Civila samhället. Konflikthantering och förebyggande av väpnad konflikt I NTERNATIONELLA KVINNOFÖRBUNDET F RIHET

Transkript

1 Civila samhället Konflikthantering och förebyggande av väpnad konflikt I NTERNATIONELLA KVINNOFÖRBUNDET FÖR F RED OCH F RIHET

2 Utgiven av: Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet Författare: Alexandra Åhlén Ansvarig utgivare: Anna-Lisa Eneroth Fördjupnings- och handledarmaterial till skriften finns att hämta på Tryck: Federativ Tryckeri AB, Stockholm 2006

3 Inledning I Sverige är väpnade konflikter något som vi på nära håll upplever sällan eller, mer troligt, aldrig. Antalet väpnade konflikter i världen har minskat under senare år, men detta faktum är inte tillräckligt eftersom konflikter fortfarande kräver miljontals oskyldiga offer varje år. Varje år kränks civila människors rättigheter där kvinnor är den grupp som är särskilt utsatt för våld och sexuellt våld. Ett oroande mönster är de många återkommande konflikter som inte kunnat förhindras med överenskommelser och förslag till lösningar, vilket visar att det internationella samfundet måste förändra sitt angreppssätt gentemot konflikter och säkerhet. Begreppet säkerhet har under många decennier inneburit militär säkerhet, där staten har kapacitet att försvara sig eller gå till angrepp om den hotas. Vad detta säkerhetsbegrepp haft för inverkan på mänsklig civilisation är inte svårt att konstatera: en ökad rädsla och osäkerhet med upprustning av både tunga och lätta vapen som resulterat i väpnade konflikter och enorma humanitära, ekonomiska och sociala katastrofer som följd. Trots erfarenheterna världen lidit under det förra århundradet, med flest dödade i konflikt i världshistorien, rör vi oss idag mot en alltmer militariserad inställning till säkerhet. Detta tar sig uttryck bland annat i den machokultur som idag präglar säkerhetstänkandet. En machokultur ger inte plats åt kvinnor och kvinnors åsikter, varför det civila samhället som består av engagerade och kompetenta människor varav många är kvinnor inte ens tas med i beräkningen. Många av aktörerna i det civila samhället arbetar med fredsbyggande projekt. Dessa projekt inriktar sig på skapande och bevarande av normer och institutioner som stödjer fred och syftar till att minska de strukturella risker som finns. Genom detta försöker man undvika att en väpnad konflikt bryter ut.

4 4 INLEDNING Säkerhet har följaktligen sedan länge inneburit militär, maskulin styrka. Detta resulterar i att resurser läggs på hårt militärt försvar istället för på mjukt förebyggande arbete som inbegriper det civila samhället. Kvinnor är nästan alltid exkluderade från den formella fredsprocessen, från fredsbevarande insatser till utformandet av fredsavtal trots att det internationella samfundet gång på gång upplyses om, och självt konstaterar, att utan kvinnors aktiva medverkan i fredsprocessen kan ingen hållbar fred skapas. För att främja fred och säkerhet krävs alltså en fundamental förändring av hur vi bemöter utmaningen från väpnade konflikter och hot om desamma. I denna skrift tar vi upp en nödvändig och aktuell diskussion om det civila samhällets relation till konfliktförebyggande arbete och konflikthantering. Varför är det civila samhället en nödvändig faktor i förebyggandet av konflikter och varför spelar kvinnor en särskild roll i förebyggandet och hanteringen av konflikter? Det civila samhällets förmåga ställs i relation till det internationella samfundets syn på säkerhet och på civila åtgärder i fredsbyggandet.

5 Vad är det civila samhället? If you are trying to transform a brutalized society into one where people can live in dignity and hope, you begin with the empowering of the most powerless. You build from the ground up. ADRIENNE RICH, 1986 Det civila samhället är ett begrepp som återfinns i många olika former och sammanhang, på alla samhällsnivåer. Det definieras ofta med vaga gränser, och innefattar de fenomen som uppkommer när människor organiserar sig och agerar tillsammans i utrymmet mellan familjen, staten och marknaden. Denna aktivitet utgår ifrån formella och informella nätverk, organisationer och institutioner, där människor mobiliserar och organiserar sig utifrån gemensamma intressen eller behov. Det här är vad som i regel åsyftas när man talar om det civila samhället men olika aktörer har olika definitioner då exempelvis EU:s civila styrka utgörs av civila tjänstemän som poliser och jurister. I både det civila samhället och i staten återfinns formella och informella institutioner och mekanismer på flera olika nivåer, som exempelvis byråd, religiösa institutioner, domstolar och demokratiska val. Vissa av de processer som sker här är således statens ansvar medan andra är del av det civila samhället, varför det i konfliktsituationer finns ett behov av multifunktionella insatser. Dessa består av insatser som når alla institutioner i samhället, både formella och informella. Organisationer inom det civila samhället spelar en roll som sträcker sig från lokalt engagemang och konfliktlösning till bistånd och utveckling. Organisationernas arbete

6 6 VAD ÄR DET CIVILA SAMHÄLLET? utförs bland annat genom metoder som demokratiseringsprojekt, mänskliga rättighetsprojekt och fredsobservatörsprojekt. Enligt Human Development Report från 2000 deltar omkring var femte person i världen i en formell organisation i det civila samhället, vilket ger en antydan om den utbredning och betydelse som organisationerna har. Organisationer i det civila samhället har en unik expertis och auktoritet att falla tillbaka på för att skapa effektiva strategier för att samarbeta med människor i förebyggande konflikthantering. Organisationerna kan också vara effektiva i att skapa trygga spelrum där människor tillsammans kan arbeta på ett meningsfullt sätt för en bättre framtid genom fredliga processer baserade på dialog och diskussion. Därmed är organisationer och individer från det civila samhället viktiga aktörer inom ramen för så kallad inofficiell diplomati. Informella kontakter mellan eventuella fiender kan ledas av neutrala representanter från det civila samhället, vilka kan skapa ett bättre förhandlingsklimat. Studier har också visat att det internationella samfundet och det civila samhället spelar olika roller i fredsprocesser och konflikthantering, men att civila samhällets arbete särskilt utmärks av lyckade tillvägagångssätt för förebyggande av väpnad konflikt. En organisation i det civila samhället agerar oftast oberoende av staten och kan vara privat, självstyrd och icke-vinstdrivande. Detta kan betyda att organisationerna i det civila samhället är sårbara eftersom de i fattigare länder sällan får ekonomiskt stöd och erkännande av regeringar, vilket minskar möjligheterna att från omvärlden betraktas som en trovärdig aktör. De kan av staten också betecknas som regeringsmotståndare och som illegala. När en lokal organisation kritiserar staten eller andra inflytelserika aktörer är det således svårt att utöva någon makt och organisationen betraktas snarare som en fiende. De regionala och internationella organisationerna i det civila samhället, såsom WILPF (Women s International League for Peace and Freedom), har större inflytande och legitimitet och möjlighet att påverka i olika sammanhang. Dessa har ibland inte samma lokala förankring som de lokala initiativen, men genom kunskapsutbyte och kommunikation kan lokala frågor lyftas upp på den internationella dagordningen, något

