Transnationella aktörer inom NAFTA-området: integrationen från de sociala rörelsernas perspektiv.

Transkript

1 1 Transnationella aktörer inom NAFTA-området: integrationen från de sociala rörelsernas perspektiv. By Edmé Domínguez R. 1* I. Globalisering, regional integration och aktörerna på basnivå. Globalisering och regional integration har blivit mycket användbara ord även om inte alla ger dem samma betydelse. I allmänhet brukar det dock handla om ekonomiska eller finansiella processer och även om förbindelser mellan stater på den så kallad makronivån. Samtidigt pratar man ganska ofta i massmedia om så kallade NGOs (Non Governmental Organizations) och även INGOs (international Non Governmental Organizations). Vad har dessa att göra med globaliseringen? Deras aktioner på grundnivå försöker att påverka makroglobaliseringen, att motverka dess effekter på vad vi kallar det civila samhället, (civil society) dvs allt det som inte är en del av staten, det vanliga folket. Ett exempel på detta är de protestaktioner som WTO (World Trade Organisation) fick konfrontera på sitt toppmöte i Seattle förra året. Globaliseringen är direkt kopplad till regional integration. Det finns olika grader av integration. Några regioner har en väldigt väl utvecklad integration både ekonomisk, politisk, social och även kulturell. Detta är fallet i t ex Europa. Andra så kallade integrationsprojekt är mycket mindre avancerade, som i Nordamerikas fall. Det Nordamerikanska Frihandelsavtalet (NAFTA: North America Free Trade Agreement) som trädde i kraft 1994 och som förbinder Canada, USA och Mexiko, utgör en form av integration som endast baseras på att frigöra alla handelsprodukter från tullavgifter och att göra det lättare för kapitaltransaktioner inom regionen. Avtalet innehåller t ex ingenting om fri rörelse för arbetskraften, eller kompensation för de som drabbas av effekterna av frihandel (till exempel Mexicos jordbrukare eller småföretagare) i något av de länder som ingår i avtalet. Det finns visserligen så kallade Side agreements (parallella avtal) som gäller miljö- eller arbetslagstiftningsproblem som uppkommit som konsekvenser av frihandeln. Några fall av klagomål har blivit behandlat enligt de parallella överenskommelserna, men få av dessa fall har fått tillfredställande resultat för dem som initierade dem. Vad kan man göra som individ om man är negativt påverkad av integrationens effekter? Det finns olika strategier. Man kan försöka att påverka de bestämmelser som man upplever som negativa. Det kan man göra direkt till den egna regeringen. Men många av dessa regeringar (speciellt inom NAFTA området) är inte så känsliga för individens påtryckningar. Det är bara starka gruppers påtryckningar som kan göra någon effekt. Och ett sätt att göra grupper starkare är att etablera 1*Docent, lärare och forskare på Iberoamerikanska Institutet. Detta är en del av ett nytt forskningsprojekt kring kvinnor som transnationella aktörer. E-post: edme.dominguez@ibero.gu.se

2 2 allianser mellan dem, speciellt transnationella allianser. Dessa allianser brukar kallas för nätverk och det är om några transnationella nätverk, inom NAFTA-området som vi kommer att prata. II. NAFTA och transnationella kontakter En av de främsta konsekvenserna av NAFTA har varit förflyttning av flera företag i USA och Kanada till Mexico där de har tillgång till mycket lägre lönekostnader och svag miljökontroll. Därför har de första transnationella nätverken organiserats bland fackföreningarna i de tre länderna. Redan under den tid när förhandlingarna ägde rum inför NAFTA-avtalet etablerades flera kontakter på fackföreningsnivå. AFL-CIO, USA stora fackföreningar tog kontakt med flera fackföreningar i Mexiko. I 1992 har CWA (Communications Workers of the Americas), de mexikanska telefonarbetarnas fackförening STRM och den kanadensiska CEP (Communications, Energy and Paperworkers) undertecknat ett avtal för att utbyta information, skapa gemensamma träningskurser och solidarisera sig med varandra. I gränsområdet mellan USA och Mexico har det varit speciellt svårt att organisera oberoende fackföreningar som inte underordnar sig regeringen eller arbetsgivarna och som inte är korrumperade. Därför hittar vi här sedan länge solidariska kontakter mellan arbetarorganisationer eller andra NGOs och arbetarna i s k maquiladoras (monteringsfabriker med utländsk kapital och mexikansk arbetskraft som finns speciellt i det 3000 km gränsområdet mellan Mexico och USA). En av de koordineringsorganisationer som har blivit mest aktiva i dessa kontakter är RMALC (Red Mexicana de Acción Frente al Libre Comercio: Mexikanskt Nätverk mot Frihandel). Redan innan NAFTA-avtalet trädde i kraft har FAT (Frente Autentico del Trabajo), den starkaste självständiga fackföreningen i Mexico och en av de drivande krafterna inom RMALC, etablerat en allians med UE (United Electrical Radio and Machine Workers of America), en liten och progressiv fackförening som inte är med AFL-CIO. Den här amerikanska fackföreningen förlorade 10,000 medlemmar under 1980 talet när många tillverkningsindustrier flyttade till Mexico. Den alliansen som är fokuserad på att organisera arbetarna i maquiladoras har överlevt trots några nederlag i Ciudad Juarez och Chihuahua. Tillsammans har de kunnat skapa ett utbildnings centrum för arbetare, CETLAC, som fungerar sedan I deras aktioner har även en annan amerikanska fackförening, International Brotherhood of Teamsters varit engagerad. På sista tiden har dessa aktioner varit mer koncentrerade på industrier inom Mexico där FAT är starkare. Också inom gränsområdet hittar vi två viktiga koalitioner: den San Diego baserade, Committe to Support Maquiladoras (CSM) och den San Antonio baserade, Coalition for Justice in the Maquiladoras. Dessa arbetar inte bara med fackföreningsorganisering utan också med frågor kring medborgarskap och invandrares rättigheter. Ett annat ambitiöst projekt var en rörelse bland Ford arbetare, som bildade ett solidariskt nätverk i USA och Canada för att stödja de mexikanska Fordarbetarnas ansträngningar att bilda en demokratisk och självständig fackförening. De lyckades inte på grund av brist på stöd från det nationella ledarskapet av UAW (United Automobile Workers) men själva erfarenheten var

