höga antalet civila offer. Media var föga intresserat av detta och kvinnorna började manifestera utanför Vita Huset i Washington DC. De campade utanför Vita Huset men blev ständigt bortmotade och begränsade därför manifestationerna till att följa solens upp- och nedgång. De höll på i fyra månader och andra organisationer, bland andra WILPF hjälpte till. Code pink rönte stor medial uppmärksamhet. Fredsdemonstrationer och manifestationer mot våld är en stor del av fredsrörelsens verksamhet. Sedan hösten 2007 är IKFF delaktiga i Svenska nätverket mot klustervapen, som bedriver ett omfattande opinionsarbete vars syfte är att verka för ett totalförbud av klustervapen. Sedan nätverkets grundande har namnunderskrifter samlats för ett förbud mot klustervapen och i februari 2008 överlämnandes dessa drygt namnunderskrifter till Sveriges utrikesminister. I början av 2008 arrangerade IKFF en manifestation mot Nordic Battlegroup för att påvisa bristen på allmän debatt i Sverige. Kvinnors brist på tillgång till maktens formella strukturer har gjort att kvinnor över hela världen alltid har vänt sig till folket och gatans arenor för att framföra sitt budskap. Alla dessa konkreta exempel från hela världen visar att det går att göra skillnad utan militära medel. Många är de människor som har engagerat sig och visat att en annan värld är möjlig. WILPF är bara en av dem, men det är världens äldsta kvinnliga fredsorganisation och arbete i de 40 sektionerna världen över imponerar varje dag. Josefin Lind Petra Tötterman Andorff Pia Johansson 10

11 IKFF-NYTT NR Ordföranden har ordet Just nu diskuteras det så kallade Lissabonfördraget intensivt bland många människor runt om i Europa. Men i Sverige vägrar de flesta partier och massmedier att beröra frågan. Förslaget kommer att antas av riksdagen utan diskussion inom några månader. Vad är då Lissabonfördraget? Jo, det är till 95% samma förslag till konstitution (grundlag), som förkastades av Frankrikes och Nederländernas folk i folkomröstningar. Giscard d Estain, som var ordförande i det konvent, som först utarbetade förslaget till konstitution, säger: Lissabonfördraget är detsamma som den nedröstade författningen. Formen är bara ändrad för att slippa folkomröstningar. (Politiken 27/ ) Det är inte heller mycket som skiljer. Några symboler som nationalsång och fana är borttagna. I stället för utrikesminister ska unionen ha unionens höge representant för utrikesangelägenheter. Alla de förslag som gäller den gemensamma försvars- och utrikespolitiken, som IKFF arbetade så intensivt under flera år för att försöka ändra finns kvar. Hur agerade IKFF och vad vände vi oss emot? Vi kontaktade Sveriges chefsförhandlare i Framtidskonventet som förberedde förslaget till konstitution för Europa Vi skrev då ett eget förslag till formulering av artikel 40 (då nr 30) om försvarspolitiken. Vi uppmärksammade de ändringsförslag som Lena Hjelm Wallén, Sören Lekberg och Sveriges EU-ambassadör Sven-Olof Petersson lagt, men som konventet inte tog någon hänsyn till. Dessa ändringsförslag var mycket omfattande, när det gällde försvars- och säkerhetspolitiken. Bl a ville Sverige inte ha ett gemensamt försvar och ingen byrå för vapenutveckling, inte heller en skrivning om att medlemsstaterna förbinder sig att gradvis förbättra sin militära kapacitet. Vi anordnade ett seminarium i april 2003 Gör EU till ett Fredsprojekt, som dokumenterades i Fred och Frihet nr 17. Vi skrev en spontanremiss när konventets förslag skulle behandlas i riksdagen. I denna remiss krävde vi att Sveriges regering skulle protestera mot förslagen