7 VAD ÄR DET CIVILA SAMHÄLLET? 7 som är viktigt för att kunna utnyttja system med tidiga varningssignaler. Det har generellt slagits fast att fredsförhandlingar är fruktlösa och ineffektiva om de inte är möjligt att bygga upp mekanismer för att hantera konflikter i framtiden. Balansgången är svår mellan att skapa fred genom att stryka ett streck över de brott och övergrepp som begåtts under konflikten, och mellan att skipa rättvisa för att underliggande frustration inte återigen ska blossa upp. Vissa hävdar att fred inte är lika med ett fredsavtal som hålls av båda parter, utan det kommer vid en lösning av de förhållanden som orsakade konflikten. Här behövs det civila samhällets unika kunskaper om det egna samhället för att se möjligheter och greppa dem. Organisationerna är medvetna om vilka problem och behov som finns och kan anpassa sina strategier efter detta; arbetet karakteriseras av ett nerifrån och upp-perspektiv. Det civila samhället möts dock ofta med misstro eftersom dess kunskap inte alltid anses tillräckligt kvalificerad. Det ifrågasätts också hur det civila samhället ska kunna bidra till konfliktlösning. Det civila samhället utgår från en säkerhetssyn där mänsklig säkerhet är central, istället för den realistiska utgångspunkten som innebär att säkerhetshot utgörs av att stater är i militär konflikt med varandra. I takt med att inställningen till säkerhet förändras kommer det civila samhället att bli en allt mer inflytelserik aktör i beslutsprocesser, på konferenser och i freds- och säkerhetssammanhang.

8 Säkerhetsbegreppet och konflikter We must plan for freedom, and not only for security, if for no other reason than that only freedom can make security secure KARL POPPER ( ) WILPF grundades 1915 i protest mot första världskriget och dess kränkningar av mänskliga rättigheter. Förbundet har sedan dess bland annat aktivt arbetat med att försöka förändra den rådande uppfattningen att fred och säkerhet uppnås genom krig och militära strategier. Istället betonar WILPF förutsättningen av förhandlingar och utvecklandet av en fredskultur, där det civila samhällets arbete erkänns och ges plats för att påverka processen. Mer än 15 år efter kalla krigets slut råder en uppfattning att vår värld är på väg att bli mindre säker. I rika länder visar undersökningar hos allmänheten att denna känsla hör samman med rädsla för terroristangrepp, vilka blivit en ny komponent till säkerhetsbegreppet. Dessa hot är verkliga och betraktas av många stater som det främsta hotet mot nationell och global säkerhet idag. De internationella och nationella strategierna för att bekämpa terrorism har dock ökat känslan av osäkerhet för den enskilde individen. Kampen mot terrorism har också tenderat överträda internationell rätt och mänskliga rättigheter. Den traditionella synen på säkerhet har heller inte förändrats i takt med att rädslan för terrorism ökat. Fortfarande spenderar länder och allianser enorma summor på säkerhetsåtgärder som inkluderar vapen och militärutrustning, trots att man efter kalla kriget slog fast kopplingen mellan fattigdom och säkerhet vilket borde ha skapat en annorlunda inställning

9 SÄKERHETSBEGREPPET OCH KONFLIKTER 9 gentemot säkerhet. En export av denna utrustning ökar också till fattiga länder och instabila regioner. Den nya uppfattningen om säkerhet skapar också en snedvriden uppfattning om vad den globala osäkerheten egentligen utgörs av: medan terrorism sedan 1998 orsakat dödsoffer världen över, har konflikten i demokratiska republiken Kongo uppskattningsvis dödat nära 4 miljoner människor. 40 miljoner människor lever med HIV/AIDS. Varje år smittas fem miljoner och varje år dör tre miljoner människor i AIDS-relaterade sjukdomar. Vid varje väpnad konflikt ökar spridningen ytterligare. De flesta människor som dödas i konflikter är civila. Under de senaste krigen har aktionerna riktats mot civila mål såsom vägar, broar, sjukhus, el-verk, vatten- och avloppssystem, vilket är brott mot Genèvekonventionen. Varje civil människas död som hör samman med något slags konflikt är en förbrytelse av mänskliga rättigheter, men risken för att utsättas för detta är mycket större för människor som lever i världens fattiga länder. Den traditionella västvärldens säkerhet kan därmed sägas skilja sig från vad säkerhet är i fattiga samhällen. Mänsklig säkerhet Vad organisationer i det civila samhället påpekar är att dagens hot varken överensstämmer med den traditionella realistiska synen på stater och säkerhet eller med den nya rädslan för terrorism. Snarare utgörs dagens verkliga hot av etniska konflikter inom stater, politisk och demokratisk frustration eller ekonomisk och social ojämlikhet. De väpnade konflikterna är idag det största hotet mot säkerhet. De medför död inte bara direkt utan även genom svält, sjukdomar och strukturellt våld. Det geografiska mönstret för konflikter har förändrats från hot mellan stater till inbördes konflikter i de fattigaste länderna (nästan 40 % av världens konflikter utspelas i Afrika). Dessa mångskiftande kriser kräver kompletterande krishanterande åtgärder och en ny inställning till de hotbilder som finns i samhället. De militära strategierna ökar inte säkerheten för något land