3 3 fruktbar. Också i 1995 hjälpte de mexikanska telefonarbetare CWA (Communications Workers of the Americas) med ett klagomål hos NAO, (NAFTAs myndighet för klagomål angående arbetsförhållanden). Det gällde 200 arbetare av latinamerikanskt ursprung som hade förlorat sina jobb på Sprint Corp.i San Francisco när arbetarna skulle rösta fram en ny fackförening som skulle representera dem. International Longshoremens Union (ILWU) har också gett moraliskt och finansiellt stöd till mexikanska bussförare under en konflikt i början på Nätverk med anknytning till miljön har också utvecklat sig kring NAFTA. Ett exempel är Tijuana-San Diego Environmental Committee som är organiserad för att kämpa mot miljöföroreningar, ett av de största problemen i gränsområdet på grund av maquiladoras produktion. Ett annat exempel är Sierra Blanca, ett ställe 25 km från gränsområdet i Mexico som valdes av Texas guvernör för att bygga en lagringsanläggning för kärnavfall. Efter en mycket väl koordinerad kampanj organiserad av en allians av flera mexikanska och amerikanska miljöorganisationer (The Binational Coalition against Nuclear Toxic Deposits, The Bravo River, International Ecological Alliance and the Legal Foundation for the Defense of Sierra Blanca) som tog flera månader, lyckades man stoppa projektet. III. Kvinnor som transnationella aktörer? Frihandelns effekter har varit speciellt hårda för arbetarkvinnorna. Majoriteten av arbetarna som jobbar på flera av de nya exportinriktade industrierna som har blomstrat genom frihandeln är just kvinnor. Detta är fallet speciellt i mindre utvecklade länder som Mexico (där majoriteten av de arbetare som jobbar inom maquiladoras är kvinnor), men också i i -länderna Canada och USA där dessa industrier har ett stort antal av kvinnliga invandrare som arbetskraft. Detta har orsakat flera initiativ i form av internationella dokument, aktioner och inte minst transnationella nätverk. Ett möte i Santiago de Chile i april 1998, som organiserades av flera NGOs parallellt med FTAs (Free Trade of the Americas, USA s projekt av frihandel för hela kontinenten) toppmötet, gjorde offentligt dokumentet Towards a Social Continental Agenda within a Context of Gender Equity. Flera representanter av alla länder i kontinenten bidrog till diskussionen och till dokumentet. Det är värt att notera att det fanns också organisationer, som The Coalition for Justice in the Maquiladoras, som inte representerade ett land men en region som gränsområdet mellan USA och Mexico. Dokumentet analyserar konsekvenserna av utvecklingsmodellen för kontinenten. Det föreslås en seriös analys av dessa konsekvenser från genus-, klass- och etniskt perspektiv och ett mer demokratiskt deltagande av hela befolkningen för att lösa problemen, speciellt de som resulterar från asymmetriska positioner av de olika länder som ingår i ett integrationsprojekt. Det diskuterades också problem av genusdiskriminering, trakasserier och behov av ett nätverk som övervakar dessa frågor på kontinental nivå. Precis som de ovannämnda exempel av transnationella kontakter och koordinerade aktioner mellan länderna så finns det olika exempel av samarbete mellan kvinnliga fackföreningsorganisationer och