till EU:s säkerhets- och försvarspolitik. Vi krävde också att Sverige skulle använda sitt veto om inte ändringsförslagen från Sveriges representanter gick igenom. Hur ska IKFF reagera nu? När upprustning och militarisering av EU blir grundlag? När svensk trupp ska skickas till avlägsna länder utan FN-uppdrag för att försvara EU: s intressen? När EU ska tala med en röst i utrikespolitiska frågor? Inför Irakinvasionen hade USA stöd av England, Benelux-länderna, Spanien, Italien, Danmark och hela östra Europa. Vad skulle en röst då ha inneburit för Sveriges del? Lissabonfördraget innebär den överlägset största maktöverföringen sedan Sverige blev medlem i EU EU ökar sin makt i ca 100 fall. Eftersom fördraget inte har diskuterats inför riksdagsvalet 2006 har den nu sittande riksdagen inte mandat att besluta i frågan. Om vi har en demokrati måste svenska folket få säga sin mening. Vi i IKFF bör kräva en folkomröstning. AnnaLisa Eneroth Lyckad kampanj mot klustervapen IKFF är en stark aktör inom Svenska nätverket mot klustervapen. Inom ramen för nätverket bedrivs ett omfattande opinionsarbete vars syfte är att verka för ett totalförbud av klustervapen. Onsdagen den 13 februari deltog IKFF i överlämnandet av drygt namnunderskrifter till Sveriges utrikesminister. Dessa namnunderskrifter är ett resultat av allt det arbete som nätverket bedrivit sedan hösten 2007, då man bland annat genomförde aktioner i flera städer i Sverige simultant. Mycket bra resultat får man väl säga. Med vid överlämnandet fanns representanter från olika ideella organisationer samt Ayat Suleiman, en tolvårig flicka från Irak som allvarligt skadats av en klusterbomb som hennes bror hittat ute och tagit med sig hem. Läs gärna mer om nätverket på: 11

12 Nu börjar vi vår medlemskampanj fyller WILPF 100 år. Om vi alla värvar en medlem om året är vi på kalaset! Ju fler medlemmar vi är i Sverige, desto starkare hörs vår röst i den säkerhetspolitiska debatten. Tänk också på att en del av din medlemsavgift går till WILPF internationellt och på så sätt ger möjlighet för kvinnor från hela världen att delta i frågor som rör krig och fred. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något! -Värva En Var! 12

13 European Social Forum (ESF) ESF 2008 kommer att anordnas i Malmö september. Flera tals människor väntas komma dit. WILPF har deltagit med workshops i tidigare ESF, i Paris, London och Aten. Vid Europamötet på kongressen i Bolivia beslutade de europeiska sektionerna att också delta den här gången. Nu är förberedelserna i full gång. Den svenska sektionen har blivit medlem i arrangörsföreningen ESF Norden och undertecknad är medlem i den nordiska programgruppen. Jag har tagit kontakt med övriga sektioner i Europa och fått in förslag från några. Här är förslagen som kommit in: 1. Export Processing Zones 2. Feminist Anti-Militarism 3. EU Security Policy 4. Gender Mainstreaming within the Swedish, Norwegian and Danish military forces. 5. Women s participation in conflict solution 6. The Cost of the Military (the same issue as the WILPF seminar on March 8) 7. The war against terrorism Vid ett möte i Paris i början av februari enades ESF: s programgrupp om ett antal teman, som troligen kommer att beslutas på EPA-mötet i Berlin den 24 februari. Alla våra förslag går att passa in under dessa teman. Nu gäller det för oss att enas om ett eller ett par förslag och sedan försöka få med det i det slutliga programmet. Det ska nog gå bra. Eftersom detta ESF finns så nära oss är det ett utmärkt tillfälle för våra svenska medlemmar att vara med och också ett