10 10 SÄKERHETSBEGREPPET OCH KONFLIKTER eller någon individ. Snarare ökar både känslan och den verkliga upplevelsen av osäkerhet och otrygghet genom exempelvis ökad vapensmuggling och minskad social trygghet. Under det senaste decenniet har emellertid säkerhets- och fredsforskningen börjat uppmärksamma ett nytt säkerhetskoncept mänsklig säkerhet introducerade Human Development Report detta koncept, som anknyter säkerhet till mänskliga rätttigheter snarare än till territorium. Några år senare uttryckte den norske fredsforskaren Johan Galtung en mer konkret modell för mänsklig säkerhet eftersom han ville skapa en definition av begreppet som gav en verklig helhetsbild. Definitionen hävdar att fattigdom, hunger och berövande av mänskliga rättigheter är vad som verkligen utgör ett hot mot internationell och nationell säkerhet. Säkerhet innebär i det här sammanhanget en fråga om i vilken grad människor lever i frihet och säkerhet, under rättvisa lagar och med de grundläggande mänskliga behoven tillfredsställda. Till detta kan vidare en rad fenomen knytas som riskerar bli säkerhetshot i sig, som att konflikter ofta har ekonomiska orsaker eller att terrorism gror i samhällen av frustration med bristande frihet och fattigdom. WILPF:s svenska sektion, IKFF (Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet), anser att konceptet mänsklig säkerhet är ett nödvändigt komplement till det traditionella säkerhetstänkandet, och att sambandet mellan konflikter, fattigdom och kränkande av mänskliga rättigheter alltmer måste tas in i beräkningen.

11 Kvinnor i det civila samhället Women make up more than 50 per cent of the population. We could give them [international community] the core problems and offer them a door to reach into society. BOSNISK KVINNA VID KVINNOCENTER I MOSTAR Liksom andra fenomen i samhället är det civila samhället indelat längs välkända linjer av social klass, etnicitet, religiös tillhörighet och kön. För att en person ska bli en ansvarsfull och aktiv medborgare krävs kunskap och möjlighet att sätta kunskapen i verklig kontext. Forum behövs där människor kan diskutera erfarenheter och möjligheter att sätta sina idéer i verket. När medborgaren har detta, är han eller hon är en del av det civila samhället och kan forma strategier för att handla, bland annat för att förhindra konflikter. Genom tiderna har män ofta haft privilegiet att kunna skapa nödvändiga, officiella forum för diskussion, medan kvinnor inte haft samma möjligheter och därigenom inte kunnat bli aktiva medborgare på den politiska arenan. Idag är situationen till viss del förbättrad för kvinnor, men fortfarande har kvinnor i många samhällen inte någon egen tid, möjlighet, eller tillåtelse att avsätta till sociala och politiska aktiviteter. Kvinnors duglighet ifrågasätts i dessa sammanhang och de hindras att delta i skapandet av den dagordning som bestämmer hur samhället organiseras. I synnerhet är kvinnor utestängda från kärnfrågor som rör krig, fred och konflikt, eftersom säkerhetspolitik traditionellt sett varit ett mansdominerat område.

12 12 KVINNOR I DET CIVILA SAMHÄLLET I många väpnade konflikter runtom i världen tar kvinnor initiativ för att bygga fred. I många fall utmärks dessa initiativ av att lösa problem relaterade till konflikten. Detta kan vara att hålla kontakt med människor på båda sidor av konflikten, att skapa mötesplatser för medborgare och att utöva aktiviteter och strategier som främjar fredsbyggande. Inte minst spelar kvinnors organisering och engagemang en avgörande roll i återuppbyggandet, vilket exemplifieras längre fram i denna skrift. Resolution 1325 När FN:s säkerhetsråd år 2000 antog resolution 1325 slogs det fast att kvinnors delaktighet är en nödvändig del av konflikthanteringen, vid såväl förebyggande åtgärder som i arbetet med en hållbar konfliktlösning. Enligt resolutionen ska det internationella samfundet också stödja lokala fredsinitiativ av kvinnoorganisationer. Resolutionen utgör en ram för kvinnors roll i fredsprocessen och belyser hur ett genusperspektiv är en nödvändig del av förebyggandet av konflikter. Den slår fast att flickor och kvinnor berörs av konflikter på andra sätt än män, och att det därför måste appliceras ett annat perspektiv än det traditionella på konfliktförebyggandeoch hantering. Regeringar och internationella fredsbevarande operationer uppmanas att tillämpa och aktivt arbeta för jämställdhet i internationella uppdrag och i konfliktdrabbade områden. Resolutionen betonar nödvändigheten av kvinnors delaktighet för att bygga fred, liksom att det måste bli en ökad representation av kvinnor på alla beslutsfattande nivåer i nationella, regionala och internationella institutioner och processer. Dock är genomgående könsdiskriminering och sexuellt våld specifika hinder för att kunna nå resolutionens mål. Varför behövs ett genusperspektiv på säkerhet? Kvinnors engagemang som aktörer i det civila samhället är avgörande för att fredsarbetet ska bli mer effektivt. Många rapporter visar hur sambandet ser ut mellan kvinnors status i ett samhälle och nivån på den konflikt som samhället befinner sig i. Våldsamma

13 KVINNOR I DET CIVILA SAMHÄLLET 13 konflikter är vanligare i samhällen med en låg representation av kvinnor i exempelvis parlament, och våld förekommer oftare där än i mer jämställda samhällen. Därmed är användandet av kvinnors kunskap och erfarenhet tillsammans med ett stärkande av kvinnors roll i samhället en fredsfrämjande och konfliktförebyggande process i sig själv. Kvinnor är idag sällan representerade vid förhandlingsbordet, varken vid fredsförhandlingar eller i officiella politiska och samhälleliga fora. De saknas också ofta vid återuppbyggnaden av före detta konfliktsamhällen, eftersom kvinnorna i de nybildade regeringarna är få eller saknas helt. Detta sker samtidigt som det konstateras att det inom det internationella samfundet i princip är omöjligt att bygga en varaktig fred och ett säkert samhälle utan en jämställd delaktighet av kvinnor. Dessutom visar erfarenhet att kvinnor ofta organiserar sig runt gemensamma problem med fokus på framtiden, på hur man ska kunna bygga ett säkert och hållbart samhälle - istället för att fokusera på gamla konflikter och hämndaktioner. Att genomgående tillämpa ett genusperspektiv i det konflikt-förebyggande arbetet är ett nödvändigt men än så länge ovanligt förekommande verktyg. Det är enkelt att utse en ansvarig person för att genusfrågor implementeras, medan det är svårare att se till att sådana strukturer finns på alla nivåer i samhällets organisation och aktiviteter. Människor som arbetar med genusfrågor har ofta för låg status för att kunna förändra strukturer och arbetet blir därför kortsiktigt. Tyvärr saknas därför både representanter för det civila samhället - vilka ofta är kvinnor och representanter för halva befolkningen, när man ska bygga upp det nya samhället. Genast utelämnas två möjligheter till den varaktiga fred och det stabila samhälle som fredsförhandlingarna är menade att skapa. Att ta med det civila samhället i konflikthanteringen har varit svårare i länder med ett auktoritärt styre än i demokratiska samhällen. Det har i odemokratiska samhällen varit än svårare att bedriva arbetet för kvinnor i det civila samhället och därför motarbetas fredsprocessen på flera plan. För att kvinnor och organisationer i civila samhället ska få möjlighet att delta i uppbyggandet av fred och demokrati behöver de inte bara moralisk och ekonomisk hjälp,