4 4 på andra nivåer av koordinering mellan kvinnliga NGOs av olika slag för att åstadkomma gemensamma aktioner. Det första exemplet som vi vill nämna gäller igen gränsområdet mellan USA och Mexico. På grund av de ovan nämnda svårigheterna i att organisera riktiga fackföreningar har flera amerikanska organisationer hjälpt maquiladoras kvinnliga arbetare att organisera sig i små grupper kallade Comite Fronterizo de Obreras, CFO (Gränsområdeskommitté för kvinnliga arbetare). CFO har också etablerat koalitioner med amerikanska och internationella NGOs (som American Friends Service Committee och Human Rights Watch) för att samla information och driva aktioner mot de företag som t ex genomför obligatoriska graviditetstester för sina arbetare. Detta har kombinerats med påtryckningar på NAFTAs funktionärer och kommittéer och har resulterat i att flera stora företag som Delphi (dotterbolag till General Motors), Lucent Technologies, ALCOA och general Electric har tagit bort dessa test. Dessa koalitioner har också producerat flera rapporter om arbetsförhållandena i maquiladoras och har lyckats i att stoppa rekrytering av 16 åriga flickor på flera av dessa industrier. Ett annat exempel av dessa nätverk är samarbetet mellan Canadian Autoworkers och mexikanska kvinnliga fackföreningar. Dessa kontakter började 1995 genom NGOs förmedling och resulterade i organiseringen av det Mexikanska Nätverket av Kvinnliga fackföreningsmedlemmar (Red de Mujeres Sindicalistas de México) i Det mexikanska nätverket koordinerade kvinnor från åtta fackföreningar. CAW s kvinnliga fackföreningsmedlemmar hjälpte den nya mexikanska organisationen med rådgivning för att organisera ledarskapkurser och andra aktiviteter (någonting som var speciellt uppskattad var att dessa kurser gavs av fackföreningsaktivister och inte, som tidigare, av akademiska, eller NGOs experter ). Relationen uppskattades av det mexikanska nätverket som en mycket värdefull och långsikt allians som också gynnade den kanadensiska partnern, och som inte hade något paternalistisk drag eller skapade beroenderelationer. Det skulle kunna nämnas flera andra exempel av dessa nätverk, deras aktioner och vad de har åstadkommit men nu är det dags att göra en balans över dessa erfarenheter. IV.Transnationella aktörer: svagheter och styrka, har de en framtid? Globaliseringen har skapat villkoren för kommunikation och organisering av nya transnationella rörelser. Men internationalism bland arbetare har funnits sen länge, vad skiljer den klassiska internationalismen från de nya transnationella aktörerna och deras rörelser? I Nordamerika har det funnits sen 1930-talet solidariska aktioner mellan arbetare från USA och Mexico. Den mexikanska arbetarrörelsens erfarenheter och Mexicos mer progressiva lagstiftning angående arbetarnas situation var i många fall ett exempel för amerikanska arbetare. I kontrast med detta, har under NAFTA-perioden arbetarnas relationer lidit av samma problem som själva integrationen konfronterar: asymmetriska relationer. I de flesta fall agerar de amerikanska eller kanadensiska organisationerna som synes som beskyddare av de mexikanska och på det sättet har de också dikterat sina villkor och strategin i allianserna. De mexikanska arbetarna och Mexiko i

5 5 allmänhet har betraktats som ett problem, inte som en partner. Det har funnits fall där det är den mexikanska organisationen som hjälper den amerikanska (se exemplet ovan om telefonarbetarnas stöd till CAW i San Francisco). Men sådana fall är undantag i den allmänna bilden och många mexikanska ledare och aktivister utrycker sina bekymmer kring den här asymmetrin och paternalism. Detta gäller de flesta nätverken men situation är mest konfliktskapande i gränsområdet mellan Mexico-USA där strategierna och intresset kolliderar och där den mexikanska oberoende fackföreningsorganisationen, FAT, skulle önska att de mexikanska organisationerna hade mindre inblandning från de amerikanska i vissa fall. Flera anser också att amerikanska organisationer reagerar på ett chauvinistiskt sätt för att inte förlora flera arbetstillfälle till Mexico. Men, trots dessa problem och konflikter är dessa allianser och koalitioner ett positiv tecken på att flera aktörer på basnivå börjar att agera mot en integration, en globalisering beslutad uppifrån. Och resultatet på lång sikt kommer säkerligen att påverka globaliseringen.