tillfälle för oss som organisation att synas ordentligt. Så boka in dessa dagar i er kalender redan nu! AnnaLisa Eneroth Internationella Kvinnodagen FN: s tema för Internationella Kvinnodagen 2008 är Kvinnor och ekonomi. IKFF är som vanligt med i Nätverket för 8: e mars, som har satt ihop ett gediget program av intressanta talare som medverkar under dagen. Några av namnen på talarlistan är Agneta Stark, docent i företagsekonomi, Percy Barnevik med mikrokreditprojektet Hand in Hand, integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, handelsminister Ewa Björling, Helena Ekinge från UNDP samt Rwandas ambassadör Jaqueline Mukangira. Välkommen till Immanuelkyrkan i Stockholm den 8: e mars mellan för att fira årets kvinnodag! En hälsning från Operation 1325: Tillsammans med Kvinnor för Fred, RIFFI, SEK och UNIFEM Sverige, är IKFF medlemsorganisation i Operation Utgångspunkten för Operation 1325:s verksamhet är den unika del av FN: s Säkerhetsråds resolution 1325:2000 om kvinnor, fred och säkerhet som fokuserar på kvinnor som aktörer. Genom utbildningar stärker vi och uppmuntrar fler kvinnor att involvera sig i arbete med fredoch säkerhet. I arbetet internationellt arrangerar vi erfarenhetsutbyten med fredsarbetande kvinnogrupper verksamma i konfliktdrabbade områden. Med informationsarbetet vill vi bidra till ökad medvetenhet om vikten av att involvera fler kvinnor i allt fredsarbete och beslutsfattande. I arbetet med politisk påverkan påminner vi våra beslutsfattare om alla åtaganden som Sveriges nationella handlingsplan för resolution 1325 innebär. Du får gärna kika in på vår hemsida där du kan anmäla dig till vårt nyhetsbrev som kommer 4-6 gånger per år eller kontakta oss för frågor av alla de slag som kopplar till resolution 1325 eller den verksamhet vi bedriver. Varmt välkommen att ringa eller titta förbi på en kopp kaffe under 2008 så pratar vi mer! Operation 1325 Gamla Brogatan Stockholm info@operation1325.se 13

14 WILPF INTERNATIONELLT Sri Lanka - en kamp för fred och frihet De förhoppningar om fred och vapenvila som ett nytt år för med sig ser tyvärr redan ut att fallera vad gäller utvecklingen på Sri Lanka. I tidningar kan man läsa olika fördömanden av attacker, men det mesta är rena konstateranden av fakta. Att försöka följa den komplicerade konflikten och händelseutvecklingen i media är frustrerande. Bilden i Tamilsk media är inte den samma som i singalesiska eller engelskspråkiga tidningar. Båda sidor lyfter fram tragiska berättelser om sina egna offer och svartmålar den andre. Just nu verkar freden vara mer avlägsen än på länge. Januari 2008, Colombo, Sri Lanka. Torsdag den 3 januari; Fredssamtalen (CFA Ceasefire Agreement) mellan regeringen och Tamilska Tigrarna (LTTE) har just brutit samman. Regeringen har dragit sig ur efter ett antal bombdåd i centrala stan. På nyårsdagen misstänks en bomb ha varit placerad på hotell Nipon. Resultat 4 döda och ett trettiotal skadade. Tisdag den 8 januari; utvecklingsminister Dassanayake dödas i sin bil av en bomb som placerats på gatan. På kvällen samma dag har ytterligare en bomb placerats ut i en telefonkiosk. Denna gång detonerar bomben 3 minuter efter att målet för attentatet, flygvapnets chef, passerat i sin bil. En civil förbipasserande skadas. Foto: Pia Johansson Onsdag den 9 januari; Den norska fredsövervakande styrkan kommer förmodligen att dra sig tillbaka. (Tidigare har även fredsövervakare från Sverige, Finland och Danmark fått dra sig tillbaka efter att EU stämplat Tamilska Tigrarna som en terroristorganisation. Därmed var de inte längre önskavärda