14 14 KVINNOR I DET CIVILA SAMHÄLLET utan också säkerhet och synlighet. Det internationella samfundet har stora möjligheter att ge dem detta. Som ett första steg måste man erkänna kvinnor som är aktiva i det civila samhället som verkliga politiska aktörer. Det utbredda våldet mot kvinnor i varje väpnad konflikt fortsätter att vara ett centralt hinder för att kvinnliga fredsbyggare ska kunna utföra det arbete behövs i processen. De kvinnor som är modiga nog att involvera sig i fredsbyggandet i ett konfliktfyllt, osäkert samhälle är en utsatt minoritet som måste skyddas och stärkas med bistånd och utbildning. Fredsaktivisterna utsätter sig för enorma risker i sitt dagliga arbete med att göra det egna samhället säkrare. Detta får sålunda kvinnor och andra i det civila samhället att avstå ifrån att organisera sig, särskilt när hela livssituationen kanske kräver att det viktigaste målet är överlevnad där det gäller att hålla sig så långt bort från konflikten snarare än öppet kämpa mot politiker och militärledare.

15 Det internationella samfundet Today s security strategies suffer from an overdeveloped military response to collective security threats and an underdeveloped human security response HUMAN DEVELOPMENT REPORT 2005 Den europeiska unionen och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa är två aktörer som WILPF ofta refererar till i diskussionen om säkerhet. I denna skrift betraktas det internationella samhället ur ett europeiskt perspektiv, varför det här inte nämns alla organisationer och aktörer i det civila samhället som återfinns i andra världsdelar. Förenta Nationerna, FN I en rapport om FN och det civila samhället (UN system and civil society an inventory and analysis of practices) sägs att relationen mellan dessa två ska präglas av ömsesidigt deltagande i olika processer. Om relationen hanteras väl, kommer samarbetet att öka kvalitén på beslutsfattandet och trovärdigheten på processer. Samarbetet utgör en enorm tillgång för hela det internationella samfundet genom det stora utbudet av infallsvinklar och erfarenheter. Rapporten påpekar samtidigt att relationen, vid sämre hantering, kan påverka valmöjligheterna på ett negativt sätt. En risk är till exempel att man hämmar de mellanstatliga försöken att nå en gemensam grund för beslut om exempelvis ett ingripande i en konflikt.

16 16 DET INTERNATIONELLA SAMFUNDET Det civila samhällets roll i processer i FN har ökat betydligt sedan slutet av kalla kriget. Tusentals organisationer från det civila samhället deltar idag på de stora FN-konferenserna och i andra aktiviteter, i ökande grad som aktörer för medlemsstater och för FN-sekretariat och inte bara som observatörer. Att engagera sig tillsammans med det civila samhället är en betydelsefull del av FN:s angelägenheter. Man samarbetar exempelvis genom att tillsammans delta i kommittéer rörande program och initiativ. Organisationer kan - som WILPF ansöka om att få rådgivande status till FN. Debatter har förts i säkerhetsrådet om vilken roll FN ska spela i förhindrandet av väpnade konflikter. Generalsekreterare Kofi Annan har manat det internationella samhället att röra sig från en kultur av reaktion till en kultur av förebyggande presenterade Annan en omfattande rapport om konfliktförebyggande. Den framhävde vikten av jämställdhet, kostnaderna för att misslyckas med att förhindra en väpnad konflikt, samt behovet av organisationer i det civila samhället. Många departement och organ inom FN har egna samarbeten med det civila samhället. Det finns exempelvis ett flertal grupper och kommittéer som mottar rapporter från organisationer angående brott och risk för brott mot mänskliga rättigheter, med andra ord en form av varningssignaler. Möjligheterna att påverka organisationen mer direkt än genom lobbyarbete är dock begränsade. För att undvika att FN:s trovärdighet urholkas hos det civila samhället och allmänheten vill organisationen införa ett trilateralt förhållande mellan FN, medlemsstater och det civila samhället. Emellertid betraktar man den explosionsartade ökningen av både antalet organisationer i det civila samhället och deras olika krav som problematiskt. Definitionerna av vad som utgör det civila samhället måste klargöras, liksom organisationernas roll i konflikthantering överlag och deras förhållande till FN. En del medlemmar protesterar mot organisationernas aktivitet och ifrågasätter deras legitimitet, representativitet, finansiärer och deras hidden agendas. Andra framhäver de konstruktiva partnerskap som resulterat i både betydelsefulla fördrag och i insatser gällande bistånd, spridning av teknik, kunskapsspridning om AIDS och hållbar utveckling och så vidare.

17 DET INTERNATIONELLA SAMFUNDET 17 Det har utifrån FN-stadgans kapitel VI och VII utvecklats en praxis för hur fredsfrämjande operationer ska utformas och placeras ut. Säkerhetsrådet kan enligt dessa besluta att med fredliga medel försöka lösa konflikter. Är konflikten mycket allvarlig kan man besluta att sätta in tvingande åtgärder. Detta kan vara antingen militära insatser eller icke-militära verktyg såsom sanktioner. Organisationer från det civila samhället har, om än mycket begränsad, möjlighet att hålla informella dialoger med medlemmar i säkerhetsrådet angående specifika ämnen. Sådana har till exempel hållits om barnsoldater. Dock kvarstår frågan vilket inflytande det civila samhället har på rådet och dess handlingar. Det försiggick knappt någon samverkan mellan de FN-ledda styrkorna och organisationer i det civila samhället i Rwanda innan inbördeskriget bröt ut I linje med detta har stater i Syd uttryckt missnöje med att representationen för det civila samhället i FN till största delen utgörs av organisationer från Nord. FN förväntas därmed stödja och möjliggöra för det civila samhället i Syd att ta större plats, eftersom FN har mandat att prioritera. Då väpnade konflikter riskerar utbryta i fattiga länder är denna fördelning en mycket relevant fråga. Den europeiska unionen, EU EU har visat initiativ till att bygga upp en krishanteringsförmåga som stöd till FN bestående av multifunktionella insatser, som når alla institutioner i samhället. Dock ser det idag ut som att EU inte i någon större utsträckning sysslar med fredsfrämjande insatser som utgår ifrån civila förmågor, och de civila insatser som finns består som vi sett tidigare av poliser etc. Fokus ligger på beväpnade militära styrkor som ska utföra fredsfrämjande insatser. Man satsar på att kortsiktigt kunna kontrollera våld istället för att bygga långsiktig fred. Det långsiktiga arbetet skulle kunna ta sig uttryck i exempelvis valövervakning, förstärkning av lokalt styre, sjukvård eller bekämpning av etnisk diskriminering. Detta är en tydlig brist eftersom de civila åtgärderna riktas direkt mot civilbefolkningen, och det är ju den som ska bygga en varaktig fred. Begreppet fredsfrämjande insatser används ofta i EU:s krishantering för att samla alla typer av insatser som sätts in i en konfliktsi-

18 18 DET INTERNATIONELLA SAMFUNDET tuation under samma begrepp. Dessa olika insatser kan vara konfliktförebyggande insatser, där man genom att arbeta med förebyggande åtgärder, såsom politiskt agerande, preventiv diplomati och bistånd, förhindrar att en konflikt utbryter. Fredsbyggande insatser innebär att insatser sätts in i förebyggande syfte eller efter en konflikt för att stabilisera freden och består i att skapa förutsättningar för förbättrade politiska, ekonomiska och sociala förhållanden. I många av de fredsfrämjande insatser som finns i EU:s planering är en tydlig militär komponent närvarande, medan civila insatser inte finns med i lika hög grad. Detta är en tydlig brist eftersom de civila åtgärderna riktas direkt mot civilbefolkningen, vilka är de centrala aktörerna för att underbygga en varaktig fred och främja ett bakåtblickande perspektiv i konflikthanteringen. I EU finns fyra arbetsgrupper som har att utarbeta samarbetsformer mellan EU och den militära alliansen NATO. Men det finns ingen arbetsgrupp som sysslar med hur EU bör samarbeta med FN och OSSE om civila insatser utan de fredsfrämjande insatserna är enbart militära. Alla medlemsländer i unionen är inte positivt inställda till att EU ska utveckla en civil krishanteringsförmåga. Detta minskar EU:s möjligheter till att få ett starkare fokus på civila åtgärder och ett stärkande av det civila samhället. EU-kommissionen har slagit fast att organisationer i civila samhället har en betydelsefull roll för konfliktprevention. Ett problem är att det nödvändiga samarbetet har förhindrats av byråkrati och problem inom organisationen. Det finns idag inga mekanismer som gör det möjligt att samarbeta med organisationer i det civila samhället i någon högre utsträckning, vilket påverkar EU:s krishantering. EU-kommissionen har utpekat organisationerna på det lokala planet som nyckelaktörer i ett långsiktigt konfliktförebyggande arbete. Kommissionen har uppmärksammat hur organisationerna finns närvarande i fält då myndigheter inte finns eller fungerar. När internationell närvaro saknas kan representanter från det civila samhället fungera som medlare på gräsrotsnivå och som observatörer. Kommissionen är således den institution inom unionen som utvecklat mest samarbete med grupper i det civila samhället. Trots detta saknas ändå riktlinjer för hur dessa ska vara involverade i det tidigaste stadiet av konfliktpreventionen, liksom för hur erfarenheter från tidigare samarbeten kan tas tillvara. De

19 DET INTERNATIONELLA SAMFUNDET 19 nätverk som finns består av forskningsinstitut, ett fåtal representanter för det civila samhället och akademiker. Nätverkens arbete och analyser är sekretessbelagda och detta har lett till att man inte etablerat någon möjlighet för att kunna byta relevant information. De strategier EU har för att stärka det civila samhället i konfliktförebyggande- och hantering, utgörs bland annat av att man sätter in mer civil expertis gällande rättssystem och administration, och undersöker inom vilka civila områden som EU skulle kunna bistå med insatser. Detta är ett steg i rätt riktning kan tyckas när det gäller att inse att betydelsen av multifunktionella insatser. Men det civila samhällets insatser är avgörande för en långsiktig och varaktig fredssituation. Det saknas dock fortfarande en insikt om att lokal förankring är nödvändig. Man koncentrerar sig på insatser av olika slag hellre än att utarbeta metoder för att förstärka det civila samhället. För den civila delen av EU:s säkerhetspolitik slår man fast att fyra områden ska prioriteras: polisiärt samarbete, förstärkning av rättsstaten, civil förvaltning och räddningstjänst. Dessa insatser ska kunna operera före, under och efter en konflikt. Dock är den här avgränsningen svår att tillämpa på ett samhälle som befinner sig i ett konfliktskede. Då gör politiska, sociala och ekonomiska behov att misstron mot utländska krafter är stor. I detta läge får enskilda punktinsatser inte några större effekter och det blir svårt att prioritera vissa insatser framför andra. Det behövs ofta akuta åtgärder som polisiära och militära insatser vid exempelvis humanitära kriser. Detta är vad som hittills präglat krishanteringen som utgått ifrån EU eftersom man i första hand önskat skapa ordning i osäkra situationer. Denna uppfattning har framkallat EU:s beslut om att soldater och poliser omedelbart ska kunna sändas ut när situationen kräver. EU:s utvecklande av civil konflikthantering är därmed mycket bristfällig och saknar ett långsiktigt fokus på varaktigt fredsbyggande. Detta är negativt både med tanke på unionens förmåga och på de enskilda medlemsländernas brist på politisk vilja.