i landet, då man ansett att de inte varit politiskt neutrala i konflikten). Jag befinner mig på Sri Lanka och nås ständigt av nyheter och samtal om den konflikt som sedan 80-talet pågår i landet. Colombo är en stad under belägring. På gatorna patrullerar polis och militär, med vapen i hand. Då och då vinkar de in misstänkta bilar, tuk-tuks eller gångtrafikanter för att kontrollera identitetshandlingar och förhöra sig om vart man är på väg och varför. Över allt ser man människor som letar i väskor och fickor efter något att visa fram. Befolkningen har fått vänja sig vid förseningar och kontroller. Man kan aldrig vara säker på att komma fram i tid till avtalade möten ; säger en ung och uppgiven man som jag talar med. En konflikt genom tre decennier Sedan början av 1980-talet har Sri Lanka lidit av väpnad konflikt, mellan regering och befrielserörelsen de tamilska tigrarna, LTTE (Liberation Tigers of Tamil Eelam) en nationalistisk tamilsk rörelse vars mål är självständighet för de norra respektive östra delarna av landet. Konflikten har rötter i de klyftor som ständigt befästs sedan självständigheten 1948 mellan singalesisk och tamilsk befolkning. Fallande världsmarknadspriser och strukturkriser har bidragit till ett utbrett missnöje som politiker inte varit sena att utnyttja för egna syften. Efter självständigheten genomförde SLFP, Sri Lanka Freedom Party (segrare i parlamentsvalet 1956) en rad förändringar vars mål var att vinna den singalesiska majoritetens röster. Detta tog sig uttryck i en identitetspolitik som i realiteten innebar att tamilsk befolkning blev missgynnad. Ett tydligt exempel är den språkreform Sinhala only från 1956 som innebar att singalesiska ersatte engelskan som officiellt språk. Under talen fortsatte denna negativa utveckling. Många tamilska politikers ställning undergrävdes av fruktlösa förhandlingar med motparten, vilket stärkte separatistpartiers ställning och organisering för att sedan bryta ut i regelrätt krig 1983 i samband med massiva kravaller och terrordåd. Sedan dess har internationella samfundet och lokala aktörer arbetat på att nå eldupphör. Beräkningar visar att ca människor dödats sedan kriget utbröt och mer än 1 miljon människor har tvingats lämna sina hem. Denna humanitära katastrof måste få ett slut. I februari 2002 kom det stora genombrottet och ett avtal om vapenvila nåddes. En fredlig lösning var nära. 14

15 WILPF INTERNATIONELLT Båda sidor i den Lankesiska konflikten har dock begått konstanta övergrepp på varandra och brutit den överenskomna vapenvilan, flera gånger drabbades Sri Lanka hårt av tsunamikatastrofen. Många exempel visar att tamilsk befolkning, singalesisk befolkning, muslimer, kristna, hinduer, buddister gjorde allt för att hjälpa varandra och samarbetade över gränserna. Skev fördelning av katastrofbiståndet, samt utbredd korruption, ledde dock till att tsunamikatastrofen inte bara lämnade tusentals döda och hemlösa, utan även bidrog till att förvärra konflikten. Och nu i år har fredssamtalen precis brutit samman helt. Mitt i detta kaos och negativa utveckling verkar WILPF Sri Lanka för en fredlig lösning av konflikten och för att lyfta fram kvinnors villkor. Jag möter f d parlamentarikern och WILPF ordföranden Dulcy da Silva på ett café i Colombo över en lunch för att prata om kvinnors situation i Sri Lanka och den lokala utvecklingen för WILPF här. Kvinnors situation på Sri Lanka är svår. Fattigdomen är utbredd och många kvinnor tvingas migrera för att skaffa arbete inom textilindustri, på te- och gummiplantager eller som gästarbetare. Detta gör dem extra utsatta och enligt Dulcy finns otaliga berättelser om kvinnor som råkat illa ut och på olika sätt utnyttjats av arbetsgivare och andra. Våld mot kvinnor är vanligt, men rapporteras sällan. Kvinnor utsätts för övergrepp eller tvingas utföra sexuella tjänster i samband med säkerhetskontroller antog parlamentet en Domestic violence act för att minska våld mot kvinnor i hemmen. Om detta får någon verkan är dock svårt att säga eftersom det finns ett stort motstånd att anmäla dessa privata angelägenheter. Sri Lankas befolkning är heterogen och det betyder i realiteten att olika lokala traditioner styr kvinnors liv på olika sätt. Ett exempel är den syn på giftermål som existerar bland delar av befolkningen. Den muslimska befolkningen exempelvis, lyder under Muslim Marriages and Divorce Act som säger att en kvinnas samtycke till äktenskap inte är nödvändigt och att giftermål är tillåtet från 12 års ålder. Tamilska kvinnor som lyder under Thesawalamailagen får inte ingå affärsavtal gällande fast egendom utan makes godkännande. Exemplen är många och påverkar naturligtvis kvinnans ställning i samhället. Den lokala fraktionen av WILPF och Dulcy har varit involverade i arbete med ett 20-tal kvinnogrupper runt om i landet, och hjälpt dessa att bygga upp olika former av verksamhet varierande från sömnad till teater. Kvinnorna får också information om sina rättigheter och kan stötta varandra i vardagen. Ett huvudsyfte med arbetet är att stärka kvinnor. Dulcy berättar att några grupper nu är så pass starka att de själva lyckats generera en liten inkomst tack vare sin verksamhet och därmed blivit mer självständiga. Dessa grupper är väl informerade om vad WILPF är och vad organisationen står för. Man kan alltså säga att dessa kvinnor är medlemmar i WILPF. Problemet är bara att de inte har råd att betala medlemsavgiften. Den lokala fraktionen av WILPF är försvagad och tyvärr finns det inga gemensamma strategier som man skulle kunna arbeta utfrån vad gäller den lokala verksamheten. Ett stort dilemma är att det inte finns något ekonomiskt stöd för att utveckla organisationen i Sri Lanka. Dulcy erkänner att hon ofta känner sig väldigt ensam i arbetet att driva organisationen framåt och säger efter vårt samtal att hon är så glad att vi fick kontakt under tiden som jag är i landet. Detta ger en viktig påminnelse om att Sri Lankas sektion inte är en isolerad företeelse, utan en organisation med kontakter världen över. Dulcy har dock hopp för framtiden och vilja att skapa ett projekt som riktar sig till unga kvinnor och flickor. Inom ramen för detta projekt, är tanken att föra ett kontinuerligt samtal angående fredsfrågor och kvinnors utsatta situation i konflikt. Pia Johansson Källor: Daily Mirror 9 jan 2008, 10 jan 2008 Svårt att tämja Sri Lankas Tigrar, Svenska Dagbladet 17 aug 2004 Foto: Pia Johansson 15

16 I nästa nummer av Fred och Frihet: Sydamerika är en kontinent där WILPF varit aktiv i många år. Sommaren 2007 hölls bland annat den internationella ko-ngressen i Bolivia. Vi kommer nu att titta närmare på de områden och ämnen som engagerar våra systrar på andra sidan Atlanten. VÄRVA EN Ingen kan göra allt, men alla kan göra Ju fler vi är desto mer kan vi göra. Om alla medlemmar värvar en medlem var om året fram till 2015 kan vi fira WILPF:s hundraårsdag tillsammans Fred och Frihet nummer 2/2008 utkommer runt den 5 juni. Vi tar gärna emot bidrag i form av artiklar fram till den 3 maj. Värva en vän redan idag! Betala in medlemsavgfiten till bankgiro Fullt medlemsskap 275:-, ungdom/student/familjemedlem 75:-. Eventuell kretsav- 16