20 20 DET INTERNATIONELLA SAMFUNDET Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE OSSE är världens största regionala säkerhetsorganisation med 55 medlemsländer. Organisationen utgör bland annat ett forum för politiska förhandlingar och beslutsfattande i frågor som rör exempelvis konfliktförebyggande, konflikthantering, mänskliga rättigheter och demokratifrågor. OSSE arbetar mest civilt och förebyggande, till skillnad från EU och FN. Organisationen har i ett flertal dokument konstaterat länken mellan en hållbar fred och kvinnors delaktighet i samhället och har även utlovat en försäkran om att resolution 1325 implementeras. OSSE har även tidigare givit liknande löften men problemet har varit att verkligen genomföra vad man bestämt. OSSE:s handlingsplan för att gynna jämställdhet konstaterar att organisationen kommer att arbeta för att implementera resolution 1325, detta för att arbetet i det civila samhället ska förhindra konflikter och användas i konflikthanteringen. Enligt samma handlingsplan är OSSE skyldigt att stödja stater i att utveckla projekt som syftar till att skapa jämlika villkor för kvinnor och män att delta i freds- och säkerhetsarbete, både på lokal, regional och internationell nivå. För att uppfylla sitt löfte behöver OSSE anstränga sig mer för att säkra kvinnors deltagande, både inom organisationen och hos den lokala befolkningen. Organisationen har mycket få kvinnor på högre poster idag, vilken går emot dess uppfyllande av OSSE har upprättat ett program kallat REACT (Rapid Reaction and Assistance and Cooperation Teams), en civil snabbinsatsstyrka som täcker demokrati och mänskliga rättigheter, polis, medier, miljö, ekonomi, konfliktlösning och valövervakning. Organisationen har också ett särskilt center som arbetar med planering av nya insatser. Verksamheten har utvecklats till att innehålla en större del civila åtgärder. De civila insatserna blir allt större och omfattar bland annat rådgivning, övervakning och hjälp med förhandling och medling i samband med konflikter. Faktorer som gör OSSE till ett betydelsefullt säkerhetspolitiskt samarbetsorgan är att dess 55 medlemsländer deltar på lika villkor samtidigt som beslutens legitimitet är stark genom att beslutsfattandet bygger på konsensus.

21 Förebyggande konflikthantering och återuppbyggnad For violent conflict, as in public health, the first rule of success: prevention is better than cure HUMAN DEVELOPMENT REPORT 2005 Konflikter existerar i alla länder och på varje plan i samhället. Konflikten i sig är inte något negativt, snarare är den ett naturligt uttryck för sociala olikheter och för mänsklighetens ständiga kamp för rättvisa och självbestämmande. Utmaningen ligger i att undvika det våldsamma uttrycket för konflikt utan att undertrycka grundorsakerna till den. Hur samhället än ser ut, är kollektivt våld inte något som uppkommer plötsligt och utan djupt underliggande orsaker. Att förebygga våld innebär att uppmärksamma aggressiv attityd innan den når det stadium då varje sida i konflikten anser att våld är enda utväg. Målet med förebyggande är att skapa en situation där konflikter och olikheter kan lösas på ett icke-våldsamt och konstruktivt sätt. Begreppet förebyggande konflikthantering innefattar både förebyggande av väpnad konflikt och att identifiera fredliga vägar för att lösa spänningar. Det innebär också att hindra pågående konflikter från att spridas och att avvärja en återkomst av våld. I detta utgör återuppbyggnaden av ett land efter konflikt en naturlig del. Denna process utgörs inte bara av materiell återuppbyggnad utan sker på alla plan i samhället. Förbättringar av ekonomiska, politiska, sociala, religiösa, juridiska och kulturella förhållanden är alla förutsättningar för att utveckla och återuppbygga samhället och få det att fungera igen med de stridande parterna fungerande sida vid sida.

22 22 FÖREBYGGANDE KONFLIKTARBETE OCH ÅTERUPPBYGGNAD Med de konflikter som uppträder idag, vilka inte handlar om staters relationer till varandra utan om inomstatliga kriser såsom kriminalitet, folkmord, brott mot mänskliga rättigheter etc, blir staten en mindre betydelsefull aktör. Dess samhälleliga strukturer försvagas medan våldet riktas mot civilbefolkningen. Det här visar på att staten är en otillräcklig aktör i konfliktsituationer och att det civila samhällets roll måste stärkas, både inom staten men också inom det internationella samfundet. FN-stadgan betonar vikten av att förebygga konflikter mellan stater, men går inte djupare in på situationer som inbördeskrig. De konflikter som utbrutit efter kalla krigets slut har varit komplexa. Konflikterna har rört samhällets alla delar och samhällsstruktur och civilbefolkning har utsatts för stora påfrestningar, något som blev synligt i Bosnien och Rwanda. Dessa typer av konflikter kräver åtgärder som inte bara mynnar ut i fredsavtal av kompromisser, som leder till att strider blossar upp igen efter en tid. Nödvändigt är därför att tillämpa ett bakåtblickande perspektiv (backward-looking), vilket innebär att de grundläggande orsakerna till konflikten beaktas. De akuta militära åtgärder som satts in vid humanitära kriser har hittills präglat det internationella samfundets inblandande i konflikter. Dock måste dessa också föregås av långsiktiga strategier för återuppbyggnad och utveckling som tar itu med de verkliga konfliktorsakerna. Det är här det civila samhället kommer in som en nödvändig aktör för att på bestående sätt kunna förutse och lösa konflikter. Tidiga varningssignaler För inte så många år sedan var konfliktförebyggande och tidiga varningssystem (early warning system) inte någon metod som togs på allvar men sedan rapporter visat hur viktig en förebyggande inställning är, har detta blivit mer accepterat hos det internationella samfundet. Långdragna interna konflikter har blivit med synliga, bland annat tack vare en starkare belysning av det arbete som sker genom organisationer i det civila samhället. Våldets verklighet har kommit närmare den skyddade värld som samhällen i Nord präglas av. I synnerhet har sexuellt våld som våldtäkt i krig uppmärksammats i större utsträckning om än ej tillräcklig och

23 FÖREBYGGANDE KONFLIKTARBETE OCH ÅTERUPPBYGGNAD 23 belyst hur våld i interna såväl som gränsöverskridande konflikter drabbar kvinnor annorlunda och värre än män. Händelserna i exempelvis Rwanda och Bosnien tvingade världssamfundet till ett uppvaknande där man tydligt såg behovet av att bättre förstå de könsbaserade former av våld som förekommer i dagens konflikter. Världen har också börjat inse att kvinnor inte bara är offer för våld utan även gör enorma bidrag i förebyggandet av konflikter, återuppbyggnaden och i hela fredsprocessen. Individer och organisationer i civila samhället har efter många erfarenheter av konflikter kunnat utarbeta system för att urskilja tidiga varningssignaler. I analysen av situationen och kontexten för en eskalerande konflikt hittar man indikatorer för ökade spänningar och våld. Indikatorerna kan peka på: Brister i mänsklig säkerhet (fysisk, ekonomisk, politisk) Osäkra politiska förhållanden Dåliga ekonomiska, sociala och kulturella förhållanden Militära omständigheter, särskilt mobilisering Regionala/geopolitiska frågor samt Legala frågor Indikatorerna kan därefter delas in i underliggande kategorier och analyseras utifrån vilket stadium problemet återfinns i: det kan vara strukturella förhållanden som ojämn markfördelning, accelererande trender som propaganda, hög arbetslöshet, etnisk diskriminering eller akuta utlösare såsom attacker på viktiga politiska mål eller aktörer. De första tecknen, som är avgörande att avläsa för att kunna arbeta preventivt, uppmärksammas först på gräsrotsnivå av lokala aktörer i det civila samhället. Genusbaserade varningssignaler De största offren i väpnade konflikter är civilbefolkningen, de som återfinns i det civila samhället. Därmed är detta den grupp som i första hand måste inkluderas för att förebyggande åtgärder ska vara effektiva. Hotet mot civila i konfliktsituationer, i synnerhet

24 24 FÖREBYGGANDE KONFLIKTARBETE OCH ÅTERUPPBYGGNAD kvinnor, har understrukit att man behöver göra en genusanalys, både för att kunna hantera preventiva signaler och för att kunna få möjlighet att stärka kvinnors position i framtiden. Med fokus på en genusanalys av makt och strukturer i samhället öppnas möjligheten upp för att tidigare kunna tillämpa förebyggande åtgärder vid risk för en väpnad konflikt. Att applicera ett genusperspektiv på systemet med early warning betyder att genusaspekter integreras i alla stadier av analysen av situationen innan en eventuell konflikt. De genusbaserade utgångspunkterna ska därmed inte begränsas till att utgöra en enda process utan ska prägla hela analysen. Att tillämpa detta gör att mäns och kvinnors situationer blir rättvist övervägda. Genusbaserade signaler utgår ifrån vad det är som händer kvinnor jämfört med vad som händer män. Varningssignalerna kan uppmärksammas på en strukturell nivå och synas långt tidigare än när konflikten bryter ut. Detta kan ske när kvinnor utesluts ur utbildningssystemet, exkluderas från den offentliga politiska arenan eller inte längre får ha vissa arbeten. Trender som kan uppkomma i samband med en groende väpnad konflikt visar på ett mer slutet samhälle som ofta utmärks av ett införande av mer begränsade lagar riktade mot kvinnor. Indikatorerna kan vara att machokulturen blir mer påtaglig, ett ökande våld i hemmet mot kvinnor eller att antalet våldtäkter ökar. Machokulturen behöver inte alltid rikta sig direkt mot kvinnor; den kan exempelvis innebära trakasserier av män som inte vill strida och därmed inte uppfyller det maskulina idealet. Könsspecifika utlösare är exempelvis när gravida kvinnor, speciellt unga och utbildade, dödas i syftet att utplåna en etnisk grupp, eller när kvinnor våldtas för att föda barn som tillhör en annan etnisk grupp för att denna ska växa. Genom att en större uppmärksamhet fästs vid hur ett genusperspektiv är en nödvändig del av fredsprocessen som helhet har även arbetet med early warning kommit att allt oftare kompletteras med genusbaserade indikatorer. Faktorer kan då förstås på ett helt annat sätt och ge lösningar till svårigheter med förebyggande av konflikter såväl som förklaringar till varför upptrappningen till en väpnad konflikt ser ut på ett visst sätt. Men trots att det internationella samfundet verkar ha förstått nödvändigheten med kvinnors roll i arbetet med tidiga varningssignaler och förhindrande

25 FÖREBYGGANDE KONFLIKTARBETE OCH ÅTERUPPBYGGNAD 25 av konflikter så finns brister i form av uteblivna konkreta förbättringar för att verkligen ta tillvara den information som kommer ifrån kvinnor i det civila samhället. Om undersökande uppdrag i konfliktområden alltid skulle innehålla en högre grad av expertis om genusfrågor skulle användbar information om kvinnor samlas in och analyseras. Det här skulle kunna göras i samverkan med lokala kvinnoorganisationer. Bara då kan genusperspektiven omvandlas till konkreta indikatorer för early warning, och bara då kan Säkerhetsrådets resolution 1325 bli komplett och användbar.

26 Hur kan det civila samhället vara involverat? I spoke about my experiences with two Serb women here and I forgot my fear. That is peace. BOSNISK KVINNA VID ETT KVINNOCENTER I SARAJEVO Konfliktförebyggande arbete i Albanien WILPF:s lokala sektion i Albanien består av ett litet antal medlemmar. Gruppen har bristande ekonomiska resurser, saknar elektroniska hjälpmedel och har begränsad tillgång till kommunikationsmedel. Trots detta har den lokala sektionen av WILPF utfört ett imponerande arbete i hemlandet med fokus på avväpningsfrågor. Många av de negativa sociala fenomen i utvecklingsprocessen som återfinns i Albanien har att göra med vapensmuggling och den utbredda förekomsten av vapen. Lättillgängligheten gör att en stor del av civilbefolkningen innehar och använder vapen, vilket naturligtvis utgör ett hot mot mänsklig säkerhet. Särskilt utsatta är kvinnor vars män eller manliga familjemedlemmar använder vapen. Samtidigt som vapenhandeln eskalerade noterade kvinnorna i WILPF hur staten försvagades och fick mindre inflytande över utbredningen av vapnen. Dessutom drabbades Albanien av ekonomisk kollaps vilket ytterligare bidrog till en osäkerhet som föranledde vapenhandel hos civilbefolkningen. Flera varningssignaler kunde alltså urskiljas. UNDP har stöttat lokala initiativ för att minska utbredningen av lätta vapen i Albanien, vilka har orsakat många civilas död.

27 HUR KAN DET CIVILA SAMHÄLLET VARA INVOLVERAT? 27 Projektet, Arms in change of development, har varit lyckat och effektivt och särskilt välkommet eftersom staten försvagats så. Ett samarbete har skett mellan den lokala polisen, organisationer från det civila samhället och utbildningssystemet. WILPF har i samarbete med dessa aktörer, främst med andra kvinnoorganisationer, organiserat olika aktiviteter för att påverka människor i det civila samhället om vapnens inverkan på utvecklingsprocessen. Detta har skett med möten mellan kvinnor och skolungdomar, undersökningar för att kunna avslöja hur vapenhandeln går till och var gömda vapen finns. Detta visade sig vara en effektiv metod då kvinnor och ungdomar frivilligt lämnat in vapen till polisen. Kvinnornas arbete, tillsammans med andra lokala aktörer, har således ett tydligt förebyggande syfte. Konflikthantering i Bosnien I Bosnien Hercegovina har det framgångsrika arbetet med återuppbyggnaden efter kriget särskilt uppmärksammats. Den svenska organisationen Kvinna till Kvinna grundades av IKFF i början av Jugoslavienkriget och var tidigt ute med att engagera kvinnorna i det lokala samhället. Då det normala för hjälporganisationer var att se människorna i konfliktområdena som offer och klienter, behandlade Kvinna till Kvinna dem som aktörer istället. Från att kvinnor varit i det närmaste ignorerade i fredsprocessen, fick de delta i diskussioner och att vara aktiva i återuppbyggnaden. Kvinnors rättigheter, våld mot kvinnor och kvinnor i politiken blev alltmer självklara inslag på agendan i de internationella organisationerna som i praktiken ledde det bosniska samhället efter kriget. Samarbetet mellan lokala organisationer och en överordnande, nationell lobbygrupp banade väg för bland annat förbättrade jämställdhetslagar. Det här samarbetet hade sitt ursprung i att några kvinnor fick ledande positioner i de internationella organisationer som verkade i det bosniska samhället. Detta faktum gav kvinnorna i det civila samhället förstärkt insikt om att en förändring faktiskt var möjlig. De ansåg att kvinnorna i avsevärt högre utsträckning var intresserade av att höra de lokala kvinnornas erfarenheter och synpunkter på återuppbyggnaden.

28 28 HUR KAN DET CIVILA SAMHÄLLET VARA INVOLVERAT? Utan kvinnor på maktpositioner kan man aldrig nå alla invånare som internationell organisation. Det kan finnas flera orsaker till varför kvinnor efter krig vill föra en dialog med kvinnor och inte med män. Män kanske inte frågar om vad hon upplevt, såsom våldtäkt, och kvinnan kanske inte vill tala med en man om det. Hon kanske inte tillåts att tala med okända män enligt kulturella föreskrifter. Kvinnlig personal i exempelvis fredsbevarande trupper kan uppfatta saker som män inte ser. Att arbeta med endast män i ett traditionellt patriarkaliskt samhälle, där män och kvinnor ofta lever i skilda världar fungerar inte, så i Bosnien provade man på vissa ställen att patrullera med kvinnliga officerare. Detta ledde till att kvinnor så småningom började ta kontakt. Kvinnor är ofta uteslutna från fredsförhandlingar och därmed också från möjligheten att påverka det slutliga fredsavtalet. Detta var fallet även i konflikten i Bosnien, där fredsavtalen i Dayton 1995 skrevs under utan att en enda kvinna från Bosnien-Herzegovina var närvarande. Ingen kvinna var således en del av skapandet av landets framtid trots att FN-konferensen om kvinnors rättigheter samma år slagit fast att kvinnors roll i sådana processer måste stärkas. I Bosnien, liksom i många andra delar av världen, är kvinnor hindrade att i någon större utsträckning delta i politiska processer. Däremot hindrar detta inte kvinnor från att agera för att få större inflytande i samhället. Enligt Kvinna till Kvinnas rapport, To make room for changes, stod det Jugoslaviska samhället naket när det föll samman med sina institutioner och normer utan några organisationer eller traditioner av civil politisk aktivitet utanför partistrukturerna. Därför behövde man bygga upp det civila samhället från grunden och metoderna utvecklades av dem som efter kriget beslutade sig för att av olika anledningar organisera sig. Efter kriget kände många kvinnor i Bosnien ett behov av att delta i återuppbyggnaden av sitt land. Samtidigt var kvinnorna frustrerade av den diskriminering och medvetna exkludering som präglade de beslutsfattande processerna. Många av de kvinnor som startade arbetet i organisationerna hade varit aktiva på olika sätt under kriget, exempelvis genom att distribuera mat och medicin. Deras insatser försökte alltså täcka vad staten inte längre kunde erbjuda

29 HUR KAN DET CIVILA SAMHÄLLET VARA INVOLVERAT? 29 sin befolkning. Det fanns ett fortsatt behov av det civila samhället som substitut för staten. Staten hade inte den kapacitet som behövdes för att stödja sårbara grupper, varav de flesta var kvinnor. Bara på juridisk nivå fanns problem som ingen statlig institution hanterade än så länge: skilsmässor, flykt, ensamstående föräldraskap och arbetslöshet var problem som i många fall drabbade kvinnor. Med det civila samhället som stöd i juridiska ärenden kunde de marginaliserade kvinnorna utnyttja sina rättigheter trots brist på dokument och så vidare. Ett annat exempel är det psykologiska stöd som krävdes efter kriget detta gällde i synnerhet kvinnorna, då de utsatts för könsspecifikt våld såsom systematisk våldtäkt och andra övergrepp. Återigen kunde staten inte erbjuda den vård som behövdes medan kvinnoorganisationer kunde fylla behovet. I en period av ekonomisk nöd och hög arbetslöshet såg också många kvinnor möjligheten i att starta organisationer och formalisera sitt arbete för att få något slags inkomst, vilket ofta skedde genom internationella donatorer. Det mesta av fredsarbetet i Bosnien sköttes av kvinnoorganisationer och därför har mötesplatserna för dessa blivit mycket viktiga då de av många kvinnor betraktades som den enda plats där de kunde känna sig helt säkra. Erfarenheter av våld och övergrepp, oavsett om de skett inom eller utanför hemmet, ökar känslan av osäkerhet bland kvinnor och hindrar dem från att delta i återuppbyggnadsprocessen. Ytterligare en anledning till varför kvinnoorganisationernas mötesplaster blivit så viktiga är att man där tar itu med hat och misstänksamhet de olika folkgrupperna emellan. Efter den isolering och propaganda som följde med kriget var det viktigt att bygga upp kontakter med organisationer i andra delar av landet, för att utbyta erfarenheter mellan människor som i kriget utgjort fienden. Genom att i denna miljö kunna bearbeta svåra frågor eller händelser och rädslor bröts den isolering som många kvinnor i det bosniska samhället känner. Det stod självklart att oavsett nationalitet och religion stod kvinnorna inför samma slags problem. Ofta utgjordes problemen av bristande maktinflytande i samhället, våld och övergrepp, fattigdom, diskriminering, trauma etc. Det psykosociala stödet som ges av organisationer i det civila samhället var en förutsättning för återuppbyggandet av det bosniska samhället och utgör det grundläggande arbetet för en konsoliderad fred.